Knätofsar och döden

Oj, oj, oj nu har det varit dött här länge. Ber om ursäkt för det, men så blir det ibland när livet rullar på =)

Midsommaren firades i Malmös Folkets Park. Vi tittade på när de dansade runt midsommarstången (jag kommer aldrig att vänja mig vid små grodorna sjungen på skånska) och ett folkdanslag som snurrade runt. Solen stekte intensivt, vilket medförde att mina tår blev lätt brända och att häften av besökarna i parken var i stort behov av deo. Fattar inte varför folk kan gå omkring och lukta så illa, eller kan det möjligen vara så att alla illaluktande människor begav sig till just folkets park?!?

Min favorit i mp3 spelaren just nu, är en bröllopspolska från tvserien "Arns rike". Jag lyssnar på den om och om igen när jag går till träningen, och försöker att tänka ut hur 17 det var man dansade polska. Jag dansade folkdans när jag var i tioårsåldern, men det har runnit mycket vatten under broarna sedan dess, så jag har noll koll. Om någon har kunskap om hur man dansar alla dessa danser så tala gärna om det!

Det vore coolt att ha en folkdräkt. Fast jag vet inte när jag skulle ha den. Dessutom är de svindyra och går inte direkt att köpa på H&M. Letar även efter bilder på olika folkdräkter, men det är inte lätt. Får väl ta en tur till biblioteket =)

Nu har sommarprogramen börjat på allvar. Allsången är i full gång, fast det var dåliga gäster idag, förrutom Sven-Bertil Taube. Darin har hunnit vara artist i ungefär 2 minuter och kan 1 låt, och hade därmed inget där att göra eg. Blä.
Sommartorpet är inne på sitt tredje avsnitt, lite kul med ett helt nytt hus. Jag gillar graniten skarpt, önskar att jag hade ett hus och en massa pengar att lägga granit på.

Tyvärr har jag fortfarande inte hunnit lyssna på en enda sommarpratare. Det måste jag åtgärda imorgon. Just nu finns det alldeles för många böcker att läsa, filmer att titta på och saker att göra. Men det är väl tur att man håller sig aktiv =)

Ska på begravning på fredag, en avlägsen släkting. Så det blir en biltur från torsdag till söndag, och en möjlighet att hälsa på familjen också. Det ska bli kul.

Det är så onaturligt med död i vår tid. Vi lever som om det är det minst naturliga som kan hända, och gömmer undan den och undviker att prata om den, fast det är den enda upplevelse -förrutom födseln- som alla människor faktiskt har gemensamt. När min farfar dog var jag 7 år och fick vara hos en kompis och leka när familjen gick på begravning. Vet inte om det var rätt eller fel, jag kanske skulle ha blivit livrädd om jag följt med. Den första begravningen jag var på var en annan avlägsen släkting och jag var 13-14 år. Jag bad om att få följa med, för jag ville få en chans att vänja mig vid begravningar innan någon mer närstående skulle dö. Det var bra, för jag upptäckte att jag reagerade ganska konstigt. När allt är sådär hemskt så har jag så lätt för att skratta, just för att situationen är jobbig och för att det vore så riktigt fel att skratta. Jag gjorde det naturligtvis inte, men jag fick anstränga mig. Det var ju inget som var kul med att någon låg där och var död, men det var så jag reagerade. Med tiden, och fler begravningar, så har jag blivit bättre på att hantera döden. Så man kan säga att jag ska på terapi på fredag ;)
Min mamma var hysteriskt rädd för allt som hade med döden att göra, men hon löste det med tiden genom att bli sambo med en begravningsentrepenör. Sen var det liksom bara att ge upp.
Själv har jag inga planer på att byta sambo, och eftersom jag inte tror att han kommer att ge sig in på den banan, så får jag istället bekanta mig med döden genom att gå på begravningar. Vi får väl se på fredag hur mycket av min morbida humor som återstår..

Dagens tänkvärdhet:
We live in an age where lemons are used to wash dishes, and lemonade is made with artificial flavors.

Länkar!

