*fruktansvärt barntrallande*
Nu har jag haft värkar mest hela dan
jag väntade mig att det skulle göra ont som fan
Men hittills är det rätt mesigt och jag undrar nu
Är det värkar eller är jag en galen fru?
Värkar i 15 timmar är inget glatt
speciellt eftersom resultatet mest är "matt"
och jag är trött och tveksam
men katten han är glad
tar det inte fart snart så slutar jag
Har väntat på resultat mest hela dan
nu är det natt igen och jag är sur som fan
Jag får väl gå och sova om igen
och se om det kommer göra ondare sen
* ännu äckligare barntrallande*
(Sjunges med fördel till "Turistens klagan")
söndag, oktober 18, 2009
tisdag, oktober 06, 2009
Paus-underhållning
1. Hur gammal är du om fem år? 34
2. Vem var den sista du träffade? Maken
3. Hur lång är du? 161
4. Vilken var den senaste film du sett? Män som hatar kvinnor (bättre än förväntat)
5. Vem ringde du senast? Syrran. Ibland pratar vi bara 1 gång om dagen...
6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? Eftersom min mobil inte har funktionen som föreslår ord, och jag skriver långsammast i världen så hatar jag att sms:a och gör det så sällan jag kan. Och då brukar det mest bli av typen "ok".
7. Vad är dagens planer? Hänta Tens-apparat på förlossningen, köpa mer åksjuketabletter, få en tvättmaskin och äta på Corner (hamburgerrestaurang).
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Ring alla gånger.
9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? Skilda och sedan sambos med nya sedan mer än 10 år. Det är så stabilt att det nästan räknas som silverbröllop i dagens samhälle.
10. När såg du senast din mamma? För ungefär en vecka sedan.
11. Vilken ögonfärg har du? gröna
12. När vaknade du idag? Vilken gång pratar vi om? Jag sover halva dygnet numera.
13. Har du någon gång hittat en katt? ??
14. Vilken är din favoritplats? Sängen. Det finns inget som heter "sova bort sitt liv".
15. Vilken plats föredrar du minst? Toan. Det finns ingen anledning att sitta där en sekund mer än nödvändigt.
16. Var tror du att du befinner dig om tio år? I ett underbart vackert hus här i närheten. Ska bara hitta det först.
17. Vad skrämde dig som barn? Mörker. Det gör det nu också. Jag vågar inte gå på toa på nätterna om inte toalampan är tänd, för jag tror att Voldemort står i mörkret...
18. Vem fick dig att skratta senast? Malin Wollin på AFtonbladet när hon beskrev hur hon hatade att hennes sambo alltid vinner.
19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Nej, men de ligger kvar i mitt barndomshem.
20. Har du stationär eller bärbar dator? Stationär, med plattskärm som jag älskar!
21. Sover du med eller utan kläder på dig? Naken. Jag är ständigt oroad för att det ska börja brinna.
22. Hur många kuddar har du i sängen? Två under huvudet, och en mellan knäna. Och lutar mig mot makens kudde om han inte har lagt sig. Det är ett helvete att sova på sidan.
23. Hur många landskap har du bott i? Två
24. Har du någon gång spytt på fyllan? Ja, tre gånger.
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Alltid barfota. Farmor som var min barnvakt när jag var liten var hysterisk över mina nakna fötter på hennes kalla stengolv.
26. Är du social? Jag är bra på att fejka det. Egentligen avskyr jag att träffa nya människor.
27. Vilken är din favoritglass? Pärontopp
28. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Köpa hus
29. Tycker du om kinamat? Ja
30. Tycker du om kaffe? Självklart. Men makens smaksatta hasselnötskaffe är djävulens påfund.
31. Vad dricker du till frukost? Mjölk eller fun light.
32. Sover du på någon särskild sida? Vänster sida eftersom inget annat går just nu.
33. Kan du spela poker? Ja, men hur man satsar har jag ingen aning om.
34. Tycker du om att mysa? Det var den konstigaste fråga jag hört på länge.
35. Är du en beroendemänniska? Ja
36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Ja. En alldeles utmärkt person i södra Sverige, vars barn gillar Eskimåer. Och Nelson Mandela.
37. Vill du ha barn? Det hoppas jag. Det kommer ett inom ett par veckor.
38. Kan du några andra språk än svenska? Hyfsad engelska
39. Har du någonsin åkt ambulans? Nej
40. Föredrar du havet eller en pool? Östersjön.
41. Vad spenderar du helst pengar på? Böcker
42. Äger du dyra smycken? Ingen hope-diamant men något finns väl..
43. Har du någon gång testat narkotika? Nej. Varför då? Sprit räcker så gott för mina syften.
44. Vad var det senaste du stoppade i munnen? Kanelbulle och kaffe.
45. Vem är den roligaste människan du känner? Maken.
46. Välj ett ärr på din kropp? Har ett bredvid näsan efter en träsko. Jag ramlade ur en hängmatta och ramlade ned på träskon som stod nedanför.
47. Vad har du för ringsignal? En standard.
48. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? En hel del, numera snyggt förvarade i flyttkartonger eftersom vi städade pappas vind i våras.
49. Flirtar du mycket? Nej.
50. Vart togs din profilbild för din blogg? När jag gick nynnandes i skogen en vacker sommardag och tänkte på rådjur??
51. Kan du byta olja på bilen? Ja, man kör till en verkstad och beställer ett oljebyte.
52. Har du fått fortkörningsböter? Nej, men jag glömde bältet en gång. Maken har sparat boten och tar fram den ibland och skrattar åt mig.
53. Vilken var den senaste bok du läste? Kvinnorna vid Cane River. Om fyra generationers kvinnor i slaveriets sista dagar. Mycket bra.
54. Läser du dagstidningen? Ja på nätet.
55. Prenumererar du på någon veckotidning? "Drömhem & trädgård"
56. Dansar du i bilen? Ja.
57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? Ingen aning.
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Läkartid
59. När var du i kyrkan senast? I vintras, när jag sjöng på en julkonsert i kyrkan. Men snart ska vi leta upp en passande dopkyrka.
onsdag, september 23, 2009
Mitt borttappade gravid-skimmer
Här sitter jag nu i mitt höggravida tillstånd och funderar på var man reklamerar den här graviditeten. Den saknar nämligen fullkomligt det "romantiska skimmer" som den marknadsförs med. Jag känner mig förd bakom ljuset!
