Ute regnar det och är 13 grader varmt. Himlen är mörk och jag dricker varm härligt kaffe. Å vad det är härligt med sommar!!
Jo det är faktiskt sommar. Syrenerna har slagit ut och doftar gott när jag går förbi. Värmen har lyckligtvis försvunnit igen, jag avskyr värme. Vår lägenhet ligger i mitten av huset och blir som en bakugn så fort temperaturen kryper över 20 grader.
Men det finns andra, bra saker med sommaren:
* Sommarpratarna börjar snart igen. Även om man inte har tid att lyssna på radion just då så kan man alltid lyssna i efterhand på SR:s hemsida.
* Glass-sortimentet förnyas.
* Uteserveringar.
Det var allt jag kom på för tillfället. Jag tänker inte diskutera om det är tragiskt eller realistiskt att jag inte kommer på fler positiva saker med sommaren, men den som har några tips kan ju alltid dela med sig.
Idag gjorde jag den absolut sista uppgiften på min utbildning. Jag är färdig och det som återstår är en utvärdering och en examensceremoni på fredag. Innan någon frågar: Nej, jag tycker inte alls att det är skönt. Jag har njutit av de här 3,5 åren och är fortfarande inte skoltrött (nej, jag tänker inte undersöka mig). men jag är grymt sugen på lite pengar nu, så ett jobb vore inte fel.
På fredag är det slut. Allt gick så fort. Högstadiet tog så oändligt lång tid, gymnasiet tog också god tid på sig. Men nu tag det slut alldeles för fort. Borde det inte vara tvärt om?!
Det är mycket som tar slut idag. Rökningen på krogen tar slut. Det är ju iofs trevligt. Sen jag själv slutade röka är det knappast kul att lukta sophög efter en kväll på restaurang. Nu för tiden kan jag känna att någon röker, två tvärgator längre bort. Alltså flera hundra meter emellan, jag såg inte gubben ens! Jag kanske kan söka jobb på kommunen som "cigarett-hund" och nosa rätt på krogar som inte följer lagstiftningen efter den 1 Juni?! (Vad har hundar för arbetskläder??)
Idag är det också slut på Barsebäcksverket. Det är betydligt mindre bra. Bara tragiskt. Istället för att själva stå för vår elproduktion får vi fr.o.m. ikväll importera el från Danmark (klart att de vill ha bort vårt kärnkraftverk, de tjänar ju på det!) , Tyskand, Polen samt Finska kärnkraftverk. Finland bygger nämligen ut sin kärnkraft, och det är ju tur att vi kan importera el från dem då, eftersom kärnkraften tydligen blir så mycket bättre ju mindre kontroll vi har över dess framställning. En annan rolig bieffekt är att vi nu ska lägga ett rör genom hela Östersjön, som ska underlätta elimporten. Det blir ju en lätt liten ansiktslyftning för miljön...
Dessutom kommer nu en del av den farliga kärnkraften från Skåne att ersättas med kärnkraft, och kolkraft från Ryssland (Ta-da!), fast den kommer vi att importera via Finland, så att vi kan låtsas att den egentligen är brännbar rosa bomull från trevliga Finland och inte aaalls från Tjernobyl-land...
Det enda som inte kommer att ersätta kärnkraften är biobränslen, vatten och vindkraft. Det har inte hänt så mycket med de alternativa bränslena de senaste 20 åren. De täcker inte ens en 10- del av det vi nu förlorar. Den största förändringen är att regeringen höjt skatt och avgifter på alla alternativa bränslen, så att det ska vara ännu mindre angeläget att använda dem.
Jo, jag är bitter och cynisk idag. Folk-klungan som parkerat sig utanför Barsebäck med champagne och fyrverkerier skulle jag helst dumpa ett flak alternativt bränsle på (läs: kamel-bajs). Men de kan vara lugna, jag tänker spara miljön och inte lägga besin på att åka dit.
Men nu ska vi inte hetsa upp oss. Allting har en ände och korven har två, som någon vis (eller hungrig) människa sa. När verkligheten kommer för nära kan vi alltid begrava oss i intressanta nyheter som vad Big-Brother-människorna gjort för tolkigt den här veckan, eller irriterar oss över vad som skrivs på mjölkförpackningarna. Lite pseudoproblem och låtasasnyheter är bra att gömma sig i. Nu avslutar vi med att sjunga "Du ska inte tro det blir sommar" och har det sådär mysigt. Och om det blir mörkt i natt, och det inte finns någon el längre så tänd ett ljus. Eller som det ska heta i historieböckerna i framtiden:
"Den 1 Juni 2005, dagen då Sverige införde mysbelysning."
(Det kanske är ett nytt grepp för att öka befolkningen?)
Dagens politiska påbud blir således:
"Children in the dark make accidents, but accidents in the dark make children."
tisdag, maj 31, 2005
lördag, maj 21, 2005
Kommentarer
För den som vill kommentera inlägget finns det en länk som talar om ur många kommentarer som finns på inlägget. Länken finns i botten av varje inlägg, klicka på länken och säg din åsikt!
/Cee
/Cee
Anger management
Det är krig i tvättstugan. Arga lappar har satts upp där det myndigt förklaras hur man städar, tillsammans med diverse sura kommentarer som "Varför inte skaffa en egen tvättmaskin du som inte städade den..." osv. Faktum är att vår tvättstuga aldrig ser speciellt hemsk ut, några vattenfläckar på golvet och lite damm i hörnen möjligvis, men inte så man måste tvätta om, om man skulle råka tappa en tröja på golvet. Verkar mest som att vissa grannar stannat kvar i en "av Freud beskriven fas som jag inte närmare tänker beskriva"... Varför skaffar inte _de_ en egen tvättmaskin undrar man. Nåja. Folk måste väl ha någonstans att ta ut sina aggressioner på. Vissa skriver arga insändare till tidningen (speciellt de som _diktar_ arga insändare håller jag på att få spel på), slår sin fru eller stuntar i att äta upp sina grönsaker trots att det svälter barn i xxxland. Då är det kanske tur att folk krigar i tvättstugan istället. Det kanske kunde bli något nytt, tvättstugeterapi?!
Ikväll är det Melodifestival, en av årets höjdpunkter. Det är iaf väldigt trevligt att sitta framför tv och göra av med alla sura kommentarer (som inte gick åt i tvättstugan) på sångarnas falska toner och fula kläder. Att däremot vända kappan efter vinden och börja klaga på vår egen artist, trots att numret är utmärkt, är helt fel. Tyvärr fattar inte alla det.
Nu tror jag inte att vi kommer att vinna, men det gör jag sällan. Jag tippar att vi hamnar någonstans mellan 10-15 plats, men det beror _inte_ på att Martin sjunger illa, att numret inte är perfekt, att låten skulle vara dålig och _verkligen inte_ på att någon som helst annan låt från vår svenska uttagning hade stått sig bättre!!! Las Vegas sticker ut från mängen och är en väldigt bra låt som framförs utmärkt, och om den hamnar långt ner på listan så beror det på att det finns en hel del andra låtar som också är bra. Det är ganska förmätet att svenskarna tror att vår låt ska vara med i toppstriden varje år. För er som höll på Nanne kan jag bara säga att det finns åtminstone 5 andra låtar i startfältet inom samma genre, som är bättre än "Håll om mig". Kan vi inte alla bara heja och vara nöjda med resultatet??!!
