Gott slut

Nu är året nästan slut, om några timmar bara. Jag har tillbringat dessa sista skälvande timmar, fram tills nu, med att kolla på Discovery Mix och en dokumentär om Bruce Springsteen på 2:an. Det är ansträngande att kolla på tv ibland, men får så mycket idéer. Efter programmet på Discovery, om galna resmål som Skottland, och den glömda staden Kapadokya i Turkiet, för att inte tala om att de visade bilder från Rom. Sådana resprogram på tv får mig att vilja skriva ut ett exemplar av Unescos världsarvslista, och sedan bara resa runt i världen och bocka av den. Det finns så mycket jag vill se, problemet är bara att jag inte gillar att resa. Det är omständigt att packa, obekvämt att resa och mina erfaranheter av resor är att de mera stressar upp mig än ger mig välbehövlig vila och ro. Så jag tänker inte lova mig själv att resa mera nästa år (i framtiden ska jag resa, men inte nu) men jag kan iaf lova mig själv att lyssna igenom Bruce Springsteens samlade verk. Det är på tiden.

Nyårsafton alltså. Vanligtvis brukar jag göra bokslut i mitt liv på min födelsedag, och inte som det brukar vara på nyårsaftonen, men jag kan väl tjuvstarta lite grann. Jag vet inte om jag gillade 2005. Det var så mycket elände det här året, och för min egen del så kändes det som "ett-steg-fram-två-tillbaka". Vi får väl hoppas att jag lyckas hoppa fram de där förlorade stegen nästa år. Tills dess ska jag undlåta att fundera över hur sunt det är att vara 25 år och redan känna att man ligger efter i tidsplaneringen av sitt liv...*l*

Jag brukar inte ge nyårslöften, för då hamnar mina löften i samma pott som alla dem som lovar att sluta röka och börjar igen innan den 2 Januari. Så nyårslöften har en tendens att mera kännas som en lista över människors dåliga samveten, men får sedan inte så mycket med deras verklighet att göra. Men ska jag göra ett undantag så lovar jag att fortsätta med det jag gör (villket också borde vara lättare att hålla, än om man lovar att ändra sig helt).

Jag ska
* Få bort de sista kilona, och avsluta ett 1,5-års projekt av viktminskning.
* Äntligen få mina efterlängtade "Laura-Croft-armar". I sommar ska jag också gå i linne!
* Skriva klart min D-uppsats. Jag gjorde ju min C-uppsats i våras, så jag har ju ångan uppe. Jag avskyr oavslutade projekt, och jag vill inte att min magisterkurs ska bli en samling dammiga, oavslutade poäng.

Utöver dessa tre löften så tänker jag inte lova något alls. Rökningen gav jag upp för många år sedan, jag har inga barn jag kan lova att inte skrika åt, och körkort har jag. Och jag tänker inte lova något jag inte kan hålla, för det blir bara ändå mera deprimerande när man inte lever upp till det då =)

Ikväll ska vi gå ut och äta, vet inte riktigt vart ännu. Sen hoppas jag att det är någon i Malmö som har handlat en liten raket att skjuta upp vid tolvslaget, vi har det inte. Jag har i år för första gången på mååånga år, ingen humla att skjuta iväg, så jag får klara mig med att titta på andras uppeldade pengar =) Dessutom ska jag inviga min julklappsväska ikväll, en liten svart söt sak med tre svarta rosor på, och jag är inte så sugen på att bränna den på någon bengalisk eld iaf.

Gott nytt år på er, och dela gärna med er av era nyårslöften! Och om det inte går så bra med rökavväjningen, joggingen, städningen eller bantningen imorgon så kan ni trösta er med...

Dagens citat:
"Jag har inte misslyckats, jag har bara funnit 100 000 sätt som inte fungerar."
/Albert Einstein

Homestyling anyone?

Satt och kollade i kataloger idag, för att fördriva eftermiddagen, och hamnade på möbelsidorna. Jesus vilka fruktansvärda möbler det finns!

Har ni sett de där soffborden med glas-skivor, som hålls uppe av de mest fantasifulla saker? Underdelen är alltsom oftast en större betongklump, som man får frossbrytningar av tanken på att man skulle behöva inhysa i sitt hem. I dagens Ellos-katalog var det:

* 1 sjöjungfru som balanserade skivan på huvudet och stjärtfenan
* Två delfiner som låg skavfötters och håll glasskivan på sina fenor
* En tik med valpar

Annars är nakna liggande kvinnor mycket poppis, de brukar finnas med här och var. Nu frågar jag bara: VEM köper dessa bord? VEM vill ha en sjöjungfru framför soffan?? VARFÖR finns dessa anskrämliga tingestar med i var och varannan katalog? Är det för att uppväga förlusten av att mera klarsynta fabrikanter slutat tillverka de stora porslinstigrar/leoparder som satt i "moderna" hem på 80-talet?? Troligen borde dessa soffbord återfinnas hemma hos samma målgrupp, tillsammans med alla tavlor på gråtande barn.

Jag gillar inredning. Jag gillar dessutom att smygkika in i andras hem. Det finns massor av trevliga hus-försäljnings-sajter där man kan få gå på visning i människors hem utan att lämna sitt eget. Sen kan man sitta där med en kaffekopp framför datorn och skratta rått åt vad människor omger sig med.

En annan möjlighet är att kolla blocket och Tradera, efter saker människor säljer. Crrly presenterade en mycket originell annons på sin blog, som jag passar på att låna (Tack Crrly). Det är hemskt spännande att se vad andra människor förknippar med begreppet "julstämning".

Jag läste för övrigt en rolig tråd för några veckor sedan, om det fulaste människor hade i sina hem. En av de mest fantasifulla anskrämligheterna folk medgav att de hade hemma, var en virkad pudel, som dolde en vinflaska om man lyfte av huvudet på pudeln. Min mormor hade en sådan när jag var liten och jag kan garantera att den är jätteful.

Det fulaste hemma hos oss tror jag är... alla sladdar. Jag känner att jag får eksem av att titta på de stora råttbon av sladdar som fyller lägenheten, där de kryper mellan datorer och andra apparater. Men så är det, det är sådant man får leva med antar jag. Annars har vi en matta som är hemsk, eftersom den ligger under en skrivbordstol och är "sönderrullad" och knöglig. Vad sambon tycker är fulast vågar jag inte gissa.

Det är roligt efter jul att sortera runt alla nya prylar man fått av den snälla jultomten. Tyvärr får inte alla saker plats på en gång, eftersom vi bor ganska litet, så man får variera sig lite. Det har iaf hamnat nya bestick i besticklådan, och så ska det inhandlas nya tavlor till sovrummet. Jag ska ha någon form av tavla med mycket grönt i, typ djungel. Men det är inte lätt att hitta, tyvärr.

Nåja, det tar tid att röja i den här röran som blir efter att man kommit hem efter en tio dagars lång resa. Det står julklappar i hela lägenheten, ihop med halvt uppackade väskor som tar upp det mesta av golvytan. Därutöver är lägenheten full av de högar av sorterad smutstvätt, och papper som ska återvinnas, från den driva av reklam som samlats innanför dörren när vi kom hem. Det ser ut som kriget dragit fram här, och vi har båda dragit på oss en förkylning, och orkar därför inte städa nämvärt. Det är ett långtidsprojekt helt enkelt. Idag försöker vi komma i fatt med tvätten, det blir sex maskiner idag och lika många imorgon. Det räcker så. Nu ska jag sätta på en kanna kaffe och vältra mig i kostymfilmer och hoppas på att de hjälper mot förkylning =)

God fortsättning på er allihop!

Dagens citat:
"Glöm det. Ingen film som handlar om inbördeskriget har någonsin dragit in ett öre."
/Direktör på MGM, gällande boken Borta med vinden.

Driving home for Christmas

Eller hur man nu säger, åkt hem i juletid har jag ju egentligen gjort två gånger. Först när jag åkte hem till mitt ursprung och min familj (som också är ett ord man flyttar med sig, precis som hem), och sedan när vi åkte tillbaka hem till Malmö. Båda underbara på sitt sätt.

Det blev en lång jul och jag är helt slut nu. Det tar på krafterna psykiskt att vara ifrån sitt hem, och när man kommer hem igen efter att ha varit borta en längre tid så har "hem" flyttat på något sätt. Det låter helt knäppt, jag vet, men det är så. När man kommer hem så fattas det något, och det tar några timmar eller någon dag innan hemkänlsna infunnit sig. "Hem" är som en liten gubbe som hela tiden kommer på efterkälken. Fast om jag var han så skulle jag vara måttligt förbannad över hur jag flänger runt..

Nåja, julen var väl som den skulle. En massa mat, en massa släkt och vänner som man äntligen får hälsa på, en massa jul och en hel del paket. Bland de mest uppseendeväckande en ny digitalkamera som snälla sambon försett mig med, så förhoppningsvis ska jag kunna publicera lite mera bilder här snart.

Julaftonen var som vanligt, fast vemodig. Det känns så patetiskt och överdrivet dramatiskt att gråta mitt i all julaftons-lycka. Men ibland kan man inte låta bli. Och på mitt sedvanliga sätt kan jag heller inte låta bli att berätta det, fast jag egentligen borde hålla tyst om sådana saker. Men jag har alltid så svårt att bära runt på hemligheter om min egen person. Även när jag glömt nycklarna hemma, fått kontakta en låssmed och betalat honom 600kr för att bli insläppt i lägenheten, och därefter lovat mig själv att inte inviga sambon i detta lilla missöde, för att bespara mig en del gliringar så går det inte. Jag höll tyst i 3 timmar. Nåja, det finns väl värre karaktärsfel än överdriven ärlighet.

Jag antar att den här bloggen borde blivit en rolig och uppiggande, full av tindrande berättelser om julen. men det blir den inte, för julen var inte ett dugg tindrande. Jag ska göra mitt bästa för att tindra lite i vardagen istället, och nyårsaftonen ska ta mig 17 tindra så att man måste ha solglasögon. Basta.

Dagens citat:
"Och då tänkte jag, ska vi gå här nu alldeles ensamma i det här stora slottet? Det kommer ju bara att eka här i salarna!!"
/Hans Majestät är söt och pratar om hur det var att barnen flyttade hemifrån. Man måste digga kungen.

Ja, jag ska!

Jag ska skriva en rejäl blogg innan vi åker till urskogarna på julbesök (hoppas kunna skriva en del därifrån också, men det är en annan femma). Men just idag får ni gotta er i det här så länge =)

Enkäten är välvilligt lånad från Marmelads blogg (som tydligen fått den från Lillaego via MaMaMia).

10 låtar du lyssnar på just nu:
"En stjärna lyser så klar" med Carola (ska sjunga den inför publik på fredagkväll, och jag är fortfarande osäker på texten, haha.)
"My only wish" med Britney Spears (faktiskt en jättesöt jullåt.)
"Koppången" med Helen Sjöholm
"You raise me up" Josh Groban (Vik hädan Westlife!)
"Eye of the Tiger" Paul Anka
"I belive in Santa Claus" Kenny Rogers & Dolly Parton
"Driving home for Christmas" Chris Rea
"Snart kommer änglarna att landa" Ulf Lundell
"Änglarnas tid" Björn Hedström

9 saker du ser fram emot:
* Att få träffa min familj snart.

* Att få ägna hela julhelgen åt att sträckläsa de 12 böckerna i Kulla-Gulla serien (har just läst ut de två första, och den är så fin!)

* Att få ett jobb (någongång ska väl jag också ha tur att få ett jobb inom mitt yrke).

* Att få handla ost till pappa, han ska få det i julklapp (jag ska hitta de värsta och mest illaluktandse saker som finns i butiken, så blir han glad.)

* Att få gå på Harry Potter på bio någon gång.

* Julkonserten (fast den är jätteskrämmande och inte särksilt avslappnat att stå inför en hel kyrka full av folk. Men jag kommer att springa runt så mycket att jag knappt kommer att hinna oroa mig över hur min sång kommer att låta..)

* Att få börja skriva på min D-uppsats, så att jag kan bli färdig med den. Just nu ligger det en del tentor mellan mig och D-uppsatsen och de känns sååå onödiga.

* Att få titta på alla julfilmer och "historiska" tv-kort-serier som går runt jul. Tror att årets satsning på SVT är om Bellman. Ska bli kul. Annars ska jag trösta mig med Pride & Prejudice, den kan man alltid se igen!

* Julaftonen!!

8 saker du har på dig dagligen:
* Förlovningsringen
* Strumpor (får räknas som 2)
* Underkläder (får också räknas som 2)
* Byxor (jodå)
* Tröja
* Min nya fina vita mössa (istället för min fordom fina svarta mössa som mötte sitt omilda öde förra veckan på 7:ans buss. Jag tror iaf att det var där jag glömde den. Dagen slutade sedan med att jag fick ett "hårdrocksutrbrott" i hallen då jag hoppade jämfota och skrek, innan jag gick loss på delar av köket och storgrät medan jag ilsket försökte få i mig en tallrik youghurt. Och allt detta på grund av en borttappad mössa och ett onödigt ärende till Biblioteket. Jag är smått labil när jag är hungrig..)