I väntan på att myndigheterna alternativt allmänna reklamationsnämnden tar tag i saken så tänkte jag utveckla mina klagomål här, för att illustrera problemet. Om du är av känslig natur så rekomenderar jag att du slutar läsa här. Härmed utfärdas en
*BIOLOGIVARNING*
Varför det suger att vara gravid:
1. Marknadsföringen säger att gravida kvinnor blir vackar, får fin hy och "strålar". Nästan 100% ser ut som Cathrine Zeta Jones. I verkligheten ser jag ut som Farbror Vattenmelon.
2. Eventuellt illamående besväras man enbart av de första veckorna, och då mest i den omfattningen att man kan ligga lite drottninglikt opasslig på en divan med något kallt på pannan. I verkligheten behövde jag hålla i mig i bordet för att inte spy. Det krävdes tabletter. När jag äntligen trodde att detta var över så återvände illamåendet med full styrka i vecka 30, och jag kan inte äta ens en ½ macka innan det blir fullt i magen och den protesterar. Jag är alltså tillbaka till fullständigt illamående, samtidigt som jag är fruktansvärt hungrig, eftersom jag inte kan äta i normal takt.
3. Det viskades om några ynkliga test och prover som barnmorskan skulle göra. Men ingenting jobbigt, bara urinprov och några stick i fingret. I verkligheten krävs det en helvetes massa blodprov. Dels för att de slarvar bort en del av mina prov. Sen bara för att. Sen måste de göra om proven för att man byter landsting mitt i graviditeten. Jag kan ju hälsa er på Region Skåne att Kalmar Landsting anser att ni är knarkskallar hela bunten och att inget test som ni gjort går att lita på.
4. Att blodprov är en petitess.
Jag lovar att när du har vener som vägrar samarbeta, och det krävs minst 3 personer på labb för att ens hitta ett ställe att sticka på. När det behövs 9 rör blod för att de ska göra en blodutredning på dig. När du mitt i ett blodprov håller på att svimma, tappar talförmågan och plötsligt inte hör vad personerna i rummet säger åt dig. När du efter provet är färdigt kaskadspyr över dig själv och över avdelningens golv, eftersom din kropp inte kunde hantera att bli svimfärdig. När du efter detta är så uttröttad att du sover i 18 timmar. Då tycker du inte att det är en petitess att ta blodprov, eller att det "bara är att bita ihop och växa upp".
5. Sparkar kittlar nästan bara och alla kan känna dem. Ungen sparkar på exakt samma ställe minst 20 gånger i följd så alla hinner komma springande från när och fjärran för att känna på rörelserna.
I verkligheten så byter ungen håll och lägger av så fort någon annan närmar sig med en hand. Maken blev ditropad ett antal gången bara för att sitta stilla med sin hand i 20 minuter och bli stel i nacken utan att få så mycket som en spark. Dessutom är upplevelsen av att bli kickad i revbenen, eller sparkad rakt på klitoris från INSIDAN inte alls något att eftersträva. Hade ungen någon veckopeng att dra in så skulle jag ha gjort det då.
6. Ultraljud är en vacker upplevelse där föräldrarna får se sitt barn och reflektera över det under som skett, tillsammans med en leende barnmorska.
I verkligheten är ultraljud i slutet av graviditeten ett helvete eftersom man håller på att svimma av att ligga på rygg, och pappan får springa efter vatten och våta handdukar för att hindra dig från att tuppa av helt. Du ser nästan inget på den där skärmen och får slutligen betala 40kr för bilder av Picasso-typ, utskrivna på faxpapper.
Nu väntar jag bara på hur en förlossning kommer att gestalta sig. Kommer jag att sjunga finstämda psalmer mellan värkarna (se nedan) eller kommer jag att låta mer som den den andra videon? Jag beklagar, men vår barnmorska kommer inte att få lyssna på delfinljud eller Enya vid den här förlossningen. Vårt barn kommer att födas till tonerna av arga tyskar.
Om det inte stämmer överens med HENNES bild av hur en förlossning ska se ut så är det mellan henne och ARN...
I väntan på att myndigheterna alternativt allmänna reklamationsnämnden tar tag i saken så tänkte jag utveckla mina klagomål här, för att illustrera problemet. Om du är av känslig natur så rekomenderar jag att du slutar läsa här. Härmed utfärdas en
*BIOLOGIVARNING*
Varför det suger att vara gravid:
1. Marknadsföringen säger att gravida kvinnor blir vackar, får fin hy och "strålar". Nästan 100% ser ut som Cathrine Zeta Jones. I verkligheten ser jag ut som Farbror Vattenmelon.
2. Eventuellt illamående besväras man enbart av de första veckorna, och då mest i den omfattningen att man kan ligga lite drottninglikt opasslig på en divan med något kallt på pannan. I verkligheten behövde jag hålla i mig i bordet för att inte spy. Det krävdes tabletter. När jag äntligen trodde att detta var över så återvände illamåendet med full styrka i vecka 30, och jag kan inte äta ens en ½ macka innan det blir fullt i magen och den protesterar. Jag är alltså tillbaka till fullständigt illamående, samtidigt som jag är fruktansvärt hungrig, eftersom jag inte kan äta i normal takt.
3. Det viskades om några ynkliga test och prover som barnmorskan skulle göra. Men ingenting jobbigt, bara urinprov och några stick i fingret. I verkligheten krävs det en helvetes massa blodprov. Dels för att de slarvar bort en del av mina prov. Sen bara för att. Sen måste de göra om proven för att man byter landsting mitt i graviditeten. Jag kan ju hälsa er på Region Skåne att Kalmar Landsting anser att ni är knarkskallar hela bunten och att inget test som ni gjort går att lita på.
4. Att blodprov är en petitess.
Jag lovar att när du har vener som vägrar samarbeta, och det krävs minst 3 personer på labb för att ens hitta ett ställe att sticka på. När det behövs 9 rör blod för att de ska göra en blodutredning på dig. När du mitt i ett blodprov håller på att svimma, tappar talförmågan och plötsligt inte hör vad personerna i rummet säger åt dig. När du efter provet är färdigt kaskadspyr över dig själv och över avdelningens golv, eftersom din kropp inte kunde hantera att bli svimfärdig. När du efter detta är så uttröttad att du sover i 18 timmar. Då tycker du inte att det är en petitess att ta blodprov, eller att det "bara är att bita ihop och växa upp".
5. Sparkar kittlar nästan bara och alla kan känna dem. Ungen sparkar på exakt samma ställe minst 20 gånger i följd så alla hinner komma springande från när och fjärran för att känna på rörelserna.
