Det är Halloween. Maken åkte för två minuter sedan. Jag saknar honom redan.
This is Helloween.
fredag, oktober 31, 2008
Jag är för delad föräldraförsäkring därför att...
Det här inlägget handlar om familjepolitik. Om du inte är intresserad av ämnet, eller om det gör dig förbannad att någon är för delad föräldraförsäkring, så är det ett tips att sluta läsa här. För dig har jag istället lagt in en pausfilm här under som du kan sysselsätta dig med, medan vi andra pratar om viktigare saker.
The palegreen woman bad mig förtydliga mitt senaste "arg-feminist-inlägg" på en punkt, och det tänker jag nu göra. Håll tillgodo! :)
VARFÖR DET ÄR BRA MED DELAD FÖRÄLDRAFÖRSÄKRING:
1. Barn förtjänar två föräldrar som är lika engagerade och som fixar att ta hand om dem. Genom att vara hemma och vara den som tar hand om ungen på heltid får du den kontakten och den insikten. Det finns givetvis engagerade föräldrar som vet allt om barnets klädstorlekar, allergier, läkartider etc utan att ha varit föräldralediga. Men de flesta behöver dessvärre en knuff i rätt riktining, för både sin, barnet och sin familjs skull.
Däremot har jag aldrig sett en pappa som tagit ut sin del av föräldraledigheten och sedan ändå struntar i sitt barn. Även om familjen skulle splittras brukar de fäder som tagit aktivt ansvar från början fortsätta med det, och INTE säga att det är så trist innan ungen kan spela fotboll. Jag har aldrig hört/sett någon, men jag förbehåller mig givetvis rätten att inse att undantaget finns. Känner ni till ett sådant så upplys mig gärna.
Denna punkt är å andra sidan inte min ensak, strängt taget.
2. Vad som däremot ÄR min ensak är att kvinnor har en sämre ställning på arbetsmarknaden tack vare att de förutsätts vara den som tar nästan all föräldraledighet (och även senare VAB).
Det gör att kvinnor i en särkild ålder anses som osäker arbetskraft, har svårare att avancera och svårare att få jobb. DET påverkar mig, och alla andra kvinnor i landet.
Om män och kvinnor delade på FF så skulle alla anses som lika osäkra inom spannet 20-40år, och det skulle göra arbetsmarknaden mer jämnställd.
3. De familjer där föräldrarna delat på FF är mer jämnställda och bråkar mindre om hemarbetet etc. De som delar skiljer sig i mindre utsträckning än familjer där kvinnan tar nästan all ledighet. Den som själv fått vara hemma på heltid vet hur det är. Du KAN inte få samma erfarenhet genom att vara hemma på helgen, samtidigt som din fru/sambo också är hemma. Eller på semestern. För då är alltid "skyddsnätet" där i form av den andra föräldern.
Färre skilsmässor och fler lyckliga familjer är givetvis positivt inte bara för barnet, utan också för föräldrarna (män i förhållanden mår bättre och lever längre) och för samhället i stort som tjänar på att slippa kostnader som en skilsmässa för med sig i det långa loppet.
4. Med delad FF blir det mer naturligt att män tar ut sin ledighet, vilket gör att alla män slipper känna sig som svikare eller problematiska på arbetsplatsen, eller dra sig för att ta upp det med chefen. Bättre arbetsklimat.
Varför skulle det då fungera, och varför är det rätt att dela FF?
1. Nej, barnen skulle inte få börja tidigare på förskolan. Förskolan har en åldersgräns på 1år (iaf i de flesta kommuner) och då får barnet inte börja innan 1år punkt slut.
2. Nej, det är inget problem att "tvinga pappor att vara hemma". Problemet ligger väl isf mera i varför en man skaffar barn som han inte vill ta hand om, och varför en kvinna skaffar barn med en man som uppenbarligen inte vill. Många kvinnor tycker inte heller att det är jätteupplyftande att gå ensam hemma i 9 månader utan kontakt med vuxenvärlden, eller att de får ut något av konversation med en 2 månaders. Men de hittar andra världen i att vara ledig med sitt barn och ser det positivt. Och ingen har någonsin dött av att ha lite tråkigt.
