Fru Lastgammal fyller jämt. Trettio år för att vara exakt.
Det har hon firat med:
* sovmorgon
* "frukost på sängen"
* fina presenter och blommor från make och son
* grym förkylning + halvt tappad röst
* migrän
* en flaska vin
* massor av kinamat
* marängswiss
* Melodifestival
Ingen grym happening på något sätt, men på gränsen för vad jag orkade med idag. Åldern tar ut sin rätt. Eller förkylningen. Välj själva.
Grattis Teresa! Hoppas du haft en bra dag!!
PS: Ikväll hejade jag (och hela Sverige?) på Öppningsnummret (Perelli+Nanne+Sonja) och Pausnummret (Dolph). Är det inte lite pinsamt när alla bidragv är sämre än pausunderhållningen??
lördag, februari 06, 2010
fredag, januari 29, 2010
Party-bruden
Imorgon ska vi ha party. För sonen. Han ska invigas i Svenska kyrkans småmossiga samfund och få vatten på huvudet. Det skulle kunna ha varit tämligen enkelt, men då hade det ju inte varit jag heller. Så för att göra livet lite intressantare så har vi försvårat det så mycket som möjligt för oss. Några exempel följer...
Vi tänkte först att för en gångs skull ha festen på vår hemort. Att alla andra skulle få åka och vi med en liten bebis skulle få vara hemma. Sen ringde vi kyrkan. Kyrkan meddelande att man kunde få döpas i stora fina kyrkan, ihop med flera familjer. Dvs noll chans att själv få bestämma över psalmer och annat. Jag vägrar att samsas med människor som tycker att "Du vet väl om att du är värdefull" är en fin sång. Den ger mig rysningar. Då fattas det bara en solist som sjunger "Älska mig" med Josefine-stönig röst också. Nej det går fetbort.
Andra alternativet var att en ett ensamdop, men då i ful-kyrkan. Dvs ett kapell som såg exakt ut som ett radhus. Ett gult radhus i trä. Jag körde förbi med bilen och gång och kräktes mentalt. Sen åkte jag hem och ringde mamma som fixade att vi får vara i ett privat kapell ute i skogen. Det ligger 1,5 timmes resa bort för oss men det är det värt. Jag är en typisk lillasyster och Maken är en typisk lillebror ergo: vi vill ha det som VI vill ha det, annars får det vara punkt-slut.
Kapellet ligger som sagt en smula avskilt. Pappa har fått åka till dit med traktorn och plogat vägen in för att folk ska kunna ta sig dit. Mamma har eldat i kapellets kamin i flera dagar för att det ska vara varmt och trevligt. Vi får ta dit vatten i termos till dopfunten. Å andra sidan fyller vi upp hela kapellet med folk, får allt exakt som vi vill ha det, samt att det ligger hur vackert som helst. Mitt i skogen, i djup snö och med marschaller hela vägen fram när vi kommer dit imorgon.
Sen var vi ju tvugna att hitta en egen präst också. Lyckligtvis fanns det plötsligt en ny tjej i min ålder som bor några hundra meter från kapellet. En präst som är jättetrevlig och lätt att ha att göra med och som inte tycker att allt som går utanför ramarna är besvärligt. Eftersom hon är ung och engagerad så fick hon snabbt in oss på (läs: milt tvång) att jag skulle läsa en bön och Maken skulle hälla upp vatten. Det blir alltså ett väldigt engagerat dop imorgon. Syrran som ska sjunga är dessutom lite orolig för sin röst så vill det sig illa så får jag göra en Carola och sjunga själv också...
Lite fika vill vi ju ha också. Hade först tänkt beställa en smörgåstårta och en tårta och vara nöjd och glad med det. Men sen fick jag en idé och så gick det som det gick. Nu ska vi ha smyg-engelskt "Afternoon tea". Jag har bakat scones till 30 personer på kvällarna när sonen somnat. Andra kvällar har vi gjort banankakor och katalaner. Det har handlats te, marmelad, lemon curd, tekakor och doptårta. Det har bakats 5 andra kakor av andra snälla människor (tack släkten) och igår körde vi ner allt till mina föräldrar. Bilen var full kan jag säga.
Jag är egentligen värdelös på att baka. Om jag bakar så äter jag upp allt jag bakat vilket inte ger positiva utslag på vågen. Dessutom är jag yrkesskadad, som kock mäter man inget utan lagar mat på en "höft". Den metoden går inte att tillämpa i bakning. Tro mig jag har försökt ett antal gånger. Men nu var det bara att ta sig i kragen och se till att bakningen gick rätt.
Dopdräkt behövde vi inte låna, det fanns en fin i släkten. Men eftersom jag är jag, så kunde jag ju inte med babyblå färg på dopet. Det är nästan lika irriterande som "Älska mig". Så sonens dop kommer att gå i mörkblått istället. Bara för att. Det innebar att jag behövde byta ut banden på dopdräkten. Se där, så blev jag sömmerska också. Mot alla odds så ser det snyggt ut. Efter dopet förväntas jag att brodera sonens initial på insidan av dopdräkten. Sveriges alla syslöjdslärare skrattar kollektivt...
Sen trodde jag i min enfald att jag var färdig. Men det var jag inte. Jag fick en idé till. Någon dag ska jag montera bort min hjärna. Man skulle kunna tro att graviditeten skulle åstakommit det åt mig men icke. Jag gjorde tom testet på Mensas hemsida för en månad sedan, och resultatet blev att de uppmanade mig att åka och ta det riktiga inträdesprovet eftersom jag fått så bra resultat. *Äckligt nöjd*. För någon som desperat inte vill bli ett lallande kolli som bara kan diskutera avföring och vabb-regler så var det en rätt skön försäkran om att mitt föräldraskap inte orsakat några bestående skador ännu. Nåja det hinns med.
Idén kom sig av att jag surfade och hittade en sago-dukning. Den var helt underbar. Så jag fick efter lite vackert tal och stora hundögon maken att gå med på att vi skulle ha en dukning med Brittiska sagor. Så sedan ett par veckor har jag jagat prylar som kan föreställa olika sagor. Nu har jag fått ihop sju stycken. * Läsare uppmanas att gissa i kommentarerna!*
Så imorgon är den stora dagen då sonen ska bli bundis med Gud. Jag och Maken ska lova att uppfostra honom kristligt och vackert och prästen ska sjunga att "XX Gud han älskar dig". Förhoppningsvis kommer denna präst inte att ta tillfället i akt och börja sjunga och syltlök eller "Jesus Boogie-woggie". (En historia jag får spara till en annan gång).
På söndag misstänker jag att hela familjen kommer att vara helt slut och ha frysen full med kakor. Det låter som en plan. Jag kan käka kakor i soffan samtidigt som jag på allvar börjar planera den 30-årsfest jag ska ha i augusti. Det ska också bli ett liten enkel tillställning utan en massa bestyr. Tills jag får en idé eller två.
Vi tänkte först att för en gångs skull ha festen på vår hemort. Att alla andra skulle få åka och vi med en liten bebis skulle få vara hemma. Sen ringde vi kyrkan. Kyrkan meddelande att man kunde få döpas i stora fina kyrkan, ihop med flera familjer. Dvs noll chans att själv få bestämma över psalmer och annat. Jag vägrar att samsas med människor som tycker att "Du vet väl om att du är värdefull" är en fin sång. Den ger mig rysningar. Då fattas det bara en solist som sjunger "Älska mig" med Josefine-stönig röst också. Nej det går fetbort.
Andra alternativet var att en ett ensamdop, men då i ful-kyrkan. Dvs ett kapell som såg exakt ut som ett radhus. Ett gult radhus i trä. Jag körde förbi med bilen och gång och kräktes mentalt. Sen åkte jag hem och ringde mamma som fixade att vi får vara i ett privat kapell ute i skogen. Det ligger 1,5 timmes resa bort för oss men det är det värt. Jag är en typisk lillasyster och Maken är en typisk lillebror ergo: vi vill ha det som VI vill ha det, annars får det vara punkt-slut.
Kapellet ligger som sagt en smula avskilt. Pappa har fått åka till dit med traktorn och plogat vägen in för att folk ska kunna ta sig dit. Mamma har eldat i kapellets kamin i flera dagar för att det ska vara varmt och trevligt. Vi får ta dit vatten i termos till dopfunten. Å andra sidan fyller vi upp hela kapellet med folk, får allt exakt som vi vill ha det, samt att det ligger hur vackert som helst. Mitt i skogen, i djup snö och med marschaller hela vägen fram när vi kommer dit imorgon.
Sen var vi ju tvugna att hitta en egen präst också. Lyckligtvis fanns det plötsligt en ny tjej i min ålder som bor några hundra meter från kapellet. En präst som är jättetrevlig och lätt att ha att göra med och som inte tycker att allt som går utanför ramarna är besvärligt. Eftersom hon är ung och engagerad så fick hon snabbt in oss på (läs: milt tvång) att jag skulle läsa en bön och Maken skulle hälla upp vatten. Det blir alltså ett väldigt engagerat dop imorgon. Syrran som ska sjunga är dessutom lite orolig för sin röst så vill det sig illa så får jag göra en Carola och sjunga själv också...
Lite fika vill vi ju ha också. Hade först tänkt beställa en smörgåstårta och en tårta och vara nöjd och glad med det. Men sen fick jag en idé och så gick det som det gick. Nu ska vi ha smyg-engelskt "Afternoon tea". Jag har bakat scones till 30 personer på kvällarna när sonen somnat. Andra kvällar har vi gjort banankakor och katalaner. Det har handlats te, marmelad, lemon curd, tekakor och doptårta. Det har bakats 5 andra kakor av andra snälla människor (tack släkten) och igår körde vi ner allt till mina föräldrar. Bilen var full kan jag säga.
Jag är egentligen värdelös på att baka. Om jag bakar så äter jag upp allt jag bakat vilket inte ger positiva utslag på vågen. Dessutom är jag yrkesskadad, som kock mäter man inget utan lagar mat på en "höft". Den metoden går inte att tillämpa i bakning. Tro mig jag har försökt ett antal gånger. Men nu var det bara att ta sig i kragen och se till att bakningen gick rätt.
Dopdräkt behövde vi inte låna, det fanns en fin i släkten. Men eftersom jag är jag, så kunde jag ju inte med babyblå färg på dopet. Det är nästan lika irriterande som "Älska mig". Så sonens dop kommer att gå i mörkblått istället. Bara för att. Det innebar att jag behövde byta ut banden på dopdräkten. Se där, så blev jag sömmerska också. Mot alla odds så ser det snyggt ut. Efter dopet förväntas jag att brodera sonens initial på insidan av dopdräkten. Sveriges alla syslöjdslärare skrattar kollektivt...
Sen trodde jag i min enfald att jag var färdig. Men det var jag inte. Jag fick en idé till. Någon dag ska jag montera bort min hjärna. Man skulle kunna tro att graviditeten skulle åstakommit det åt mig men icke. Jag gjorde tom testet på Mensas hemsida för en månad sedan, och resultatet blev att de uppmanade mig att åka och ta det riktiga inträdesprovet eftersom jag fått så bra resultat. *Äckligt nöjd*. För någon som desperat inte vill bli ett lallande kolli som bara kan diskutera avföring och vabb-regler så var det en rätt skön försäkran om att mitt föräldraskap inte orsakat några bestående skador ännu. Nåja det hinns med.
Idén kom sig av att jag surfade och hittade en sago-dukning. Den var helt underbar. Så jag fick efter lite vackert tal och stora hundögon maken att gå med på att vi skulle ha en dukning med Brittiska sagor. Så sedan ett par veckor har jag jagat prylar som kan föreställa olika sagor. Nu har jag fått ihop sju stycken. * Läsare uppmanas att gissa i kommentarerna!*
Så imorgon är den stora dagen då sonen ska bli bundis med Gud. Jag och Maken ska lova att uppfostra honom kristligt och vackert och prästen ska sjunga att "XX Gud han älskar dig". Förhoppningsvis kommer denna präst inte att ta tillfället i akt och börja sjunga och syltlök eller "Jesus Boogie-woggie". (En historia jag får spara till en annan gång).
På söndag misstänker jag att hela familjen kommer att vara helt slut och ha frysen full med kakor. Det låter som en plan. Jag kan käka kakor i soffan samtidigt som jag på allvar börjar planera den 30-årsfest jag ska ha i augusti. Det ska också bli ett liten enkel tillställning utan en massa bestyr. Tills jag får en idé eller två.
tisdag, januari 19, 2010
Svenska lyxbebisen
Med risk för att allt *ta i trä* i världen inte kommer att hjälpa mig efter att jag skriver det jag nu kommer att skriva. Men i alla fall.
Jag har en lyxbebis. Det är hans nya namn "Svenska Lyxbebisen". Han har haft värre namn. Under en period som foster kallades han för Jan Guillou. Ett fall framåt kan man väl tycka.
Hur du vet att din avkomma är av märket Svensk Lyxbebis
* Lyxbebisen åsamkar minimal skada när den anländer.
* Lyxbebisar har inte kolik.
* Lyxbebisar klarar av sin tremånaders-fas på ett dygn.
* Lyxbebisar sover nästan 10 timmar varje natt med undantag av några matningar.
* Lyxbebisen är söt och levereras med hår.
* Lyxbebisen ler mot dig på morgonen, trots din morgonandedräkt, avsaknad av lämplig pyjamas och Edwars Scissorhands frisyr.
Jag är bortskämd. Jag vet inte hur det är att ha en bebis, som det är nu kommer vi undan oförskämt lätt. Inte för att jag inte tycker att den störda nattsömnen och ändlösa läsandet av "Lilla Kon" är jobbigt. Men det är ingenting mot vad andra föräldrar får utstå.
Jag brukar påtala för min far att han inte har en aning om hur det är att ha barn eftersom hans fru lyckades uppfostra två små änglar som var tränade för Nobelbanketten redan som treåringar. Liknande saker kommer att sägas om mig. Med min Svenska Lyxbebis och en ständig närvarande make som tar hälften av allt jobb så kommer jag undan med ett mimimum av förtret. Tro fan att man inte vågar skaffa ett barn till, det kan aldrig någonsin bli så lätt som just nu.
Idag har Svenska Lyxbebisen fått sina första vaccinationer. Han rörde inte en min vid första sticket. Grät i några minuter efter det andra. Sen sov han i en timme. När han vaknade igen var han ledsen någon timme tills alvedonet började verka, efter det gick det att hålla honom på gott humör fram till sängdags så länge man lekte med honom. Nu sover han.
Jag kommer att få en flygel i huvudet om jag går ut imorgon. Alternativt kommer jag att halka på ett bananskal i köket. Ingen kan få ha det så här utan att det straffar sig.
Jag har en lyxbebis. Det är hans nya namn "Svenska Lyxbebisen". Han har haft värre namn. Under en period som foster kallades han för Jan Guillou. Ett fall framåt kan man väl tycka.
Hur du vet att din avkomma är av märket Svensk Lyxbebis
* Lyxbebisen åsamkar minimal skada när den anländer.
* Lyxbebisar har inte kolik.
* Lyxbebisar klarar av sin tremånaders-fas på ett dygn.
* Lyxbebisar sover nästan 10 timmar varje natt med undantag av några matningar.
* Lyxbebisen är söt och levereras med hår.
* Lyxbebisen ler mot dig på morgonen, trots din morgonandedräkt, avsaknad av lämplig pyjamas och Edwars Scissorhands frisyr.
Jag är bortskämd. Jag vet inte hur det är att ha en bebis, som det är nu kommer vi undan oförskämt lätt. Inte för att jag inte tycker att den störda nattsömnen och ändlösa läsandet av "Lilla Kon" är jobbigt. Men det är ingenting mot vad andra föräldrar får utstå.
Jag brukar påtala för min far att han inte har en aning om hur det är att ha barn eftersom hans fru lyckades uppfostra två små änglar som var tränade för Nobelbanketten redan som treåringar. Liknande saker kommer att sägas om mig. Med min Svenska Lyxbebis och en ständig närvarande make som tar hälften av allt jobb så kommer jag undan med ett mimimum av förtret. Tro fan att man inte vågar skaffa ett barn till, det kan aldrig någonsin bli så lätt som just nu.
Idag har Svenska Lyxbebisen fått sina första vaccinationer. Han rörde inte en min vid första sticket. Grät i några minuter efter det andra. Sen sov han i en timme. När han vaknade igen var han ledsen någon timme tills alvedonet började verka, efter det gick det att hålla honom på gott humör fram till sängdags så länge man lekte med honom. Nu sover han.
Jag kommer att få en flygel i huvudet om jag går ut imorgon. Alternativt kommer jag att halka på ett bananskal i köket. Ingen kan få ha det så här utan att det straffar sig.
söndag, januari 10, 2010
Barnledighets-tv
Idag har jag drabbats av föräldra-liv på riktigt. Dvs sonen 3 månader gammal har inte läst något PM med innebörden "Tandsprickning kommer vanligen runt 6 månader" och tar ut det roliga i förskott. Vi har haft en underbar dag.
När man är barnledig kan man se på tv. Mestadels blir det NCIS eller film. Men jag har hittat två program som fyller mig med glädje.
GRAND DESIGNS
Brittiska familjer med för mycket pengar och fritid, som bestämt sig för att bygga helt vansinniga hus. Man får följa dem över hela byggtiden. Projekten drar ALLTID över tiden med minst en månad, ibland ett halvår. Budgeten hålls aldrig. Ofta bråkar de med arkitekten. Ofta bråkar de med varandra. Det gör man gärna om man är en barnfamilj och får bo i husvagn i 1,5 år för att maken vill bygga ett tre våningshus som ser ut som en färja.
Nästan varje program innehåller en import av svenskt byggmaterial för att britterna inte förstått vitsen med 3-glasfönster.
