fredag, augusti 31, 2007
Kärlek när den är som bäst
Vissa saker är bara för vackert. Jag har huvudvärk och tvättstuga ikväll, jag behövde lite romantik.
Vad jag gör när Maken är borta..
Det finns saker man gärna döljer för sin bättre hälft, alternativt den man bor ihop med.. När man var yngre gick de flesta igenom en fas där man dolde saker som
Men det var då.
Själv har jag visserligen inte ljugit om någon av ovanstående, även om jag har mina skelett i garderoben också. Jag har visserligen effektivt förträngt de mesta dumheter jag kläckt ur mig (Maken däremot har minne som en elefant när det gäller sådant). Men jag minns bestämt att jag lanserade mig som en mycket mera öl-gillande kvinna än jag var. Jag påstod tom att jag tyckte att det kunde vara gott. Det tyckte jag inte. "Om det är riktigt varmt, ölen är rätt sort och riktigt kall och man är väldigt törstig och sitter utomhus och det är sommar" ungefär. Å andra sidan började jag gilla öl över en natt för cirka 6 månader sedan, så maken har fått lite ersättning för mitt vårdslösa handskande med sanningen.
I början av dejtingen så ljuger man om en del saker. Jag lyssnar på Berenike som nyss skaffat manligt sällskap och lägger en halv vecka på att fixa färdigt lägenheten, köpa gratängformar och sjunga upp innan mannen får komma innanför dörren ;) och det är ju så det ska vara när man är kär.
Själv gör jag mest patetiska saker när Maken inte är hemma. Som att äta upp en hel hög med muffins, spela dansbands-skivor och läsa Harlequin-böcker. Där. Nu ska jag skämmas. "Ta en kaka till."
- den kvinnliga befolkningens behov av toalettbesök (man bajsar hellre nästa helg än med en karl i närheten)
- hur man ser ut på morgonen utan make-up (nejdå jag vaknar som en nyponros! Jodå, rosa är min naturliga ögonlocksfärg..)
- att den gröna munvatten-flaskan på toaletten inte inköptes för att den är söt och matchar tvålen...
- hur många skor man egentligen äger, när man säger att man inte har några att ta på sig.
- hur mycket man egentligen hellre ser "Dirty Dancing" för 346:e gången än ser "Black Hawk down". Någon gång. (Vilket för övrigt är en skitfilm, men iaf. BHD alltså.)
Men det var då.
Själv har jag visserligen inte ljugit om någon av ovanstående, även om jag har mina skelett i garderoben också. Jag har visserligen effektivt förträngt de mesta dumheter jag kläckt ur mig (Maken däremot har minne som en elefant när det gäller sådant). Men jag minns bestämt att jag lanserade mig som en mycket mera öl-gillande kvinna än jag var. Jag påstod tom att jag tyckte att det kunde vara gott. Det tyckte jag inte. "Om det är riktigt varmt, ölen är rätt sort och riktigt kall och man är väldigt törstig och sitter utomhus och det är sommar" ungefär. Å andra sidan började jag gilla öl över en natt för cirka 6 månader sedan, så maken har fått lite ersättning för mitt vårdslösa handskande med sanningen.
I början av dejtingen så ljuger man om en del saker. Jag lyssnar på Berenike som nyss skaffat manligt sällskap och lägger en halv vecka på att fixa färdigt lägenheten, köpa gratängformar och sjunga upp innan mannen får komma innanför dörren ;) och det är ju så det ska vara när man är kär.
Själv gör jag mest patetiska saker när Maken inte är hemma. Som att äta upp en hel hög med muffins, spela dansbands-skivor och läsa Harlequin-böcker. Där. Nu ska jag skämmas. "Ta en kaka till."
tisdag, augusti 28, 2007
Stan är full av vatten.
Japp, stan är numera full av vatten, på flaska. Detta har över en natt nu blivit miljövådligt och bör utrotas enligt miljörörelsen. Eftersom vi har vatten i kranen så finns det ingen anledning att köpa vatten på flaska. Jag håller inte riktigt med.
För det första är det inte alls säkert att det vatten du har i kranen är gott som dryck, utan att du gör något med det. Blandar saft i det till exempel. Jag växte upp med egen brunn. Ingen i min familj drack vatten, själv drack jag inte vatten självmant förrän jag flyttade hemifrån. Det är jättebra att vi lever i ett land med friskt vatten i kranen, men smakar det skit så kommer ingen att dricka det iaf.
För det andra, jag vill inte dricka läsk/festis eller annat med en massa socker i. Jag vill ha vanligt enkelt vatten, som är nyttigt och gott. Varför är det just vattendrickarna som ska sättas åt? Varför är det inget problem med alla dem som dricker mjölk från Tyskland, läsk från utlandet eller liknande? Varför kan inte DE övergå till kranvatten? Är ni verkligen så att just vattendrickarna ska straffas och pekas ut, enkom för att de föredrar en dryck som inte är sockersliskig? Varför kan vi inte alla övergå till kranvatten då om det nu inte är någon skillnad?
Dessutom är det smaksatta vattnet också en speciell dryck. Jag kan inte få med skogsbär eller kaktussmak ur min kran iaf! Vi är många som föredrar en flaska vatten när vi blir törstiga istället för sockervatten och saft.
För det tredje, jag har inte kranen med mig överallt. Hemma dricker jag gärna vatten, men är jag ute på stan finns inte min vattenkran. Visst kan jag ta med mig vatten hemifrån på flaska, vilket jag ofta gör, men efter en halvtimmes shopping så är ju vattnet ljummet och smakar inte speciellt spännande längre. Jag vill ha kall dryck om jag är törstig, inte ljummen. Ljummet vatten är visserligen hälsosammare för kroppen än kallt, men inte alls gott. För att få kallt vatten återstår alltså att jag köper en flaska när jag är ute på stan. Jag kan visserligen sätta mig på en servering och beställa in ett glas vatten, men personalen tenderar att bli sura på gäster som upptar bord för ett beställa ett glas vatten och inget mer.