Jag håller på att lägga in lite länkar som jag gillar. Du hittar dem här till höger.
Den ena är min egen sida Vigselringen. Den andra är en annan trevlig blog som ni kan kasta ett öga på om ni vill ha mer att läsa, den heter V´s visioner.

Det kommer mera =)

Vuxenpoäng

Ojojoj, lång dag!!!

Det är sällan det är så mycket dag som idag. Jag har gjort saker som skulle räcka till tre dagar minst. Ibland känns det som att man gör så mycket en dag att man slösar med livet på något sätt, för sen kan det gå en massa dagar man inte gör något alls.

Jag hade en anställningsintervju idag. Det var skitläskigt. Jag tog taxi till socialkontoret så att jag inte skulle bli försenad. Sen hade jag en kvart på mig så jag fick gå in i en blomsteraffär mitt emot och fördriva lite tid. Det fanns en massa kul saker där som jag ville köpa och ge till min mamma, men jag kommer inte kunna träffa henne i sommar och då kändes det fel att släpa runt på ett fågelbad till oktober, även om det var fint.
Sen började klockan närma sig och jag gick in i byggnaden och upp till andra våningen. Sen stod jag utanför dörren och väntade för jag vill vara Hamilton. Det är min nya grej, att vara Hamilton. (För den som inte vet så lyssnar jag igenom hela Carl Hamilton serien på talbok på nätterna.) Hamilton är nämligen extremt punktlig. Det vill jag också vara. Sådär sjukt punktlig så att man kommer på sekunden rätt. Fast då måste man ha en klocka som går exakt. det har inte jag, tror jag, jag måste kolla med Fröken Ur och jag har inte numret dit. Och sen måste man vara bra på att komma i tid. Det är jag inte. Jag är extrem dålig på att komma i tid, har alltid varit. Är oftast inte så himla sen, men typ 3-5 minuter, alltid. Men jag jobbar på det. Så jag stod där utanför tills klockan var 2 minuter i. Sen vågade jag inte vänta längre för jag visste inte om min klocka gick rätt.

Det var 2 som intervjuade mig och de satt mitt emot varandra och jag fick sitta och vända på huvudet hela tiden med ett malande mantra i huvudet att om man träffar 2 intervjuare samtidigt så måste man se till att kolla på båda. Sen fick jag kaffe. Det är hemskt när man blir erbjuden kaffe på en intervju. Om jag säger nej så verkar jag antingen otrevlig/icke kaffedrickare/ oförmögen att slappa av vid en intervju, och vilken som är lika fel. Så man måste säga ja. Sen kan man inte köra upp en stor kopp i ansiktet när någon annan pratar, för då är man inte uppmärksam. Så då kan man inte dricka. Återstår tiden då man ska svara på en fråga och då är ju munnen av förklarliga skäl upptagen. När intervjun var slut hade jag hunnit dricka 2 klunkar, så jag var tvungen att vara en sån dr jobbig jävlen som lämnar en halvdrucken kopp, vilket är jobbigt för dem när de ska bära ut den. Jag kommer aldrig att få jobbet...

Sen gick jag och handlade skor. 2 par. Nästan som en riktig tjej, skrattade sambon och duckade skickligt för stekpannan. Ett par röda gympaskor och ett par svarta utan snören och med låg häl. Jag blev helt yr av all shopping =) Sen gick jag till Matton som är en pappersaffär och tittade på scrapbooking prylar, eftersom jag planerar att starta en ny hobby när jag får tag i lite pengar. Sen tog jag bussen hem. Alla bussar har fått nya nummer. Jättebra! tyckte Skånetrafiken. Nu går bussarna betydligt oftare och på mindre krångliga turer. ****&%¤#&** tyckte min kompis Ebba som skulle hem från jobbet och var tvungen att gå en kvart för att kunna ta en annan buss och komma hem 40 minuter senare än vanligt. Eftersom bussarna som går med 5 minuters mellanrum slutar med det vid klockan 17 när alla normla människor ska från jobbet, och börjar gå med 30 minuters mellanrum ist.

