För varje sak man påbörjar vill man göra något mera. Mitt liv går i cykler mellan att bygga upp mer och mer idiotiska projekt och uppgifter som jag kastar mig in i, allt är ju så kul, och mellanperioderna när jag inser att jag måste ta det lugnt och därmed tvingas montera ner allt. Så sitter man där i sin tv-soffa efter några veckor, med en helt tom kalender (nä, inte ens kalender, för den har man slängt när man rensade upp i sitt liv) och funderar på varför alla andra har så spännande och innehållsrika liv, och varför jag inte har rest till Indien och vandrat i berg, startat en förening, förvarar min cd samling i bokstavsordning, gått en kvällskurs i tango och alla andra spännande saker som "folk" i min ålder ska ha hunnit göra.
Dessutom ska "folk" i min ålder resa som idioter över hela världen, gärna med väldigt lite bagage, fast absolut inte som "back-packer" för det är tydligen "ute" numera. Sen ska man åka till konstiga platser och helst ska man ha jobbat utomlands på någon obskyr krog utan rinnande vatten. För det är sånt man ska tycka om i min ålder. Och kom inte dragande med en vecka på Kos eller så, för där har "alla" varit. Personligen så gillar jag att vara hemma. Eller borta om jag slipper resan. På film så är resan inget problem. Filmpersoner har alltid en hel garderob full med kläder som är tvättade, strukna och klara. Dessutom ser de jättesnygga ut i de badkläder som de har, och solbrännan är perfekt. De packar på nolltid, och hemmet är ju redan perfekt städat, så de behöver inte välja mellan att städa innan de åker eller att komma hem till en sophög. Så fungerar det inte i mitt liv iaf... Jag vill börja packa, planera och tvätta en vecka innan, och gärna göra ett excell-dokument där jag jag pricka av det jag packar. Han jag lever med är lite mera ävertyrlig av sig och packar helst sitt bagage 2 timmar innan vi ska åka, gör det hela ganska spännande. Efter mycket kompromissande brukar nu packningen påbörjas 2-3 dagar innan.
Nåja, väl på plats på resmålet vill jag verkligen inte ha sol och 30 grader varmt. Jag avskyr värme. Får jag välja går jag helst runt en hel vecka och tittar på historiska platser och halvt osynliga fornlämningar. Fast det får man inte göra om man är i min ålder. Beskådande av fornlämningar måste isf kombineras med en tur på Inkaleden. Det funkar inte att ta en taxi fram till ruinen, och ta en kopp kaffe efterråt.
Så resande kan jag glömma. I väntan på pengar att åka runt Europa för, och se på krigsplatser, så får jag efterforska min omgivning. Jag är mästare på "lokal-semester", den senaste turen kan du läsa om i bloggen från Valborg för övrigt. Om man är i min ålder så _får_ man inte resa runt i sin omgivning!! Man får iaf inte gilla det. Däremot ska man ha koll på alla coola klubbar där man bor. Dessutom ska man gärna ha lite modernare uttryck är cool i sin vokabulär. Fast det har inte jag, så jag får stanna inne och vara tyst istället.
Om man är i min ålder så ska man gilla att bo i skokartonger, dela lägenhet med frukterianer som bara dushar varannan vecka och så ska man ääälska att jobba skift och byta jobb varannan månad. Det finns så mycket man ska när man är i min ålder som jag inte stämmer in på, att jag allvarligt ifrågasätter om jag ens _är_ i min ålder längre. Vissa skulle kalla det för ålderskris, men det får ni inte. Jag är jättenöjd med min ålder, det är andras uppfattning om min ålder som jag finner problematisk.
Men nu var det inte det vi skulle tala om, utan min förmåga att göra för mycket på en gång. Just nu läser jag två böcker, på min "fritid" sas. Sen läser jag i 20 böcker till, på min "arbetstid". mellan min arbetstid och min fritid är det ganska oklara linjer, och mycket generöst med flextid. Jag jobbar nämligen hemma och mitt jobb består i att skriva en c-uppsats. "Det ena behöver ju inte utesluta det andra" sa min sambo igår, och menade att jag måste ju kunna komma ihåg att växter behöver vatten även om jag arbetar på dagarna. Men det gäller inte när man skriver c-uppsats. Hur det fungerar med D-uppsatser vet jag inte. Men vid c-uppsater blir man delvis lobotomerad. Till exempel så relaterar jag _allt_ till det jag skriver om. Det kan bli ganska jobbigt, dels för den stackare som bor med mig och dels att lyssna på sin egen dialog inne i huvudet. Dessutom medför mitt arbete att jag tappar vissa motoriska funktioner, som tal. När jag suttit och skrivit en stund igår så kunde jag inte prata rent längre. Och under tiden jag skrivit den här bloggen råkade jag trycka ctrl+s så att hela bloggen lades ut fast den inte var färdig. Jag är van att jobba i word och för att inte förlora en massa text så sparar jag automatiskt var femte rad...
Nu skulle man ju kunna tänka sig att jag borde ge f-n i att lägga tid på en blogg om jag nu har så mycket att göra. Det är ett klokt argument. Fast det fungerar inte så. Det har jag lärt mig i skolan, det beror på något som kallas "ställ-tid"! Ställ-tid är den där tiden mellan då du tänker att du ska göra något och du faktiskt börjar att göra det. Den där tiden som går åt till annat, och du magiskt förvandlas till en liten Alfons Åberg som "ska bara" en väldig massa saker. Som att städa hela huset, sätta igång en maskin disk, ringa en vän och prata bort en timme, sortera receptlådan (har folk receptlådor nu för tiden?), putsa spegeln i badrummet eller sortera mejlen in din inbox. Det är fullt normalt, faktum är att det är viktigt att göra så!! När man ska göra något som är svårt, jobbigt, tråkigt eller bara viktigt så behöver hjärnan ställa in sig på det arbete som ligger framför. Ställ-tid. Alla behöver ställ-tid. Faktum är att om inte ställ-tiden fanns så skulle mycket färre hem bli städade. Det fungerar så, att om du egentligen ska skriva en uppsats, så använder du ställtiden till att städa och putsa fönster, och det känns fullt normalt och jätteviktigt, och inte det minsta trist. Fast förra veckan, när du skulle städa, då la du en timma på att läsa igenom alla halvroliga kedjebrev som låg kvar i din inbox...
Så, för att min uppsats ska bli färdig så är det livsviktigt att jag får slappna av med lite bloggande, läsande, städande, telefonerande, filmtittande, kaffedrickande, föreningsmöten och planering av hur julen ska firas år 2006 (jo, det är ett autentiskt exempel). Men oroa er inte, senare i år när jag fortfarande behöver ta itu med dessa saker så kommer jag att lägga en timme eller två på att läsa den där oerhört intelligenta uppsaten som jag författade under våren, någonstans mellan Oprah och Dr Phil...
Dagens citat:
Time you enjoyd wasting wasn´t wasted
/John Lennon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar