"That Damn Donna Reed"

Vår familj har just nu temavecka- 50-talet!
Vårt liv är nu komplett med 1 st. hårt arbetande man, samt en hemmafru. Trots att detta är helt emot vårt naturliga beteende och vanor, finns det en naturlig förklaring till detta, tro mig.

Sambon fick jobb i torsdags, och hade sin första arbetsdag i fredags. Eftersom jag fortfarande har en vecka kvar innan mina studier börjar på allvar, och alltså är arbetslös i ordets alla bemärkelser, anmälde jag mig frivillig till att ta rollen som hemmafru, för en vecka exakt, eftersom jag vet att första veckan på ett nytt jobb kan vara nog så kämpig. Mitt liv som Donna Reed började allstå idag, och jag kan redan säga att jag inte är särskilt bra på det.

Kloka som vi är gick vi naturligtvis och lade oss i god tid. Somnade gjorde vi inte förrän vid halv tre, så efter 3,5 timmes vila steg vi upp till vårt nya liv. Efter en blick på min *host* något trötta sambo erbjöd jag mig att göra frukost, här behövdes kaffe, helst intraviöst. Efter mina husmoderliga omsorger gick sambon till jobbet och lämnade mig till mitt.
Visserligen var jag medveten om att Donna Reed antagligen genast hade startat dagen där och då, med att lägga håret (för första gången den dagen, den andra bör göras 10 minuter innan maken kommer hem så man ser fräsh ut) följt av en omgång husmorsgymnastik och storstädning, men det är inte värt att gå ut för hårt. Så jag vilade mig i form till lunch.

Resten av dagen har jag handlat, diskat, bäddat och städat. Kamma mattfransar tänkte jag vänta med tills imorgon, och några ungar att valla har vi inte. Iaf har jag inte sett några här, och det var inte några med i "Donna Reed-kittet" som jag hittade i köket imorse. *l*
För säkerhets skull så såg jag på ett avsnitt av Oprah också, även om det programmet inte fanns då. De åsikter och värderingar som dagens program byggde på var iaf fullständigt 50-tals mässiga, så att även Donna Reed skulle ha vågat låta sin dotter se på programmet. Men enligt 2005-standard var programmet osedvanligt uselt idag, och inga praliner hade jag heller, med det går på ett ut för jag gillar inte praliner.

Sambon kom hem, föll ihop och mumlade sedan resten av kvällen något osammanhängande om att han letat efter alla Bruce Springsteen plattor hela natten, och något om att man nu måste övergå från Depeche Mode till knegar-musik. Så medan jag lagade mat (naturligtvis husmanskost) så fick han lyssna till både Springsteens "The River" och Bon Jovi "Born to be my baby". Hur mycket han hörde vet jag inte, men han sjöng iaf på den första när jag kom in och väckte honom.

Jga måste erkänna att jag inte mötte honom i dörren med en coctail, iförd spetsförkläde och pumps. Jag erkänner, jag glömde mig. Han fick ett glas vatten istället. Och så höll jag ett långt, blått barbecue-förkläder framför mig och ställde mig på tå och bad honom att föreställa sig att jag hade skor på mig. Misstänker att FFÖHF (FÖreningen För Övervintrade HemmaFruar) kommer att ringa på dörren imorgon och kräva tillbaka mina pärlor. Om jag bakar 7 sorters kakor innan dess kanske jag kan muta dem....Hmm..

Efter middagen har jag tvättat och därefter städat tvättstugan. och uppdaterat min hemsida, fast det får vi inte låtsas om. Faktum är att FFÖHF (uttala det om ni kan) troligen inte godkänner att jag använder mig av något tekniskt alls, speciellt inte om det har flera knappar än dammsugaren. Så jag får helt enkelt uppdatera denna blogg i hemlighet.

Nu kommer vi till frågan hur jag ska sova inatt. Jag kollade i mitt kit, och hittade både gelmasken, hårrullarna och det tillhörande hårnätet. Men det stod något om att dessa attiraljer kräver separata sovrum, och vi bor bara i en tvåa...hmm. Det är inte lätt det här. Iofs, så kan jag ju vänta tills sambon somnat (sambo förresten, den här veckan är det nog bäst att vi kallar honom maken, samboförhållanden håller de bara på med i Stockholm sägs det) innan jag ikläder mig dessa attiraljer, samt ställer klockan på en kvart innan hans, så att jag kan vakna innan honom och ta bort alltsammans. Det är ju ett alternativ. Ett annat alternativ är att det helt enkelt får vara 2005 på natten.

Nåja, den här veckan får snart vara över och allt gå tillbaka till det normala. Mitt stomatol-leende kräver mycket underhåll och stärkelsen till kjolen börjar tryta, och här är betydligt mera Wisteria Lane än Stepford, om man säger så. Men för säkerhets skull, om jag pratar om att kamma mattfransarna, krusa örngott, all form av bakning/saftning och syltning och att sy gardiner i några av de följande bloggarna så ber jag er vänligt men bestämt att bränna mitt spetsförkläde och ge mig en öl. Det är farliga marker det här...

Dagens spetsfundighet:
If you were happy every day of your life you wouldn't be a human being. You'd be a game show host.