Julefriden sänker sig...

inte.
Jag ligger skamlöst efter. Det är julklappar som inte är köpta, julgran som inte är köpt och så vidare. Dessutom upptäckte jag nyss en skriande brist i min julmusiksamling. Ingen bra version av "Det är en ros utsprungen"!!! Vart är världen på väg!?

Nåja. Igår julstädades det, och julpyntades. Nu ser det nästan ut som hemma hos vanliga människor. (Ni vet de där "vanliga människorna" som alla har hört om men ingen har sett. De som alltid har det perfekt städat, aldrig tappar humöret, som har ett helt skåp med "Gå-bort-presenter" färdiga till hands och som inte har glömt D-vitaminsdropparna en endaste dag.)

Jag och sonen ska ut och julhandla i eftermiddag. En stor fördel är att staden som även i vanliga fall ser ut som en bild ur "Kajsa Kavat" nu är inbäddad i lagom mycket snö. Det enda som fattas är att man kunde ha med sig tomtarnas vaktparad gående efter sig. Men jag får spela den när jag klär granen, som vi alltid gjort när jag var liten. Det ska vara Tomtarnas vaktparad (och då menar jag INTE "In i säcken".)

God Jul till er alla!

Skitdag

Idag har det kort och gott varit en skitdag. Maken var helt slut när han väckte mig för skiftombyte. Sonen var helt slut efter att ha haft en störig morgon. Jag var helt slut eftersom jag inte är så pigg i kroppen. Ute snöade det.

Det fanns bara en sak att göra. Lägga Sonen, den levande värmedynan på magen, och starta världens bästa julfilm "Love actually". Jag grät redan till introt när de visar folk på flygplats och pratar om 11-september-katastrofen. Sen somnade vi och sov i flera timmar. Sen blev dagen bättre.

För den som vill flytta till något mysigt såhär innan jul rekomenderar jag denna:
Lilla Bakgatan 1.

Vackert uppvaknande

Maken gick upp vid 17:50 idag (har har natt-tjänst och sover därför på dagen).
- Gå och lägg dig! skrek jag.
Så han fick snällt gå tillbaka till sängen. Övriga familjen hade nämligen beslutat (okej då, jag bestämde, Sonen är så lätt att korrumpera.) att han skulle bli offer för en lussning.
Så fem minuter senare gick vi in och "väckte" honom med vår skönsång. Jag sjöng vackert om "Elva nätter före jul" och sonen gurglade.

Jag hade en vit tunika och rött band om magen, sonen hade sin pepparkaksdräkt med tillhörande mössa. Sen fick vi sjunga om pepparkaksgubbarna också. Sonen har korinter till ögon och tindrade med dem bäst han kunde. Till nästa år ska vi jobba på hans sång. Jag kände att det inte riktigt var rättvist att kräva att han skulle kunna texten till i år, när han haft fullt upp med att lära sig att äta och upptäcka sina händer.

Sen gick vi ut i soffan alla tre och åt köpta lussekatter och drack kaffe framför tv:s luciafirande. De lussekatter jag bakat jäste aldrig och går därmed att använda som mordvapen. Jag skulle ha tagit med dem till affären idag. Det hade varit skönt att få slänga stenhårda lussekatter i huvudet på tanter som är i vägen. Nu hade jag inte lussekatterna med mig så jag fick nöja mig med att svära åt dem högt och tydligt. Det var mitt första föräldrautbrott. (LÅng historia kort: Vem fan har kommit på att de kundvagnar som är speciellt avsedda för att transporta bebisar i, ska vara fastkedjade och inte gå att öppna med vanliga mynt? Istället måste man gå och köa till receptionen för att köpa en speciell polett för att få använda den vagnen! Och damerna i informationsdisken är de långsammaste i mannaminne. På den tid jag hade fått tillbringa framför informationsdisken hade jag hunnit handla och ta mig igenom hela kassan!! Så jag struntade i hela shoppingen, svor åt informationsbiträdena och gick hem.)

Höjden av lycka

Alla borde få ha en söt, sovande bebis liggande på sin mage. Det finns faktiskt inget bättre än att ha ett litet troll som ligger på dig och andas lugnt och stilla.
Det finns tillfällen då kvinnor tycker att det är helt okej att betraktas som en madrass av män...

(Nej det är inte sonen på bilden..)

Vad internet har gjort för föräldrar..