Miljörörelsens förslag är att ha allmänna kranar ute på stan där folk kan fylla på sin vattenflska och få kallt vatten. Det är en korkad idé. Har du sett en allmän toalett? Fräsch eller hur? Eller rättare sagt, allmänna toaletter ute på stan är så grisiga och äckliga att du tror att du ska få pest bara genom att gå i närheten. En allmän kran på stan skulle se likadan ute efter 1 dag. Inte fräscht alls. Och då är vi tillbaka vid att folk köper en ren flaska för att slippa dricka äckel.
Det enda jag kan tänka mig är att kiosker och affärer som tex Pressbyrån tillhandahåller en kran mot betalning. Då kan de hålla kranen fräsch och folk får kallt vatten. Men detta kommer aldrig att hända, eftersom kiosken kanske skulle kunna ta 5kr för att du får fylla din flaska, och de föredrar vinst på alla coca-cola flaskor i kylen.
Visst kan jag dricka kranvatten när jag är hemma, om det är vatten jag vill ha. Men det är precis ett lika stort steg för vatten-kunden att övergå till att släpa runt på ljummet kranvatten, som det är för Coca-Cola drickaren att dricka ljummet kranvatten.
För det första är det inte alls säkert att det vatten du har i kranen är gott som dryck, utan att du gör något med det. Blandar saft i det till exempel. Jag växte upp med egen brunn. Ingen i min familj drack vatten, själv drack jag inte vatten självmant förrän jag flyttade hemifrån. Det är jättebra att vi lever i ett land med friskt vatten i kranen, men smakar det skit så kommer ingen att dricka det iaf.
För det andra, jag vill inte dricka läsk/festis eller annat med en massa socker i. Jag vill ha vanligt enkelt vatten, som är nyttigt och gott. Varför är det just vattendrickarna som ska sättas åt? Varför är det inget problem med alla dem som dricker mjölk från Tyskland, läsk från utlandet eller liknande? Varför kan inte DE övergå till kranvatten? Är ni verkligen så att just vattendrickarna ska straffas och pekas ut, enkom för att de föredrar en dryck som inte är sockersliskig? Varför kan vi inte alla övergå till kranvatten då om det nu inte är någon skillnad?
Dessutom är det smaksatta vattnet också en speciell dryck. Jag kan inte få med skogsbär eller kaktussmak ur min kran iaf! Vi är många som föredrar en flaska vatten när vi blir törstiga istället för sockervatten och saft.
För det tredje, jag har inte kranen med mig överallt. Hemma dricker jag gärna vatten, men är jag ute på stan finns inte min vattenkran. Visst kan jag ta med mig vatten hemifrån på flaska, vilket jag ofta gör, men efter en halvtimmes shopping så är ju vattnet ljummet och smakar inte speciellt spännande längre. Jag vill ha kall dryck om jag är törstig, inte ljummen. Ljummet vatten är visserligen hälsosammare för kroppen än kallt, men inte alls gott. För att få kallt vatten återstår alltså att jag köper en flaska när jag är ute på stan. Jag kan visserligen sätta mig på en servering och beställa in ett glas vatten, men personalen tenderar att bli sura på gäster som upptar bord för ett beställa ett glas vatten och inget mer.
Miljörörelsens förslag är att ha allmänna kranar ute på stan där folk kan fylla på sin vattenflska och få kallt vatten. Det är en korkad idé. Har du sett en allmän toalett? Fräsch eller hur? Eller rättare sagt, allmänna toaletter ute på stan är så grisiga och äckliga att du tror att du ska få pest bara genom att gå i närheten. En allmän kran på stan skulle se likadan ute efter 1 dag. Inte fräscht alls. Och då är vi tillbaka vid att folk köper en ren flaska för att slippa dricka äckel.
Det enda jag kan tänka mig är att kiosker och affärer som tex Pressbyrån tillhandahåller en kran mot betalning. Då kan de hålla kranen fräsch och folk får kallt vatten. Men detta kommer aldrig att hända, eftersom kiosken kanske skulle kunna ta 5kr för att du får fylla din flaska, och de föredrar vinst på alla coca-cola flaskor i kylen.
Visst kan jag dricka kranvatten när jag är hemma, om det är vatten jag vill ha. Men det är precis ett lika stort steg för vatten-kunden att övergå till att släpa runt på ljummet kranvatten, som det är för Coca-Cola drickaren att dricka ljummet kranvatten.
måndag, augusti 27, 2007
Mera Tommy
För några helger sedan hade jag en "Emil-helg". Det var Gud-dottern som inspirerade, hon hörs alltid i bakgrunden när jag pratar med bästa kompisen Berenike. Gud-Dottern är mycket fashinerad av Emils pappa, Anton Svensson. Hon benämner honom alltid med fullständigt namn. Ordentligt ska det vara minsann! :)
Så jag tittade igenom alla filmerna och insåg hur mycket jag tyckte om dem. De är så fina och vemodiga, karaktärerna är så mycket djupare än man tänkte på som liten. Jag gillar också Anton Svensson, mest för att han är min pappa upp i dagen. Annars tycker jag mycket om två låtar från Emil-serien: Fattig Bonn-dräng och Varför-visan som Lina sjunger. Den senare sjunger jag ofta härhemma. Hon är så underbart gnällig och inte alls nöjd med livet. Jag blir trött på folk som inte kan gnälla. Bättre med normala människor som kan gnälla över småsaker och vara som folk!
Just idag kan jag gnälla på att
* hela stan luktar sopor efter festivalen.
* det är måndag imorgon
* jag vill ha massor av nya kläder som jag sett på stan i helgen, men har råd med...en pizza-slicer för 9:87kr.
Äh nu lyssnar vi på Tommy istället.
Så jag tittade igenom alla filmerna och insåg hur mycket jag tyckte om dem. De är så fina och vemodiga, karaktärerna är så mycket djupare än man tänkte på som liten. Jag gillar också Anton Svensson, mest för att han är min pappa upp i dagen. Annars tycker jag mycket om två låtar från Emil-serien: Fattig Bonn-dräng och Varför-visan som Lina sjunger. Den senare sjunger jag ofta härhemma. Hon är så underbart gnällig och inte alls nöjd med livet. Jag blir trött på folk som inte kan gnälla. Bättre med normala människor som kan gnälla över småsaker och vara som folk!
