tisdag, juli 12, 2005

Skurkar, poliser och jakt på mat

Det är fortfarande olidligt varmt. Tur att Mr. Fawcett är med oss annars hade vi inte fixat det här. Jag har ändå duschat 3 gånger idag. Problemet är bara att vi nu, på grund av nya elektroniska tillskott, kommit upp i ett snitt på 2 proppar per dag som måste bytas. Sambon är galen och hotar med elektriker och omdragning av ledningarna. Jag springer mest runt och stänger av alla lampor som han glömmer att han tänt. Det är ett dårhus här =)

När det är varmt orkar man inte göra något. Kyl, frys och skåp gapade tomma igår, men på något sätt lyckades vi hitta någon sunkig ursäkt för middag så att vi slapp åka och handla. Jag avskyr att storhandla, och älskar när det är färdigt, för då behöver man inte handla igen på länge. Fast idag gick det inte längre, det var bara att inse att vi var tvugna att åka. Så vi satte oss i den stekheta bilen och åkte till affären. Jag funderade på om stenåldersmänniskan någonsin var lika lata som vi var igår. Om de verkligen aldrig någonsin muttrade till varandra att "Kan vi inte äta de där gamla rötterna? Röra ihop någon blandning på dem och det där gamla hjortbenet som jag drog hem förra veckan? Så kan jag vänta med att jaga till imorgon istället...". Jag har svårt att tro att det är först nu som människan haft dagar de de verkligen inte orkat och istället ätit sunkmat bara för att slippa... =)
Det blev spaghetti och köttfärssås idag, om ni undrar.

Torneringen var kul. Det var fyra riddare som red runt i en stor sandlåda och kastade yxor, spjut och sköt med båge. Sen red de med lansar mot varandra och låtsades att det var på medeltiden. Det är så typiskt att det alltid är den svartklädde som ska föreställa den onde och den vitklädde som ska vara hjälten. Måste man verkligen göra sådana förenklande synintryck för att folk ska förstå?
Skurken hade svarta kläder, mycket läder för övrigt. Sen var han den äldsta och fulaste och för säkerhets skull så hade han rakat huvud. Det hade varit mycket roligare om han hade vunnit på slutet, men så blir det aldrig.



Såg på nyheterna idag (på svt). TVÅ inslag handlade om kriminaliteten. Det första var ett inslag från Frankrike, där det är kriminellt att inte ingripa om någon begår ett brott. Så diskuterades det hur hemskt det var att vi inte har denna lag i Sverige. Tja, om den som anmälde ett brott kunde känna sig trygg, eller den som stoppar en tjuv genom att låsa in honom i garanget inte blir dömd för frihetsberövande, _då_ kunde jag se en mening med en sådan lag. Men den som försöker stoppa en tjuv i Sverige blir dömd, och tjuven får skadestånd för att han skar sig på ett papper när han letade igenom offrets plånbok...

Det andra inslaget handlade om att hälften av Sveriges kvinnor är rädda för att gå ut ensamma på kvällen, men att denna rädsla inte är rimlig, eftersom det är relativt få kvinnor som faktiskt råkar ut för en våldtäktsman. Sen sa de också att de som borde vara räddast enligt statistiken är männen och bara var femte man är rädd. Underförstått: kvinnor överdriver och är mesiga. Men herregud det är väl knappast RÅN jag oroar mig för!! Jag lovar att om jag fick välja på att bli rånad eller våldtagen så skulle nog även männen välja att bli rånade. Det är väl självklart att ju hemslkare den sak är, som man oroar sig för, destu mer anstränger man sig för att skydda sig från den.

Men båda de här inslagen fokuserar på allmänheten. Folk borde ingripa mera, eller så är vi obefogat rädda. Vad sägs om att fokusera på det det handlar om egentligen!! Att det finns alldeles för få poliser, att de ibland inte ens åker på en våldtäkt, och att det kan ta en timme eller mer innan polisen når fram. För att inte tala om att normlaa brott som stölder knappt är lönt att anmäla idag. När polisen har möjlighet att sköta sitt jobb och jag kan känna mig skyddad igen, DÅ kan jag gå med på att ingripa (läs: göra polisens jobb) eller fundera över min rädsla. Tills dess tänker jag se det här för vad det är: Ett politiskt trick för att dra uppmärksamheten från det faktum att rättssystemet i Sverige är under all kritik och att polisen inte längre hinner med hälften av vad de borde. Men det är ju bättre för regeringen att låtsas att det beror på medborgarnas feghet och obefogade rädsla. Argh!!!!

