Jag kan ju inte gå på julledigt utan att lägga in ett inlägg för er att smälta under julen...
Jag har laddat för en ny vända till de mörka skogarna under den här veckan. Imorgon vid lunchtid blir det att hämta ut hyrbilen igen och så får vi se om vi kan åka förbi "Bullerbyvägskälet" utan att den bilen också går sönder. Om det klarar sig blir det fyra dagar i skogen med släkten innan vi beger oss hem igen på annandagen.
Jag handlade 90% av julklapparna under måndagen och tisdagen. Jag som alltid brukar vara ute i god tid fick nu göra allt på en gång. Jag blev färdig, men jag känner mig inte riktigt nöjd för två personer får inget "kul". Det blev mest "grejer", och jag VILL ge något kul. Men å andra sidan måste man inse att man inte kan överträffa sig själv varje år. Så syrran om du läser detta, beklagar att du inte får något roligt. Du får ta fram den inramade bilden på Tiffany Persson som du fick förra året och låtsas att den är ny. Hon fick ju faktiskt en mindre revival genom Itzacks Julevangelium så hon är ju lika mycket i ropet i år också.
Tyvärr har jag inte råkat på Tiffany under min julhandling. Med tanke på att jag bor nära Staffanstorp så vore det ju inte helt omöjligt. Det närmaste jag kom var en gubbe som liknade Christer Ulfbåge, som körde runt i en bil på Mobila-parkeringen. Annars har det som sagt varit tomt på kändisar.
Min julhandling gick alltså hyfsat bra, och jag slog in alla klapparna i tisdagskväll medan jag kollade på Carolas Julkonsert på DVD. Trevligt. Sen var konserten slut och jag började med ett Sex-and-the-city-maraton istället. Juligt värre. Det har en störande inverkan på min sambo för hans SATC-citat har ökat med 300%.
Mina julklappar ligger exakt 50cm från mig. De är fyra stycken. Jag vill öppna dem NU!! Ett av paketen är zebrarandigt. Jag undrar vilken intelligent marketing-nisse som kom på att deras julkartonger skulle vara ZEBRARANDIGA? Det är ju eh.. "juligt". Sambon har redan fått sin julklapp (ny dator) så jag får inte köpa paket till honom :( Men eftersom jag tycker att det var orättvist att han dels skulle få en så bra julklapp i förskott och jag dessutom skulle straffas med att inte få handla till honom så köpte jag en symbolisk grej i alla fall. Det är ingenting han någonsin har önskat sig så det lär bli en överraskning haha!
Idag har jag städat, diskat, tvättat, handlat mat och nu sitter jag här halvdöd och mör i hela kroppen. Jag måste packa och ta mig igenom biltvätten/duschen innan jag lägger mig, men så fastnade jag här istället. Det är sådant som kallas ställtid.
Nu är det dags för det stora julbadet och att lära in årets nya julsång. Jag försöker lära mig en ny jullåt till varje år och egentligen har jag redan fyllt årets kvot men jag har hittat en hysteriskt rolig låt: "Grandma got run over by a raindeer"
Och så till sist en man som verkligen ger julstämning. Jag gillar speciellt hur han matchar sitt hårband med ljusen. Vilken romantiker. Så med detta vill The Rockin Arab och jag bara säga
"från oss alla, till er alla, en riktigt God Jul!"
torsdag, december 21, 2006
måndag, december 18, 2006
Psykbryt och biljävlar
Jag ska nu berätta, kort, om den resa vi företog oss för att komma till den 2:a julkonserten. Den första åkte jag nämligen tåg till, ensam. Nu till den andra skulle både sambo och katt följa med, och vi skulle ta bilen upp. Det var .... nja, skojigt skulle jag nog inte säga.
1. Vi packar hela dagen.
2. Vi äter lunch för att spara pengar och inte behöva stanna vid McDonalds på vägen ut ur stan.
3. Vi kör fram bilen, packar in alla väskor + katt i bilen. Klockan är nu 18:30. Vi har en fyra timmars resa framför oss men det gör inget. Bilen har använts reguljärt den senaste tiden så vi vet att den är hel och fin. Vi har sovit ut och är inte trötta. Vi har ätit en stadig lunch så vi kommer inte att vara svultna genast då vi ger oss iväg. Allt är bra. Vi stannar till och tankar bilen full och sedan kör vi.