Just idag kan jag gnälla på att
* hela stan luktar sopor efter festivalen.
* det är måndag imorgon
* jag vill ha massor av nya kläder som jag sett på stan i helgen, men har råd med...en pizza-slicer för 9:87kr.
Äh nu lyssnar vi på Tommy istället.
söndag, augusti 26, 2007
Mitt liv i bilder
Hittade en rolig fråge-utmaning som jag tänkte greja med så här på natten. Jag sitter och försöker åtgärda en rejäl vätskebrist till följd av att jag ätit för mycket dumheter under helgen. Det blir lätt så när man har gäster (danska bakverk, öl, bakelser, snitzare, whiskybiff och slutligen lite pizza för att jag inte orkade laga mat). Imorgon är det tillbaka till saltgruvan som gäller, och till livet med råkost. Bildligt talat alltså. Råkost är äckligt.
Nu till utfrågningen:
REGLERNA: Svara på de 12 frågorna, inte i ord, utan gör en bildsökning på Google på ditt svar. Ta den FÖRSTA användbara bilden som dyker upp. Använd den som "svar".
Okej, nu kör vi. Såhär blev mina resultat:
1. Vilket år är du född?
2. Hur definierar du din sexuella läggning?
3. Vilken är din bästa egenskap som kärlekspartner?
4. Och din sämsta?
5. Vad söker du hos en partner?
6. Vem var din första hemliga barndomsförälskelse (förnamnet)?
7. Vilket yrke är det sexigaste du vet?
8. Vilken kändis är hetast enligt dig?
(Det här blir ett objektivt svar, jag är inte dum...) ;)
9. Vad gör dig avtänd?
10. Vem hade du ditt första riktiga förhållande med (förnamnet)?
11. Vilket kroppsdel, förutom munnen, gillar du mest att kyssa på en kärlekspartner?
12. Ett kärlekspar på film eller tv som du gillar?
Nu till utfrågningen:
REGLERNA: Svara på de 12 frågorna, inte i ord, utan gör en bildsökning på Google på ditt svar. Ta den FÖRSTA användbara bilden som dyker upp. Använd den som "svar".
Okej, nu kör vi. Såhär blev mina resultat:
1. Vilket år är du född?
2. Hur definierar du din sexuella läggning?
3. Vilken är din bästa egenskap som kärlekspartner?
4. Och din sämsta?
5. Vad söker du hos en partner?
6. Vem var din första hemliga barndomsförälskelse (förnamnet)?
7. Vilket yrke är det sexigaste du vet?
8. Vilken kändis är hetast enligt dig?
(Det här blir ett objektivt svar, jag är inte dum...) ;)
9. Vad gör dig avtänd?
10. Vem hade du ditt första riktiga förhållande med (förnamnet)?
11. Vilket kroppsdel, förutom munnen, gillar du mest att kyssa på en kärlekspartner?
12. Ett kärlekspar på film eller tv som du gillar?
onsdag, augusti 22, 2007
Genetik i garderoben.
Idag på morgonen tog jag på mig en tröja. Jag valde en rosa. Hela dagen har jag trott att jag valde den rosa tröjan därför att den är en av de större tröjorna jag har (och jag har ätit för gott under några veckor och behövde utrymmet) samt att den låg passande till i garderoben.
Nu inser jag, efter att ha läst tidningen, att så inte alls var fallet. Jag valde den rosa tröjan för att den påminde om mogen frukt. Så självklart, eller hur?!
Det är nämligen en forskare som varit igång igen. En fnoskig forskare som vill få rubriker genom att förklara könsskillnader med genetik. I korthet: en forskare lät män och kvinnor välja mellan olika färger under tidspress. Resultatet blev att kvinnorna oftare valde rött, och att männen oftare valde blått. Det i sig är ett faktum som inte är varken lönt eller finns anledning att ifrågasätta. Det fnoskiga uppstår när forskaren ska förklara varför det är på det här sättet. Forskaren är nämligen biologi/genetik inriktad och väljer därför att tolka allt som om det berodde på gener. Det är vansinne, man kan inte bara välja att tolka allt runt omkring sig enligt det man själv jobbar med. Det är lika korkat som att jag skulle hävda att hål i tänderna beror på en taskig barndom, bara för att jag är utbildad inom sociologi och inte medicin.
Enligt Anya Hulbert (forskaren med "färgsinne") ska resultatet förklaras såhär:
Det finns också nya forskningsrön som visar att även kvinnor jagade i forntiden. Man har nämligen gått tillbaka och testat skeletten som hittats med vapen, och funnit att en del av dem var kvinnor. När man hittade skeletten så brydde man sig inte om att kontrollera könet på den döde, fanns det vapen i graven så gissade man att det var en man. Frågan är då hur färgseendet utvecklats för de kvinnor som jagade? Var det kanske att de tänkte på det röda, råa köttet hus de döda djuren de jagade? Eller?
Jag undrar också hur min "Känsla för rött och rosa" ska hjälpa mig hitta en frisk man? VAR ska han vara rosa??? *vänder på maken* Tungan? De röda ögonen efter en dålig natts sömn? Exakt VAD är det som ska var rött på en frisk man??
Och frukter.. nu vet jag inte riktigt vilken vegetation det fanns runt omkring dessa urtidsmänniskor som utveklade sin känsla för rött. Men blåbär, bananer, apelsiner, druvor och svamp är knappast röda eller rosa. Mig veterligen så härstammar vi alla från de varmare breddgraderna där sådana saker växer. I våra egna marker ska man ju närmare passa sig för den röda färgen, tex i flugsvamp. Generellt så är ju rött en varningsfärg i naturen, så om det skulle finnas en biologisk förklaring borde det ju rent av vara så att _ingen_ ville ha rött. I annat fall skulle man tolka det som att kvinnor dras till fara. Men vad vet jag...