Uppsatsen är färdig, men jag oroar mig sjuk eftersom jag är färdig. Om man är färdig i förtid och inte hittar några uppenbara fel kan det bara bero på en sak: Det finns något _jättestort_ fel som jag bara inte ser!!! Så tills på måndag får jag leva med krisen att jag sitter på en tickande bomb som jag är för dum för att försöka att göra något åt. Men risken är att om jag börjar peta i den så kommer den att sluta som en saga om Prinsessan Elsa eller nåt och det vill jag inte. Just nu handlar den om bröllop, skräcködlor, rödbetor och Paris Hilton, och _ja_ det är sant. Den ska dessutom föreställa en seriös akademisk undersökning.
Ikväll laddar jag upp med taccos och popcorn till sjöslaget börjar klockan 21.00. Då ska excel-listan på de tävlande vara utskriven, volymen reglerad och kaffet färdigt. Sen ska de få, alla som sjunger illa, har hemska kläder eller på något sätt påminner om någon jag delar tvättstuga med =)
Mina tips inför ikväll är Norge, Schweiz, Ukraina (igen ja), Serbien-Montenegtro och Ungern. Kanske inte för att jag är säker på att någon av dem vinner, men de är intressanta bidrag. Makedonien och Frankrike är fruktansvärda, då kan man koka nytt kaffe. Till er som ännu inte fattat underhållningsvädet som Melodifestivalen har får ta ut era aggressioner i tvättstugan ännu ett år. När vi hörs nästa gång lovar jag att upplysa er om vilken låt ni ska gnola på medan ni lägger om tvätten =)
Dagens citat:
Helvetet är en plats där engelsmännen lagar maten, italienarna dirigerar trafiken och tyskarna står för underhållningen.
/Robert Lembke
Ikväll är det Melodifestival, en av årets höjdpunkter. Det är iaf väldigt trevligt att sitta framför tv och göra av med alla sura kommentarer (som inte gick åt i tvättstugan) på sångarnas falska toner och fula kläder. Att däremot vända kappan efter vinden och börja klaga på vår egen artist, trots att numret är utmärkt, är helt fel. Tyvärr fattar inte alla det.
Nu tror jag inte att vi kommer att vinna, men det gör jag sällan. Jag tippar att vi hamnar någonstans mellan 10-15 plats, men det beror _inte_ på att Martin sjunger illa, att numret inte är perfekt, att låten skulle vara dålig och _verkligen inte_ på att någon som helst annan låt från vår svenska uttagning hade stått sig bättre!!! Las Vegas sticker ut från mängen och är en väldigt bra låt som framförs utmärkt, och om den hamnar långt ner på listan så beror det på att det finns en hel del andra låtar som också är bra. Det är ganska förmätet att svenskarna tror att vår låt ska vara med i toppstriden varje år. För er som höll på Nanne kan jag bara säga att det finns åtminstone 5 andra låtar i startfältet inom samma genre, som är bättre än "Håll om mig". Kan vi inte alla bara heja och vara nöjda med resultatet??!!
Uppsatsen är färdig, men jag oroar mig sjuk eftersom jag är färdig. Om man är färdig i förtid och inte hittar några uppenbara fel kan det bara bero på en sak: Det finns något _jättestort_ fel som jag bara inte ser!!! Så tills på måndag får jag leva med krisen att jag sitter på en tickande bomb som jag är för dum för att försöka att göra något åt. Men risken är att om jag börjar peta i den så kommer den att sluta som en saga om Prinsessan Elsa eller nåt och det vill jag inte. Just nu handlar den om bröllop, skräcködlor, rödbetor och Paris Hilton, och _ja_ det är sant. Den ska dessutom föreställa en seriös akademisk undersökning.
Ikväll laddar jag upp med taccos och popcorn till sjöslaget börjar klockan 21.00. Då ska excel-listan på de tävlande vara utskriven, volymen reglerad och kaffet färdigt. Sen ska de få, alla som sjunger illa, har hemska kläder eller på något sätt påminner om någon jag delar tvättstuga med =)
Mina tips inför ikväll är Norge, Schweiz, Ukraina (igen ja), Serbien-Montenegtro och Ungern. Kanske inte för att jag är säker på att någon av dem vinner, men de är intressanta bidrag. Makedonien och Frankrike är fruktansvärda, då kan man koka nytt kaffe. Till er som ännu inte fattat underhållningsvädet som Melodifestivalen har får ta ut era aggressioner i tvättstugan ännu ett år. När vi hörs nästa gång lovar jag att upplysa er om vilken låt ni ska gnola på medan ni lägger om tvätten =)
Dagens citat:
Helvetet är en plats där engelsmännen lagar maten, italienarna dirigerar trafiken och tyskarna står för underhållningen.
/Robert Lembke
fredag, maj 13, 2005
I don't know, it's a mystery
Ah, äntligen!!
I en av mina absoluta favorit filmer, "Shakespere in love", går det åt skogen många gånger. De som inte kan betala sina räkningar får finna sig i att få sina skor (med fötterna i givetvis) stekna över en liten eld. Arbetsplatsen som ska fixa pengar till nämnda räkningar stängs ner av myndigheterna. Den man älskar blir bortgift med någon annan, och själv blir man dödhotad för att man skrivit vacker prosa till nämnda dam.
Nåja nu är ju inte världen riktigt så spännande som i Shakespere in love, och jag lider inte heller speciellt mycket. Men en likhet mellan denna filmens värld, och min egen, är att det alltid ordnar sig på något sätt. Eller, för att citera en av filmens grundläggande teser om livet:
-"It will all turn out in the end.
-How will it?
I don't know, it's a mystery."
Så även denna gång, det verkar ordna sig. Jag har varit galen de senaste dagarna, och hjärnan har nära nått kokpunkt vid vissa tillfällen. Men det löste sig, jag gick och tränade, drack en kopp kaffe, och sen, helt plötsligt när jag satt och slet med mitt arbete så funkade plötsligt allt. Det ser faktiskt ut som att jag har kommit på hur jag ska lösa det. Nu ska jag bara färdigställa uppsatsens centrala, viktigaste delar på 10 dagar... Men det löser sig på något sätt. det brukar göra det. Saker brukar lösa sig, annars dör man och då är det ju inte mycket mer att oroa sig över iaf.
Träning ja. Det är lite spännande att gå och träna. I början så känner man sig ganska utanför och bortkommen, och efter några veckor så har man koll på alla rörelser och hur man bäst fyller på vatten till sportflaskan från ett feldimensionerat handfat. Då får man tid att studera "rookiesarna" istället. Det är både til glädje och sorg. Mest sorg, när man får en precis bredvid under passet. De brukar nämligen gå åt fel håll så att man snabbt får hoppa ur vägen för att inte krocka. Eller så har de en halv parfymflaska på sig, så att parfymångorna drver iväg och anfaller stackare som råkar springa bakom dem, dvs. jag. Sen finns det dem som tar i för kung och fosterland så att man tror att de ska ramla, de är också lite kul, sålänge de inte ramlar på mig.
I salen bredvid tränar de kampsport. Kampsportare skriker mycket. I kör. Och flerstämmigt. det låter ungefär som om man råkat kliva in på ERA:s uppvärmning, om man dessutom föreställer sig att denna manskör är bakfulla och ska ha en konsert vid 06:00. Så låter det, högt och i takt, och nästan tre stämmigt. Brööl, brööl, hååå, trööö. Så låter det. *testa gärna själv hemma* Ibland fortsätter dessa läten i en lugn, samlad takt, i 20 minuter. Ibland så kommer det ett högt brööl utan förvarning. Då hoppar man extra högt, av rädsla. ERA-nissarna i salen bredvid gör någon form av kampsport med masker och pinnar att slås med. De har långa pinnar som de riktar mot varandra och viftar i luften medan de utstöter dessa bröööl. Efter mycket övervägande har vi kommit fram till att de troligen fungerar som en ubåt eller en haj, fast inte i havet då, utan i en gymnastiksal. Alltså, att de utstöter läten för att lokalisera hur omgivnigen ser ut. Ljudet stöter mot saker och på så sätt kan de se ut genom maskerna/under vattnet. Sonarsystem eller nåt tror jag det heter. Jag hoppas att de tar av sig maskerna innan de ska gå hem...