I verkligheten så byter ungen håll och lägger av så fort någon annan närmar sig med en hand. Maken blev ditropad ett antal gången bara för att sitta stilla med sin hand i 20 minuter och bli stel i nacken utan att få så mycket som en spark. Dessutom är upplevelsen av att bli kickad i revbenen, eller sparkad rakt på klitoris från INSIDAN inte alls något att eftersträva. Hade ungen någon veckopeng att dra in så skulle jag ha gjort det då.
6. Ultraljud är en vacker upplevelse där föräldrarna får se sitt barn och reflektera över det under som skett, tillsammans med en leende barnmorska.
I verkligheten är ultraljud i slutet av graviditeten ett helvete eftersom man håller på att svimma av att ligga på rygg, och pappan får springa efter vatten och våta handdukar för att hindra dig från att tuppa av helt. Du ser nästan inget på den där skärmen och får slutligen betala 40kr för bilder av Picasso-typ, utskrivna på faxpapper.
Nu väntar jag bara på hur en förlossning kommer att gestalta sig. Kommer jag att sjunga finstämda psalmer mellan värkarna (se nedan) eller kommer jag att låta mer som den den andra videon? Jag beklagar, men vår barnmorska kommer inte att få lyssna på delfinljud eller Enya vid den här förlossningen. Vårt barn kommer att födas till tonerna av arga tyskar.
Om det inte stämmer överens med HENNES bild av hur en förlossning ska se ut så är det mellan henne och ARN...
lördag, september 05, 2009
Att rota om sig
Utsikten från mitt skrivbord har förändrats drastiskt. Med tanke på att jag tidigare såg in i min vardagsrumsvägg och nu _har_ en utsikt (om persiennen var uppdragen dvs) så är ju bara det en väsentlig skillnad. Men förändringen är större än så.
Mitt skrivbord står numera inte i Malmö, som det gjort i 7,5 år. Sedan i tisdags förmiddag befinner sig jag, mitt skrivbord och min familj i Småland. Vi har sagt adjö till jobb, lägenhet och storstad och förflyttat oss till småstad och hyresrätt. I princip kan man säga att vi under den senaste månaden förändrat och bytt ut ALLT i vårt liv vad det gäller boende, sysselsättning etc. Det enda som är detsamma är att vi och katten. Skilsmässa är alltså inte aktuellt. Tvärtom.
Nästa månad väntar fler förändringar. Min inneboende alien kommer då att genomföra sin egen förflyttning, från insidan av min mage till utsidan, via en mycket liten gång, på ett så obehagligt sätt att jag helst hade hoppat över det om det var upp till mig. Jag skulle också kunna uttrycka mig mindre kryptiskt och helt enkelt säga att jag är höggravid och kommer att föda vårt första barn i mitten av oktober.
Men varför säga saker på ett normalt sätt, när man kan uttrycka sig på ett annat sätt... Det vore inte riktigt jag då. När folk får reda på att vi ska bli föräldrar brukar en av de första kommentarerna vara:
"Å vad roligt!" Mitt svar brukar då vara "Ja, jag hoppas det." Då brukar folk se extremt förbryllade ut. Som blivande förälder ska man nämligen glida runt i ett rosa tonat ljus och vara så blåögd och naiv att Pollyanna skulle blekna. Men ett mera realistiskt svar är ju att jag faktiskt inte har en aning om hur det är att vara förälder, men jag är väldigt säker på att det inte är glitter och glamour och dans på rosor hela tiden och det ligger inte för mig att låtsas.
Ibland får jag frågan om jag är orolig/nervös/rädd inför förlossningen. Det är jag inte. Jag räknar med att det kommer göra så ont att bilder ur Shindlers list kommer flasha förbi på näthinnan, och att jag kommer skrika som besatt och tro att jag kommer att dö. Med den inställningen kan det bara bli bättre, resonerar jag. Men även detta svar brukar störa folk. För man ska le lite vekt och säga att man helst inte vill tänka på det där... och alla kvinnor som har fött barn ska få le överseende och klappa sig på axeln över att de är så snälla att de inte skrämmer upp dig mer fast de skulle kunna. Men när mina förväntningar redan är värre beskrivningar än de själva skulle kunna hitta på så är det inte så kul längre.
Å andra sidan kommer jag från en rätt knäpp familj när det gäller att handskas med sånt här. I min babybok har min mamma kommenterat sin förlossning med orden "Det gick bra. Vi fick kaffe och smörgåsar efteråt." Vilket säger en hel del om henne. :)
Min syster låg inne på förlossningen och vägrade erkänna för någon att värkarna gjorde ont. Istället för att beklaga sig och låta som normala förstföderskor, så bet hon ihop och suckade lite besvärat. Den andra kvinnan på rummet frågade henne om det gjorde ont och syrran försäkrade att det inte var så farligt. Till slut fick den andra kvinnan övertala syrran att ringa på personalen och acceptera att det faktiskt var värkar hon hade och inte skoskav..
I motsats till de här superkvinnorna utan smärtkänsel så är jag extremt gnällig. Jag har ont, och när jag har ont så gnäller jag. Jag kommer att skrika som en gris under förlossningen och om någon försöker säga åt mig att INTE göra det så kommer min sista energi gå åt till att strypa dem långsamt med CTG-apparaten. Nej, det är inte bildligt talat. Jag kommer att ta till våld. Mitt sätt att handskas med smärta är att förvänta mig det värsta och sedan gnälla så mycket som möjligt under tiden.
Å andra sidan, ibland kan man märka att jag är släkt med min mamma och syster. Häromdagen var vi på ett andra ultraljud. Något som beskrivs som en stund av pur mysighet. Där låg jag på rygg med glidslem på magen (sjukvården vet då hur man sexar till ett ögonblick) och kände att det var en smula obekvämt. Efter en stund började jag kallsvettas, och tänkte att det var dålig luft i rummet. Sen kom illamående, och jag tänkte att jag ska inte ställa till besvär, undersökningen är nog snart klar. När rummet började snurra och det var 5 sekunder från att helt svartna framför mina ögon pep jag lite försiktigt om att jag nog skulle behöva dricka lite vatten för jag mådde inte så bra. Och ursäkta ursäkta men jag håller på att svimma och kan vi möjligen ta en liten paus? Och jag kände mig som världens svikare som tvingade henne att avbryta sitt jobb för att jag var mjäkig.