Dagens citat:
The bad guys don't always wear black hats,
the good guys rarely win,
and the cavalry never, ever shows up just in the nick of time!

lördag, juli 09, 2005

Är föräldrar onödiga??

Ja det verkar så. I alla fall om man läser tidningar. Människor i Sverige gör sitt bästa för att minimera föräldrars funktioner helt och hållet. Snart är vi nere på en miniminivå, där föräldrar redan en vecka efter förlossningen kan släppa ut sitt barn på gatan (eller troligen lägga ner ungen på trottoaren, eftersom ungar sällan kryper vid den åldern). Sen när ungen dör så kan vi skälla på samhället/skolan/politiker för att ingen annan förstod att mata ungen som låg där snällt på trottoaren...

Om ni undrar vad jag tjafsar om så finns det idag en spännande artikel om en politiker som vill förbjuda McDonalds att ha leksaker i sina Happy Meal. För ungarna kan ju faktiskt vilja ha Happy Meal varje dag och bli feta. Politikern verkar ha missat att vi har något som heter _föräldrar_. Det är sådana där människor som har som uppgift att vara lite mera världsvana och intelligenta än en fyraåring, och därför kunna ta beslut åt denne. Barn tycker ofta att det är en bra ide att äta sega råttor till middag resten av sitt liv. den som är vuxen och kanske tom i ren glädje över att vara just vuxen, har testat en gång, vet att man spyr och blir undernärd om man bara äter sega råttor. Därför kan den vuxna, som nu skaffat sig en ganska omfattande vukabulär, säga "Nej" till sådana idéer. Den vuxne kan tom välja att säga det på något annat sätt, fast men samma innebörd, om han/hon känner sig lite enformig och tjatig.

Men varför ska vi envisas med att försöka rationalisera bort föräldrar? Här är några smarta idéer som uppkommit de senaste åren:

* Skolan ska tillgodo se _allt_ (utom möjligen veckopengen) som barnen kan behöva.

*Skolmaten ska helst vara så näringsrik att barnen inte behöver äta något annat på hela dagen (helst klara sig över helgen också) så att föräldrar inte behöver mata sina barn alls.

*Barnen ska få röra sig så mycket under skoltid att föräldrarna inte ens behöver tvinga dem att gå mellan sängen och tvsoffan. För det är ju hemskt synd om föräldrar om de måste försöka få sina barn att röra sig mer än 1 meter från tvspelet. Dessutom kan de ju (hemska tanke) behöva utstå att barnet blir lite surt för att de inte får leva totalt orörligt.

* Om barnet ska ha några som helst regler så måste man ringa runt till hela klassens föräldrar så att _alla_ kan ha samma regler. För det vore ju hemskt om föräldern själv fick stå för sin åsikt. Så alla ungar i klass 3C måste få exakt lika mycket i veckopeng, äta lika många grönsaker, och ha samma kom-hem-tid och läggdax-tid. Gud nåde den förälder som skulle vilja ta ett eget initiativ..

Det finns hundratal exempel till, men jag tror varken ni eller jag orkar med dem. Jag undrar bara vad vi ska ha föräldrar till om det ska vara såhär? Är det inte bättre då att ungen får en egen socialsekreterare direkt, i samband med personnumret?! det verkar ju vara det vi är ute efter. I så fall ser ju arbetsmarknaden bra ut för min del, fast jag vet inte om jag vill ha en sådan välrd ialla fall.

Nu ska jag iväg och se på tornerspel.

Dagens citat:
De enda människor som inte tycks ha något med barnens uppfostran att göra är föräldrarna. /Gilbert Keith Chesterton

fredag, juli 08, 2005

Bild på Mr. Fawcett


Ja, här ser ni vår nya familjemedlem.

