Själv-censur

Jag försöker verkligen blogga men det går inte. Framför allt därför att det ligger en massa åsikter om valet i vägen och vill ut, och jag inte vill göra långa politiska utvikningar i bloggen.

Det jag däremot KAN säga att jag just nu genomlider ett helvete eftersom jag inte vet vad jag ska rösta på. Det brukar vara hyfsat självklart men det finns verkligen inget som känns som ett bra val i år.

Lokalt är det inte heller lätt, eftersom vi är nyinflyttade och inte har flera generationers erfarenhet av hur kommunen styrts. Jag planerar att gå till valstugorna och trackasera dem med den ena kommunala frågan som jag bryr mig om just nu, och som de troligen är fullkomligt ointresserade av: vatten.

Problemet är att den här kommunen är dumma i huvudet och tar ytvatten från en sjö till dricksvatten. Det gör att vattnet smakar gammalt blomvatten ungefär 6 månader om året. För en familj som dricker mycket vatten är det inte speciellt kul. Kommunens lösning så här långt är att hänvisa folk till flaskvatten eller att ställa tillbringare med vatten och citronskivor i kylen "så smakar det inte så mycket".

Det är kommunalt miljöansvar när det är som bäst. Vi tillhandahåller undermåligt dricksvatten och rekommenderar våra innevånare att KÖPA FLASKVATTEN istället. Bra där.

Nystart och inredning

Som vanligt har jag försummat bloggen, och det är ju lite smådåligt av mig.
Men om man försummar den så länge som jag har gjort så uppfinner blogger ett helt gäng med nya utseende man kan använda sig av, och så får man en liten nytändning bara sådär!

Min inredningssmak har alltid varit rätt excentrisk. "Lyckligtvis" (åtminstone enligt min man och övriga omgivning) har jag aldrig haft utrymme eller pengar att göra allvar av mina hot...

Nä rjag var yngre drömde jag om ett rum helt tapetserat av gammalt tidningspapper. Det är helt och hållet min systers fel. Det var hon som presenterade mig för Led Zeppelin. Hon trodde visserligen att det var musiken hon presenterade, men jag brydde mig mest om omslaget.

Numera ägnar jag mest tid till att planera mitt bibliotek, som ska säkras så fort vi får ett hus.
Jag ska äntligen få bre ut alla mina böcker över hyllmeter av bokhyllor, från golv till tak. Jag ska ha mitt fina gamla skrivbord, min gigatiska fotölj, röda sammatsgardiner och så mycket tofsar att Maria Montezami hade lagt sig att dö direkt där på golvet, eftersom livet aldrig igen skulle kunna bli lika fulländat. Vill hon så kan hon få lägga sig direkt i min soffgrupp av röda sammet, som jag också ska få plats med på något sätt.
Om du tycker att det här låter som en bordell direkt ur Borta med Vinden så tror du alldeles rätt.

Inredningsarbetet just nu är dessvärre inte en uppbygglig historia. Eller jo, det är det väl. Det går mest ut på att bygga upp hinder och flytta upp saker från låg höjd så att inte familjens tornado får tag på det. Varför? En liten problembeskrivning:

Barnvagnens hjul måste låsas, annars rullar han den till badrummet. Det spelar ingen roll att han inte kan gå och att barnvagnens hjul är större än vad han är, han flyttar den ändå. Alla skor i hallen flyttas till vardagsrummet och äts på under resan.

I köket förvandlar han kattens torrfoder till konfetti och övar torrsim i röran på golvet. Tomma pantflaskor töms ut ur återvinningspåsen och hamnar över hela golvet. Om han fick så skulle han krypa in och gömma sig både i frysen och kylen. Nu "Nöjer" han sig med att gnaga på ketchupflaskan som står på den lägsta hyllan, och skaka om de öl han når. Sonen och katten konkurrerar om vem som först kan slita sönder soppåsen. Katten använder tänderna, sonen tar tag och hänger sig med all kraft i plasten. När han får tag på sopborsten så viftar han den iofs gärna över hela golvet, och helst över oanande föräldrars arma tår. Jag har en blå nagel.