När man kommer ut från hallen så luktar det antingen kanelbullar eller wienerbröd. Det beror på att Pågen har en fabrik precis bakom hallen. Stadsplanerare med humor...
Dagens (andra) citat:
Det är alldeles för mycket sport inom idrotten. /Percy Nilsson
I en av mina absoluta favorit filmer, "Shakespere in love", går det åt skogen många gånger. De som inte kan betala sina räkningar får finna sig i att få sina skor (med fötterna i givetvis) stekna över en liten eld. Arbetsplatsen som ska fixa pengar till nämnda räkningar stängs ner av myndigheterna. Den man älskar blir bortgift med någon annan, och själv blir man dödhotad för att man skrivit vacker prosa till nämnda dam.
Nåja nu är ju inte världen riktigt så spännande som i Shakespere in love, och jag lider inte heller speciellt mycket. Men en likhet mellan denna filmens värld, och min egen, är att det alltid ordnar sig på något sätt. Eller, för att citera en av filmens grundläggande teser om livet:
-"It will all turn out in the end.
-How will it?
I don't know, it's a mystery."
Så även denna gång, det verkar ordna sig. Jag har varit galen de senaste dagarna, och hjärnan har nära nått kokpunkt vid vissa tillfällen. Men det löste sig, jag gick och tränade, drack en kopp kaffe, och sen, helt plötsligt när jag satt och slet med mitt arbete så funkade plötsligt allt. Det ser faktiskt ut som att jag har kommit på hur jag ska lösa det. Nu ska jag bara färdigställa uppsatsens centrala, viktigaste delar på 10 dagar... Men det löser sig på något sätt. det brukar göra det. Saker brukar lösa sig, annars dör man och då är det ju inte mycket mer att oroa sig över iaf.
Träning ja. Det är lite spännande att gå och träna. I början så känner man sig ganska utanför och bortkommen, och efter några veckor så har man koll på alla rörelser och hur man bäst fyller på vatten till sportflaskan från ett feldimensionerat handfat. Då får man tid att studera "rookiesarna" istället. Det är både til glädje och sorg. Mest sorg, när man får en precis bredvid under passet. De brukar nämligen gå åt fel håll så att man snabbt får hoppa ur vägen för att inte krocka. Eller så har de en halv parfymflaska på sig, så att parfymångorna drver iväg och anfaller stackare som råkar springa bakom dem, dvs. jag. Sen finns det dem som tar i för kung och fosterland så att man tror att de ska ramla, de är också lite kul, sålänge de inte ramlar på mig.
I salen bredvid tränar de kampsport. Kampsportare skriker mycket. I kör. Och flerstämmigt. det låter ungefär som om man råkat kliva in på ERA:s uppvärmning, om man dessutom föreställer sig att denna manskör är bakfulla och ska ha en konsert vid 06:00. Så låter det, högt och i takt, och nästan tre stämmigt. Brööl, brööl, hååå, trööö. Så låter det. *testa gärna själv hemma* Ibland fortsätter dessa läten i en lugn, samlad takt, i 20 minuter. Ibland så kommer det ett högt brööl utan förvarning. Då hoppar man extra högt, av rädsla. ERA-nissarna i salen bredvid gör någon form av kampsport med masker och pinnar att slås med. De har långa pinnar som de riktar mot varandra och viftar i luften medan de utstöter dessa bröööl. Efter mycket övervägande har vi kommit fram till att de troligen fungerar som en ubåt eller en haj, fast inte i havet då, utan i en gymnastiksal. Alltså, att de utstöter läten för att lokalisera hur omgivnigen ser ut. Ljudet stöter mot saker och på så sätt kan de se ut genom maskerna/under vattnet. Sonarsystem eller nåt tror jag det heter. Jag hoppas att de tar av sig maskerna innan de ska gå hem...
När man kommer ut från hallen så luktar det antingen kanelbullar eller wienerbröd. Det beror på att Pågen har en fabrik precis bakom hallen. Stadsplanerare med humor...
Dagens (andra) citat:
Det är alldeles för mycket sport inom idrotten. /Percy Nilsson
lördag, maj 07, 2005
"Utmattning, överbokad och sönderstressad" för 300 tack, Herr Härenstam!
För varje sak man påbörjar vill man göra något mera. Mitt liv går i cykler mellan att bygga upp mer och mer idiotiska projekt och uppgifter som jag kastar mig in i, allt är ju så kul, och mellanperioderna när jag inser att jag måste ta det lugnt och därmed tvingas montera ner allt. Så sitter man där i sin tv-soffa efter några veckor, med en helt tom kalender (nä, inte ens kalender, för den har man slängt när man rensade upp i sitt liv) och funderar på varför alla andra har så spännande och innehållsrika liv, och varför jag inte har rest till Indien och vandrat i berg, startat en förening, förvarar min cd samling i bokstavsordning, gått en kvällskurs i tango och alla andra spännande saker som "folk" i min ålder ska ha hunnit göra.
Dessutom ska "folk" i min ålder resa som idioter över hela världen, gärna med väldigt lite bagage, fast absolut inte som "back-packer" för det är tydligen "ute" numera. Sen ska man åka till konstiga platser och helst ska man ha jobbat utomlands på någon obskyr krog utan rinnande vatten. För det är sånt man ska tycka om i min ålder. Och kom inte dragande med en vecka på Kos eller så, för där har "alla" varit. Personligen så gillar jag att vara hemma. Eller borta om jag slipper resan. På film så är resan inget problem. Filmpersoner har alltid en hel garderob full med kläder som är tvättade, strukna och klara. Dessutom ser de jättesnygga ut i de badkläder som de har, och solbrännan är perfekt. De packar på nolltid, och hemmet är ju redan perfekt städat, så de behöver inte välja mellan att städa innan de åker eller att komma hem till en sophög. Så fungerar det inte i mitt liv iaf... Jag vill börja packa, planera och tvätta en vecka innan, och gärna göra ett excell-dokument där jag jag pricka av det jag packar. Han jag lever med är lite mera ävertyrlig av sig och packar helst sitt bagage 2 timmar innan vi ska åka, gör det hela ganska spännande. Efter mycket kompromissande brukar nu packningen påbörjas 2-3 dagar innan.
Nåja, väl på plats på resmålet vill jag verkligen inte ha sol och 30 grader varmt. Jag avskyr värme. Får jag välja går jag helst runt en hel vecka och tittar på historiska platser och halvt osynliga fornlämningar. Fast det får man inte göra om man är i min ålder. Beskådande av fornlämningar måste isf kombineras med en tur på Inkaleden. Det funkar inte att ta en taxi fram till ruinen, och ta en kopp kaffe efterråt.
Så resande kan jag glömma. I väntan på pengar att åka runt Europa för, och se på krigsplatser, så får jag efterforska min omgivning. Jag är mästare på "lokal-semester", den senaste turen kan du läsa om i bloggen från Valborg för övrigt. Om man är i min ålder så _får_ man inte resa runt i sin omgivning!! Man får iaf inte gilla det. Däremot ska man ha koll på alla coola klubbar där man bor. Dessutom ska man gärna ha lite modernare uttryck är cool i sin vokabulär. Fast det har inte jag, så jag får stanna inne och vara tyst istället.