Ibland känner man sig lite otillräcklig som förälder. Undrar om man gör rätt eller om man inte skulle ha orkat lite till. Gått en lite längre prommenad. Haft en mer pedagogisk mobil. Sjungit mer barnvänliga sånger än "Flickor bak i bilen" eller "Hard rock Halleluja". Undrat om babysim faktiskt har någon dold funktion som ni förbisett.

De dagarna har nu internet räddat åt mig. Två minuter på den här sidan så inser jag att jag kan föda upp honom på chokladpudding och kramar och ändå vara "Mother of the year".

Why the fuck do you have kids?!

Vem är han lik?

Jag tittar på vårt barn hela dagarna. För det mesta för att han är söt. Han är det. Hur det gick till är däremot en gåta. Var sjutton hittade han de generna?

Däremot är han inte lik någon av oss. Jo, han har sin pappas ögon, men att säga att man är lik någon på ögonen är ju nästan fusk. Hade det varit gröna ögon så hade han ju varit lik mig. Det är ju bara att gå efter vems ögonfärg det är liksom...

Däremot hittar jag ingen likhet med någon av oss i dragen i ansiktet, Maken säger det samma.
Vid ett tillfälle tyckte jag att han såg ut som min mor, när han gjorde en särskild min. Annars är han mest lik en amerikansk tv-pastor när han viftar med armarna uppåt skyn och ser förgrymmad ut. Jag kan riktigt höra domedagspredikan och se kören som talar i tungor i bakgrunden.

Sa jag att jag planerar dop just nu?

Att visa kärlek

Det finns saker man aldrig trodde att man skulle känna sig tillfreds med. Som att bada i en tunna med mäsk, äta surströmming ett helt år eller leva som nudist och jobba med asfaltsläggning.
Inte heller trodde jag att jag så lugnt skulle acceptera att bli nedkissad eller få en kaskadspya över hela mig. Men det gör man.

Kalla det kärlek eller utmattningssyndrom. Välj själva.

(Ett meddelande till våra läsare: Denna blogg har genomgått en personlighetsförändring och beslutat sig för att han egentligen fötts som mikroblogg. Jag tror att det beror på att han är känslig för sin storlek - jag har ju hållt på ett antal år nu- men han menar att han alltid varit en mikroblogg innerst inne. Humor him for God's sake..*

Jag är förälder

Det är därför jag inte skriver. Min son *insert a dictator of your choice* gillar nämligen inte att jag ägnar mig åt sömn/frukost/telefonpratande/hygien. Eller bloggande. Nu vaknade han.

Masochistens klagan

*fruktansvärt barntrallande*

Nu har jag haft värkar mest hela dan
jag väntade mig att det skulle göra ont som fan
Men hittills är det rätt mesigt och jag undrar nu
Är det värkar eller är jag en galen fru?


Värkar i 15 timmar är inget glatt
speciellt eftersom resultatet mest är "matt"
och jag är trött och tveksam
men katten han är glad
tar det inte fart snart så slutar jag

Har väntat på resultat mest hela dan
nu är det natt igen och jag är sur som fan
Jag får väl gå och sova om igen
och se om det kommer göra ondare sen

* ännu äckligare barntrallande*

(Sjunges med fördel till "Turistens klagan")

Paus-underhållning

1. Hur gammal är du om fem år? 34
2. Vem var den sista du träffade? Maken
3. Hur lång är du? 161
4. Vilken var den senaste film du sett? Män som hatar kvinnor (bättre än förväntat)
5. Vem ringde du senast? Syrran. Ibland pratar vi bara 1 gång om dagen...
6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? Eftersom min mobil inte har funktionen som föreslår ord, och jag skriver långsammast i världen så hatar jag att sms:a och gör det så sällan jag kan. Och då brukar det mest bli av typen "ok".
7. Vad är dagens planer? Hänta Tens-apparat på förlossningen, köpa mer åksjuketabletter, få en tvättmaskin och äta på Corner (hamburgerrestaurang).
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Ring alla gånger.
9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? Skilda och sedan sambos med nya sedan mer än 10 år. Det är så stabilt att det nästan räknas som silverbröllop i dagens samhälle.
10. När såg du senast din mamma? För ungefär en vecka sedan.