Det är då det börjar.
5. Efter 3,5 mils körning bryter jag ihop och gråter för att livet stinker, för att det är så jävla uselt med pengar och för att jag inte har ett jobb som jag vågar berätta om för folk. Jag tar mig samman. Men jag kan säga att jag känner mig rätt skör, och jag säger till sambon att det ska bli skönt med en trevlig helg med familjen, och att det nog är precis vad jag behöver, och nu ska vi fokusera på att vara glada.
6. Exakt 1 minut efter att jag torkat tårarna så upplyser mig sambon om att vi måste stanna för att bilen känns konstig och det luktar brännt från bilen.
7. Vi stannar 4,5 mil hemifrån (på exakt samma ställe där vi stannade i sommras för att bilen gått sönder, och alla gånger där vi har stannat där innan dess, för att bilen gått sönder) och går ur bilen. Vänster framdäck är skållhett. Bilen är trasig. Vi måste åka hem. Vi kan inte åka. Jag ger upp, rycker på axlarna och gör mitt bästa för att inte lägg mig på marken och skrika. Vi kramas och sätter oss i bilen och hoppas att vi ska ta oss hem. Vi glädjer oss över vår 500-lapp som nu ligger i tanken på en bil vi inte kan använda...
8. När klockan är 20:00 är vi åter hemma. Vi bär upp allt i lägenheten och letar efter en ny parkering till bilen (villket är som lotto när det gäller vårt område...).
9. Jag inser att jag måste ringa och berätta att vi inte kommer och att de måste fixa allt utan mig på julkonserten, trots att jag sköter ungefär 3000 st saker.
10. Jag ringer min far. Förklarar kort läget, lyckas låta bli att gråta.
11. Ringer min syster, bölar som en stucken gris i luren. Känner mig patetisk. Ber syrran ringa mamma, jag orkar inte.
12. Sätter på kaffe, gråter lite till.
13. Sambon kommer hem (efter att parkerat bilen). Vi dricker kaffe medan jag snörvlar.
14. Vi andas lite och inställer oss på en kväll hemma.
15. Får ett telefonsamtal. Släktingar ber oss att ta hyrbil. Jag gråter lite till av tacksamhet.
16. Vi ringer Statoil och bokar en bil. De har 1 kvar. Klockan är nu 20:30 och de stänger uthyrningen om en timme.
17. Vi tar en taxi till Statoil.
18. Vi ska hämta ut bilen. Statoilkillen är ny och trasslar med bokningssystemet. Det tar tid. Vi får en bil efter 30 minuter. På väg ut till hyrbilen ringer jag syrran och berättar att vi är på väg igen. "Nu vet ni hur Christer Fuglesang känner sig, ni får ladda om lika många gånger." säger hon. Vi skrattar.
19. Vi åker hem. Packar hela bilen igen. Bär ner katten, igen. Han är sur nu.
20. Vi åker. Klockan är nu 21:45. När vi passerar vårt "vi måste kolla bilen ställe" sjunger jag på "Nu vill jag hava falukorv på denna sköna dag" så högt jag kan i bilen.
21. Vi kör cirka 40 mil. Det regnar frenetiskt i 30 mil.
22. Vi kommer fram till "Vår" ort vid klockan 01:00 ca.
23. Två minuter innan vi når stugan, reser sig katten som sovit i flera timmar i mitt knä. Sen spyr han ymningt, rakt ut i hyrbilen. Minst hälften kommer över mig.
24. Vi stannar bilen så fort vi kan och försöker att torka bort allt så att inte hyrbilen ska skadas (vi minns alla en stund den halvliten coca-cola som råkade spillas i hyrbilen vi åkte med i sommras. Vi spiller aldrig något öht i vår egen bil.)
25. Vi kommer fram till stugan och bär in. Klockan 01:15 skurar jag ur hyrbilen med Yes och hett vatten.
26. Jag duschar länge och försöker att inte tänka på hur äckligt det var att tvingas fånga kattspyor i handen för att vi inte skulle få betala dryga böter för att hyrbilen måste saneras.
