Play-dejt för tre

Jodå, det är riktigt, det är vad som pågått här i helgen: en play-dejt för tre personer. Och innan ni får några läskiga idéer om vad detta innebär så kan jag bestämt dementera allt snusk. Vi har inte blivit swingers.

Play-date, i ordets egentliga amerikans-hemmafru/mamma-bemärkelse, är när mammorna kommer överens om att de små barnen kan få träffas och leka. Min sambo har haft en sådan den här helgen, vilken han självklart planerat alldeles själv, men jag kan ju inte låta tillfället gå mig ur händerna, att leka med orden =) Så hur trist det än verkar, så kommer play-dejt skämten att fortsätta hagla några dagar till, enkom för att jag kan. Hahaha! *skrattar diaboliskt*

Till skillnad mot åttiotalets golfänkor, får vi respektive till en dataspelsberoende man (ni vet vilka ni är) åtminstone ha kvar våra män i huset. Vi vet var de befinner sig, kort sagt. Framför datorn. Någon gång då och då befinner de sig i ett annat hus, någon annanstans (kanske 40 mil hemifrån) men alltid framför sin dator. Nu ska ingen tro att jag klagar, för det gör jag inte. För det första så får jag ha både tv:n och min egen dator ifred, och för det andra så sitter han inte längre bort än att jag kan kittla honom om jag vill (eller störa honom på det sätt jag finner roligt för stunden, kanske genom att prata väder/mat/helgplaner etc). Dessutom så är det betydligt trevligare att han har ett intresse som inte innebär att han samtidigt försöker fly från hemmet =)

Denna helg hade vi alltså lånat V:s sambo; H, som spenderat helgen på vår soffa, framför sin dator. Det har varit trevligt, de har spelat, jag har pluggat och sett på film och däremellan har vi fått extra sällskap vid maten. Jag såg framför mig en oerhört produktiv helg när H klev in genom dörren i fredags kväll. Nu skulle jag minsann läsa ikapp och ägna tiden och produktiva studier. Jojo. Fredagskvällen ägnade jag åt att se klart första säsongen av "The Closer", en underbar polisserie som går just nu, på lördagskvällarna (se den om ni har möjlighet).



Sen gav jag mig på den relativt nya filmen "Som man bäddar", men den gav inte alls lika mycket glädje. Faktum är att jag slängde den i ren ilska efter att endast ha sett 20 minuter på den. På den tiden hade filmen hunnit få mig att ge den omdömen som sexistisk, felaktig, egocentrisk och råttskit för att bara ta några exempel. Så jag slängde den, hårt. Tyvärr, insåg jag senare. Det största nöjet med dåliga filmer är ju att kunna trasha dem riktigt ordentligt, och för att kunna göra det så krävs det att man sett hela filmen, och inte bara 20 minuter. Så jag fick vackert be sambon att skaffa fram den igen, så att jag kan se skiten till slut. Fatta att det är sånt här den svenska filmbranschen har mage att gnälla över att jag inte vill betala fullt biljettpris för att se. Det finns inga ord för sådan dumhet. Det skulle möjligen vara "Som man bäddar får man ligga".

På lördagen var all min film slut. Jag såg till och med den tecknade Askungen från 1950, men den var inte speciellt underhållande. Sen råkade jag installera "Zoo Tycoon" på min dator, och satte igång att bygga djurparker för glatta livet. Sen var lördagen slut. KLockan var 2:30 när jag tittade upp igen, efter många timmar. (Inte för att de andra saknat mig, jag sitter ju en meter ifrån dem, och de var ju rätt så upptagna av sitt eget spel.) Så i ärlighetens namn får man säga att vi är tre, inte två, som haft en play-dejt den här helgen...=)

Idag har jag pluggat en aning, och surfat. Men mest har jag funderat på hur jag ska kunna bygga om gångarna i min djurpark utan att störa besökarna för mycket. Jag antar att det är sådant man kan oroa sig över så länge man kan ha play-dejt, utan några barn...

Dagens sanning:
It's never too late to have a happy childhood.
/Tom Robbins