Om man är i min ålder så ska man gilla att bo i skokartonger, dela lägenhet med frukterianer som bara dushar varannan vecka och så ska man ääälska att jobba skift och byta jobb varannan månad. Det finns så mycket man ska när man är i min ålder som jag inte stämmer in på, att jag allvarligt ifrågasätter om jag ens _är_ i min ålder längre. Vissa skulle kalla det för ålderskris, men det får ni inte. Jag är jättenöjd med min ålder, det är andras uppfattning om min ålder som jag finner problematisk.
Men nu var det inte det vi skulle tala om, utan min förmåga att göra för mycket på en gång. Just nu läser jag två böcker, på min "fritid" sas. Sen läser jag i 20 böcker till, på min "arbetstid". mellan min arbetstid och min fritid är det ganska oklara linjer, och mycket generöst med flextid. Jag jobbar nämligen hemma och mitt jobb består i att skriva en c-uppsats. "Det ena behöver ju inte utesluta det andra" sa min sambo igår, och menade att jag måste ju kunna komma ihåg att växter behöver vatten även om jag arbetar på dagarna. Men det gäller inte när man skriver c-uppsats. Hur det fungerar med D-uppsatser vet jag inte. Men vid c-uppsater blir man delvis lobotomerad. Till exempel så relaterar jag _allt_ till det jag skriver om. Det kan bli ganska jobbigt, dels för den stackare som bor med mig och dels att lyssna på sin egen dialog inne i huvudet. Dessutom medför mitt arbete att jag tappar vissa motoriska funktioner, som tal. När jag suttit och skrivit en stund igår så kunde jag inte prata rent längre. Och under tiden jag skrivit den här bloggen råkade jag trycka ctrl+s så att hela bloggen lades ut fast den inte var färdig. Jag är van att jobba i word och för att inte förlora en massa text så sparar jag automatiskt var femte rad...
Nu skulle man ju kunna tänka sig att jag borde ge f-n i att lägga tid på en blogg om jag nu har så mycket att göra. Det är ett klokt argument. Fast det fungerar inte så. Det har jag lärt mig i skolan, det beror på något som kallas "ställ-tid"! Ställ-tid är den där tiden mellan då du tänker att du ska göra något och du faktiskt börjar att göra det. Den där tiden som går åt till annat, och du magiskt förvandlas till en liten Alfons Åberg som "ska bara" en väldig massa saker. Som att städa hela huset, sätta igång en maskin disk, ringa en vän och prata bort en timme, sortera receptlådan (har folk receptlådor nu för tiden?), putsa spegeln i badrummet eller sortera mejlen in din inbox. Det är fullt normalt, faktum är att det är viktigt att göra så!! När man ska göra något som är svårt, jobbigt, tråkigt eller bara viktigt så behöver hjärnan ställa in sig på det arbete som ligger framför. Ställ-tid. Alla behöver ställ-tid. Faktum är att om inte ställ-tiden fanns så skulle mycket färre hem bli städade. Det fungerar så, att om du egentligen ska skriva en uppsats, så använder du ställtiden till att städa och putsa fönster, och det känns fullt normalt och jätteviktigt, och inte det minsta trist. Fast förra veckan, när du skulle städa, då la du en timma på att läsa igenom alla halvroliga kedjebrev som låg kvar i din inbox...
Så, för att min uppsats ska bli färdig så är det livsviktigt att jag får slappna av med lite bloggande, läsande, städande, telefonerande, filmtittande, kaffedrickande, föreningsmöten och planering av hur julen ska firas år 2006 (jo, det är ett autentiskt exempel). Men oroa er inte, senare i år när jag fortfarande behöver ta itu med dessa saker så kommer jag att lägga en timme eller två på att läsa den där oerhört intelligenta uppsaten som jag författade under våren, någonstans mellan Oprah och Dr Phil...
Dagens citat:
Time you enjoyd wasting wasn´t wasted
/John Lennon
Dessutom ska "folk" i min ålder resa som idioter över hela världen, gärna med väldigt lite bagage, fast absolut inte som "back-packer" för det är tydligen "ute" numera. Sen ska man åka till konstiga platser och helst ska man ha jobbat utomlands på någon obskyr krog utan rinnande vatten. För det är sånt man ska tycka om i min ålder. Och kom inte dragande med en vecka på Kos eller så, för där har "alla" varit. Personligen så gillar jag att vara hemma. Eller borta om jag slipper resan. På film så är resan inget problem. Filmpersoner har alltid en hel garderob full med kläder som är tvättade, strukna och klara. Dessutom ser de jättesnygga ut i de badkläder som de har, och solbrännan är perfekt. De packar på nolltid, och hemmet är ju redan perfekt städat, så de behöver inte välja mellan att städa innan de åker eller att komma hem till en sophög. Så fungerar det inte i mitt liv iaf... Jag vill börja packa, planera och tvätta en vecka innan, och gärna göra ett excell-dokument där jag jag pricka av det jag packar. Han jag lever med är lite mera ävertyrlig av sig och packar helst sitt bagage 2 timmar innan vi ska åka, gör det hela ganska spännande. Efter mycket kompromissande brukar nu packningen påbörjas 2-3 dagar innan.
Nåja, väl på plats på resmålet vill jag verkligen inte ha sol och 30 grader varmt. Jag avskyr värme. Får jag välja går jag helst runt en hel vecka och tittar på historiska platser och halvt osynliga fornlämningar. Fast det får man inte göra om man är i min ålder. Beskådande av fornlämningar måste isf kombineras med en tur på Inkaleden. Det funkar inte att ta en taxi fram till ruinen, och ta en kopp kaffe efterråt.
Så resande kan jag glömma. I väntan på pengar att åka runt Europa för, och se på krigsplatser, så får jag efterforska min omgivning. Jag är mästare på "lokal-semester", den senaste turen kan du läsa om i bloggen från Valborg för övrigt. Om man är i min ålder så _får_ man inte resa runt i sin omgivning!! Man får iaf inte gilla det. Däremot ska man ha koll på alla coola klubbar där man bor. Dessutom ska man gärna ha lite modernare uttryck är cool i sin vokabulär. Fast det har inte jag, så jag får stanna inne och vara tyst istället.
Om man är i min ålder så ska man gilla att bo i skokartonger, dela lägenhet med frukterianer som bara dushar varannan vecka och så ska man ääälska att jobba skift och byta jobb varannan månad. Det finns så mycket man ska när man är i min ålder som jag inte stämmer in på, att jag allvarligt ifrågasätter om jag ens _är_ i min ålder längre. Vissa skulle kalla det för ålderskris, men det får ni inte. Jag är jättenöjd med min ålder, det är andras uppfattning om min ålder som jag finner problematisk.