27. Vi har en trevlig helg.
28. Vi lastar bilen och åker hem.
29. Vi lastar ur bilen och bär upp katten.
30. Vi åker till Statoil för att lämna igen bilen.
31. 200 meter från vårt hus börjar hyrbilen låta konstigt. Motorfel-lampan tänds och det är omöjligt att köra på tomgång, bilen vill hela tiden dö. Vi vågar inte stanna bilen och starta om, för risken finns ju att den inte startar igen... Vi kör med en klump i halsen (hjärtat tror jag minsann det var) hela vägen till Statoil. Det har aldrig varit så många rödljus...
32. Vi kommer in på Statoil. Tack Gode Gud vi tog oss hit!
33. Vi startar om bilen. Den fungerar utan problem.
34. Vi lämnar in bilen.
35. Vi får vänta i 35 minuter medan Statoilpersonal strular. Deras datasystem ligger nere och de kan inte slå upp vår bokning. NIssen som lämnade ut bilen har inte satt in kopian på kontraktet i den pärm somär till för sådana här tillfällen. När vi ska betala så fungerar inte mitt kort, för de har ingen kontakt med banken, pga datastrulet. Till slut löser de problemet.
36. Vi åker hem och frågar oss varför bilar hatar oss. Funderar på vilka rysligheter som ska drabba oss nästa helg då vi åter igen packar in oss i en hyrbil och reser samma sträcka. Förmodligen kommer alla hjul att trilla av, vi får 5000kr i böter för nedskräpning (hjulen) och ett fylle spyr över mig när vi tankar. Till att börja med. Jag återkommer med uppdatering om detta drama efter jul.
*Författarens anmärkning: Vill bara påtala att mitt ymniga bölande under punkt 7-15 inte berodde på att jag är 4 år och bryter ihop för en inställd resa, utanför att jag redan var nedbruten (se punkt6) och helt enkelt väldigt trött på allt strul. Ibland suger bra livet helt enkelt.
*Författarens anmärkning 2: Helgen var mycket trevlig, konserterna gick jättebra. Och jag är inte redo för psykakuten, även om det låter så i denna blogg ;)
1. Vi packar hela dagen.
2. Vi äter lunch för att spara pengar och inte behöva stanna vid McDonalds på vägen ut ur stan.
3. Vi kör fram bilen, packar in alla väskor + katt i bilen. Klockan är nu 18:30. Vi har en fyra timmars resa framför oss men det gör inget. Bilen har använts reguljärt den senaste tiden så vi vet att den är hel och fin. Vi har sovit ut och är inte trötta. Vi har ätit en stadig lunch så vi kommer inte att vara svultna genast då vi ger oss iväg. Allt är bra. Vi stannar till och tankar bilen full och sedan kör vi.
Det är då det börjar.
5. Efter 3,5 mils körning bryter jag ihop och gråter för att livet stinker, för att det är så jävla uselt med pengar och för att jag inte har ett jobb som jag vågar berätta om för folk. Jag tar mig samman. Men jag kan säga att jag känner mig rätt skör, och jag säger till sambon att det ska bli skönt med en trevlig helg med familjen, och att det nog är precis vad jag behöver, och nu ska vi fokusera på att vara glada.
6. Exakt 1 minut efter att jag torkat tårarna så upplyser mig sambon om att vi måste stanna för att bilen känns konstig och det luktar brännt från bilen.
7. Vi stannar 4,5 mil hemifrån (på exakt samma ställe där vi stannade i sommras för att bilen gått sönder, och alla gånger där vi har stannat där innan dess, för att bilen gått sönder) och går ur bilen. Vänster framdäck är skållhett. Bilen är trasig. Vi måste åka hem. Vi kan inte åka. Jag ger upp, rycker på axlarna och gör mitt bästa för att inte lägg mig på marken och skrika. Vi kramas och sätter oss i bilen och hoppas att vi ska ta oss hem. Vi glädjer oss över vår 500-lapp som nu ligger i tanken på en bil vi inte kan använda...
8. När klockan är 20:00 är vi åter hemma. Vi bär upp allt i lägenheten och letar efter en ny parkering till bilen (villket är som lotto när det gäller vårt område...).
9. Jag inser att jag måste ringa och berätta att vi inte kommer och att de måste fixa allt utan mig på julkonserten, trots att jag sköter ungefär 3000 st saker.