11. Vilken ögonfärg har du? gröna
12. När vaknade du idag? Vilken gång pratar vi om? Jag sover halva dygnet numera.
13. Har du någon gång hittat en katt? ??
14. Vilken är din favoritplats? Sängen. Det finns inget som heter "sova bort sitt liv".
15. Vilken plats föredrar du minst? Toan. Det finns ingen anledning att sitta där en sekund mer än nödvändigt.
16. Var tror du att du befinner dig om tio år? I ett underbart vackert hus här i närheten. Ska bara hitta det först.
17. Vad skrämde dig som barn? Mörker. Det gör det nu också. Jag vågar inte gå på toa på nätterna om inte toalampan är tänd, för jag tror att Voldemort står i mörkret...
18. Vem fick dig att skratta senast? Malin Wollin på AFtonbladet när hon beskrev hur hon hatade att hennes sambo alltid vinner.
19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Nej, men de ligger kvar i mitt barndomshem.
20. Har du stationär eller bärbar dator? Stationär, med plattskärm som jag älskar!

21. Sover du med eller utan kläder på dig? Naken. Jag är ständigt oroad för att det ska börja brinna.
22. Hur många kuddar har du i sängen? Två under huvudet, och en mellan knäna. Och lutar mig mot makens kudde om han inte har lagt sig. Det är ett helvete att sova på sidan.
23. Hur många landskap har du bott i? Två
24. Har du någon gång spytt på fyllan? Ja, tre gånger.
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Alltid barfota. Farmor som var min barnvakt när jag var liten var hysterisk över mina nakna fötter på hennes kalla stengolv.
26. Är du social? Jag är bra på att fejka det. Egentligen avskyr jag att träffa nya människor.
27. Vilken är din favoritglass? Pärontopp
28. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Köpa hus
29. Tycker du om kinamat? Ja
30. Tycker du om kaffe? Självklart. Men makens smaksatta hasselnötskaffe är djävulens påfund.

31. Vad dricker du till frukost? Mjölk eller fun light.
32. Sover du på någon särskild sida? Vänster sida eftersom inget annat går just nu.
33. Kan du spela poker? Ja, men hur man satsar har jag ingen aning om.
34. Tycker du om att mysa? Det var den konstigaste fråga jag hört på länge.
35. Är du en beroendemänniska? Ja
36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Ja. En alldeles utmärkt person i södra Sverige, vars barn gillar Eskimåer. Och Nelson Mandela.
37. Vill du ha barn? Det hoppas jag. Det kommer ett inom ett par veckor.
38. Kan du några andra språk än svenska? Hyfsad engelska
39. Har du någonsin åkt ambulans? Nej

40. Föredrar du havet eller en pool? Östersjön.
41. Vad spenderar du helst pengar på? Böcker
42. Äger du dyra smycken? Ingen hope-diamant men något finns väl..
43. Har du någon gång testat narkotika? Nej. Varför då? Sprit räcker så gott för mina syften.
44. Vad var det senaste du stoppade i munnen? Kanelbulle och kaffe.
45. Vem är den roligaste människan du känner? Maken.
46. Välj ett ärr på din kropp? Har ett bredvid näsan efter en träsko. Jag ramlade ur en hängmatta och ramlade ned på träskon som stod nedanför.
47. Vad har du för ringsignal? En standard.
48. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? En hel del, numera snyggt förvarade i flyttkartonger eftersom vi städade pappas vind i våras.
49. Flirtar du mycket? Nej.
50. Vart togs din profilbild för din blogg? När jag gick nynnandes i skogen en vacker sommardag och tänkte på rådjur??

51. Kan du byta olja på bilen? Ja, man kör till en verkstad och beställer ett oljebyte.
52. Har du fått fortkörningsböter? Nej, men jag glömde bältet en gång. Maken har sparat boten och tar fram den ibland och skrattar åt mig.
53. Vilken var den senaste bok du läste? Kvinnorna vid Cane River. Om fyra generationers kvinnor i slaveriets sista dagar. Mycket bra.
54. Läser du dagstidningen? Ja på nätet.
55. Prenumererar du på någon veckotidning? "Drömhem & trädgård"
56. Dansar du i bilen? Ja.
57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? Ingen aning.
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Läkartid
59. När var du i kyrkan senast? I vintras, när jag sjöng på en julkonsert i kyrkan. Men snart ska vi leta upp en passande dopkyrka.

Mitt borttappade gravid-skimmer

Här sitter jag nu i mitt höggravida tillstånd och funderar på var man reklamerar den här graviditeten. Den saknar nämligen fullkomligt det "romantiska skimmer" som den marknadsförs med. Jag känner mig förd bakom ljuset!