ESCAPE TO THE COUNTRY
Brittiska familjer längtar efter att leva på landet och ger sig ut med en mäklare för att hitta det perfekta huset. De har ofta en lång lista med krav. Ofta låter den ungefär "Vi vill ha en topmodern herrgård för inga pengar alls". Mäklaren visar hus och paren får gissa vad de kostar. Frun gissar ALLTID fel, och tror att alla hus är billigare än vad de är. Frun har ofta konstiga saker som gör att hon väljer bort ett perfekt hus. Senast var det en dam som tyckte att trappavsatsen på ovanvåningen var för liten. Varför det nu skulle spela någon roll eftersom hon ändå inte skulle kunna möblera den. Sen hittade hon en som var lång som tydligen var bättre.
Det är också kul att höra dem diskutera vad som är viktigt. De har ofta åsikter som går tvärt emot vad ett svenskt par skulle säga. Till exempel dissar de helt wc på bottenvåningen (trots att det finns ett badrum på ovanvåningen också!) när ett svenskt par garanterat vill ha en wc där så att gäster inte behöver gå en trappa upp. Ett annat par tyckte att 2 meter var "högt i tak".
------------------------------------
Själva hittade vi ett hus häromdagen som vi vill ha. Det har tillräckligt många rum för att vi ska få plats med allt, inget renoveringsbehov (eftersom vi inte vill vara med i "Arga snickaren" om 2 år) och till min Makes stora lycka: Halva tomten är asfalterad!!! Vilket troligen också är en av de större anledningarna till att priset är hyfsat modest. Det är nämligen ingen annan svensk familj som skulle se 3000 kvadratmeter asfalt som en tillgång i deras villaträdgård. Man kan ju alltid få drömma :)
När man är barnledig kan man se på tv. Mestadels blir det NCIS eller film. Men jag har hittat två program som fyller mig med glädje.
GRAND DESIGNS
Brittiska familjer med för mycket pengar och fritid, som bestämt sig för att bygga helt vansinniga hus. Man får följa dem över hela byggtiden. Projekten drar ALLTID över tiden med minst en månad, ibland ett halvår. Budgeten hålls aldrig. Ofta bråkar de med arkitekten. Ofta bråkar de med varandra. Det gör man gärna om man är en barnfamilj och får bo i husvagn i 1,5 år för att maken vill bygga ett tre våningshus som ser ut som en färja.
Nästan varje program innehåller en import av svenskt byggmaterial för att britterna inte förstått vitsen med 3-glasfönster.
ESCAPE TO THE COUNTRY
Brittiska familjer längtar efter att leva på landet och ger sig ut med en mäklare för att hitta det perfekta huset. De har ofta en lång lista med krav. Ofta låter den ungefär "Vi vill ha en topmodern herrgård för inga pengar alls". Mäklaren visar hus och paren får gissa vad de kostar. Frun gissar ALLTID fel, och tror att alla hus är billigare än vad de är. Frun har ofta konstiga saker som gör att hon väljer bort ett perfekt hus. Senast var det en dam som tyckte att trappavsatsen på ovanvåningen var för liten. Varför det nu skulle spela någon roll eftersom hon ändå inte skulle kunna möblera den. Sen hittade hon en som var lång som tydligen var bättre.
Det är också kul att höra dem diskutera vad som är viktigt. De har ofta åsikter som går tvärt emot vad ett svenskt par skulle säga. Till exempel dissar de helt wc på bottenvåningen (trots att det finns ett badrum på ovanvåningen också!) när ett svenskt par garanterat vill ha en wc där så att gäster inte behöver gå en trappa upp. Ett annat par tyckte att 2 meter var "högt i tak".
------------------------------------
Själva hittade vi ett hus häromdagen som vi vill ha. Det har tillräckligt många rum för att vi ska få plats med allt, inget renoveringsbehov (eftersom vi inte vill vara med i "Arga snickaren" om 2 år) och till min Makes stora lycka: Halva tomten är asfalterad!!! Vilket troligen också är en av de större anledningarna till att priset är hyfsat modest. Det är nämligen ingen annan svensk familj som skulle se 3000 kvadratmeter asfalt som en tillgång i deras villaträdgård. Man kan ju alltid få drömma :)
fredag, januari 08, 2010
Krisplaner
När vi gifte oss författade jag en utomordentlig krisplan till de som skulle hjälpa oss. Våra kära närstående har en viss förmåga att stressa upp sig, och just den dagen ville jag inte bli jagad med att lösa problem. Inte heller ville jag att de (läs min pappa) skulle oroa sig för allt som kunde hända. Bättre då att jag tänkte åt honom i förväg.
Här är ett urval av krisplanen.
---------------------------------------------------------------
Här är ett urval av krisplanen.
---------------------------------------------------------------
MEN GUD VAD GÖR VI NU??? PROBLEMLÖSNINGSLISTA
Eftersom jag inte har tid att lösa problem på bröllopsdagen så löser jag dem nu istället. Har ni några övriga frågor så säg till, innan.
1. Vad gör vi om det regnar/blåser/haglar/snöar/är jättevarmt?
Svar: Tar fram paraplyn till brudparet. Fotar oss utomhus så gott det går och gläds över att det blir snygga foton av dåligt väder. I andra hand fotar vi oss hos fotografen. I övrigt så håller vi oss inomhus så mycket som det går. Vid varmt väder ger vi folk mycket vatten att dricka! Ställ ut kannor!! Åska är mysigt och inget problem. Det finns värmeljus.
2. Om maten är förstörd?
Svar: Ringer och beställer 80 pizzor av varierande sort. Serveras med servetter och vin.
Beställ en av varje från deras meny! (Komplett med tele till närmaste två pizzerior..)
3. Någon har stulit all dryck under natten!
Svar: Vi klarar oss med läsk och det som finns.
4. Potatisgratängen kommer inte!
Svar: Först, ring till cateringen och hota dem med att en galen tjej i brudklänning kommer att förfölja dem i 8 år om de inte fixar fram maten. Tel XXXXX
I andra hand, köp potatiskroketter/fryst potatisgratäng eller pommes i närmaste ICA. Blanda om det krävs. Laga till och låt maten bli lite försenad, vi klarar oss på snittarna till dess!
5. Tårtan föll i golvet, eller tårtan dök inte upp.
Svar: Ring Konditoriet.
I andra hand så sopar vi upp tårtan och äter av alla goda kakor.
6. Strömmen går!
Svar: Vi har ljus. Leta upp proppskåpet.
7. Ingen serveringspersonal har dykt upp!
Svar: Då får folk själva placera sin tallrik på vagnen. Vi kan hjälpas åt.
8. Filmkameran fungerar inte.
Svar: Så tråkigt. Nu bryr vi oss inte mer om det. Skulle verkligen båda filmkamerorna strula samtidigt så får vi nöja oss med alla kort. De kanske bara blir mellan 400-500. Och innan kameran uppfanns blev folk gifta också.
9. Bilen går sönder.
Svar: Använd mobilen du troligen har och ring någon av alla de andra 30 bilar som ska åka samma väg.
10. Övriga problem:
Svar: Övriga problem, allt från gisslandrama till anfall av ett urtidsmonster bemöts med lugn och förhoppningsvis ett leende. Hitta på något. Det kommer att bli en rolig historia efteråt så stressa inte upp er!! Ha kul nu!
VAD VI INTE SKA GÖRA:
1. Få panik
2. tro att hela dagen är förstörd
3. tro att Cee kommer att bli otröstlig
4. Ringa Cee och fråga vad vi ska göra. I absoluta nödfall, ring tärnan.
---------------------------------------------------------------------------------------
Nu har vi barn. Den här gången har vi endast en krisplan. Hon heter Mary Poppins.
onsdag, januari 06, 2010
Min livsuppgift 2010
Jag har ett uppdrag, en livsuppgift. Ett mission att utföra under år 2010, för att förbättra världen. Det är stort. Och självpåtaget.
Nästa gång (och varje gång) jag hör någon klaga på kronprinsessbröllopet, och alla pengar det kostar oss skattebetalare så ska jag ta fram 2kr och ge personen. Samtidigt som jag påtalar att enligt uträkningar så kostar bröllopet 1,50kr per svensk, och att personen i fråga nu till och med tjänat 50 öre på bröllopet på det här bröllopet. Och att jag nu förväntar mig att slippa höra ett enda litet gnälligt pip från den personen.
Jag ska köpa deras tystnad. Det ska tamejfan vara lika vackert och tyst som i en urskog när jag ser på bröllopet den 19 juni.
Nästa gång (och varje gång) jag hör någon klaga på kronprinsessbröllopet, och alla pengar det kostar oss skattebetalare så ska jag ta fram 2kr och ge personen. Samtidigt som jag påtalar att enligt uträkningar så kostar bröllopet 1,50kr per svensk, och att personen i fråga nu till och med tjänat 50 öre på bröllopet på det här bröllopet. Och att jag nu förväntar mig att slippa höra ett enda litet gnälligt pip från den personen.
Jag ska köpa deras tystnad. Det ska tamejfan vara lika vackert och tyst som i en urskog när jag ser på bröllopet den 19 juni.
söndag, januari 03, 2010
Årskrönika 2009
Blev gravid.
Hatade MVC-kärringen.
Var på Eagles-konsert.
Sa upp mig.
Hade semester.
Besökte Båstad.
Skaffade mäklare.
Idiotförklarade mäklaren.
Ledde allsång.
Var ännu mer gravid.
Hittade ny lägenhet i nya staden.
Bokade flyttfirma.
Bokade ny flyttfirma.
Packade lägenheten.
Flyttade 40 mil.
Var extremt gravid.
Packade upp allt.
Besökte underbar MVC-tjej.
Sålde lägenheten.
Besökte förlossningsavdelningen.
Kräktes ner lab.-avdelningen.
Svimmade överallt.
Köpte bebissaker.
Födde barn.
Avskydde BB.
Åkte hem med barn.
Var förälder.
Läste "Borta med vinden".
Var mer förälder.
Hade sömnbrist.
Sjöng på julkonsert.
Hade Nobel-middag.
Firade jul.
Firade nyår.
Frågor på det?
måndag, december 21, 2009
Julefriden sänker sig...
inte.
Jag ligger skamlöst efter. Det är julklappar som inte är köpta, julgran som inte är köpt och så vidare. Dessutom upptäckte jag nyss en skriande brist i min julmusiksamling. Ingen bra version av "Det är en ros utsprungen"!!! Vart är världen på väg!?
Nåja. Igår julstädades det, och julpyntades. Nu ser det nästan ut som hemma hos vanliga människor. (Ni vet de där "vanliga människorna" som alla har hört om men ingen har sett. De som alltid har det perfekt städat, aldrig tappar humöret, som har ett helt skåp med "Gå-bort-presenter" färdiga till hands och som inte har glömt D-vitaminsdropparna en endaste dag.)
Jag och sonen ska ut och julhandla i eftermiddag. En stor fördel är att staden som även i vanliga fall ser ut som en bild ur "Kajsa Kavat" nu är inbäddad i lagom mycket snö. Det enda som fattas är att man kunde ha med sig tomtarnas vaktparad gående efter sig. Men jag får spela den när jag klär granen, som vi alltid gjort när jag var liten. Det ska vara Tomtarnas vaktparad (och då menar jag INTE "In i säcken".)
God Jul till er alla!
Jag ligger skamlöst efter. Det är julklappar som inte är köpta, julgran som inte är köpt och så vidare. Dessutom upptäckte jag nyss en skriande brist i min julmusiksamling. Ingen bra version av "Det är en ros utsprungen"!!! Vart är världen på väg!?
Nåja. Igår julstädades det, och julpyntades. Nu ser det nästan ut som hemma hos vanliga människor. (Ni vet de där "vanliga människorna" som alla har hört om men ingen har sett. De som alltid har det perfekt städat, aldrig tappar humöret, som har ett helt skåp med "Gå-bort-presenter" färdiga till hands och som inte har glömt D-vitaminsdropparna en endaste dag.)
Jag och sonen ska ut och julhandla i eftermiddag. En stor fördel är att staden som även i vanliga fall ser ut som en bild ur "Kajsa Kavat" nu är inbäddad i lagom mycket snö. Det enda som fattas är att man kunde ha med sig tomtarnas vaktparad gående efter sig. Men jag får spela den när jag klär granen, som vi alltid gjort när jag var liten. Det ska vara Tomtarnas vaktparad (och då menar jag INTE "In i säcken".)
God Jul till er alla!
tisdag, december 15, 2009
Skitdag
Idag har det kort och gott varit en skitdag. Maken var helt slut när han väckte mig för skiftombyte. Sonen var helt slut efter att ha haft en störig morgon. Jag var helt slut eftersom jag inte är så pigg i kroppen. Ute snöade det.
Det fanns bara en sak att göra. Lägga Sonen, den levande värmedynan på magen, och starta världens bästa julfilm "Love actually". Jag grät redan till introt när de visar folk på flygplats och pratar om 11-september-katastrofen. Sen somnade vi och sov i flera timmar. Sen blev dagen bättre.
För den som vill flytta till något mysigt såhär innan jul rekomenderar jag denna:
Lilla Bakgatan 1.
Det fanns bara en sak att göra. Lägga Sonen, den levande värmedynan på magen, och starta världens bästa julfilm "Love actually". Jag grät redan till introt när de visar folk på flygplats och pratar om 11-september-katastrofen. Sen somnade vi och sov i flera timmar. Sen blev dagen bättre.
För den som vill flytta till något mysigt såhär innan jul rekomenderar jag denna:
Lilla Bakgatan 1.
måndag, december 14, 2009
Vackert uppvaknande
Maken gick upp vid 17:50 idag (har har natt-tjänst och sover därför på dagen).
- Gå och lägg dig! skrek jag.
Så han fick snällt gå tillbaka till sängen. Övriga familjen hade nämligen beslutat (okej då, jag bestämde, Sonen är så lätt att korrumpera.) att han skulle bli offer för en lussning.
Så fem minuter senare gick vi in och "väckte" honom med vår skönsång. Jag sjöng vackert om "Elva nätter före jul" och sonen gurglade.
Jag hade en vit tunika och rött band om magen, sonen hade sin pepparkaksdräkt med tillhörande mössa. Sen fick vi sjunga om pepparkaksgubbarna också. Sonen har korinter till ögon och tindrade med dem bäst han kunde. Till nästa år ska vi jobba på hans sång. Jag kände att det inte riktigt var rättvist att kräva att han skulle kunna texten till i år, när han haft fullt upp med att lära sig att äta och upptäcka sina händer.
Sen gick vi ut i soffan alla tre och åt köpta lussekatter och drack kaffe framför tv:s luciafirande. De lussekatter jag bakat jäste aldrig och går därmed att använda som mordvapen. Jag skulle ha tagit med dem till affären idag. Det hade varit skönt att få slänga stenhårda lussekatter i huvudet på tanter som är i vägen. Nu hade jag inte lussekatterna med mig så jag fick nöja mig med att svära åt dem högt och tydligt. Det var mitt första föräldrautbrott. (LÅng historia kort: Vem fan har kommit på att de kundvagnar som är speciellt avsedda för att transporta bebisar i, ska vara fastkedjade och inte gå att öppna med vanliga mynt? Istället måste man gå och köa till receptionen för att köpa en speciell polett för att få använda den vagnen! Och damerna i informationsdisken är de långsammaste i mannaminne. På den tid jag hade fått tillbringa framför informationsdisken hade jag hunnit handla och ta mig igenom hela kassan!! Så jag struntade i hela shoppingen, svor åt informationsbiträdena och gick hem.)
- Gå och lägg dig! skrek jag.
Så han fick snällt gå tillbaka till sängen. Övriga familjen hade nämligen beslutat (okej då, jag bestämde, Sonen är så lätt att korrumpera.) att han skulle bli offer för en lussning.
Så fem minuter senare gick vi in och "väckte" honom med vår skönsång. Jag sjöng vackert om "Elva nätter före jul" och sonen gurglade.
Jag hade en vit tunika och rött band om magen, sonen hade sin pepparkaksdräkt med tillhörande mössa. Sen fick vi sjunga om pepparkaksgubbarna också. Sonen har korinter till ögon och tindrade med dem bäst han kunde. Till nästa år ska vi jobba på hans sång. Jag kände att det inte riktigt var rättvist att kräva att han skulle kunna texten till i år, när han haft fullt upp med att lära sig att äta och upptäcka sina händer.
Sen gick vi ut i soffan alla tre och åt köpta lussekatter och drack kaffe framför tv:s luciafirande. De lussekatter jag bakat jäste aldrig och går därmed att använda som mordvapen. Jag skulle ha tagit med dem till affären idag. Det hade varit skönt att få slänga stenhårda lussekatter i huvudet på tanter som är i vägen. Nu hade jag inte lussekatterna med mig så jag fick nöja mig med att svära åt dem högt och tydligt. Det var mitt första föräldrautbrott. (LÅng historia kort: Vem fan har kommit på att de kundvagnar som är speciellt avsedda för att transporta bebisar i, ska vara fastkedjade och inte gå att öppna med vanliga mynt? Istället måste man gå och köa till receptionen för att köpa en speciell polett för att få använda den vagnen! Och damerna i informationsdisken är de långsammaste i mannaminne. På den tid jag hade fått tillbringa framför informationsdisken hade jag hunnit handla och ta mig igenom hela kassan!! Så jag struntade i hela shoppingen, svor åt informationsbiträdena och gick hem.)
söndag, december 13, 2009
Höjden av lycka
Alla borde få ha en söt, sovande bebis liggande på sin mage. Det finns faktiskt inget bättre än att ha ett litet troll som ligger på dig och andas lugnt och stilla.
Det finns tillfällen då kvinnor tycker att det är helt okej att betraktas som en madrass av män...
(Nej det är inte sonen på bilden..)