Men nu var det inte det vi skulle tala om, utan min förmåga att göra för mycket på en gång. Just nu läser jag två böcker, på min "fritid" sas. Sen läser jag i 20 böcker till, på min "arbetstid". mellan min arbetstid och min fritid är det ganska oklara linjer, och mycket generöst med flextid. Jag jobbar nämligen hemma och mitt jobb består i att skriva en c-uppsats. "Det ena behöver ju inte utesluta det andra" sa min sambo igår, och menade att jag måste ju kunna komma ihåg att växter behöver vatten även om jag arbetar på dagarna. Men det gäller inte när man skriver c-uppsats. Hur det fungerar med D-uppsatser vet jag inte. Men vid c-uppsater blir man delvis lobotomerad. Till exempel så relaterar jag _allt_ till det jag skriver om. Det kan bli ganska jobbigt, dels för den stackare som bor med mig och dels att lyssna på sin egen dialog inne i huvudet. Dessutom medför mitt arbete att jag tappar vissa motoriska funktioner, som tal. När jag suttit och skrivit en stund igår så kunde jag inte prata rent längre. Och under tiden jag skrivit den här bloggen råkade jag trycka ctrl+s så att hela bloggen lades ut fast den inte var färdig. Jag är van att jobba i word och för att inte förlora en massa text så sparar jag automatiskt var femte rad...
Nu skulle man ju kunna tänka sig att jag borde ge f-n i att lägga tid på en blogg om jag nu har så mycket att göra. Det är ett klokt argument. Fast det fungerar inte så. Det har jag lärt mig i skolan, det beror på något som kallas "ställ-tid"! Ställ-tid är den där tiden mellan då du tänker att du ska göra något och du faktiskt börjar att göra det. Den där tiden som går åt till annat, och du magiskt förvandlas till en liten Alfons Åberg som "ska bara" en väldig massa saker. Som att städa hela huset, sätta igång en maskin disk, ringa en vän och prata bort en timme, sortera receptlådan (har folk receptlådor nu för tiden?), putsa spegeln i badrummet eller sortera mejlen in din inbox. Det är fullt normalt, faktum är att det är viktigt att göra så!! När man ska göra något som är svårt, jobbigt, tråkigt eller bara viktigt så behöver hjärnan ställa in sig på det arbete som ligger framför. Ställ-tid. Alla behöver ställ-tid. Faktum är att om inte ställ-tiden fanns så skulle mycket färre hem bli städade. Det fungerar så, att om du egentligen ska skriva en uppsats, så använder du ställtiden till att städa och putsa fönster, och det känns fullt normalt och jätteviktigt, och inte det minsta trist. Fast förra veckan, när du skulle städa, då la du en timma på att läsa igenom alla halvroliga kedjebrev som låg kvar i din inbox...
Så, för att min uppsats ska bli färdig så är det livsviktigt att jag får slappna av med lite bloggande, läsande, städande, telefonerande, filmtittande, kaffedrickande, föreningsmöten och planering av hur julen ska firas år 2006 (jo, det är ett autentiskt exempel). Men oroa er inte, senare i år när jag fortfarande behöver ta itu med dessa saker så kommer jag att lägga en timme eller två på att läsa den där oerhört intelligenta uppsaten som jag författade under våren, någonstans mellan Oprah och Dr Phil...
Dagens citat:
Time you enjoyd wasting wasn´t wasted
/John Lennon
"...vid mörker dis och dimma ska fordonet framföras..."
Ibland undrar man vart världen är på väg. Vissa dagar bottnar denna oro bara i dåligt väder, dålig kvalité på skosnörena eller att mjölkpriset har gått upp, men idag är det allvar. Det handlar om bilskolan.
Man säger ofta att det var bättre förr. Det var det sällan. Många av fossilerna som fortfarande är ute på vägarna i sina små bilar som uppenbarligen inte gör mer än 50km/h, hade inte ens trafikljus att passera vid sin uppkörning. Kunde man köra traktor utan att hamna i diket så var det inga problem, utrusta grabben med en fin bilmössa bara... Nåja generationerna därefter fick ju trafikljus med har ingen koll på hur man kör i rondeller. Men varför klaga, man får väl vara glad så länge de minns att vi lagt om till högertrafik..
I ljuset av historien tycker man ju att vi borde kräva mer och mer av de som ska få körkort. Om vi ser realistiskt på det hela, bilarna går fortare för varje år, trafiken blir värre och rondellerna är så många som aldrig förr. Men det är här det blir spännnde. Uppenbarligen ligger det här någon djup tanke bakom, som jag som ensam liten människa inte kan greppa. Det är säkert någon klurig en på Trafiksäkehetsverket som suttit i sin källare och tänk ut detta. Eller i sitt kontor på översta våningen, man måste vara riktigt hög på... ja åtminstone på riktigt hög och klar luft för att tänka sådana tankar. Häng med nu (det kan vara lite svårt att fatta men misströsta inte) : Det ska bli lättre att ta körkort!
Jo, jag förstår att du tvekar. Jag har full förståelse för att det kan verka en smula osäkert, till och med en aning obetänksamt om man ska ta i, och det kan vi ju om vi vill roa oss, men så är det inte alls. Jag menar, vi måste ju lita på de fina människorna som gör alla dessa utredningar och kommer med förslag. I slutänden, det är ju det de är där för, att göra vår omgivning till en bättre värld!
Minns när 30-talisterna skulle ta körkort, då fick de minsann lära sig att reklamera trafiklagstiftningen utantill. Det sa visserligen inget om hur de körde, men lagstiftningen kunde de. Min plastpappa kan fortfarande underhålla sitt bilsällskap med små historier om kreatur som uppehåller sig på vägen, och vad man ska göra i mörker, dis och dimma. Säga vad man vill, men det var i alla fall inte lite som krävdes av gatans män på den tiden. Men det har vi ändrat på!
Sen bestämde staten att körskole-eleverna skulle genomgå ett trafiktest och ett test där små svettiga stackare fick sitta i en sal och sätta kryss för de rätta svaren. Du kanske minns det här... Det låter som forntiden, rikigt lustigt faktiskt, som på film. Det var massor av frågor med 4 alternativa svar på varje fråga, och då kunde varje påstående vara rätt. Det var alltså inte säkert att sätta slumpvisa kryss, ett på varje fråga, för alla alternativen kunde vara rätt. Men det blev alldeles för svettigt. Det måste vara det som det berodde på, att det blev för dyrt med alla tillägg för "obekväm arbetstid" för de stackare på vägverket som var tvugna att rätta uppskrivningar i alla denna svettlukt. Men det har vi tagit hand om!
Sen blev allt bättre. Staten insåg äntligen att det var _mindre_ kunskaper och mera förutsägbarhet som bilisterna behövde. Och vinterdäck. Och hastighetsbegränsningar. Det är _alltid_ bra med vinterdäck och hastighetsbegränsningar. Alltid. Du kan prova det här hemma. Det är bra till nästan allt. Åderbrock, misslyckad middag och absolut på trafikproblemen. Vänta och se! Så då hamnade testen i datorer och för att göra det hela lite mera lekfullt tog nu Trafiksäkehetsverket intryck av personalfestens tipsprommenad. Ett rätt alternativ på varje fråga, det ska löna sig att gissa. Och eftersom alla hade sett hur ledsen Hasse på lagret blev (vad som lagrades är osäkert, troligen är det vinterdäck. Och hastighetsbegränsningar. De är alltid bra att ha.) så tog man intryck därav. Ingen ska behöva vara ledsen! Alla kan få körkort! Så nu gör vi om det. Vi kräver färre rätt, och på vissa frågor finns det bara två alternativ, och absolut bara 1 rätt alternativ på varje fråga. Den som kuggar får en slickepinne och en moped.
