Where have all the anvils gone?

En helg går så fort. Livet går så fort.

Jag har faktiskt skrivit ett blogginlägg, för bara några veckor sedan. Men blogger raderade det och då blev jag 3 år och jättesur, och tappade lusten att skriva. Men här är jag nu, men mössan i handen och foten skrapandes i marken, och ber om ursäkt för att jag varit borta så länge. Sorry. Jag ska bättra mig.

Jag såg en film idag: "Djävulen bär Prada". Den var hyfsad, klart sevärd, men gav inga jätteskratt direkt. Tyvärr hade jag lite problem med den, eftersom det var en sån där film där det var tydligt vem man skulle sympatisera med, och jag kände precis tvärt om.. Det blir ofta så har jag märkt, att jag inte alls håller med, utan tycker att alla i filmen är taskiga mot fel person. Undrar om det är mig det är fel på?

Pratade med syrran idag. Hon hade sett Gilmore Girls för första gången (eller sett och sett, hon hade småbarnsföräldrar-sett den, dvs sett korta glimtar innan hon somnade om i soffan... ;) ).
GG är min absoluta favoritserie. Jag älskar de snabba replikerna, den intelligenta dialogen, att allt är gulligt och de skruvade men kärleksfulla karaktärerna. Syrran däremot, gillade den INTE. Hon avskydde den och tyckte att Lorelai var störig och dryg.

Efter att jag försvarat Lauren Grahams karaktär i 20 minuter så skrattade jag åt mig själv istället. Sen fick jag dagens komplimang, när syrran sa att hon tyckte att jag var lik Lorelai (nej, inte på det negativa sättet, min syster är snäll och trevlig!). YEY!!! Haha, jag är så töntig, men det var det bästa hon skulle kunna säga. För jo, jag vill faktiskt vara Lorelai. Jag tycker däremot att jag är mera Rory (läser extremt mycket, gör alltid avancerade listor över allt i mitt liv, är snäll på gränsen till mesig och är långt ifrån en "party girl"). Så jag antar att jag gillar GG där att seriens huvudpersoner är mig, eller mitt smått schizofrena jag. Uppenbarligen är jag mera Lorelai än jag visste!

Nu väntar jag bara på att jag ska få se ut som Lauren Graham också, så är jag nöjd... Min egen buttra men ack så älskvärda Luke Danes har jag redan.

Tack syrran! :D