Det finns tillfällen då kvinnor tycker att det är helt okej att betraktas som en madrass av män...
(Nej det är inte sonen på bilden..)
tisdag, december 08, 2009
Vad internet har gjort för föräldrar..
Ibland känner man sig lite otillräcklig som förälder. Undrar om man gör rätt eller om man inte skulle ha orkat lite till. Gått en lite längre prommenad. Haft en mer pedagogisk mobil. Sjungit mer barnvänliga sånger än "Flickor bak i bilen" eller "Hard rock Halleluja". Undrat om babysim faktiskt har någon dold funktion som ni förbisett.
De dagarna har nu internet räddat åt mig. Två minuter på den här sidan så inser jag att jag kan föda upp honom på chokladpudding och kramar och ändå vara "Mother of the year".
Why the fuck do you have kids?!
De dagarna har nu internet räddat åt mig. Två minuter på den här sidan så inser jag att jag kan föda upp honom på chokladpudding och kramar och ändå vara "Mother of the year".
Why the fuck do you have kids?!
fredag, december 04, 2009
Vem är han lik?
Jag tittar på vårt barn hela dagarna. För det mesta för att han är söt. Han är det. Hur det gick till är däremot en gåta. Var sjutton hittade han de generna?
Däremot är han inte lik någon av oss. Jo, han har sin pappas ögon, men att säga att man är lik någon på ögonen är ju nästan fusk. Hade det varit gröna ögon så hade han ju varit lik mig. Det är ju bara att gå efter vems ögonfärg det är liksom...
Däremot hittar jag ingen likhet med någon av oss i dragen i ansiktet, Maken säger det samma.
Vid ett tillfälle tyckte jag att han såg ut som min mor, när han gjorde en särskild min. Annars är han mest lik en amerikansk tv-pastor när han viftar med armarna uppåt skyn och ser förgrymmad ut. Jag kan riktigt höra domedagspredikan och se kören som talar i tungor i bakgrunden.
Sa jag att jag planerar dop just nu?
Däremot är han inte lik någon av oss. Jo, han har sin pappas ögon, men att säga att man är lik någon på ögonen är ju nästan fusk. Hade det varit gröna ögon så hade han ju varit lik mig. Det är ju bara att gå efter vems ögonfärg det är liksom...
Däremot hittar jag ingen likhet med någon av oss i dragen i ansiktet, Maken säger det samma.
Vid ett tillfälle tyckte jag att han såg ut som min mor, när han gjorde en särskild min. Annars är han mest lik en amerikansk tv-pastor när han viftar med armarna uppåt skyn och ser förgrymmad ut. Jag kan riktigt höra domedagspredikan och se kören som talar i tungor i bakgrunden.
Sa jag att jag planerar dop just nu?
torsdag, december 03, 2009
Att visa kärlek
Det finns saker man aldrig trodde att man skulle känna sig tillfreds med. Som att bada i en tunna med mäsk, äta surströmming ett helt år eller leva som nudist och jobba med asfaltsläggning.
Inte heller trodde jag att jag så lugnt skulle acceptera att bli nedkissad eller få en kaskadspya över hela mig. Men det gör man.
Kalla det kärlek eller utmattningssyndrom. Välj själva.
(Ett meddelande till våra läsare: Denna blogg har genomgått en personlighetsförändring och beslutat sig för att han egentligen fötts som mikroblogg. Jag tror att det beror på att han är känslig för sin storlek - jag har ju hållt på ett antal år nu- men han menar att han alltid varit en mikroblogg innerst inne. Humor him for God's sake..*
Inte heller trodde jag att jag så lugnt skulle acceptera att bli nedkissad eller få en kaskadspya över hela mig. Men det gör man.
Kalla det kärlek eller utmattningssyndrom. Välj själva.
(Ett meddelande till våra läsare: Denna blogg har genomgått en personlighetsförändring och beslutat sig för att han egentligen fötts som mikroblogg. Jag tror att det beror på att han är känslig för sin storlek - jag har ju hållt på ett antal år nu- men han menar att han alltid varit en mikroblogg innerst inne. Humor him for God's sake..*
tisdag, december 01, 2009
Jag är förälder
Det är därför jag inte skriver. Min son *insert a dictator of your choice* gillar nämligen inte att jag ägnar mig åt sömn/frukost/telefonpratande/hygien. Eller bloggande. Nu vaknade han.
söndag, oktober 18, 2009
Masochistens klagan
*fruktansvärt barntrallande*
Nu har jag haft värkar mest hela dan
jag väntade mig att det skulle göra ont som fan
Men hittills är det rätt mesigt och jag undrar nu
Är det värkar eller är jag en galen fru?
Värkar i 15 timmar är inget glatt
speciellt eftersom resultatet mest är "matt"
och jag är trött och tveksam
men katten han är glad
tar det inte fart snart så slutar jag
Har väntat på resultat mest hela dan
nu är det natt igen och jag är sur som fan
Jag får väl gå och sova om igen
och se om det kommer göra ondare sen
* ännu äckligare barntrallande*
(Sjunges med fördel till "Turistens klagan")
Nu har jag haft värkar mest hela dan
jag väntade mig att det skulle göra ont som fan
Men hittills är det rätt mesigt och jag undrar nu
Är det värkar eller är jag en galen fru?
Värkar i 15 timmar är inget glatt
speciellt eftersom resultatet mest är "matt"
och jag är trött och tveksam
men katten han är glad
tar det inte fart snart så slutar jag
Har väntat på resultat mest hela dan
nu är det natt igen och jag är sur som fan
Jag får väl gå och sova om igen
och se om det kommer göra ondare sen
* ännu äckligare barntrallande*
(Sjunges med fördel till "Turistens klagan")
tisdag, oktober 06, 2009
Paus-underhållning
1. Hur gammal är du om fem år? 34
2. Vem var den sista du träffade? Maken
3. Hur lång är du? 161
4. Vilken var den senaste film du sett? Män som hatar kvinnor (bättre än förväntat)
5. Vem ringde du senast? Syrran. Ibland pratar vi bara 1 gång om dagen...
6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? Eftersom min mobil inte har funktionen som föreslår ord, och jag skriver långsammast i världen så hatar jag att sms:a och gör det så sällan jag kan. Och då brukar det mest bli av typen "ok".
7. Vad är dagens planer? Hänta Tens-apparat på förlossningen, köpa mer åksjuketabletter, få en tvättmaskin och äta på Corner (hamburgerrestaurang).
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Ring alla gånger.
9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? Skilda och sedan sambos med nya sedan mer än 10 år. Det är så stabilt att det nästan räknas som silverbröllop i dagens samhälle.
10. När såg du senast din mamma? För ungefär en vecka sedan.
11. Vilken ögonfärg har du? gröna
12. När vaknade du idag? Vilken gång pratar vi om? Jag sover halva dygnet numera.
13. Har du någon gång hittat en katt? ??
14. Vilken är din favoritplats? Sängen. Det finns inget som heter "sova bort sitt liv".
15. Vilken plats föredrar du minst? Toan. Det finns ingen anledning att sitta där en sekund mer än nödvändigt.
16. Var tror du att du befinner dig om tio år? I ett underbart vackert hus här i närheten. Ska bara hitta det först.
17. Vad skrämde dig som barn? Mörker. Det gör det nu också. Jag vågar inte gå på toa på nätterna om inte toalampan är tänd, för jag tror att Voldemort står i mörkret...
18. Vem fick dig att skratta senast? Malin Wollin på AFtonbladet när hon beskrev hur hon hatade att hennes sambo alltid vinner.
19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Nej, men de ligger kvar i mitt barndomshem.
20. Har du stationär eller bärbar dator? Stationär, med plattskärm som jag älskar!
21. Sover du med eller utan kläder på dig? Naken. Jag är ständigt oroad för att det ska börja brinna.
22. Hur många kuddar har du i sängen? Två under huvudet, och en mellan knäna. Och lutar mig mot makens kudde om han inte har lagt sig. Det är ett helvete att sova på sidan.
23. Hur många landskap har du bott i? Två
24. Har du någon gång spytt på fyllan? Ja, tre gånger.
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Alltid barfota. Farmor som var min barnvakt när jag var liten var hysterisk över mina nakna fötter på hennes kalla stengolv.
26. Är du social? Jag är bra på att fejka det. Egentligen avskyr jag att träffa nya människor.
27. Vilken är din favoritglass? Pärontopp
28. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Köpa hus
29. Tycker du om kinamat? Ja
30. Tycker du om kaffe? Självklart. Men makens smaksatta hasselnötskaffe är djävulens påfund.
31. Vad dricker du till frukost? Mjölk eller fun light.
32. Sover du på någon särskild sida? Vänster sida eftersom inget annat går just nu.
33. Kan du spela poker? Ja, men hur man satsar har jag ingen aning om.
34. Tycker du om att mysa? Det var den konstigaste fråga jag hört på länge.
35. Är du en beroendemänniska? Ja
36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Ja. En alldeles utmärkt person i södra Sverige, vars barn gillar Eskimåer. Och Nelson Mandela.
37. Vill du ha barn? Det hoppas jag. Det kommer ett inom ett par veckor.
38. Kan du några andra språk än svenska? Hyfsad engelska
39. Har du någonsin åkt ambulans? Nej
40. Föredrar du havet eller en pool? Östersjön.
41. Vad spenderar du helst pengar på? Böcker
42. Äger du dyra smycken? Ingen hope-diamant men något finns väl..
43. Har du någon gång testat narkotika? Nej. Varför då? Sprit räcker så gott för mina syften.
44. Vad var det senaste du stoppade i munnen? Kanelbulle och kaffe.
45. Vem är den roligaste människan du känner? Maken.
46. Välj ett ärr på din kropp? Har ett bredvid näsan efter en träsko. Jag ramlade ur en hängmatta och ramlade ned på träskon som stod nedanför.
47. Vad har du för ringsignal? En standard.
48. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? En hel del, numera snyggt förvarade i flyttkartonger eftersom vi städade pappas vind i våras.
49. Flirtar du mycket? Nej.
50. Vart togs din profilbild för din blogg? När jag gick nynnandes i skogen en vacker sommardag och tänkte på rådjur??
51. Kan du byta olja på bilen? Ja, man kör till en verkstad och beställer ett oljebyte.
52. Har du fått fortkörningsböter? Nej, men jag glömde bältet en gång. Maken har sparat boten och tar fram den ibland och skrattar åt mig.
53. Vilken var den senaste bok du läste? Kvinnorna vid Cane River. Om fyra generationers kvinnor i slaveriets sista dagar. Mycket bra.
54. Läser du dagstidningen? Ja på nätet.
55. Prenumererar du på någon veckotidning? "Drömhem & trädgård"
56. Dansar du i bilen? Ja.
57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? Ingen aning.
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Läkartid
59. När var du i kyrkan senast? I vintras, när jag sjöng på en julkonsert i kyrkan. Men snart ska vi leta upp en passande dopkyrka.
onsdag, september 23, 2009
Mitt borttappade gravid-skimmer
Här sitter jag nu i mitt höggravida tillstånd och funderar på var man reklamerar den här graviditeten. Den saknar nämligen fullkomligt det "romantiska skimmer" som den marknadsförs med. Jag känner mig förd bakom ljuset!
I väntan på att myndigheterna alternativt allmänna reklamationsnämnden tar tag i saken så tänkte jag utveckla mina klagomål här, för att illustrera problemet. Om du är av känslig natur så rekomenderar jag att du slutar läsa här. Härmed utfärdas en
*BIOLOGIVARNING*
Varför det suger att vara gravid:
1. Marknadsföringen säger att gravida kvinnor blir vackar, får fin hy och "strålar". Nästan 100% ser ut som Cathrine Zeta Jones. I verkligheten ser jag ut som Farbror Vattenmelon.
2. Eventuellt illamående besväras man enbart av de första veckorna, och då mest i den omfattningen att man kan ligga lite drottninglikt opasslig på en divan med något kallt på pannan. I verkligheten behövde jag hålla i mig i bordet för att inte spy. Det krävdes tabletter. När jag äntligen trodde att detta var över så återvände illamåendet med full styrka i vecka 30, och jag kan inte äta ens en ½ macka innan det blir fullt i magen och den protesterar. Jag är alltså tillbaka till fullständigt illamående, samtidigt som jag är fruktansvärt hungrig, eftersom jag inte kan äta i normal takt.
3. Det viskades om några ynkliga test och prover som barnmorskan skulle göra. Men ingenting jobbigt, bara urinprov och några stick i fingret. I verkligheten krävs det en helvetes massa blodprov. Dels för att de slarvar bort en del av mina prov. Sen bara för att. Sen måste de göra om proven för att man byter landsting mitt i graviditeten. Jag kan ju hälsa er på Region Skåne att Kalmar Landsting anser att ni är knarkskallar hela bunten och att inget test som ni gjort går att lita på.
4. Att blodprov är en petitess.
Jag lovar att när du har vener som vägrar samarbeta, och det krävs minst 3 personer på labb för att ens hitta ett ställe att sticka på. När det behövs 9 rör blod för att de ska göra en blodutredning på dig. När du mitt i ett blodprov håller på att svimma, tappar talförmågan och plötsligt inte hör vad personerna i rummet säger åt dig. När du efter provet är färdigt kaskadspyr över dig själv och över avdelningens golv, eftersom din kropp inte kunde hantera att bli svimfärdig. När du efter detta är så uttröttad att du sover i 18 timmar. Då tycker du inte att det är en petitess att ta blodprov, eller att det "bara är att bita ihop och växa upp".
5. Sparkar kittlar nästan bara och alla kan känna dem. Ungen sparkar på exakt samma ställe minst 20 gånger i följd så alla hinner komma springande från när och fjärran för att känna på rörelserna.
I verkligheten så byter ungen håll och lägger av så fort någon annan närmar sig med en hand. Maken blev ditropad ett antal gången bara för att sitta stilla med sin hand i 20 minuter och bli stel i nacken utan att få så mycket som en spark. Dessutom är upplevelsen av att bli kickad i revbenen, eller sparkad rakt på klitoris från INSIDAN inte alls något att eftersträva. Hade ungen någon veckopeng att dra in så skulle jag ha gjort det då.
6. Ultraljud är en vacker upplevelse där föräldrarna får se sitt barn och reflektera över det under som skett, tillsammans med en leende barnmorska.
I verkligheten är ultraljud i slutet av graviditeten ett helvete eftersom man håller på att svimma av att ligga på rygg, och pappan får springa efter vatten och våta handdukar för att hindra dig från att tuppa av helt. Du ser nästan inget på den där skärmen och får slutligen betala 40kr för bilder av Picasso-typ, utskrivna på faxpapper.
Nu väntar jag bara på hur en förlossning kommer att gestalta sig. Kommer jag att sjunga finstämda psalmer mellan värkarna (se nedan) eller kommer jag att låta mer som den den andra videon? Jag beklagar, men vår barnmorska kommer inte att få lyssna på delfinljud eller Enya vid den här förlossningen. Vårt barn kommer att födas till tonerna av arga tyskar.
Om det inte stämmer överens med HENNES bild av hur en förlossning ska se ut så är det mellan henne och ARN...
I väntan på att myndigheterna alternativt allmänna reklamationsnämnden tar tag i saken så tänkte jag utveckla mina klagomål här, för att illustrera problemet. Om du är av känslig natur så rekomenderar jag att du slutar läsa här. Härmed utfärdas en
*BIOLOGIVARNING*
Varför det suger att vara gravid:
1. Marknadsföringen säger att gravida kvinnor blir vackar, får fin hy och "strålar". Nästan 100% ser ut som Cathrine Zeta Jones. I verkligheten ser jag ut som Farbror Vattenmelon.
2. Eventuellt illamående besväras man enbart av de första veckorna, och då mest i den omfattningen att man kan ligga lite drottninglikt opasslig på en divan med något kallt på pannan. I verkligheten behövde jag hålla i mig i bordet för att inte spy. Det krävdes tabletter. När jag äntligen trodde att detta var över så återvände illamåendet med full styrka i vecka 30, och jag kan inte äta ens en ½ macka innan det blir fullt i magen och den protesterar. Jag är alltså tillbaka till fullständigt illamående, samtidigt som jag är fruktansvärt hungrig, eftersom jag inte kan äta i normal takt.
3. Det viskades om några ynkliga test och prover som barnmorskan skulle göra. Men ingenting jobbigt, bara urinprov och några stick i fingret. I verkligheten krävs det en helvetes massa blodprov. Dels för att de slarvar bort en del av mina prov. Sen bara för att. Sen måste de göra om proven för att man byter landsting mitt i graviditeten. Jag kan ju hälsa er på Region Skåne att Kalmar Landsting anser att ni är knarkskallar hela bunten och att inget test som ni gjort går att lita på.
4. Att blodprov är en petitess.
Jag lovar att när du har vener som vägrar samarbeta, och det krävs minst 3 personer på labb för att ens hitta ett ställe att sticka på. När det behövs 9 rör blod för att de ska göra en blodutredning på dig. När du mitt i ett blodprov håller på att svimma, tappar talförmågan och plötsligt inte hör vad personerna i rummet säger åt dig. När du efter provet är färdigt kaskadspyr över dig själv och över avdelningens golv, eftersom din kropp inte kunde hantera att bli svimfärdig. När du efter detta är så uttröttad att du sover i 18 timmar. Då tycker du inte att det är en petitess att ta blodprov, eller att det "bara är att bita ihop och växa upp".
5. Sparkar kittlar nästan bara och alla kan känna dem. Ungen sparkar på exakt samma ställe minst 20 gånger i följd så alla hinner komma springande från när och fjärran för att känna på rörelserna.
