Det gick. Harald har gått hem.
Det blev inte bra, det var mycket länge sedan jag lämnade något ifrån mig som jag var så missnöjd med, och jag skämdes faktiskt för att sätta mitt namn på papperen (naturligtvis så skulle vi skriva namn och inte använda oss av hemliga koder den här gången). Men ibland så måste man inse att man är besegrad, och vara nöjd med att bli färdig. Jag hatar verkligen att inte göra saker ordentligt, när jag vet att jag kan bättre. Men den här gången får väl bli den gången som jag, liksom alla andra, ger mig rätt att vara normal och ha sämre dagar.
Igår (onsdag) var jag så stressad och förvirrad att jag missade ett viktigt möte. Vid 19:20 insåg jag att jag missat att gå dit, till mötet som började vid 19. Desperat ringde jag ordföranden för att ursäkta mig och förklara varför jag inte kom, och att migränattacken jag förskaffat mig hindrade mig för att alls komma dit. Men jag fick inte tag på honom. Jag ringde och lämnade ett hispigt meddelande på hans telefonsvarare, där jag mer eller mindre bad om ursäkt för min existens, och sedan att "förklarande mejl" i hans mejlbox. En timme senare ringde han, och frågade lite försynt om jag verkligen tänkt att gå på möte idag. Mötet var ju på torsdag... Ja, vänner jag hade kommit för sent till ett möte, på fel dag. Oh joy, vilket sansat och korrekt intryck det ingav! Tur att ordföranden inte är mer än ett par byxor, som min gammelmoster brukade säga.
Ja, sambon har skrattat sig fördärvad över att jag inte ens hde koll på vilken dag det är. Speciellt eftersom det är jag som framhärdar med Exelldokument, armbandsklockor och almanackor och han "klarar sig utan".
Jag var så uppe i varv igår kväll att jag sökte några jobb av bara farten. Nu skulle jag gärna vilja få dem också, av bara farten.
Nu börjar nästa period. I den ska jag skriva en magisteruppsats, söka jobb, gå på kurs, jobba extra och skriva om stadgarna till vår förening. Det ska bli trevligt, och vilsamt. *lol*
Men innan dess så ska jag ta det lugnt, den här helgen iaf. det har jag förtjänat. Tyvärr kan jag inte bjuda mig på tårta för jag är mitt i en "socker-avväjnings-kur" (vilket var så illa tvunget efter julen) och jag är konstant hungrig. Jag bara äter hela tiden, det växer sallad ur öronen på mig snart.
Hmm, jag fick en avslappnings-cd av syrran i julklapp. Bör det säga mig något?
Dagens citat:
"Passa på att skratta nu ungar, för man vet aldrig när det blir roligt nästa gång."
/Kjell Bergqvist,
i den underbara filmen "Den bästa sommaren",
just när han kört över guppet med sin likbil
4 kommentarer:
Upp med hakan! Det är aldrig så illa som man tror.
Måste vara första gången någon kommer försent?? till ett möte som ännu inte varit!
Du försökte snarare komma "för tidigt"
verkar det som , skrattar.. ok Harald verkar ha rest hem men det låter som ditt huvud är rena rama Beirut just nu!
Hoppas att det blir lite lugnar eså du kan avhysa Beirut o låta Ystad flytta in i stället,
Annars gillar jag Lund, det är en så söt stad (förutom när man ska köra bil i den, då är det staden som Gud glömde, och enkelriktningarna tog över) ch den låter nästan som "Lugn" också =)
Kom igen nu! Skriv meeeer!
Skicka en kommentar