7 saker som irriterar dig:
* Kassörskor som har ett analt förhållande till plastkassar. (Varför kan inte en kund som betalar ett vinstpåslag på säkert 500% på varje platskasse få avgöra själv, utan blickar, kommentarer och sur kritik, hur många kassar man vill köpa till sina varor?? Vi betalar ju för 17 människa!! Spelar det verkligen någon roll!?)

* Kvällstidningsrubriker och kvällstidningsord (som klassisker som "Nakenshock" ihop med "Naziattack" och "Onaniattack". Snälla sluta!)

* Människor som "är emot feminister" eller annat lika sunt. 90% av de som säger sådana saker vet inte ens vad feminsist innebär, eller varför det heter som de gör. Men varför ta reda på fakta när man kan gissa...

* Att politiker kan göra hur många korkade saker som helst innan de tvingas avgå, Och att avgå enbart innebär en längre semester innan de återinstalleras, på en ännu högre post. *Host* Freivalds *Host*

* Prettomänniskor som klagar på att julen är "så kommersiell". Vem har tvingat er att handla? Vill ni ge varandra kottar, äta enbart gröt och tända ljus medan ni läser evangeliet så gör då det! Men gnäll inte på andra för att ni valt ett julfirande ni inte vill ha.

* Att vår högst lågtrafikerade gata måste ha 2st 3meter breda trottoarer, så att det bara går att parkera bilar på ena sidan, trots att det alltid är svårt att få en parkeringsplats här. Vem, ska gå på trottoarerna? King Kong på prommenadhumör?

* Föräldrar som tror att deras barn är deras egendom som de kan göra vad de vill med, och försvarar detta med att "alla gör som de vill". Nej det gör man inte! Barn är människor, inte dockor!

6 saker du rör varje dag:
* Kaffebryggaren
* Datorn
* Sambon
* Kudden
* Fjärrkontrollen
* Telefonen

5 filmer du kan se om och om igen:
* Borta med vinden
* Medan du sov
* Robin Hood - Prince of Thieves
* Pride & Prejudice
* White Christmas

4 personer du vill spendera mer tid med:
Jag kan inte välja fyra. Jag vil spendera mera tid med alla jag har runt mig.


3 saker du gör varje dag:
* Läser bloggar
* Dricker kaffe
* Pratar i telefonen


2 band du har sett live:
* Depeche Mode
* Eagles

1 person du kommer spendera resten av ditt liv med:
Har tänkt mig sambon, så länge jag kan förmå honom att stanna kvar =)

Glad att det är över

Jo, faktiskt. Jag är glad att det är över, nu kan det bara bli bättre.

Om ni undrar vad jag pratar om så är det den glädjande nyheten som media presenterade igår, om att Svenska Kass(a)service går i graven nästa sommar. Äntligen! som Gert Fylking brukar skrika.

Varför ska man då glädjas över att en serviceinrättning försvinner? Mycket enkelt; därför att det inte varit någon service att tala om. Med dåliga öppetider, hutlösa priser och noll vänligt bemötande mot kunder förtjänar inte Svensk Kass(a)service någon guldstjärna. Tvärtom är det betydligt bättre att detta hån mot svenskarna tas bort och ersätts av något annat. För det kommer det att göra. Tillgängligheten blir knappast sämre, för det finns inte en ort i Sverige som har ett kassatjänst-kontor, men inte har en butik. Tvärtom är det ju mycket möjligt att butikskedjor nu kan utöka tillgängligheten för människor på landet.

Jag skrek, liksom den sympatiska mannen i reklamfilmen att "Det är ju ingen riktig post!" när posten förändrades för några år sedan. Tydligen var hans ilska ett försök att vara roliga, men förändringen av Posten för några år sedan var bara kantad av djup tragik. Människor som hade svårt att hantera de diffusa uppdelningar av de olika tjänster som tidigare hanterats under samma tak fick ofta utskällningar av kassörerna, eller i bästa fall blev de dumförklarade och bemöttes med en tydlig suck och sur blick.

Jag är medveten om att den kommande nedläggningen innebär arbetslöshet för cirka 1500 personer. Men det är bara ännu en vinst som jag ser det. Under de senaste 10 åren, då jag besökt ett stort antal olika kassatjänstkontor, har jag aldrig, jag säger aldrig, blivit bemött med den service och det glada bemötande som vi kräver av varje servitris eller för all del av ICAs personal, som gjort ett betydligt bättre jobb som postkassörskor de senare åren. (och för den som undrar om detta inte beror på min egen bristade sociala kompetens kan jag bara svara att jag arbetat många år i olika serviceyrken där jag fått vänliga omdömen, gott om dricks och förlängda anställningar. Människor ger inte bra dricks eller svarar på telefonintervjuer om de tycker att den andra är otrevlig.)
Jag har under de senaste 10 åren bekantat mig med åtminstone 100 olika kassatjänst-medarbetare. Ingen av dessa har varit i närheten av ett serviceinriktat bemötande, tvärtom har de konservent varit hysteriskt otrevliga. Och jag är inte den enda som noterat detta. Jag skulle nog säga att det är en allmän uppfattning. Därför känner jag inte medlidande med de människor som förhoppningsvis efter nästa sommar inte längre kan behandla sina kunder som mjäll. Jag hurrar.

Mina studier av Svensk Kassaservice personal omfattar alltså cirka 6% av den totala personalgruppen, men är ändå stor nog att utgöra ett statistiskt säkerställt underlag, för det krävs det bara en slumpvis utvald grupp på minst 30 personer. OM, jag säger om, det finns trevliga medarbetare på Svensk kassatjänst lönelista så är jag säker på att ni kommer att hitta nya jobb, hos arbetsgivare som kanske uppskattar er bättre. De övriga, som torde vara i majoritet, kommer förhoppningsvis aldrig mera att arbeta i ett serviceyrke. Tack och lov.

Men, jag säger förhoppningsvis. Detta eftersom det starkaste svenska särdraget hos sin befolkning inte alls är avundsjuka eller en tendens till akoholism, utan en onyttigt stor förmåga att förlåta och förtränga. Svenska folket förlåter vad som helst. Se bara på hur vi behandlar våra politiker.

Efter den skrämmande och kränkande inkompetensen hos en stor grupp av landets viktigaste personer dog massor av människor i brist på vård efter Tsunamin. Idag muttrar vi lite, men röstar ändå i diverse utfrågningar att Persson kan sitta kvar. Men det är kanske lika bra. Laila Freivalds, som visserligen röstats fram av allmänheten som en av dem som borde avgå, har ju sedan något år studsat tillbaka in i regeringen som den lilla gummiboll stadsråden är. Jag minns varför hon fick gå från sin post som justidsieminister, svenskarna gör det inte. Bosse Ringholm, som i likhet med andra fotbollsklubbs-ordförander, borde sitta hos polisen idag, kan fortsätta att säga dumma saker i telefonen. Mona Sahlin fick också semester ett litet tag efter Toblerone- och taxiskandaler, men också hon är tillbaka på regeringens lönelista. Och likt förbannat kommer socialdemokraterna att vinna valet nästa höst, därför att svenskarna förlåter allt, och röstar socialdemokratiskt på grund av lathet och ohejdad vana. (Skulle du mot all förmodan inte ha en likadan förlåtande natur, kan du besöka sidan sparkafreivalds.nu ).

Därför är det mycket troligt att du nästa höst kommer att uppleva att butiksbiträden, kontorister, växeltelfonister och andra serviceyrken har fått en otrevlig ton på sistone. Men det är inte så konstigt. Det är bara de avlagda kassatjänstbiträderna som nu i full frihet fått förlåtelse och arbete lite varstans. Troligen kommer flertalet också att placeras inom ålderingsvården och på förskolor där de kan släppa sina trakasseritalanger fria, genom att tvinga pensionärerna att spela fia till fingrarna blöder och barnen att äta pölsa varje dag. Men vi kommer att förlåta det också.

Dagens citat:
"Alla räddade från Titanic efter kollisionen."
/New York Evening Sun, 15:e april 1912.

Julestök

Efter en fredagskväll med god middag samt chokladpudding och grädde (är inte det juligt?) så gick gårdagen till handling. Vi åkte in till Hemköp och handlade. Hittade äntligen julklappar till mormor och farmor, varsina duntofflor i mörkblått, jättefina. Hittade dessutom en jättefin oljelampa med granris i till pappa. Slutligen köpte vi äntligen, efter 3 års exil, nya julljusstakar att ha i fönstren. Vi har säkert 6-7 stycken, men de ligger i Småland i ett förråd, och under sommrarna när vi är där så är det ganska svårt att minnas att ta med sig dem hem. Men nu äntligen har vi ljusstakar igen, så att grannarna inte behöver tro att vi bojkottar julen.

Ljusstakarna åkte alltså upp igår. Idag har jag plockat ner alla våra videoband från bokhyllan (eftersom vår video ändå är trasig och vi knappast kommer att köpa en ny) så nu får vi plats med alla böcker igen. De små pappersälsklingarna har stått i dubbla rader alldeles för länge. Slutligen har jag också varit på vinden och hämtat ner julpyntet och pyntat lägenheten. Vi åker ju bort över julen, så för att få njuta av det är det bäst att sätta upp det genast. I flera år, efter att jag flyttat in till sambon, gjorde jag mig till och skulle försöka att pynta i etapper och spara julpyntet till iaf veckan innan julaftonen. Resultatet blev att julpyntet aldrig kom upp, jag har helt enkelt inte ork till mer än 1 pyntning. Men nu är det väldigt mysigt och fint här iaf.

Ikväll ska vi dricka glögg och äta någon sockrig bulle och titta på tv och alla tända ljus. Speciellt de i änglaspelet, som jag ägnade patetiskt mycket tid åt att montera. Är det inte meningen att de ska vara enkla att sätta ihop?? Jag fick änglaspelet av farmor förra året, och eftersom jag till skillnad mot så många andra, inte fått änglaspel så att de står en upp i halsen så tycker jag att de är hemskt vackra.

Jag har spelat Lars Vegas Trios julskiva under pyntningen. När jag var liten så hade vi en speciell skiva, med en låt som heter Tomtarnas vaktparad i början, som alltid skulle spelas när man pyntade eller klädde granen. Låten är så fin och mysig och man kan nästan se en hel orkester med småtomtar marschera genom rummet. Men idag fick det alltså bli bra med Lars Vegas Trio, och den underbara låten "Snart så kommer Kalle och hans vänner".

Imorgon ska jag jobba på ett nytt jobb. Innan ni blir jätteglada för min skull (för det blir ni väl?!) så måste jag förklara att det är ett "ring-så-frågar-vi-jobb" till, fast nu på dagtid och med samtal till framförallt företag. Det hade naturligtvis varit mycket trevligare att få ett av de där jobben jag väntar besked om, som är inom min yrkesinriktning, men man kan inte få allt.

Så; Trevlig första Advent till er allihop! Tänd ett ljus och ha det lite mysigt nu.

Dagens citat:
"Gröt till barnen, sprit till pappa, snart så kommer Kalle och hans vänner.
Disk till mamma, sömn till mormor, snart så kommer Kalle och hans vänner!"
/Lars Vegas Trio firar jul

Film är bäst på bio?

Uppiggad av dagens julstök så tänkte jag svara på Fredagsfyran för den här veckan.

Tema: Bio

1. Hur ofta går du på bio?

Svar: Alldeles för sällan, ungefär 3-4 gånger om året. Jag ser dock väldigt gärna på film, men det är inte så billigt med bio... =/

2. Kan det bli spontant att du väljer att gå dit, eller bestämmer du noga innan, till vilken film och allt?

Svar: Tja, det går en hel del skitfilmer och eftersom jag går väldigt sällan så är det noga genomtänkt vilken vi väljer när vi väl går. Jag brukar satsa på actionfilmer eller andra "pampiga" filmer, som gör sig på bio. Romatik, drama och komedier kan man lika gärna se på tv:n.
De senaste åren så har vi gått på alla Ringen-filmerna, och Harry Potter-filmerna. Det är en trevlig tradition =)

3. Vilken film är den bästa du sett på bio?

Svar: Oj, det måste nog vara Ringentriologin. Det går inte att särskilja dem, de hör ihop. Men de är ett perfekt exempel på filmer som gör sig på bio, som faktiskt berättigar att man betalar så mycket mera för att sitta i en biosalong och trängas med 100st. andra personer. Dessutom så älskar jag kostymfilmer.

