Tonårskriser och deras offer

Jag läste tidningen igår och greps av en allvarlig oro för en av mina medmänniskor. Jessica Zandén, vad är det för liv du levt?

(Känsliga öron och ögon avbryter sin läsning här. Inlägget innehåller s.k. runda ord. Så vad kommer att vinna? Prydheten eller nyfikenheten?) ;-)

Uppenbarligen är utelivet så väl som familjelivet en jobbig upplevelse för Zandén. När hon går på fest så är hon inte längre festens medelpunkt, och hon surar upprört över att 30-åriga fäder fokuserar på att ta hand om sitt barn istället för att flörta med henne och hennes polare. Medelålders kvinnor som valde fel män en gång och nu skilt sig och ska ta igen allt det där som de sa nej till för 20 år sedan. Bara för att upptäcka att ingen tycker att det är trevligt med 40-åriga kvinnor som vill vara fjortis.

Så berövad sitt femitreknull går Zandén hem och skrivet att brandtal mot den normala vuxna mannen. Hon talar sig varm för en manstyp som hon beskriver som otrogen, våldsam och gärna får han skita i sina barn också. Mums.

Vet du, den mannen får du behålla för dig själv Zandén. Det finns en anledning till att de finns så få kvar förstår du. Det är nämligen så att de flesta kvinnor inte vill ha en karl som sätter på andra bakom din rygg och skyller på naturen och arvsanlag. Vi normla människor tycker inte att ett knytnävsslag kan vara ömsint.

Vet du Zandén, om du fick ett trist sexliv så är det ditt problem. Det är ditt eget val. Det står var och en fritt om de vill vara ett helt rugbylag i sovrummet, eller om de vill köpa på sig fler piskor än Cirkus Scott. Men du kan aldrig få mig att gå med på att lösningen på ditt trista äktenskap är mer otrohet, och ni kommer inte att få det bättre för att din man slår dig så fort ni tjafsar om toalettlocket. Den som inte kan se skillnad på s/m och misshandel är inte mogen för sex alls. Men är man fjortis så är man. Det hör väl till.

Malin Wollin skrev för en tid sedan ett intelligent inlägg om att visst finns det kvinnor som vill ha svin till pojkvänner, men det är enbart de kvinnor som är för unga/osäkra och med så dålig självkänsla att de inte tycker att de förtjänar bättre.

När Jessica Zandén och hennes nyskilda polare kommit ur sin tonårskris kommer de förhoppningsvis också att inse sitt värde och vilja ha en man som beter sig som en man och inte som en galen apa. Vi hoppas det.

(Det visade sig sedan att artikeln skulle ha handlat om Jan Guillous nya roman samt hans karaktär Carl Hamilton. Jag tror inte att någon som läst dyngan kan få fram vad Zandén egentligen tycker om Hamilton. Är han för trogen alt otrogen? Slår han inte tillräckligt många kvinnor? Har Zandén/Gyllenhammar ens LÄST en Hamiltonbok?)