Själv tänker jag ju närmast att de män och kvinnor som valde könsstereotypa färger gjorde det på grund av uppväxt och ohejdad vana. När man ska välja under stress så tenderar man att välja det man matats med, och samhället i stort använder ofta rött/rosa för att signalera kvinna och blått för att signalera man. Som jämförelse kan man tänka på vilken väg människor väljer när de ska välja "slumpvis". Oftast blir det höger, därför att de flesta människor är högerhänta. Höger känns helt enkelt mest rätt när folk ska välja snabbt och spontant.
Nästa vecka ska jag tolka Nasdaq enligt Jungs teorier. Det bör bli ungefär lika tillförlitligt.
Nu inser jag, efter att ha läst tidningen, att så inte alls var fallet. Jag valde den rosa tröjan för att den påminde om mogen frukt. Så självklart, eller hur?!
Det är nämligen en forskare som varit igång igen. En fnoskig forskare som vill få rubriker genom att förklara könsskillnader med genetik. I korthet: en forskare lät män och kvinnor välja mellan olika färger under tidspress. Resultatet blev att kvinnorna oftare valde rött, och att männen oftare valde blått. Det i sig är ett faktum som inte är varken lönt eller finns anledning att ifrågasätta. Det fnoskiga uppstår när forskaren ska förklara varför det är på det här sättet. Forskaren är nämligen biologi/genetik inriktad och väljer därför att tolka allt som om det berodde på gener. Det är vansinne, man kan inte bara välja att tolka allt runt omkring sig enligt det man själv jobbar med. Det är lika korkat som att jag skulle hävda att hål i tänderna beror på en taskig barndom, bara för att jag är utbildad inom sociologi och inte medicin.
Enligt Anya Hulbert (forskaren med "färgsinne") ska resultatet förklaras såhär:
Av detta drar Anya Hurlbert slutsatsen att valet av färger är genetiskt betingat och har gått i arv sedan människan började jaga och samla sin föda.
– Kvinnorna utvecklade då sin känsla för rött och rosa eftersom de behövde denna egenskap för att hitta mogna frukter och friska män, säger hon.
Att blått tycks gå hem hos alla kan enligt studien bero på att en klar blå himmel signalerar bra väder och friskt vatten.
Det finns också nya forskningsrön som visar att även kvinnor jagade i forntiden. Man har nämligen gått tillbaka och testat skeletten som hittats med vapen, och funnit att en del av dem var kvinnor. När man hittade skeletten så brydde man sig inte om att kontrollera könet på den döde, fanns det vapen i graven så gissade man att det var en man. Frågan är då hur färgseendet utvecklats för de kvinnor som jagade? Var det kanske att de tänkte på det röda, råa köttet hus de döda djuren de jagade? Eller?
Jag undrar också hur min "Känsla för rött och rosa" ska hjälpa mig hitta en frisk man? VAR ska han vara rosa??? *vänder på maken* Tungan? De röda ögonen efter en dålig natts sömn? Exakt VAD är det som ska var rött på en frisk man??
Och frukter.. nu vet jag inte riktigt vilken vegetation det fanns runt omkring dessa urtidsmänniskor som utveklade sin känsla för rött. Men blåbär, bananer, apelsiner, druvor och svamp är knappast röda eller rosa. Mig veterligen så härstammar vi alla från de varmare breddgraderna där sådana saker växer. I våra egna marker ska man ju närmare passa sig för den röda färgen, tex i flugsvamp. Generellt så är ju rött en varningsfärg i naturen, så om det skulle finnas en biologisk förklaring borde det ju rent av vara så att _ingen_ ville ha rött. I annat fall skulle man tolka det som att kvinnor dras till fara. Men vad vet jag...
Själv tänker jag ju närmast att de män och kvinnor som valde könsstereotypa färger gjorde det på grund av uppväxt och ohejdad vana. När man ska välja under stress så tenderar man att välja det man matats med, och samhället i stort använder ofta rött/rosa för att signalera kvinna och blått för att signalera man. Som jämförelse kan man tänka på vilken väg människor väljer när de ska välja "slumpvis". Oftast blir det höger, därför att de flesta människor är högerhänta. Höger känns helt enkelt mest rätt när folk ska välja snabbt och spontant.
Nästa vecka ska jag tolka Nasdaq enligt Jungs teorier. Det bör bli ungefär lika tillförlitligt.
torsdag, augusti 09, 2007
Drömhuset
När jag har tråkigt så slö-surfar jag hus. Jag vill ha hus. Helst igår. Men eftersom detta medför jobbiga saker som lånelöfte, försäljning av lägenhet, flyttstädning, flytt, köpeskilling och "hitta nytt jobb på passande ort som inte har snordyra hus" så kommer det att dröja ett tag. Därmed är jag förpassad till fönstershopping, dvs snokandes på Hemnet utan vare sig mål eller medel.
Så dyker det då upp. Huset som jag drömt om att få bo i sedan jag var 3 år. Som ser ut som Villa Villerkulla. Som har strandtomt, torn och glasveranda. Som är världens finaste. Som min mammas mormor GIFT sig i för länge sedan. DET huset. Det är till salu. För 2,5 mille.
Tur för mig. Min man kommer nämligen att skilja sig från mig innan han bosätter sig på den orten. Och om vi är skilda så är det ju knappast lönt för honom att bo där heller. Inte för mig heller, det finns liksom inte ett jobb för mig där i näeheten ens teoretiskt och alla kommunikationer och basala serviceinrättningar som "butiker öppna efter 17:00" är sedan länge utrotade. WHO kom förbi och sa att det redan var för sent. Låt det här helveteshålet dö.
Så vi kommer inte att bo där. Tur för mig att huset kostar 2,5 mille och att jag inte har ens i närheten. Då hade det kunnat kännas tufft att se sitt drömhus fladdra förbi och ge dig en kopuss på näsan, utan att kunna hejda det. Nu känns det bara förbannat menlöst att jag inte är Gud och kan ändra Sveriges geografi bara för att jag vill, på en eftermiddag. Eller att jag inte har ett antal miljoner och en firma som flyttar hus mellan orter.
Maken Hajfajvar
Inspirerad av Hillevi tänkte jag ta tillfället i akt att intervjua min make. Vi pratar så lite numera. Han pratar med kunder om dagarna och jag pratar i telefon 8h/dag, så det blir inte så mycket prat över till oss. Mest grymtningar.