Men efter några år har nu myndigheterna äntligen öppnat ögonen och insett att det faktiskt finns de i Sverige som inte har körkort! Jovisst det är sant! Alla under 18 är körkortslösa, vissa blinda pensionärer och för att inte tala om alla hundar och katter. De som inte klarar av att köra bilen utan att orsaka problem under 40 minuter med en sur man i bilen får inte heller körkort. Det är nämligen synd om dem. De lider av något så tragiskt som uppkörningsfobi, eller på sitt rätta namn Blindodövus Delirium. Och vi kan inte diskriminera mot dessa handikappade. Så nu har någon klarsynt man (troligtvis Hasse på lagret som nu befodrats) kommit fram till att de som inte klarar av att köra bil i 40 minuter med en sur man i bilen ska slippa göra det igen. Åtminstone med den mannen. De ska istället få köra lite till på körskola. Sen ska körskoleläraren få bestämma när de är klara. Detta är ett klart avbrott mot den klart definierade vägen som vi utstakat. För bilskolelärarna kommer inte att släppa ut dessa stackare på många år utan fortsätta hävda att ge gör fel, så att de kan fortsätta att få betalt för extra elktioner och hur ska det då gå? Då får ju inte de stackars övningkörningsfobikerna komma ut på vägarna och ha trevligt med oss andra?!
Staten har nu tillsatt en utredningskommission för att ta reda på hur detta ska lösas. Ett av förslagen är ett vinterdäckskrav på alla barnvagnar och 30km/h på alla farleder mellan Haparanda och Ystad. Då hinner vi kanske vinka åt varandra också, så att det blir lite trevligt i trafiken. Alla har så bråttom nu för tiden...
Dagens sanning:
Politiker är inte dumma, de har bara otur när de tänker.
Man säger ofta att det var bättre förr. Det var det sällan. Många av fossilerna som fortfarande är ute på vägarna i sina små bilar som uppenbarligen inte gör mer än 50km/h, hade inte ens trafikljus att passera vid sin uppkörning. Kunde man köra traktor utan att hamna i diket så var det inga problem, utrusta grabben med en fin bilmössa bara... Nåja generationerna därefter fick ju trafikljus med har ingen koll på hur man kör i rondeller. Men varför klaga, man får väl vara glad så länge de minns att vi lagt om till högertrafik..
I ljuset av historien tycker man ju att vi borde kräva mer och mer av de som ska få körkort. Om vi ser realistiskt på det hela, bilarna går fortare för varje år, trafiken blir värre och rondellerna är så många som aldrig förr. Men det är här det blir spännnde. Uppenbarligen ligger det här någon djup tanke bakom, som jag som ensam liten människa inte kan greppa. Det är säkert någon klurig en på Trafiksäkehetsverket som suttit i sin källare och tänk ut detta. Eller i sitt kontor på översta våningen, man måste vara riktigt hög på... ja åtminstone på riktigt hög och klar luft för att tänka sådana tankar. Häng med nu (det kan vara lite svårt att fatta men misströsta inte) : Det ska bli lättre att ta körkort!
Jo, jag förstår att du tvekar. Jag har full förståelse för att det kan verka en smula osäkert, till och med en aning obetänksamt om man ska ta i, och det kan vi ju om vi vill roa oss, men så är det inte alls. Jag menar, vi måste ju lita på de fina människorna som gör alla dessa utredningar och kommer med förslag. I slutänden, det är ju det de är där för, att göra vår omgivning till en bättre värld!
Minns när 30-talisterna skulle ta körkort, då fick de minsann lära sig att reklamera trafiklagstiftningen utantill. Det sa visserligen inget om hur de körde, men lagstiftningen kunde de. Min plastpappa kan fortfarande underhålla sitt bilsällskap med små historier om kreatur som uppehåller sig på vägen, och vad man ska göra i mörker, dis och dimma. Säga vad man vill, men det var i alla fall inte lite som krävdes av gatans män på den tiden. Men det har vi ändrat på!
Sen bestämde staten att körskole-eleverna skulle genomgå ett trafiktest och ett test där små svettiga stackare fick sitta i en sal och sätta kryss för de rätta svaren. Du kanske minns det här... Det låter som forntiden, rikigt lustigt faktiskt, som på film. Det var massor av frågor med 4 alternativa svar på varje fråga, och då kunde varje påstående vara rätt. Det var alltså inte säkert att sätta slumpvisa kryss, ett på varje fråga, för alla alternativen kunde vara rätt. Men det blev alldeles för svettigt. Det måste vara det som det berodde på, att det blev för dyrt med alla tillägg för "obekväm arbetstid" för de stackare på vägverket som var tvugna att rätta uppskrivningar i alla denna svettlukt. Men det har vi tagit hand om!
Sen blev allt bättre. Staten insåg äntligen att det var _mindre_ kunskaper och mera förutsägbarhet som bilisterna behövde. Och vinterdäck. Och hastighetsbegränsningar. Det är _alltid_ bra med vinterdäck och hastighetsbegränsningar. Alltid. Du kan prova det här hemma. Det är bra till nästan allt. Åderbrock, misslyckad middag och absolut på trafikproblemen. Vänta och se! Så då hamnade testen i datorer och för att göra det hela lite mera lekfullt tog nu Trafiksäkehetsverket intryck av personalfestens tipsprommenad. Ett rätt alternativ på varje fråga, det ska löna sig att gissa. Och eftersom alla hade sett hur ledsen Hasse på lagret blev (vad som lagrades är osäkert, troligen är det vinterdäck. Och hastighetsbegränsningar. De är alltid bra att ha.) så tog man intryck därav. Ingen ska behöva vara ledsen! Alla kan få körkort! Så nu gör vi om det. Vi kräver färre rätt, och på vissa frågor finns det bara två alternativ, och absolut bara 1 rätt alternativ på varje fråga. Den som kuggar får en slickepinne och en moped.
Men efter några år har nu myndigheterna äntligen öppnat ögonen och insett att det faktiskt finns de i Sverige som inte har körkort! Jovisst det är sant! Alla under 18 är körkortslösa, vissa blinda pensionärer och för att inte tala om alla hundar och katter. De som inte klarar av att köra bilen utan att orsaka problem under 40 minuter med en sur man i bilen får inte heller körkort. Det är nämligen synd om dem. De lider av något så tragiskt som uppkörningsfobi, eller på sitt rätta namn Blindodövus Delirium. Och vi kan inte diskriminera mot dessa handikappade. Så nu har någon klarsynt man (troligtvis Hasse på lagret som nu befodrats) kommit fram till att de som inte klarar av att köra bil i 40 minuter med en sur man i bilen ska slippa göra det igen. Åtminstone med den mannen. De ska istället få köra lite till på körskola. Sen ska körskoleläraren få bestämma när de är klara. Detta är ett klart avbrott mot den klart definierade vägen som vi utstakat. För bilskolelärarna kommer inte att släppa ut dessa stackare på många år utan fortsätta hävda att ge gör fel, så att de kan fortsätta att få betalt för extra elktioner och hur ska det då gå? Då får ju inte de stackars övningkörningsfobikerna komma ut på vägarna och ha trevligt med oss andra?!
Staten har nu tillsatt en utredningskommission för att ta reda på hur detta ska lösas. Ett av förslagen är ett vinterdäckskrav på alla barnvagnar och 30km/h på alla farleder mellan Haparanda och Ystad. Då hinner vi kanske vinka åt varandra också, så att det blir lite trevligt i trafiken. Alla har så bråttom nu för tiden...
Dagens sanning:
Politiker är inte dumma, de har bara otur när de tänker.
söndag, maj 01, 2005
I den härliga vårsolens glans
Jag har inte tittat ut ännu, men så mycket vårsol tror jag inte att det är. det var det förövrigt inte i går kväll heller, men ovanligt nog så öste inte rgnet ner på Valborg.
