They´re not human

Nu ska jag out-a oss. (Nej det är inte så att vi är galna kexmissbrukare, swingers eller samlar på katter. Det räcker med en katt.) Vi bor i Malmö.

Avslöjandet kanske inte var så extremt häftigt. Du kanske inte ens insåg vad det var som var själva avslöjandet, men så är det. Jag behövde berätta det, för strax ska jag berätta om min och darlings kväll på Malmö-festivalen.

Vårt förhållande består av en Spara och en Slösa, två morgontrötta personer, två personer som båda växt upp som småsyskon samt en gammal hårdrockare och en lite äldre synthare (hur allt detta är fördelat mellan oss får ni gissa själva). Läser man den här listan så är det smått otroligt att vi hållit ihop i hela åtta år. Jag antar att det beror på att krigen mellan hårdrockare och synthare avstannat lite sedan 80-talet. Vi brottas bara över saken någon gång om året.. ;)

Nåja, igår kväll skulle vi slå två flugor med en smäll (det engelska uttrycket, To kill two birds with one stone låter så mordiskt i jämförelse..) och dessutom ha en trevlig kväll och dricka lite öl. Malmöfestivalen bjöd på en helkväll på Mölleplatsen, med The Poodles, 101, S.P.O.C.K. och Frontline Assembly. Jag var dessutom sugen på att lyssna på Alice in Videoland och Tiger Lou. En helkväll med andra ord.

Darling jobbade sent, och efter att vi slängt i oss middagen insåg vi att vi ändå skulle missa det mesta av de två första banden och tog det därför lugnt lite längre än vi planerat. Jag tog fram ett par skor med rejäla klackar så att jag skulle få en chans att se något över alla huvuden, och fullbordade krigsmålningen innan vi gav oss iväg.

I busskön hittade vi två små söta tonårsbrudar som var förvirrade och inte visste vart de skulle. Eftersom jag är desperat hjälpsam ibland så var jag tvungen att hjälpa dem så att de skulle hitta till Mölleplatsen, och de blev glada. De tjattrade sedan på hela bussresan, som bara tonåringar kan göra (den minsta tjejen hade den absolut pipigaste och gällaste rösten jag hört på flera år). Jag hade glömt att tjejer kan låta så, efter ett tag var jag förundrade över att de ens hann andras mellan alla sina utläggningar om exakt hur hon borde beskriva sitt KK-förhållande med X för sina vänner. ("Man kan ju inte säga att vi är ihop... och man kan inte säga att vi inte är det för då tror de att det är fritt fram liksom, och vi är ju inte vänner, men vi är ju inte mer än vänner heller, bla bla bla") Till slut satt hela bussen och småskrattade åt dem. Man riktigt såg hur hela bussen satt och sneglade åt deras håll och gjorde sitt bästa för att inte skratta sig fördärvade..
När vi kom fram till vår hållplats vimsade de av bussen och försvann i en rasande fart.

Jag hade på förhand sagt till sambon att vi troligen skulle behöva trängas med en hel del barnfamiljer detta år, eftersom Poodles spelade tidigt på kvällen, och efter årets melodifestival så vore det konstigt om det inte var fullt av småbarnfamiljer där för att barnen skulle få se på Poodles. Vi hinner inte mer än komma in på festivalområdet innan vi möter en avlägsen bekant småbarnsfamilj på väg hem (för nu var ju Poodles slut). Jag kvävde ett stort skratt och ursäktade oss snabbt. Stackars Pudlarna som blivit nedvärderade till ett Hits-for-kidz-band..

Ölen smakade gott, vi såg en hel del människor med galna utstyrslar, bland annat en herre med en militärkeps/hatt som storleksmässigt hade kunnat ha flera katter boende i den (observera min Alice i underlandet-referens). Alice in Videoland lät ungefär som Gwen Stefanis rockigare låtar, mycket bra. Tiger Lou jämförde sambon med Håkan Hellström (jo det fanns stora likheter i vissa låtar) men i andra var det mera åt kent. Båda banden var väl värda att lyssna mera på.
S.P.O.C.K. som spelar gladsynt med texter enbart om rymden var kul att se på scenen, och de hade lysande mellansnack (sällsynt). Jag slets hela konserten mellan att det var rolig musik, men att jag ändå inte kan fatta att någon lyssnar på det här på allvar. I slutänden måste jag ändå komma fram till att

1) Det är riktig musik, men riktiga melodislingor, som är välgjort
2) Texterna är välskrivna och handlar om något, och varför ska det bara duga att skriva om svårmod eller kärlek?
3) de är bra på det de gör
4) De som lyssnar på Busshunter och Amy Diamond inte har rätt att öppna munnen i den här frågan.

Tack SPOCKs hemsida för lånet...

Efter ett kom vi hemstapplandes och kastade oss över kylskåpets middagsrester (wookat till sambon, kalla pannkakor med sylt till mig) som vi avnjöt med levande ljus vid köksbordet (bara det en bedrift för att vara oss). Sen stapplades det i säng.

Det var en mycket bra kväll, och till och med ölen smakade gott. De enda två saker som var negativa är att jag skadade ryggen när en dum jävel tog sats från andra sidan tältet och knuffade in en brud i mig under S.P.O.K. konserten. Varför kan folk inte försöka döda varandra iaf någon meter ifrån mig? Nu fick jag ett kravallstaket i ryggen och en svullen rygg till följd av det. Det har dock lagt sig idag, så nu är jag bara lite öm.. Det andra var att jag idag vaknade upp mer bakfull än jag varit på flera år, med HUVUDVÄRK! Det händer aldrig! Efter en dusch och lite frukost insåg jag att det knappast kunde bero på min enda öl igår, utan var ett resultat av att jag glömt dricka kaffe igår. Jag får alltid ont i huvudet dag 2 utan kaffe. Men det var ju lätt åtgärdat och nu mår jag mycket bättre!

Malmöfestivalen är helt fantastisk, måtte de aldrig lägga ner den!!