Jag vägrar bli norsk!!

Snart är det måndag. Det ska vi fira! Eller, inte just måndagen egentligen (fast den stackars dagen alltid får så mycket skäll, den skulle ju behöva uppmärksammas någon gång på ett positivt sätt, jaja) utan det faktum att på måndag är det den första Svenska Nationaldagen värd namnet!!!

Äntligen är det en helgdag på nationaldagen. Det är inte klokt att det skulle ta sån tid. Desutom blev det ju nu en besparing för regeringen, när de bytte ut annandag pingst mot 6 Juni, eftersom nationaldagen vissa år kommer att infalla på helgen, och därmed inte kräva extra ledighet det året, till skillnad mot annandag pingst som alltid är på en måndag. Så efter bönfallande i flera år att regeringen ska fatta att vi måste ta nationaldagen på allvar, så slutade det hela med att regeringen får tack för att de snott semester från oss.

Det klagas varje år över att vi inte firar som norrmännen, och att svenskar är så trista. Jag tänker inte försöka påskina att vi firar lika galet som norrmännen, men ärligt talat, den 6 Juni kan faktiskt bli någonting. Om vi bara slutar gnälla. Det är som en stor del av svenska folket tror att vi ska behöva dra igång någon slags fadderverksamhet för att få stil på vårt firande!! Varför då? Vi firar så bra på andra dagar. Visa mig den svensk som känner sig lika nervös över midsammar, då har vi inga problem att fira. Och varför det? Jo, för att vi har fått lite tid på oss och för att vi helt enkelt försöker ha kul och trevligt och inte sitter och väntar på någon jädra broschyr i flerfärg från socialstyrelsen!!!
Vi behöver inte en statlig utredning som bestämmer hur vi ska bli så norska som möjligt på 6 Juni.
Vi behöver inte bli så skräckslagna och börja tänka knätofsar och folkdanslag och leta i stadsarkiven efter det svenskaste, svenska.
Vi behöver inga studieresor till Norge, Brasilien eller Frankrike eller vilka andra land som brukar dras upp som exempel på mäniskor som "lever ut" och "verkligen kan fira". Trams! Vi kan fira vi precis lika bra, om vi bara glömmer bort att vara så förbenat pretatiösa och nervösa.

Felet vi gör är att vi tror att för att fira Sverige och den svenska nationaldagen så måste vi glädjas över gamla saker, i någon slags "det var bättre förr"-anda. Det är jättefint att Gustaf Wasa blev kung den 6 Juni 1523, även om vi nog inte kan säga om han var så väldans trevlig som person. Och det är jättefint att vi har en bra regeringsform från 6 Juni 1809 (och senare 1974) med positiva saker som yttrandefrihet, religionsfrihet och successionsordning som inte hoppar över tjejer. Och svenska flaggan har trevliga färger (mörkblått! mörkblått och inte ljusblått, kom ihåg det!), men i ärlighetens namn: inte är det väl därför som du gillar Sverige?!!

Det finns folk som kallas etonologer, som ägnar sin arbetstid åt att fundera över våra seder, traditioner och hur vi beter oss. I en trevlig bok som heter "Svenska vanor och ovanor" skriver de om typiskt svenska saker, idag. Kafferasten till exempel. Kaffe dricker vi kopiösa mängder av. Själv skulle jag inte vilja vara utan mitt kaffe, flera gånger om dagen, eller alla de olika sätt att hantera kaffe på. Vi dricker det i gröngräset, på café där vi kan göra oss till och ta en latte eller espresso istället, i fikarummet på jobbet, i köket innan jobbet, eller varför inte ur en termos bredvid vägen i morgondiset på väg till det spännande utflyktsmålet. Men kaffe dricker vi. Och det behöver vi ingen film på Anslagstavlan för att klara av...

Vad äter vi i Sverige, vad är typiskt svensk mat? Tja om du letar efter typisk svensk mat som dessutom ska vara gammal så blir det himla trist, rovor och sill antagligen, för potatisen är förhållandevis ny. Men om du ska göra dig till på det sättet så förstår jag om du inte ids fira på måndag. Så vad äter vi idag?! Vanlig mat i Sverige idag är hamburgare, pizza, kebab, taccos och varierande pastarätter. Finns det något svenskare än köttfärssås och spaghetti! Varför inte fira att du har möjlighet att äta så väldigt mycket goda saker, och helt enkelt strunta i vad de stackars svenskarna åt på 1600talet. Det är ju ändå dagens Sverige du gillar! Ät det du tycker om! Den pizza du äter på fredagen skulle ändå knappast anses som Italiensk om du frågade en italienare..

Det behövs inga spelmanslag och knätoffsar för att fira, om du inte gillar det i vanliga fall. Sverige är ett av världens bästa musikländer, och det finns hur mycket att välja på som helst. Visst kan du gnola en smula på Öppna landskap om du käner för det, men det är faktiskt inget misslyckande bara för att du inte förvandlar ditt vardagsrum till Allsång på Skansen och sjunger Stockholm i mitt hjärta. Välj den musik du gillar och fira att du inte är tvingad att lyssna på Schnappi das kleine krokodill hela dagarna!

Så ta fram en liten flagga och vifta lite med den. Ta dig en kopp kaffe eller en öl eller vad du nu gillar, köp en helsvensk pizza och spela någon musik, vilken som helst, bara du gör det högt. Vill du ta i kan du tralla Nationalsången medan du spelar krocket/laddar kaffebryggaren eller vad du nu kan tänkas vilja koppla av med. Men det är inte tvunget. Fira det du är glad över och strunta i allt det andra.
Vill du göra en insats för landet så kan du försöka att fira så att det märks, åtminstone så det stör grannen lite lagom. Öppna fönstret mot gatan när du spelar musik, tjo lite extra när du går ner till tvättstugan och ta på dig en gul/blå tröja när du går till ICA. Det är nämligen -tyvärr- bara det som räknas. Vi kan fira hur mycket som helst, men media och resten av landet kommer envist att hävda att vi är tråkiga bara för att vi inte beter oss som galningar och dansar runt i sambadräkter. Men, det är deras problem, inte vårt. Så fira det Sverige du älskar och för Guds skull - Sluta upp med att ha 17 Maj-komplex!!!

Dagens citat:
Alla djur, utom människan, vet mycket väl att livets huvudsakliga mening är att njuta av det. /Samuel Baulder