Ordningen är alltså återställd och fred råder i paradiset. Idag fick han köttfärslimpa till middag och jag brydde mig knappt om att det är en av de 5 saker vi äter alldeles för ofta.
Så, till intervjun:
Va?!
Ingen! Människor är kunder och kunder är äckliga.
Ordningen är alltså återställd och fred råder i paradiset. Idag fick han köttfärslimpa till middag och jag brydde mig knappt om att det är en av de 5 saker vi äter alldeles för ofta.
Så, till intervjun:
Tjena, vart är du på väg?
Ehh... va? *spelar WOW*
Va?!
När tycker du att man ska hajfajva?
Vad pratar du om?
Ingen! Människor är kunder och kunder är äckliga.
Okej, hajfajv på dig!
Vad håller du på med?
Tommy
Jag är kär. Inte i Tommy visserligen, även om han har Sveriges bästa röst. I en låt. Jag kan inte lyssna mig mätt på den.
Nu kanske man kan tycka att det är en smula konstigt att jag lyssnar på den här, jag som är nygift och svävar runt på moln. Jag borde kanske mer lyssna på snuttegull låtar som "Det som gör mig lycklig" och "Solen är skön".
Men eftersom jag är en morbid pesimist med ont i ryggen så föredrar jag låtar där allt går åt skogen. Åtminstone om de är så vackra som den här:
Nu kanske man kan tycka att det är en smula konstigt att jag lyssnar på den här, jag som är nygift och svävar runt på moln. Jag borde kanske mer lyssna på snuttegull låtar som "Det som gör mig lycklig" och "Solen är skön".
Men eftersom jag är en morbid pesimist med ont i ryggen så föredrar jag låtar där allt går åt skogen. Åtminstone om de är så vackra som den här:
torsdag, augusti 02, 2007
Bokmalen
fetstil för böcker man läst
kursiv för de man vill läsa
överstrukna för de man inte vill komma i närheten av (jag gör dem gröna)
+ markerar de böcker man har i bokhyllan
* för de böcker man aldrig hört talas om
.....................................................
1. The Da Vinci Code (Dan Brown) +
2. Pride and Prejudice (Jane Austen) +
3. To Kill A Mockingbird (Harper Lee) (Har sett filmen, det räcker)
4. Gone With the Wind (Margaret Mitchell) (Kan filmen utantill men aldrig kommit till boken..)
5. The Lord of The Rings: Retur of the King (Tolkien)
6.The Lord of The Rings: Fellowship of the ring (Tolkien) +
7.The Lord of The Rings: The Two Towers (Tolkien) +
8. Anne of Green Gables (L. M. Montgomery)
9. Outlander (Diana Gabaldon) *
10. A Fine Balance (Rohinton Mistry) *
11. Harry Potter and the Goblet of Fire (J. K Rowling) +
12. Angels and Demons (Dan Brown) +
13. Harry Potter and the Order of the Phoenix (J. K Rowling) +
14. A Prayer for Owen Meany (John Irving) *
15. Memoirs of a Geisha (Arthur Golden)
16. Harry Potter and the Philosopher's Stone (J.K Rowling) +
17. Fall on Your Knees (Ann-Marie MacDonald) *
18. The Stand (Stephen King) *
19. Harry Potter and the Prisoner of Azkaban (J.K Rowling) +
20. Jane Eyre (Charlotte Brontë) +
21. The Hobbit (Tolkien) +
22. The Catcher in the Rye (J. D. Salinger)
23. Little Women (Louisa May Alcott)
24. The Lovely Bones (Alice Sebold)
25. Life of Pi (Yann Martel) *
26. The Hitchhiker's Guide to the Galaxy (Douglas Adams) +
27. Wuthering Heights (Emily Brontë) +
28. The Lion, The Witch, and the Wardrobe (C. S. Lewis) +
29. East of Eden (John Steinbeck)
30. Tuesdays with Morrie (Mitch Albom)
31. Dune (Frank Herbert)
32. The Notebook (Nicholas Sparks)
33. Atlas Shrugged (Ayn Rand) *
34. 1984 (Orwell)
35. The Mists of Avalon (Marion Zimmer Bradley)
36. The Pillars of the Earth (Ken Follett) *
37. The Power of One (Bryce Courtenay) *
38. I Know This Much is True (Wally Lamb) *
39. The Red Tent (Anita Diamant) *
40. The Alchemist (Paulo Coelho)
41. The Clan of the Cave Bear (Jean M. Auel)
42. The Kite Runner (Khaled Hosseini) *
43. Confessions of a Shopaholic (Sophie Kinsella)
44. The Five People You Meet In Heaven (Mitch Albom) *
45 The Bible
46. Anna Karenina (Tolstoy) +
47. The Count of Monte Cristo (Alexandre Dumas)
48. Angela's Ashes (Frank McCourt) *
49. The Grapes of Wrath (John Steinbeck)
50. She's Come Undone (Wally Lamb) *
51. The Poisonwood Bible (Barbara Kingsolver) *
52. A Tale of Two Cities (Dickens)
53. Ender's Game (Orson Scott Card) *
54. Great Expectations (Dickens)
55. The Great Gatsby (Fitzgerald)
56. The Stone Angel (Margaret Laurence) *
57. Harry Potter and the Chamber of Secrets (J.K Rowling) +
58. The Thorn Birds (Colleen McCullough)
59. The Handmaid's Tale (Margaret Atwood)
60. The Time Traveler's Wife (Audrew Niffenegger)
61. Crime and Punishment (Fyodor Dostoyevsky)
62. The Fountainhead (Ayn Rand) *
63. War and Peace (Tolstoy)
64. Interview with the Vampire (Anne Rice)
65. Fifth Business (Robertson Davis) *
66. One Hundred Years Of Solitude (Gabriel Garcia Marquez)
67. The Sisterhood of the Travelling Pants (Ann Brashares)
68. Catch-22 (Joseph Heller) +
70. The Little Prince (Antoine de Saint-Exupery)
71. Bridget Jones Diary (Fielding)
72. Love in the Time of Cholera (Marquez) *
73. Shogun (James Clavell)
74. The English Patient
75. The Secret Garden (Frances Hodgson Burnett)
76. The Summer Tree (Guy Gavriel Kay) *
77. A Tree Grows in Brooklyn (Betty Smith) *
78. The World According To Garp (John Irving) *
79. The Diviners (Margaret Laurence) *
80. Charlotte's Web (E.B. White)
81. Not Wanted On the Voyage (Timothy Findley) *
82. Of Mice And Men (Steinbeck)
83. Rebecca (Daphne DuMaurier) *
84. Wizard's First Rule (Terry Goodkind) *
85. Emma (Jane Austen) +
86. Watership Down (Richard Adams) *
87. Brave New World (Aldous Huxley) *
88. The Stone Diaries (Carol Shields) *
89. Blindness (Jose Saramago) *
90. Kane and Abel (Jeffrey Archer) *
91. In The Skin Of A Lion (Ondaatje) *
92. Lord of the Flies (Golding)
93. The Good Earth (Pearl S. Buck) +
94. The Secret Life of Bees (Sue Monk Kidd) *
95. The Bourne Identity (Robert Ludlum)
96. The Outsiders (S. E. Hinton) *
97. White Oleander (Janet Fitch)
98. A Woman of Substance (Barbara Taylor Bradford) *
99.The Celestine Prophecy (James Redfield) *
100. Ulysses (James Joyce)
Så många böcker och så lite tid...