4. Vilken är den sämsta?

Svar: "Snake-eyes" med Nicholas Cage. Det var en hysteriskt dålig film och jag övervägde faktiskt attgå ut från den. Endast snålheten höll mig kvar. Efter det misstaget vägrade jag att välja biofilm i flera år. Det enda positiva med att se en riktigt usel film till slut är att man verkligen kan uttrycka hur usel den var till andra som övervägt att se den, och förhoppningsvis räddat dem från misstaget.

Någon av de närmaste helgerna ska vi gå på Harry Potter. Då blir det ännu mera jul =)

Igår såg jag en gammal klassiker som min mamma rekommenderade, "High society" med Bing Crosby. Jag älskar egentligen gamla filmer där de sjunger och är så där överdrivet käcka, men jag var nog på extra dåligt humör när jag såg den här. Jag störde mig mest på att alla filmer med Bing crosby ska innehålla någon känslomässigt störd kvinna som han ska tala till rätta, och sedan bli ihop med när han kommit över sina "problem", och på något sätt ska det bli romantiskt. Fast vad vet jag, det kanske var det på 50-talet...

Trots att Bing gärna räddar kärleksrädda kvinnor i denna film, kan jag varmt rekomendera filmen "White Christmas". Tala om julstämning! För den som inte gillar julen är annars "Tomten är far till alla barnen" ett alternativ som lättar upp julångesten. Scenen med glasbordet är klassisk och Peter Habers replik "Dö Tomte-jävel!" är lysande. (Ska jag oroa mig för att endast på kol i strumpan månne?)

Kvällens citat:
"Kan inte spela. Kan inte sjunga. Lätt skallig. Kan dansa lite grann."
/Ett filmbolags tyckande och tänkare om Fred Astaires provfilmning 1928.

Vilka är de bästa och sämsta filmerna ni vet??

Lokala traditioner.

Jag skrämmer nog grannarna. Sambon skrämmer man inte så lätt, han är härdad efter alla år ihop. Julen har kommit till kvarteret Hörnet *figurerat namn*. Julen har kommit och det går inte att stoppa den längre.

Igår började jag lite lätt med att lyssna på en ny julskiva från "Victoria Secret - Christmas eve and Christmas morning". Rätt så bra, med en massa gamla godingar man inte hört på länge, och med klara skillnader mot alla andra Julskivor som pumpas ut varje år. Idag när jag vaknade så snöade det, och då gick det inte att hejda sig längre. Egentligen så brukar jag tända ljus och gå utomhus och sjunga "Vi ser det snöar" när det första snön kommer, det gjorde altid jag och syrran när vi var små. Men nu när man bor i stan försökte ag hålla en lite lägre profil, så jag har rockat loss till Britney Spears "My only wish", den perfekta jullåten, medan jag lagade middag istället. Hur mycket grannarna såg av min "adventsdans" vet jag inte, men ingen har ringt på och viftat med någon ny vit kofta iaf..
Av bara farten försökte jag vika rosor av servetterna, resultatet blev sådär... Instruktionerna kommer från Husmusens sida förresten.

Jag bakar aldrig. Dels för att jag inte är så hemskt intresserad och framför allt därför att jag gärna smäller i mig allt fikabröd genast om jag skulle ha något hemma. Eftersom det beteendet inte riktigt låter sig kombineras med den 1,5-års viktväktar-diet jag ägnar mig åt, så blir det helt enkelt inget bakat här hemma. Förra årets lucia köpte jag lussekatter, men i ärlighetens namn så smakade de skit. Eller skit och skit, nu har jag ju inte riktigt erfaranheter nog att backa upp det uttalandet med (tack och lov) men de smakade definitivt inte saffran i alla fall. Så därför så har jag bestämt mig för att baka lussekatter i år. Sambon log, överväldigad av nyheten och förklarade sig helt nöjd med "Småländska lussekatter". De "stadskatter" han är van vid har pärlsocker ovanpå, det har inte bondkatterna. Julen är konstig i Stockholm... *l*

Julklapparna är på gång, jag har avklarat hälften i alla fall. Var på stan med E förra helgen, eftersom E var i behov av att börja titta efter julklappar. Efter 5 timmar på stan kom Cee hem med en stor kasse full av julklappar och en tom plånbok. E snavade över en hudkräm som hon kände sig tvingad att köpa. (Be mig inte förklara hur detta tvång yttrade sig, jag har ingen aning, kanske som en liten ilsken svartalv, eller möjligen som en stickande känsla bakom ena örat, jag vet faktiskt inte. Mina tvingade känslor berör mest julklappsinköp, och de känslorna lever jag ju ut =)

Det var riktigt roligt att gå på stan. Det kändes som en typisk tjejfilm från 80-talet, där huvudpersonerna (vi) sprang runt i gallerian och smörjde in sina händer med krämproverna, testade parfymer och letade igenom 3 sminkbutiker efter en ögonskugga i rätta gröna nyans till mig. Sen gjorde vi slut på de sista pengarna på en kinakrog och prommenerade hela vägen hem. det var hysteriskt roligt och resulterade som sagt var i en hel hög med julklappar.

Jag har handlat några julklappar idag också (tack Gud för internethandel) och försöker att komma på vad jag ska önska mig i julklapp. Jag behöver en hel hög med nya kläder, eftersom de jag har inte sitter kvar uppe, men det går inte att önska sig, för jag har ingen aning om vad jag har för storlek. Sist jag köpte kläder hade jag storlek 50 och uppåt. Nu kan det vara allt mellan 40 och 48. Jag har inte provat kläder på en normal avdelning på säkert 5 år, så jag vet knapapt hur man gör. Men jag måste ha något ny tröja till jul så förr eller senare måste jag ta mig in i en normal affär och se vad jag har för storlek. Kan vi inte unisont allesammans hoppas att jag ramlar över en stor bunt pengar imorgon, så jag kan kan köpa nya jeans?

Jag ska köpa ost i julklapp, till min far. Det finns en ostbutik i city och jag ska hitta de knäppast ostarna i hela butiken och ge honom en korg med dem. Undrar om man kan sätta ett tidlås på, så att ångorna inte kan börja sprida sig innan vi återvänt till vårt hem på betryggande 35 mil bort??

Måste köpa några adventsljusstakar, får se om det blir imorgon. December börjar snart och det är hög tid att börja fira jul. Efter julaftonen är det ju inte alls lika kul, så det gäller att ha firat så mycket som möjligt innan dess. För den som känner för att börja lika tidigt som jag så rekomenderar jag Nu är det jul igen! en julblogg som ni hittar här i länklistan.

Ikväll inleder vi julen med chokladpudding och grädde,. God jul på er!

Dagens citat:
Ni vet väl att det heter Rammlösa och inte Raamlösa, som dom där språkimbecillerna i Stockholm inbillar sig. Men dom säger väl saamlag också!
/Ur Sten Broman - En man med kontrapunkter

Välkommen hem.

Jag gillar inredning. Det kan man inte tro när man ser vår lägenhet. Av flera skäl.

För det första så är det inte så välstädat. När jag och syrran bodde hemma, och mamma var desperat och nedbruten för att vi verkade sakna allt av hennes ordningssinne och pedantiska fömåga att hålla städat, så hävdade vi stenhårt att vårt ordningssinne skulle komma till sin fulla rätt den dagen vi fick större utrymme, alltså ett eget hem. Mamma trodde inte på vår logik, att det självklart var lättare att hålla det fint i ett större hem än i ett enda rum, eftersom man kan ha en logisk plats för alla prylar om man har det större. Jag kan inte svar för min syster, men när det gällde mig så fick jag iaf rätt. Jaghar det mycket finare och mera välstädat hemma idag än mitt rum någonsin var. Därmed inte sagt att det är speciellt välstädat... Så jag väntar fortfarande på att få ett större hem, så att man inte behöver byta kläder i hallen och sortera papper på soffbordet. Men städar gör jag faktiskt, senast idag.

Min andra ursäkt är en annan typ av lathet. Jag tycker helt enkelt att det känns trist att lägga ner energi på ett hem som man vet att man ska flytta ifrån. Andra människor målar om varenda rum så fort de flyttar in någonstans. Det har aldrig hänt att vi målat om en enda vägg. Den dagen vi bestämmer oss för att sälja ska vi dock måla om både här och var, och hoppas på att katten inte hinner ha sönder tapeten igen, innan lägenheten är såld. Hur som helst, det är alltså inte så att jag saknar idéer för vårt hem eller denna planlösningen. det skulle bara kännas så sorgligt att göra av med sina drömrums-inredningar på lägenheter som man sedan ska lämna.

Det tredje som fattas är självklart pengar. Jag älskar att shoppa inredningsprylar (ägnade bland annat lördagen åt att tassa runt i ett antal inredningsbutiker och stirra drömskt på allsköns varor) men som sagt, man får väl råd en dag. Tills dess är jag nöjd med att hitta någon pryl då och då, och undvika att byta gardiner (något annat jag finner jättetrist).

Trots den bristande inredningsaktiviteten i vår egen lägenhet så sitter jag gärna och drömmer om hur det ska se ut när jag får ett permanent hem, med massor av rum (nåja, ett par stycken iaf) och lite pengar att spendera. Faktum är att jag sysslat med detta drömmande ända sedan jag var liten och inte kunde sova. Då fantiserade jag ihop hela hus, och hela inredningen. Jag brukade ta mig igenom ett rum ungefär, innan jag somnade. Så på det sättet har jag egentligen inrett ett flertal hus, det är bara det att jag aldrig får tillfälle att bo i dem.

Nu för tiden så drömmer jag hellre framför olika inredningsprogram och tidningar. Senast ägnade jag fredagskvällen åt att gotta mig i det senaste "Nya Rum", där Ernst inredde ett rum i modernn-allmoge-stil. Det blev hysteriskt fint och jag vill bo där nu. Undrar vad det ligger?

Jag har lagt till några nya länkar förresten. Husmusen har idag med ett roligt inlägg om Ernst och hans "lite speciella" uttalanden. Jag ger er ett smakprov här under, ett citat jag hoppas stämer, för min egen lägenhets skull iaf...

Dagens citat:
"När en katt ligger och sover i ett rum finns det inte mycket mer för en inredare att göra där."
/Ernst

Tro på träd?

Alla behöver goda grannar säga det, eller i alla fall sjungs i någon sunkig gammal tv-intro-låt. Jag håller med om det, fast misstänker att min definition på "god granne" är något annorlunda än andras, för att inte säga att den är ganska vrång (som Herr Haber säger i "Sunes sommar").

Jag vill ha grannar som aldrig någonsin skulle få för sig att ordna gårdsfester. Gårdfester förutsätter att man vill umgås med sina grannar, det gör inte jag. Jag kan inte tänka mig något sämre urvalskriterie för vänskap än att vi bor i samma hus.

Jag vill ha grannar som inte för en väldig massa liv, men som samtidigt inser att man får bjuda på ett visst mått av oljud när man bor i ett "flerfamiljshus" (som det så fint heter). Vill man ha det totaltyst så får man banne mig flytta ut i skogen!! Jag fattar verkligen inte hur man kan bosätta sig i ett hyreshus och bli upprörd över att någon går på sitt golv, stänger sin dörr eller till och med har mage att gå på toa eller spola lite i kökskranen på natten!! Herregud, inte kan människor få dricka ett glas vatten efter 11 på kvällen, för då stör vi Janssons...

Jag förklarade detta för en tjurig granne ikväll. Han var inte lika villig att se min poäng, trots att det inte var jag som var upphovet tills hans förtret. Jag avskyr mina grannar. Och det är därför jag sitter i styrelsen i vår bostadsrättsförening. För att jag hatar dem, och vet att någon måste avstyra idiotprojekt. Jag lovat att jag faktiskt fyllt denna funktion både en och två gånger.

Vill man hitta hemska grannar så finns det tydligen fina exempel i Malmö har jag läst i tidningen idag... Och nej, det är INTE vårt hus som blivit smygfilmat, och NEJ det är varken jag eller sambon som hållt i filmkameran. Det enda som filmats med vår kamera är groteska 2000-versioner av "Fanny och Alexander", fast den version vi upplever på jularna är full av en skock betydligt mer högljudda barn än lilla Fanny och Alexander. Samt att de vuxna i vår julfilm inte är äckliga grisar, eller tafsar på varandra. Gud vad jag hatar Bergman.

Det växer ett träd på vårt tak. Det är sant. Vi har ingen takterass, fast man skulle önska det. Trädet sägs finnas på vårt tak och har tydligen flyttat på någon takpanna och sedan slagit rot där. Det ska tydligen synas från gatan. Det är från och med imorgon min gladlynta uppgift att ringa fastighetsskötaren och meddela detta. Samt att på något sätt be honom att dels ta bort trädet, och dels låta oss behålla det (för vi vill inte skiljas från vårt träd, utan plantera det på gården). Det finns ingen hejd på alla komplikationer och missförstånd, för att inte tala om samtal till närmaste psykklinik som detta samtal till fastighetsskötaren kan bära med sig. Jag funderar uppriktigt på att ringa anonymt.