I väntan på att myndigheterna alternativt allmänna reklamationsnämnden tar tag i saken så tänkte jag utveckla mina klagomål här, för att illustrera problemet. Om du är av känslig natur så rekomenderar jag att du slutar läsa här. Härmed utfärdas en

*BIOLOGIVARNING*




Varför det suger att vara gravid:

1. Marknadsföringen säger att gravida kvinnor blir vackar, får fin hy och "strålar". Nästan 100% ser ut som Cathrine Zeta Jones. I verkligheten ser jag ut som Farbror Vattenmelon.
























2. Eventuellt illamående besväras man enbart av de första veckorna, och då mest i den omfattningen att man kan ligga lite drottninglikt opasslig på en divan med något kallt på pannan. I verkligheten behövde jag hålla i mig i bordet för att inte spy. Det krävdes tabletter. När jag äntligen trodde att detta var över så återvände illamåendet med full styrka i vecka 30, och jag kan inte äta ens en ½ macka innan det blir fullt i magen och den protesterar. Jag är alltså tillbaka till fullständigt illamående, samtidigt som jag är fruktansvärt hungrig, eftersom jag inte kan äta i normal takt.

3. Det viskades om några ynkliga test och prover som barnmorskan skulle göra. Men ingenting jobbigt, bara urinprov och några stick i fingret. I verkligheten krävs det en helvetes massa blodprov. Dels för att de slarvar bort en del av mina prov. Sen bara för att. Sen måste de göra om proven för att man byter landsting mitt i graviditeten. Jag kan ju hälsa er på Region Skåne att Kalmar Landsting anser att ni är knarkskallar hela bunten och att inget test som ni gjort går att lita på.

4. Att blodprov är en petitess.
Jag lovar att när du har vener som vägrar samarbeta, och det krävs minst 3 personer på labb för att ens hitta ett ställe att sticka på. När det behövs 9 rör blod för att de ska göra en blodutredning på dig. När du mitt i ett blodprov håller på att svimma, tappar talförmågan och plötsligt inte hör vad personerna i rummet säger åt dig. När du efter provet är färdigt kaskadspyr över dig själv och över avdelningens golv, eftersom din kropp inte kunde hantera att bli svimfärdig. När du efter detta är så uttröttad att du sover i 18 timmar. Då tycker du inte att det är en petitess att ta blodprov, eller att det "bara är att bita ihop och växa upp".

5. Sparkar kittlar nästan bara och alla kan känna dem. Ungen sparkar på exakt samma ställe minst 20 gånger i följd så alla hinner komma springande från när och fjärran för att känna på rörelserna.
I verkligheten så byter ungen håll och lägger av så fort någon annan närmar sig med en hand. Maken blev ditropad ett antal gången bara för att sitta stilla med sin hand i 20 minuter och bli stel i nacken utan att få så mycket som en spark. Dessutom är upplevelsen av att bli kickad i revbenen, eller sparkad rakt på klitoris från INSIDAN inte alls något att eftersträva. Hade ungen någon veckopeng att dra in så skulle jag ha gjort det då.

6. Ultraljud är en vacker upplevelse där föräldrarna får se sitt barn och reflektera över det under som skett, tillsammans med en leende barnmorska.
I verkligheten är ultraljud i slutet av graviditeten ett helvete eftersom man håller på att svimma av att ligga på rygg, och pappan får springa efter vatten och våta handdukar för att hindra dig från att tuppa av helt. Du ser nästan inget på den där skärmen och får slutligen betala 40kr för bilder av Picasso-typ, utskrivna på faxpapper.


Nu väntar jag bara på hur en förlossning kommer att gestalta sig. Kommer jag att sjunga finstämda psalmer mellan värkarna (se nedan) eller kommer jag att låta mer som den den andra videon? Jag beklagar, men vår barnmorska kommer inte att få lyssna på delfinljud eller Enya vid den här förlossningen. Vårt barn kommer att födas till tonerna av arga tyskar.
Om det inte stämmer överens med HENNES bild av hur en förlossning ska se ut så är det mellan henne och ARN...

Att rota om sig

Utsikten från mitt skrivbord har förändrats drastiskt. Med tanke på att jag tidigare såg in i min vardagsrumsvägg och nu _har_ en utsikt (om persiennen var uppdragen dvs) så är ju bara det en väsentlig skillnad. Men förändringen är större än så.