White Oleander, Engelske Patienten, En vampys bekännelser och The Traveling Pants har jag sett som film. men jag känner inte att jag måste läsa dem också.
kursiv för de man vill läsa
överstrukna för de man inte vill komma i närheten av (jag gör dem gröna)
+ markerar de böcker man har i bokhyllan
* för de böcker man aldrig hört talas om
.....................................................
1. The Da Vinci Code (Dan Brown) +
2. Pride and Prejudice (Jane Austen) +
3. To Kill A Mockingbird (Harper Lee) (Har sett filmen, det räcker)
4. Gone With the Wind (Margaret Mitchell) (Kan filmen utantill men aldrig kommit till boken..)
5. The Lord of The Rings: Retur of the King (Tolkien)
6.The Lord of The Rings: Fellowship of the ring (Tolkien) +
7.The Lord of The Rings: The Two Towers (Tolkien) +
8. Anne of Green Gables (L. M. Montgomery)
9. Outlander (Diana Gabaldon) *
10. A Fine Balance (Rohinton Mistry) *
11. Harry Potter and the Goblet of Fire (J. K Rowling) +
12. Angels and Demons (Dan Brown) +
13. Harry Potter and the Order of the Phoenix (J. K Rowling) +
14. A Prayer for Owen Meany (John Irving) *
15. Memoirs of a Geisha (Arthur Golden)
16. Harry Potter and the Philosopher's Stone (J.K Rowling) +
17. Fall on Your Knees (Ann-Marie MacDonald) *
18. The Stand (Stephen King) *
19. Harry Potter and the Prisoner of Azkaban (J.K Rowling) +
20. Jane Eyre (Charlotte Brontë) +
21. The Hobbit (Tolkien) +
22. The Catcher in the Rye (J. D. Salinger)
23. Little Women (Louisa May Alcott)
24. The Lovely Bones (Alice Sebold)
25. Life of Pi (Yann Martel) *
26. The Hitchhiker's Guide to the Galaxy (Douglas Adams) +
27. Wuthering Heights (Emily Brontë) +
28. The Lion, The Witch, and the Wardrobe (C. S. Lewis) +
29. East of Eden (John Steinbeck)
30. Tuesdays with Morrie (Mitch Albom)
31. Dune (Frank Herbert)
32. The Notebook (Nicholas Sparks)
33. Atlas Shrugged (Ayn Rand) *
34. 1984 (Orwell)
35. The Mists of Avalon (Marion Zimmer Bradley)
36. The Pillars of the Earth (Ken Follett) *
37. The Power of One (Bryce Courtenay) *
38. I Know This Much is True (Wally Lamb) *
39. The Red Tent (Anita Diamant) *
40. The Alchemist (Paulo Coelho)
41. The Clan of the Cave Bear (Jean M. Auel)
42. The Kite Runner (Khaled Hosseini) *
43. Confessions of a Shopaholic (Sophie Kinsella)
44. The Five People You Meet In Heaven (Mitch Albom) *
45 The Bible
46. Anna Karenina (Tolstoy) +
47. The Count of Monte Cristo (Alexandre Dumas)
48. Angela's Ashes (Frank McCourt) *
49. The Grapes of Wrath (John Steinbeck)
50. She's Come Undone (Wally Lamb) *
51. The Poisonwood Bible (Barbara Kingsolver) *
52. A Tale of Two Cities (Dickens)
53. Ender's Game (Orson Scott Card) *
54. Great Expectations (Dickens)
55. The Great Gatsby (Fitzgerald)
56. The Stone Angel (Margaret Laurence) *
57. Harry Potter and the Chamber of Secrets (J.K Rowling) +
58. The Thorn Birds (Colleen McCullough)
59. The Handmaid's Tale (Margaret Atwood)
60. The Time Traveler's Wife (Audrew Niffenegger)
61. Crime and Punishment (Fyodor Dostoyevsky)
62. The Fountainhead (Ayn Rand) *
63. War and Peace (Tolstoy)
64. Interview with the Vampire (Anne Rice)
65. Fifth Business (Robertson Davis) *
66. One Hundred Years Of Solitude (Gabriel Garcia Marquez)
67. The Sisterhood of the Travelling Pants (Ann Brashares)
68. Catch-22 (Joseph Heller) +
70. The Little Prince (Antoine de Saint-Exupery)
71. Bridget Jones Diary (Fielding)
72. Love in the Time of Cholera (Marquez) *
73. Shogun (James Clavell)
74. The English Patient
75. The Secret Garden (Frances Hodgson Burnett)
76. The Summer Tree (Guy Gavriel Kay) *
77. A Tree Grows in Brooklyn (Betty Smith) *
78. The World According To Garp (John Irving) *
79. The Diviners (Margaret Laurence) *
80. Charlotte's Web (E.B. White)
81. Not Wanted On the Voyage (Timothy Findley) *
82. Of Mice And Men (Steinbeck)
83. Rebecca (Daphne DuMaurier) *
84. Wizard's First Rule (Terry Goodkind) *
85. Emma (Jane Austen) +
86. Watership Down (Richard Adams) *
87. Brave New World (Aldous Huxley) *
88. The Stone Diaries (Carol Shields) *
89. Blindness (Jose Saramago) *
90. Kane and Abel (Jeffrey Archer) *
91. In The Skin Of A Lion (Ondaatje) *
92. Lord of the Flies (Golding)
93. The Good Earth (Pearl S. Buck) +
94. The Secret Life of Bees (Sue Monk Kidd) *
95. The Bourne Identity (Robert Ludlum)
96. The Outsiders (S. E. Hinton) *
97. White Oleander (Janet Fitch)
98. A Woman of Substance (Barbara Taylor Bradford) *
99.The Celestine Prophecy (James Redfield) *
100. Ulysses (James Joyce)
Så många böcker och så lite tid...
