Är föräldrar onödiga??

Ja det verkar så. I alla fall om man läser tidningar. Människor i Sverige gör sitt bästa för att minimera föräldrars funktioner helt och hållet. Snart är vi nere på en miniminivå, där föräldrar redan en vecka efter förlossningen kan släppa ut sitt barn på gatan (eller troligen lägga ner ungen på trottoaren, eftersom ungar sällan kryper vid den åldern). Sen när ungen dör så kan vi skälla på samhället/skolan/politiker för att ingen annan förstod att mata ungen som låg där snällt på trottoaren...

Om ni undrar vad jag tjafsar om så finns det idag en spännande artikel om en politiker som vill förbjuda McDonalds att ha leksaker i sina Happy Meal. För ungarna kan ju faktiskt vilja ha Happy Meal varje dag och bli feta. Politikern verkar ha missat att vi har något som heter _föräldrar_. Det är sådana där människor som har som uppgift att vara lite mera världsvana och intelligenta än en fyraåring, och därför kunna ta beslut åt denne. Barn tycker ofta att det är en bra ide att äta sega råttor till middag resten av sitt liv. den som är vuxen och kanske tom i ren glädje över att vara just vuxen, har testat en gång, vet att man spyr och blir undernärd om man bara äter sega råttor. Därför kan den vuxna, som nu skaffat sig en ganska omfattande vukabulär, säga "Nej" till sådana idéer. Den vuxne kan tom välja att säga det på något annat sätt, fast men samma innebörd, om han/hon känner sig lite enformig och tjatig.

Men varför ska vi envisas med att försöka rationalisera bort föräldrar? Här är några smarta idéer som uppkommit de senaste åren:

* Skolan ska tillgodo se _allt_ (utom möjligen veckopengen) som barnen kan behöva.

*Skolmaten ska helst vara så näringsrik att barnen inte behöver äta något annat på hela dagen (helst klara sig över helgen också) så att föräldrar inte behöver mata sina barn alls.

*Barnen ska få röra sig så mycket under skoltid att föräldrarna inte ens behöver tvinga dem att gå mellan sängen och tvsoffan. För det är ju hemskt synd om föräldrar om de måste försöka få sina barn att röra sig mer än 1 meter från tvspelet. Dessutom kan de ju (hemska tanke) behöva utstå att barnet blir lite surt för att de inte får leva totalt orörligt.

* Om barnet ska ha några som helst regler så måste man ringa runt till hela klassens föräldrar så att _alla_ kan ha samma regler. För det vore ju hemskt om föräldern själv fick stå för sin åsikt. Så alla ungar i klass 3C måste få exakt lika mycket i veckopeng, äta lika många grönsaker, och ha samma kom-hem-tid och läggdax-tid. Gud nåde den förälder som skulle vilja ta ett eget initiativ..

Det finns hundratal exempel till, men jag tror varken ni eller jag orkar med dem. Jag undrar bara vad vi ska ha föräldrar till om det ska vara såhär? Är det inte bättre då att ungen får en egen socialsekreterare direkt, i samband med personnumret?! det verkar ju vara det vi är ute efter. I så fall ser ju arbetsmarknaden bra ut för min del, fast jag vet inte om jag vill ha en sådan välrd ialla fall.

Nu ska jag iväg och se på tornerspel.

Dagens citat:
De enda människor som inte tycks ha något med barnens uppfostran att göra är föräldrarna. /Gilbert Keith Chesterton