Mitt skrivbord står numera inte i Malmö, som det gjort i 7,5 år. Sedan i tisdags förmiddag befinner sig jag, mitt skrivbord och min familj i Småland. Vi har sagt adjö till jobb, lägenhet och storstad och förflyttat oss till småstad och hyresrätt. I princip kan man säga att vi under den senaste månaden förändrat och bytt ut ALLT i vårt liv vad det gäller boende, sysselsättning etc. Det enda som är detsamma är att vi och katten. Skilsmässa är alltså inte aktuellt. Tvärtom.

Nästa månad väntar fler förändringar. Min inneboende alien kommer då att genomföra sin egen förflyttning, från insidan av min mage till utsidan, via en mycket liten gång, på ett så obehagligt sätt att jag helst hade hoppat över det om det var upp till mig. Jag skulle också kunna uttrycka mig mindre kryptiskt och helt enkelt säga att jag är höggravid och kommer att föda vårt första barn i mitten av oktober.

Men varför säga saker på ett normalt sätt, när man kan uttrycka sig på ett annat sätt... Det vore inte riktigt jag då. När folk får reda på att vi ska bli föräldrar brukar en av de första kommentarerna vara:
"Å vad roligt!" Mitt svar brukar då vara "Ja, jag hoppas det." Då brukar folk se extremt förbryllade ut. Som blivande förälder ska man nämligen glida runt i ett rosa tonat ljus och vara så blåögd och naiv att Pollyanna skulle blekna. Men ett mera realistiskt svar är ju att jag faktiskt inte har en aning om hur det är att vara förälder, men jag är väldigt säker på att det inte är glitter och glamour och dans på rosor hela tiden och det ligger inte för mig att låtsas.

Ibland får jag frågan om jag är orolig/nervös/rädd inför förlossningen. Det är jag inte. Jag räknar med att det kommer göra så ont att bilder ur Shindlers list kommer flasha förbi på näthinnan, och att jag kommer skrika som besatt och tro att jag kommer att dö. Med den inställningen kan det bara bli bättre, resonerar jag. Men även detta svar brukar störa folk. För man ska le lite vekt och säga att man helst inte vill tänka på det där... och alla kvinnor som har fött barn ska få le överseende och klappa sig på axeln över att de är så snälla att de inte skrämmer upp dig mer fast de skulle kunna. Men när mina förväntningar redan är värre beskrivningar än de själva skulle kunna hitta på så är det inte så kul längre.

Å andra sidan kommer jag från en rätt knäpp familj när det gäller att handskas med sånt här. I min babybok har min mamma kommenterat sin förlossning med orden "Det gick bra. Vi fick kaffe och smörgåsar efteråt." Vilket säger en hel del om henne. :)
Min syster låg inne på förlossningen och vägrade erkänna för någon att värkarna gjorde ont. Istället för att beklaga sig och låta som normala förstföderskor, så bet hon ihop och suckade lite besvärat. Den andra kvinnan på rummet frågade henne om det gjorde ont och syrran försäkrade att det inte var så farligt. Till slut fick den andra kvinnan övertala syrran att ringa på personalen och acceptera att det faktiskt var värkar hon hade och inte skoskav..

I motsats till de här superkvinnorna utan smärtkänsel så är jag extremt gnällig. Jag har ont, och när jag har ont så gnäller jag. Jag kommer att skrika som en gris under förlossningen och om någon försöker säga åt mig att INTE göra det så kommer min sista energi gå åt till att strypa dem långsamt med CTG-apparaten. Nej, det är inte bildligt talat. Jag kommer att ta till våld. Mitt sätt att handskas med smärta är att förvänta mig det värsta och sedan gnälla så mycket som möjligt under tiden.

Å andra sidan, ibland kan man märka att jag är släkt med min mamma och syster. Häromdagen var vi på ett andra ultraljud. Något som beskrivs som en stund av pur mysighet. Där låg jag på rygg med glidslem på magen (sjukvården vet då hur man sexar till ett ögonblick) och kände att det var en smula obekvämt. Efter en stund började jag kallsvettas, och tänkte att det var dålig luft i rummet. Sen kom illamående, och jag tänkte att jag ska inte ställa till besvär, undersökningen är nog snart klar. När rummet började snurra och det var 5 sekunder från att helt svartna framför mina ögon pep jag lite försiktigt om att jag nog skulle behöva dricka lite vatten för jag mådde inte så bra. Och ursäkta ursäkta men jag håller på att svimma och kan vi möjligen ta en liten paus? Och jag kände mig som världens svikare som tvingade henne att avbryta sitt jobb för att jag var mjäkig.
Jag la mig på sidan, Maken hämtade flera muggar vatten till mig som jag hävde i mig som en efter en vandring i öknen. Han såg hur blek och dålig jag såg ut, och hämtade våta handdukar så jag kunde badda ansiktet och långsamt kvickna till. Efter ett tag behagar sköterskan erinra sig att i slutet av graviditeten kan det vara svårt för en del att ligga på rygg, för då trycker barnet mot en viktig blodåder. Å tack, kunde du inte påtalat det INNAN jag la mig ned så jag hade haft en chans att fatta vad som hände när jag höll på att svimma??
Det tog mig flera timmar att bli människa igen efter den undersökningen...