White Oleander, Engelske Patienten, En vampys bekännelser och The Traveling Pants har jag sett som film. men jag känner inte att jag måste läsa dem också.
Min karriär som hemmafru
Jag är egentligen inte alls en sådan person som säger att man ska prova allting åtminstone en gång. Det finns tvärtom en uppsjö av saker och företeelser som jag gott kan hålla mig ifrån. Dock, finns det givetvis även saker jag kan tänka mig att testa. Inte minst för att verkligen kunna lägga full kraft i orden när jag sedan hävdar att det var inget för mig. Här om dagen till exempel, såg jag mot bättre vetande "Göta Kanal 2 - Kanalkampen", som överlag fått en 2:a i betyg. Nu när jag sett den har jag all kunskap jag behöver för att såga den vid fotknölarna. Den var verkligen usel. En etta, max.
Nåja, det är inte det enda jag testat denna sommar. Under 6 veckor har jag gjort ett socialt experiment, på mig själv och min närmiljö: Jag har varit hemmafru.
En karriär som hemmafru är normalt sett det sista jag skulle välja. Nåja, inte det sista. Ormskötare, tandläkare, bäckenpolerare och några andra yrken kommer lägre ner på listan. Men jag har alltid haft inställningen att jag skulle vara tämligen dålig på att gå hemma. Men varför bara lita på sin instikt?! (Cee; vi minns alla när du mot bättre vetande gav dig in i äldrevården och hur bra det gick... Borde du inte lyssna den här gången? OOFF! *intentionen får en hård spark i magen och tappar luften*)
Under sex veckor har jag alltså städat, lagat mat, tvättat och handlat. Kort sagt tagit hand om hemmet. Det här är vad som hände:
1. Förvandlingen fas ett: Städ-Nazi
Efter några veckor blev jag märkbart irriterad (och irriterande). Orsaken till irritationen var att min man kom hem. Det medförde nämligen att vårt hem (som städats under dagen) helt plötsligt fick normala spår av beboelighet. Som att det hamnade en strumpa eller två på golvet. Som att det dracks kaffe, ur koppar. Som att någon faktiskt sov i sängen. Allt detta bidrog på ett negativt sätt till att dämpa den goda ordning jag försatt vår lägenhet i under dagen.
Min man kunde snart inte stanna upp hastigt i lägenheten, för då sprang jag in i hans rygg, i mina försök att fånga saker han la ifrån sig innan de nådde golvet. När han drack kaffe fnös jag. Jag gav katten onda blickar för att han skvätte sand på golvet. Här hade jag slitit hela dagen med att städa och så sabbade de mitt perfekta resultat på ett ögonblick!
Problemet med ett perfekt städat hem är ju att det räcker med ett en sak ligger fel så är det inte perfekt längre. Och jag hade inget bättre för mig att göra...
2. Förvandlingen fas två: Det bölande nervvraket
Efter ytterligare några veckor lagade jag korvgryta till middag. En god korvgryta med ris. Den smakade precis lika gott som vanligt och var alldeles utmärkt. Maken har dessutom ätit exakt samma rätt tidigare, med god min. Jag vet att han gillar den, åtminstone tycker att den är helt okej.
Inte för att jag brytt mig tidigare. Jag är kock för tusan! Har jag lagat mat som inte varit bränd, rå eller på annat sätt misslyckas så utgår jag ifrån att han gillar den, och om han mot all förmodan inte skulle uppskatta den mat jag lagat så hade jag skrattat rått. Det finns liksom ingen anledning till att hänga upp sig på om han inte tycker att varje måltid jag fixar är ett kulinariskt mästerverk.
Men idag räckte det inte för min självkänsla att jag fixat god mat. Denna dag frågade jag istället om middagen var god. (Bara det en överdrift. Varför liksom? Jag visste ju att den var god!) Han svarade "Mmm". (Inte så konstigt, han var trött och gjorde sitt bästa för att inte somna med ansiktet ned i korvgrytan.)
Då bröt jag ihop.
Jag startade en tjugo minuters diskussion om varför han inte tyckte om maten! Jag debatterade med allvarlig stämma och frågade med darr på rösten om exakt vad som var fel med maten och varför han inte kunnat uttrycka sitt eventuella nöje med mera entusiasm? Maken såg lätt förvirrad ut och svarade bäst han kunde. Efter tjugo minuter började det som var kvar av min hjärna och mitt förnuft att lyssna på konversationen. Det lät dumt. Förbannat dumt. Den normala Cee bryter inte ihop och ställer sin man till svars om han inte ger henne tillräckligt med bekräftelse angående hushållssysslor. När jag hämtat mig och skrattat färdigt (under dessa minuter såg Maken rätt spak ut..) så lugnade jag honom med att jag skulle återgå till mina sinnens fulla bruk om några veckor när jag åter har ett arbete.