Ikväll har jag varit på styrelsemöte i min bostadsrättsförening. Vi hade möte med vår nya fastighetsskötarfirma, där vi talade om alla saker vi ville att de skulle fixa. Jag riktigt såg dollartecken i nissarnas pupiller vartefter vi radade upp våra problem. Fast de var trevliga. Sen gick de och vi hade styrelsemöte och jag bestämde att vi ska köpa dynor till utemöblerna och sätta upp nya anslagstavlor. Det är inte riktigt klokt att jag ska föreställa vuxen och sitta och bestämma saker i en bostadsrättsföreningsstyrelse (rekord i långt ord?!). Det är humor. Det är sådana ögonblick då man känner sig som 14 och börjar kolla sig bakom ryggen efter den där utryckningspatrullen som ska komma och avslöja dig och eventuellt klippa söner ditt körkort/legitimation och skrika att du minsann inte är vuxen och att nu har vi minsann kommit på dig! Sen åker jag dit för bedrägeri och får bygga Lego på 6-årsverksamheten resten av sommaren eller nåt. Det känns så iaf. Men det hände inget så nästa gång ska jag testa om jag kan få igenom en pool på baksidan, att föreningen bör köpa en gemensam zebra eller att alla måste städa hos mig för att jag är så bra. Betala tionde har jag också funderat på, men jag sparar nog det till mötet efter, man måste gå ut försiktigt. =)

Dagens självgodhet:
För mej är hedersplatsen där jag själv sitter.

Hujeda mig

Verkligheten är förvirrande ibland.

Har tvättat idag. När jag kom ner så var tvättstugan jättestökig, filtret till torktumlaren var precis fullt, det var massor av skräp på golvet och mskinerna hade en högar av utspillt tvättmedel på sig. Jag förvandlades till en tjurig tvättstuge-kärring och mummlade för mig själv. Men det sitter ju redan arga lappar som inte hjälpt ett skit, så förutom att gå upp till nissen och knacka på, och erbjuda en kort kurs i tvättstugeteknik så finns det nog inte mycket jag kan göra förrutom att städa och hålla tyst.

Ikväll är det Shakespere in love på femman, väl värd att se. Det verkar faktiskt finnas en chans att allt ordnar sig idag också. Jag fick nämligen en kallelse till jobbintervju idag, på ett jobb jag sökte i förrgår. Jag ska dit på onsdag, och skulle jag få det så är jag uppbokad i tre månader, det är ett sommar-vick, och jag vill gärna ha det.

När man får ett samtal där de säger att de vill att man kommer till en intervju så blir man först jätteglad, hoppar runt och skriker. det är vads om händer de första 10 sekunderna, sen inser man att man fått en intervju och att det är jätteläskigt. Den känslan håller i sig betydligt längre. Jag gissar att den kommer att förbytas till ren skräck runt klockan 12 på onsdag, för att 1,5 timme senare övergå till misströstan innan jag slutar vänta på telefonsamtalet som aldrig kom. Men det är ju iaf kul att veta att någon reagerade på min ansökan, för då kan det inte var så illa.

Jag har nu 4,5 dag att oroa mig. Det ger gott om tid att hinna gå ungefär tre varv runt alla orosmoment, drömma några bizarra drömmar om anställningsintervjuer där man tvingas spela ukelele eller svara på geografifrågor, ställda av sin lågstadielärare (som plötsligt bytt karriär), och gott om tid att döma ut all den kunskap (för att inte tala om hela sin garderob) man förvärvat. Hur fan ska jag lyckas lura dem att anställa mig??!
Testa själva, hur 17 svarar man på idiotiska saker som:

- Vilken är din bästa egenskap?
(Jo, jag har bollsinne, det tycker jag är bra.)

- Vilken är din sämsta egenskap?
(Tja, jag är morgontrött, blir galen när folk inte gör vad de ska, har lite svårt at komma i tid, avskyr att delegera för då kommer någon annan att antingen skita i att göra det eller göra det sämre än mig...eh var det 1 du sa?!)

- Varför ska vi anställa just dig?
(För att jag inte har några pengar och verkligen behöver ett jobb. Fast det finns ju bättre jobb än det här, och lönen kanske inte är jättebra, men det är ju mer än 3500kr/mån. Eller?)

- Vad tror du att du kan tillföra vårt arbetslag?
(Tja. Jag kan se till att vi bara har gott kaffe i personalrummet istället för all äcklig Skånerost som folk dricker här. Var kommer du ifrån sa du?)

