söndag, oktober 01, 2006

Vilse i pannkakan

Jag har saknat er. Jag har saknat bloggen. Men det har legat en djungel mellan mig och bloggen, och det hade behövs ett större antal machete än vad jag har armar för att ta sig fram till den. Rättare sagt, jag har inte orkat. För mycket på en gång.

Det är inte så att jag inte har bloggat alls sedan den andra veckan i september, det har jag, mycket. Jag har bara inte lyckats skriva ner det.

Jag har bloggat om hur förbannad jag är över Steve Irwins död, över att han och andra "äventyrare" hyllas som om de vore vettiga människor, när de tvärtom är (eller Var) stora skithögar! Steve Irwins två barn får växa upp utan en pappa. Det spelar ingen roll hur mycket dottern hjärntvättas och intalas att "pappa var en hjälte", när hon behöver honom i framtiden är han ändå inte där. För att han ville leka, för att hans kickar var viktigare än hans barn. Han övergav dem frivilligt, och en dag kommer hon att se det. "Pappa gjorde vad han älskade" my ass. Har man skaffat barn är man skyldig dem att överleva. Man är skyldig dem att inte slösa bort sitt liv, och beröva dem sin förälder. Det finns inget annat sätt att se på saken. Steve Irwin var en egoistisk snorunge som berövade sitt barn det viktigaste i hennes liv, en förälder.

Jag har bloggat om valet, om valbevakningen och resultatet. Tyvärr kom det inte ändå hit och tja.. det kommer att finnas gott om kommentarer för de närmaste åren iaf.

Jag har bloggat om besöket från min pappa och hans sambo, som var här föra helgen. Vi tog en prommenad på bomässan, kollade på Turning Torso, fikade i massor, shoppade och åt en jättegod middag på Jeansens. Vi lyckades till och med äta i 2 timmar och 45 minuter. När jag och sambon är ute och käkar lyckas vi som bäst dra ut på en trerätters+ kaffe i 1,10. Vi är snabbätare, vilket är positivt i vissa scenarion, men när man vill ha en lång och trevlig utekväll tenderar det att lämna oss med stora luckor i slutet av kvällen. Helgen var oerhört trevlig och rolig, även om det inte gav så mycket tid att vila efter arbetveckan. Praktiskt taget ingen tid alls.

Därav mitt nästa ämne. Jag fick stress-symtom den här veckan och klarade inte av att vara kvar på jobbet. Jag fick blixtrande huvudvärk, extrem puls, kallsvettades, blev yr och mådde illa. Jag försökte att slå bort det men det gick helt enkelt inte att jobba. Det var bara att gå hem. Den här helgen försöker jag tråka min kropp och själ tillbaka till välmående med maraton-tittande på "Hells Kitchen". Det funkar ganska bra. Ingen överraskning: Jag måste lugna ner mig och dra ner på alla åtaganden. Men det går inte när jag i praktiken jobbar heltid men samtidigt måste fäkta mig fri från arbetsförmedlingen, hindra hemmet från att falla ihop och tusen andra projekt. Enda lösningen är att allt får gå åt skogen, jag kan inte hålla flera bollar i luften, och de bollar jag skulle vilja hålla i luften (som denna blogg) får stå åt sidan, vilket gör situationen värre. Eftersom man måste få göra saker man gillar för att må bra.

Just nu känns det som att allt bara blir pannkaka och att jag inte rer ut nånting. Jag måste lära mig att jag inte klarar det som "vanliga människor" klarar av, dvs att göra flera saker samtidigt, men det gör ont för jag vill. KÄnner mig mest förbannat misslyckad just nu. Misslyckad, med extrem puls.

3 kommentarer:

Berenike sa...

Ta hand om dig själv i första hand. Det är ALLTID viktigast. Sen när du förgyller min dag med ett blogginlägg då och då tackar jag öndmjukast och njuter av lite vettig läsning.

Anonym sa...

Vi är betydligt fler än Du som inte är "vanliga människor". Eller rättare sagt, kanske det är så att det är vi som ÄR de "vanliga människorna". Vi som inte lyckas göras 32 saker på en gång. Som lagar middag med ena handen och byter blöja på yngsta barnet med den andra och som samtidigt förhör den äldre sonen på läsläxan och försöker att brodera korsstygn på duken till mor på hennes 64-årsdag... etc, etc.
Då kan det bli som det blev hos oss sent i går kväll när det var läggdags. JUST DET! Sonen har läsläxa tills i morgon. Den skall läsas med jämna mellanrum under hela veckan och läsas upp för fröken på måndagar. På söndag kväll kl.20.00 kom jag på att vi inte gjort det på hela veckan!
Som tur är orkade han läsa igenom de åtta sidorna två gånger och det gick bra. Jag fick muta med choklad (en ruta för varje sida - trots att det inte var godisdag!)
men det gick bra trots allt...
Och allt detdär man inte sköter som man skulle vilja brukar lösa sig ändå.
Och gör det nu inte det; okej då. Något måste väl få gå åt skogen.
Så längde det inte är du gör det inget!
Kramar! (En i taget...)

T sa...

Åh, tur att doktor Edberg tittade förbi! Nu tar du ett djupt andetag och SKITER i bloggen tills det har ordnat upp sig! Jag kommer sakna dig, men du måste ju må bra!
Försök prioritera det som är viktigt. Kan du byta jobb? Skita i hemmet? Vad kan du dra ner på?
Stora kramar!

Teresa