Nåja, nu är vi alltså tillbaka i småland. Vi ville helt enkelt inte fostra barn med skånsk dialekt. Den där vi bor nu är inte heller så vacker men det är iaf bättre. Det finns mycket att säga, och jag kommer att säga det. Lite i taget...

Pisk på stjärten SVD!!

Idag läste jag SvD. Det händer ibland. Vissa dagar är det mer givande än andra. Idag tillexempel fick jag se svart på vitt vems lön som SvD borde spara in på såhär i kristider. Dan Backmans lista över udda Eurovision är bland det lataste reseachunderlag jag någonsin sett. Det största problemet är att bidragen knappast är udda, de flesta är mest 70-tal och någon har en lustig frisyr. Det näst största problemet är att han inte ens orkat skriva idividuella kommentarer till klippen utan nästan kopierat flera av dem.

Dan, såhär ska det se ut. Bara som ett exempel:

CEES LISTA ÖVER UDDA EUROVISION-BIDRAG GENOM TIDERNA

1. Tyskland 1998 - Guildo Horn - "Guildo hat euch lieb"
Vansinnig tysk med vansinniga kläder springer runt och juckar mot pinnar långt innan Lena Ph kom på den idén.




2. Österrike 2003 - Alf Poier "Weil der Mensch zählt"
Liten man i basker tar med sig djuren från ladugården och blandar barnvisa med metall-riff.




3. Polen 2003 - Ich Troje "Keine Grenzen"
Ett rymdepos i polsk stil, med Edward Scissorhands som en av solisterna. Tänk er Håkan Hemlin försöka sjunga smäktande om fred. Låten i sig är inte så illa men hela inramningen är rätt galen.





4. Grekland 2002 - Rakintzhs "SAGAPO"
För att fortsätta på rymdtemat så kan vi presentera ett rejält synthnummer som skulle göra S.P.O.C.K. nöjda! Det påminner om ett gäng Stormtroopers från Star Wars som bestämt sig för att bli snälla och börja sjunga istället. Jag var en av få som gillade akten detta år.




5. Israel 1987 - Datner & Kushnir "Hoppa Hulle"
Bluesbrothers på Hebreiska, låter det bra? Det här är bidraget som fick Bert Karlssons att lyfta mikrofonen och ta ton.



6. Moldavien 2007 - Zdob si zdub "Boonika bate doba"
MOldavisk reaggie blandat med en massa gitarr, och så en uppklädd liten gumma i en gungstol.
Låten heter ungefär "Farmor slår på trumman", och det är vad som händer här. Inte så gammal, men ändå en klassiker.



7. Sverige 2000 - Roger Pontare "When spirits are calling my name"
Vi måste faktiskt ha med Sveriges mest udda scenshow. Låten älskar jag, men Europa måste verkligen ha undrat var vi hittat den här killen och hans indianpolare. (Introt är långt, låten kommer igång efter ca 1 minut så håll ut!)



8. Tyskland 1979 - Dschinghis Khan (the group) performing "Dschinghis Khan" (the song)
Visst, det är en billig poäng. Men man KAN inte göra en sån här lista utan att ta med Dschinghis Khan. Låten blev en hit. I Sverige fick vi en cover på denna av Vikingarna. Kanske inte Christer Sjögrens ljusaste stund..



9. Schweiz 1979 - Pfuri, Gorps & Kniri "Trödler & Co"
Bröderna Djups Europeiska föregångare (eller är det efterträdare?).



10. Ukraina 2003 - Oleksandr "Hasta la vista"
Med anledning av vad Sverige skickar i år, så är det på sin plats att nämna att vi på intet sätt var först med att blanda opera och pop i Eurovisionsammanhang. Den här unge mannen från Ukraina var en av de första, och bidraget ansågs som klart "udda" när det kom.
Jag lägger in videon istället för framträdandet, eftersom den är klart sevärd. Ingen har någonsin sett så glad ut över ett kraschat förhållande som Oleksandr.