Julefriden sänker sig...

inte.
Jag ligger skamlöst efter. Det är julklappar som inte är köpta, julgran som inte är köpt och så vidare. Dessutom upptäckte jag nyss en skriande brist i min julmusiksamling. Ingen bra version av "Det är en ros utsprungen"!!! Vart är världen på väg!?

Nåja. Igår julstädades det, och julpyntades. Nu ser det nästan ut som hemma hos vanliga människor. (Ni vet de där "vanliga människorna" som alla har hört om men ingen har sett. De som alltid har det perfekt städat, aldrig tappar humöret, som har ett helt skåp med "Gå-bort-presenter" färdiga till hands och som inte har glömt D-vitaminsdropparna en endaste dag.)

Jag och sonen ska ut och julhandla i eftermiddag. En stor fördel är att staden som även i vanliga fall ser ut som en bild ur "Kajsa Kavat" nu är inbäddad i lagom mycket snö. Det enda som fattas är att man kunde ha med sig tomtarnas vaktparad gående efter sig. Men jag får spela den när jag klär granen, som vi alltid gjort när jag var liten. Det ska vara Tomtarnas vaktparad (och då menar jag INTE "In i säcken".)

God Jul till er alla!

Skitdag

Idag har det kort och gott varit en skitdag. Maken var helt slut när han väckte mig för skiftombyte. Sonen var helt slut efter att ha haft en störig morgon. Jag var helt slut eftersom jag inte är så pigg i kroppen. Ute snöade det.

Det fanns bara en sak att göra. Lägga Sonen, den levande värmedynan på magen, och starta världens bästa julfilm "Love actually". Jag grät redan till introt när de visar folk på flygplats och pratar om 11-september-katastrofen. Sen somnade vi och sov i flera timmar. Sen blev dagen bättre.

För den som vill flytta till något mysigt såhär innan jul rekomenderar jag denna:
Lilla Bakgatan 1.

Vackert uppvaknande

Maken gick upp vid 17:50 idag (har har natt-tjänst och sover därför på dagen).
- Gå och lägg dig! skrek jag.
Så han fick snällt gå tillbaka till sängen. Övriga familjen hade nämligen beslutat (okej då, jag bestämde, Sonen är så lätt att korrumpera.) att han skulle bli offer för en lussning.
Så fem minuter senare gick vi in och "väckte" honom med vår skönsång. Jag sjöng vackert om "Elva nätter före jul" och sonen gurglade.

Jag hade en vit tunika och rött band om magen, sonen hade sin pepparkaksdräkt med tillhörande mössa. Sen fick vi sjunga om pepparkaksgubbarna också. Sonen har korinter till ögon och tindrade med dem bäst han kunde. Till nästa år ska vi jobba på hans sång. Jag kände att det inte riktigt var rättvist att kräva att han skulle kunna texten till i år, när han haft fullt upp med att lära sig att äta och upptäcka sina händer.

Sen gick vi ut i soffan alla tre och åt köpta lussekatter och drack kaffe framför tv:s luciafirande. De lussekatter jag bakat jäste aldrig och går därmed att använda som mordvapen. Jag skulle ha tagit med dem till affären idag. Det hade varit skönt att få slänga stenhårda lussekatter i huvudet på tanter som är i vägen. Nu hade jag inte lussekatterna med mig så jag fick nöja mig med att svära åt dem högt och tydligt. Det var mitt första föräldrautbrott. (LÅng historia kort: Vem fan har kommit på att de kundvagnar som är speciellt avsedda för att transporta bebisar i, ska vara fastkedjade och inte gå att öppna med vanliga mynt? Istället måste man gå och köa till receptionen för att köpa en speciell polett för att få använda den vagnen! Och damerna i informationsdisken är de långsammaste i mannaminne. På den tid jag hade fått tillbringa framför informationsdisken hade jag hunnit handla och ta mig igenom hela kassan!! Så jag struntade i hela shoppingen, svor åt informationsbiträdena och gick hem.)

Höjden av lycka

Alla borde få ha en söt, sovande bebis liggande på sin mage. Det finns faktiskt inget bättre än att ha ett litet troll som ligger på dig och andas lugnt och stilla.
Det finns tillfällen då kvinnor tycker att det är helt okej att betraktas som en madrass av män...

(Nej det är inte sonen på bilden..)

Vad internet har gjort för föräldrar..

Ibland känner man sig lite otillräcklig som förälder. Undrar om man gör rätt eller om man inte skulle ha orkat lite till. Gått en lite längre prommenad. Haft en mer pedagogisk mobil. Sjungit mer barnvänliga sånger än "Flickor bak i bilen" eller "Hard rock Halleluja". Undrat om babysim faktiskt har någon dold funktion som ni förbisett.

De dagarna har nu internet räddat åt mig. Två minuter på den här sidan så inser jag att jag kan föda upp honom på chokladpudding och kramar och ändå vara "Mother of the year".

Why the fuck do you have kids?!

Vem är han lik?

Jag tittar på vårt barn hela dagarna. För det mesta för att han är söt. Han är det. Hur det gick till är däremot en gåta. Var sjutton hittade han de generna?

Däremot är han inte lik någon av oss. Jo, han har sin pappas ögon, men att säga att man är lik någon på ögonen är ju nästan fusk. Hade det varit gröna ögon så hade han ju varit lik mig. Det är ju bara att gå efter vems ögonfärg det är liksom...

Däremot hittar jag ingen likhet med någon av oss i dragen i ansiktet, Maken säger det samma.
Vid ett tillfälle tyckte jag att han såg ut som min mor, när han gjorde en särskild min. Annars är han mest lik en amerikansk tv-pastor när han viftar med armarna uppåt skyn och ser förgrymmad ut. Jag kan riktigt höra domedagspredikan och se kören som talar i tungor i bakgrunden.

Sa jag att jag planerar dop just nu?

Att visa kärlek

Det finns saker man aldrig trodde att man skulle känna sig tillfreds med. Som att bada i en tunna med mäsk, äta surströmming ett helt år eller leva som nudist och jobba med asfaltsläggning.
Inte heller trodde jag att jag så lugnt skulle acceptera att bli nedkissad eller få en kaskadspya över hela mig. Men det gör man.

Kalla det kärlek eller utmattningssyndrom. Välj själva.

(Ett meddelande till våra läsare: Denna blogg har genomgått en personlighetsförändring och beslutat sig för att han egentligen fötts som mikroblogg. Jag tror att det beror på att han är känslig för sin storlek - jag har ju hållt på ett antal år nu- men han menar att han alltid varit en mikroblogg innerst inne. Humor him for God's sake..*

Jag är förälder

Det är därför jag inte skriver. Min son *insert a dictator of your choice* gillar nämligen inte att jag ägnar mig åt sömn/frukost/telefonpratande/hygien. Eller bloggande. Nu vaknade han.