Här går hon, eller inte.

det går att diskutera nämligen, ur flera synvinklar. De ena synvinkeln bottnar i att jag full av iver och tåga (det här var mitt bidrag till att återanvända trevliga gamla ord) i måndags kväll gick på ett bodypump-pass. Det var trevligt, tills jag kom hem och upptäckte träningsvärken som bosatt sig i min kropp. Sedan dess kan jag inte gå. Jag stapplar fram och gnäller, muttrar.

Jag hade en vag förhoppning om att E, som fegat ur från de senaste träningspassen, skulle dra någon ursäkt idag också, så att jag skulle kunna missa dagens pass. men det gjorde hon inte. Idag minsann, när jag fortfarande har skitont, hade hon minsann tid. Så om en halvtimme mina vänner, så ska jag hoppa runt på ett Low Intensive pass. Gud hjälpe mig.

Såg att mijöpartiet dammat av en gammal vägskylt med en dam i klänning, och nu vill att övergångsställena ska förvandlas till varannan damernas. Hur korkat är det? Hur tänker de? "Nu ska vi göra något åt de snedvridan könsrollerna och könsfördelningen på vägskyltarna. Så då sätter vi upp nya skyltar på kvinnor, I KJOL!"

Jag har inget emot kjolar. Det är ett trevligt plagg, jag har själv gått i kjol i fyra dagar i sträck just nu. Men OM vi nu ska göra något kreativt åt Herr Gårmans domination över det offentliga rummet, så är det kanske inte ett framsteg direkt, att sätta dit en kvinna som måste avbilds som en relik från 1950?? Är det jämlikheten somMIljöpartiet ville uppnå? Att ta oss tillbaka till 1940-talet, då kvinnor inte fick ha långbyxor, om de inte ville framstå som trash??

Idag när både män och kvinnor faktiskt har byxor oftast, så behöver vi väl ändå inte ta till sådana här saker. Jag lovar att jag kan överse med Herr Gårman (som jag för min del mest sett som en streckgubbe/streckkvinna) och inte som en Herre, bara jag slipper små fina bilder på kvinnor i kjol, med nättare skor som trippar över gatan. Hon tar säkert hoppsa-steg också, för det är väl den kvinnorbilden de har på vägverket. Snälla Miljöpartiet, var det här verligen så genomtänkt?

Dagens mening:
Det är aldrig försent att ge upp!
/Rolf Zetterlund