Mr. Fawcett flyttar in

Det är varmt i vår lägenhet, olidligt varmt. I flera år har vi testat allt vi kunnat komma på; att öppna fönstren vid olika tidpunkter beroende på solläge och temperatur, att ha helt stängt så att värmen utifrån inte ska komma in, köpa ett antal fläktar etc. Men inget hjälper, så igår kväll gav jag upp. Vi får helt enkelt kalla in en expert, ta hjälp utifrån, sa jag. Så idag har vi hämtat honom, Mr. Fawcett.

Han sköter sitt jobb, det gör han. Det går inte att säga annat. Men han är ganska högljudd, trots sin kyliga attityd, och dessutom är han väldigt blek. Jag är övertygad om att han är Engelsk, men jag har inte vågat titta efter, är rädd för att uppröra Mr. Fawcett så att han säger upp sig. Det skulle ju bara fattas att när jag slutligen ger med mig, och lägger ut stora summor för att lösa vårt klimatproblem, så skulle jag råka göra honom upprörd och så skulle allt vara förstört. Varken Poolia, Fru Olsson eller ManPower erbjuder Mr. Fawcetts tjänster, det är jag nästan säker på. Så det gäller att vara trevlig. Misstänker att han är en smula upprörd av att företaget stavat hans namn fel, det står nämligen Fasett på namnbricka och anställningsavtal. Men som sagt, eftersom jag är övertygad om att han är Engelsman så måste det vara Fawcett (som ska uttalas Fåsett). Man får väl inte begära för mycket av personalen på Rusta.

Vi har haft besök en gång tidigare idag faktiskt. Fastighetsskötar-firman som har hand om huset skulle under dagen installera nät i alla väggventiler i alla lägenheter, till skydd för getingar. Tiden angavs nogrannt och precist till mellan 8 och 16. Sån tur då så att man kunde vara beredd *djup ironi*.
Så vid klockan 8 tumlade jag upp ur sängen, klädde på mig och somnade om. Jag vågar inte vänta med att klä på mig tills de ringer på dörren, och att gå upp vid 8 är uteslutet. För det första stämmer det väldigt illa med min dygnsrytm just nu. För det andra; OM jag skulle ha tvingat upp mig vid 8, klätt på mig och kokat kaffe, så hade jag kunnat sätta en förmögenhet på att gubben inte dykt upp förrän vid 15-16. Så bästa sättet att få hantverkare att komma i tid är att inte vara förberedd eller helt påklädd när de ringer på dörren (med detta inte sagt att jag skulle drömma om att öppna i det skicket, men det underlättar alltid att få sprinta upp ur sängen eller ur duschen, Gud verkar gilla sånt. Han har humor förmodligen.) Ungefär som att en gryta aldrig vill koka när man tittar på den, eller att mamma alltid ville att vi skulle gå hem när jag och kusinerna äntligen hittat något att leka med. Ungefär så.

Så, vid tiotiden kom han (mycket tack vare att jag inte var i skick att öppna dörren. Hade jag tex. borstat håret innan hade han dröjt till 14 minst.) Det var en liten man med en stor stege som tassade in i vår hall och började titta runt. Jag sa att vår vetil sitter i badrummet och att resten är övertapetserade (sådana som var övertapetserade skulle inte fixas till). Då tittar han förvånat på mig och säger att toan ligger ju mot gatan, och de vetiler som ligger åt det hållet är redan fixade utifrån. Så det var bara att vinka glatt och släppa ut mannen med stegen. "Det här gick ju fort" tjoade han och fortsatte över till grannen. Sen gick jag tillbaka till sängen.

Folk har varit galna idag, både i London och i Malmö tycks det. Då är det tur att man har hantverkare hemma, och inte har några pengar att gå på stan och shoppa för...

Dagens citat, 2 stycken tom:
(Tur att inte Mr. Fawcetts ser ända till min skärm, då skulle han kanske ta illa upp av mina små klokheter).

Expertens funktion är inte att ha mer rätt än andra utan att ha fel av mer sofistikerade orsaker.
David Butler

En konsult är en person som lånar ens klocka, talar om för en hur mycket den är och sedan skickar en räkning.

tisdag, juli 05, 2005

Ibland finns det inga bra rubriker..