Jag la mig på sidan, Maken hämtade flera muggar vatten till mig som jag hävde i mig som en efter en vandring i öknen. Han såg hur blek och dålig jag såg ut, och hämtade våta handdukar så jag kunde badda ansiktet och långsamt kvickna till. Efter ett tag behagar sköterskan erinra sig att i slutet av graviditeten kan det vara svårt för en del att ligga på rygg, för då trycker barnet mot en viktig blodåder. Å tack, kunde du inte påtalat det INNAN jag la mig ned så jag hade haft en chans att fatta vad som hände när jag höll på att svimma??
Det tog mig flera timmar att bli människa igen efter den undersökningen...
Nåja, nu är vi alltså tillbaka i småland. Vi ville helt enkelt inte fostra barn med skånsk dialekt. Den där vi bor nu är inte heller så vacker men det är iaf bättre. Det finns mycket att säga, och jag kommer att säga det. Lite i taget...
Mitt skrivbord står numera inte i Malmö, som det gjort i 7,5 år. Sedan i tisdags förmiddag befinner sig jag, mitt skrivbord och min familj i Småland. Vi har sagt adjö till jobb, lägenhet och storstad och förflyttat oss till småstad och hyresrätt. I princip kan man säga att vi under den senaste månaden förändrat och bytt ut ALLT i vårt liv vad det gäller boende, sysselsättning etc. Det enda som är detsamma är att vi och katten. Skilsmässa är alltså inte aktuellt. Tvärtom.
Nästa månad väntar fler förändringar. Min inneboende alien kommer då att genomföra sin egen förflyttning, från insidan av min mage till utsidan, via en mycket liten gång, på ett så obehagligt sätt att jag helst hade hoppat över det om det var upp till mig. Jag skulle också kunna uttrycka mig mindre kryptiskt och helt enkelt säga att jag är höggravid och kommer att föda vårt första barn i mitten av oktober.
Men varför säga saker på ett normalt sätt, när man kan uttrycka sig på ett annat sätt... Det vore inte riktigt jag då. När folk får reda på att vi ska bli föräldrar brukar en av de första kommentarerna vara:
"Å vad roligt!" Mitt svar brukar då vara "Ja, jag hoppas det." Då brukar folk se extremt förbryllade ut. Som blivande förälder ska man nämligen glida runt i ett rosa tonat ljus och vara så blåögd och naiv att Pollyanna skulle blekna. Men ett mera realistiskt svar är ju att jag faktiskt inte har en aning om hur det är att vara förälder, men jag är väldigt säker på att det inte är glitter och glamour och dans på rosor hela tiden och det ligger inte för mig att låtsas.
Ibland får jag frågan om jag är orolig/nervös/rädd inför förlossningen. Det är jag inte. Jag räknar med att det kommer göra så ont att bilder ur Shindlers list kommer flasha förbi på näthinnan, och att jag kommer skrika som besatt och tro att jag kommer att dö. Med den inställningen kan det bara bli bättre, resonerar jag. Men även detta svar brukar störa folk. För man ska le lite vekt och säga att man helst inte vill tänka på det där... och alla kvinnor som har fött barn ska få le överseende och klappa sig på axeln över att de är så snälla att de inte skrämmer upp dig mer fast de skulle kunna. Men när mina förväntningar redan är värre beskrivningar än de själva skulle kunna hitta på så är det inte så kul längre.
Å andra sidan kommer jag från en rätt knäpp familj när det gäller att handskas med sånt här. I min babybok har min mamma kommenterat sin förlossning med orden "Det gick bra. Vi fick kaffe och smörgåsar efteråt." Vilket säger en hel del om henne. :)
Min syster låg inne på förlossningen och vägrade erkänna för någon att värkarna gjorde ont. Istället för att beklaga sig och låta som normala förstföderskor, så bet hon ihop och suckade lite besvärat. Den andra kvinnan på rummet frågade henne om det gjorde ont och syrran försäkrade att det inte var så farligt. Till slut fick den andra kvinnan övertala syrran att ringa på personalen och acceptera att det faktiskt var värkar hon hade och inte skoskav..
I motsats till de här superkvinnorna utan smärtkänsel så är jag extremt gnällig. Jag har ont, och när jag har ont så gnäller jag. Jag kommer att skrika som en gris under förlossningen och om någon försöker säga åt mig att INTE göra det så kommer min sista energi gå åt till att strypa dem långsamt med CTG-apparaten. Nej, det är inte bildligt talat. Jag kommer att ta till våld. Mitt sätt att handskas med smärta är att förvänta mig det värsta och sedan gnälla så mycket som möjligt under tiden.
Å andra sidan, ibland kan man märka att jag är släkt med min mamma och syster. Häromdagen var vi på ett andra ultraljud. Något som beskrivs som en stund av pur mysighet. Där låg jag på rygg med glidslem på magen (sjukvården vet då hur man sexar till ett ögonblick) och kände att det var en smula obekvämt. Efter en stund började jag kallsvettas, och tänkte att det var dålig luft i rummet. Sen kom illamående, och jag tänkte att jag ska inte ställa till besvär, undersökningen är nog snart klar. När rummet började snurra och det var 5 sekunder från att helt svartna framför mina ögon pep jag lite försiktigt om att jag nog skulle behöva dricka lite vatten för jag mådde inte så bra. Och ursäkta ursäkta men jag håller på att svimma och kan vi möjligen ta en liten paus? Och jag kände mig som världens svikare som tvingade henne att avbryta sitt jobb för att jag var mjäkig.
Jag la mig på sidan, Maken hämtade flera muggar vatten till mig som jag hävde i mig som en efter en vandring i öknen. Han såg hur blek och dålig jag såg ut, och hämtade våta handdukar så jag kunde badda ansiktet och långsamt kvickna till. Efter ett tag behagar sköterskan erinra sig att i slutet av graviditeten kan det vara svårt för en del att ligga på rygg, för då trycker barnet mot en viktig blodåder. Å tack, kunde du inte påtalat det INNAN jag la mig ned så jag hade haft en chans att fatta vad som hände när jag höll på att svimma??
Det tog mig flera timmar att bli människa igen efter den undersökningen...
Nåja, nu är vi alltså tillbaka i småland. Vi ville helt enkelt inte fostra barn med skånsk dialekt. Den där vi bor nu är inte heller så vacker men det är iaf bättre. Det finns mycket att säga, och jag kommer att säga det. Lite i taget...
måndag, maj 11, 2009
Pisk på stjärten SVD!!
Idag läste jag SvD. Det händer ibland. Vissa dagar är det mer givande än andra. Idag tillexempel fick jag se svart på vitt vems lön som SvD borde spara in på såhär i kristider. Dan Backmans lista över udda Eurovision är bland det lataste reseachunderlag jag någonsin sett. Det största problemet är att bidragen knappast är udda, de flesta är mest 70-tal och någon har en lustig frisyr. Det näst största problemet är att han inte ens orkat skriva idividuella kommentarer till klippen utan nästan kopierat flera av dem.