På toaletten strimlar han den uppbyggliga lektyren (fars seriesamling), gömmer sig i duschdraperiet och puttar på moppen så att den slår (fortfarande oanande!) föräldrar i huvudet.
Från skötbordet kan man dessutom passa på att kasta saker i toastolen.

I vardagsrummet nöjer han sig med att ändr aom i bokhyllan, jaga katten och dammsugaren (han kryper efter och gör glada ljud) samt gömmer de bästa leksakerna bakom soffan. Kaffekoppar och annat måste nu placeras i MITTEN av bordet, annars åker de i golvet.

Jag har just insett att det inte längre finns någon möjlighet (förutom spjälsängen) att sätta sonen någonstans så att man vet var han är. Alla stolar som tidigare funkar utmärkt för en stunds förvaring medan mamma duschar (eller sopar upp kattkonfettin i köket) kryper han nu ur med lätthet. Så nu är det springa två steg bakom som gäller i flera år. Jag är fortfarande i chock.

Just nu sover den lilla ängeln. Det är han fortfarande. Liten alltså. Ängel också visserligen, men typen av ängel varierar under dagen. De gånger han biter mig så är han mest lik Angel från "Buffy the Vampireslayer". Han hugger utan förvarning och sen skrattar han när man skriker. Min älskade lilla son.

Jag visste att det var något fel på mig

Jag visste bara inte vad.

Tack Gud för informationsfilmer!

Din klara sol går åter upp..

Gå upp, ta hand om bebis, klä på sig, byta blöja, göra bebis-mat som bebis inte vill äta, göra egen mat, äta hälften, mata bebis med maten du gjorde nyss.

Tvätta bebis, starta en toktumlar-maskin, klä på bebis, brottas med bebis som föredrar att använda den nya blöjan som tuggleksak.

Ta hand om disken, sjunga för bebis, packa skötväskan, byta kattlådan, duscha (i kallt vatten eftersom hyresvärden gör något arbete idag och har stängt av varmvattnet, och det hade du glömt).

Klä på sig igen, måla naglarna, sjunga för bebis, klippa bebisens naglar för tredje gången samma vecka, blogga.

Det är inte klokt så mycket man hinner uträtta innan klockan 8:30 på morgonen!

Det är inte klokt så innerligt jag önskar att jag sluppit få reda på det... ;)

Att förlita sig på Gud och ibland på stora träd

Sonen sover illa ibland. Missförstå mig rätt, han är fortfarande en Lyxbebis, men även lyxbebisar kan ibland ha dåliga dagar. Eller nätter i det här fallet.

I natt har han sovit en timme i stöten, från att i vanliga fall sova från 19-06 med två max tre uppvak för mat. Man lugnar, bäddar om och sjunger vackra sånger med mer och mer sprucken röst (just nu soundtracket från Solstollarna) ju längre natten lider. Man försöker ge mat i varje upptänklig sitt och liggställning. Man startar speldosan och rotar runt i mörkret efter nappen som ska ligga någonstans under barnet. Förr eller senare somnar han (eller somnar man själv, det händer det också). Då drar man en mental lättnadens suck, för en hörbar vågar man inte.

Ibland tar det längre tid än andra gånger. Som runt 04:00, då han kommer på att natt är tråkigt och inte accepterar något annat än underhållning. Gärna lustspelet "Nu gör vi morsan tokig" och "Nu väcker vi pappa - igen". (Föreställningen av "Nu hoppar morsan framför tåget" är lyckligtvis inställd tills vidare.) Då försöker man att vara så tråkig som möjligt för att han ska ge sig. Det är inte tillrådigt att börja leka med en bebis klockan 4 på morgonen. Framför allt om man vill få en chans att sova över det klockslaget nästa natt. En lyckad föreställning tenderar att ge publiken vilja att återvända, om man säger så.
































I natt tog det 50 minuter där vid 04:00 att förmå sonen att somna om. När man för 27:e gången nattat om, ber den ömma modern (öm därför att man får ont i överkroppen av att hänga snett halvvägs över spjälsängen längre stunder) till Gud och vem som helst som kan vara intresserad av att lyssna. Oftast är Gud upptagen med annat. Haiti eller så. Det är inte mycket att säga om, men det skadar ju inte att försöka.