Tillbaka igen, efter en helg med bilåkande, massa religion och en förkyld sambo. Resande vidgar vyer men täpper igen näsor, tycks det =)

Begravningen tog 6 timmar. Själva kyrkdelen gick ganska snabbt, men minnesstunden drog ut på tiden eftersom det var så många som ville säga något eller sjunga. När vi skulle gå hem efter nästan 4 timmar på minnesstunden tackade sonen för att vi varit där och tillade att "Ni får ta det för vad det är, men pappa gillade aldrig långa minnestsunder." Det var ganska skönt att få sig ett gott skratt i det läget =)
Angående skratt så verkar min något psykotiska läggning för skratt under begravningar ha gett med sig. Fast jag hade inte så mycket tid till att fundera på sådant, för jag fick räkna besökare och flytta kransar vid graven. Det är sånt man får räkna med när ens plastpappa är begravningsentrepenören och behöver en extra hand. Men det gjorde jag så gärna. Det slog mig aldrig förrän efterråt hur jobbig stämning det kunde ha blivit om jag snubblat på mina höga klackar och trillat ner i graven när jag skulle lägga blommorna till rätta ;)

Det ringde igår eftermiddag, det gör det iofs ofta, men den här gången var jag inte tillgänglig så sambon fick svara. Det var till mig (det var det ju ingen som kunde gissa), och det var min träningskollega Ebba som ringde för att planera veckans ansträngningar. Sambon svarade artigt att jag var upptagen med att flytta ett vattenfall, men att jag strax skulle komma till telefonen. Efter någon minut hade jag lösgjort mig och kom till telefonen, varpå Ebba frågade vad jag gjorde. Flyttar ett vattenfall sa jag, men hon förstod inte trots min naturliga förklaring, så jag fick utveckla den. Vi har nämligen fått en bordsfontän/litet vattenfall att ha inomhus (tack svärmor =) och jag hade just tagit mig för att bära in den, full med vatten, till sin nya plats i vardagsrummet. Där står den nu och porlar och är trevlig, fast sambon säger att det är svårt att veta om det regnar eller inte numera.

Såg på allsången ikväll, det var kul, men Alcazar är sååå trista. Förrutom sina två melodifestivalslåtar så har de bara lyckats förstöra ett antal bra åttiotalslåtar. Stacksrs Phil Collins borde begära skadestånd. Fast de andra gästerna var kul. Jag tyckte dock hemskt synd om Lasse Berghagen på slutet när alla skulle sjunga hans "Stockholm i mitt hjärta". De hade nämligen höjt den en tonart eller två, så han kunde inte sjunga den som han brukar, det lät inte alls så bra. Det kanske var Anders lilla hämnd ;) för att alla klagar på hans sångröst. "Nu ska vi minsann se vem som sjunger sämst" fnissade han och ändrade i alla musikernas papper..

Letar fortfarande jobb. Trist. Den 15:e får jag veta om jag kommer in på magisterutbildningen till hösten, så att jag slipper arbetsförmedlingen ett tag. Anställningsintervjun jag var på gick bra, men de valde en annan i slutänden. Men det är sånt som händer antar jag.

Läste om fejkpartiet, som skapades för att, ja vad?? Om någon kan tala om för mig vad de ville så säg det! Det är ganska luddigt för mig nämligen. Men det kostade dem tydligen pengar, eller skattebetalarna pengar. Om man tycker att man har för liten budget, är det då så klokt att kasta bort 200.000 till på ett skämt?? Skulle vi bli mera positivt inställda till dem efter det? Skulle vi efter detta lilla skämt tycka att "Vi ger dem ännu mer pengar, för vi vet ju hur väl de förvaltar sina medel!"??? Jag antar att man måste vara Kim Anderzon för att förstå logiken i det..

Och så slutligen en liten sanning som jag citerade för sambon tidigare idag, under tiden jag skar sallad och han ansträngde sig hårt för att inte svimma när jag påtalade att jag haft fel... =)

Dagens citat:
En människa borde aldrig skämmas över att behöva erkänna att hon har haft fel. Det är ju bara att med andra ord säga att man är klokare idag än igår.
/Jonathan Swift