Vad vi utstår för teknik och design.

Idag var det äntligen dags. Jag hade förberett mig, studerat hemsidan och läst på. Frågat V om råd, eftersom hon är lite mera bevandrad än jag i sånt här, och till och med varit och smygprovat innan. Klädde mig fin gjorde jag, och fixade håret. Sminka mig vågade jag inte, tänk om det skulle vara i vägen!? Ni kanske tycker att det låter omständigt med så mycket förberedelser, men det är inte varje dag en tös får sina första glasögon!

Om ni undrar varför jag klädde upp mig så berodde det inte på att jag tror att optiker är fina personer (som gamla människor tycker om läkare, så att tanterna försöker niga i sjuksängen)utan att jag i all min vishet insett att det är meningslöst att försöka prova något alls (kläder, skor, glasögon) när man inte är maätt, utsövd och känner sig så snygg man bara kan bli. Risker är nämligen stor att man bara stör sig på hur hemsk man ser ut, eller hur hungrig man är, och så hittar man inget alls. Och så ville jag ju inte ha det.

Jag tittade ut genom fönstret, skulle jag ta med mig paraplyt? det såg fint ut, så jag beslöt mig för att strunta i det. Jag skulle ju inte vara utomhus särskilt länge. När jag kom ner på gatan började det att regna. Men jag var glad trots det fallande dugregnet och trallade en smula medan jag gick mot bussen. När jag klev av densamma utanför köpcentret så hade det ökat på, nu regnade det mera ihärdigt. Men jag var ju snart inomhus så det var ingen fara tänkte jag.

Jag klev in till optikern exakt klockan 16 och hittade min sambo, sittandes bakom en pelare, där han parkerat sig för att vänta på mig. Han var nämligen engagerad som smakråd för dagen, även om vi som sagt har helt skild smak alltsom oftast. När jag vimsat runt ett tag så klev det fram en nisse som sa att han var optikern, och skakade hand. Sen visade han vägen till en maskin längre bort, där jag fick läga hakan på ett litet hakstöd (det var till och med utbytbara pappersskydd på det lilla hakskyddet!!) och titta in i maskinen. Där var det en liten bild på en startbana och ett gult flygplan som stod parkerat med nosen rakt emot mig. Sen blinkade det till ett antal gånger i maskinen och optiker-nissen vred på en massa rattar.
"Är det här allt de gör på en synundersökning!?" tänkte jag en minut senare. Det var det inmte. Det var bara ett förtest, informerade nissen, och bjöd in oss till den stora synmaskinen i ett bakre rum. Sambon fick sitta i den lilla gröna stolen och jag fick den stora gröna stolen. Allt var mycket spännande. Sen fick jag titta på en massa bokstäver och prickar i rött och grönt i en stor maskin, medan jag satt i "tandläkarstolen". Allt var mycket lustigt, men till slut kom nissen fram till att jag hade ett brytningsfel och lite närsynthet. Så då hade jag passerat även det andra tester och kvalifcerat mig för glasögon! =)

Sen var det bara att prova ut ett par. Haha. Först letade vi igenom hela butiken själva och provade ett 30-tal bågar. Sen hämtade jag experthjälp, för det vore ju synd att inte utnyttja dem när de får lön för att tala om för oss stackare vad vi passar i. De har ju fått läsa faciologi och allt, står det på hemsidan. Fast jag hoppas inte att hon (expiditen) tagit ett jättestort studielån för den kursen, för hon sa precis samma sak som jag redan tänk själv (nåja, ett par vettiga råd hade hon absolut, men någon faciologi behöver jag iaf inte läsa).

Det blev ett par dyra bågar. Suprise, suprise. Jag sneglade på priserna ett tag, men faktum är att de bågar som var snyggast på, överlägset snyggast t.o.m. var inte så billiga. Men jag antar att jag bara hade grämt mig över att ha ett andrahandsval om jag inte hade tagit dem, så jag tryckte ner min inneboende smålänning och tog bågarna. Jag har letar efter en bild, men tyvärr finns det ingen, så jag får beskriva dem istället. Det är ett par grova, rektangulära bågar i plast. De är bruna och skalmarna (heter det så?) är breda och har en massa fina små stenar (typ diamanter fast det naturligtvis inte är det). Det är definitivt inga subtila glasögon, men å andra sidan så är jag inte speciellt subtil heller, så jag vet inte riktigt varför jag skulle ställa det kravet på ett par bågar. Nu behöver jag bara (blä) vänta 10 arbetsdagar innan jag får dem.

När vi var klara drog vi oss mot utgången för att hitta en elgigant, så att sambon äntligen kunde få sin mobil/födelsedagspresent. Nu hällregnade det.
"Härligt! Du råkar inte ha en Ark på dig?" skrek jag till sambon (som tog skydd vid en nödutgång med ett minimalt tak) medan jag uthärdade regnet i bankomatkön. Det hade han inte. Däremot hade han oroat vakterna, genom att blockera den utgång som vaktbolaget inom en minut skulle använda för att transportera bort dagskassan. Lyckligtvis blev han uppmärksamad på detta innan någon grep honom. Allt det här bara för att jag inte tog med mig ett paraply...

Sambon har fått en mobil nu. Vi fick köa 3 gånger inne på Elgiganten för att få fanskapet. Först en gång för att få hjälp av en försäljare. När hände det senast, att du kudne befinna dig inne på Elgiganten/OnOff/Siba i mer än 30 sekunder utan att bli antastad av en försäljare?? Men nu var de minsann på kafferast hela bunten. Sen fick vi ett papper på vilken telefon vi skulle ha, och fick ta med oss papperet till kassan och betala papperet (kö 2). Sen var vi tvugna att köa vid varu-utlämningen för att äntligen få den orangea mobilen. Lång tid tog det också, så pass att vi började fundera på om killen gått vilse därinne på lagret.

Sambons nya mobil har kompass, ficklampa och radio. Den kan ta fram aktiekurser, polarfakta och erbjuda ett personligt fitnessprogram. Polarfaktan kan säkert komma till nytta om han träffar på en isbjörn, och är isbjörnen vilse kan han ju alltid ta ut norr åt honom. Länge leve teknikens framsteg! Eller inte.

Dagens sanning:
En snobb sätter sig utan att ändra en min på en igelkott bara för att någon sagt honom att det är en stol designad av Picasso.


/Stirling Moss