Vi var på bio i helgen. "Batman begins". En riktigt bra film, som absolut var värd varenda öre och t.o.m. varje minut i biostolen. Biostolar är ju ett kapitel för sig. För 15 år sedan var man lyrisk över dessa biofåtöljer som fanns på de stora biograferna, för i jämförelse med de hårda fällstolarna på centralortens bio så var de himmelriket. Men ärligt talat; finns det någon som sitter bra på bion?! Benutrymmet är litet och hur 17 kom någon på idén att biobesökarna skulle dela på armstöden!! Det var väl någon närhets-fanatiker (av den typen som tycker att alla ska berätta om sig själva, att vi ska göra tillits-övningar och leda varandra i ett mörkt rum, och åka på resor till stugor i vildmarken ihop med människor vi inte vill lära känna, när vi bara tänkte gå in på det lokala ICA och handla lite mjölk) som tyckte att det var en god idé att alla får dela armstöd. "För då blir det ju mysigt med närhet och så får man naturliga tillsfällen till samtal". Jovisst. Eller så har man ont i armen för att man måste sitta snett för att inte riskera att plötsligt hålla handen med någon man inte känner. Eller så går man inte på bio.
Filmen var bra iaf, fast jag var mera impad än sambon, som gillade de äldre Batman-filmerna, som verkligen inte besitter något som helst värde för mig. Se filmen! Kaffet var gott också, även om det var dyrt. Vi drack kaffe i foajén och pratade bort en timme medan vi väntade på att filmen skulle börja. Tur att man hinner umgås ibland så att man minns att man faktiskt lever med en väldigt trevlig människa. Det kan ju vara svårt annars att vinna sociala pluspoäng på uttalanden i vardagslivet av typen "Skicka mjölken!", "Har du betalat räkningarna?" eller "Var i helvete är mobilen?".
När vi kom hem från bion såg vi på film. Den nya Wallander-filmen. Den var hyfsad, fast till den här filmen så behövde man ju inte sitta illa, eller oroa sig för att hålla hand med fel person.. =)
Dagen sanning, inspirerad av en stor romantiker och en trevlig helg:
Att skriva brev till sin käresta är som att rita en skinkmacka när man är hungrig.
/Carl Gustav Lindstedt
8 kommentarer:
...påpekas bör att det är de äldre filmerna med lysande skådisar som Jack Nicholson som Jokern jag menar och inte de gamla med Adam West (som iofs är kul de också).
Jämför Jokern i Batman från 1989 och ärkeskurken i nya Batman. De spelar knappast i samma liga. Effekter kan aldrig rädda ett halvtaskigt manus.
Batman (1989)
Vad menar du med ett halvtaskigt manus!! Filmen var lysande! För första gången lyckades någon förvandla karaktären Batman från en fånig serie/barn-figur till en hjälte som inte var larvig. De lyckades tom förklara varför han har en hjälm med öron!
Det var på tiden att Batman blev vuxen!
Som vanligt så fyller man filmen med effekter som tydligt demonstreras med in-zoomade kamerarörelser för att vi i publiken ska förstå att ett slag träffade just där eller att en grej flög precis dit. Tradigt i längden.
Sen ÄR Batman en seriefigur. Barnfigur har den aldrig varit men skurkarna har haft betoning i flimvärlden på lite mer serieaktigt.
Däremot har du inte ens läst Batmanserierna men det ska jag tvinga dig nu :D
Batman kan aldrig bli vuxen (karlar i trikåer???)kan vara nån dålig kopia av balettgossen Nurejev kanske.. är det karlar,, och således de som tittar på filmerna är inte heller vuxna och det under- lättar om man skall komma i fas med dem.
Jack Nicholson är den bäste Jokern hittills i alla fall.Vad jag vet utan trikåer,,??
Om biofotöljer tycker jag inte. trevligt om föregående haft löss i sin peruk..
Visst hörs det att vi älskar varandra ??
*l*
Joooooo, jag VILL veta vad du äter till middag! pleeease
(Endast för Anna):
Idag åt vi en pastasås på bacon, färska champinjoner, lök, paprika och vviktväktarcreme fraiche samt skruvpasta.
Igår var det köttfärssås och spaghetti.
Däremellan har jag druckit ett antal koppar kaffe, ätit ett äpple och ett ballerinakex (bananchoklad) och nudlar till lunch båda dagarna.
Jag planerar att ge ut en bok med mina bästa recept *stor humor*
Skicka en kommentar