*hypotetiskt telefonsamtal til fastighetskötaren*

- Hej det här är Cee i bostadsföreningen Hörnet.
- Jaså, hejsan.
- Jo det är så att vi har ett träd på taket. Tror vi.
- Jaha? Ett träd på taket?
- Ja, och nu undrar jag om ni kan ta bort det, nästa gång ni är här. Vi andra vill helst inte ge oss upp på taket.
- Men om ni inte vill upp på taket, varför har ni planterat träd där då?
- Nja, vi har inte planterat något träd, det bara var där en dag... fast nu när vi sett det så vill vi ju ha bort det. För det kan ju komma in vatten och bli mögel under taket...så..
- Jag hänger nog inte riktigt med här...
- Ja alltså, om ni kan ta bort trädet från taket och sätta tillbaka takpannan, så att det inte kommer in vatten och blir mögel?
- Men vadå, takpannan???
- Ja trädet sitter där.
- Ehh (prasslar med telefonkatalog för att hitta nummer till psyk-akut)... jo vi kan ju titta på det.
- Ja.. det vore bra. sen kan ni bara kasta ner trädet på gården, så tar vi hand om det.
- Ska vi bära ner trädet på gården??
- Ja alltså, vi vill behålla det, och plantera det på gården.
- Men... (universum imploderar av all ostrukturerad information och förvirran).

Jag hade nog föredragit att ringa om en filmande man i lägenheten mitt emot. Det är ju iaf en trolig anledning till samtal. Förutsatt att jag hittar trädet imorgon, jag har alltså inte sett det själv. Men jag har fått det berättat, så det ska vara sant. Jag undrar om den granne som berättade detta är uppdaterad på fenomenet Klintbergare..?

Dagens citat:
Fantasi är viktigare än kunskap.
/Albert Einstain

Sånt där man inte får.

Jag har surfat idag, precis som alla andra dagar. Jag sitter faktiskt framför datorn i snitt 5 timmar om dagen, ibland mera. Jag blir irriterad när jag inte kommer åt en dator, framför allt då jag inte räknar med att behöva klara mig utan den. Jag bloggar, läser och skriver på diskussionsforum, söker jobb, letar fakta till skolarbeten, läser tidningen, skickar brev, spelar sudoku, lyssnar på talböcker, letar julklappar, beställer kläder, kollar busstidstabeller och mycket mera. Om man läser den listan så är det inte så svårt att inse att mycket i mitt liv blir lidande om jag inte får sitta framför datorn. Det händer också att jag spelar spel, men vi behöver inte göra något åtskillnad mellan de olika aktiviteterna. Det räcker med att säga att jag sitter framför datorn.

Jag trivs framför datorn, tycker det är kul att sitta här och det händer väldigt ofta att jag sitter längre än jag tänkt mig. Enligt media och vissa galna vetenskapsmän (vi föreställer oss dem givetvis som en liten ilsken gubbe med labb-rock som vill ta över världen) är jag en missbrukare. Folk är idioter.

Jag är dator/internet-beroende. Det är jag den första att medge. Hela familjen, med undantag av katten, är datorberoende. Grejen är bara att det är en betydande skillnad mellan att vara beroende av något, och att vara en missbrukare av samma sak. Åtminstone när det gäller andra former av missbruk, som tex. alkohol och narkotika. Det är nämlingen ingen som blir omhändertagen av socialen för att han/hon måste ha en sup om dagen, lagen kräver nämligen att du ska ha ett missbruk. För att ha ett missbruk så krävs det att ditt beroende påverkar och förstör din livskvalité. Att din hälsa förstörs, att du riskerar att förlora jobbet, bli kriminell, förlorar din familj osv. Finns det inga sådana risker så får man vara hur beroende man vill. Annars hade vi kallat rökare, kaffedrickare och de som älskar smågodis för missbrukare. Men jag har aldrig sett någon titta snett på någon som köper kaffe, fast både kaffedrickare och sockerberoende får abstinensbesvär relativt ofta...

Jag har andra beroenden också. Jag är beroende av kaffe och av telefonsamtal. Jämför man mitt telefonberoende och mitt datorberoende så upptar de båda lika mycket tid, men mitt telefonberoende skapade mera problem i mitt privatliv (förutom att det kostar pengar och att jag blir irriterad om ingen är hemma och kan prata med mig), tills vi skaffade en bärbar telefon så att inte städningen och matlagningen blev lidande längre. Jag är ledsen V, men du är min medberoende. *l*

Jag har haft andra beroenden också, som faktiskt varit missbruk. Matmissbruk har jag lidit av, och min rökning (påden tiden jag gjorde det) skulle jag också klassa som ett missbruk. Båda dessa gav mig dessutom problem med hälsan, gjorde det svårt att umgås med andra (det är tufft när man inte kan äta när andra ser på, eller måste planera hela dagen efter att lyckas röka regelbundet). Men det var ingen som tyckte att det var viktigt att skrika om missbruk/beroende då. Ny teknik är däremot mera tv-mässigt och spännande att fördöma, trots att de allra flesta datorberoende vuxna och barn inte har några problem, och alltså inget missbruk.

Det finns massor att säga om det här, mest därför att argumenten mot tv/datorer är så urbota korkade och dåligt underbyggda. Den som vill ha hjälp att se lite ljusare på saken kan läsa "Tv är bra för barn" av Margarata Rönnberg, en mycket bra och lättläst bok.

Jag har surfat idag, idag som alla andra dagar. Under min dagliga tur förbi ett diskussionsforum hittade jag en underbar fråga som gjorde mig glad. Frågan löd:
"Vi människor har så många förväntningar på oss, med allt vad det innebär. Vad gillar ni INTE fastän ni borde enligt gängse uppfattning?"

Det var länge sedan jag läst en så befriande tråd. Människor började genast att bekänna hur de ogillar barn (alla måste älska alla barn), att resa (för det är sååå underbart att vidga sina vyer, även på sunkiga hotell och att komma hem tröttare än när man åkte) och att shoppa skor (för kvinnor ska vilja leta efter den perfekta skon i timtal). Andra exempel som läsarna kännt sig tvugna att gilla, och därmed alltid tvingats dölja sin avsky för var t.ex att byta gardiner jämt och ständigt, att äta tårta, pannkakor och barnteckningar. Personligen gillar jag inte grannar och avskyr sommaren. Någon avslöjande slutligen att hon aldrig förstått sig på Astrid Lindgren och inte förstår vad som är så härligt med spa.

Och visst vi kan skaka på huvudet åt vad dessa människor ogillar ("Herregud inte kan man ogilla Astrid!!!Fy skäms!") men visst är det ändå lite skönt när någon spräcker bubblan och säger att de faktiskt inte förstår vitsen?! Eller att inte behöva sitta där och spela så jävla präktig, och försökta gömma ditt liv bakom ditt dåliga samvete! Att inte behöva dölja det faktum att du faktisk inte alls mår dåligt av att sova till 12 på dagen, gladeligen äter pizza på en tisdag (och inte alls bara någon enstaka gång på helgen) eller för den delen att du inte alls tycker att det är hemskt att folk trivs framför datorn. Kan vi inte sluta låtsas att "alla" verkligen gillar sommaren och vad det nu är vi inbillar oss att "alla" är överens om. För vi är ju inte lika!!! Och vi dör inte av det!

Så jag utmanar dig! Vad är det som DU avskyr, fast alla andra höjer till skyarna?

Dagens citat:
"Vem tusan vill höra skådespelare tala?"
H M Warner, Warner Bros, 1927

Jag undrar om Marx gillade getost?

Det är jobbigt med saker som tar slut så fort man kommit igång med dem, eller när man ägnat massor med tid åt ett projekt som sedan visar sig vara totalt meningslöst. Det är sådant som skapar galna människor som slänger blommor från balkonger och skriker på gatorna.

Jag ägnade fredagen åt att söka jobb. Nu för tiden så söker man ju jobb hemifrån, framför datorn, för det mesta. Det är ju en fördel, att man inte behöver stå och köa utanför en taskig grå fabrik i väntan på att någon ska öppna ett fönster och skrika ut i snålblåsten att en plats blivit ledigt, och sen rör sig kön sakta frammåt. Som i en gammal film om den hunsade arbetarklassen från 1960 eller nåt annat deprimerande och svartvitt.

(Om sambon läser det här så kommer han att bli besvärad igen, ungefär som häromdagen när jag råkade säga "marxistisk" just när vi passerade ett annat par ute på gatan. Sambon såg hemskt besvärad ut och kved att jag inte fick säga sådana saker. Det är bara pretatiösa människor som dricker rödvin och är konstiga som sitter och pratar allvar och slänger ur sig saker som "marxism-leninism" och sånt, och om andra människor hörde oss säga sådna saker kunde de ju tro att vi fejkade ett "djupt samtal" och försökte att vara speciella eller nåt. Jag skrattade rått åt honom och påpekade att jag faktiskt hade sagt det i en mening, med ett innehåll -som viserligen inte alls hade med Marx att göra, men ändå var rätt i det sammanhanget- och att jag alltså inte bara sagt det för att vara cool. Sen teater-skrek jag "marxism" resten av vägen till ICA medan sambon såg besvärad ut. Jag är grym ibland...)

Arbetssökande var det ja. Jo jag hade just lagt eftermiddagen på att söka en hög med jobb, vilket var välbehövligt och förhoppningsvis kommer att visa sig vara till nytta. Det fanns iaf 2 olika jobb som jag verkligen skulle vilja ha. Det som var irriterande var dock att efter att jag lagt iaf en halvtimme på att skriva ihop en bra ansökan till ett jobb, och slutligen skickar den, så dröjer det inte mer än 1 minut innan jag får svar. "Den personal som skulle sluta har kommit tillbaka och därför är tjänsten inte längre ledig." Nähä, vad fint för er. Det hade varit ännu finare om jag vetat det innan jag lagt en halvtimme på att söka jobbet, som fortfarande låg ute på ams sida. Grrr, morr.

På söndgar går det numera en bra ny serie, "The mountain". Den handlar om en familj och deras skidort, samt deras onda konkurrent-familj som äger ett hotell på samma ort. Lite som ett modernt Dallas, fast med liftar istället för oljeborrar. Så jag började kolla på den, såg hela första säsongen, och tänkte att här har jag en serie att följa länge. Därefter visade det sig att serien lagts ned efter första säsongen, de har alltså bara gjort 13 avsnitt totalt. Så nu är jag sur över att ha upptäckt en sådan jättebra serie, men inte få mer än 13 avsnitt. Och jag begriper inte varför TV3 köper in en serie som de inte kan säda fler än 13 avsnitt av!? Är det för att den är så billig eller?

Mina glasögon är fortfarande dåligt putsade, jag vet inte hur jag ska göra. Jag har 2 putsdukar och ett speciellt putsmedel i en liten flaska som jag fick hos optikern, men inget hjälper. Snart så går jag tillbaka till optikern och ber dem att putsa glasögonen åt mig. Har man inte blivit dumförklarad innan så lär man ju bli det då. Slänger jag in något om Marx också i diskussionen så ringer de på vaktbolaget, hehe.

Idag är det Fars dag. Min far fick marmelad. Eller rättare sagt så fick han marmelad, äppelcidervinäger och äppelchutny i en fin låda. Han och sambon provsmakade marmeladen när jag ringde. Min pappa gillar mat så det var en bra present tror jag. Han talar ofta om sin älsklingsrätt, vilket oftast är den rätt han åt senast.

Annars gillar han att uppäcka alternativa sätt att använda sig av mat, förutom att äta den. Nöjdast är han med den revolutionerande form av "mat-tortyr" han utsätter alla unga män för, speciellt sina döttrars pokjvänner som gör sitt bästa för att visa sig från sin bästa sida. Då brukar han bjuda dem på småländsk brunch, som i hans fall består av youghurt med flingor samt makrill i tomatsås på limpmacka. Unga män av idag brukar bli ganska bleka av sådan kost. Syrrans man gav inte så mycket för pappas kulinära mästerverk. Han tittade bara skeptiskt, skakade på huvudet och åkte och köpte sig en pizza. Sambon har nog mest avböjt vänligt men bestämt, på samma sätt som han avböjer grisfötterna pappa glatt erbjuder alla och envar på julaftonen.

