Tillbaka igen, efter en helg med bilåkande, massa religion och en förkyld sambo. Resande vidgar vyer men täpper igen näsor, tycks det =)
Begravningen tog 6 timmar. Själva kyrkdelen gick ganska snabbt, men minnesstunden drog ut på tiden eftersom det var så många som ville säga något eller sjunga. När vi skulle gå hem efter nästan 4 timmar på minnesstunden tackade sonen för att vi varit där och tillade att "Ni får ta det för vad det är, men pappa gillade aldrig långa minnestsunder." Det var ganska skönt att få sig ett gott skratt i det läget =)
Angående skratt så verkar min något psykotiska läggning för skratt under begravningar ha gett med sig. Fast jag hade inte så mycket tid till att fundera på sådant, för jag fick räkna besökare och flytta kransar vid graven. Det är sånt man får räkna med när ens plastpappa är begravningsentrepenören och behöver en extra hand. Men det gjorde jag så gärna. Det slog mig aldrig förrän efterråt hur jobbig stämning det kunde ha blivit om jag snubblat på mina höga klackar och trillat ner i graven när jag skulle lägga blommorna till rätta ;)
Det ringde igår eftermiddag, det gör det iofs ofta, men den här gången var jag inte tillgänglig så sambon fick svara. Det var till mig (det var det ju ingen som kunde gissa), och det var min träningskollega Ebba som ringde för att planera veckans ansträngningar. Sambon svarade artigt att jag var upptagen med att flytta ett vattenfall, men att jag strax skulle komma till telefonen. Efter någon minut hade jag lösgjort mig och kom till telefonen, varpå Ebba frågade vad jag gjorde. Flyttar ett vattenfall sa jag, men hon förstod inte trots min naturliga förklaring, så jag fick utveckla den. Vi har nämligen fått en bordsfontän/litet vattenfall att ha inomhus (tack svärmor =) och jag hade just tagit mig för att bära in den, full med vatten, till sin nya plats i vardagsrummet. Där står den nu och porlar och är trevlig, fast sambon säger att det är svårt att veta om det regnar eller inte numera.
Såg på allsången ikväll, det var kul, men Alcazar är sååå trista. Förrutom sina två melodifestivalslåtar så har de bara lyckats förstöra ett antal bra åttiotalslåtar. Stacksrs Phil Collins borde begära skadestånd. Fast de andra gästerna var kul. Jag tyckte dock hemskt synd om Lasse Berghagen på slutet när alla skulle sjunga hans "Stockholm i mitt hjärta". De hade nämligen höjt den en tonart eller två, så han kunde inte sjunga den som han brukar, det lät inte alls så bra. Det kanske var Anders lilla hämnd ;) för att alla klagar på hans sångröst. "Nu ska vi minsann se vem som sjunger sämst" fnissade han och ändrade i alla musikernas papper..
Letar fortfarande jobb. Trist. Den 15:e får jag veta om jag kommer in på magisterutbildningen till hösten, så att jag slipper arbetsförmedlingen ett tag. Anställningsintervjun jag var på gick bra, men de valde en annan i slutänden. Men det är sånt som händer antar jag.
Läste om fejkpartiet, som skapades för att, ja vad?? Om någon kan tala om för mig vad de ville så säg det! Det är ganska luddigt för mig nämligen. Men det kostade dem tydligen pengar, eller skattebetalarna pengar. Om man tycker att man har för liten budget, är det då så klokt att kasta bort 200.000 till på ett skämt?? Skulle vi bli mera positivt inställda till dem efter det? Skulle vi efter detta lilla skämt tycka att "Vi ger dem ännu mer pengar, för vi vet ju hur väl de förvaltar sina medel!"??? Jag antar att man måste vara Kim Anderzon för att förstå logiken i det..
Och så slutligen en liten sanning som jag citerade för sambon tidigare idag, under tiden jag skar sallad och han ansträngde sig hårt för att inte svimma när jag påtalade att jag haft fel... =)
Dagens citat:
En människa borde aldrig skämmas över att behöva erkänna att hon har haft fel. Det är ju bara att med andra ord säga att man är klokare idag än igår.
/Jonathan Swift
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar