Sånt där man inte får.

Jag har surfat idag, precis som alla andra dagar. Jag sitter faktiskt framför datorn i snitt 5 timmar om dagen, ibland mera. Jag blir irriterad när jag inte kommer åt en dator, framför allt då jag inte räknar med att behöva klara mig utan den. Jag bloggar, läser och skriver på diskussionsforum, söker jobb, letar fakta till skolarbeten, läser tidningen, skickar brev, spelar sudoku, lyssnar på talböcker, letar julklappar, beställer kläder, kollar busstidstabeller och mycket mera. Om man läser den listan så är det inte så svårt att inse att mycket i mitt liv blir lidande om jag inte får sitta framför datorn. Det händer också att jag spelar spel, men vi behöver inte göra något åtskillnad mellan de olika aktiviteterna. Det räcker med att säga att jag sitter framför datorn.

Jag trivs framför datorn, tycker det är kul att sitta här och det händer väldigt ofta att jag sitter längre än jag tänkt mig. Enligt media och vissa galna vetenskapsmän (vi föreställer oss dem givetvis som en liten ilsken gubbe med labb-rock som vill ta över världen) är jag en missbrukare. Folk är idioter.

Jag är dator/internet-beroende. Det är jag den första att medge. Hela familjen, med undantag av katten, är datorberoende. Grejen är bara att det är en betydande skillnad mellan att vara beroende av något, och att vara en missbrukare av samma sak. Åtminstone när det gäller andra former av missbruk, som tex. alkohol och narkotika. Det är nämlingen ingen som blir omhändertagen av socialen för att han/hon måste ha en sup om dagen, lagen kräver nämligen att du ska ha ett missbruk. För att ha ett missbruk så krävs det att ditt beroende påverkar och förstör din livskvalité. Att din hälsa förstörs, att du riskerar att förlora jobbet, bli kriminell, förlorar din familj osv. Finns det inga sådana risker så får man vara hur beroende man vill. Annars hade vi kallat rökare, kaffedrickare och de som älskar smågodis för missbrukare. Men jag har aldrig sett någon titta snett på någon som köper kaffe, fast både kaffedrickare och sockerberoende får abstinensbesvär relativt ofta...

Jag har andra beroenden också. Jag är beroende av kaffe och av telefonsamtal. Jämför man mitt telefonberoende och mitt datorberoende så upptar de båda lika mycket tid, men mitt telefonberoende skapade mera problem i mitt privatliv (förutom att det kostar pengar och att jag blir irriterad om ingen är hemma och kan prata med mig), tills vi skaffade en bärbar telefon så att inte städningen och matlagningen blev lidande längre. Jag är ledsen V, men du är min medberoende. *l*

Jag har haft andra beroenden också, som faktiskt varit missbruk. Matmissbruk har jag lidit av, och min rökning (påden tiden jag gjorde det) skulle jag också klassa som ett missbruk. Båda dessa gav mig dessutom problem med hälsan, gjorde det svårt att umgås med andra (det är tufft när man inte kan äta när andra ser på, eller måste planera hela dagen efter att lyckas röka regelbundet). Men det var ingen som tyckte att det var viktigt att skrika om missbruk/beroende då. Ny teknik är däremot mera tv-mässigt och spännande att fördöma, trots att de allra flesta datorberoende vuxna och barn inte har några problem, och alltså inget missbruk.

Det finns massor att säga om det här, mest därför att argumenten mot tv/datorer är så urbota korkade och dåligt underbyggda. Den som vill ha hjälp att se lite ljusare på saken kan läsa "Tv är bra för barn" av Margarata Rönnberg, en mycket bra och lättläst bok.

Jag har surfat idag, idag som alla andra dagar. Under min dagliga tur förbi ett diskussionsforum hittade jag en underbar fråga som gjorde mig glad. Frågan löd:
"Vi människor har så många förväntningar på oss, med allt vad det innebär. Vad gillar ni INTE fastän ni borde enligt gängse uppfattning?"

Det var länge sedan jag läst en så befriande tråd. Människor började genast att bekänna hur de ogillar barn (alla måste älska alla barn), att resa (för det är sååå underbart att vidga sina vyer, även på sunkiga hotell och att komma hem tröttare än när man åkte) och att shoppa skor (för kvinnor ska vilja leta efter den perfekta skon i timtal). Andra exempel som läsarna kännt sig tvugna att gilla, och därmed alltid tvingats dölja sin avsky för var t.ex att byta gardiner jämt och ständigt, att äta tårta, pannkakor och barnteckningar. Personligen gillar jag inte grannar och avskyr sommaren. Någon avslöjande slutligen att hon aldrig förstått sig på Astrid Lindgren och inte förstår vad som är så härligt med spa.

Och visst vi kan skaka på huvudet åt vad dessa människor ogillar ("Herregud inte kan man ogilla Astrid!!!Fy skäms!") men visst är det ändå lite skönt när någon spräcker bubblan och säger att de faktiskt inte förstår vitsen?! Eller att inte behöva sitta där och spela så jävla präktig, och försökta gömma ditt liv bakom ditt dåliga samvete! Att inte behöva dölja det faktum att du faktisk inte alls mår dåligt av att sova till 12 på dagen, gladeligen äter pizza på en tisdag (och inte alls bara någon enstaka gång på helgen) eller för den delen att du inte alls tycker att det är hemskt att folk trivs framför datorn. Kan vi inte sluta låtsas att "alla" verkligen gillar sommaren och vad det nu är vi inbillar oss att "alla" är överens om. För vi är ju inte lika!!! Och vi dör inte av det!

Så jag utmanar dig! Vad är det som DU avskyr, fast alla andra höjer till skyarna?

Dagens citat:
"Vem tusan vill höra skådespelare tala?"
H M Warner, Warner Bros, 1927