- Hur tycker du att en bra chef ska vara?
(Lägga sig i så lite som möjligt, vara positiv och uppmuntrande och inte ta så hårt på stämpelklockan.)

Nä, det är inte alldeles lätt. Man ska låta som en Fröken Sverige kandidat, men samtidigt låta trovärdig, men får inte säga något negativt. Man måste vara ärlig men allt man säger används emot dig. Och i slutänden kan du bli bortvald av de mest idiotiska anledningar. Sa jag att jag var glad över att få en jobbintervju? *l*

Dagens sanning:
Only a pessimist complains about the noise when oppurtunity knocks.

Sökande efter sömn och arbete

Ojoj oj. Man ska inte blogga när man är så här trött, men jag vill och jag får inte gå och lägga mig. Han som ska natta mig är nämligen upptagen med att spela (döda omväxlande tyskar och allierade i ett dataspel). Så han bestämde att jag skulle surfa ett tag. Jag känner mig sååå förtryckt. Eller så kanske jag helt enkelt ska hålla tyst eftersom jag övertalande honom att äta 2 bullar för 10 minuter sedan, bra för skojs skull. Tur att vi kan ta egna beslut i den här familjen =)

Jag är numera arbetssökande. Inte arbetslös. Säger min sambo (herregud ni tror snart att jag går på löplina mellan spis och säng också, med en alternativ-rutt förbi strykbrädan. Så är det då rakt inte. Jag stryker nämligen inte *lol*). Nåja. Jag är arbetssökande eftersom jag bara varit utan jobb i några dagar, tre närmare bestämt. Jag har ringt på jobb, sökt en massa, mejlat, skickat, surfat, besökt arbetsförmedlingen, you name it. Fast det har bara resulterat i att jag nu inte har mer att göra. Fast då kan jag ju ta helg med gott samvete.. Jag var inte den enda akademikern på arbetsförnedringen heller, det var 4 andra där samtidigt som jag, från mina parallellklasser. Det bästa med gruppinskrivningar är att ingen äckel-hurtig människa bestämmer att du ska komma dit klockan 8.00 "Så du kommer upp den dagen!!". Det är ett jävla diskriminerande av människor med fallenhet för skiftarbete!! Varför är det så förbenat viktigt att tvinga upp alla stackare så tidigt som möjligt, de flesta av oss har inga kor att mjölka och kan faktiskt få sova tills vi bestämmer oss för att skaffa barn och aldrig mer få sovmorgon. Fast tanterna på arbetsförnedringen vill väl ha sin flextid efter klockan 14.00 antar jag...

Jag trodde att det var ett skämt att de på arbetsförmedlingen inte förstod akademikers arbetsmarknad. Hur svårt kan det vara liksom? Jag skulle fylla i vilka typer av jobb jag söker. Eftersom Socionom är en titel på en utbildning och inte på ett yrke, och att en socionom kan jobba inom kanske 20 olika verksamheter så kunde jag knappast lista 20 sorters jobb. Dessutom så står det alltid "Socionomutbildning" i jobbannonserna, så jag tänkte göra det lätt för dem på arbetsförmedlingen. Så jag skrev helt enkelt att jag skulle söka jobb där det efterfrågades den kompetensen. Men det var för avancerat för henne. Så jag fick ge exempel på vad man kan heta, som socialsekreterare, behandlingsassistent och och skrev och såg nöjd ut. Sen tyckte hon att jag skulle bli enhetschef, för det var så många av hennes kompisar som var det. Ehh? Jaha? Jo, det kan man nog bli när man har ett poar års arbetslivserfarenhet, men jag har just blivit färdig med min utbildning och fixar uppenbarligen inte ett sådant jobb, tyckte jag. Då tittade hon bara på mig. Det var nog det dummaste jag hört sedan en polare påstod att man inte behöver någon utbildning för att vara psykolog för "jag får jämt lyssna på mina kompisar"... Suck.