I verkligheten så byter ungen håll och lägger av så fort någon annan närmar sig med en hand. Maken blev ditropad ett antal gången bara för att sitta stilla med sin hand i 20 minuter och bli stel i nacken utan att få så mycket som en spark. Dessutom är upplevelsen av att bli kickad i revbenen, eller sparkad rakt på klitoris från INSIDAN inte alls något att eftersträva. Hade ungen någon veckopeng att dra in så skulle jag ha gjort det då.
6. Ultraljud är en vacker upplevelse där föräldrarna får se sitt barn och reflektera över det under som skett, tillsammans med en leende barnmorska.
I verkligheten är ultraljud i slutet av graviditeten ett helvete eftersom man håller på att svimma av att ligga på rygg, och pappan får springa efter vatten och våta handdukar för att hindra dig från att tuppa av helt. Du ser nästan inget på den där skärmen och får slutligen betala 40kr för bilder av Picasso-typ, utskrivna på faxpapper.
Nu väntar jag bara på hur en förlossning kommer att gestalta sig. Kommer jag att sjunga finstämda psalmer mellan värkarna (se nedan) eller kommer jag att låta mer som den den andra videon? Jag beklagar, men vår barnmorska kommer inte att få lyssna på delfinljud eller Enya vid den här förlossningen. Vårt barn kommer att födas till tonerna av arga tyskar.
Om det inte stämmer överens med HENNES bild av hur en förlossning ska se ut så är det mellan henne och ARN...
lördag, september 05, 2009
Att rota om sig
Utsikten från mitt skrivbord har förändrats drastiskt. Med tanke på att jag tidigare såg in i min vardagsrumsvägg och nu _har_ en utsikt (om persiennen var uppdragen dvs) så är ju bara det en väsentlig skillnad. Men förändringen är större än så.
Mitt skrivbord står numera inte i Malmö, som det gjort i 7,5 år. Sedan i tisdags förmiddag befinner sig jag, mitt skrivbord och min familj i Småland. Vi har sagt adjö till jobb, lägenhet och storstad och förflyttat oss till småstad och hyresrätt. I princip kan man säga att vi under den senaste månaden förändrat och bytt ut ALLT i vårt liv vad det gäller boende, sysselsättning etc. Det enda som är detsamma är att vi och katten. Skilsmässa är alltså inte aktuellt. Tvärtom.
Nästa månad väntar fler förändringar. Min inneboende alien kommer då att genomföra sin egen förflyttning, från insidan av min mage till utsidan, via en mycket liten gång, på ett så obehagligt sätt att jag helst hade hoppat över det om det var upp till mig. Jag skulle också kunna uttrycka mig mindre kryptiskt och helt enkelt säga att jag är höggravid och kommer att föda vårt första barn i mitten av oktober.
Men varför säga saker på ett normalt sätt, när man kan uttrycka sig på ett annat sätt... Det vore inte riktigt jag då. När folk får reda på att vi ska bli föräldrar brukar en av de första kommentarerna vara:
"Å vad roligt!" Mitt svar brukar då vara "Ja, jag hoppas det." Då brukar folk se extremt förbryllade ut. Som blivande förälder ska man nämligen glida runt i ett rosa tonat ljus och vara så blåögd och naiv att Pollyanna skulle blekna. Men ett mera realistiskt svar är ju att jag faktiskt inte har en aning om hur det är att vara förälder, men jag är väldigt säker på att det inte är glitter och glamour och dans på rosor hela tiden och det ligger inte för mig att låtsas.
Ibland får jag frågan om jag är orolig/nervös/rädd inför förlossningen. Det är jag inte. Jag räknar med att det kommer göra så ont att bilder ur Shindlers list kommer flasha förbi på näthinnan, och att jag kommer skrika som besatt och tro att jag kommer att dö. Med den inställningen kan det bara bli bättre, resonerar jag. Men även detta svar brukar störa folk. För man ska le lite vekt och säga att man helst inte vill tänka på det där... och alla kvinnor som har fött barn ska få le överseende och klappa sig på axeln över att de är så snälla att de inte skrämmer upp dig mer fast de skulle kunna. Men när mina förväntningar redan är värre beskrivningar än de själva skulle kunna hitta på så är det inte så kul längre.
Å andra sidan kommer jag från en rätt knäpp familj när det gäller att handskas med sånt här. I min babybok har min mamma kommenterat sin förlossning med orden "Det gick bra. Vi fick kaffe och smörgåsar efteråt." Vilket säger en hel del om henne. :)
Min syster låg inne på förlossningen och vägrade erkänna för någon att värkarna gjorde ont. Istället för att beklaga sig och låta som normala förstföderskor, så bet hon ihop och suckade lite besvärat. Den andra kvinnan på rummet frågade henne om det gjorde ont och syrran försäkrade att det inte var så farligt. Till slut fick den andra kvinnan övertala syrran att ringa på personalen och acceptera att det faktiskt var värkar hon hade och inte skoskav..
I motsats till de här superkvinnorna utan smärtkänsel så är jag extremt gnällig. Jag har ont, och när jag har ont så gnäller jag. Jag kommer att skrika som en gris under förlossningen och om någon försöker säga åt mig att INTE göra det så kommer min sista energi gå åt till att strypa dem långsamt med CTG-apparaten. Nej, det är inte bildligt talat. Jag kommer att ta till våld. Mitt sätt att handskas med smärta är att förvänta mig det värsta och sedan gnälla så mycket som möjligt under tiden.
Å andra sidan, ibland kan man märka att jag är släkt med min mamma och syster. Häromdagen var vi på ett andra ultraljud. Något som beskrivs som en stund av pur mysighet. Där låg jag på rygg med glidslem på magen (sjukvården vet då hur man sexar till ett ögonblick) och kände att det var en smula obekvämt. Efter en stund började jag kallsvettas, och tänkte att det var dålig luft i rummet. Sen kom illamående, och jag tänkte att jag ska inte ställa till besvär, undersökningen är nog snart klar. När rummet började snurra och det var 5 sekunder från att helt svartna framför mina ögon pep jag lite försiktigt om att jag nog skulle behöva dricka lite vatten för jag mådde inte så bra. Och ursäkta ursäkta men jag håller på att svimma och kan vi möjligen ta en liten paus? Och jag kände mig som världens svikare som tvingade henne att avbryta sitt jobb för att jag var mjäkig.
Jag la mig på sidan, Maken hämtade flera muggar vatten till mig som jag hävde i mig som en efter en vandring i öknen. Han såg hur blek och dålig jag såg ut, och hämtade våta handdukar så jag kunde badda ansiktet och långsamt kvickna till. Efter ett tag behagar sköterskan erinra sig att i slutet av graviditeten kan det vara svårt för en del att ligga på rygg, för då trycker barnet mot en viktig blodåder. Å tack, kunde du inte påtalat det INNAN jag la mig ned så jag hade haft en chans att fatta vad som hände när jag höll på att svimma??
Det tog mig flera timmar att bli människa igen efter den undersökningen...
Nåja, nu är vi alltså tillbaka i småland. Vi ville helt enkelt inte fostra barn med skånsk dialekt. Den där vi bor nu är inte heller så vacker men det är iaf bättre. Det finns mycket att säga, och jag kommer att säga det. Lite i taget...
Mitt skrivbord står numera inte i Malmö, som det gjort i 7,5 år. Sedan i tisdags förmiddag befinner sig jag, mitt skrivbord och min familj i Småland. Vi har sagt adjö till jobb, lägenhet och storstad och förflyttat oss till småstad och hyresrätt. I princip kan man säga att vi under den senaste månaden förändrat och bytt ut ALLT i vårt liv vad det gäller boende, sysselsättning etc. Det enda som är detsamma är att vi och katten. Skilsmässa är alltså inte aktuellt. Tvärtom.
Nästa månad väntar fler förändringar. Min inneboende alien kommer då att genomföra sin egen förflyttning, från insidan av min mage till utsidan, via en mycket liten gång, på ett så obehagligt sätt att jag helst hade hoppat över det om det var upp till mig. Jag skulle också kunna uttrycka mig mindre kryptiskt och helt enkelt säga att jag är höggravid och kommer att föda vårt första barn i mitten av oktober.
Men varför säga saker på ett normalt sätt, när man kan uttrycka sig på ett annat sätt... Det vore inte riktigt jag då. När folk får reda på att vi ska bli föräldrar brukar en av de första kommentarerna vara:
"Å vad roligt!" Mitt svar brukar då vara "Ja, jag hoppas det." Då brukar folk se extremt förbryllade ut. Som blivande förälder ska man nämligen glida runt i ett rosa tonat ljus och vara så blåögd och naiv att Pollyanna skulle blekna. Men ett mera realistiskt svar är ju att jag faktiskt inte har en aning om hur det är att vara förälder, men jag är väldigt säker på att det inte är glitter och glamour och dans på rosor hela tiden och det ligger inte för mig att låtsas.
Ibland får jag frågan om jag är orolig/nervös/rädd inför förlossningen. Det är jag inte. Jag räknar med att det kommer göra så ont att bilder ur Shindlers list kommer flasha förbi på näthinnan, och att jag kommer skrika som besatt och tro att jag kommer att dö. Med den inställningen kan det bara bli bättre, resonerar jag. Men även detta svar brukar störa folk. För man ska le lite vekt och säga att man helst inte vill tänka på det där... och alla kvinnor som har fött barn ska få le överseende och klappa sig på axeln över att de är så snälla att de inte skrämmer upp dig mer fast de skulle kunna. Men när mina förväntningar redan är värre beskrivningar än de själva skulle kunna hitta på så är det inte så kul längre.
Å andra sidan kommer jag från en rätt knäpp familj när det gäller att handskas med sånt här. I min babybok har min mamma kommenterat sin förlossning med orden "Det gick bra. Vi fick kaffe och smörgåsar efteråt." Vilket säger en hel del om henne. :)
Min syster låg inne på förlossningen och vägrade erkänna för någon att värkarna gjorde ont. Istället för att beklaga sig och låta som normala förstföderskor, så bet hon ihop och suckade lite besvärat. Den andra kvinnan på rummet frågade henne om det gjorde ont och syrran försäkrade att det inte var så farligt. Till slut fick den andra kvinnan övertala syrran att ringa på personalen och acceptera att det faktiskt var värkar hon hade och inte skoskav..
I motsats till de här superkvinnorna utan smärtkänsel så är jag extremt gnällig. Jag har ont, och när jag har ont så gnäller jag. Jag kommer att skrika som en gris under förlossningen och om någon försöker säga åt mig att INTE göra det så kommer min sista energi gå åt till att strypa dem långsamt med CTG-apparaten. Nej, det är inte bildligt talat. Jag kommer att ta till våld. Mitt sätt att handskas med smärta är att förvänta mig det värsta och sedan gnälla så mycket som möjligt under tiden.
Å andra sidan, ibland kan man märka att jag är släkt med min mamma och syster. Häromdagen var vi på ett andra ultraljud. Något som beskrivs som en stund av pur mysighet. Där låg jag på rygg med glidslem på magen (sjukvården vet då hur man sexar till ett ögonblick) och kände att det var en smula obekvämt. Efter en stund började jag kallsvettas, och tänkte att det var dålig luft i rummet. Sen kom illamående, och jag tänkte att jag ska inte ställa till besvär, undersökningen är nog snart klar. När rummet började snurra och det var 5 sekunder från att helt svartna framför mina ögon pep jag lite försiktigt om att jag nog skulle behöva dricka lite vatten för jag mådde inte så bra. Och ursäkta ursäkta men jag håller på att svimma och kan vi möjligen ta en liten paus? Och jag kände mig som världens svikare som tvingade henne att avbryta sitt jobb för att jag var mjäkig.
Jag la mig på sidan, Maken hämtade flera muggar vatten till mig som jag hävde i mig som en efter en vandring i öknen. Han såg hur blek och dålig jag såg ut, och hämtade våta handdukar så jag kunde badda ansiktet och långsamt kvickna till. Efter ett tag behagar sköterskan erinra sig att i slutet av graviditeten kan det vara svårt för en del att ligga på rygg, för då trycker barnet mot en viktig blodåder. Å tack, kunde du inte påtalat det INNAN jag la mig ned så jag hade haft en chans att fatta vad som hände när jag höll på att svimma??
Det tog mig flera timmar att bli människa igen efter den undersökningen...
Nåja, nu är vi alltså tillbaka i småland. Vi ville helt enkelt inte fostra barn med skånsk dialekt. Den där vi bor nu är inte heller så vacker men det är iaf bättre. Det finns mycket att säga, och jag kommer att säga det. Lite i taget...
måndag, maj 11, 2009
Pisk på stjärten SVD!!
Idag läste jag SvD. Det händer ibland. Vissa dagar är det mer givande än andra. Idag tillexempel fick jag se svart på vitt vems lön som SvD borde spara in på såhär i kristider. Dan Backmans lista över udda Eurovision är bland det lataste reseachunderlag jag någonsin sett. Det största problemet är att bidragen knappast är udda, de flesta är mest 70-tal och någon har en lustig frisyr. Det näst största problemet är att han inte ens orkat skriva idividuella kommentarer till klippen utan nästan kopierat flera av dem.
Dan, såhär ska det se ut. Bara som ett exempel:
CEES LISTA ÖVER UDDA EUROVISION-BIDRAG GENOM TIDERNA
1. Tyskland 1998 - Guildo Horn - "Guildo hat euch lieb"
Vansinnig tysk med vansinniga kläder springer runt och juckar mot pinnar långt innan Lena Ph kom på den idén.
2. Österrike 2003 - Alf Poier "Weil der Mensch zählt"
Liten man i basker tar med sig djuren från ladugården och blandar barnvisa med metall-riff.
3. Polen 2003 - Ich Troje "Keine Grenzen"
Ett rymdepos i polsk stil, med Edward Scissorhands som en av solisterna. Tänk er Håkan Hemlin försöka sjunga smäktande om fred. Låten i sig är inte så illa men hela inramningen är rätt galen.
4. Grekland 2002 - Rakintzhs "SAGAPO"
För att fortsätta på rymdtemat så kan vi presentera ett rejält synthnummer som skulle göra S.P.O.C.K. nöjda! Det påminner om ett gäng Stormtroopers från Star Wars som bestämt sig för att bli snälla och börja sjunga istället. Jag var en av få som gillade akten detta år.
5. Israel 1987 - Datner & Kushnir "Hoppa Hulle"
Bluesbrothers på Hebreiska, låter det bra? Det här är bidraget som fick Bert Karlssons att lyfta mikrofonen och ta ton.
6. Moldavien 2007 - Zdob si zdub "Boonika bate doba"
MOldavisk reaggie blandat med en massa gitarr, och så en uppklädd liten gumma i en gungstol.
Låten heter ungefär "Farmor slår på trumman", och det är vad som händer här. Inte så gammal, men ändå en klassiker.
7. Sverige 2000 - Roger Pontare "When spirits are calling my name"
Vi måste faktiskt ha med Sveriges mest udda scenshow. Låten älskar jag, men Europa måste verkligen ha undrat var vi hittat den här killen och hans indianpolare. (Introt är långt, låten kommer igång efter ca 1 minut så håll ut!)
8. Tyskland 1979 - Dschinghis Khan (the group) performing "Dschinghis Khan" (the song)
Visst, det är en billig poäng. Men man KAN inte göra en sån här lista utan att ta med Dschinghis Khan. Låten blev en hit. I Sverige fick vi en cover på denna av Vikingarna. Kanske inte Christer Sjögrens ljusaste stund..
9. Schweiz 1979 - Pfuri, Gorps & Kniri "Trödler & Co"
Bröderna Djups Europeiska föregångare (eller är det efterträdare?).
10. Ukraina 2003 - Oleksandr "Hasta la vista"
Med anledning av vad Sverige skickar i år, så är det på sin plats att nämna att vi på intet sätt var först med att blanda opera och pop i Eurovisionsammanhang. Den här unge mannen från Ukraina var en av de första, och bidraget ansågs som klart "udda" när det kom.
Jag lägger in videon istället för framträdandet, eftersom den är klart sevärd. Ingen har någonsin sett så glad ut över ett kraschat förhållande som Oleksandr.
Dan, såhär ska det se ut. Bara som ett exempel:
CEES LISTA ÖVER UDDA EUROVISION-BIDRAG GENOM TIDERNA
1. Tyskland 1998 - Guildo Horn - "Guildo hat euch lieb"
Vansinnig tysk med vansinniga kläder springer runt och juckar mot pinnar långt innan Lena Ph kom på den idén.
2. Österrike 2003 - Alf Poier "Weil der Mensch zählt"
Liten man i basker tar med sig djuren från ladugården och blandar barnvisa med metall-riff.
3. Polen 2003 - Ich Troje "Keine Grenzen"
Ett rymdepos i polsk stil, med Edward Scissorhands som en av solisterna. Tänk er Håkan Hemlin försöka sjunga smäktande om fred. Låten i sig är inte så illa men hela inramningen är rätt galen.
4. Grekland 2002 - Rakintzhs "SAGAPO"
För att fortsätta på rymdtemat så kan vi presentera ett rejält synthnummer som skulle göra S.P.O.C.K. nöjda! Det påminner om ett gäng Stormtroopers från Star Wars som bestämt sig för att bli snälla och börja sjunga istället. Jag var en av få som gillade akten detta år.
5. Israel 1987 - Datner & Kushnir "Hoppa Hulle"
Bluesbrothers på Hebreiska, låter det bra? Det här är bidraget som fick Bert Karlssons att lyfta mikrofonen och ta ton.
6. Moldavien 2007 - Zdob si zdub "Boonika bate doba"
MOldavisk reaggie blandat med en massa gitarr, och så en uppklädd liten gumma i en gungstol.
Låten heter ungefär "Farmor slår på trumman", och det är vad som händer här. Inte så gammal, men ändå en klassiker.
7. Sverige 2000 - Roger Pontare "When spirits are calling my name"
Vi måste faktiskt ha med Sveriges mest udda scenshow. Låten älskar jag, men Europa måste verkligen ha undrat var vi hittat den här killen och hans indianpolare. (Introt är långt, låten kommer igång efter ca 1 minut så håll ut!)