Vid 01:30 inatt när jag äntligen lyckats få i honom en omgång mat och han föreföll att ha somnat smög jag mig ut till maken på kontoret och krävde att vi redan nästa dag skulle avverka vilket som helst stort träd. Helst ville jag ha Rumskulla-eken mitt i hallen, så att jag hade något rejält trä att ta i efter varje gång jag tror mig ha lyckats med en nattning. Det är livsfarligt att säga högt att barnet sover. Ofta känner nämligen nämligen sleeping beauty in det psykologiskt och bestämmer sig för att vi kom undan allt för enkelt, och vaknar.

Så om ni ser någon konstig dam i natt som sågar ner allén i centrala stan, så är det bara jag som slutligen hämtat pappas traktor och motorsåg. Viserligen berättade pappa idag att världens äldsta träd är en tall som står i norra Sverige, men det finns gränser för hur långt jag orkar ta mig. Traktorer går inte så fort.

Cee RUTer ifrån

... på ren Göteborgshumor.

Men skämt åsido. Tjafset om det s.k. "Pigavdraget" gör mig förbannad. Rejält förbannad. Jag studsar i soffan när jag ser fifflaren Mona berätta att de tänker avskaffa RUT-avdraget om de kommer till makten. Låt mig förklara varför.

* Liksom ROT skapar RUT arbeten. Det är det ingen som ifrågasätter. Reinfeldt säger 5600 st jobb, Mona säger 3000-5000st. De är alltså egentligen oense om ca 600 jobb. Oavsett så är det en väldig massa arbeten. Astra Zeneka som nu tänker stänga i Lund anses vara en gigantisk kris för regionen, eftersom Astra är Lunds största arbetsgivare med sina 900 anställda. Vi talar alltså om en reform som skapar RIKTIGA jobb åt 5-6 gånger Astra. RIKTIGA jobb nota bene, inte sossarnas eviga praktikplatser och annat skit.


* Reformen har snabbt gjort svartjobb inom städbranschen näst intill meningslösa. Som kund får du idag tjänsten tillgodosedd av ett riktigt företag vilket gör att du har möjlighet att reklamera om du inte är nöjd, eller få en ersättare om städaren är sjuk. Jag tror heller inte att särskilt många kunder VILL köpa svart om de inte anser det ekonomiskt tvunget, eftersom det är rätt skönt att veta att man har ryggen fri och att de anställda har vettiga avtal. Städaren får lön och pension, arbetskläder och en arbetsgivare i ryggen.


* Enligt Almegas Peter Rosin som utrett RUT-avdraget så är reformen kostnadsneutral för staten. Det vill säga att staten inte på något sätt förlorar pengar på att RUT finns. Staten minskar sin presumtiva vinst, men ingen - inte ens Mona Sahlin - kan säga exakt hur mycket staten skulle få in om man tog bort avdraget. Hennes argument bygger på att folk skulle fortsätta att handla hushållsnära tjänster i samma omfattning som idag, vilket är en utopi med tanke på hur branschen sett ut innan avdraget.
Städaren och städföretaget betalar skatt, staten slipper bekosta arbetslöshetsersättning för den som fick städjobbet etc. Vi har i realiteten alltså inte förlorat en krona.


* Det är inte alls de få rika som nyttjar RUT. Tvärtom är låg och medelinkomsttagarna stor majoritet.
- Nästan 25% av kunderna är låginkomsttagare med en inkomst på max 16.500kr/månad.

- 46% är medelinkomsttagare med en imkomst på max 500.000kr/år, vilket motsvarar alla
lärare, sjuksköterskor, de flesta butiksanställda och männen och kvinnorna på verkstadsgolvet.

- Endast 29% är "rika", dvs tjänar över 40.000kr/månaden.



* Reformen har skapar jobb med "Låg tröskel", vilket medför att invandrare, kvinnor och ungdomar får en chans att ta sig in på arbetsmarknaden och få ett riktigt jobb. Grupper som vänstern traditionellt säger sig kämpa för. Men inte den här gången. Däremot ska de behålla ROT-avdraget om de vinner valet. Men i byggsektorn jobbar ju mest män. Hur var det med genusglasögonen Mona och Lars???






