3. Nej, en massa företag skullle inte gå omkull. Om en chef är så livsviktig på sin arbetsplats att den går under om han/hon är borta någon dag i veckan, eller en längre period då gäller ju detsamma om personen blir sjuk! Så viktig för ett företag FÅR ingen anställd vara, det är att misssköta sitt företag om det står och faller med en person. Alla kan hamna på sjukhus och då måste det lösas iaf. Skillnaden är att utan delad FF så anser företagen/företagarna att de har ett val att slippa lösa problemet, därför gör de inget åt det.
Sverige har massor av kvinnliga företagarna med få eller inga anställda. Det innebär inte att dessa kvinnor inte skaffar barn. De löser problemet istället.
FF måste inte vara att man är borta på heltid ett år. Man kan ta ut deltid och tex jobba någon dag i veckan.
4. Nej, färre barn skulle inte ammas. Mamman kan fortfarande ta den första halvan av föräldraledigheten och vara hemma medan hon helammar. De flesta helammar inte mer än 6-9 månader, och nio månader är vad varje förälder har redan idag att ta ut. Del-amma kan du göra även om du jobbar. Sen finns det givetvis mammor som delammar tills barnet är 7 år, men jag tror inte att någon anser att vi ska bygga hela vår föräldraförsäkring runt dessa rätt få undantag.
5. Nej föräldrarna behöver inte bli fattiga och äta rötter för att överleva. Antingen ser man det som en investering att få vara hemma med sitt barn och då tycker man att det är värt en slant i förlorad inkomst (vilken är det sundaste sättet att se på saken). Har man en så bra inkomst att förlusten vid hemmavarande är stor, då har man också möjlighet att under de minst nio månader man väntar barnet, lägga undan en slant inför den fruktade föräldraledigheten.
Ett annat mycket bra förslag som utretts på riksnivå är möjligheten av omforma föräldraförsäkningen så att föräldrarnas inkomst räknas ihop, och att de därefter får ersättning som anpassas, så att de totalt sett får exakt lika mycket oavsett vem som är hemma. Om jag inte har fel så existerar systemet redan på Island. Utredningen existerar iaf redan och är gjord av en kompetent kille som heter Lars Plantin från Malmö Högskola.
Kan säga att jag för skojs skull kollade hur drastiskt vi skulle drabbas ekonomiskt om vi fick barn. Våra löner skiljer ett antal tusenlappar. Nettoskillnaden skulle bli ca 100kr/mån mindre när min man var hemma. Jag tror vi kan leva med det i så fall.
6. Om du trots detta inte gillar att behöva vara hemma med ditt barn så måste du inte. Det står dig helt fritt att skita i det.
Om du är sjuk kan du sjukskriva dig. Om du däremot är jättefrisk kan du inte skänka bort sina sjukdagar till din mamma, som du tycker behöver vila sig lite. Inte heller kan du ge bort semesterdagar till din man för att han ska få renovera verandan lite längre. Den som är förtidspenionerad kan inte förflytta halva sin förtidspenion till sin kompis Nisse, så att båda får vara hemma och kan dricka kaffe ihop. Kort sagt, när staten ger dig pengar så ställer den vissa villkor. Vill du inte ha pengarna så måste du inte ta dem, vill du ha dem så får du finna dig i statens krav, vilket är rätt logiskt eftersom ingen vill att staten ska slänga bort pengar utan att ha en viss koll på vad de går till och om de investeras vettigt. Föräldraförsäkningen är den enda sociala statliga försäkringen där individen kan ge bort sin förmån till någon annan, trots att det påverkar samhället negativt i stort. Det är vansinne.
Jag kan tänka mig en möjlighet till dispens, som man då får ansöka om via Försäkringskassan. Tex om sjukdom gör att du inte kan våra ditt barn under en längre tidsperiod (du har en kronisk sjukdom eller motsvarande som gör att du aldrig kommer kunna ta ut FP) samt att i de fall då föräldrarna inte lever ihop eller har delad vårdnad, så kan man skriva över ett visst mått av dagar. Tex hälften.