3. Förvandlingen fas tre: Siw Malmkvist
Förslitningsskadorna börjar komma. Jag ser lika fräsh ut som Siwan i "Mamma är lik sin mamma". Naglarna är förstörda av all handdisk (diskmaskinen gick givetvis sönder lagom tills jag började min nya "Karriär") och idag skar jag upp min vänstra "ringtå" på dammsugaren. Det blev ett långt jack som började blöda.
Jag har också fått ständig värk i skuldor, nacke och hals! Eftersom jag inte butit något ok med vatten eller liknande så bedömer jag dessa som psykosomatiska.
Det finns säkert många kvinnor och män med starkare psyke än jag som klarar av ett liv som hemmafru/hemmaman utan men och utan att bli psykotisk. Jag klarar det inte. Framför allt klarar inte min man av att hoppa upp och ned och klappa händerna en halvtimme varje dag för att jag ska känna mig tillfreds med dammsugningen. Det är bättre att vi överlåter sådana saker till min chef, och så kan Maken återgå till sina normala "mmm" som svar på om middagen dög.
Tack gode Gud att jag börjar jobba på måndag.
Nåja, det är inte det enda jag testat denna sommar. Under 6 veckor har jag gjort ett socialt experiment, på mig själv och min närmiljö: Jag har varit hemmafru.
En karriär som hemmafru är normalt sett det sista jag skulle välja. Nåja, inte det sista. Ormskötare, tandläkare, bäckenpolerare och några andra yrken kommer lägre ner på listan. Men jag har alltid haft inställningen att jag skulle vara tämligen dålig på att gå hemma. Men varför bara lita på sin instikt?! (Cee; vi minns alla när du mot bättre vetande gav dig in i äldrevården och hur bra det gick... Borde du inte lyssna den här gången? OOFF! *intentionen får en hård spark i magen och tappar luften*)
Under sex veckor har jag alltså städat, lagat mat, tvättat och handlat. Kort sagt tagit hand om hemmet. Det här är vad som hände:
1. Förvandlingen fas ett: Städ-Nazi
Efter några veckor blev jag märkbart irriterad (och irriterande). Orsaken till irritationen var att min man kom hem. Det medförde nämligen att vårt hem (som städats under dagen) helt plötsligt fick normala spår av beboelighet. Som att det hamnade en strumpa eller två på golvet. Som att det dracks kaffe, ur koppar. Som att någon faktiskt sov i sängen. Allt detta bidrog på ett negativt sätt till att dämpa den goda ordning jag försatt vår lägenhet i under dagen.
Min man kunde snart inte stanna upp hastigt i lägenheten, för då sprang jag in i hans rygg, i mina försök att fånga saker han la ifrån sig innan de nådde golvet. När han drack kaffe fnös jag. Jag gav katten onda blickar för att han skvätte sand på golvet. Här hade jag slitit hela dagen med att städa och så sabbade de mitt perfekta resultat på ett ögonblick!
Problemet med ett perfekt städat hem är ju att det räcker med ett en sak ligger fel så är det inte perfekt längre. Och jag hade inget bättre för mig att göra...
2. Förvandlingen fas två: Det bölande nervvraket
Efter ytterligare några veckor lagade jag korvgryta till middag. En god korvgryta med ris. Den smakade precis lika gott som vanligt och var alldeles utmärkt. Maken har dessutom ätit exakt samma rätt tidigare, med god min. Jag vet att han gillar den, åtminstone tycker att den är helt okej.
Inte för att jag brytt mig tidigare. Jag är kock för tusan! Har jag lagat mat som inte varit bränd, rå eller på annat sätt misslyckas så utgår jag ifrån att han gillar den, och om han mot all förmodan inte skulle uppskatta den mat jag lagat så hade jag skrattat rått. Det finns liksom ingen anledning till att hänga upp sig på om han inte tycker att varje måltid jag fixar är ett kulinariskt mästerverk.
Men idag räckte det inte för min självkänsla att jag fixat god mat. Denna dag frågade jag istället om middagen var god. (Bara det en överdrift. Varför liksom? Jag visste ju att den var god!) Han svarade "Mmm". (Inte så konstigt, han var trött och gjorde sitt bästa för att inte somna med ansiktet ned i korvgrytan.)
Då bröt jag ihop.
Jag startade en tjugo minuters diskussion om varför han inte tyckte om maten! Jag debatterade med allvarlig stämma och frågade med darr på rösten om exakt vad som var fel med maten och varför han inte kunnat uttrycka sitt eventuella nöje med mera entusiasm? Maken såg lätt förvirrad ut och svarade bäst han kunde. Efter tjugo minuter började det som var kvar av min hjärna och mitt förnuft att lyssna på konversationen. Det lät dumt. Förbannat dumt. Den normala Cee bryter inte ihop och ställer sin man till svars om han inte ger henne tillräckligt med bekräftelse angående hushållssysslor. När jag hämtat mig och skrattat färdigt (under dessa minuter såg Maken rätt spak ut..) så lugnade jag honom med att jag skulle återgå till mina sinnens fulla bruk om några veckor när jag åter har ett arbete.
3. Förvandlingen fas tre: Siw Malmkvist
Förslitningsskadorna börjar komma. Jag ser lika fräsh ut som Siwan i "Mamma är lik sin mamma". Naglarna är förstörda av all handdisk (diskmaskinen gick givetvis sönder lagom tills jag började min nya "Karriär") och idag skar jag upp min vänstra "ringtå" på dammsugaren. Det blev ett långt jack som började blöda.
Jag har också fått ständig värk i skuldor, nacke och hals! Eftersom jag inte butit något ok med vatten eller liknande så bedömer jag dessa som psykosomatiska.
Det finns säkert många kvinnor och män med starkare psyke än jag som klarar av ett liv som hemmafru/hemmaman utan men och utan att bli psykotisk. Jag klarar det inte. Framför allt klarar inte min man av att hoppa upp och ned och klappa händerna en halvtimme varje dag för att jag ska känna mig tillfreds med dammsugningen. Det är bättre att vi överlåter sådana saker till min chef, och så kan Maken återgå till sina normala "mmm" som svar på om middagen dög.
Tack gode Gud att jag börjar jobba på måndag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)