* Slutligen, det ständigt återkommande härjet om att det är "synd om städaren" och att var och en "ska ta hand om sin egen skit"...

Idag är det tydligen bara Socialdemokraterna och Vänstern som menar att den som städar för brödfödan är en piga, och att pigor är det synd om. Men varför tycker ingen att det är synd om killen på McDonalds som efter en lång arbetsdag med stekflott i håret själv måste gå hem och laga middag till sig och ungarna?? Varför ropar ingen till kunderna i snabbmatskön att de minsann kan gå hem och fixa sin egen matlåda??
Jag har jobbat i skolkök och som kock, och jag lovar att man inte ville ens tänka på middag när man kom hem. Men var det någon som tyckte synd om mig då??
Tycker någon synd om snickaren som får göra sin egen veranda? Om taxichauffören som själv måste köra sina barn till träningen? Nej, givetvis inte. För det är ju inte förnedrande att vara snickare. För han har ju kunskap. Jag lovar att även städarna har kunskap. Du kan fråga i de flesta familjer om alla vuxna där anser att städa ordentligt och bra är något som "alla" kan...


Är det inte dags för vänstern att stå upp för de grupper som de säger sig värna om??! Det kanske inte är så konstigt att vi har löneskillnader mellan män och kvinnor, när de "manliga" branscherna oftast är privata och dessutom får understöd genom ROT-avdrag och liknande. Medan kvinnojobben som ligger inom den privata sektorn minsann ska motas bort eftersom det är pinsamt att vara piga, och de inom stat/kommun/landsting alltid får finna sig i att få dåligt betalt. Varför är det aldrig någon som skriker om "dräng-avdrag"!!?

Och förresten, jag har varit städare också. Med riktig lön, arbetskläder och anställningsavtal. Nu städade jag det absolut jävligaste som finns nämligen byggstäd, dvs baracker åt byggjobbare (med undantag av brottsplatser där folk har legat döda i ett halvår, eller knarkarkvartar). De var riktigt grisigt och inte sällan 2 cm tjockt med olja på HELA golvet i två rum som skulle städas upp. Det var inte jätteroligt, men jag har haft sämre jobb (psykvården) och det som var drygt med jobbet var att klättra runt på byggställningar och bära med sig utrustningen. Dvs samma problem som byggjobbarna stod inför varje dag. Inte var det mer synd om mig än om dem? Och vi möttes varje dag av ca 300 extremt tacksamma gubbar som slapp äta sin usla matlåda i misär efter att vi varit där. De dagar man fick städa kontoren och kunde dra med sig en städvagn var som en dröm. Att städa hemma hos någon skulle vara extremt trevligt.

Note to self

Nämn inte Scarification när du besöker BVC. Det blir så konstig stämning då.

Dagens playlist

Idag har jag varit ett vandrande teatersällskap på två ben, ända sedan klockan 04:00 då sonen vaknade med ont i magen. Ingen talade om för mig att man automatiskt hamnar i underhållningsbranschen när man får barn. En annan dag när jag inte är så trött i huvudet ska jag undersöka möjligheten till stipendium. Är det inte Selmas lilla stuga som behövande kulturarbetare får åka och ladda batterierna alldeles gratis??















Idag har sonen roats av följande sånger: (Ifall ni vill uppdatera er egen playlist)
* Ulla Billqvist samlade hits
* Flickor bak i bilen
* Fantomens brallor (Trazan & Banarne)
* Brahms vaggvisa

Allt med en röst som skulle göra Bonnie Tyler avundsjuk. Jodå, fortfarande kass i halsen.

Lastgammal

Fru Lastgammal fyller jämt. Trettio år för att vara exakt.

Det har hon firat med:

* sovmorgon
* "frukost på sängen"
* fina presenter och blommor från make och son
* grym förkylning + halvt tappad röst
* migrän
* en flaska vin
* massor av kinamat
* marängswiss
* Melodifestival

Ingen grym happening på något sätt, men på gränsen för vad jag orkade med idag. Åldern tar ut sin rätt. Eller förkylningen. Välj själva.

Grattis Teresa! Hoppas du haft en bra dag!!