8. Tyskland 1979 - Dschinghis Khan (the group) performing "Dschinghis Khan" (the song)
Visst, det är en billig poäng. Men man KAN inte göra en sån här lista utan att ta med Dschinghis Khan. Låten blev en hit. I Sverige fick vi en cover på denna av Vikingarna. Kanske inte Christer Sjögrens ljusaste stund..
9. Schweiz 1979 - Pfuri, Gorps & Kniri "Trödler & Co"
Bröderna Djups Europeiska föregångare (eller är det efterträdare?).
10. Ukraina 2003 - Oleksandr "Hasta la vista"
Med anledning av vad Sverige skickar i år, så är det på sin plats att nämna att vi på intet sätt var först med att blanda opera och pop i Eurovisionsammanhang. Den här unge mannen från Ukraina var en av de första, och bidraget ansågs som klart "udda" när det kom.
Jag lägger in videon istället för framträdandet, eftersom den är klart sevärd. Ingen har någonsin sett så glad ut över ett kraschat förhållande som Oleksandr.
måndag, december 01, 2008
Julklappstips
(Jaja jag VET att jag bloggar sällan. Nog nu.)
Nu börjar det närma sig jul och folk försöker hitta julklappar igen. Själv tänker jag ge mig själv en widescreen plattskärm till datorn som tack för att jag är en så fantastiskt person. :D
Jag frågar Maken vad han önskar sig. Oftast är han värdelös på att önska sig saker, men den här hösten har han kommit med flera bra tips. Sen gick det en vecka och så vips hade han prylen iaf. Så jag fick börja om igen och komma på något helt själv. Tyvärr är han inte så nyfiken som jag skulle vilja att han var... det är mycket roligare så.
Just nu är mitt liv fullt av julkonserter där jag är solist/körtjej/konfrancié/scenarbetare. Det blir nonstop resor från skåne till småland två helger i rad, sedan slänga sig i en bil och köra 1,5 timme rakt ut i skogen till en liten kyrka som inte känner till, för att sjunga jullåtar. Det låter helt vansinnigt, och det ÄR helt vansinnigt. Men man gör det iaf. Man gör det för stämningen och den otroliga adrenalinkicken man får av att ro i land det. Sen gör det inget att man får sova på tåget hem, eller sitta mellan 3 buisness-gubbar från Karlskrona som luktar illa efter sin nonstop-flygning fårn Asien och nu ska hem och som tjatar gubbigt om sin fru som vill gå på julskyltningen och som tycker att de borde ta hand om sina barn istället för att glo på Champions League. Herregud jag hade glömt att sådana dinosaurier existerade. Är det sådant skit man ska behöva vänja sig vid om man flyttar tillbaka till skogen??
Nåja, jag har ett julklappstips att delge er, som vore utmärkt för dessa män. Notera, för DEM, inte för frun.
Nu börjar det närma sig jul och folk försöker hitta julklappar igen. Själv tänker jag ge mig själv en widescreen plattskärm till datorn som tack för att jag är en så fantastiskt person. :D
Jag frågar Maken vad han önskar sig. Oftast är han värdelös på att önska sig saker, men den här hösten har han kommit med flera bra tips. Sen gick det en vecka och så vips hade han prylen iaf. Så jag fick börja om igen och komma på något helt själv. Tyvärr är han inte så nyfiken som jag skulle vilja att han var... det är mycket roligare så.
Just nu är mitt liv fullt av julkonserter där jag är solist/körtjej/konfrancié/scenarbetare. Det blir nonstop resor från skåne till småland två helger i rad, sedan slänga sig i en bil och köra 1,5 timme rakt ut i skogen till en liten kyrka som inte känner till, för att sjunga jullåtar. Det låter helt vansinnigt, och det ÄR helt vansinnigt. Men man gör det iaf. Man gör det för stämningen och den otroliga adrenalinkicken man får av att ro i land det. Sen gör det inget att man får sova på tåget hem, eller sitta mellan 3 buisness-gubbar från Karlskrona som luktar illa efter sin nonstop-flygning fårn Asien och nu ska hem och som tjatar gubbigt om sin fru som vill gå på julskyltningen och som tycker att de borde ta hand om sina barn istället för att glo på Champions League. Herregud jag hade glömt att sådana dinosaurier existerade. Är det sådant skit man ska behöva vänja sig vid om man flyttar tillbaka till skogen??
Nåja, jag har ett julklappstips att delge er, som vore utmärkt för dessa män. Notera, för DEM, inte för frun.
fredag, oktober 31, 2008
It has began...
Det är Halloween. Maken åkte för två minuter sedan. Jag saknar honom redan.
This is Helloween.
This is Helloween.
Jag är för delad föräldraförsäkring därför att...
Det här inlägget handlar om familjepolitik. Om du inte är intresserad av ämnet, eller om det gör dig förbannad att någon är för delad föräldraförsäkring, så är det ett tips att sluta läsa här. För dig har jag istället lagt in en pausfilm här under som du kan sysselsätta dig med, medan vi andra pratar om viktigare saker.
The palegreen woman bad mig förtydliga mitt senaste "arg-feminist-inlägg" på en punkt, och det tänker jag nu göra. Håll tillgodo! :)
VARFÖR DET ÄR BRA MED DELAD FÖRÄLDRAFÖRSÄKRING:
1. Barn förtjänar två föräldrar som är lika engagerade och som fixar att ta hand om dem. Genom att vara hemma och vara den som tar hand om ungen på heltid får du den kontakten och den insikten. Det finns givetvis engagerade föräldrar som vet allt om barnets klädstorlekar, allergier, läkartider etc utan att ha varit föräldralediga. Men de flesta behöver dessvärre en knuff i rätt riktining, för både sin, barnet och sin familjs skull.
Däremot har jag aldrig sett en pappa som tagit ut sin del av föräldraledigheten och sedan ändå struntar i sitt barn. Även om familjen skulle splittras brukar de fäder som tagit aktivt ansvar från början fortsätta med det, och INTE säga att det är så trist innan ungen kan spela fotboll. Jag har aldrig hört/sett någon, men jag förbehåller mig givetvis rätten att inse att undantaget finns. Känner ni till ett sådant så upplys mig gärna.
Denna punkt är å andra sidan inte min ensak, strängt taget.
2. Vad som däremot ÄR min ensak är att kvinnor har en sämre ställning på arbetsmarknaden tack vare att de förutsätts vara den som tar nästan all föräldraledighet (och även senare VAB).
Det gör att kvinnor i en särkild ålder anses som osäker arbetskraft, har svårare att avancera och svårare att få jobb. DET påverkar mig, och alla andra kvinnor i landet.
Om män och kvinnor delade på FF så skulle alla anses som lika osäkra inom spannet 20-40år, och det skulle göra arbetsmarknaden mer jämnställd.
3. De familjer där föräldrarna delat på FF är mer jämnställda och bråkar mindre om hemarbetet etc. De som delar skiljer sig i mindre utsträckning än familjer där kvinnan tar nästan all ledighet. Den som själv fått vara hemma på heltid vet hur det är. Du KAN inte få samma erfarenhet genom att vara hemma på helgen, samtidigt som din fru/sambo också är hemma. Eller på semestern. För då är alltid "skyddsnätet" där i form av den andra föräldern.
Färre skilsmässor och fler lyckliga familjer är givetvis positivt inte bara för barnet, utan också för föräldrarna (män i förhållanden mår bättre och lever längre) och för samhället i stort som tjänar på att slippa kostnader som en skilsmässa för med sig i det långa loppet.
4. Med delad FF blir det mer naturligt att män tar ut sin ledighet, vilket gör att alla män slipper känna sig som svikare eller problematiska på arbetsplatsen, eller dra sig för att ta upp det med chefen. Bättre arbetsklimat.
Varför skulle det då fungera, och varför är det rätt att dela FF?
1. Nej, barnen skulle inte få börja tidigare på förskolan. Förskolan har en åldersgräns på 1år (iaf i de flesta kommuner) och då får barnet inte börja innan 1år punkt slut.
2. Nej, det är inget problem att "tvinga pappor att vara hemma". Problemet ligger väl isf mera i varför en man skaffar barn som han inte vill ta hand om, och varför en kvinna skaffar barn med en man som uppenbarligen inte vill. Många kvinnor tycker inte heller att det är jätteupplyftande att gå ensam hemma i 9 månader utan kontakt med vuxenvärlden, eller att de får ut något av konversation med en 2 månaders. Men de hittar andra världen i att vara ledig med sitt barn och ser det positivt. Och ingen har någonsin dött av att ha lite tråkigt.
3. Nej, en massa företag skullle inte gå omkull. Om en chef är så livsviktig på sin arbetsplats att den går under om han/hon är borta någon dag i veckan, eller en längre period då gäller ju detsamma om personen blir sjuk! Så viktig för ett företag FÅR ingen anställd vara, det är att misssköta sitt företag om det står och faller med en person. Alla kan hamna på sjukhus och då måste det lösas iaf. Skillnaden är att utan delad FF så anser företagen/företagarna att de har ett val att slippa lösa problemet, därför gör de inget åt det.
Sverige har massor av kvinnliga företagarna med få eller inga anställda. Det innebär inte att dessa kvinnor inte skaffar barn. De löser problemet istället.
FF måste inte vara att man är borta på heltid ett år. Man kan ta ut deltid och tex jobba någon dag i veckan.
4. Nej, färre barn skulle inte ammas. Mamman kan fortfarande ta den första halvan av föräldraledigheten och vara hemma medan hon helammar. De flesta helammar inte mer än 6-9 månader, och nio månader är vad varje förälder har redan idag att ta ut. Del-amma kan du göra även om du jobbar. Sen finns det givetvis mammor som delammar tills barnet är 7 år, men jag tror inte att någon anser att vi ska bygga hela vår föräldraförsäkring runt dessa rätt få undantag.
5. Nej föräldrarna behöver inte bli fattiga och äta rötter för att överleva. Antingen ser man det som en investering att få vara hemma med sitt barn och då tycker man att det är värt en slant i förlorad inkomst (vilken är det sundaste sättet att se på saken). Har man en så bra inkomst att förlusten vid hemmavarande är stor, då har man också möjlighet att under de minst nio månader man väntar barnet, lägga undan en slant inför den fruktade föräldraledigheten.
Ett annat mycket bra förslag som utretts på riksnivå är möjligheten av omforma föräldraförsäkningen så att föräldrarnas inkomst räknas ihop, och att de därefter får ersättning som anpassas, så att de totalt sett får exakt lika mycket oavsett vem som är hemma. Om jag inte har fel så existerar systemet redan på Island. Utredningen existerar iaf redan och är gjord av en kompetent kille som heter Lars Plantin från Malmö Högskola.
Kan säga att jag för skojs skull kollade hur drastiskt vi skulle drabbas ekonomiskt om vi fick barn. Våra löner skiljer ett antal tusenlappar. Nettoskillnaden skulle bli ca 100kr/mån mindre när min man var hemma. Jag tror vi kan leva med det i så fall.
6. Om du trots detta inte gillar att behöva vara hemma med ditt barn så måste du inte. Det står dig helt fritt att skita i det.
Om du är sjuk kan du sjukskriva dig. Om du däremot är jättefrisk kan du inte skänka bort sina sjukdagar till din mamma, som du tycker behöver vila sig lite. Inte heller kan du ge bort semesterdagar till din man för att han ska få renovera verandan lite längre. Den som är förtidspenionerad kan inte förflytta halva sin förtidspenion till sin kompis Nisse, så att båda får vara hemma och kan dricka kaffe ihop. Kort sagt, när staten ger dig pengar så ställer den vissa villkor. Vill du inte ha pengarna så måste du inte ta dem, vill du ha dem så får du finna dig i statens krav, vilket är rätt logiskt eftersom ingen vill att staten ska slänga bort pengar utan att ha en viss koll på vad de går till och om de investeras vettigt. Föräldraförsäkningen är den enda sociala statliga försäkringen där individen kan ge bort sin förmån till någon annan, trots att det påverkar samhället negativt i stort. Det är vansinne.
Jag kan tänka mig en möjlighet till dispens, som man då får ansöka om via Försäkringskassan. Tex om sjukdom gör att du inte kan våra ditt barn under en längre tidsperiod (du har en kronisk sjukdom eller motsvarande som gör att du aldrig kommer kunna ta ut FP) samt att i de fall då föräldrarna inte lever ihop eller har delad vårdnad, så kan man skriva över ett visst mått av dagar. Tex hälften.
Så nu är det otäcka över. Phu! Alla som vill skrika om att jag inte har barn och därmed inte förstår ett skit, eller att jag är en korkad äcklig feminist är välkomna till kommentarerna. *lol*
The palegreen woman bad mig förtydliga mitt senaste "arg-feminist-inlägg" på en punkt, och det tänker jag nu göra. Håll tillgodo! :)
VARFÖR DET ÄR BRA MED DELAD FÖRÄLDRAFÖRSÄKRING:
1. Barn förtjänar två föräldrar som är lika engagerade och som fixar att ta hand om dem. Genom att vara hemma och vara den som tar hand om ungen på heltid får du den kontakten och den insikten. Det finns givetvis engagerade föräldrar som vet allt om barnets klädstorlekar, allergier, läkartider etc utan att ha varit föräldralediga. Men de flesta behöver dessvärre en knuff i rätt riktining, för både sin, barnet och sin familjs skull.
Däremot har jag aldrig sett en pappa som tagit ut sin del av föräldraledigheten och sedan ändå struntar i sitt barn. Även om familjen skulle splittras brukar de fäder som tagit aktivt ansvar från början fortsätta med det, och INTE säga att det är så trist innan ungen kan spela fotboll. Jag har aldrig hört/sett någon, men jag förbehåller mig givetvis rätten att inse att undantaget finns. Känner ni till ett sådant så upplys mig gärna.
Denna punkt är å andra sidan inte min ensak, strängt taget.
2. Vad som däremot ÄR min ensak är att kvinnor har en sämre ställning på arbetsmarknaden tack vare att de förutsätts vara den som tar nästan all föräldraledighet (och även senare VAB).
Det gör att kvinnor i en särkild ålder anses som osäker arbetskraft, har svårare att avancera och svårare att få jobb. DET påverkar mig, och alla andra kvinnor i landet.
Om män och kvinnor delade på FF så skulle alla anses som lika osäkra inom spannet 20-40år, och det skulle göra arbetsmarknaden mer jämnställd.
3. De familjer där föräldrarna delat på FF är mer jämnställda och bråkar mindre om hemarbetet etc. De som delar skiljer sig i mindre utsträckning än familjer där kvinnan tar nästan all ledighet. Den som själv fått vara hemma på heltid vet hur det är. Du KAN inte få samma erfarenhet genom att vara hemma på helgen, samtidigt som din fru/sambo också är hemma. Eller på semestern. För då är alltid "skyddsnätet" där i form av den andra föräldern.
Färre skilsmässor och fler lyckliga familjer är givetvis positivt inte bara för barnet, utan också för föräldrarna (män i förhållanden mår bättre och lever längre) och för samhället i stort som tjänar på att slippa kostnader som en skilsmässa för med sig i det långa loppet.
4. Med delad FF blir det mer naturligt att män tar ut sin ledighet, vilket gör att alla män slipper känna sig som svikare eller problematiska på arbetsplatsen, eller dra sig för att ta upp det med chefen. Bättre arbetsklimat.
Varför skulle det då fungera, och varför är det rätt att dela FF?
1. Nej, barnen skulle inte få börja tidigare på förskolan. Förskolan har en åldersgräns på 1år (iaf i de flesta kommuner) och då får barnet inte börja innan 1år punkt slut.
2. Nej, det är inget problem att "tvinga pappor att vara hemma". Problemet ligger väl isf mera i varför en man skaffar barn som han inte vill ta hand om, och varför en kvinna skaffar barn med en man som uppenbarligen inte vill. Många kvinnor tycker inte heller att det är jätteupplyftande att gå ensam hemma i 9 månader utan kontakt med vuxenvärlden, eller att de får ut något av konversation med en 2 månaders. Men de hittar andra världen i att vara ledig med sitt barn och ser det positivt. Och ingen har någonsin dött av att ha lite tråkigt.
3. Nej, en massa företag skullle inte gå omkull. Om en chef är så livsviktig på sin arbetsplats att den går under om han/hon är borta någon dag i veckan, eller en längre period då gäller ju detsamma om personen blir sjuk! Så viktig för ett företag FÅR ingen anställd vara, det är att misssköta sitt företag om det står och faller med en person. Alla kan hamna på sjukhus och då måste det lösas iaf. Skillnaden är att utan delad FF så anser företagen/företagarna att de har ett val att slippa lösa problemet, därför gör de inget åt det.
Sverige har massor av kvinnliga företagarna med få eller inga anställda. Det innebär inte att dessa kvinnor inte skaffar barn. De löser problemet istället.
FF måste inte vara att man är borta på heltid ett år. Man kan ta ut deltid och tex jobba någon dag i veckan.
4. Nej, färre barn skulle inte ammas. Mamman kan fortfarande ta den första halvan av föräldraledigheten och vara hemma medan hon helammar. De flesta helammar inte mer än 6-9 månader, och nio månader är vad varje förälder har redan idag att ta ut. Del-amma kan du göra även om du jobbar. Sen finns det givetvis mammor som delammar tills barnet är 7 år, men jag tror inte att någon anser att vi ska bygga hela vår föräldraförsäkring runt dessa rätt få undantag.
5. Nej föräldrarna behöver inte bli fattiga och äta rötter för att överleva. Antingen ser man det som en investering att få vara hemma med sitt barn och då tycker man att det är värt en slant i förlorad inkomst (vilken är det sundaste sättet att se på saken). Har man en så bra inkomst att förlusten vid hemmavarande är stor, då har man också möjlighet att under de minst nio månader man väntar barnet, lägga undan en slant inför den fruktade föräldraledigheten.