Dan, såhär ska det se ut. Bara som ett exempel:
CEES LISTA ÖVER UDDA EUROVISION-BIDRAG GENOM TIDERNA
1. Tyskland 1998 - Guildo Horn - "Guildo hat euch lieb"
Vansinnig tysk med vansinniga kläder springer runt och juckar mot pinnar långt innan Lena Ph kom på den idén.
2. Österrike 2003 - Alf Poier "Weil der Mensch zählt"
Liten man i basker tar med sig djuren från ladugården och blandar barnvisa med metall-riff.
3. Polen 2003 - Ich Troje "Keine Grenzen"
Ett rymdepos i polsk stil, med Edward Scissorhands som en av solisterna. Tänk er Håkan Hemlin försöka sjunga smäktande om fred. Låten i sig är inte så illa men hela inramningen är rätt galen.
4. Grekland 2002 - Rakintzhs "SAGAPO"
För att fortsätta på rymdtemat så kan vi presentera ett rejält synthnummer som skulle göra S.P.O.C.K. nöjda! Det påminner om ett gäng Stormtroopers från Star Wars som bestämt sig för att bli snälla och börja sjunga istället. Jag var en av få som gillade akten detta år.
5. Israel 1987 - Datner & Kushnir "Hoppa Hulle"
Bluesbrothers på Hebreiska, låter det bra? Det här är bidraget som fick Bert Karlssons att lyfta mikrofonen och ta ton.
6. Moldavien 2007 - Zdob si zdub "Boonika bate doba"
MOldavisk reaggie blandat med en massa gitarr, och så en uppklädd liten gumma i en gungstol.
Låten heter ungefär "Farmor slår på trumman", och det är vad som händer här. Inte så gammal, men ändå en klassiker.
7. Sverige 2000 - Roger Pontare "When spirits are calling my name"
Vi måste faktiskt ha med Sveriges mest udda scenshow. Låten älskar jag, men Europa måste verkligen ha undrat var vi hittat den här killen och hans indianpolare. (Introt är långt, låten kommer igång efter ca 1 minut så håll ut!)
8. Tyskland 1979 - Dschinghis Khan (the group) performing "Dschinghis Khan" (the song)
Visst, det är en billig poäng. Men man KAN inte göra en sån här lista utan att ta med Dschinghis Khan. Låten blev en hit. I Sverige fick vi en cover på denna av Vikingarna. Kanske inte Christer Sjögrens ljusaste stund..
9. Schweiz 1979 - Pfuri, Gorps & Kniri "Trödler & Co"
Bröderna Djups Europeiska föregångare (eller är det efterträdare?).
10. Ukraina 2003 - Oleksandr "Hasta la vista"
Med anledning av vad Sverige skickar i år, så är det på sin plats att nämna att vi på intet sätt var först med att blanda opera och pop i Eurovisionsammanhang. Den här unge mannen från Ukraina var en av de första, och bidraget ansågs som klart "udda" när det kom.
Jag lägger in videon istället för framträdandet, eftersom den är klart sevärd. Ingen har någonsin sett så glad ut över ett kraschat förhållande som Oleksandr.
Dan, såhär ska det se ut. Bara som ett exempel:
CEES LISTA ÖVER UDDA EUROVISION-BIDRAG GENOM TIDERNA
1. Tyskland 1998 - Guildo Horn - "Guildo hat euch lieb"
Vansinnig tysk med vansinniga kläder springer runt och juckar mot pinnar långt innan Lena Ph kom på den idén.
2. Österrike 2003 - Alf Poier "Weil der Mensch zählt"
Liten man i basker tar med sig djuren från ladugården och blandar barnvisa med metall-riff.
3. Polen 2003 - Ich Troje "Keine Grenzen"
Ett rymdepos i polsk stil, med Edward Scissorhands som en av solisterna. Tänk er Håkan Hemlin försöka sjunga smäktande om fred. Låten i sig är inte så illa men hela inramningen är rätt galen.
4. Grekland 2002 - Rakintzhs "SAGAPO"
För att fortsätta på rymdtemat så kan vi presentera ett rejält synthnummer som skulle göra S.P.O.C.K. nöjda! Det påminner om ett gäng Stormtroopers från Star Wars som bestämt sig för att bli snälla och börja sjunga istället. Jag var en av få som gillade akten detta år.
5. Israel 1987 - Datner & Kushnir "Hoppa Hulle"
Bluesbrothers på Hebreiska, låter det bra? Det här är bidraget som fick Bert Karlssons att lyfta mikrofonen och ta ton.
6. Moldavien 2007 - Zdob si zdub "Boonika bate doba"
MOldavisk reaggie blandat med en massa gitarr, och så en uppklädd liten gumma i en gungstol.
Låten heter ungefär "Farmor slår på trumman", och det är vad som händer här. Inte så gammal, men ändå en klassiker.
7. Sverige 2000 - Roger Pontare "When spirits are calling my name"
Vi måste faktiskt ha med Sveriges mest udda scenshow. Låten älskar jag, men Europa måste verkligen ha undrat var vi hittat den här killen och hans indianpolare. (Introt är långt, låten kommer igång efter ca 1 minut så håll ut!)
8. Tyskland 1979 - Dschinghis Khan (the group) performing "Dschinghis Khan" (the song)
Visst, det är en billig poäng. Men man KAN inte göra en sån här lista utan att ta med Dschinghis Khan. Låten blev en hit. I Sverige fick vi en cover på denna av Vikingarna. Kanske inte Christer Sjögrens ljusaste stund..
9. Schweiz 1979 - Pfuri, Gorps & Kniri "Trödler & Co"
Bröderna Djups Europeiska föregångare (eller är det efterträdare?).
10. Ukraina 2003 - Oleksandr "Hasta la vista"
Med anledning av vad Sverige skickar i år, så är det på sin plats att nämna att vi på intet sätt var först med att blanda opera och pop i Eurovisionsammanhang. Den här unge mannen från Ukraina var en av de första, och bidraget ansågs som klart "udda" när det kom.
Jag lägger in videon istället för framträdandet, eftersom den är klart sevärd. Ingen har någonsin sett så glad ut över ett kraschat förhållande som Oleksandr.
måndag, december 01, 2008
Julklappstips
(Jaja jag VET att jag bloggar sällan. Nog nu.)