En annan form av mattortyr pappa ägnat sig åt är att ge bort illaluktande mat i present. Min kusin fick en getost i 12-årspresent av pappa en gång. Det var i februari. När solen sedan sken på pappas födelsedagskalas i slutet på april samma år, fick han tillbaka getosten. Kusinen hade sparat den illaluktande osten i flera månader. Den stackars osten som inte gjort något ont, mer än att lukta hemskt illa, gavs sedan fram och tillbaka på ett flertal namnsdagar under året. Jag tror att den slutligen hamnade hos kusinens farmor året därpå. Där fick den iaf ett kärleksfullt hem, tills den blev uppäten.

Dagens citat:
Folk mår bäst av att inte veta hur korvar och lagar kommer till.
/Otto von Bismarck

Jennie's coming...

Jodå, det är som i den gamla låten med The Boppers, Jennie kommer. Eller rättare sagt hon är här nu Jennie, min nya lilla systerdotter. Exakt fem timmar och tre minuter gammal är hon nu, en riktig lunchbebis =)

Jag har väntat oroligt hela dagen, suttit och sneglat på telefonen, och under de korta rasker vi fick idag på föreläsningen ringde jag mamma för att höra om hon kommit än. När dagen blev eftermiddag började jag bli orolig, men den behövde jag inte vara så länge, för vid 16:00 ringde pappa och berättade nyheten. Han hade också varit nervös erkände han när jag pustade ut efter beskedet.

Jennies storebror är hos mor/far-föräldrarna och har väntat spänt han också. Vi har alla väntat så otåligt ända sedan i våras, och vi har ordnat vadslagningsligor om vad det skulle bli. Jag trodde att det skulle bli en lillebror, men jag har inget emot att ha fel.

Jag har inte hört av Jennies föräldrar ännu, men allt hade gått bra sägs det, så jag unnar dem att ta det lugnt och ägna sig åt varandra, istället för att ringa "moster". Trist nog bor jag ju 40 mil bort, så jag kan inte hälsa på. Tur att det numera finns Webbisar =)

Imorgon ska jag handla en första födelsedagspresent till Jennie. Hon ska få en jättefin body med eldsflammor på baken! Så kan hon vara lite cool under alla de där rosa klänningarna jag vet att hon kommer att bli överöst med. Speciellt eftersom det är "mormors" andra barnbarn, och den första flickan.

*Sjunger*

Vad är det för en dag?
är det en vanlig dag?
Nej det är ingen vanlig dag,
för det är Jennies födelsedag!
Hurra, hurra, hurra!!!

Isärhållandet av pumpor och kransar.

Det är förvånande att människor har så svårt med almanackan att det inte ens vet vad det är för dag. Det är ännu mera förvånande att människor inte bryr sig om att ta reda på fakta om saker de är osäkra på. Om jag ska baka till exempel så brukar jag ta fram ett recept istället för att gissa hur man gör, eller bara titta genom fönstret in till grannen och försöka se hur hon gör. Normalt logiskt tänkande.

På samma sätt så brukar vuxna människor normalt sett ha förvärvat ett viss mått av källkritik. Behöver man tips om aktiesparande så går man inte till någon som just gått i personlig konkurs. Vill man ha ett grillrecept ber man inte farbror Hans som alltid serverar förkolnade fläskfilé om sommaren. Så VARFÖR människor, tror ni att ICA eller TV3 ska ha koll på när Halloween infaller???!!!

För det första vill jag påtala att jag gillar Halloween och firar den själv. På mitt skrivbord står just nu två porslinspumpor, jag har en halloweenbild som bakgrundbild på datorn, och på halloween på brukar vi äta gott och ha passande servetter. Grejen är bara att det här gör vi på Halloween, alltså den 31 oktober.

Det är klurigt det här, men jag ska förklara:
Halloween (All Hallows Eve) är den ursprungliga helgen, en tradition från Irland, som alltid ligger den 31 Oktober. Som med alla andra högtider (exempelvis julen och midsommaren) gillade inte kyrkan det hedniska firandet, och för att försöka få bort det la kyrkan därför en egen helg på samma dag.
Alla Helgons Dag låg alltså länge även i Sverige den 1 November (och kvällen före kallades då för Alla Helgons afton/Alla helgonaaftonen). Tittar man i almanackan ligger den fortfarande där, men det egentliga firandet flyttades på 1950-talet till söndagen närmast efter för att människor skulle få vara lediga och kunna uppmärksamma dagen ordentligt. Det innebär att vart sjunde år, när den 1 November infaller på en söndag, kommer Alla Helgons Dag att firas på söndagen den 1 NOvember och Alla Helgons afton (den kväll man tänder ljusen på gravarna) infaller då på den 31 Oktober, samtidigt som Halloween. Men alla övriga år hamnar alltså Halloween och Alla Helgonaafton (i Sverige) på olika dagar, och stör inte varandra alls.

Förtydligande:
Halloween infaller alltid den 31 oktober.
Alla Helgons Afton/Alla helgonaafton infaller lördagen efter den 31 oktober (och endast vart sjunde år råkar de hamna på samma dag).

Eftersom vi i Sverige faktiskt har möjligheten att alltså hålla i sär Halloween och Alla Helgons Dag så tycker jag att vi ska göra det. Det tycker tyvärr inte ICA som plockat fram sitt Halloweenpynt till denna helg, eller TV3 som önskar alla en trevlig Halloween denna helg och passar på att sända spökfilmer.

Massor av människor är arga på att vi firar Halloween, och det kan jag förstå, eftersom de inte brytt sig om att ta reda på att dessa två helger inte infaller samtidigt. Det är som att bli sur över att vi både firar jul och nyår.

Att det är en amerikansk helg är inte bara felaktigt, utan också oanvändbart som argument, eftersom de flesta som tar till detta som moteld mot just Halloween tycker att Alla hjärtans dag eller Fars och Mors dag är trevliga saker. Varför måste en helg vara dålig bara för att den är ny?

Det är alltså inget problem att de som vill kan fira Halloween den 31 Oktober, och vart sjunde år får man väl då välja vad man känner för. Andra alternativ är ju att det år dagarna sammanfaller kan man göra ett undantag och fira Halloween den fredagen den 30 Oktober, Alla Helgons Afton på lördagen den 31 Oktober och sedan Alla Helgons dag på söndagen. Jag tror inte att de flesta av oss ändå spenderar hela helgen till att tänka på de döda, vi klarar nog oss med två dagar till det. Nog om det.

När jag var liten så gick vi alltid i kyrkan på Alla helgonaafton. Vi satte ljus på gravarna, och la dit en krans innan vi gick in i kyrkan. Det var ett av de få gånger på året vi gick i kyrkan faktiskt, julottan däremot har min familj alltid tagit för vana att spendera sovandes hemma i sin egen säng. Medan vi satt i kyrkan hann det bli mörkt, och när gudtjänsten var slut gick alla ut på kyrkogården där nu alla ljusen brann i vintermörkret. Sen ställde kören upp sin på kyrkogården och sjöng Härlig är jorden, och vi stod där i mörkret och lyssnade. Det var så stämningsfullt och fint och jag har alltid älskat den psalmen sedan dess.

Jag går inte i kyrkan nu. Det känns inte rätt när jag bor så långt ifrån min familj och kören på kyrkogården. Så jag stannar hemma i stället, men jag tänker på dem och önskar att jag var där och fick se de tända ljusen. Nu tänder jag ett eget ljus på varje grav istället, när jag kommer "hem" till jul. Istället stannar jag hemma och kramar dem i min närhet som jag når och som är i högsta grad levande. Och sen tänker jag på min döda morfar som klädde ut sig till spöke en mörk augustikväll för att skrämma oss barnbarn, och hur han skrattade där bakom det stora vita strandparasollet han använde som kostym. Han hade nog gillat Halloween.

Dagens citat:
"Heh Heh Heh! Lisa! Vampyrer är bara påhittade, precis som älvor, troll och eskimåer."
/Homer Simpson

Bättre sent än aldrig?

Bättre sent än aldrig. Sägs det. Det känns som en stående kommentar just nu.

Jag fick iväg tackkorten till slut, bara 5-6 månader efter det jag menade att tacka för. Skoja att det kändes hysteriskt fånigt, jag hatar själv sena tackkort, så det var väl Guds ironiska humor/humör som drabbade mig där. För det första så var jag tvungen att invänta några kort (eftersom jag naturligtvis inte tagit dem själv), sen väntade jag på att få pengar att köpa tackkorten för, och sedan fick jag vänta medan labbet lokaliserade mina kort-kopior som de lyckats slarva bort. Mycket väntande blev det, men jag hoppas att mina guldiga tackkort var värda att vänta på. =)

Jag fick vänta länge på besked om den kurs jag sökte in på, den börjar imorgon för övrigt. Men i det här fallet blev det bara ett sent svar, och definitivt inget tillfredställande. Jag kom inte in. Det är första gången i mitt liv som jag inte kommer in på en utbildning jag sökt, och jag är småsur för att jag inte räckte till den är gången. Där försvann nämligen halva min inkomst från januari till april nästa år. Så det blev inte bara ett sent svar, det blev ett aldrig, i bemärkelsen att jag aldrig någonsin kommer att få läsa kursen. Tur i oturen att jag lyckats få ett extrajobb som jag förhoppningsvis kan försörja mig på även i vår.

Jag har nu sökt jobb i ungefär 8 månader, men fortfarande inte fått något jobb. Igår pratade jag med en kompis som ska föda i mitten av december, och är i samma sits som jag. Med den lilla skillnaden att hon lyckats få ett vick som kurator på en skola, under några veckor. Neeej då, inte fick det mig att känna mig ännu mera värdelös. Inte alls. Visst, jag är glad för hennes skull, men jag utesluter ju knappast möjligheten att önska att jag också skulle kunna få en chans, någonstans. Där man inte tillbringar arbetstiden med att ringa folk och ställa dumma frågor. Kort sagt får alla jobb utom jag. Jag får inte ens ett jobb så här långt efter examen, jag får aldrig ett jobb. Kom tillbaka om 10 år så kommer ni att se att jag tillbringar mina dagar bakom disken på McDonalds, för då har det gått så länge sedan jag jobbade med matlagning att jag glömt allt jag kunnat och McDonalds kanske vill ha mig...

Läste idag att kyrkan sent om sider beslutat sig för att sluta diskriminera homosexuella. Åtminstone delvis, lite grann, nästan så att det inte märks. Visst det är väl trevligt, hellre det än att inget någonsin ändrar sig till det bättre. Men jag tycker fortfarande att staten ska dra in den juridiska vigselrätten för samfund som vägrar leva upp till svensk lagstiftning. Vill man diskriminera på religiösa grunder så kan man ju åtminstone få göra det utan stöd från staten.

Bättre sent än aldrig. Det är ett korkat ordspråk som bara används för att muntra upp dem som får nöja sig med smulor av andras stora, nybakade wienerbröd. När de egentligen borde ha fått sitt wienerbröd som alla andra, och inte ett mögligt wienerbröd ett halvår efter alla andra. Bättre sent än aldrig är en idiotisk uppmuntrings-fras för loosers.

Dagens citat:
"Ska du ge någon en kram, ge den till mig!"
/Churchill

Gudomliga datorer och hur det känns att bli gammal.

Det här blir en sån där tvångsblogg. En blogg man får tvinga sig att skriva, bara för att komma igång igen. För mycket - och samtidigt ingenting- har hänt, och därför är det så svårt att samla sig och skriva. Men jag vill ju ha er kvar, och då duger det inte att hålla sig borta och bara vänta på någon gudomlig inspiration.

Jobbet gick bra. Jag blev förvånad över hur lättförtjänta pengar det var (observera nu ett uttalande som har en utmärkt möjlighet att bli ett sådant jag senare får äta upp) och att det dessutom var både betydligt enklare och mindre trist än andra jobb jag haft. Vågar dessutom påstå (eftersom jag är så oerhört kaxig) att jag gjorde jobbet bättre än ett flertal av dem som satt där. Hehe. Både mamma och syrran var rörande överens om att jobbet borde vara ytterst passande för mig.
- "Att sitta farmför datorn och prata i telefonen samtidigt är ju sånt du gör varje kväll iaf!"
Jag ska jobba på torsdag igen, här ska tjänas pengar =)

Det är kallt om fingrarna! Det var kallt att gå hem från kvällskursen ikväll, och jag hade inga vantar. Däremot så hade jag min underbara beiga vinterjacka/kappa som min mamma så snällt donerat till sin fattiga student-dotter (tack mamma). Men den hjälpte ju föga mot kalla händer, och nu, flera timmar efter att jag kommit hem så har de fortfarande inte tinat. Jag slutade att röka för ungefär 5 år sedan, så jag hade väl föreställt mig att den dåliga blodcirkulationen skulle ha återhämtat sig vid det här laget. Hahahaha, det kunde man tro.
(Däremot så har jag inget emot att vara kall om fötterna och jag går alltid barfota. Det gjorde jag när jag var liten också, men det var mera liv på min omgivning då, eftersom de ansåg att jag skulle bli förkyld av att gå barfota på farmors stengolv. Idag slipper jag tjatet om strumpor. Sambon reagerar mest på att jag vägrar stänga sovrumsfönstret, trots minusgrader ute, men det är en annan historia.)

