För den som behöver en ny hobby..

Jag har ett högriskjobb. Det är förenat med viss fara, speciellt i resorna till och från jobbet. Jag funderar på att förhandla till mig risktillägg på grund av vad jag utsätter mig för. Jag talar om närkontakt, med Scientologerna!

Scientologerna har nämligen sitt kontor /krypta/klubbhus/hjärntvättsstudio i samma byggnad som mitt jobb. Varje dag till och från jobbet passerar jag deras dörr. Ibland är den öppen. Där inne står det stora bokhyllor med böcker och pärmar snyggt uppställda med en glassig framsida med konstiga mönster. Det är deras introduktionsbok. Jag vet inte vad det heter (vill ju inte stå stilla utanför deras dörr så pass länge..) men jag gissar på
"Så blir du galen och personlighetsförändrad - en grundbok" eller
"Hej, Scientologi!" eller möjligen
"Scientology for dummies"...

På fikarasterna brukar vi ibland spekulera över vad som skulle hända om man kvickt som attan tog två steg in i rummet, nappade till sig en bok och bara sprang! Jag är nämligen inte den enda som haft dessa tankar..

Ibland hör jag röster där inne. De står i sin reception och pratar. Då blir jag nyfiken men skyndar förbi iaf. Man vet aldrig. En gång när jag kom förbi på väg hem från jobbet kom det utflängande en nisse i lång trench-coat. Han var rödhårig och liten och såg ut som Ron Howard. Nu var det ju inte han, utan en amerikansk nisse som troligen var utskickad från huvudkontoret/moderskeppet i USA. Han hade säkert varit där och sett att de inte rekryterat så flitigt som de borde, och nu när han såg mig tänkte han göra en insats och visa de där slöa människorna på lokalkontoret hur det skulle gå till, och samtidigt kanske få en puss av Ronald Hubbard. Inte vet jag hur deras belöningsystem ser ut... (För örvigt: är det inte lite skrämmande att sektens ledares namn är förvillande likt namnet på den skådis som liknar mannen som försöljde mig i trappan?? *blink blink*)

Nåja, Ron (han får heta det nu, stäm mig inte) sprang ifatt mig trots att jag låtsades att jag inte hörde hans första 3 "Hello". Till slut frågade han varför jag inte ville svara, och då sa jag "Hello" tillbaka. Men gick lika fort iaf. Han sa att jag hade en fin keps. Jag gissar att han försökte utröna om jag var utsvulten på manlig uppmärksamhet och komplimanger. Det var jag inte.
Sen frågade han vad jag gjorde där så sent (jobbar), vad jag jobbade med (sitter i telefonen) och om jag var bra på mitt jobb. Hade jag nu inte redan innan insett att han var en galen människa som trodde på serietidningar, så hade jag insett det vid det här laget. I Sverige frågar man inte om någon är bra på sitt jobb. Att ens antyda att någon inte skulle vara det är faktiskt ganska ohövligt. Jag bara skrattade åt honom och sa att jag var jättebra på mitt jobb och att jag har bra resultat. Jag antar att det var här han skulle utröna om jag hade bra självförtroende (ej värvningsbar) eller var lite mera osäker på om jag var värd något (möjlig att ilura att hon har aliens boende i sig). Sen sa jag hej då och svängde runt hörnet in på nästa gata.

Det tog mig faktiskt någon dag innan jag insåg att jag nog hade blivit utsatt för ett värvningsförsök. I efterhand är frågorna rätt uppenbara.
1) Spring i fatt någon som inte vill prata med dig.
2) Le psykotiskt.
3) Prata med henne fast hon uppenbarligen inte är intresserad.
4) Kolla om hon är mottaglig för komplimanger
5) Kolla om hon har självförtroende
6) ...

Nu är min fråga, vad FAN hade han sagt om gatan varit 100 meter längre? Jag är så extremt nyfiken! VAD är punkt 6 på listan? Kolla om jag har familj och vänner eller är i behov av nya människor som låtsas gilla mig? Frågat om jag tror på Gud? Frågat om jag någon gång funderat på om inte Matrix visar en del av verkligheten?

Då hade han för övrigt fått en utskällning. Jag hatar Matrix, det är en värdelös film.