Nu börjar det närma sig jul och folk försöker hitta julklappar igen. Själv tänker jag ge mig själv en widescreen plattskärm till datorn som tack för att jag är en så fantastiskt person. :D
Jag frågar Maken vad han önskar sig. Oftast är han värdelös på att önska sig saker, men den här hösten har han kommit med flera bra tips. Sen gick det en vecka och så vips hade han prylen iaf. Så jag fick börja om igen och komma på något helt själv. Tyvärr är han inte så nyfiken som jag skulle vilja att han var... det är mycket roligare så.
Just nu är mitt liv fullt av julkonserter där jag är solist/körtjej/konfrancié/scenarbetare. Det blir nonstop resor från skåne till småland två helger i rad, sedan slänga sig i en bil och köra 1,5 timme rakt ut i skogen till en liten kyrka som inte känner till, för att sjunga jullåtar. Det låter helt vansinnigt, och det ÄR helt vansinnigt. Men man gör det iaf. Man gör det för stämningen och den otroliga adrenalinkicken man får av att ro i land det. Sen gör det inget att man får sova på tåget hem, eller sitta mellan 3 buisness-gubbar från Karlskrona som luktar illa efter sin nonstop-flygning fårn Asien och nu ska hem och som tjatar gubbigt om sin fru som vill gå på julskyltningen och som tycker att de borde ta hand om sina barn istället för att glo på Champions League. Herregud jag hade glömt att sådana dinosaurier existerade. Är det sådant skit man ska behöva vänja sig vid om man flyttar tillbaka till skogen??
Nåja, jag har ett julklappstips att delge er, som vore utmärkt för dessa män. Notera, för DEM, inte för frun.
Nu börjar det närma sig jul och folk försöker hitta julklappar igen. Själv tänker jag ge mig själv en widescreen plattskärm till datorn som tack för att jag är en så fantastiskt person. :D
Jag frågar Maken vad han önskar sig. Oftast är han värdelös på att önska sig saker, men den här hösten har han kommit med flera bra tips. Sen gick det en vecka och så vips hade han prylen iaf. Så jag fick börja om igen och komma på något helt själv. Tyvärr är han inte så nyfiken som jag skulle vilja att han var... det är mycket roligare så.
Just nu är mitt liv fullt av julkonserter där jag är solist/körtjej/konfrancié/scenarbetare. Det blir nonstop resor från skåne till småland två helger i rad, sedan slänga sig i en bil och köra 1,5 timme rakt ut i skogen till en liten kyrka som inte känner till, för att sjunga jullåtar. Det låter helt vansinnigt, och det ÄR helt vansinnigt. Men man gör det iaf. Man gör det för stämningen och den otroliga adrenalinkicken man får av att ro i land det. Sen gör det inget att man får sova på tåget hem, eller sitta mellan 3 buisness-gubbar från Karlskrona som luktar illa efter sin nonstop-flygning fårn Asien och nu ska hem och som tjatar gubbigt om sin fru som vill gå på julskyltningen och som tycker att de borde ta hand om sina barn istället för att glo på Champions League. Herregud jag hade glömt att sådana dinosaurier existerade. Är det sådant skit man ska behöva vänja sig vid om man flyttar tillbaka till skogen??
Nåja, jag har ett julklappstips att delge er, som vore utmärkt för dessa män. Notera, för DEM, inte för frun.
fredag, oktober 31, 2008
It has began...
Det är Halloween. Maken åkte för två minuter sedan. Jag saknar honom redan.
This is Helloween.
This is Helloween.
Jag är för delad föräldraförsäkring därför att...
Det här inlägget handlar om familjepolitik. Om du inte är intresserad av ämnet, eller om det gör dig förbannad att någon är för delad föräldraförsäkring, så är det ett tips att sluta läsa här. För dig har jag istället lagt in en pausfilm här under som du kan sysselsätta dig med, medan vi andra pratar om viktigare saker.
The palegreen woman bad mig förtydliga mitt senaste "arg-feminist-inlägg" på en punkt, och det tänker jag nu göra. Håll tillgodo! :)
VARFÖR DET ÄR BRA MED DELAD FÖRÄLDRAFÖRSÄKRING:
1. Barn förtjänar två föräldrar som är lika engagerade och som fixar att ta hand om dem. Genom att vara hemma och vara den som tar hand om ungen på heltid får du den kontakten och den insikten. Det finns givetvis engagerade föräldrar som vet allt om barnets klädstorlekar, allergier, läkartider etc utan att ha varit föräldralediga. Men de flesta behöver dessvärre en knuff i rätt riktining, för både sin, barnet och sin familjs skull.
Däremot har jag aldrig sett en pappa som tagit ut sin del av föräldraledigheten och sedan ändå struntar i sitt barn. Även om familjen skulle splittras brukar de fäder som tagit aktivt ansvar från början fortsätta med det, och INTE säga att det är så trist innan ungen kan spela fotboll. Jag har aldrig hört/sett någon, men jag förbehåller mig givetvis rätten att inse att undantaget finns. Känner ni till ett sådant så upplys mig gärna.
Denna punkt är å andra sidan inte min ensak, strängt taget.
2. Vad som däremot ÄR min ensak är att kvinnor har en sämre ställning på arbetsmarknaden tack vare att de förutsätts vara den som tar nästan all föräldraledighet (och även senare VAB).
Det gör att kvinnor i en särkild ålder anses som osäker arbetskraft, har svårare att avancera och svårare att få jobb. DET påverkar mig, och alla andra kvinnor i landet.
Om män och kvinnor delade på FF så skulle alla anses som lika osäkra inom spannet 20-40år, och det skulle göra arbetsmarknaden mer jämnställd.
3. De familjer där föräldrarna delat på FF är mer jämnställda och bråkar mindre om hemarbetet etc. De som delar skiljer sig i mindre utsträckning än familjer där kvinnan tar nästan all ledighet. Den som själv fått vara hemma på heltid vet hur det är. Du KAN inte få samma erfarenhet genom att vara hemma på helgen, samtidigt som din fru/sambo också är hemma. Eller på semestern. För då är alltid "skyddsnätet" där i form av den andra föräldern.
Färre skilsmässor och fler lyckliga familjer är givetvis positivt inte bara för barnet, utan också för föräldrarna (män i förhållanden mår bättre och lever längre) och för samhället i stort som tjänar på att slippa kostnader som en skilsmässa för med sig i det långa loppet.