Min dator brakade ihop i söndags, exakt 45 minuter efter att vi hade brännt en säkerhetskopia på alla mina filer. Trots min vilja att tillgodogöra mig tekniskt kunnande och att föra jämställdheten framåt, så kan jag inte hämta in sambons försprång på datorområdet. Det är helt enkelt lättare att han får installera och fixa datorn, än att jag försöker fixa den först och att vi sedan aldrig får igång den igen, så därför föll räddningsaktionen på hans ansvar. Jag är dock mycket duktig på att le tacksamt. Burken fungerar igen, men jag har blivit tvungen att vinka farväl till alla de vackra färgerna som fanns i Windows XP, och buttert hälsa på all trist betonggrå industrifärg i Windows 2000. Jag kanske inte ska förvånas över att sambon föredrar den senare färgskalan, gamla synthare har väl en naturlig dragning till industripaletten kan jag tro. De har iaf en onaturlig kärlek till borrmaskiner, vilket jag och mina öron smärtsamt fick uppleva när vi var på DM konserten för några år sedan. (Jag kan dock lugna alla läsare med att min brist på färger kommer att avhjälpas med något som sambon kallar "ett tema", och inte med några hallucinogener.)

För övrigt har jag blivit äldre. Bra mycket äldre. Som den snälla gudmor jag är (nu föreställer vi oss alla mig i en blå yvig klänning, konformad hatt och ett vackert trollspö som blinkar och glittrar) frågade jag syrran vad gudsonen önskar sig i julklapp. Jag måste erkänna, jag hade förväntat mig något mera vanligt, något jag skulle känna igen. Förra året var det sådana där "svettband" som alla moderna och coola människor hade om handlederna. Inte för att de svettades utan för att ett stort antal rappare tror att de gör det, och därmed råkade starta en trend. Men den trenden kände jag som sagt var till, och gudsonen fick ett par snygga armband och jag kände mig, trots min titel som gudmor/moster - vilket inte låter speciellt ungt- som att jag hängde med.

- "Ja, det som är inne nu är ju sådana där samlarkort, Yoggi-xxxx du vet. "
- "Mmmm." försökte jag, trots att jag inte alls visste.

Syrran förklarade och jag lyssnde intensivt. Sen la vi på. Efter 5 minuter hade jag glömt bort vad det hette. Jag var tvungen att leta upp det på nätet. Vet ni hur svårt det är att hitta något på nätet, som man för det första inte vet vad det heter, och om man visste det, ändå inte skulle kunna säga hur det stavades?! Det enda jag visste var att det hette ungefär som youghurt. Men jag misstänkte att Google inte skulle vara till någon hjälp om jag skrev det. Lösningen blev Blocket.se. Där såldes det Yu-Gi-Oh-kort, och jag kunde lättad anteckna både namn och stavning. Mitt nya problem är att det fanns tre olika sorters YuGiOh-kort, och det vet i 17 vilket som gossen vill ha, och hur jag ska kunna ta reda på det utan att framstå som ovetande. Det är tragiskt att vara ute...

Dagens citat:
"Det finns inget skäl till att någon vill ha en dator i hemmet."
Ken Olson, ordförande, VD och grundare av Digital Equipment Corp, 1977

Gud så nervöst!!

Om några timmar ska jag jobba mitt första pass, som telefonintervjuare. Jag ska alltså inte sälja något, utan bara intervjua folk så det känns bra. Men jag säger det genast, att det är helt okej om ni vill avsky telefonintervjuare. Det är ingen rättighet att få ringa och störa folk, så ni får vara hur sura mot intervjuare ni vill, och jag lovar att inte vara dryg och tjata på folk om de inte vill vara med.

Så jag ska jobba ikväll, ska komma lite tidigare för att kolla igenom hur dataprogrammet fungerar. Det är lite knepigare än man skulle kunna tro, men det ska nog reda upp sig. Jag har ju intervjuat folk förr, så just kontakt-delen av jobbet är jag inte orolig för. Jag stressar mest över att minnas alla funktioner, och komma ihåg hur jag ska göra i alla situationer, eftersom jag vet hur många tusen sätt man kan missförstå en fråga på. Som sagt, jag har intervjuat folk för undersökningar förr.

Jag har fått mina glasögon nu. De är jättesnygga, med glitter på skalmarna. Tyvärr har jag redan lyckats peta på glaset, och ju mer jag putasr med putsduken, destu värre blir det. Vet inte vad jag ska göra. Dessutom fick jag med en liten flaska av något putsmedel från affären, men jag vet inte hur mans ka använda det. Någon som har ett tips???

Jag hann ifatt med läsningen, så nu har jag 2 veckor på mig att läsa 2 böcker till. Härligt =)

Det kommenteras inte så mycket längre, så därför kommer jag nu att ge er några spontana, slumpmässiga, kontroversiella uttalanden så att ni får något att ilskna till över och känna ett behov av att kommentera:

* Alla kaniner borde kokas.

* Volvo är en skitbil.

* Män klär bäst i cerisa nagellack och rikligt med kajal.

* Om alla uteslutande levde på blodpudding så vore världen ett bättre ställe.

* Regnskogen tar obefogat mycket plats på bekostnad av snygga shoppingcenter.

och slutligen...

* Det var bättre förr!


För övrigt så har SVT tydligen gått in i en helt ny era, full med smaklösheter. I söndags under sändningen av Tv-huset på ettan slog de nya rekord. Under barntävlingen "Kvitt eller dubbelt" var det en liten kille som skulle tävla i ämnet "Kiss" (hårdrocksbandet från 80-talet med jättesminkade ansikten). Vid två tillfällen under tävlingen visade SVT klipp från gamla intervjuer med Kiss, men klippen hade inget som helst värde för själva tävlingsmomentet, för det ställdes inga frågor på klippen.
I det första klippet (Från Barnjournalen år 1984) frågar barnreportern en bandmedlem varför han alltid räcker ut tungan. Han får svaret:
"För att det ger mig mer tjejer!"
Killen räcker sedan ut tungan igen och förklarar hur mycket tjejer han får tack vare detta.
Barnreportern ser förvirrad ut.

I nästa klipp, från en konsert bandet gjort i Sverige, får samma bandmedlem frågan vad de ska göra efter spelningen.
"Ikväll ska vi på egen hand fördubbla Sveriges befolkning!" skrattar killen.

Visst jag tänker inte hävda att detta inte är representativt för hur Kiss brukar uttala sig, elelr att bandmedlemmen hade rätt i både det ena och det andra. Men VARFÖR ska SVT visa sådana klipp, med grova, underförstådda sexskämt, i ett tvprogram som riktar sig till barn?!?! Varför?? Vad menar de att barnen som tittade på "Kvitt eller dubbelt" skulle få ut av detta? Om det här är trenden så kommer väl snart "Junior Strip-aerobic" på SVT. Vad fint att se hur mina licens pengar kommer barnen till godo...

Dagens citat kommer från en annan fin man som alltför ofta presenteras som en figur i ett barnprogram (hur nu någon kunde få för sig att The Simpsons är ett barnprogram bara för att det är tecknat..):
"Min son, när du deltar i ett sportevenemang handlar det inte om att vinna eller förlora... det handlar om hur full du blir."
/Homer Simpson

Jag ser gärna på tv.

Jag trodde inte att dagen skulle komma då jag tyckte att Peter Swartling hade en intelligent synpunkt. Men här är den. I dagens Expressen kritiserar han SVT för deras tävling "Lilla Melodifestivalen".

Jag såg tävlingen igår. Ungarna var duktiga, men jag kan inte tycka att det känns bra när barn står och sjunger "vuxna saker". Tre, eventuellt fyra av de tävlande var så pass gamla att det kändes okej att höra dem sjunga om kärlek på ett vuxet sätt. Missförstå mig inte nu. Det är inte så att jag inte fattar att sjuåringar är kära och har pojk/flickvänner. Det hade sjuåringar även på "min tid". Men det är en viss skillnad på hur man beskriver kärlek mellan sjuåringar och kärlek mellan 15-åringar. Eller bör vara iaf.

Nu låtsas vi att Nanne Grönwall sjunger:
"Du får ta mitt hjärta, du får göra vad du vill
Bara jag får älska dig
Du får ta mitt hjärta, du får göra vad du vill
Bara jag får stanna hos dig"

Ärligt talat. Vad tror DU att "göra vad du vill" betyder?? Inte 17 ska killen låna Nannes cykel, få hennes efterrätter i ett år eller vad tror du? Skillnaden är bara att det hade varit okej om det var Nanne som sjungit det, men det blir ganska bizzart när det är ett par 11-åringar.
Jag kan inte heller förmå mig att tycka att det känns bra att två småungar sjunger "grrrr" om en kille. Det är en sak om nämnda tjejer sjunger så i sina rum, eller vad de nu sjunger (jag lyssnade inte heller på "När lillan kom till jorden" när jag var 11 år) men det blir en helt annan sak när man ställer en 11-åring på en scen framför hela Sverige och låter dem sjunga en text som inte passar ett barn!

Jag förstår att 11-åringar inte vill sjunga om en liten fågel, som Sanna Nielsen gjorde när hon "slog igenom". Jag var i Sannas ålder då och hade hellre dött än skämt ut mig så, för att sjunga om fåglar är jättetöntigt när man är 11 och hellre lyssnar på Celine Dions kärleksballader. Och det är helt okej, men aldrig att jag hade fått sjunga det på en scen. Det går en bestämd gräns mellan de tonåringar och de barn som tävlade igår. Tjejerna som vann till exempel, och Julia som sjöng nummer 4 (även om hon bara var 13 år så var den texten inte alls på samma sätt), har en mera passande ålder för att sjunga smäktande om kärlek, och gjorde det bra. Men det är dålig smak av SVT att inte säga stopp bara för att föräldrarna inte förstår bättre. Man behöver inte sjunga "Like a virgin" för att det ska vara opassande text för en 10-åring.

För övrigt vore det väl bättre att dela upp evenemanget i två delar, en för 4-12 år och en för tonåringar, så att jätteduktiga 8-åringar inte behöver konkurrera med bidrag som skulle göra sig i den stora melodifestivalen!? Dessutom finns det inga gränser för hur synd det var om de stackare som först fick folkets 12-poängare och sedan fick se den tas tillbaka för att SVT sjabblat med siffrorna.

Dagens citat:
Föräldrar är de sista människor i världen som borde få lov att ha barn.
/H E Bell

Ojojoj

Det blir en tung dag imorgon. Ska köra sambon till jobbet och sen tillbaka med bilen för att lämna in den till verkstan. Sambon uppskattar inte att bilen har lagt sig till med ett "raggarsound", så ljuddämparen måste ses över. Sen ska bilen hämtas igen, framåt eftermiddagen, för sen går verkstadsnissen på semester. Och sambon ska lyckas komma hem från jobbet. Och mitt emellan allt detta så ska jag på en introduktion till ett nytt jobb.

Jag har i min halvdesperata jakt på jobb sökt till några telefon-intervjubolag, och ett sådant ville tydligen ha mig. Eller så blir det som förra gången någon lät som att de ville ha mig, jag kommer dit och allt låter underbart och sen sms:ar de och ber mig dra åt skogen. Så vi hoppas inte (eller går över ån, eller jublar, eller gör någon som helst förändring, framför allt spenderar vi inte löneni tanken, innan vi ens fått jobbet) innan vi vet vad som händer. Men jag ska iaf på ett möte imorgon vid 14:00 och det är så klart jätteläskigt, eftersom jag är rädd för förändringar och avskyr nya utmaningar. Precis tvärt emot hur jag beskriver mig själv på den första raden i mitt personliga ansökningsbrev. Vi kan kalla det en form av terapi. Det vore synd att beskriva det som galenskap =)

Jag har läst en bok idag. Nu är det bara 2,5 kvar att avverka tills på måndag. O nej, jag är inte ett dugg stressad. Jag har sökt en extra kurs också, men just nu vet jag inte om jag orkar med den också. Vi får se, jag kanske tackar nej till den. Det beslutet måste jag förhoppningsvis inte ta just nu iaf.