PS: Ikväll hejade jag (och hela Sverige?) på Öppningsnummret (Perelli+Nanne+Sonja) och Pausnummret (Dolph). Är det inte lite pinsamt när alla bidragv är sämre än pausunderhållningen??

Party-bruden

Imorgon ska vi ha party. För sonen. Han ska invigas i Svenska kyrkans småmossiga samfund och få vatten på huvudet. Det skulle kunna ha varit tämligen enkelt, men då hade det ju inte varit jag heller. Så för att göra livet lite intressantare så har vi försvårat det så mycket som möjligt för oss. Några exempel följer...

Vi tänkte först att för en gångs skull ha festen på vår hemort. Att alla andra skulle få åka och vi med en liten bebis skulle få vara hemma. Sen ringde vi kyrkan. Kyrkan meddelande att man kunde få döpas i stora fina kyrkan, ihop med flera familjer. Dvs noll chans att själv få bestämma över psalmer och annat. Jag vägrar att samsas med människor som tycker att "Du vet väl om att du är värdefull" är en fin sång. Den ger mig rysningar. Då fattas det bara en solist som sjunger "Älska mig" med Josefine-stönig röst också. Nej det går fetbort.
Andra alternativet var att en ett ensamdop, men då i ful-kyrkan. Dvs ett kapell som såg exakt ut som ett radhus. Ett gult radhus i trä. Jag körde förbi med bilen och gång och kräktes mentalt. Sen åkte jag hem och ringde mamma som fixade att vi får vara i ett privat kapell ute i skogen. Det ligger 1,5 timmes resa bort för oss men det är det värt. Jag är en typisk lillasyster och Maken är en typisk lillebror ergo: vi vill ha det som VI vill ha det, annars får det vara punkt-slut.

Kapellet ligger som sagt en smula avskilt. Pappa har fått åka till dit med traktorn och plogat vägen in för att folk ska kunna ta sig dit. Mamma har eldat i kapellets kamin i flera dagar för att det ska vara varmt och trevligt. Vi får ta dit vatten i termos till dopfunten. Å andra sidan fyller vi upp hela kapellet med folk, får allt exakt som vi vill ha det, samt att det ligger hur vackert som helst. Mitt i skogen, i djup snö och med marschaller hela vägen fram när vi kommer dit imorgon.

Sen var vi ju tvugna att hitta en egen präst också. Lyckligtvis fanns det plötsligt en ny tjej i min ålder som bor några hundra meter från kapellet. En präst som är jättetrevlig och lätt att ha att göra med och som inte tycker att allt som går utanför ramarna är besvärligt. Eftersom hon är ung och engagerad så fick hon snabbt in oss på (läs: milt tvång) att jag skulle läsa en bön och Maken skulle hälla upp vatten. Det blir alltså ett väldigt engagerat dop imorgon. Syrran som ska sjunga är dessutom lite orolig för sin röst så vill det sig illa så får jag göra en Carola och sjunga själv också...

Lite fika vill vi ju ha också. Hade först tänkt beställa en smörgåstårta och en tårta och vara nöjd och glad med det. Men sen fick jag en idé och så gick det som det gick. Nu ska vi ha smyg-engelskt "Afternoon tea". Jag har bakat scones till 30 personer på kvällarna när sonen somnat. Andra kvällar har vi gjort banankakor och katalaner. Det har handlats te, marmelad, lemon curd, tekakor och doptårta. Det har bakats 5 andra kakor av andra snälla människor (tack släkten) och igår körde vi ner allt till mina föräldrar. Bilen var full kan jag säga.
Jag är egentligen värdelös på att baka. Om jag bakar så äter jag upp allt jag bakat vilket inte ger positiva utslag på vågen. Dessutom är jag yrkesskadad, som kock mäter man inget utan lagar mat på en "höft". Den metoden går inte att tillämpa i bakning. Tro mig jag har försökt ett antal gånger. Men nu var det bara att ta sig i kragen och se till att bakningen gick rätt.