4. Med delad FF blir det mer naturligt att män tar ut sin ledighet, vilket gör att alla män slipper känna sig som svikare eller problematiska på arbetsplatsen, eller dra sig för att ta upp det med chefen. Bättre arbetsklimat.
Varför skulle det då fungera, och varför är det rätt att dela FF?
1. Nej, barnen skulle inte få börja tidigare på förskolan. Förskolan har en åldersgräns på 1år (iaf i de flesta kommuner) och då får barnet inte börja innan 1år punkt slut.
2. Nej, det är inget problem att "tvinga pappor att vara hemma". Problemet ligger väl isf mera i varför en man skaffar barn som han inte vill ta hand om, och varför en kvinna skaffar barn med en man som uppenbarligen inte vill. Många kvinnor tycker inte heller att det är jätteupplyftande att gå ensam hemma i 9 månader utan kontakt med vuxenvärlden, eller att de får ut något av konversation med en 2 månaders. Men de hittar andra världen i att vara ledig med sitt barn och ser det positivt. Och ingen har någonsin dött av att ha lite tråkigt.
3. Nej, en massa företag skullle inte gå omkull. Om en chef är så livsviktig på sin arbetsplats att den går under om han/hon är borta någon dag i veckan, eller en längre period då gäller ju detsamma om personen blir sjuk! Så viktig för ett företag FÅR ingen anställd vara, det är att misssköta sitt företag om det står och faller med en person. Alla kan hamna på sjukhus och då måste det lösas iaf. Skillnaden är att utan delad FF så anser företagen/företagarna att de har ett val att slippa lösa problemet, därför gör de inget åt det.
Sverige har massor av kvinnliga företagarna med få eller inga anställda. Det innebär inte att dessa kvinnor inte skaffar barn. De löser problemet istället.
FF måste inte vara att man är borta på heltid ett år. Man kan ta ut deltid och tex jobba någon dag i veckan.
4. Nej, färre barn skulle inte ammas. Mamman kan fortfarande ta den första halvan av föräldraledigheten och vara hemma medan hon helammar. De flesta helammar inte mer än 6-9 månader, och nio månader är vad varje förälder har redan idag att ta ut. Del-amma kan du göra även om du jobbar. Sen finns det givetvis mammor som delammar tills barnet är 7 år, men jag tror inte att någon anser att vi ska bygga hela vår föräldraförsäkring runt dessa rätt få undantag.
5. Nej föräldrarna behöver inte bli fattiga och äta rötter för att överleva. Antingen ser man det som en investering att få vara hemma med sitt barn och då tycker man att det är värt en slant i förlorad inkomst (vilken är det sundaste sättet att se på saken). Har man en så bra inkomst att förlusten vid hemmavarande är stor, då har man också möjlighet att under de minst nio månader man väntar barnet, lägga undan en slant inför den fruktade föräldraledigheten.
Ett annat mycket bra förslag som utretts på riksnivå är möjligheten av omforma föräldraförsäkningen så att föräldrarnas inkomst räknas ihop, och att de därefter får ersättning som anpassas, så att de totalt sett får exakt lika mycket oavsett vem som är hemma. Om jag inte har fel så existerar systemet redan på Island. Utredningen existerar iaf redan och är gjord av en kompetent kille som heter Lars Plantin från Malmö Högskola.
Kan säga att jag för skojs skull kollade hur drastiskt vi skulle drabbas ekonomiskt om vi fick barn. Våra löner skiljer ett antal tusenlappar. Nettoskillnaden skulle bli ca 100kr/mån mindre när min man var hemma. Jag tror vi kan leva med det i så fall.
6. Om du trots detta inte gillar att behöva vara hemma med ditt barn så måste du inte. Det står dig helt fritt att skita i det.
Om du är sjuk kan du sjukskriva dig. Om du däremot är jättefrisk kan du inte skänka bort sina sjukdagar till din mamma, som du tycker behöver vila sig lite. Inte heller kan du ge bort semesterdagar till din man för att han ska få renovera verandan lite längre. Den som är förtidspenionerad kan inte förflytta halva sin förtidspenion till sin kompis Nisse, så att båda får vara hemma och kan dricka kaffe ihop. Kort sagt, när staten ger dig pengar så ställer den vissa villkor. Vill du inte ha pengarna så måste du inte ta dem, vill du ha dem så får du finna dig i statens krav, vilket är rätt logiskt eftersom ingen vill att staten ska slänga bort pengar utan att ha en viss koll på vad de går till och om de investeras vettigt. Föräldraförsäkningen är den enda sociala statliga försäkringen där individen kan ge bort sin förmån till någon annan, trots att det påverkar samhället negativt i stort. Det är vansinne.
Jag kan tänka mig en möjlighet till dispens, som man då får ansöka om via Försäkringskassan. Tex om sjukdom gör att du inte kan våra ditt barn under en längre tidsperiod (du har en kronisk sjukdom eller motsvarande som gör att du aldrig kommer kunna ta ut FP) samt att i de fall då föräldrarna inte lever ihop eller har delad vårdnad, så kan man skriva över ett visst mått av dagar. Tex hälften.
Så nu är det otäcka över. Phu! Alla som vill skrika om att jag inte har barn och därmed inte förstår ett skit, eller att jag är en korkad äcklig feminist är välkomna till kommentarerna. *lol*
The palegreen woman bad mig förtydliga mitt senaste "arg-feminist-inlägg" på en punkt, och det tänker jag nu göra. Håll tillgodo! :)
VARFÖR DET ÄR BRA MED DELAD FÖRÄLDRAFÖRSÄKRING:
1. Barn förtjänar två föräldrar som är lika engagerade och som fixar att ta hand om dem. Genom att vara hemma och vara den som tar hand om ungen på heltid får du den kontakten och den insikten. Det finns givetvis engagerade föräldrar som vet allt om barnets klädstorlekar, allergier, läkartider etc utan att ha varit föräldralediga. Men de flesta behöver dessvärre en knuff i rätt riktining, för både sin, barnet och sin familjs skull.
Däremot har jag aldrig sett en pappa som tagit ut sin del av föräldraledigheten och sedan ändå struntar i sitt barn. Även om familjen skulle splittras brukar de fäder som tagit aktivt ansvar från början fortsätta med det, och INTE säga att det är så trist innan ungen kan spela fotboll. Jag har aldrig hört/sett någon, men jag förbehåller mig givetvis rätten att inse att undantaget finns. Känner ni till ett sådant så upplys mig gärna.
Denna punkt är å andra sidan inte min ensak, strängt taget.