Läste att de åtalar idioten som läste porrnovell för barnen som ett forskningsprojekt. Bra. Jag fattar inte hur det kan få hända. Alltså jag kan ju ändå någonstans se att det inte är så ovanligt med enskilda människor med dålig insikt och förstånd, som kan tycka att sånt här är en bra idé. Men att skolan tyckte det?? När vi har gjort våra arbeten så har våra upplägg granskats av ett antal mentorer, lärare, handledare och för att inte tala om etiska råd innan vi så mycket som får gå i närheten av något annan människa med våra forskningsförsök. Det är superkontrollerat, och vi fick lämna in en ansökan till det Etiska Rådet, på 3-5 sidor där allt ska redogöras för, och att undersöka något på barn är nästan uteslutet. Det är tveksamt om man får, oavsett innehållet och vad man ska fråga om. Så att det kan hända sånt här på andra skolor är minst sagt skrämmande!! MEN, skolledningen på den där dramaturgiska ankdammen har också ett ansvar, och bör ställas till svars för att de inte stoppade det här i tid! Det är så lätt att enskilda individer får bli syndabock, medan de som ska förhindra att saker går fel, bara kan vissla och rycka på axlarna och beklaga att de inte gjort sitt jobb.

Dagens citat::
Bara två saker är oändliga, universum och den mänskliga dumheten. Men när det gäller universum är jag ännu inte absolut säker.
/Albert Einstein

Bullfester och andra viktiga helger

Jo det är sant. Jag har firat Kanelbullens dag idag. Jag har fallit för handlarnas konstruerade kommersiella budskap, och inhandlat en påse kanelbullar som samon och jag avnjöt med en kopp kaffe. För att det är trevligt, och gott. För att det är en skillnad i vardagen. Och för att vi aldrig någonsin kan få för mycket helger. Däremot har jag INTE sjungit på "Bullfest", eftersom det är en låt som jag hatar.

Vi firar Halloween också. Uppmärksammar Alla-hjärtans dag, födelsedagar, andranamns namnsdagarna och både tranan och påskharen kommer hit. Eller, jag gör, och sambon har dragits med i processen. När vi träffades firade han nästan jul. Nu för tiden får han fira för två, så det jämnar väl ut sig. =)

Jag ligger efter med pluggandet så det blir en hård vecka nu nä'r jag ska ta igen allt innan nästa tisdag. Fast jag ska börja mina ansträngningar med att avsätta tid för en klippning imorgon... Nåja det löser sig.

Dagens vettighet:
Education is what you get from reading the small print. Experience is what you get from not reading it.

Vuxensöndag

På helgerna är människor lediga. Det kan innebära en massa saker, till exempel att de får tid över till annat än arbete och vardagens bestyr. Oavsett om nu denna tid läggs på att gå på fest, råna närbutiken, maraton-se Star Wars filmerna, eller ha en mysig picnic med sin älskade så är det utmärkande för helgen att den ska vara så där spännande, härlig och annorlunda mot vardagen. En tid för inandning, rekreation och livsnjutande.

Idag har sambon och jag storhandlat på Willys. Vet ni hur trist det är att storhandla? Det enda som är mera trist är att varje dag tvingas småhandla. Det är därför man fortsätter att storhandla, trots att det suger och jag förvandlas till en tjurig 5-åring som vet exakt hur jättetråkigt det är att gå i affärer, och eftersom jag fortfarande går på WW:s points-program kan jag inte ens muta mig med godis. Sen kom vi hem, letade upp en ny parkeringsplats, släpade 12 kassar mat uppför trapporna och packade in all mat. Sen städade vi hela lägenheten.

Övrig tid under dagen har gått åt till att försöka reda upp en himla röra bestående av 1st vvs-installatör, 4 andra lägenheter i vårt hus, ett antal nycklar som ska överlämnas till installatören och 0 personer som vet hur allt detta ska gå till. Jag ska i egenskap av styrelserepresentant ta emot installatören och överlämna nycklar imorgon klockan 7:30, vilket inte precis är den tid på dygnet då min personlighet kommer mest till sin rätt. Jag kan inte tänka mig en tråkigare söndag än den jag haft idag.

På den positiva sidan så har jag handlat julklappar idag och fått en stor bukett med solrosor av sambon (i fredags). Solrosor håller sig länge och är glada blommor, och jag kan uppskatta dem fullkomlingt eftersom den man jag lever med aldrig skulle drömma om att köpa blommor för att blidka mig eller reparera något. Framför allt därför att han har bättre smak än så. Jag gillar solrosor.

Det ÄR inte konstigt att köpa julklappar i oktober (eller i september heller för den delen, för det var då jag började i år). Det är synnerligen smart och förståndigt. Man behöver inte trängas med andra människor i knökfulla affärer dagarna innan jul, och man behöver inte betala dubbelt så mycket som prylarna är värda bara för att handlarna kan höja priserna just då (och att som Kalle Anka fira jul efter mellandagsrean tänker jag verkligen inte ge mig på). Dessutom får man längre tid på sig att hitta passande saker, istället för att panikköpa trisslotter till alla, och inte minst behöver man aldrig någonsin ha dåligt med pengar i januari.

De julklappar jag köpte idag var 2 barnböcker; Gittan och fårskallarna samt Gittan och gråvargarna. Har fått dem rekomenderade av V (och även läst dem själv hemma hos henne) så jag vet att de är roliga. Nu gäller det bara att ungarna som ska få dem inte har böckerna redan...

Nästa helg ska vi göra något fullständigt ovuxet och spännande, om vi så ska måla om hela köket med vattenfärger och bara äta chokladglass. Jag får huvudvärk av så här mycket vuxenhet.

Dagens citat (som inte har ett skit med saken att göra):
Grabbar, ni jobbar för dåligt och är alldeles för loja. Får jag se den minsta lojalitet i den andra halvlek byter jag ut er direkt!
/Rolf Zetterlund, fotbollscoach

Vad vi utstår för teknik och design.

Idag var det äntligen dags. Jag hade förberett mig, studerat hemsidan och läst på. Frågat V om råd, eftersom hon är lite mera bevandrad än jag i sånt här, och till och med varit och smygprovat innan. Klädde mig fin gjorde jag, och fixade håret. Sminka mig vågade jag inte, tänk om det skulle vara i vägen!? Ni kanske tycker att det låter omständigt med så mycket förberedelser, men det är inte varje dag en tös får sina första glasögon!

Om ni undrar varför jag klädde upp mig så berodde det inte på att jag tror att optiker är fina personer (som gamla människor tycker om läkare, så att tanterna försöker niga i sjuksängen)utan att jag i all min vishet insett att det är meningslöst att försöka prova något alls (kläder, skor, glasögon) när man inte är maätt, utsövd och känner sig så snygg man bara kan bli. Risker är nämligen stor att man bara stör sig på hur hemsk man ser ut, eller hur hungrig man är, och så hittar man inget alls. Och så ville jag ju inte ha det.

Jag tittade ut genom fönstret, skulle jag ta med mig paraplyt? det såg fint ut, så jag beslöt mig för att strunta i det. Jag skulle ju inte vara utomhus särskilt länge. När jag kom ner på gatan började det att regna. Men jag var glad trots det fallande dugregnet och trallade en smula medan jag gick mot bussen. När jag klev av densamma utanför köpcentret så hade det ökat på, nu regnade det mera ihärdigt. Men jag var ju snart inomhus så det var ingen fara tänkte jag.

Jag klev in till optikern exakt klockan 16 och hittade min sambo, sittandes bakom en pelare, där han parkerat sig för att vänta på mig. Han var nämligen engagerad som smakråd för dagen, även om vi som sagt har helt skild smak alltsom oftast. När jag vimsat runt ett tag så klev det fram en nisse som sa att han var optikern, och skakade hand. Sen visade han vägen till en maskin längre bort, där jag fick läga hakan på ett litet hakstöd (det var till och med utbytbara pappersskydd på det lilla hakskyddet!!) och titta in i maskinen. Där var det en liten bild på en startbana och ett gult flygplan som stod parkerat med nosen rakt emot mig. Sen blinkade det till ett antal gånger i maskinen och optiker-nissen vred på en massa rattar.
"Är det här allt de gör på en synundersökning!?" tänkte jag en minut senare. Det var det inmte. Det var bara ett förtest, informerade nissen, och bjöd in oss till den stora synmaskinen i ett bakre rum. Sambon fick sitta i den lilla gröna stolen och jag fick den stora gröna stolen. Allt var mycket spännande. Sen fick jag titta på en massa bokstäver och prickar i rött och grönt i en stor maskin, medan jag satt i "tandläkarstolen". Allt var mycket lustigt, men till slut kom nissen fram till att jag hade ett brytningsfel och lite närsynthet. Så då hade jag passerat även det andra tester och kvalifcerat mig för glasögon! =)

Sen var det bara att prova ut ett par. Haha. Först letade vi igenom hela butiken själva och provade ett 30-tal bågar. Sen hämtade jag experthjälp, för det vore ju synd att inte utnyttja dem när de får lön för att tala om för oss stackare vad vi passar i. De har ju fått läsa faciologi och allt, står det på hemsidan. Fast jag hoppas inte att hon (expiditen) tagit ett jättestort studielån för den kursen, för hon sa precis samma sak som jag redan tänk själv (nåja, ett par vettiga råd hade hon absolut, men någon faciologi behöver jag iaf inte läsa).

Det blev ett par dyra bågar. Suprise, suprise. Jag sneglade på priserna ett tag, men faktum är att de bågar som var snyggast på, överlägset snyggast t.o.m. var inte så billiga. Men jag antar att jag bara hade grämt mig över att ha ett andrahandsval om jag inte hade tagit dem, så jag tryckte ner min inneboende smålänning och tog bågarna. Jag har letar efter en bild, men tyvärr finns det ingen, så jag får beskriva dem istället. Det är ett par grova, rektangulära bågar i plast. De är bruna och skalmarna (heter det så?) är breda och har en massa fina små stenar (typ diamanter fast det naturligtvis inte är det). Det är definitivt inga subtila glasögon, men å andra sidan så är jag inte speciellt subtil heller, så jag vet inte riktigt varför jag skulle ställa det kravet på ett par bågar. Nu behöver jag bara (blä) vänta 10 arbetsdagar innan jag får dem.

När vi var klara drog vi oss mot utgången för att hitta en elgigant, så att sambon äntligen kunde få sin mobil/födelsedagspresent. Nu hällregnade det.
"Härligt! Du råkar inte ha en Ark på dig?" skrek jag till sambon (som tog skydd vid en nödutgång med ett minimalt tak) medan jag uthärdade regnet i bankomatkön. Det hade han inte. Däremot hade han oroat vakterna, genom att blockera den utgång som vaktbolaget inom en minut skulle använda för att transportera bort dagskassan. Lyckligtvis blev han uppmärksamad på detta innan någon grep honom. Allt det här bara för att jag inte tog med mig ett paraply...

Sambon har fått en mobil nu. Vi fick köa 3 gånger inne på Elgiganten för att få fanskapet. Först en gång för att få hjälp av en försäljare. När hände det senast, att du kudne befinna dig inne på Elgiganten/OnOff/Siba i mer än 30 sekunder utan att bli antastad av en försäljare?? Men nu var de minsann på kafferast hela bunten. Sen fick vi ett papper på vilken telefon vi skulle ha, och fick ta med oss papperet till kassan och betala papperet (kö 2). Sen var vi tvugna att köa vid varu-utlämningen för att äntligen få den orangea mobilen. Lång tid tog det också, så pass att vi började fundera på om killen gått vilse därinne på lagret.

Sambons nya mobil har kompass, ficklampa och radio. Den kan ta fram aktiekurser, polarfakta och erbjuda ett personligt fitnessprogram. Polarfaktan kan säkert komma till nytta om han träffar på en isbjörn, och är isbjörnen vilse kan han ju alltid ta ut norr åt honom. Länge leve teknikens framsteg! Eller inte.

Dagens sanning:
En snobb sätter sig utan att ändra en min på en igelkott bara för att någon sagt honom att det är en stol designad av Picasso.


/Stirling Moss

Här går hon, eller inte.

det går att diskutera nämligen, ur flera synvinklar. De ena synvinkeln bottnar i att jag full av iver och tåga (det här var mitt bidrag till att återanvända trevliga gamla ord) i måndags kväll gick på ett bodypump-pass. Det var trevligt, tills jag kom hem och upptäckte träningsvärken som bosatt sig i min kropp. Sedan dess kan jag inte gå. Jag stapplar fram och gnäller, muttrar.

Jag hade en vag förhoppning om att E, som fegat ur från de senaste träningspassen, skulle dra någon ursäkt idag också, så att jag skulle kunna missa dagens pass. men det gjorde hon inte. Idag minsann, när jag fortfarande har skitont, hade hon minsann tid. Så om en halvtimme mina vänner, så ska jag hoppa runt på ett Low Intensive pass. Gud hjälpe mig.

Såg att mijöpartiet dammat av en gammal vägskylt med en dam i klänning, och nu vill att övergångsställena ska förvandlas till varannan damernas. Hur korkat är det? Hur tänker de? "Nu ska vi göra något åt de snedvridan könsrollerna och könsfördelningen på vägskyltarna. Så då sätter vi upp nya skyltar på kvinnor, I KJOL!"