Så nu är det otäcka över. Phu! Alla som vill skrika om att jag inte har barn och därmed inte förstår ett skit, eller att jag är en korkad äcklig feminist är välkomna till kommentarerna. *lol*
The palegreen woman bad mig förtydliga mitt senaste "arg-feminist-inlägg" på en punkt, och det tänker jag nu göra. Håll tillgodo! :)
VARFÖR DET ÄR BRA MED DELAD FÖRÄLDRAFÖRSÄKRING:
1. Barn förtjänar två föräldrar som är lika engagerade och som fixar att ta hand om dem. Genom att vara hemma och vara den som tar hand om ungen på heltid får du den kontakten och den insikten. Det finns givetvis engagerade föräldrar som vet allt om barnets klädstorlekar, allergier, läkartider etc utan att ha varit föräldralediga. Men de flesta behöver dessvärre en knuff i rätt riktining, för både sin, barnet och sin familjs skull.
Däremot har jag aldrig sett en pappa som tagit ut sin del av föräldraledigheten och sedan ändå struntar i sitt barn. Även om familjen skulle splittras brukar de fäder som tagit aktivt ansvar från början fortsätta med det, och INTE säga att det är så trist innan ungen kan spela fotboll. Jag har aldrig hört/sett någon, men jag förbehåller mig givetvis rätten att inse att undantaget finns. Känner ni till ett sådant så upplys mig gärna.
Denna punkt är å andra sidan inte min ensak, strängt taget.
2. Vad som däremot ÄR min ensak är att kvinnor har en sämre ställning på arbetsmarknaden tack vare att de förutsätts vara den som tar nästan all föräldraledighet (och även senare VAB).
Det gör att kvinnor i en särkild ålder anses som osäker arbetskraft, har svårare att avancera och svårare att få jobb. DET påverkar mig, och alla andra kvinnor i landet.
Om män och kvinnor delade på FF så skulle alla anses som lika osäkra inom spannet 20-40år, och det skulle göra arbetsmarknaden mer jämnställd.
3. De familjer där föräldrarna delat på FF är mer jämnställda och bråkar mindre om hemarbetet etc. De som delar skiljer sig i mindre utsträckning än familjer där kvinnan tar nästan all ledighet. Den som själv fått vara hemma på heltid vet hur det är. Du KAN inte få samma erfarenhet genom att vara hemma på helgen, samtidigt som din fru/sambo också är hemma. Eller på semestern. För då är alltid "skyddsnätet" där i form av den andra föräldern.
Färre skilsmässor och fler lyckliga familjer är givetvis positivt inte bara för barnet, utan också för föräldrarna (män i förhållanden mår bättre och lever längre) och för samhället i stort som tjänar på att slippa kostnader som en skilsmässa för med sig i det långa loppet.
4. Med delad FF blir det mer naturligt att män tar ut sin ledighet, vilket gör att alla män slipper känna sig som svikare eller problematiska på arbetsplatsen, eller dra sig för att ta upp det med chefen. Bättre arbetsklimat.
Varför skulle det då fungera, och varför är det rätt att dela FF?
1. Nej, barnen skulle inte få börja tidigare på förskolan. Förskolan har en åldersgräns på 1år (iaf i de flesta kommuner) och då får barnet inte börja innan 1år punkt slut.
2. Nej, det är inget problem att "tvinga pappor att vara hemma". Problemet ligger väl isf mera i varför en man skaffar barn som han inte vill ta hand om, och varför en kvinna skaffar barn med en man som uppenbarligen inte vill. Många kvinnor tycker inte heller att det är jätteupplyftande att gå ensam hemma i 9 månader utan kontakt med vuxenvärlden, eller att de får ut något av konversation med en 2 månaders. Men de hittar andra världen i att vara ledig med sitt barn och ser det positivt. Och ingen har någonsin dött av att ha lite tråkigt.
3. Nej, en massa företag skullle inte gå omkull. Om en chef är så livsviktig på sin arbetsplats att den går under om han/hon är borta någon dag i veckan, eller en längre period då gäller ju detsamma om personen blir sjuk! Så viktig för ett företag FÅR ingen anställd vara, det är att misssköta sitt företag om det står och faller med en person. Alla kan hamna på sjukhus och då måste det lösas iaf. Skillnaden är att utan delad FF så anser företagen/företagarna att de har ett val att slippa lösa problemet, därför gör de inget åt det.
Sverige har massor av kvinnliga företagarna med få eller inga anställda. Det innebär inte att dessa kvinnor inte skaffar barn. De löser problemet istället.
