Visst gjorde jag det bra?!

För det märkte ni väl, att det var jag som regisserade nationaldagsfirandet från Skansen?! Jag lovar! Jag satt här så fint i soffan, hade just käkat vår speciella Nationaldags-pasta (skinka, tomat, paprika, lök, grönsaksbuljong och creme fracihe) vid vårt soffbord som var pyntat med en pappersflagga dagen till ära. Så, jag hade just käkat färdigt och börjat titta på firandet från Skansen. Gunilla Backman sjöng Himlen är oskyldigt blå, hon hade en snygg klänning, men jag gillar inte Ted Gärdestad något vidare. Så jag satt och mumlade om att de borde göra ett popuri på landskaps-sånger, eftersom det faktiskt är Sverige, hela landet, vi ska fira, och inte bara Stockholm. Så, vips, så lydde de. Nog visste jag att jag har en klar stämma, men att den skulle höras ända till Skansen var ju en liten överraskning. Men, men, så är det. Goda idéer färdas snabbt.

Kungen höll tal, fast han verkade ganska skakig. Var väl skakad av gårdagens tjafs i tidningen (DN debatt). Det var några republikaner som startat ett "upprop" för att hindra fortsatt monarki när Kungen dör. Trams. Det var ett bra svar i Expressen idag, av Ulf Adelsson, om någon är intresserad. Fast han missade några saker. Så, eftersom mina kloka åsikter hörs ända till huvudstaden (åtminstone idag) så tycker jag att det är min skyldighet att banka lite vett i dessa dårar. För vett behövs.

För det första: pengarna.
Visst, det kostar en hel del pengar att ha monarki. Fast det är ju inte kungen personligen som kostar så hemskt mycket. Kungafamiljens förmögenhet är personlig och utökas knappast av appanaget. Däremot så har vi ett stort antal slott i Sverige, som vore trist om de förföll. Det kostar. Dessutom kostar det att ta hand om gäster vid stadsbesök osv. Kostnader som vi hade haft iaf. Presidenten i USA behöver också pengar till underhåll av vita huset. Kaffet kostar pengar även när Bush bjuder Putin på en kopp. Ingen skillnad. Det är väl ändå ingen som tror att Göran Persson skulle be gästerna ta med egen kaffekorg??

För det andra: tiden.
Representation måste alla länder hålla på med. I en republik hamnar denna syssla på presidenten och hans familj istället för kungafamiljen. Skillnaden är bara att presidenten samtidigt måste ta hand om ett land och oroa sig för omval etc. Vilket som ska anses bli mest lidande är nog hugget som stucket. Men uppenbarligen så skulle Persson få betydligt mindre tid till att styra landet än han har nu, om han dessutom skulle åka runt och klippa band. Jag vet inte vad ni andra säger, men i min värld så tycker jag att den som styr landet behöver lägga så mycket tid som möjligt på den uppgiften. Så himla bra går det inte att han bara kan luta sig tillbaka och ta semester. Då är det himla skönt att ha en familj som tar hand om all bandklippning och tedrickande så att de som styr landet kan ägna sig åt det.

För det tredje: det demokratiska med republik.
I artikeln så talas det om att det är så hemskt med ett ämbete som ärvs, och att det vore mycket bättre med en presidentpost som alla kan väljas till. De skriver att
"Den dagen ska komma då vi får rösta fram en statschef i ett val där varje svensk medborgare äger rätt att ställa upp och konkurrera på basis av duglighet och kompetens."
Har författarna över huvud taget läst eller sett något av hur det fungerar i andra länder med republik? Har de inte ett uns av kunskap om, tja, presidentvalet i USA? Val av president är på papperet oerhört demokratiskt. Men knappast i verkligheten. Hur många kvinnliga presidenter har USA haft? Hur många svarta? Noll och noll. Hur många av presidenterna under 1900-talet har kommit från en fattig, eller en arbetarklassfamilj? Jag har inte full koll medger jag, men George Bush är ju knappast ett posternamn för "The American dream" där den lille fattige pojken som arbetar hårt hela sitt liv vinner sin rättmätiga framgång... Det är knappast en tillfällighet att det är de rika, de med kontakter, rätt skola, rätt utbildning, rätt släkt och en fruktansvärd massa pengar att betala sin valkampanj med blir presidenter. Det är en typ av demokrati, men knappast på det sätt som vi eftersträvar i Sverige.

Så frågan är vad vi skulle uppnå med att ta bort kungahuset. Möjligtvis att de som redan har all makt de behöver nu även kan klippa band åt fosterlandet Sverige. Då är det billigare att skippa sken-demokratiska val och låta familjen Bernadotte fortsätta gör det som de redan gör.

Dagen citat:
En diplomat är en person som kan be dig dra åt helvete på ett sådant sätt, att du faktiskt ser fram emot resan. /Caskie Stinnet