10. Jag ringer min far. Förklarar kort läget, lyckas låta bli att gråta.
11. Ringer min syster, bölar som en stucken gris i luren. Känner mig patetisk. Ber syrran ringa mamma, jag orkar inte.
12. Sätter på kaffe, gråter lite till.
13. Sambon kommer hem (efter att parkerat bilen). Vi dricker kaffe medan jag snörvlar.
14. Vi andas lite och inställer oss på en kväll hemma.
15. Får ett telefonsamtal. Släktingar ber oss att ta hyrbil. Jag gråter lite till av tacksamhet.
16. Vi ringer Statoil och bokar en bil. De har 1 kvar. Klockan är nu 20:30 och de stänger uthyrningen om en timme.
17. Vi tar en taxi till Statoil.
18. Vi ska hämta ut bilen. Statoilkillen är ny och trasslar med bokningssystemet. Det tar tid. Vi får en bil efter 30 minuter. På väg ut till hyrbilen ringer jag syrran och berättar att vi är på väg igen. "Nu vet ni hur Christer Fuglesang känner sig, ni får ladda om lika många gånger." säger hon. Vi skrattar.
19. Vi åker hem. Packar hela bilen igen. Bär ner katten, igen. Han är sur nu.
20. Vi åker. Klockan är nu 21:45. När vi passerar vårt "vi måste kolla bilen ställe" sjunger jag på "Nu vill jag hava falukorv på denna sköna dag" så högt jag kan i bilen.
21. Vi kör cirka 40 mil. Det regnar frenetiskt i 30 mil.
22. Vi kommer fram till "Vår" ort vid klockan 01:00 ca.
23. Två minuter innan vi når stugan, reser sig katten som sovit i flera timmar i mitt knä. Sen spyr han ymningt, rakt ut i hyrbilen. Minst hälften kommer över mig.
24. Vi stannar bilen så fort vi kan och försöker att torka bort allt så att inte hyrbilen ska skadas (vi minns alla en stund den halvliten coca-cola som råkade spillas i hyrbilen vi åkte med i sommras. Vi spiller aldrig något öht i vår egen bil.)
25. Vi kommer fram till stugan och bär in. Klockan 01:15 skurar jag ur hyrbilen med Yes och hett vatten.
26. Jag duschar länge och försöker att inte tänka på hur äckligt det var att tvingas fånga kattspyor i handen för att vi inte skulle få betala dryga böter för att hyrbilen måste saneras.
27. Vi har en trevlig helg.
28. Vi lastar bilen och åker hem.
29. Vi lastar ur bilen och bär upp katten.
30. Vi åker till Statoil för att lämna igen bilen.
31. 200 meter från vårt hus börjar hyrbilen låta konstigt. Motorfel-lampan tänds och det är omöjligt att köra på tomgång, bilen vill hela tiden dö. Vi vågar inte stanna bilen och starta om, för risken finns ju att den inte startar igen... Vi kör med en klump i halsen (hjärtat tror jag minsann det var) hela vägen till Statoil. Det har aldrig varit så många rödljus...
32. Vi kommer in på Statoil. Tack Gode Gud vi tog oss hit!
33. Vi startar om bilen. Den fungerar utan problem.
34. Vi lämnar in bilen.
35. Vi får vänta i 35 minuter medan Statoilpersonal strular. Deras datasystem ligger nere och de kan inte slå upp vår bokning. NIssen som lämnade ut bilen har inte satt in kopian på kontraktet i den pärm somär till för sådana här tillfällen. När vi ska betala så fungerar inte mitt kort, för de har ingen kontakt med banken, pga datastrulet. Till slut löser de problemet.
36. Vi åker hem och frågar oss varför bilar hatar oss. Funderar på vilka rysligheter som ska drabba oss nästa helg då vi åter igen packar in oss i en hyrbil och reser samma sträcka. Förmodligen kommer alla hjul att trilla av, vi får 5000kr i böter för nedskräpning (hjulen) och ett fylle spyr över mig när vi tankar. Till att börja med. Jag återkommer med uppdatering om detta drama efter jul.
*Författarens anmärkning: Vill bara påtala att mitt ymniga bölande under punkt 7-15 inte berodde på att jag är 4 år och bryter ihop för en inställd resa, utanför att jag redan var nedbruten (se punkt6) och helt enkelt väldigt trött på allt strul. Ibland suger bra livet helt enkelt.
*Författarens anmärkning 2: Helgen var mycket trevlig, konserterna gick jättebra. Och jag är inte redo för psykakuten, även om det låter så i denna blogg ;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)