Vill du få ett bättre liv?

Jag har redan skrivit ett nytt blogginlägg, för bara några timmar sedan. Och med tanke på att jag inte skriver så ofta så borde jag kanske hålla mig lite? Sprida ut glädjen? Men det går inte, för jag har sett något så underbart att jag inte kan låta bli att dela med mig av det.

Om du avskyr film, all film, så kan du sluta läsa nu. Välkommen tillbaka en annan dag.

Om du gillar film, åtminstone någon gång sett en film du gillade så stanna kvar. Jag ska ge dig namnet på en film som får alla de andra ruttna skit-filmer du sett, att sluta spela någon roll. Efter att ha sett "Elizabethtown" så är man beredd att förlåta filmbranschen allt ont, från "Braindead" till "Crossroads".

Elizabettown.

Det var den absolut vackraste film jag sett på... länge. Jag kan inte säga hur länge, men länge. Jag skulle kunna se den om och om igen, utan ljud, och bara titta på de vackra bilderna och på hur var enda klipp får dig att vilja skrika "DIT vill jag åka!". Den som filmade och ljussatte, och inte minst den som valde miljöerna borde få tårtor varje dag, resten av sitt liv.

Men jag skulle lika gärna kunna blunda och bara lyssna på musiken. Den har faktiskt en huvudroll i filmen, och jag har aldrig hört ett soundtrack som känts så riktigt och verkligen passande för filmen. För att inte tala om att det är hutlöst bra musik, filmen igenom. Man vill nästan inte att de ska prata. Tur att det finns soundtrack.

Ja, det är en kärlekhistoria. Men inte så förutsägbar och bubbelgums-aktig som i andra kärleksfilmer.
Ja, den har Orlando Bloom och Kirsten Dunst i huvudrollerna. Men de är perfekta för rollerna, och man önskar inte ett dugg att Orlando gick tillbaka till sina alv-öron. Susan Sarandon gör förresten en utmärkt biroll.

Dessutom handlar den en hel del om livet, och döden. Det är en "Må-bra-film" men kanske ingen man ska se om man begravde en kär vän dagen innan.

Och tro mig, den är INTE förutsägbar. Du har INTE sett den här filmen 100 gånger innan.

Jag vet inte om den kommer ut i Sverige, eller när. Jag vet bara att det här är en film som ger dig känslan av att ha vunnit 123 minuter extra. Nu tänker du att en film omöjligt kan vara så bra, och att jag troligen har kass filmsmak. Jag kan bara säga att den som inte gillar Elisabethtown har inget hjärta, men att det finns scener även för den som tyckte att "Dukes of Hazzards" var toppen, eller för den som vill ha tips för hur man tystar skrikiga barn. Det här är en av genrens bästa filmer, minst. Jag unnar er alla att se den.