Jag har tränat idag. Det var 1,5 vecka sedan och jag var dödligt stel. Det är skolavslutningar och fint väder, så när jag och Ebba kom dit så stod det en ensam tjej där med instruktören. Så vi var tre deltagare på passet idag. För några veckor sedan var det helt galet, då var det plötsligt 10 nya som kom dit. Det är väl så, när solen tittar fram inser folk att det blir sommar och badsäsong det här året också. Sen tränar de och äter morötter i 2 veckor. Sen har de antingen kommit från de 1,5kilos övervikt de hade, eller tröttnat och lurar sig själva attde istället kommer att idrotta ute heeela sommaren, för ingen vill ju ändå träna inomhus när det är så vackert väder. Jag vet, för det är sånt som jag själv sagt till mig i flera års tid... =) Fast det här året så går jag inte på det längre.

Ojojoj, nu är det bäst jag lägger mig iaf. Jag vågar inte läsa vad jag skrivit, för när jag är såhär trött så blir jag så förbannat tramsig och skrattar åt allt. Så om jag skrivit lustigt så beror det på att jag är trött, inte på att jag hänfallit åt spriten efter mina 3 dagar som utslagen och arbetssökande =)

Dagens citat:
Mina barn skall minsann få arbeta. Det har mina föräldrar fått göra.
/Erik Zetterström (Kar de Mumma)

Visst gjorde jag det bra?!

För det märkte ni väl, att det var jag som regisserade nationaldagsfirandet från Skansen?! Jag lovar! Jag satt här så fint i soffan, hade just käkat vår speciella Nationaldags-pasta (skinka, tomat, paprika, lök, grönsaksbuljong och creme fracihe) vid vårt soffbord som var pyntat med en pappersflagga dagen till ära. Så, jag hade just käkat färdigt och börjat titta på firandet från Skansen. Gunilla Backman sjöng Himlen är oskyldigt blå, hon hade en snygg klänning, men jag gillar inte Ted Gärdestad något vidare. Så jag satt och mumlade om att de borde göra ett popuri på landskaps-sånger, eftersom det faktiskt är Sverige, hela landet, vi ska fira, och inte bara Stockholm. Så, vips, så lydde de. Nog visste jag att jag har en klar stämma, men att den skulle höras ända till Skansen var ju en liten överraskning. Men, men, så är det. Goda idéer färdas snabbt.

Kungen höll tal, fast han verkade ganska skakig. Var väl skakad av gårdagens tjafs i tidningen (DN debatt). Det var några republikaner som startat ett "upprop" för att hindra fortsatt monarki när Kungen dör. Trams. Det var ett bra svar i Expressen idag, av Ulf Adelsson, om någon är intresserad. Fast han missade några saker. Så, eftersom mina kloka åsikter hörs ända till huvudstaden (åtminstone idag) så tycker jag att det är min skyldighet att banka lite vett i dessa dårar. För vett behövs.

För det första: pengarna.
Visst, det kostar en hel del pengar att ha monarki. Fast det är ju inte kungen personligen som kostar så hemskt mycket. Kungafamiljens förmögenhet är personlig och utökas knappast av appanaget. Däremot så har vi ett stort antal slott i Sverige, som vore trist om de förföll. Det kostar. Dessutom kostar det att ta hand om gäster vid stadsbesök osv. Kostnader som vi hade haft iaf. Presidenten i USA behöver också pengar till underhåll av vita huset. Kaffet kostar pengar även när Bush bjuder Putin på en kopp. Ingen skillnad. Det är väl ändå ingen som tror att Göran Persson skulle be gästerna ta med egen kaffekorg??

För det andra: tiden.
Representation måste alla länder hålla på med. I en republik hamnar denna syssla på presidenten och hans familj istället för kungafamiljen. Skillnaden är bara att presidenten samtidigt måste ta hand om ett land och oroa sig för omval etc. Vilket som ska anses bli mest lidande är nog hugget som stucket. Men uppenbarligen så skulle Persson få betydligt mindre tid till att styra landet än han har nu, om han dessutom skulle åka runt och klippa band. Jag vet inte vad ni andra säger, men i min värld så tycker jag att den som styr landet behöver lägga så mycket tid som möjligt på den uppgiften. Så himla bra går det inte att han bara kan luta sig tillbaka och ta semester. Då är det himla skönt att ha en familj som tar hand om all bandklippning och tedrickande så att de som styr landet kan ägna sig åt det.