Dopdräkt behövde vi inte låna, det fanns en fin i släkten. Men eftersom jag är jag, så kunde jag ju inte med babyblå färg på dopet. Det är nästan lika irriterande som "Älska mig". Så sonens dop kommer att gå i mörkblått istället. Bara för att. Det innebar att jag behövde byta ut banden på dopdräkten. Se där, så blev jag sömmerska också. Mot alla odds så ser det snyggt ut. Efter dopet förväntas jag att brodera sonens initial på insidan av dopdräkten. Sveriges alla syslöjdslärare skrattar kollektivt...

Sen trodde jag i min enfald att jag var färdig. Men det var jag inte. Jag fick en idé till. Någon dag ska jag montera bort min hjärna. Man skulle kunna tro att graviditeten skulle åstakommit det åt mig men icke. Jag gjorde tom testet på Mensas hemsida för en månad sedan, och resultatet blev att de uppmanade mig att åka och ta det riktiga inträdesprovet eftersom jag fått så bra resultat. *Äckligt nöjd*. För någon som desperat inte vill bli ett lallande kolli som bara kan diskutera avföring och vabb-regler så var det en rätt skön försäkran om att mitt föräldraskap inte orsakat några bestående skador ännu. Nåja det hinns med.

Idén kom sig av att jag surfade och hittade en sago-dukning. Den var helt underbar. Så jag fick efter lite vackert tal och stora hundögon maken att gå med på att vi skulle ha en dukning med Brittiska sagor. Så sedan ett par veckor har jag jagat prylar som kan föreställa olika sagor. Nu har jag fått ihop sju stycken. * Läsare uppmanas att gissa i kommentarerna!*

Så imorgon är den stora dagen då sonen ska bli bundis med Gud. Jag och Maken ska lova att uppfostra honom kristligt och vackert och prästen ska sjunga att "XX Gud han älskar dig". Förhoppningsvis kommer denna präst inte att ta tillfället i akt och börja sjunga och syltlök eller "Jesus Boogie-woggie". (En historia jag får spara till en annan gång).

På söndag misstänker jag att hela familjen kommer att vara helt slut och ha frysen full med kakor. Det låter som en plan. Jag kan käka kakor i soffan samtidigt som jag på allvar börjar planera den 30-årsfest jag ska ha i augusti. Det ska också bli ett liten enkel tillställning utan en massa bestyr. Tills jag får en idé eller två.

Svenska lyxbebisen

Med risk för att allt *ta i trä* i världen inte kommer att hjälpa mig efter att jag skriver det jag nu kommer att skriva. Men i alla fall.

Jag har en lyxbebis. Det är hans nya namn "Svenska Lyxbebisen". Han har haft värre namn. Under en period som foster kallades han för Jan Guillou. Ett fall framåt kan man väl tycka.

Hur du vet att din avkomma är av märket Svensk Lyxbebis
* Lyxbebisen åsamkar minimal skada när den anländer.
* Lyxbebisar har inte kolik.
* Lyxbebisar klarar av sin tremånaders-fas på ett dygn.
* Lyxbebisar sover nästan 10 timmar varje natt med undantag av några matningar.
* Lyxbebisen är söt och levereras med hår.
* Lyxbebisen ler mot dig på morgonen, trots din morgonandedräkt, avsaknad av lämplig pyjamas och Edwars Scissorhands frisyr.


Jag är bortskämd. Jag vet inte hur det är att ha en bebis, som det är nu kommer vi undan oförskämt lätt. Inte för att jag inte tycker att den störda nattsömnen och ändlösa läsandet av "Lilla Kon" är jobbigt. Men det är ingenting mot vad andra föräldrar får utstå.
Jag brukar påtala för min far att han inte har en aning om hur det är att ha barn eftersom hans fru lyckades uppfostra två små änglar som var tränade för Nobelbanketten redan som treåringar. Liknande saker kommer att sägas om mig. Med min Svenska Lyxbebis och en ständig närvarande make som tar hälften av allt jobb så kommer jag undan med ett mimimum av förtret. Tro fan att man inte vågar skaffa ett barn till, det kan aldrig någonsin bli så lätt som just nu.

Idag har Svenska Lyxbebisen fått sina första vaccinationer. Han rörde inte en min vid första sticket. Grät i några minuter efter det andra. Sen sov han i en timme. När han vaknade igen var han ledsen någon timme tills alvedonet började verka, efter det gick det att hålla honom på gott humör fram till sängdags så länge man lekte med honom. Nu sover han.

