Mina Damer och Herrar...

Nu är jag här!

Vem jag är hoppas jag att du kommer att märka. Om du tittar hit nån gång då och då är nog chansen stor att du får någon form av uppfattning om mig. Hur den ser ut kan jag inte ta ansvar för, även om det skulle vara intressant att få ta del av den..

Jag är Cee, och så mycket mera kommer jag inte att avslöja för dig nu. (Va?! Får man inte reda på om det är en brud eller inte??) Det är ungefär som att skriva en jobbansökan, allt man skriver kan användas emot en. (Alltså är h*n både arbetslös och labil..) Uppger man ålder så kan man anses för gammal, för ung eller för riskfylld att anställa. Talar man om vad man gör på fritiden så kan sportfånen på personalavdelningen sortera bort dig för att du troligen kommer få stroke inom en vecka och kosta företaget en massa pengar. Eller så tycker Kerstin i kassan att det är trevligare med någon hon kan byta kakrecept med. Du kan bara förlora, bli aldrig personlig. (Den här människan måste ha förföljelsemani eller haft en massa trasiga leksaker!)

Då kan man ju genast ställa sig frågan varför man väljer att lämna ut sig själv till allmän beskådan här, till människor man inte kan kontrollera. Men på något sätt är det tilltalande, även om det på samma gång känns lite knäppt. Jag vill att massor av människor ska läsa det jag skriver, men samtidigt så är man livrädd att nån ska läsa. (Där kom nästa ledtråd; Prozak!)

Hur som helst så hälsar jag dig välkommen till min lilla hörna. Jag lovar att börja bre ut mig om mitt liv imorgon, när den alkoholhaltiga dryck jag förtär inte längre påverkar mig så mycket som nu =) (va fan! H*n kunde väl ha sagt om det var öl eller vin!!)

Dagens sanning:
Man har aldrig roligare än man gör sig.