fredag, augusti 31, 2007

Vad jag gör när Maken är borta..

Det finns saker man gärna döljer för sin bättre hälft, alternativt den man bor ihop med.. När man var yngre gick de flesta igenom en fas där man dolde saker som

  • den kvinnliga befolkningens behov av toalettbesök (man bajsar hellre nästa helg än med en karl i närheten)
  • hur man ser ut på morgonen utan make-up (nejdå jag vaknar som en nyponros! Jodå, rosa är min naturliga ögonlocksfärg..)

  • att den gröna munvatten-flaskan på toaletten inte inköptes för att den är söt och matchar tvålen...

  • hur många skor man egentligen äger, när man säger att man inte har några att ta på sig.

  • hur mycket man egentligen hellre ser "Dirty Dancing" för 346:e gången än ser "Black Hawk down". Någon gång. (Vilket för övrigt är en skitfilm, men iaf. BHD alltså.)

Men det var då.

Själv har jag visserligen inte ljugit om någon av ovanstående, även om jag har mina skelett i garderoben också. Jag har visserligen effektivt förträngt de mesta dumheter jag kläckt ur mig (Maken däremot har minne som en elefant när det gäller sådant). Men jag minns bestämt att jag lanserade mig som en mycket mera öl-gillande kvinna än jag var. Jag påstod tom att jag tyckte att det kunde vara gott. Det tyckte jag inte. "Om det är riktigt varmt, ölen är rätt sort och riktigt kall och man är väldigt törstig och sitter utomhus och det är sommar" ungefär. Å andra sidan började jag gilla öl över en natt för cirka 6 månader sedan, så maken har fått lite ersättning för mitt vårdslösa handskande med sanningen.

I början av dejtingen så ljuger man om en del saker. Jag lyssnar på Berenike som nyss skaffat manligt sällskap och lägger en halv vecka på att fixa färdigt lägenheten, köpa gratängformar och sjunga upp innan mannen får komma innanför dörren ;) och det är ju så det ska vara när man är kär.

Själv gör jag mest patetiska saker när Maken inte är hemma. Som att äta upp en hel hög med muffins, spela dansbands-skivor och läsa Harlequin-böcker. Där. Nu ska jag skämmas. "Ta en kaka till."

2 kommentarer:

Anonym sa...

Haha, det är inte lätt när det är svårt. Det har jag alltid sagt. Men vad gör man inte, det var ett kärt besvär och det lönade sig ju dessutom *s*

Anonym sa...

Ja det är rätt takter det..