Ett annat mycket bra förslag som utretts på riksnivå är möjligheten av omforma föräldraförsäkningen så att föräldrarnas inkomst räknas ihop, och att de därefter får ersättning som anpassas, så att de totalt sett får exakt lika mycket oavsett vem som är hemma. Om jag inte har fel så existerar systemet redan på Island. Utredningen existerar iaf redan och är gjord av en kompetent kille som heter Lars Plantin från Malmö Högskola.
Kan säga att jag för skojs skull kollade hur drastiskt vi skulle drabbas ekonomiskt om vi fick barn. Våra löner skiljer ett antal tusenlappar. Nettoskillnaden skulle bli ca 100kr/mån mindre när min man var hemma. Jag tror vi kan leva med det i så fall.
6. Om du trots detta inte gillar att behöva vara hemma med ditt barn så måste du inte. Det står dig helt fritt att skita i det.
Om du är sjuk kan du sjukskriva dig. Om du däremot är jättefrisk kan du inte skänka bort sina sjukdagar till din mamma, som du tycker behöver vila sig lite. Inte heller kan du ge bort semesterdagar till din man för att han ska få renovera verandan lite längre. Den som är förtidspenionerad kan inte förflytta halva sin förtidspenion till sin kompis Nisse, så att båda får vara hemma och kan dricka kaffe ihop. Kort sagt, när staten ger dig pengar så ställer den vissa villkor. Vill du inte ha pengarna så måste du inte ta dem, vill du ha dem så får du finna dig i statens krav, vilket är rätt logiskt eftersom ingen vill att staten ska slänga bort pengar utan att ha en viss koll på vad de går till och om de investeras vettigt. Föräldraförsäkningen är den enda sociala statliga försäkringen där individen kan ge bort sin förmån till någon annan, trots att det påverkar samhället negativt i stort. Det är vansinne.
Jag kan tänka mig en möjlighet till dispens, som man då får ansöka om via Försäkringskassan. Tex om sjukdom gör att du inte kan våra ditt barn under en längre tidsperiod (du har en kronisk sjukdom eller motsvarande som gör att du aldrig kommer kunna ta ut FP) samt att i de fall då föräldrarna inte lever ihop eller har delad vårdnad, så kan man skriva över ett visst mått av dagar. Tex hälften.
Så nu är det otäcka över. Phu! Alla som vill skrika om att jag inte har barn och därmed inte förstår ett skit, eller att jag är en korkad äcklig feminist är välkomna till kommentarerna. *lol*
torsdag, oktober 30, 2008
Jo konstapeln förstår, jag är Gräsänka och vi ser ut såhär!
Imorgon eftermiddag blir jag gräsänka. Maken ska på LAN över helgen.
Jag är lite osäker på min roll som Gräsänka, och som den strukturerade person jag är började jag därför med att googla termen. Jag måste ju ta reda på vad jag förväntas fördriva helgen med.
Wikipedia:
Gräsänka kallas en kvinna vars make är bortrest. Den manliga
motsvarigheten är gräsänkling.
Ordet gräsänka är känt redan på 1700-talet, och kommer från det
lågtyska graswed(e)we som betyder förförd och övergiven flicka.
Förledet syftar antagligen på ett "förförande i det fria".
Därefter har ju ordet gräsänkling fått en lite annan innebörd, då
betydelsen har gått från förförd och övergiven, till tillfälligt ensam.
Jag kan ju omgående avfärda det påståendet. Även om vi bor i Skåne så är det fan för kallt för dylika "utomhusaktiviteter" i november. Jag har således inte blivit förförd och övergiven, åtminstone inte i Pildamsparken (eller vart man nu ska bege sig för att hitta gräs i Malmö).
Wikipedia: Det finns även skämtsamma motsvarigheter som exempelvis golfänka/änkling, det
vill säga att vara ensam på grund av att ens bättre hälft är iväg och spelar golf.
Nu spelar inte Maken golf, inte ens på Wii. frågan är väl om man skulle kunna vidareutveckla det där till Lan-änka, eller Wow-änka? Med jag kan självklart säga att jag alla dagar föredrar att min man spelar klanspel än golfspel. När han dödar monster så sitter han oftast cirka en halvmeter ifrån mig, och är fullt nåbar. I motsats till viss män som tillbringar en hel dag på golfbanan, eller tränar fotboll 2x2h i veckan samt en match varje lördag som tar fyra timmar.
Nordisk Familjebok säger:”Gräsänka begagnas numera vanligen i betydelsen hustru,
hvars man för en (kortare eller längre) tid är bortrest. Äldre (och dialektalt)
har ordet däremot betydt dels änka efter hängd man, dels lägrad och alltså
vanärad kvinna. Ordets ursprung är osäkert: man har framställt den förmodan, att
det skulle sammanhänga med den gamla seden att en sådan kvinna vid vigseln måste bära en krans af halm eller gräs.”
Nu är jag ju redan gift så det där med gräskrans är lite sent att realisera, och min man är så vitt jag vet inte hängd. Möjligen ohängd. Vore rätt överraskande om jag levt ihop med en gast i 10år, även om det hade passat helgens tema rätt väl.
Miktionary:
gräsänka =
(skämtsamt) kvinna vars partner är frånvarande eller bortrest,
vilket ger gräsänkan vissa nyvunna friheter
Här har vi funnit något trevligt. Nyvunna friheter säger ni? Hmm... Gäller bara att komma på vilka dessa friheter nu skulle kunna vara? Berenike föreslog att jag skulle ta chansen att lägga en grön ansiktsmask och dansa runt i underkläderna hemma, men det funkar inte för det är inget min man har något emot att se. Åtminstone en är en garanterad mungipehöjare.
Det enda problemet jag kan se med den här helgen (förutom att det blir väldigt tomt) är att jag är väldigt mörkrädd och det innebär att jag inte kan se något skrämmande alls, eftersom jag inte har någon man hemma. Det gäller alltså att komma på harmlösa, icke-skrämmande aktiviteter för en ensam kvinna som blivit förförd och övergiven...
Så här ser min planering ut:
* Sova mycket
* Dricka te
* Se på amerikanska valprogram
* Äta chokladglass med stor sked
* träna i vardagsrummet (DET kan jag inte göra när någon ser på!)
* Se på massor av Gilmore Girls avsnitt
* Klä ut mig. Jag väljer mellan Geisha, häxa och Gothlolita
Sen gäller det att jag inte blir skrämd i alla fall, och behöver skrikander fly från min lägenhet i Geisha-kläder.. Den som ringer och säger BU får en smäll!
Varför en dildo inte gör dig till bättre chef
Den blekgröna kvinnan med smak för Alan Rickman, har delat ut en (eller flera egentligen) frågor på sin blogg. Eftersom ämnet intresserar mig tänkte jag mig försöka besvara dem..
1. Vad tycker ni om kvotering? Kvotering av kvinnor till styrelser och annat alltså. Motivera varför.
Rent generellt tycker jag att tvingande kvotering är fel. Det är nästan som att göra självmål. Oavsett hur kompetent personen än är, och även om personen VAR den mest kompetenta och bäst för tjänsten, så kommer gamla sur***** att hävda att personen enbart är där för att han/hon kvoterats in.
Jag satt på ett kundmöte häromdagen. Helt plötsligt kom en kollega till den jag hade mötet med in, och min mötes-dejt presenterade kollegan med orden "Ja här kommer vår inkvoterade blatte! ÖÖ Jugge! Kom här!" Nu var det tydligt att det var en s.k. "rå men hjärtlig ton" som de hade på den arbetsplatsen, och kollegan skämtade med lika mycket själv. Men det kändes rätt osmakligt att sitta där mittemot och lyssna på hur h*n skämde ut sig och sitt företag inför mig.
Å andra sidan, vi HAR INTE kvotering idag. Vi har positiv särbehandling, som innebär att när två kandidater är lika bra för tjänsten, så bör man välja det kön/etnicitet som är underrepresenterad på arbetsplatsen. Det kan jag tycka är bra. Tex på förskola och skola tycker jag att det finns tydliga poänger med att få en mer jämn fördelning.
Vad det gäller bolagstyrelserna, så har jag svårt att se att något kommer att hända där om man inte tvingar fram en kvotering. Då ska det givetvis handla om NYA tillsättningar, inte att man ska sparka 50% av de sittande kompetenta männen och sätta in X antal nya kvinnor utan någon som helst kompetens (jo för man måste förtydliga sådant för folk). Samtidigt så är risken stor att gubbarna i styrelsen inte orkar hitta någon kompetent kvinna bara för att de måste ha en kvinna med, utan de kommer istället att ta in "Tant Agda" och dissa henne på mötena tills hon känner att hon inte har där att göra. Sen kommer de fortsätta fatta besluten i herrbastun.
Min slutsats är att 50+ gubbar i styrelserna alltid kommer att hitta en väg att gå runt "problemet" och det enda som effektivt kan lösa problemet är att invänta att de dör ut och ersätts av yngre förmågor som ser saken på ett annat sätt.
2. Vad tycker du om kvinnosatsningar som Wendela, MariaNova, Passion for Business, e24 kvinna? Finns det några som är bra? Finns det några som är dåliga? Varför?
Å gud, sånt gör mig spyfärdig.
Min far anmälde mig en gång till en skogsvårdskurs för kvinnor. Jag hade velat gå en nybörjar kurs i ämnet, och nu dök det upp en sådan för kvinnor. Jag har fortfarande inte riktigt klart för mig varför kvinnor förväntas inte vilja utbilda sig ihop med andra nybörjare. Anses vi dummare än andra, manliga nybörjare? Enda gången då jag kan se en poäng med kvinnorkurser är om man av någon anledning behöver klä av sig (massagekurs? simning?) eller diskutera sitt underliv. I övrigt har jagverkligen inget behov av kvinnokurser.
Nåväl, kursen var skit. Tanterna vägrade prata om något vettigt alls, utan använde 8 kurskvällar till att diskutera sina känslor för skogen. Att det gjorde ont i själen att avverka. Jag lärde mig inte ett skit, mer än att hata kvinnokurser.
Generellt så inbegriper nämligen kvinnosatsningar att man ska fokusera på känslor, barn/familj, smink och att man ska få kursmaterialet i rosa. Varför inte ha en avdelning där man sätter rubriken Familj istället för kvinnor?
Kort sagt, "kvinnosatsningar" är oftast skit.
3. Är du medlem i, eller känner någon som är medlem i ett kvinnligt nätverk? Fördelar och nackdelar?
Japp jag känner några som är medlemmar, är inte själv. De bekäftar alla mina farhågor. I buissnessnätverket för kvinnor så tar de dit sexföresläsare och har chokladprovning för det är ju det som kvinnor vill ha. De pratar fan inte affärer eller kommer med smarta råd. Dessutom är 50% av de som är med någon typ av coach, eller driver ett enmansföretag som ändå inte går runt, men har en spännande vision. Man bör gå med i nätverk baserat på kompetens och yrkesområde/verksamhetsområde, inte på bas av hur din kropp ser ut. Om det inte är din kropp du säljer.
Kvinnliga nätverk skulle kunna vara vettiga om de fokuserade på buissness istället för smink och chokladprovning.
4. Vad är de tre viktigast sakerna som ska leda till jämställdhet?
Om vi utgår från Sverige så säger jag:
* Delad föräldraledighet. Kvotera skiten, nu.
* Förbjud ALL typ av kosmetisk kirurgi/könsstympning på både pojkar och flickor. Omskärelse är helt och hållet misshandel, religion får man utöva på sig själv, inte på andra kroppar!
* Genusmedvetenhet både i skola och förskola, och att personalen ska aktivt jobba med det. Inte bara gå på en föresläsning om året och sedan skita i det.
Är medveten om att det här är frågor som är tyngre och antagligen mer utrymmeskrävande än handväskinnehåll och andra mer underhållande blogglistor, så det är helt OK att flytta över det i egen blogg. Kommentera gärna här bara så att vi kan läsa era åsikter.
1. Vad tycker ni om kvotering? Kvotering av kvinnor till styrelser och annat alltså. Motivera varför.
Rent generellt tycker jag att tvingande kvotering är fel. Det är nästan som att göra självmål. Oavsett hur kompetent personen än är, och även om personen VAR den mest kompetenta och bäst för tjänsten, så kommer gamla sur***** att hävda att personen enbart är där för att han/hon kvoterats in.
Jag satt på ett kundmöte häromdagen. Helt plötsligt kom en kollega till den jag hade mötet med in, och min mötes-dejt presenterade kollegan med orden "Ja här kommer vår inkvoterade blatte! ÖÖ Jugge! Kom här!" Nu var det tydligt att det var en s.k. "rå men hjärtlig ton" som de hade på den arbetsplatsen, och kollegan skämtade med lika mycket själv. Men det kändes rätt osmakligt att sitta där mittemot och lyssna på hur h*n skämde ut sig och sitt företag inför mig.
Å andra sidan, vi HAR INTE kvotering idag. Vi har positiv särbehandling, som innebär att när två kandidater är lika bra för tjänsten, så bör man välja det kön/etnicitet som är underrepresenterad på arbetsplatsen. Det kan jag tycka är bra. Tex på förskola och skola tycker jag att det finns tydliga poänger med att få en mer jämn fördelning.
Vad det gäller bolagstyrelserna, så har jag svårt att se att något kommer att hända där om man inte tvingar fram en kvotering. Då ska det givetvis handla om NYA tillsättningar, inte att man ska sparka 50% av de sittande kompetenta männen och sätta in X antal nya kvinnor utan någon som helst kompetens (jo för man måste förtydliga sådant för folk). Samtidigt så är risken stor att gubbarna i styrelsen inte orkar hitta någon kompetent kvinna bara för att de måste ha en kvinna med, utan de kommer istället att ta in "Tant Agda" och dissa henne på mötena tills hon känner att hon inte har där att göra. Sen kommer de fortsätta fatta besluten i herrbastun.
Min slutsats är att 50+ gubbar i styrelserna alltid kommer att hitta en väg att gå runt "problemet" och det enda som effektivt kan lösa problemet är att invänta att de dör ut och ersätts av yngre förmågor som ser saken på ett annat sätt.
2. Vad tycker du om kvinnosatsningar som Wendela, MariaNova, Passion for Business, e24 kvinna? Finns det några som är bra? Finns det några som är dåliga? Varför?
Å gud, sånt gör mig spyfärdig.
Min far anmälde mig en gång till en skogsvårdskurs för kvinnor. Jag hade velat gå en nybörjar kurs i ämnet, och nu dök det upp en sådan för kvinnor. Jag har fortfarande inte riktigt klart för mig varför kvinnor förväntas inte vilja utbilda sig ihop med andra nybörjare. Anses vi dummare än andra, manliga nybörjare? Enda gången då jag kan se en poäng med kvinnorkurser är om man av någon anledning behöver klä av sig (massagekurs? simning?) eller diskutera sitt underliv. I övrigt har jagverkligen inget behov av kvinnokurser.
Nåväl, kursen var skit. Tanterna vägrade prata om något vettigt alls, utan använde 8 kurskvällar till att diskutera sina känslor för skogen. Att det gjorde ont i själen att avverka. Jag lärde mig inte ett skit, mer än att hata kvinnokurser.
Generellt så inbegriper nämligen kvinnosatsningar att man ska fokusera på känslor, barn/familj, smink och att man ska få kursmaterialet i rosa. Varför inte ha en avdelning där man sätter rubriken Familj istället för kvinnor?
Kort sagt, "kvinnosatsningar" är oftast skit.
3. Är du medlem i, eller känner någon som är medlem i ett kvinnligt nätverk? Fördelar och nackdelar?
Japp jag känner några som är medlemmar, är inte själv. De bekäftar alla mina farhågor. I buissnessnätverket för kvinnor så tar de dit sexföresläsare och har chokladprovning för det är ju det som kvinnor vill ha. De pratar fan inte affärer eller kommer med smarta råd. Dessutom är 50% av de som är med någon typ av coach, eller driver ett enmansföretag som ändå inte går runt, men har en spännande vision. Man bör gå med i nätverk baserat på kompetens och yrkesområde/verksamhetsområde, inte på bas av hur din kropp ser ut. Om det inte är din kropp du säljer.
Kvinnliga nätverk skulle kunna vara vettiga om de fokuserade på buissness istället för smink och chokladprovning.
4. Vad är de tre viktigast sakerna som ska leda till jämställdhet?
Om vi utgår från Sverige så säger jag:
* Delad föräldraledighet. Kvotera skiten, nu.
* Förbjud ALL typ av kosmetisk kirurgi/könsstympning på både pojkar och flickor. Omskärelse är helt och hållet misshandel, religion får man utöva på sig själv, inte på andra kroppar!
* Genusmedvetenhet både i skola och förskola, och att personalen ska aktivt jobba med det. Inte bara gå på en föresläsning om året och sedan skita i det.
Är medveten om att det här är frågor som är tyngre och antagligen mer utrymmeskrävande än handväskinnehåll och andra mer underhållande blogglistor, så det är helt OK att flytta över det i egen blogg. Kommentera gärna här bara så att vi kan läsa era åsikter.
lördag, oktober 04, 2008
Kaffekärring- surkärring
Jag har extremt svårt att förstå att folk kan gå utan kaffe. Jag har druckit så mycket kaffe att min mage är immun mot drycken, och jag behöver helt enkelt kaffe för att fungera.
Té går också bra. Just nu dricker jag helst "Champagne Creme" som är det godaste lösvikt-té jag någonsin stött på. Livet blir fruktansvärt utan att kunna ta något gott att dricka. Ett glas saft är inte samma sak direkt...