För det tredje: det demokratiska med republik.
I artikeln så talas det om att det är så hemskt med ett ämbete som ärvs, och att det vore mycket bättre med en presidentpost som alla kan väljas till. De skriver att
"Den dagen ska komma då vi får rösta fram en statschef i ett val där varje svensk medborgare äger rätt att ställa upp och konkurrera på basis av duglighet och kompetens."
Har författarna över huvud taget läst eller sett något av hur det fungerar i andra länder med republik? Har de inte ett uns av kunskap om, tja, presidentvalet i USA? Val av president är på papperet oerhört demokratiskt. Men knappast i verkligheten. Hur många kvinnliga presidenter har USA haft? Hur många svarta? Noll och noll. Hur många av presidenterna under 1900-talet har kommit från en fattig, eller en arbetarklassfamilj? Jag har inte full koll medger jag, men George Bush är ju knappast ett posternamn för "The American dream" där den lille fattige pojken som arbetar hårt hela sitt liv vinner sin rättmätiga framgång... Det är knappast en tillfällighet att det är de rika, de med kontakter, rätt skola, rätt utbildning, rätt släkt och en fruktansvärd massa pengar att betala sin valkampanj med blir presidenter. Det är en typ av demokrati, men knappast på det sätt som vi eftersträvar i Sverige.

Så frågan är vad vi skulle uppnå med att ta bort kungahuset. Möjligtvis att de som redan har all makt de behöver nu även kan klippa band åt fosterlandet Sverige. Då är det billigare att skippa sken-demokratiska val och låta familjen Bernadotte fortsätta gör det som de redan gör.

Dagen citat:
En diplomat är en person som kan be dig dra åt helvete på ett sådant sätt, att du faktiskt ser fram emot resan. /Caskie Stinnet

Jag vägrar bli norsk!!

Snart är det måndag. Det ska vi fira! Eller, inte just måndagen egentligen (fast den stackars dagen alltid får så mycket skäll, den skulle ju behöva uppmärksammas någon gång på ett positivt sätt, jaja) utan det faktum att på måndag är det den första Svenska Nationaldagen värd namnet!!!

Äntligen är det en helgdag på nationaldagen. Det är inte klokt att det skulle ta sån tid. Desutom blev det ju nu en besparing för regeringen, när de bytte ut annandag pingst mot 6 Juni, eftersom nationaldagen vissa år kommer att infalla på helgen, och därmed inte kräva extra ledighet det året, till skillnad mot annandag pingst som alltid är på en måndag. Så efter bönfallande i flera år att regeringen ska fatta att vi måste ta nationaldagen på allvar, så slutade det hela med att regeringen får tack för att de snott semester från oss.

Det klagas varje år över att vi inte firar som norrmännen, och att svenskar är så trista. Jag tänker inte försöka påskina att vi firar lika galet som norrmännen, men ärligt talat, den 6 Juni kan faktiskt bli någonting. Om vi bara slutar gnälla. Det är som en stor del av svenska folket tror att vi ska behöva dra igång någon slags fadderverksamhet för att få stil på vårt firande!! Varför då? Vi firar så bra på andra dagar. Visa mig den svensk som känner sig lika nervös över midsammar, då har vi inga problem att fira. Och varför det? Jo, för att vi har fått lite tid på oss och för att vi helt enkelt försöker ha kul och trevligt och inte sitter och väntar på någon jädra broschyr i flerfärg från socialstyrelsen!!!
Vi behöver inte en statlig utredning som bestämmer hur vi ska bli så norska som möjligt på 6 Juni.
Vi behöver inte bli så skräckslagna och börja tänka knätofsar och folkdanslag och leta i stadsarkiven efter det svenskaste, svenska.
Vi behöver inga studieresor till Norge, Brasilien eller Frankrike eller vilka andra land som brukar dras upp som exempel på mäniskor som "lever ut" och "verkligen kan fira". Trams! Vi kan fira vi precis lika bra, om vi bara glömmer bort att vara så förbenat pretatiösa och nervösa.