Allt eftersom jag blev äldre insåg jag att andra människor inte tar så allvarligt på Valborg. Som mest så är det en möjlighet att festa, man är ju ledig nästa dag. Även om folk fortfarande marcherar runt på 1:a Maj så är det knappast därför som folk i det här landet inte vill ta bort denna helgdag. Men allt som allt, så finns det tydligen människor som inte bryr sig mera om Valborg än om t.ex. Marie Bebådelsedag (jag ska återkomma till firandet av denna dag vid ett annat tillfälle).
Jag har alltid varit en stark förespråkare för Valborg, det är nästan som julafton för mig, det är något magiskt i luften. En stor eld, musik och det första stapplande försöket till utomhus-firande. Varje år tvingar jag med sambon på mitt sökande efter det perfekta Valborgsfirandet. Men jag kan säga att det inte är lätt... När jag var liten firades Valborg på en privatfest med massor av människor där jag och värdarnas yngsta var de enda barnen. Det tändes en stor eld nere vid en å, gästerna sjöng Majsånger flerstämmigt och sedan gick de in och hade en jättefest. Det är SÅ jag vill ha det, men gudarna ska veta att det inte är lätt.
Första året i Malmö gick vi till Pildammsparken. När vi väl komit dit började regnet att ösa ner, paraplyerna vände sig i vinden, vi blev dygnsura på en halv minut. För att komma därifrån så tänkte vi ringa en taxi, men mobilen bestämde sig just för att lägga av. Vi fick vänta en halvtimme i ösregn på en fullpackad buss, och den middagen vi planerat at äta på nån krog "regnade inne" sas, eftersom vi knappast skulle bli insläppta när vi nu såg ut som dränkta hundar.
År 2 i Malmö. Bestämde mig detta år för att inte tvinga sambon till en hemsk kväll i kyla och regn, så vi avvaktade så länge som möjligt innan vi gick ut. När det hade slutat regna åkte vi till Folkets Park, eftersom jag läst attde skulle ha en brasa i år. "I Folkets Park kan man kolla på brasan, köpa lite kaffe och ha en trevlig kväll" tänkte jag... När vi klev in genom porten så var det närmast folktomt, och av brasan fanns bara en 2x2 meter stor rishög som vi knappt förstod var majbrasan. Firandet hade blivit inställt p.g.a. regnet som slutat för en halvtimme sedan. Här fanns inget att se... Nåja, ett var bara att göra det bästa man kunde. Tillbaka till Pildammarna, det kan ju knappast bli lika hemskt som förra året. Nja, det regnade inte, men vi lyckades ställa oss på fel sida om dammen så vi hörde inget av kören, frös och såg inte ett skit. Det enda vi lyckades höra var en bit av Björn Ranelids vårtal och det mina vänner var inget att stå efter. Jag hatar Björn Ranelid.
År 3 i Malmö. Efter år 1 och 2:s misslyckades Valborgsmässoaftnar hade jag inte hjärta att tvinga sambon till ytterligare en kväll med taskigt väder, lyssnande efter en kör 1km bort. Så vi stannade hemma och hade en mysig kväll och kollade på Valborgs firandet på tv. Inget regn och maten var god, men det saknades ju en brasa så det här året -2005- fick det bli ändring.
År 2005. Året då Valborg skulle återupprättas. D-Day. Jag räknade dagarna och planerade, surfade runt efter platser att besöka och jämförde. I år skulle vi göra något roligt. En vikingaby!! Det finns 2st runt Malmö, plus en i Trelleborg, men jag fastnade för Foteviken. Tyvärr insåg jag dagarna före Valborg att även SVT hade gjort det. De skulle nämligen sända sitt firande därifrån. Nåja efter "Moget övervägande" (som jag blivit bra på de senare åren) åkte vi till Foteviken, med en backup-plan att antingen åka hem och se skiten på tv, eller åka till Löddeköpinges vikingaby, om det skulle vara för mycket folk eller nåt. VI hittade platsen efter mycket om och men och lite felkörning. Vi hittade en parkering och vi kom in på området, fast fel väg, så vi blev tvugna att klättra över en grind. Tittade oroligt på sambon som svingade sig över, vad har jag utsatt stackarn för i år?! Nåja, inne på området hittade vi en gren på marken där vi kunde slå oss ner och sen var det bara att vänta. Det vällde in folk hela tiden, så tiden gick. Det regnade iaf inte. Det var lite trevligt att sitta och titta på den storslagna utsikten, på alla vikingar som sprang omkring och diskuterade med tjuriga kameramän och på omgivningen. Programmet drar igång en halvtimme senare än det stod i programmet. Troligen med avsikt, för att alla skulle hinna ta plats. Programledaren meddelade att delar av programmet var förinspelade igår, men tillade glatt att vi skulle få lyssna (!) på dessa delar innan programmet fortsatte så vi skulle minsann inte missa något!! Elden tänds, Ronjasången sjungs (varför måste de envisas med att stöna efter varannan rad i sången? Det låter ju inte klokt?!!) så säger programledaren Hej och försvinner. Vi hör bara ljud från högtalarna:
"Ja här sitter jag med Amelia Adamo, Claes Månsson (Vad fan gör han här??) och BJÖRN RANELID som ska tala om våren!" säger programledaren käckt.
AArgh!! Brörn Ranelid igen!! Han förföljer mig och förstör mitt Valborgsfirande!! Ingen panik nu, det kan säkert bli bra, inte bry sig om honom nu, när det inte regnar och du har en brasa och allt... Jag försöker desperat tala lugnande med mig själv. Det fungerar tills jag inser att trion diskuterar en tavla(!) som vi i publiken naturligtvis inte kan se. Och de pratar inte lite heller!! I nästan 15 minuter tjafsar de om den där tavlan och folket på den (varför lägger man överhuvudtaget in en diskussion om konsthistoria i ett Valborgsprogram??) och avbryter den inte förrän Claes Månsson-killen (det var inte Claes Månsson utan nån gubbe från Antikrundan) började komma in på pedofili!!! Då bryter programledaren raskt av och vi får höra en körsång. Äntligen är det över pustar jag, men nej vad jag misstar mig. Genast efter sången tillbaka in i "stugan" och vi får lyssna på den förbandade diskussionen som fortsätter där den avslutades, på ämnet pedofili. Och de pratar inte lite heller. Vid varje "pratdel" reser sig fler och fler och går, nja springer därifrån. Efter Tom Jones medlyt ger jag upp. Man kan inte vinna över Björn Ranelid... Vi går hem och kollar klart på tv:n, dricker vin och kollar på en film istället. Och det gjorde vi rätt i för trion fortsätter att uppta merparten av programtiden. Det är ju tv för fan!! Har de aldrig hört talas om att "Klippa in" saker???
Så nu är Valborg iaf över för denna gång. Nästa år planerar jag nog att testa det andra Vikingacentret. Men med min tur så kommer de ha gått i konkurs tills dess och kommunen har fått gå in och byggt ett "Rahnelid-land" av hela skiten, där man bara kan köpa läsk med Rahnelids huvud på, stora ballonger med hans huvud svävar över anläggningen, barnen får åka rutchkana på en tunga från ett jättelikt Björn-Rahnelid-huvud och en gång i havtimmen spelar de upp ett ljudband med Björns-bästa reflektioner och i entrén säljer de "Björn Rahnelids mest älskade vårtal" (av honom själv) och en gång om dagen är det loook-alike tävling. Jag som bara ville välkomna våren...