2. Vad som däremot ÄR min ensak är att kvinnor har en sämre ställning på arbetsmarknaden tack vare att de förutsätts vara den som tar nästan all föräldraledighet (och även senare VAB).
Det gör att kvinnor i en särkild ålder anses som osäker arbetskraft, har svårare att avancera och svårare att få jobb. DET påverkar mig, och alla andra kvinnor i landet.
Om män och kvinnor delade på FF så skulle alla anses som lika osäkra inom spannet 20-40år, och det skulle göra arbetsmarknaden mer jämnställd.
3. De familjer där föräldrarna delat på FF är mer jämnställda och bråkar mindre om hemarbetet etc. De som delar skiljer sig i mindre utsträckning än familjer där kvinnan tar nästan all ledighet. Den som själv fått vara hemma på heltid vet hur det är. Du KAN inte få samma erfarenhet genom att vara hemma på helgen, samtidigt som din fru/sambo också är hemma. Eller på semestern. För då är alltid "skyddsnätet" där i form av den andra föräldern.
Färre skilsmässor och fler lyckliga familjer är givetvis positivt inte bara för barnet, utan också för föräldrarna (män i förhållanden mår bättre och lever längre) och för samhället i stort som tjänar på att slippa kostnader som en skilsmässa för med sig i det långa loppet.
4. Med delad FF blir det mer naturligt att män tar ut sin ledighet, vilket gör att alla män slipper känna sig som svikare eller problematiska på arbetsplatsen, eller dra sig för att ta upp det med chefen. Bättre arbetsklimat.
Varför skulle det då fungera, och varför är det rätt att dela FF?
1. Nej, barnen skulle inte få börja tidigare på förskolan. Förskolan har en åldersgräns på 1år (iaf i de flesta kommuner) och då får barnet inte börja innan 1år punkt slut.
2. Nej, det är inget problem att "tvinga pappor att vara hemma". Problemet ligger väl isf mera i varför en man skaffar barn som han inte vill ta hand om, och varför en kvinna skaffar barn med en man som uppenbarligen inte vill. Många kvinnor tycker inte heller att det är jätteupplyftande att gå ensam hemma i 9 månader utan kontakt med vuxenvärlden, eller att de får ut något av konversation med en 2 månaders. Men de hittar andra världen i att vara ledig med sitt barn och ser det positivt. Och ingen har någonsin dött av att ha lite tråkigt.
3. Nej, en massa företag skullle inte gå omkull. Om en chef är så livsviktig på sin arbetsplats att den går under om han/hon är borta någon dag i veckan, eller en längre period då gäller ju detsamma om personen blir sjuk! Så viktig för ett företag FÅR ingen anställd vara, det är att misssköta sitt företag om det står och faller med en person. Alla kan hamna på sjukhus och då måste det lösas iaf. Skillnaden är att utan delad FF så anser företagen/företagarna att de har ett val att slippa lösa problemet, därför gör de inget åt det.
Sverige har massor av kvinnliga företagarna med få eller inga anställda. Det innebär inte att dessa kvinnor inte skaffar barn. De löser problemet istället.
FF måste inte vara att man är borta på heltid ett år. Man kan ta ut deltid och tex jobba någon dag i veckan.
4. Nej, färre barn skulle inte ammas. Mamman kan fortfarande ta den första halvan av föräldraledigheten och vara hemma medan hon helammar. De flesta helammar inte mer än 6-9 månader, och nio månader är vad varje förälder har redan idag att ta ut. Del-amma kan du göra även om du jobbar. Sen finns det givetvis mammor som delammar tills barnet är 7 år, men jag tror inte att någon anser att vi ska bygga hela vår föräldraförsäkring runt dessa rätt få undantag.
5. Nej föräldrarna behöver inte bli fattiga och äta rötter för att överleva. Antingen ser man det som en investering att få vara hemma med sitt barn och då tycker man att det är värt en slant i förlorad inkomst (vilken är det sundaste sättet att se på saken). Har man en så bra inkomst att förlusten vid hemmavarande är stor, då har man också möjlighet att under de minst nio månader man väntar barnet, lägga undan en slant inför den fruktade föräldraledigheten.
Ett annat mycket bra förslag som utretts på riksnivå är möjligheten av omforma föräldraförsäkningen så att föräldrarnas inkomst räknas ihop, och att de därefter får ersättning som anpassas, så att de totalt sett får exakt lika mycket oavsett vem som är hemma. Om jag inte har fel så existerar systemet redan på Island. Utredningen existerar iaf redan och är gjord av en kompetent kille som heter Lars Plantin från Malmö Högskola.
Kan säga att jag för skojs skull kollade hur drastiskt vi skulle drabbas ekonomiskt om vi fick barn. Våra löner skiljer ett antal tusenlappar. Nettoskillnaden skulle bli ca 100kr/mån mindre när min man var hemma. Jag tror vi kan leva med det i så fall.
6. Om du trots detta inte gillar att behöva vara hemma med ditt barn så måste du inte. Det står dig helt fritt att skita i det.
Om du är sjuk kan du sjukskriva dig. Om du däremot är jättefrisk kan du inte skänka bort sina sjukdagar till din mamma, som du tycker behöver vila sig lite. Inte heller kan du ge bort semesterdagar till din man för att han ska få renovera verandan lite längre. Den som är förtidspenionerad kan inte förflytta halva sin förtidspenion till sin kompis Nisse, så att båda får vara hemma och kan dricka kaffe ihop. Kort sagt, när staten ger dig pengar så ställer den vissa villkor. Vill du inte ha pengarna så måste du inte ta dem, vill du ha dem så får du finna dig i statens krav, vilket är rätt logiskt eftersom ingen vill att staten ska slänga bort pengar utan att ha en viss koll på vad de går till och om de investeras vettigt. Föräldraförsäkningen är den enda sociala statliga försäkringen där individen kan ge bort sin förmån till någon annan, trots att det påverkar samhället negativt i stort. Det är vansinne.
Jag kan tänka mig en möjlighet till dispens, som man då får ansöka om via Försäkringskassan. Tex om sjukdom gör att du inte kan våra ditt barn under en längre tidsperiod (du har en kronisk sjukdom eller motsvarande som gör att du aldrig kommer kunna ta ut FP) samt att i de fall då föräldrarna inte lever ihop eller har delad vårdnad, så kan man skriva över ett visst mått av dagar. Tex hälften.
Så nu är det otäcka över. Phu! Alla som vill skrika om att jag inte har barn och därmed inte förstår ett skit, eller att jag är en korkad äcklig feminist är välkomna till kommentarerna. *lol*
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
