Att förlita sig på Gud och ibland på stora träd

Sonen sover illa ibland. Missförstå mig rätt, han är fortfarande en Lyxbebis, men även lyxbebisar kan ibland ha dåliga dagar. Eller nätter i det här fallet.

I natt har han sovit en timme i stöten, från att i vanliga fall sova från 19-06 med två max tre uppvak för mat. Man lugnar, bäddar om och sjunger vackra sånger med mer och mer sprucken röst (just nu soundtracket från Solstollarna) ju längre natten lider. Man försöker ge mat i varje upptänklig sitt och liggställning. Man startar speldosan och rotar runt i mörkret efter nappen som ska ligga någonstans under barnet. Förr eller senare somnar han (eller somnar man själv, det händer det också). Då drar man en mental lättnadens suck, för en hörbar vågar man inte.

Ibland tar det längre tid än andra gånger. Som runt 04:00, då han kommer på att natt är tråkigt och inte accepterar något annat än underhållning. Gärna lustspelet "Nu gör vi morsan tokig" och "Nu väcker vi pappa - igen". (Föreställningen av "Nu hoppar morsan framför tåget" är lyckligtvis inställd tills vidare.) Då försöker man att vara så tråkig som möjligt för att han ska ge sig. Det är inte tillrådigt att börja leka med en bebis klockan 4 på morgonen. Framför allt om man vill få en chans att sova över det klockslaget nästa natt. En lyckad föreställning tenderar att ge publiken vilja att återvända, om man säger så.
































I natt tog det 50 minuter där vid 04:00 att förmå sonen att somna om. När man för 27:e gången nattat om, ber den ömma modern (öm därför att man får ont i överkroppen av att hänga snett halvvägs över spjälsängen längre stunder) till Gud och vem som helst som kan vara intresserad av att lyssna. Oftast är Gud upptagen med annat. Haiti eller så. Det är inte mycket att säga om, men det skadar ju inte att försöka.

Vid 01:30 inatt när jag äntligen lyckats få i honom en omgång mat och han föreföll att ha somnat smög jag mig ut till maken på kontoret och krävde att vi redan nästa dag skulle avverka vilket som helst stort träd. Helst ville jag ha Rumskulla-eken mitt i hallen, så att jag hade något rejält trä att ta i efter varje gång jag tror mig ha lyckats med en nattning. Det är livsfarligt att säga högt att barnet sover. Ofta känner nämligen nämligen sleeping beauty in det psykologiskt och bestämmer sig för att vi kom undan allt för enkelt, och vaknar.

Så om ni ser någon konstig dam i natt som sågar ner allén i centrala stan, så är det bara jag som slutligen hämtat pappas traktor och motorsåg. Viserligen berättade pappa idag att världens äldsta träd är en tall som står i norra Sverige, men det finns gränser för hur långt jag orkar ta mig. Traktorer går inte så fort.

Cee RUTer ifrån

... på ren Göteborgshumor.

Men skämt åsido. Tjafset om det s.k. "Pigavdraget" gör mig förbannad. Rejält förbannad. Jag studsar i soffan när jag ser fifflaren Mona berätta att de tänker avskaffa RUT-avdraget om de kommer till makten. Låt mig förklara varför.

* Liksom ROT skapar RUT arbeten. Det är det ingen som ifrågasätter. Reinfeldt säger 5600 st jobb, Mona säger 3000-5000st. De är alltså egentligen oense om ca 600 jobb. Oavsett så är det en väldig massa arbeten. Astra Zeneka som nu tänker stänga i Lund anses vara en gigantisk kris för regionen, eftersom Astra är Lunds största arbetsgivare med sina 900 anställda. Vi talar alltså om en reform som skapar RIKTIGA jobb åt 5-6 gånger Astra. RIKTIGA jobb nota bene, inte sossarnas eviga praktikplatser och annat skit.


* Reformen har snabbt gjort svartjobb inom städbranschen näst intill meningslösa. Som kund får du idag tjänsten tillgodosedd av ett riktigt företag vilket gör att du har möjlighet att reklamera om du inte är nöjd, eller få en ersättare om städaren är sjuk. Jag tror heller inte att särskilt många kunder VILL köpa svart om de inte anser det ekonomiskt tvunget, eftersom det är rätt skönt att veta att man har ryggen fri och att de anställda har vettiga avtal. Städaren får lön och pension, arbetskläder och en arbetsgivare i ryggen.


