lördag, mars 24, 2007

Mitt jobb och andras.

Det finns så mycket dumhet i världen. Tur att jag är så klok...

Våren har faktiskt kommit nu, himlen är blå, solen lyser och vinden är hyfsat still för att vara Skåne. Dagarna är jättefina. Sen slutar jag arbetet, och vips så regnar det igen. Och givetvis så har jag inte tagit med mig något paraply, eftersom det var fint när jag gick... Varje dag.

Jobbet är rätt trevligt nu för tiden. Jag uppskattar att äntligen få ha ett ställe där jag kan vara, och åtminstone teoretiskt kunna förvänta mig att det kommer en lön den 25:e och framför allt slippa arbetsförmedlingen fastbiten i hälsenan som en rabiessmittad räv som inte fått komma i närheten av rönnbär i hela sitt liv och därför är grymt sur och gniden.

Jag uppskattar till och med att jag nu efter nästan ett halvår känner mig hyfsat bra på att gå upp vid 7:00, så att jag på helgerna är utsövd och går upp självmant vid 9. Jag är gammal. Fast det innebär ju att jag när jag nu skriver det här har hunnit med en väldig massa saker redan, och min ledighet därmed blir betydligt längre. Snälla någon stryp mig innan jag säger att "man inte ska sova bort sin ledighet".

En sak som är jobbigt på jobbet är att våra kunder liknar folk, så att det är svårt att hålla sig neutral och inte skratta när man träffar dem. En kund (som dessutom är från ett grannland) är väldigt lik Lasse Berghagen, med kroppsspåk och en onaturlig munterhet. Tänk er en speedad Lasse Berghagen som pratar knackig engelska och aldrig vill gå hem. Det är den här kunden.

Nu i veckan fick vi en ny kund. Han är Björn Hellbergs lillebror, iaf kan man tro det för han har precis samma kroppspråk, samma sätt att prata och är jättelik (förutom att han har en kort sendbena och inte pottfrisyr). Han pratade till och med om tåg under en längre stund under vårt möte. Jag höll på att dö av undertryckt skratt!

Jag hoppas Mona Sahlin trivs på sitt jobb, för där lär hon få stanna. Läste idag att någon förfasat sig över att Mona rökt hasch i skolan. Jaha. Det spelar ingen roll, det vet vi ju. Mona Sahlin skulle kunna äta barn stående i talarstolen, hon skulle ändå inte få gå. Senast hade hon en "Meritlista" som var en meter lång, och det enda hon fick var en betald semester. Så föräldrar, håll i era barn. Skulle Mona vara hungrig kan ni knappast räkna med upprättelse...

2 kommentarer:

Anonym sa...

God eftermiddag!
Man får ju faktiskt ta och tala om för sin omgivning om man har lagt sig till med nya vanor som att gå upp kl. 9.00 en lördag!!!
Här sitter man och väntar på att klockan skall bli 14.00 ca så att man med försiktiga signaler kanske kan våga ringa till dig.
Och nu är klockan är över 14.00 och du svarar inte!
Inte så konstigt du kanske redan har hunnit att ge dig ut.
...Inget är som förr...
Kram!

Anonym sa...

Lite märkligt ändå... Skiter jag i en P-bot så går det max nån månad innan fogden börjar skicka brev.

Hur kan det inte skett med fröken sahlin då det begav sig? Hon hade 30 obetalda p-böter...