Psykbryt och biljävlar

Jag ska nu berätta, kort, om den resa vi företog oss för att komma till den 2:a julkonserten. Den första åkte jag nämligen tåg till, ensam. Nu till den andra skulle både sambo och katt följa med, och vi skulle ta bilen upp. Det var .... nja, skojigt skulle jag nog inte säga.

1. Vi packar hela dagen.
2. Vi äter lunch för att spara pengar och inte behöva stanna vid McDonalds på vägen ut ur stan.
3. Vi kör fram bilen, packar in alla väskor + katt i bilen. Klockan är nu 18:30. Vi har en fyra timmars resa framför oss men det gör inget. Bilen har använts reguljärt den senaste tiden så vi vet att den är hel och fin. Vi har sovit ut och är inte trötta. Vi har ätit en stadig lunch så vi kommer inte att vara svultna genast då vi ger oss iväg. Allt är bra. Vi stannar till och tankar bilen full och sedan kör vi.

Det är då det börjar.

5. Efter 3,5 mils körning bryter jag ihop och gråter för att livet stinker, för att det är så jävla uselt med pengar och för att jag inte har ett jobb som jag vågar berätta om för folk. Jag tar mig samman. Men jag kan säga att jag känner mig rätt skör, och jag säger till sambon att det ska bli skönt med en trevlig helg med familjen, och att det nog är precis vad jag behöver, och nu ska vi fokusera på att vara glada.
6. Exakt 1 minut efter att jag torkat tårarna så upplyser mig sambon om att vi måste stanna för att bilen känns konstig och det luktar brännt från bilen.
7. Vi stannar 4,5 mil hemifrån (på exakt samma ställe där vi stannade i sommras för att bilen gått sönder, och alla gånger där vi har stannat där innan dess, för att bilen gått sönder) och går ur bilen. Vänster framdäck är skållhett. Bilen är trasig. Vi måste åka hem. Vi kan inte åka. Jag ger upp, rycker på axlarna och gör mitt bästa för att inte lägg mig på marken och skrika. Vi kramas och sätter oss i bilen och hoppas att vi ska ta oss hem. Vi glädjer oss över vår 500-lapp som nu ligger i tanken på en bil vi inte kan använda...

8. När klockan är 20:00 är vi åter hemma. Vi bär upp allt i lägenheten och letar efter en ny parkering till bilen (villket är som lotto när det gäller vårt område...).
9. Jag inser att jag måste ringa och berätta att vi inte kommer och att de måste fixa allt utan mig på julkonserten, trots att jag sköter ungefär 3000 st saker.
10. Jag ringer min far. Förklarar kort läget, lyckas låta bli att gråta.
11. Ringer min syster, bölar som en stucken gris i luren. Känner mig patetisk. Ber syrran ringa mamma, jag orkar inte.
12. Sätter på kaffe, gråter lite till.
13. Sambon kommer hem (efter att parkerat bilen). Vi dricker kaffe medan jag snörvlar.
14. Vi andas lite och inställer oss på en kväll hemma.

15. Får ett telefonsamtal. Släktingar ber oss att ta hyrbil. Jag gråter lite till av tacksamhet.
16. Vi ringer Statoil och bokar en bil. De har 1 kvar. Klockan är nu 20:30 och de stänger uthyrningen om en timme.
17. Vi tar en taxi till Statoil.
18. Vi ska hämta ut bilen. Statoilkillen är ny och trasslar med bokningssystemet. Det tar tid. Vi får en bil efter 30 minuter. På väg ut till hyrbilen ringer jag syrran och berättar att vi är på väg igen. "Nu vet ni hur Christer Fuglesang känner sig, ni får ladda om lika många gånger." säger hon. Vi skrattar.

19. Vi åker hem. Packar hela bilen igen. Bär ner katten, igen. Han är sur nu.
20. Vi åker. Klockan är nu 21:45. När vi passerar vårt "vi måste kolla bilen ställe" sjunger jag på "Nu vill jag hava falukorv på denna sköna dag" så högt jag kan i bilen.
21. Vi kör cirka 40 mil. Det regnar frenetiskt i 30 mil.
22. Vi kommer fram till "Vår" ort vid klockan 01:00 ca.
23. Två minuter innan vi når stugan, reser sig katten som sovit i flera timmar i mitt knä. Sen spyr han ymningt, rakt ut i hyrbilen. Minst hälften kommer över mig.
24. Vi stannar bilen så fort vi kan och försöker att torka bort allt så att inte hyrbilen ska skadas (vi minns alla en stund den halvliten coca-cola som råkade spillas i hyrbilen vi åkte med i sommras. Vi spiller aldrig något öht i vår egen bil.)
25. Vi kommer fram till stugan och bär in. Klockan 01:15 skurar jag ur hyrbilen med Yes och hett vatten.
26. Jag duschar länge och försöker att inte tänka på hur äckligt det var att tvingas fånga kattspyor i handen för att vi inte skulle få betala dryga böter för att hyrbilen måste saneras.

27. Vi har en trevlig helg.

28. Vi lastar bilen och åker hem.
29. Vi lastar ur bilen och bär upp katten.
30. Vi åker till Statoil för att lämna igen bilen.
31. 200 meter från vårt hus börjar hyrbilen låta konstigt. Motorfel-lampan tänds och det är omöjligt att köra på tomgång, bilen vill hela tiden dö. Vi vågar inte stanna bilen och starta om, för risken finns ju att den inte startar igen... Vi kör med en klump i halsen (hjärtat tror jag minsann det var) hela vägen till Statoil. Det har aldrig varit så många rödljus...
32. Vi kommer in på Statoil. Tack Gode Gud vi tog oss hit!
33. Vi startar om bilen. Den fungerar utan problem.
34. Vi lämnar in bilen.
35. Vi får vänta i 35 minuter medan Statoilpersonal strular. Deras datasystem ligger nere och de kan inte slå upp vår bokning. NIssen som lämnade ut bilen har inte satt in kopian på kontraktet i den pärm somär till för sådana här tillfällen. När vi ska betala så fungerar inte mitt kort, för de har ingen kontakt med banken, pga datastrulet. Till slut löser de problemet.

36. Vi åker hem och frågar oss varför bilar hatar oss. Funderar på vilka rysligheter som ska drabba oss nästa helg då vi åter igen packar in oss i en hyrbil och reser samma sträcka. Förmodligen kommer alla hjul att trilla av, vi får 5000kr i böter för nedskräpning (hjulen) och ett fylle spyr över mig när vi tankar. Till att börja med. Jag återkommer med uppdatering om detta drama efter jul.


*Författarens anmärkning: Vill bara påtala att mitt ymniga bölande under punkt 7-15 inte berodde på att jag är 4 år och bryter ihop för en inställd resa, utanför att jag redan var nedbruten (se punkt6) och helt enkelt väldigt trött på allt strul. Ibland suger bra livet helt enkelt.

*Författarens anmärkning 2: Helgen var mycket trevlig, konserterna gick jättebra. Och jag är inte redo för psykakuten, även om det låter så i denna blogg ;)