Men nu vore det ju skittrist om den här inlägget handlade om mina kaffevanor och därför tänkte jag istället berätta lite om mina I-landsproblem. Till exempel stör det mig oerhört när folk räknar med att man ska ha en hel buffé med drycker efter deras behov. Bjuder man på kaffe så är det KAFFE jag bjuder på, då kan man inte glo surt och tjura för att det inte finns té.
Andra "problem" är att det är så dåligt på tv. Jag vägrar se kändisar åka skidskor och slå ihjäl sig. Lördagar är fruktansvärda för det finns verkligen inget att se.
Problem 3:
Att bussarna alltid åker precis när jag kommer. Här i stan får man ju vänta i hela 10 minuter på att nästa buss ska komma, så vi förstår ju alla hur synd det är om mig.
Över huvud taget är det mycket som irriterar mig just nu. Jag är halvt förbannad på allt. Jag berättade det för syrran när hon ringde häromdagen och hon blev så rädd att hon nästan la på.
Jag har drabbats av ett höstraseri istället för en höstdepression. När jag kollade igenom Idoluttagningen igår ville jag att alla skulle dö och ligga som en hög ruttnande lik framför Anders Bagge, så dåliga var de. Jag är arg på min chef för att hon är så trög och beter sig som en typisk blondin och inte fattar att vi har för mycket att göra. Jag är asförbannad på USA för att de över huvud taget tillåter vansinnigt sjuka människor som Sarah Palin att visas bland folk. Jag vill döda folk som luktar illa på bussen när jag är på väg hem och är hungrig. Kort sagt är jag en smula höstrasande!
Jag vet inte var det här ska sluta. Med mord? Sinnessjukhus? Ännu mer kaffe? Att jag äter upp någon i rent raseri?
Eller så är det helt enkelt så att jag är hungrig. En bulle till kaffet?
Té går också bra. Just nu dricker jag helst "Champagne Creme" som är det godaste lösvikt-té jag någonsin stött på. Livet blir fruktansvärt utan att kunna ta något gott att dricka. Ett glas saft är inte samma sak direkt...
Men nu vore det ju skittrist om den här inlägget handlade om mina kaffevanor och därför tänkte jag istället berätta lite om mina I-landsproblem. Till exempel stör det mig oerhört när folk räknar med att man ska ha en hel buffé med drycker efter deras behov. Bjuder man på kaffe så är det KAFFE jag bjuder på, då kan man inte glo surt och tjura för att det inte finns té.
Andra "problem" är att det är så dåligt på tv. Jag vägrar se kändisar åka skidskor och slå ihjäl sig. Lördagar är fruktansvärda för det finns verkligen inget att se.
Problem 3:
Att bussarna alltid åker precis när jag kommer. Här i stan får man ju vänta i hela 10 minuter på att nästa buss ska komma, så vi förstår ju alla hur synd det är om mig.
Över huvud taget är det mycket som irriterar mig just nu. Jag är halvt förbannad på allt. Jag berättade det för syrran när hon ringde häromdagen och hon blev så rädd att hon nästan la på.
Jag har drabbats av ett höstraseri istället för en höstdepression. När jag kollade igenom Idoluttagningen igår ville jag att alla skulle dö och ligga som en hög ruttnande lik framför Anders Bagge, så dåliga var de. Jag är arg på min chef för att hon är så trög och beter sig som en typisk blondin och inte fattar att vi har för mycket att göra. Jag är asförbannad på USA för att de över huvud taget tillåter vansinnigt sjuka människor som Sarah Palin att visas bland folk. Jag vill döda folk som luktar illa på bussen när jag är på väg hem och är hungrig. Kort sagt är jag en smula höstrasande!
Jag vet inte var det här ska sluta. Med mord? Sinnessjukhus? Ännu mer kaffe? Att jag äter upp någon i rent raseri?
Eller så är det helt enkelt så att jag är hungrig. En bulle till kaffet?
söndag, september 07, 2008
Hög på jobbet
Häromdagen gick jag som vanligt till jobbet. Det tar alltid emot, eftersom det är morgon och jag 11 gånger av 10 hade föredragit att stanna hemma och sova framför att ge mig ut i lokaltrafiken. Som de flesta andra mornar övervann jag min aversion mot livet utanför sängen, och släpade mig till jobbet. Väl där slog jag mig ned i min bastanta kontorsstol och började jobba. Och det var nu det började.
Först upptäckte jag att min stol var lite lägre än vanligt, men det är inget ovanligt. Vi har en liten kontors-tomte som ställer till med sådant ofog under nätterna, så det är inget jag blev överraskad av. Nåja jag sträckte mig ned efter spaken på sidan av stolen för att ställa in höjden. Jag nådde spaket, tog tag, och klick! sa det i ryggstödet när min sköna kontorsstol förvandlades till tandläkarstol. Det vill säga, det minsta lilla tryck mot ryggstödet och du hamnade i ryggläge framför skrivnbordet.
Nu var det ju inte särskilt skönt att sitta utan något att luta sig mot, så vartefter morgonen gick försökte jag desperat att ställa in stolen på normalläge. Vilket visade sig rätt omöjligt, eftersom funktionen "ryggläge" inte ens var något jag kände till att det fanns. Så jag slet och vred på spaken, men det hjälpte inte ett dugg.
Jag började känna mig lite trött och grusig i huvudet. Det var ju fortfarande morgon, så det är ju normaltillstånd för mig innan lunch. Men idag kände jag mig ovanligt trött. Måste bero på dålig nattsömn tänkte jag förnuftigt för mig själv. I och för sig kunde jag inte påminna mig att jag sovit så dåligt just denna natt, men i alla fall. Jag slet lite till i spaket, utan resultat.
JO men vänta, ett resultat upptäckte jag. I form av en liten fläck på golvet, av något som såg ut som symaskinsolja. Bäst att jag torkar upp det där, tänkte jag ansvarsfullt och vuxet. Så jag reste mig upp för att gå ut på toaletten och hämta några pappershanddukar.
Och vinglade till ordentligt, och gick rakt in i dörrposten.
Jag ruskade på mig, en smula förvånad av min klumpighet, och fortsatte ut på toa. Väl tillbaka på rummet inser jag att den lilla fläcken på golvet mer var en pöl, av olja. Och att hela rummet stinker av bensinångor. Jag var alltså inte trött och klumpig, utan hög. Där hade jag suttit och sniffat olja i en timme utan att haft nytta av det. Det var precis som i Trainspotting, inklusive tågen utanför mitt fönster (mitt kontorsfönster vetter mot en bangård, så så hög var jag inte).
Det blev till att toka upp oljan (krävdes många pappershanddukar), öppna fönstret för vädring (krävdes många timmar) och slutligen leta fram städarnas hink och mopp och skura golvet. Sen slirade jag ut till förmiddagsfikat och berättade glatt att jag sniffat olja på mitt rum. Jodå, jag är fortfarande anställd, och har fått löneförhöjning. Fast det hade inget med oljan att göra. Synd att att inte löneförhandlingen var dagen efter oljan, istället för tvärt om. Då kanske jag kunnat förhandla till mig en rejäl höjning för sveda och värk. Tål att tänkas på till nästa år.
Först upptäckte jag att min stol var lite lägre än vanligt, men det är inget ovanligt. Vi har en liten kontors-tomte som ställer till med sådant ofog under nätterna, så det är inget jag blev överraskad av. Nåja jag sträckte mig ned efter spaken på sidan av stolen för att ställa in höjden. Jag nådde spaket, tog tag, och klick! sa det i ryggstödet när min sköna kontorsstol förvandlades till tandläkarstol. Det vill säga, det minsta lilla tryck mot ryggstödet och du hamnade i ryggläge framför skrivnbordet.
Nu var det ju inte särskilt skönt att sitta utan något att luta sig mot, så vartefter morgonen gick försökte jag desperat att ställa in stolen på normalläge. Vilket visade sig rätt omöjligt, eftersom funktionen "ryggläge" inte ens var något jag kände till att det fanns. Så jag slet och vred på spaken, men det hjälpte inte ett dugg.
Jag började känna mig lite trött och grusig i huvudet. Det var ju fortfarande morgon, så det är ju normaltillstånd för mig innan lunch. Men idag kände jag mig ovanligt trött. Måste bero på dålig nattsömn tänkte jag förnuftigt för mig själv. I och för sig kunde jag inte påminna mig att jag sovit så dåligt just denna natt, men i alla fall. Jag slet lite till i spaket, utan resultat.
JO men vänta, ett resultat upptäckte jag. I form av en liten fläck på golvet, av något som såg ut som symaskinsolja. Bäst att jag torkar upp det där, tänkte jag ansvarsfullt och vuxet. Så jag reste mig upp för att gå ut på toaletten och hämta några pappershanddukar.
Och vinglade till ordentligt, och gick rakt in i dörrposten.
Jag ruskade på mig, en smula förvånad av min klumpighet, och fortsatte ut på toa. Väl tillbaka på rummet inser jag att den lilla fläcken på golvet mer var en pöl, av olja. Och att hela rummet stinker av bensinångor. Jag var alltså inte trött och klumpig, utan hög. Där hade jag suttit och sniffat olja i en timme utan att haft nytta av det. Det var precis som i Trainspotting, inklusive tågen utanför mitt fönster (mitt kontorsfönster vetter mot en bangård, så så hög var jag inte).
Det blev till att toka upp oljan (krävdes många pappershanddukar), öppna fönstret för vädring (krävdes många timmar) och slutligen leta fram städarnas hink och mopp och skura golvet. Sen slirade jag ut till förmiddagsfikat och berättade glatt att jag sniffat olja på mitt rum. Jodå, jag är fortfarande anställd, och har fått löneförhöjning. Fast det hade inget med oljan att göra. Synd att att inte löneförhandlingen var dagen efter oljan, istället för tvärt om. Då kanske jag kunnat förhandla till mig en rejäl höjning för sveda och värk. Tål att tänkas på till nästa år.
måndag, september 01, 2008
Kylskåpsgrisen
På den gamla goda *host* tiden då jag var rökare upptäckte jag en av livets stora sanningar:
Det är väldigt lätt att sluta röka. Det är att inte börja igen som är svårt.
Själv slutade jag röka en gång varannan månad, i allt mellan 10 minuter och några dagar. Tills jag en dag insåg att det är patetiskt att en liten pinne av torkade löv ska styra mitt liv, och aldrig började röka igen.
Att sluta röka är enkelt som fan, i jämförelse med att sluta äta. En viktig anledning till att det är så svårt är att du dör om du inte äter. Nu har jag ju aldrig legat direkt på svältgränsen men i alla fall. En annan bidragande orsak till att det är så svårt att låta bli att äta är att ALLA GÖR DET. Grupptrycket är alltså enormt, och det går inte att undvika dåligt sällskap. Om du för 5 sekunder gör ett tankeexperiment och byter ut all mat i butiker, restauranger, reklam, på fester, i grannens kylskåp och trädgårdsland etc mot knark, och dig själv till tillfälligt botad narkoman, så vet du hur lätt det är att vara matmissbrukare. (Vilket är något helt annat än en bantare som ska gå ner de där 5 kilo de åt upp sig under sin semester på Kreta den här sommaren..)
Jag har börjat mig nya hälsosamma liv ca 14 gånger bara detta år. Numera får Maken ringa hem och försiktigt fråga om det är diet-Nazi eller Nigella som finns i hemmet, innan han vågar köpa middag. Det varierar nämligen från dag till dag. Jag överväger möjligheten till skylt utanför dörren samt något form av sms-tjänst för uppdateringar.
Men det går inte att undfly längre nu. Jag har en större klädorder som väntas hem i oktober, och tills dess måste jag se till att ha en chans att komma i alla mina nya höstkläder. Dessutom har jag ingen chans att undfly verkligheten längre. Jag kan inte gå byxlös till jobbet, och det är dit det är på väg.
Bantning är annars som hicka. Det ger folk fantastiska möjligheter att lura i dig allehanda korkade lösningar på problemet. Som att stå på händerna och dricka ett glas vatten, eller att du borde bli vettskrämd.
Bantningsmyter:
* Man ska inte äta något efter klockan 18!
Som om din kropp kan klockan, alt alla celler som binder fett i din kropp stämplar ut exakt klockan 18:00 varje dag, eftersom de tyckte att OB-ersättningen var för usel.
* Allehanda shakes är bra alternativ till mat!
Som om pulver skulle sluta smaka pulver? Det tar max 2 minuter att hälla i sig en shake (sen måste man skölja efter med något godare som tar bort smaken) och det är knappast att jämföra med att äta en riktig middag i 15 minuter där du får tugga och det smakar mat.
* Just den här dieten fungerar!
Jag ger mig fan på att det är mamman till killen som uppfann mejlvirus och spam, som kom på hur man får vuxna människor att äta kopiösa mänger av ägg/bananer/grapefrukt och tro att det ska gå bra.
* Anna Skipper är en sund människa!
Klart vi ska lite på en person som hävdar att du går upp i vikt av kaffe, och som är gift med en man som hävdar att han inte behöver äta alls. Det verkar sunt.
Anna Skipper förresten, har ni sett de bord hon dukar upp? Hon är en typisk "stå på händerna och drick vatten"-människa! Det ska alltid ätas alger och bulgur och de mest avskyvärda saker, coh mixer och drinkar som ser ut som gyttja. Vad sägs om en normal smoothie eller en färskpressad juice som du gör hemma eller något annat som är tänkbart att äta? Hur troligt är det på en skala att de människor som hon träffar, som käkar 3 chipspåsar till frukost och en halv ko till middag, helt plötsligt ska bli i det närmaste vegetarianer och sedan leva så resten av livet? Oddset hade inte ens tagit i den frågan kan jag säga. Jag lovar att INGEN av de som är med i det tv-programmet äter samma mat ett halvår efter. De tar troligen fram chipspåsarna igen så fort tv stängt dörren... och jag förstår dem.
Med den dieten är det faktiskt förvånande att ingen av deltagarna ännu kommit på idén att grilla Anna Skipper över öppen eld på gräsmattan bakom deras radhus och sedan ha barbeque. Sen kan de ta dit Gillian från den brittiska produktionen och leka "gissa bajset". Sen kommer ingen att ha någon matlust alls längre och problemet är löst.
Det är väldigt lätt att sluta röka. Det är att inte börja igen som är svårt.
Själv slutade jag röka en gång varannan månad, i allt mellan 10 minuter och några dagar. Tills jag en dag insåg att det är patetiskt att en liten pinne av torkade löv ska styra mitt liv, och aldrig började röka igen.
Att sluta röka är enkelt som fan, i jämförelse med att sluta äta. En viktig anledning till att det är så svårt är att du dör om du inte äter. Nu har jag ju aldrig legat direkt på svältgränsen men i alla fall. En annan bidragande orsak till att det är så svårt att låta bli att äta är att ALLA GÖR DET. Grupptrycket är alltså enormt, och det går inte att undvika dåligt sällskap. Om du för 5 sekunder gör ett tankeexperiment och byter ut all mat i butiker, restauranger, reklam, på fester, i grannens kylskåp och trädgårdsland etc mot knark, och dig själv till tillfälligt botad narkoman, så vet du hur lätt det är att vara matmissbrukare. (Vilket är något helt annat än en bantare som ska gå ner de där 5 kilo de åt upp sig under sin semester på Kreta den här sommaren..)
Nå, nu är det inte riktigt så illa men nära på. Jag slutade matfrossa i går natt. Idag gick jag till jobbet och åt sallad till lunch så jag har nu klarat mig i 24h. Nu är det bara resten av livet kvar.Det är dags och banta OM;
1...du ombeds hoppa ner i poolen så att dina kompisar kan surfa på vågorna.
2...du måste använda en roller för att sminka dig.
3...Viktväktarna kräver att du slutar vara medlem hos dem.
4...du stiger upp på en våg på ett nöjesfält och den säger med digital röst: "En i taget, tack".
5...busschauffören ber dig sätta dig på andra sidan mittgången för han vill inte tippa över när han svänger.
6...du suddar ut allt som står på svarta tavlan enbart genom att vända dig om i klassrummet.
7...de kastar puffat ris på ditt bröllop.
8...du trillar omkull och i dina försök att ta dig upp så vaggar du dig själv till sömns.
9...pickupens framhjul åker upp i vädret då du sätter dig på flaket.
10...du börjar använda dina hakor då fingrar och tår tagit slut när du räknar.
Jag har börjat mig nya hälsosamma liv ca 14 gånger bara detta år. Numera får Maken ringa hem och försiktigt fråga om det är diet-Nazi eller Nigella som finns i hemmet, innan han vågar köpa middag. Det varierar nämligen från dag till dag. Jag överväger möjligheten till skylt utanför dörren samt något form av sms-tjänst för uppdateringar.Men det går inte att undfly längre nu. Jag har en större klädorder som väntas hem i oktober, och tills dess måste jag se till att ha en chans att komma i alla mina nya höstkläder. Dessutom har jag ingen chans att undfly verkligheten längre. Jag kan inte gå byxlös till jobbet, och det är dit det är på väg.
Bantning är annars som hicka. Det ger folk fantastiska möjligheter att lura i dig allehanda korkade lösningar på problemet. Som att stå på händerna och dricka ett glas vatten, eller att du borde bli vettskrämd.
Bantningsmyter:
* Man ska inte äta något efter klockan 18!
Som om din kropp kan klockan, alt alla celler som binder fett i din kropp stämplar ut exakt klockan 18:00 varje dag, eftersom de tyckte att OB-ersättningen var för usel.
* Allehanda shakes är bra alternativ till mat!
Som om pulver skulle sluta smaka pulver? Det tar max 2 minuter att hälla i sig en shake (sen måste man skölja efter med något godare som tar bort smaken) och det är knappast att jämföra med att äta en riktig middag i 15 minuter där du får tugga och det smakar mat.