Dagens citat:
Ingen kan vara "nere" med en ballong
-Nalle puh
Allt eftersom jag blev äldre insåg jag att andra människor inte tar så allvarligt på Valborg. Som mest så är det en möjlighet att festa, man är ju ledig nästa dag. Även om folk fortfarande marcherar runt på 1:a Maj så är det knappast därför som folk i det här landet inte vill ta bort denna helgdag. Men allt som allt, så finns det tydligen människor som inte bryr sig mera om Valborg än om t.ex. Marie Bebådelsedag (jag ska återkomma till firandet av denna dag vid ett annat tillfälle).
Jag har alltid varit en stark förespråkare för Valborg, det är nästan som julafton för mig, det är något magiskt i luften. En stor eld, musik och det första stapplande försöket till utomhus-firande. Varje år tvingar jag med sambon på mitt sökande efter det perfekta Valborgsfirandet. Men jag kan säga att det inte är lätt... När jag var liten firades Valborg på en privatfest med massor av människor där jag och värdarnas yngsta var de enda barnen. Det tändes en stor eld nere vid en å, gästerna sjöng Majsånger flerstämmigt och sedan gick de in och hade en jättefest. Det är SÅ jag vill ha det, men gudarna ska veta att det inte är lätt.
Första året i Malmö gick vi till Pildammsparken. När vi väl komit dit började regnet att ösa ner, paraplyerna vände sig i vinden, vi blev dygnsura på en halv minut. För att komma därifrån så tänkte vi ringa en taxi, men mobilen bestämde sig just för att lägga av. Vi fick vänta en halvtimme i ösregn på en fullpackad buss, och den middagen vi planerat at äta på nån krog "regnade inne" sas, eftersom vi knappast skulle bli insläppta när vi nu såg ut som dränkta hundar.
År 2 i Malmö. Bestämde mig detta år för att inte tvinga sambon till en hemsk kväll i kyla och regn, så vi avvaktade så länge som möjligt innan vi gick ut. När det hade slutat regna åkte vi till Folkets Park, eftersom jag läst attde skulle ha en brasa i år. "I Folkets Park kan man kolla på brasan, köpa lite kaffe och ha en trevlig kväll" tänkte jag... När vi klev in genom porten så var det närmast folktomt, och av brasan fanns bara en 2x2 meter stor rishög som vi knappt förstod var majbrasan. Firandet hade blivit inställt p.g.a. regnet som slutat för en halvtimme sedan. Här fanns inget att se... Nåja, ett var bara att göra det bästa man kunde. Tillbaka till Pildammarna, det kan ju knappast bli lika hemskt som förra året. Nja, det regnade inte, men vi lyckades ställa oss på fel sida om dammen så vi hörde inget av kören, frös och såg inte ett skit. Det enda vi lyckades höra var en bit av Björn Ranelids vårtal och det mina vänner var inget att stå efter. Jag hatar Björn Ranelid.
År 3 i Malmö. Efter år 1 och 2:s misslyckades Valborgsmässoaftnar hade jag inte hjärta att tvinga sambon till ytterligare en kväll med taskigt väder, lyssnande efter en kör 1km bort. Så vi stannade hemma och hade en mysig kväll och kollade på Valborgs firandet på tv. Inget regn och maten var god, men det saknades ju en brasa så det här året -2005- fick det bli ändring.
År 2005. Året då Valborg skulle återupprättas. D-Day. Jag räknade dagarna och planerade, surfade runt efter platser att besöka och jämförde. I år skulle vi göra något roligt. En vikingaby!! Det finns 2st runt Malmö, plus en i Trelleborg, men jag fastnade för Foteviken. Tyvärr insåg jag dagarna före Valborg att även SVT hade gjort det. De skulle nämligen sända sitt firande därifrån. Nåja efter "Moget övervägande" (som jag blivit bra på de senare åren) åkte vi till Foteviken, med en backup-plan att antingen åka hem och se skiten på tv, eller åka till Löddeköpinges vikingaby, om det skulle vara för mycket folk eller nåt. VI hittade platsen efter mycket om och men och lite felkörning. Vi hittade en parkering och vi kom in på området, fast fel väg, så vi blev tvugna att klättra över en grind. Tittade oroligt på sambon som svingade sig över, vad har jag utsatt stackarn för i år?! Nåja, inne på området hittade vi en gren på marken där vi kunde slå oss ner och sen var det bara att vänta. Det vällde in folk hela tiden, så tiden gick. Det regnade iaf inte. Det var lite trevligt att sitta och titta på den storslagna utsikten, på alla vikingar som sprang omkring och diskuterade med tjuriga kameramän och på omgivningen. Programmet drar igång en halvtimme senare än det stod i programmet. Troligen med avsikt, för att alla skulle hinna ta plats. Programledaren meddelade att delar av programmet var förinspelade igår, men tillade glatt att vi skulle få lyssna (!) på dessa delar innan programmet fortsatte så vi skulle minsann inte missa något!! Elden tänds, Ronjasången sjungs (varför måste de envisas med att stöna efter varannan rad i sången? Det låter ju inte klokt?!!) så säger programledaren Hej och försvinner. Vi hör bara ljud från högtalarna:
"Ja här sitter jag med Amelia Adamo, Claes Månsson (Vad fan gör han här??) och BJÖRN RANELID som ska tala om våren!" säger programledaren käckt.
AArgh!! Brörn Ranelid igen!! Han förföljer mig och förstör mitt Valborgsfirande!! Ingen panik nu, det kan säkert bli bra, inte bry sig om honom nu, när det inte regnar och du har en brasa och allt... Jag försöker desperat tala lugnande med mig själv. Det fungerar tills jag inser att trion diskuterar en tavla(!) som vi i publiken naturligtvis inte kan se. Och de pratar inte lite heller!! I nästan 15 minuter tjafsar de om den där tavlan och folket på den (varför lägger man överhuvudtaget in en diskussion om konsthistoria i ett Valborgsprogram??) och avbryter den inte förrän Claes Månsson-killen (det var inte Claes Månsson utan nån gubbe från Antikrundan) började komma in på pedofili!!! Då bryter programledaren raskt av och vi får höra en körsång. Äntligen är det över pustar jag, men nej vad jag misstar mig. Genast efter sången tillbaka in i "stugan" och vi får lyssna på den förbandade diskussionen som fortsätter där den avslutades, på ämnet pedofili. Och de pratar inte lite heller. Vid varje "pratdel" reser sig fler och fler och går, nja springer därifrån. Efter Tom Jones medlyt ger jag upp. Man kan inte vinna över Björn Ranelid... Vi går hem och kollar klart på tv:n, dricker vin och kollar på en film istället. Och det gjorde vi rätt i för trion fortsätter att uppta merparten av programtiden. Det är ju tv för fan!! Har de aldrig hört talas om att "Klippa in" saker???
Så nu är Valborg iaf över för denna gång. Nästa år planerar jag nog att testa det andra Vikingacentret. Men med min tur så kommer de ha gått i konkurs tills dess och kommunen har fått gå in och byggt ett "Rahnelid-land" av hela skiten, där man bara kan köpa läsk med Rahnelids huvud på, stora ballonger med hans huvud svävar över anläggningen, barnen får åka rutchkana på en tunga från ett jättelikt Björn-Rahnelid-huvud och en gång i havtimmen spelar de upp ett ljudband med Björns-bästa reflektioner och i entrén säljer de "Björn Rahnelids mest älskade vårtal" (av honom själv) och en gång om dagen är det loook-alike tävling. Jag som bara ville välkomna våren...
Dagens citat:
Ingen kan vara "nere" med en ballong
-Nalle puh
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)