Hög på jobbet

Häromdagen gick jag som vanligt till jobbet. Det tar alltid emot, eftersom det är morgon och jag 11 gånger av 10 hade föredragit att stanna hemma och sova framför att ge mig ut i lokaltrafiken. Som de flesta andra mornar övervann jag min aversion mot livet utanför sängen, och släpade mig till jobbet. Väl där slog jag mig ned i min bastanta kontorsstol och började jobba. Och det var nu det började.

Först upptäckte jag att min stol var lite lägre än vanligt, men det är inget ovanligt. Vi har en liten kontors-tomte som ställer till med sådant ofog under nätterna, så det är inget jag blev överraskad av. Nåja jag sträckte mig ned efter spaken på sidan av stolen för att ställa in höjden. Jag nådde spaket, tog tag, och klick! sa det i ryggstödet när min sköna kontorsstol förvandlades till tandläkarstol. Det vill säga, det minsta lilla tryck mot ryggstödet och du hamnade i ryggläge framför skrivnbordet.

Nu var det ju inte särskilt skönt att sitta utan något att luta sig mot, så vartefter morgonen gick försökte jag desperat att ställa in stolen på normalläge. Vilket visade sig rätt omöjligt, eftersom funktionen "ryggläge" inte ens var något jag kände till att det fanns. Så jag slet och vred på spaken, men det hjälpte inte ett dugg.

Jag började känna mig lite trött och grusig i huvudet. Det var ju fortfarande morgon, så det är ju normaltillstånd för mig innan lunch. Men idag kände jag mig ovanligt trött. Måste bero på dålig nattsömn tänkte jag förnuftigt för mig själv. I och för sig kunde jag inte påminna mig att jag sovit så dåligt just denna natt, men i alla fall. Jag slet lite till i spaket, utan resultat.

JO men vänta, ett resultat upptäckte jag. I form av en liten fläck på golvet, av något som såg ut som symaskinsolja. Bäst att jag torkar upp det där, tänkte jag ansvarsfullt och vuxet. Så jag reste mig upp för att gå ut på toaletten och hämta några pappershanddukar.

Och vinglade till ordentligt, och gick rakt in i dörrposten.

Jag ruskade på mig, en smula förvånad av min klumpighet, och fortsatte ut på toa. Väl tillbaka på rummet inser jag att den lilla fläcken på golvet mer var en pöl, av olja. Och att hela rummet stinker av bensinångor. Jag var alltså inte trött och klumpig, utan hög. Där hade jag suttit och sniffat olja i en timme utan att haft nytta av det. Det var precis som i Trainspotting, inklusive tågen utanför mitt fönster (mitt kontorsfönster vetter mot en bangård, så så hög var jag inte).

Det blev till att toka upp oljan (krävdes många pappershanddukar), öppna fönstret för vädring (krävdes många timmar) och slutligen leta fram städarnas hink och mopp och skura golvet. Sen slirade jag ut till förmiddagsfikat och berättade glatt att jag sniffat olja på mitt rum. Jodå, jag är fortfarande anställd, och har fått löneförhöjning. Fast det hade inget med oljan att göra. Synd att att inte löneförhandlingen var dagen efter oljan, istället för tvärt om. Då kanske jag kunnat förhandla till mig en rejäl höjning för sveda och värk. Tål att tänkas på till nästa år.