* Just den här dieten fungerar!
Jag ger mig fan på att det är mamman till killen som uppfann mejlvirus och spam, som kom på hur man får vuxna människor att äta kopiösa mänger av ägg/bananer/grapefrukt och tro att det ska gå bra.
* Anna Skipper är en sund människa!
Klart vi ska lite på en person som hävdar att du går upp i vikt av kaffe, och som är gift med en man som hävdar att han inte behöver äta alls. Det verkar sunt.
Anna Skipper förresten, har ni sett de bord hon dukar upp? Hon är en typisk "stå på händerna och drick vatten"-människa! Det ska alltid ätas alger och bulgur och de mest avskyvärda saker, coh mixer och drinkar som ser ut som gyttja. Vad sägs om en normal smoothie eller en färskpressad juice som du gör hemma eller något annat som är tänkbart att äta? Hur troligt är det på en skala att de människor som hon träffar, som käkar 3 chipspåsar till frukost och en halv ko till middag, helt plötsligt ska bli i det närmaste vegetarianer och sedan leva så resten av livet? Oddset hade inte ens tagit i den frågan kan jag säga. Jag lovar att INGEN av de som är med i det tv-programmet äter samma mat ett halvår efter. De tar troligen fram chipspåsarna igen så fort tv stängt dörren... och jag förstår dem.
Med den dieten är det faktiskt förvånande att ingen av deltagarna ännu kommit på idén att grilla Anna Skipper över öppen eld på gräsmattan bakom deras radhus och sedan ha barbeque. Sen kan de ta dit Gillian från den brittiska produktionen och leka "gissa bajset". Sen kommer ingen att ha någon matlust alls längre och problemet är löst.
fredag, augusti 29, 2008
Tangorabatt
Jag brukar säga att 90% av min hjärnkapacitet upptas av sångtexter och resten är lite övrigt värdelöst vetande och basala kunskaper som gång och hur man äter. Det är ingen överdrift.
Ibland råkar Maken börja sjunga på en sång (är det fler familjer som spontanskriver långa musikaler i köket?) och nynnar fram en rad eller två på en obskyr sång som ingen hört talas om. Ofta är denna sång "Gyllne morgon".
(Fråga mig inte hur det kommer sig att Maken känner till Gyllne Morgon. Att JAG gör det är inte alls konstigt, eftersom jag uppfostrats med aftonbön, söndagsskola, 3 luciatåg om året, samt gick grundskolan i en liten kommunal byskola med en f.d. kantor som lärarinna. Jag lovar att de hade mindre kristendom i friskolan. Vi fick sjunga psalmer varje morgon, och det här var på slutet av 80-talet! Åter till ämnet.)
Så, Maken tar några toner (ofta i samband med att han öppnade ögonen "och så var den dagen förstörd") och sen fyller jag i och sjunger refrängen till slut. Då ångrar han sig. Så mycket Jesus hade han inte velat ha på mogonen. Härom dagen ringde min vän Berenike. Hon hade av misstag sett ett program på tv om kristna ungdomar på läger. Kristna Göteborgska ungdomar dessutom. Som sjöng kritna sånger om "Jesus yeah yeah". Hon tyckte att det var lätt skrämmande att beskåda. Det är liksom läskigt att se så många människor som uppenbarligen är så lättledda att de kan förledas att tro på vad som helst.
Det fick mig osökt att tänka på den barnskiva jag fick av min kristna släkting. Det var en Kristen Live-barn-skiva med glada kristna barn som sjöng sånger ihop med "2 gånger Lasse". (Nej, det är inte min auktion.) Skivan innehåller klassiker som "Jag vet att Jesus är en verklighet" och "Du blir glad, du blir glad, du blir jätteglad, när Jesus i hjärtat får bo". Sångerna var ju rätt svängiga på klassiskt 80-tals manér, så jag skålade glatt med och lyssnade på skivan innan jag insåg vad jag sjöng och stängde av den kalas-förpackade hjärntvätten. Jag klarade mig från bibelskoledrömmar, men sångtexterna sitter dessvärre kvar för alltid.
Nu är det inte bara diverse kristna sånger som finns i min hjärna. Nej då.
Här hittar vi också klassiker som:
"Gå och göm din Åke-tråk"
"Varför är solen så röd"
"Killsnack"
"Give it up" (underbart sätt att promota sin egen låt!)
"ABCD" (tävlade samma år som Anna Books "ABC")
"Genom Eld"
"Bumbibjörnarna"
"Nästa weekend"
Många av låtarna sitter lika fast i min systers huvud som i mitt. Det är till exempel hennes förtjänst att jag idag kunde sjunga Eskimåvisan för min man (den var lagom mordisk, så den uppskattade han.) Trots att jag känner hennes kompetens på området "Vansinniga sånger" så tappade jag hakan idag när Pernilla Wahlgren sjöng en låt på tv, som syrran spelat hela sommaren. Jag var tvungen att ringa henne och berätta det omgående. Nu var hon inte hemma, så det blev istället hennes man som fick titta på tv med mig. Se där, jag kan plåga karlar utan att ens vara i samma landskap!
Varsågod syrran, den här är för dig!
Ibland råkar Maken börja sjunga på en sång (är det fler familjer som spontanskriver långa musikaler i köket?) och nynnar fram en rad eller två på en obskyr sång som ingen hört talas om. Ofta är denna sång "Gyllne morgon".
(Fråga mig inte hur det kommer sig att Maken känner till Gyllne Morgon. Att JAG gör det är inte alls konstigt, eftersom jag uppfostrats med aftonbön, söndagsskola, 3 luciatåg om året, samt gick grundskolan i en liten kommunal byskola med en f.d. kantor som lärarinna. Jag lovar att de hade mindre kristendom i friskolan. Vi fick sjunga psalmer varje morgon, och det här var på slutet av 80-talet! Åter till ämnet.)
Så, Maken tar några toner (ofta i samband med att han öppnade ögonen "och så var den dagen förstörd") och sen fyller jag i och sjunger refrängen till slut. Då ångrar han sig. Så mycket Jesus hade han inte velat ha på mogonen. Härom dagen ringde min vän Berenike. Hon hade av misstag sett ett program på tv om kristna ungdomar på läger. Kristna Göteborgska ungdomar dessutom. Som sjöng kritna sånger om "Jesus yeah yeah". Hon tyckte att det var lätt skrämmande att beskåda. Det är liksom läskigt att se så många människor som uppenbarligen är så lättledda att de kan förledas att tro på vad som helst.
Det fick mig osökt att tänka på den barnskiva jag fick av min kristna släkting. Det var en Kristen Live-barn-skiva med glada kristna barn som sjöng sånger ihop med "2 gånger Lasse". (Nej, det är inte min auktion.) Skivan innehåller klassiker som "Jag vet att Jesus är en verklighet" och "Du blir glad, du blir glad, du blir jätteglad, när Jesus i hjärtat får bo". Sångerna var ju rätt svängiga på klassiskt 80-tals manér, så jag skålade glatt med och lyssnade på skivan innan jag insåg vad jag sjöng och stängde av den kalas-förpackade hjärntvätten. Jag klarade mig från bibelskoledrömmar, men sångtexterna sitter dessvärre kvar för alltid.
Nu är det inte bara diverse kristna sånger som finns i min hjärna. Nej då.
Här hittar vi också klassiker som:
"Gå och göm din Åke-tråk"
"Varför är solen så röd"
"Killsnack"
"Give it up" (underbart sätt att promota sin egen låt!)
"ABCD" (tävlade samma år som Anna Books "ABC")
"Genom Eld"
"Bumbibjörnarna"
"Nästa weekend"
Många av låtarna sitter lika fast i min systers huvud som i mitt. Det är till exempel hennes förtjänst att jag idag kunde sjunga Eskimåvisan för min man (den var lagom mordisk, så den uppskattade han.) Trots att jag känner hennes kompetens på området "Vansinniga sånger" så tappade jag hakan idag när Pernilla Wahlgren sjöng en låt på tv, som syrran spelat hela sommaren. Jag var tvungen att ringa henne och berätta det omgående. Nu var hon inte hemma, så det blev istället hennes man som fick titta på tv med mig. Se där, jag kan plåga karlar utan att ens vara i samma landskap!
Varsågod syrran, den här är för dig!
onsdag, augusti 27, 2008
Vi måste prata..
Jag beklagar men det är en annan sak som vi måste avhandla när vi ändå är inne på ämnet. Dvs ämnet Carl Hamilton och Sex. Bara en sak, sen ska jag gå tillbaka till att vara mitt vanliga dygdiga och puritanska jag. *massivt hostanfall i kulissen*
När man läser böcker kan man inte låta bli att notera hur författaren beskriver (eller inte beskriver) att deras karaktärer är sexuella varelser. Det för onekligen tankarna vidare till hur författaren själv ser på sex. Jag menar nu inte att alla författare beskriver sina älsklingsfantasier i böckerna, så enkelt är det inte. Men ändå?
Hamilton har, tvärt emot vad en del verkar tro - eftersom han beskrivs som Sveriges främsta exempel på populärliteraturens manlighets praktexemplar och främsta förebild- ett dystert torftigt sexliv. Det är så "vanilla" att det är gulligt. Själva akterna är inte så mycket att orda om. Däremot vill jag orda om det sexuella språk som Hamilton och hans flickvän använder.
"Kanin, kanin!"
Säger de till varandra och tittar menande. Aldrig "Min kanin" eller "Kanin". Alltid "Kanin, kanin".
Nu frågar jag mig: Tycker JanG att det här låter sexigt? Kan han ragga upp sin fru för en tur i sänghalmen med ett smeksamt "Kanin, kanin!"?? Finns det NÅGON som den raggningsrepliken funkat för? Det låter mer som en högläsning ur "Kalle Kanin och hans vänner" än en inbjudan till ett exklusivt vuxenparty..
Var har han fått det ifrån? Är det något han själv använt? Hört någon använda? Något som berättat att han använt det? Tycker han att det är sexigt, eller är det meningen att framställa hjälten Hamilton som en nolla på sexområdet? Han JanG i själva verket suttit och skrockat förnöjt när han präntat ned vilken extremt korkad replik som Hamilton ska använda på Tess?
Tess är för övrigt amerikanska. Repliken blir inte bättre på engelska:
"Rabbit, rabbit". Det låter mer som en padda än en sexinvit. Inte för att amerikanare är kända för att vara så speciellt kvalitétsmedvetna, men jag tror inte repliken hade gått hem där heller.
Men sammanfattningsvis kan vi i alla fall säga att det finns goda skäl till att inte vilja bli förförd av Carl Gustav Gilbert Hamilton.
tisdag, augusti 26, 2008
Tonårskriser och deras offer
Jag läste tidningen igår och greps av en allvarlig oro för en av mina medmänniskor. Jessica Zandén, vad är det för liv du levt?
(Känsliga öron och ögon avbryter sin läsning här. Inlägget innehåller s.k. runda ord. Så vad kommer att vinna? Prydheten eller nyfikenheten?) ;-)
Uppenbarligen är utelivet så väl som familjelivet en jobbig upplevelse för Zandén. När hon går på fest så är hon inte längre festens medelpunkt, och hon surar upprört över att 30-åriga fäder fokuserar på att ta hand om sitt barn istället för att flörta med henne och hennes polare. Medelålders kvinnor som valde fel män en gång och nu skilt sig och ska ta igen allt det där som de sa nej till för 20 år sedan. Bara för att upptäcka att ingen tycker att det är trevligt med 40-åriga kvinnor som vill vara fjortis.
Så berövad sitt femitreknull går Zandén hem och skrivet att brandtal mot den normala vuxna mannen. Hon talar sig varm för en manstyp som hon beskriver som otrogen, våldsam och gärna får han skita i sina barn också. Mums.
Vet du, den mannen får du behålla för dig själv Zandén. Det finns en anledning till att de finns så få kvar förstår du. Det är nämligen så att de flesta kvinnor inte vill ha en karl som sätter på andra bakom din rygg och skyller på naturen och arvsanlag. Vi normla människor tycker inte att ett knytnävsslag kan vara ömsint.
Vet du Zandén, om du fick ett trist sexliv så är det ditt problem. Det är ditt eget val. Det står var och en fritt om de vill vara ett helt rugbylag i sovrummet, eller om de vill köpa på sig fler piskor än Cirkus Scott. Men du kan aldrig få mig att gå med på att lösningen på ditt trista äktenskap är mer otrohet, och ni kommer inte att få det bättre för att din man slår dig så fort ni tjafsar om toalettlocket. Den som inte kan se skillnad på s/m och misshandel är inte mogen för sex alls. Men är man fjortis så är man. Det hör väl till.
Malin Wollin skrev för en tid sedan ett intelligent inlägg om att visst finns det kvinnor som vill ha svin till pojkvänner, men det är enbart de kvinnor som är för unga/osäkra och med så dålig självkänsla att de inte tycker att de förtjänar bättre.
När Jessica Zandén och hennes nyskilda polare kommit ur sin tonårskris kommer de förhoppningsvis också att inse sitt värde och vilja ha en man som beter sig som en man och inte som en galen apa. Vi hoppas det.
(Det visade sig sedan att artikeln skulle ha handlat om Jan Guillous nya roman samt hans karaktär Carl Hamilton. Jag tror inte att någon som läst dyngan kan få fram vad Zandén egentligen tycker om Hamilton. Är han för trogen alt otrogen? Slår han inte tillräckligt många kvinnor? Har Zandén/Gyllenhammar ens LÄST en Hamiltonbok?)
(Känsliga öron och ögon avbryter sin läsning här. Inlägget innehåller s.k. runda ord. Så vad kommer att vinna? Prydheten eller nyfikenheten?) ;-)
Uppenbarligen är utelivet så väl som familjelivet en jobbig upplevelse för Zandén. När hon går på fest så är hon inte längre festens medelpunkt, och hon surar upprört över att 30-åriga fäder fokuserar på att ta hand om sitt barn istället för att flörta med henne och hennes polare. Medelålders kvinnor som valde fel män en gång och nu skilt sig och ska ta igen allt det där som de sa nej till för 20 år sedan. Bara för att upptäcka att ingen tycker att det är trevligt med 40-åriga kvinnor som vill vara fjortis.
Så berövad sitt femitreknull går Zandén hem och skrivet att brandtal mot den normala vuxna mannen. Hon talar sig varm för en manstyp som hon beskriver som otrogen, våldsam och gärna får han skita i sina barn också. Mums.
Vet du, den mannen får du behålla för dig själv Zandén. Det finns en anledning till att de finns så få kvar förstår du. Det är nämligen så att de flesta kvinnor inte vill ha en karl som sätter på andra bakom din rygg och skyller på naturen och arvsanlag. Vi normla människor tycker inte att ett knytnävsslag kan vara ömsint.
Vet du Zandén, om du fick ett trist sexliv så är det ditt problem. Det är ditt eget val. Det står var och en fritt om de vill vara ett helt rugbylag i sovrummet, eller om de vill köpa på sig fler piskor än Cirkus Scott. Men du kan aldrig få mig att gå med på att lösningen på ditt trista äktenskap är mer otrohet, och ni kommer inte att få det bättre för att din man slår dig så fort ni tjafsar om toalettlocket. Den som inte kan se skillnad på s/m och misshandel är inte mogen för sex alls. Men är man fjortis så är man. Det hör väl till.
Malin Wollin skrev för en tid sedan ett intelligent inlägg om att visst finns det kvinnor som vill ha svin till pojkvänner, men det är enbart de kvinnor som är för unga/osäkra och med så dålig självkänsla att de inte tycker att de förtjänar bättre.
När Jessica Zandén och hennes nyskilda polare kommit ur sin tonårskris kommer de förhoppningsvis också att inse sitt värde och vilja ha en man som beter sig som en man och inte som en galen apa. Vi hoppas det.
(Det visade sig sedan att artikeln skulle ha handlat om Jan Guillous nya roman samt hans karaktär Carl Hamilton. Jag tror inte att någon som läst dyngan kan få fram vad Zandén egentligen tycker om Hamilton. Är han för trogen alt otrogen? Slår han inte tillräckligt många kvinnor? Har Zandén/Gyllenhammar ens LÄST en Hamiltonbok?)
fredag, augusti 15, 2008
När män gör bort sig.
Ibland gör män bort sig. Tex genom att inte ha ett korrekt svar på frågan:
"Ser jag tjock ut i den här?" (Svaret är tveklöst "NEJ! Du är jättefin.")
Andra exempel kan vara att köra med raggningsrepliker av typen "Fan vad båa ögen du har, inte för att jag gillar båa ögon men jag har en kompis som gör det." eller "Din pappa måste vara bagare, Finare brön' har jag nog aldrig sett."
(Den bästa raggningsreplik jag hört talas om är tveklöst: "Ursäkta mig.. vilken raggningsreplik funkar bäst på dig?")
Eller så kan man ge sin fru en länk som man sedan bittert ångrar att man någonsin delade med sig av. Hon har nämligen spelat den om och om igen under dagen. Och dansat till den, som "The Supremes".
http://www.iloveegg.com/egg_english.htm
"Ser jag tjock ut i den här?" (Svaret är tveklöst "NEJ! Du är jättefin.")
Andra exempel kan vara att köra med raggningsrepliker av typen "Fan vad båa ögen du har, inte för att jag gillar båa ögon men jag har en kompis som gör det." eller "Din pappa måste vara bagare, Finare brön' har jag nog aldrig sett."
(Den bästa raggningsreplik jag hört talas om är tveklöst: "Ursäkta mig.. vilken raggningsreplik funkar bäst på dig?")
Eller så kan man ge sin fru en länk som man sedan bittert ångrar att man någonsin delade med sig av. Hon har nämligen spelat den om och om igen under dagen. Och dansat till den, som "The Supremes".
http://www.iloveegg.com/egg_english.htm
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