* Enligt Almegas Peter Rosin som utrett RUT-avdraget så är reformen kostnadsneutral för staten. Det vill säga att staten inte på något sätt förlorar pengar på att RUT finns. Staten minskar sin presumtiva vinst, men ingen - inte ens Mona Sahlin - kan säga exakt hur mycket staten skulle få in om man tog bort avdraget. Hennes argument bygger på att folk skulle fortsätta att handla hushållsnära tjänster i samma omfattning som idag, vilket är en utopi med tanke på hur branschen sett ut innan avdraget.
Städaren och städföretaget betalar skatt, staten slipper bekosta arbetslöshetsersättning för den som fick städjobbet etc. Vi har i realiteten alltså inte förlorat en krona.


* Det är inte alls de få rika som nyttjar RUT. Tvärtom är låg och medelinkomsttagarna stor majoritet.
- Nästan 25% av kunderna är låginkomsttagare med en inkomst på max 16.500kr/månad.

- 46% är medelinkomsttagare med en imkomst på max 500.000kr/år, vilket motsvarar alla
lärare, sjuksköterskor, de flesta butiksanställda och männen och kvinnorna på verkstadsgolvet.

- Endast 29% är "rika", dvs tjänar över 40.000kr/månaden.



* Reformen har skapar jobb med "Låg tröskel", vilket medför att invandrare, kvinnor och ungdomar får en chans att ta sig in på arbetsmarknaden och få ett riktigt jobb. Grupper som vänstern traditionellt säger sig kämpa för. Men inte den här gången. Däremot ska de behålla ROT-avdraget om de vinner valet. Men i byggsektorn jobbar ju mest män. Hur var det med genusglasögonen Mona och Lars???






















* Slutligen, det ständigt återkommande härjet om att det är "synd om städaren" och att var och en "ska ta hand om sin egen skit"...

Idag är det tydligen bara Socialdemokraterna och Vänstern som menar att den som städar för brödfödan är en piga, och att pigor är det synd om. Men varför tycker ingen att det är synd om killen på McDonalds som efter en lång arbetsdag med stekflott i håret själv måste gå hem och laga middag till sig och ungarna?? Varför ropar ingen till kunderna i snabbmatskön att de minsann kan gå hem och fixa sin egen matlåda??
Jag har jobbat i skolkök och som kock, och jag lovar att man inte ville ens tänka på middag när man kom hem. Men var det någon som tyckte synd om mig då??
Tycker någon synd om snickaren som får göra sin egen veranda? Om taxichauffören som själv måste köra sina barn till träningen? Nej, givetvis inte. För det är ju inte förnedrande att vara snickare. För han har ju kunskap. Jag lovar att även städarna har kunskap. Du kan fråga i de flesta familjer om alla vuxna där anser att städa ordentligt och bra är något som "alla" kan...


Är det inte dags för vänstern att stå upp för de grupper som de säger sig värna om??! Det kanske inte är så konstigt att vi har löneskillnader mellan män och kvinnor, när de "manliga" branscherna oftast är privata och dessutom får understöd genom ROT-avdrag och liknande. Medan kvinnojobben som ligger inom den privata sektorn minsann ska motas bort eftersom det är pinsamt att vara piga, och de inom stat/kommun/landsting alltid får finna sig i att få dåligt betalt. Varför är det aldrig någon som skriker om "dräng-avdrag"!!?

Och förresten, jag har varit städare också. Med riktig lön, arbetskläder och anställningsavtal. Nu städade jag det absolut jävligaste som finns nämligen byggstäd, dvs baracker åt byggjobbare (med undantag av brottsplatser där folk har legat döda i ett halvår, eller knarkarkvartar). De var riktigt grisigt och inte sällan 2 cm tjockt med olja på HELA golvet i två rum som skulle städas upp. Det var inte jätteroligt, men jag har haft sämre jobb (psykvården) och det som var drygt med jobbet var att klättra runt på byggställningar och bära med sig utrustningen. Dvs samma problem som byggjobbarna stod inför varje dag. Inte var det mer synd om mig än om dem? Och vi möttes varje dag av ca 300 extremt tacksamma gubbar som slapp äta sin usla matlåda i misär efter att vi varit där. De dagar man fick städa kontoren och kunde dra med sig en städvagn var som en dröm. Att städa hemma hos någon skulle vara extremt trevligt.