Jag kommer att få en flygel i huvudet om jag går ut imorgon. Alternativt kommer jag att halka på ett bananskal i köket. Ingen kan få ha det så här utan att det straffar sig.

Barnledighets-tv

Idag har jag drabbats av föräldra-liv på riktigt. Dvs sonen 3 månader gammal har inte läst något PM med innebörden "Tandsprickning kommer vanligen runt 6 månader" och tar ut det roliga i förskott. Vi har haft en underbar dag.

När man är barnledig kan man se på tv. Mestadels blir det NCIS eller film. Men jag har hittat två program som fyller mig med glädje.

GRAND DESIGNS
Brittiska familjer med för mycket pengar och fritid, som bestämt sig för att bygga helt vansinniga hus. Man får följa dem över hela byggtiden. Projekten drar ALLTID över tiden med minst en månad, ibland ett halvår. Budgeten hålls aldrig. Ofta bråkar de med arkitekten. Ofta bråkar de med varandra. Det gör man gärna om man är en barnfamilj och får bo i husvagn i 1,5 år för att maken vill bygga ett tre våningshus som ser ut som en färja.
Nästan varje program innehåller en import av svenskt byggmaterial för att britterna inte förstått vitsen med 3-glasfönster.

ESCAPE TO THE COUNTRY
Brittiska familjer längtar efter att leva på landet och ger sig ut med en mäklare för att hitta det perfekta huset. De har ofta en lång lista med krav. Ofta låter den ungefär "Vi vill ha en topmodern herrgård för inga pengar alls". Mäklaren visar hus och paren får gissa vad de kostar. Frun gissar ALLTID fel, och tror att alla hus är billigare än vad de är. Frun har ofta konstiga saker som gör att hon väljer bort ett perfekt hus. Senast var det en dam som tyckte att trappavsatsen på ovanvåningen var för liten. Varför det nu skulle spela någon roll eftersom hon ändå inte skulle kunna möblera den. Sen hittade hon en som var lång som tydligen var bättre.

Det är också kul att höra dem diskutera vad som är viktigt. De har ofta åsikter som går tvärt emot vad ett svenskt par skulle säga. Till exempel dissar de helt wc på bottenvåningen (trots att det finns ett badrum på ovanvåningen också!) när ett svenskt par garanterat vill ha en wc där så att gäster inte behöver gå en trappa upp. Ett annat par tyckte att 2 meter var "högt i tak".

------------------------------------

Själva hittade vi ett hus häromdagen som vi vill ha. Det har tillräckligt många rum för att vi ska få plats med allt, inget renoveringsbehov (eftersom vi inte vill vara med i "Arga snickaren" om 2 år) och till min Makes stora lycka: Halva tomten är asfalterad!!! Vilket troligen också är en av de större anledningarna till att priset är hyfsat modest. Det är nämligen ingen annan svensk familj som skulle se 3000 kvadratmeter asfalt som en tillgång i deras villaträdgård. Man kan ju alltid få drömma :)

Krisplaner

När vi gifte oss författade jag en utomordentlig krisplan till de som skulle hjälpa oss. Våra kära närstående har en viss förmåga att stressa upp sig, och just den dagen ville jag inte bli jagad med att lösa problem. Inte heller ville jag att de (läs min pappa) skulle oroa sig för allt som kunde hända. Bättre då att jag tänkte åt honom i förväg.

Här är ett urval av krisplanen.
---------------------------------------------------------------

MEN GUD VAD GÖR VI NU??? PROBLEMLÖSNINGSLISTA

Eftersom jag inte har tid att lösa problem på bröllopsdagen så löser jag dem nu istället. Har ni några övriga frågor så säg till, innan.

1. Vad gör vi om det regnar/blåser/haglar/snöar/är jättevarmt?
Svar: Tar fram paraplyn till brudparet. Fotar oss utomhus så gott det går och gläds över att det blir snygga foton av dåligt väder. I andra hand fotar vi oss hos fotografen. I övrigt så håller vi oss inomhus så mycket som det går. Vid varmt väder ger vi folk mycket vatten att dricka! Ställ ut kannor!! Åska är mysigt och inget problem. Det finns värmeljus.