Felet vi gör är att vi tror att för att fira Sverige och den svenska nationaldagen så måste vi glädjas över gamla saker, i någon slags "det var bättre förr"-anda. Det är jättefint att Gustaf Wasa blev kung den 6 Juni 1523, även om vi nog inte kan säga om han var så väldans trevlig som person. Och det är jättefint att vi har en bra regeringsform från 6 Juni 1809 (och senare 1974) med positiva saker som yttrandefrihet, religionsfrihet och successionsordning som inte hoppar över tjejer. Och svenska flaggan har trevliga färger (mörkblått! mörkblått och inte ljusblått, kom ihåg det!), men i ärlighetens namn: inte är det väl därför som du gillar Sverige?!!

Det finns folk som kallas etonologer, som ägnar sin arbetstid åt att fundera över våra seder, traditioner och hur vi beter oss. I en trevlig bok som heter "Svenska vanor och ovanor" skriver de om typiskt svenska saker, idag. Kafferasten till exempel. Kaffe dricker vi kopiösa mängder av. Själv skulle jag inte vilja vara utan mitt kaffe, flera gånger om dagen, eller alla de olika sätt att hantera kaffe på. Vi dricker det i gröngräset, på café där vi kan göra oss till och ta en latte eller espresso istället, i fikarummet på jobbet, i köket innan jobbet, eller varför inte ur en termos bredvid vägen i morgondiset på väg till det spännande utflyktsmålet. Men kaffe dricker vi. Och det behöver vi ingen film på Anslagstavlan för att klara av...

Vad äter vi i Sverige, vad är typiskt svensk mat? Tja om du letar efter typisk svensk mat som dessutom ska vara gammal så blir det himla trist, rovor och sill antagligen, för potatisen är förhållandevis ny. Men om du ska göra dig till på det sättet så förstår jag om du inte ids fira på måndag. Så vad äter vi idag?! Vanlig mat i Sverige idag är hamburgare, pizza, kebab, taccos och varierande pastarätter. Finns det något svenskare än köttfärssås och spaghetti! Varför inte fira att du har möjlighet att äta så väldigt mycket goda saker, och helt enkelt strunta i vad de stackars svenskarna åt på 1600talet. Det är ju ändå dagens Sverige du gillar! Ät det du tycker om! Den pizza du äter på fredagen skulle ändå knappast anses som Italiensk om du frågade en italienare..

Det behövs inga spelmanslag och knätoffsar för att fira, om du inte gillar det i vanliga fall. Sverige är ett av världens bästa musikländer, och det finns hur mycket att välja på som helst. Visst kan du gnola en smula på Öppna landskap om du käner för det, men det är faktiskt inget misslyckande bara för att du inte förvandlar ditt vardagsrum till Allsång på Skansen och sjunger Stockholm i mitt hjärta. Välj den musik du gillar och fira att du inte är tvingad att lyssna på Schnappi das kleine krokodill hela dagarna!

Så ta fram en liten flagga och vifta lite med den. Ta dig en kopp kaffe eller en öl eller vad du nu gillar, köp en helsvensk pizza och spela någon musik, vilken som helst, bara du gör det högt. Vill du ta i kan du tralla Nationalsången medan du spelar krocket/laddar kaffebryggaren eller vad du nu kan tänkas vilja koppla av med. Men det är inte tvunget. Fira det du är glad över och strunta i allt det andra.
Vill du göra en insats för landet så kan du försöka att fira så att det märks, åtminstone så det stör grannen lite lagom. Öppna fönstret mot gatan när du spelar musik, tjo lite extra när du går ner till tvättstugan och ta på dig en gul/blå tröja när du går till ICA. Det är nämligen -tyvärr- bara det som räknas. Vi kan fira hur mycket som helst, men media och resten av landet kommer envist att hävda att vi är tråkiga bara för att vi inte beter oss som galningar och dansar runt i sambadräkter. Men, det är deras problem, inte vårt. Så fira det Sverige du älskar och för Guds skull - Sluta upp med att ha 17 Maj-komplex!!!

Dagens citat:
Alla djur, utom människan, vet mycket väl att livets huvudsakliga mening är att njuta av det. /Samuel Baulder