Nu har hösten börjat. I alla fall mentalt och praktiskt. Efter en hel sommar med "sommarlov", och en vecka i småland så har allt rivstartat den här veckan. Så här sitter jag nu och längtar redan till helgen. Är man arbetslös, men inte tillräckligt långtidsarbetslös i sammanhängande följd, så har man nämligen aldrig semester på riktigt. Jag har sedan jag slutat gymnasiet 1999 fortfarande inte haft semester. Inte undra på att man är trött...
Vi smygstartade faktiskt till och med, i lördags. En kompis skulle ha en liten fest för sin dotter som är några månader nu. Jag tackade ja innan vi åkte till småland och tänkte inte mer på det förrän i fredags, då jag ringde upp T för att höra vilken tid vi skulle komma. Jag fick tag på en jättestressad T som meddelade att det gick bra att komma när som efter klockan 14, men att ceremonin skulle vara vid 16-tiden, att hon köpt en ny klänning til festen och att hon nu höll på att fixa maten till festen. "54 personer blir vi!" sa T glatt. Det var nu det slog mig att det var en välkomst-/namngivnings-fest för dottern som vi skulle på. Inte en liten avslappnad fest på fyra personer (varav jag kände alla) som jag hade föreställt mig när jag fick hennes mejl. Så på fredag kväll, mindre än 24h före festen blev jag alltså varse att det jag tackat ja till skulle kräva både finkläder och en bra present, vilket inte alls hade varit ett problem om jag fattat det för åtminstone några dagar sedan *l*. Där ser man =) För dig som missat vad en namnfest är, så är det ett slags icke-religiöst dop, alltså en alternativ ceremoni för de föräldrar som vill hälsa sitt barn välkommen i sällskap av familj och vänner, men inte vill blanda in någon religion. Som ett borgerligt bröllop ungefär. Jag kände till fenomenet, det börjar faktiskt bli väldigt vanligt, men har aldrig haft turen att få vara med på ett.
Så lördag morgon gav jag mig ut för att handla present till dottern, hitta kläder och hinna i tid till festen. Jag hittade en jättefin sagobok, med de "klassiska" sagorna som jag köpte. Ibland har man tur! Vi kom dit vid tre-halv fyra, fick smörgåstårta och grillbuffé, massor med vin och hade jättetrevligt. När alla hade ätit så gick vi ut på gården. T:s sambo (alltså flickans pappa) ställde sig framför alla med flickan på armen. Sen läste han upp vad de gett henne för namn, varför de valde just de namnen och vad de betydde. Sen pratade han ett tag, läste en jättevacker dikt och sa att de var så glada att vi alla var där och att vi fanns i flickans liv, och att vi alla önskade allt gott för flickan. Sen hurrade vi för flickan, och begav oss in för att äta tårta. Vi gick vid åtta-tiden, men festen höll på ganska länge.
I går, söndag, sov vi länge och jag läste ut min nya Harry Potter bok. Jag grät hysteriskt i slutet... Nu är det "bara" två år minst till den sista boken i serien kommer ut. Det är plågsamt att vänta på länge, men jag får väl läsa om serien till dess, så jag har något att göra. Har du inte läst böckerna ännu, så gör det!!!
När boken var slut tittade jag in i köket och insåg att det inte skulle gå att få ihop en middag till av det krafs som fanns kvar i skåpen, iaf inget jag ville äta. Så söndag kväll, sambons sista semseterdag, åkte vi i ilfart till Willys och storhandlade. Vi hade bara en timme på oss innan de stängde, men klarade det med 10 minuters marginal. Så nu, äntligen finns det mat i skåpen igen. Jag hatar verkligen att storhandla, och jag hatar verkligen att behöva springa och storhandla varje dag. Blä. Vi hann till och med få in allt i skåpen tre minuter innan femkampen avgjordes. Jag hejade som en galning i soffan!!
Så efter den lilla upvärmningen så satte vardagen igång idag. Sambon var på sitt inne i stan, och jag var hemma och skrev jobbansökningar. När han kom hem lagade vi mat och sen har vi storstädat lägenheten.
Så här sitter jag nu och dricker en vitaminbrus och undrar om det är okej att börja räkna dagarna till jul ännu. Det är... 138 dagar (inkl. idag) kvar innan julafton. Ocg jag har bara köpt 1 julklapp ännu. HImmel vad sen jag är i år =)
Dagens citat:
Ett spontant tal tar tre veckor att förbereda.
/Winston Chuchill
1 kommentar:
Hösten står i farstun o stampar
så det är helt ok att räkna dagar till jul.
Namnceremoni är en bra lösning om man inte är så kyrklig av sig..
Men så skall man också ha klart för sig att om man inte är kyrkodöpt så har man tx inte rätt att låna sin församlings kyrkas brudkrona,Som ofta en en tjusig skapelse i guld.
Har för mig att man inte får viga sig i kyrkan heller! Lite osäker,kan vara ändrat numera men värt att kolla upp!
Skicka en kommentar