2. Om maten är förstörd?
Svar: Ringer och beställer 80 pizzor av varierande sort. Serveras med servetter och vin.
Beställ en av varje från deras meny! (Komplett med tele till närmaste två pizzerior..)

3. Någon har stulit all dryck under natten!
Svar: Vi klarar oss med läsk och det som finns.

4. Potatisgratängen kommer inte!
Svar: Först, ring till cateringen och hota dem med att en galen tjej i brudklänning kommer att förfölja dem i 8 år om de inte fixar fram maten. Tel XXXXX
I andra hand, köp potatiskroketter/fryst potatisgratäng eller pommes i närmaste ICA. Blanda om det krävs. Laga till och låt maten bli lite försenad, vi klarar oss på snittarna till dess!

5. Tårtan föll i golvet, eller tårtan dök inte upp.
Svar: Ring Konditoriet.

I andra hand så sopar vi upp tårtan och äter av alla goda kakor.

6. Strömmen går!

Svar: Vi har ljus. Leta upp proppskåpet.

7. Ingen serveringspersonal har dykt upp!
Svar: Då får folk själva placera sin tallrik på vagnen. Vi kan hjälpas åt.

8. Filmkameran fungerar inte.

Svar: Så tråkigt. Nu bryr vi oss inte mer om det. Skulle verkligen båda filmkamerorna strula samtidigt så får vi nöja oss med alla kort. De kanske bara blir mellan 400-500. Och innan kameran uppfanns blev folk gifta också.

9. Bilen går sönder.
Svar: Använd mobilen du troligen har och ring någon av alla de andra 30 bilar som ska åka samma väg.

10. Övriga problem:
Svar: Övriga problem, allt från gisslandrama till anfall av ett urtidsmonster bemöts med lugn och förhoppningsvis ett leende. Hitta på något. Det kommer att bli en rolig historia efteråt så stressa inte upp er!! Ha kul nu!

VAD VI INTE SKA GÖRA:
1. Få panik
2. tro att hela dagen är förstörd
3. tro att Cee kommer att bli otröstlig
4. Ringa Cee och fråga vad vi ska göra. I absoluta nödfall, ring tärnan.

---------------------------------------------------------------------------------------

Nu har vi barn. Den här gången har vi endast en krisplan. Hon heter Mary Poppins.

Min livsuppgift 2010

Jag har ett uppdrag, en livsuppgift. Ett mission att utföra under år 2010, för att förbättra världen. Det är stort. Och självpåtaget.

Nästa gång (och varje gång) jag hör någon klaga på kronprinsessbröllopet, och alla pengar det kostar oss skattebetalare så ska jag ta fram 2kr och ge personen. Samtidigt som jag påtalar att enligt uträkningar så kostar bröllopet 1,50kr per svensk, och att personen i fråga nu till och med tjänat 50 öre på bröllopet på det här bröllopet. Och att jag nu förväntar mig att slippa höra ett enda litet gnälligt pip från den personen.

Jag ska köpa deras tystnad. Det ska tamejfan vara lika vackert och tyst som i en urskog när jag ser på bröllopet den 19 juni.

Årskrönika 2009

Blev gravid.
Hatade MVC-kärringen.
Var på Eagles-konsert.
Sa upp mig.
Hade semester.
Besökte Båstad.
Skaffade mäklare.
Idiotförklarade mäklaren.
Ledde allsång.



Var ännu mer gravid.
Hittade ny lägenhet i nya staden.
Bokade flyttfirma.
Bokade ny flyttfirma.
Packade lägenheten.
Flyttade 40 mil.



Var extremt gravid.
Packade upp allt.
Besökte underbar MVC-tjej.
Sålde lägenheten.
Besökte förlossningsavdelningen.
Kräktes ner lab.-avdelningen.
Svimmade överallt.
Köpte bebissaker.



Födde barn.
Avskydde BB.
Åkte hem med barn.
Var förälder.
Läste "Borta med vinden".



Var mer förälder.
Hade sömnbrist.
Sjöng på julkonsert.
Hade Nobel-middag.
Firade jul.
Firade nyår.

Frågor på det?