Bättre sent än aldrig?

Bättre sent än aldrig. Sägs det. Det känns som en stående kommentar just nu.

Jag fick iväg tackkorten till slut, bara 5-6 månader efter det jag menade att tacka för. Skoja att det kändes hysteriskt fånigt, jag hatar själv sena tackkort, så det var väl Guds ironiska humor/humör som drabbade mig där. För det första så var jag tvungen att invänta några kort (eftersom jag naturligtvis inte tagit dem själv), sen väntade jag på att få pengar att köpa tackkorten för, och sedan fick jag vänta medan labbet lokaliserade mina kort-kopior som de lyckats slarva bort. Mycket väntande blev det, men jag hoppas att mina guldiga tackkort var värda att vänta på. =)

Jag fick vänta länge på besked om den kurs jag sökte in på, den börjar imorgon för övrigt. Men i det här fallet blev det bara ett sent svar, och definitivt inget tillfredställande. Jag kom inte in. Det är första gången i mitt liv som jag inte kommer in på en utbildning jag sökt, och jag är småsur för att jag inte räckte till den är gången. Där försvann nämligen halva min inkomst från januari till april nästa år. Så det blev inte bara ett sent svar, det blev ett aldrig, i bemärkelsen att jag aldrig någonsin kommer att få läsa kursen. Tur i oturen att jag lyckats få ett extrajobb som jag förhoppningsvis kan försörja mig på även i vår.

Jag har nu sökt jobb i ungefär 8 månader, men fortfarande inte fått något jobb. Igår pratade jag med en kompis som ska föda i mitten av december, och är i samma sits som jag. Med den lilla skillnaden att hon lyckats få ett vick som kurator på en skola, under några veckor. Neeej då, inte fick det mig att känna mig ännu mera värdelös. Inte alls. Visst, jag är glad för hennes skull, men jag utesluter ju knappast möjligheten att önska att jag också skulle kunna få en chans, någonstans. Där man inte tillbringar arbetstiden med att ringa folk och ställa dumma frågor. Kort sagt får alla jobb utom jag. Jag får inte ens ett jobb så här långt efter examen, jag får aldrig ett jobb. Kom tillbaka om 10 år så kommer ni att se att jag tillbringar mina dagar bakom disken på McDonalds, för då har det gått så länge sedan jag jobbade med matlagning att jag glömt allt jag kunnat och McDonalds kanske vill ha mig...

Läste idag att kyrkan sent om sider beslutat sig för att sluta diskriminera homosexuella. Åtminstone delvis, lite grann, nästan så att det inte märks. Visst det är väl trevligt, hellre det än att inget någonsin ändrar sig till det bättre. Men jag tycker fortfarande att staten ska dra in den juridiska vigselrätten för samfund som vägrar leva upp till svensk lagstiftning. Vill man diskriminera på religiösa grunder så kan man ju åtminstone få göra det utan stöd från staten.

Bättre sent än aldrig. Det är ett korkat ordspråk som bara används för att muntra upp dem som får nöja sig med smulor av andras stora, nybakade wienerbröd. När de egentligen borde ha fått sitt wienerbröd som alla andra, och inte ett mögligt wienerbröd ett halvår efter alla andra. Bättre sent än aldrig är en idiotisk uppmuntrings-fras för loosers.

Dagens citat:
"Ska du ge någon en kram, ge den till mig!"
/Churchill