Jag har inget emot kjolar. Det är ett trevligt plagg, jag har själv gått i kjol i fyra dagar i sträck just nu. Men OM vi nu ska göra något kreativt åt Herr Gårmans domination över det offentliga rummet, så är det kanske inte ett framsteg direkt, att sätta dit en kvinna som måste avbilds som en relik från 1950?? Är det jämlikheten somMIljöpartiet ville uppnå? Att ta oss tillbaka till 1940-talet, då kvinnor inte fick ha långbyxor, om de inte ville framstå som trash??

Idag när både män och kvinnor faktiskt har byxor oftast, så behöver vi väl ändå inte ta till sådana här saker. Jag lovar att jag kan överse med Herr Gårman (som jag för min del mest sett som en streckgubbe/streckkvinna) och inte som en Herre, bara jag slipper små fina bilder på kvinnor i kjol, med nättare skor som trippar över gatan. Hon tar säkert hoppsa-steg också, för det är väl den kvinnorbilden de har på vägverket. Snälla Miljöpartiet, var det här verligen så genomtänkt?

Dagens mening:
Det är aldrig försent att ge upp!
/Rolf Zetterlund

Play-dejt för tre

Jodå, det är riktigt, det är vad som pågått här i helgen: en play-dejt för tre personer. Och innan ni får några läskiga idéer om vad detta innebär så kan jag bestämt dementera allt snusk. Vi har inte blivit swingers.

Play-date, i ordets egentliga amerikans-hemmafru/mamma-bemärkelse, är när mammorna kommer överens om att de små barnen kan få träffas och leka. Min sambo har haft en sådan den här helgen, vilken han självklart planerat alldeles själv, men jag kan ju inte låta tillfället gå mig ur händerna, att leka med orden =) Så hur trist det än verkar, så kommer play-dejt skämten att fortsätta hagla några dagar till, enkom för att jag kan. Hahaha! *skrattar diaboliskt*

Till skillnad mot åttiotalets golfänkor, får vi respektive till en dataspelsberoende man (ni vet vilka ni är) åtminstone ha kvar våra män i huset. Vi vet var de befinner sig, kort sagt. Framför datorn. Någon gång då och då befinner de sig i ett annat hus, någon annanstans (kanske 40 mil hemifrån) men alltid framför sin dator. Nu ska ingen tro att jag klagar, för det gör jag inte. För det första så får jag ha både tv:n och min egen dator ifred, och för det andra så sitter han inte längre bort än att jag kan kittla honom om jag vill (eller störa honom på det sätt jag finner roligt för stunden, kanske genom att prata väder/mat/helgplaner etc). Dessutom så är det betydligt trevligare att han har ett intresse som inte innebär att han samtidigt försöker fly från hemmet =)

Denna helg hade vi alltså lånat V:s sambo; H, som spenderat helgen på vår soffa, framför sin dator. Det har varit trevligt, de har spelat, jag har pluggat och sett på film och däremellan har vi fått extra sällskap vid maten. Jag såg framför mig en oerhört produktiv helg när H klev in genom dörren i fredags kväll. Nu skulle jag minsann läsa ikapp och ägna tiden och produktiva studier. Jojo. Fredagskvällen ägnade jag åt att se klart första säsongen av "The Closer", en underbar polisserie som går just nu, på lördagskvällarna (se den om ni har möjlighet).



Sen gav jag mig på den relativt nya filmen "Som man bäddar", men den gav inte alls lika mycket glädje. Faktum är att jag slängde den i ren ilska efter att endast ha sett 20 minuter på den. På den tiden hade filmen hunnit få mig att ge den omdömen som sexistisk, felaktig, egocentrisk och råttskit för att bara ta några exempel. Så jag slängde den, hårt. Tyvärr, insåg jag senare. Det största nöjet med dåliga filmer är ju att kunna trasha dem riktigt ordentligt, och för att kunna göra det så krävs det att man sett hela filmen, och inte bara 20 minuter. Så jag fick vackert be sambon att skaffa fram den igen, så att jag kan se skiten till slut. Fatta att det är sånt här den svenska filmbranschen har mage att gnälla över att jag inte vill betala fullt biljettpris för att se. Det finns inga ord för sådan dumhet. Det skulle möjligen vara "Som man bäddar får man ligga".

På lördagen var all min film slut. Jag såg till och med den tecknade Askungen från 1950, men den var inte speciellt underhållande. Sen råkade jag installera "Zoo Tycoon" på min dator, och satte igång att bygga djurparker för glatta livet. Sen var lördagen slut. KLockan var 2:30 när jag tittade upp igen, efter många timmar. (Inte för att de andra saknat mig, jag sitter ju en meter ifrån dem, och de var ju rätt så upptagna av sitt eget spel.) Så i ärlighetens namn får man säga att vi är tre, inte två, som haft en play-dejt den här helgen...=)

Idag har jag pluggat en aning, och surfat. Men mest har jag funderat på hur jag ska kunna bygga om gångarna i min djurpark utan att störa besökarna för mycket. Jag antar att det är sådant man kan oroa sig över så länge man kan ha play-dejt, utan några barn...

Dagens sanning:
It's never too late to have a happy childhood.
/Tom Robbins

När livet inte blir som man vill

Det gick inte riktigt som jag planerat, det gör ju sällan det. Fast jag är så himla bra på att planera. Jag är en väldigt strukturerad person, gör Exceldiagram, budgetar och listor på allt som tänkas kan. Fast ibland så hänger ju saker och ting på andra personer också och då blir det gärna lite fel.

Som mina glasögon till exempel. Vi åkte in till Triangeln (köpcenter) i lördags, för att småhandla lite, och så hade jag tänkt att bara hoppa in sådär lite casual till en optiker och be om en synundersökning och prova ut ett par glasögon. Det fanns pengar, jag hade tid och vi hade lagt tillräckligt mycket pengar i biljettautomaten så att bilen inte skulle få böter. Men så sabbade de mina planer med att påstå att man måste beställa tid i förväg, och att det är minst en veckas väntetid. Blä. Jag hatar när jag bestämt mig för att göra saker och så är det någon annans jävla rutiner som förstör. Varför kan inte bara hela världen kretsa runt mig och när jag vill göra saker!? *jodå, liite ironisk är jag allt*

Så då åkte vi till Mobilia istället, för att testa där, men de hade mage att säga samma sak. "Beställ tid för 17 gubbar" (eller något lite mera diplomatiskt och inte lika Åsa-Nisse-aktigt). Så då gjorde jag det, där också. Så nu har jag två tider för synundersökning, men jag ska gå på den på Mobilia, för hon var mycket trevligare än nissarna på Triangeln.
Sen var jag tvungen att tröst-shoppa ett nagellack i en speciell nyans, som jag sett på något blogg (som jag inte hittar igen) ska vara inne i höst. Jag letade igenom hela Kicks innan jag hittade en nyans jag var nöjd med, fast flaskan kostade 125kr och jag är snål och tyckte att det var hutlöst för ett nagellack. Jag är snål när jag handlar till mig själv (eller så kan vi säga det på ett trevligare sätt att "Jag bejakar Smålänningen i mig"). Fast sambon övertalade mig att köpa det. Det brukar vara så när vi handlar, att jag snålar och tycker inte att jag behöver något och han gör sitt bästa för att övertala mig att handla skor, handväskor, kläder och vad jag nu vill ha, och sen blir han smått skrämd av världen när jag inte bryr mig om att ta hans erbjudande och genaste springer in på närmaste väskaffär och handlar för 10.000kr på det där Visa-kortet jag heller inte vill ha.
På väg ut från Mobilia frågade han sig faktiskt hur det kom sig att just han hamnat ihop med den enda tjej som inte vill handla, när han verkligen inte har något emot det. Jag log och svarade något om att det var universums sätt att bry sig om honom och se till att han inte blev utfattig, för med en sådan generös man behövs det en sån som jag. Fast jag ska inte säga annat än att jag uppskattar att ha en sambo som inte får nervösa utslag av att flickvännen letar rätt nagellacksnyans på Kicks i 15 minuter och går igenom alla nagellacksflaskor i hela affären. Jag vet att jag har mera tur än jag förtjänar.

För övrigt var det inte bara glasögonen som jag inte kunde få när jag ville. Jag försökte att kopiera ett kort förra veckan och tänkte ta en fika under den timmen det skulle ta. Men det finns ingen fika som räcker i en vecka, så när jag hämtat mig från beskedet att jag skulle få vänta så länge fick jag gå hem med min lilla lapp, och tackkorten jag skulle skicka får vänta ännu en vecka eller två. Fast det har redan gått flera månader, så de jag ska tacka har redan tappat all tro och förhoppning på min uppfostran i det avseendet, så det spelar ingen roll längre.

Inte ens sambons nya mobil gick att få tag på. Jag blir galen på att inte kunna få tag på honom, och det blir problem hela tiden för att vi båda behöver telefonen. Dessutom så lovade jag honom en mobil i 30års-present för 9 månader sedan (som han aldrig fick eftersom det är så det är att leva som fattig student, man tvingas bli jättebra på att låtsas att man faktiskt kunnat köpa födelsedagspresenter till den andre, som normala människor gör) så det var minst sagt dags nu att köpa en. Men den rätta modellen fanns naturligtvis inte, så det är bara att vänta. Börjar jag låta tjurig?? *l*

Telefonförsäljningsjobbet jag sökte fick jag inte. Det svider, hysteriskt mycket, för det är ett skitjobb, som de flesta inte ens vill ha. Jag vet inte ens vad det var för fel, för allt lät hysteriskt bra på intervjun. Sen skickade han bra ett sms och sa att jag inte fick jobbet. Så all planering jag hade gjort upp för vad som skulle hända med mina nya extrapengar gick upp i rök. Jag surar fortfarande, men har beslutat mig för att avsluta det kapitlet med sambons förslag till förklaring:
"- Han kanske blev hysteriskt förälskad i dig och kände att han inte skulle klara av att leva sitt liv med dig närvarande där varje dag, när han inte kunde få sig. Så då var det enda han kunde göra att inte ge dig jobbet!"
Det känns som en betydligt bättre förklaring än att jag skulle ha gjort bort mig på intervjun, att han tyckte jag var dum i huvudet eller att han bara anställer blondiner av personliga skäl. Så trots att jag nu givetvis hatar honom (han som inte gav mig jobbet såklart!) så kan jag ju inte förebrå honom för hans goda smak... *l*

I måndags började jag träna igen. Det var skönt att komma igång. E, som brukar träna ihop med mig, hade avsagt sig all form av träning innan den 17:e, men nu var det ju efter det så jag ringde upp henne. Hon ville inte, visade det sig när alla hennes ursäkter var slut, för att jag löste problemen åt henne. Slutet av samtalet tyckte jag att jag påminde om någon av de där äckelhurtiga tränarna i barntarprogramen på Kanal 5, och hon var desperat och fick ångest över att jag var så hurtig *l*. Så jag fick vara hurtig själv, iaf den här veckan också, tills lönen kom, bestämde vi. Jag är inte totalt hjärtlös =) Fast jag tyckte att det var hysteriskt roligt att få vara den som inte ägnade samtalet åt att försöka komma undan träningen. Nya roller är underhållande =)

Så efter samtalet med E beslöt jag mig för att gå själv. Jag hade beställt nya träningskläder för att pigga upp mig lite. Men byxorna var för långa, så 1h och 15 minuter innan träningen började bestämde jag mig för att lägga upp dem (varför börjar man alltid sådana projekt i sista minuten?). Jag har en symaskin, men symaskiner har aldrig gillat mig (och jag gillar inte dem) så jag började med nål och tråd. Det gick bra, men tog tid, och klockan gick oavsett att jag hotade dem med stryk om den inte stannade, så efter 20 minuter gav jag upp och slet fram symaskinen.
Ingen tråd med rätt färg på spolen. Jag varken orkade eller tyckte att jag hann sätta mig in i hur man spolar upp tråd på spolen, så jag gjorde det för hand. Det är svårt med långa naglar kan jag intyga. Hur många varv i minuten jag kom upp i vågar jag inte gissa på, men efter ett tag bestämde jag mig för att det fick räcka, och började att trä maskinen efter bästa (nej, min) förmåga, vilket inte vill säga mycket. Kortversionen är att tråden snodde sig, maskinen bråkade, jag svor, gick lös på den med pincett och sax för att lösa upp härvan, klippte och sydde för glatta livet och en halvtimme innan passets början var byxorna upplagda och jag var slut. Snyggt upplagda var de visserligen inte alls, men jag nöjde mig med att slippa trampa på dem (och som jag senare så fyndigt återgav historien till V: "Ingen ska ju ändå syna mig i sömmarna"). Sen tog jag en taxi till träningslokalen.

Dagens sanning:
It's a biiiig mistake to allow any mechanical object to realize that you are in a hurry.