FF måste inte vara att man är borta på heltid ett år. Man kan ta ut deltid och tex jobba någon dag i veckan.
4. Nej, färre barn skulle inte ammas. Mamman kan fortfarande ta den första halvan av föräldraledigheten och vara hemma medan hon helammar. De flesta helammar inte mer än 6-9 månader, och nio månader är vad varje förälder har redan idag att ta ut. Del-amma kan du göra även om du jobbar. Sen finns det givetvis mammor som delammar tills barnet är 7 år, men jag tror inte att någon anser att vi ska bygga hela vår föräldraförsäkring runt dessa rätt få undantag.
5. Nej föräldrarna behöver inte bli fattiga och äta rötter för att överleva. Antingen ser man det som en investering att få vara hemma med sitt barn och då tycker man att det är värt en slant i förlorad inkomst (vilken är det sundaste sättet att se på saken). Har man en så bra inkomst att förlusten vid hemmavarande är stor, då har man också möjlighet att under de minst nio månader man väntar barnet, lägga undan en slant inför den fruktade föräldraledigheten.
Ett annat mycket bra förslag som utretts på riksnivå är möjligheten av omforma föräldraförsäkningen så att föräldrarnas inkomst räknas ihop, och att de därefter får ersättning som anpassas, så att de totalt sett får exakt lika mycket oavsett vem som är hemma. Om jag inte har fel så existerar systemet redan på Island. Utredningen existerar iaf redan och är gjord av en kompetent kille som heter Lars Plantin från Malmö Högskola.
Kan säga att jag för skojs skull kollade hur drastiskt vi skulle drabbas ekonomiskt om vi fick barn. Våra löner skiljer ett antal tusenlappar. Nettoskillnaden skulle bli ca 100kr/mån mindre när min man var hemma. Jag tror vi kan leva med det i så fall.
6. Om du trots detta inte gillar att behöva vara hemma med ditt barn så måste du inte. Det står dig helt fritt att skita i det.
Om du är sjuk kan du sjukskriva dig. Om du däremot är jättefrisk kan du inte skänka bort sina sjukdagar till din mamma, som du tycker behöver vila sig lite. Inte heller kan du ge bort semesterdagar till din man för att han ska få renovera verandan lite längre. Den som är förtidspenionerad kan inte förflytta halva sin förtidspenion till sin kompis Nisse, så att båda får vara hemma och kan dricka kaffe ihop. Kort sagt, när staten ger dig pengar så ställer den vissa villkor. Vill du inte ha pengarna så måste du inte ta dem, vill du ha dem så får du finna dig i statens krav, vilket är rätt logiskt eftersom ingen vill att staten ska slänga bort pengar utan att ha en viss koll på vad de går till och om de investeras vettigt. Föräldraförsäkningen är den enda sociala statliga försäkringen där individen kan ge bort sin förmån till någon annan, trots att det påverkar samhället negativt i stort. Det är vansinne.
Jag kan tänka mig en möjlighet till dispens, som man då får ansöka om via Försäkringskassan. Tex om sjukdom gör att du inte kan våra ditt barn under en längre tidsperiod (du har en kronisk sjukdom eller motsvarande som gör att du aldrig kommer kunna ta ut FP) samt att i de fall då föräldrarna inte lever ihop eller har delad vårdnad, så kan man skriva över ett visst mått av dagar. Tex hälften.
Så nu är det otäcka över. Phu! Alla som vill skrika om att jag inte har barn och därmed inte förstår ett skit, eller att jag är en korkad äcklig feminist är välkomna till kommentarerna. *lol*
torsdag, oktober 30, 2008
Jo konstapeln förstår, jag är Gräsänka och vi ser ut såhär!
Imorgon eftermiddag blir jag gräsänka. Maken ska på LAN över helgen.
Jag är lite osäker på min roll som Gräsänka, och som den strukturerade person jag är började jag därför med att googla termen. Jag måste ju ta reda på vad jag förväntas fördriva helgen med.
Wikipedia:
Gräsänka kallas en kvinna vars make är bortrest. Den manliga
motsvarigheten är gräsänkling.
Ordet gräsänka är känt redan på 1700-talet, och kommer från det
lågtyska graswed(e)we som betyder förförd och övergiven flicka.
Förledet syftar antagligen på ett "förförande i det fria".
Därefter har ju ordet gräsänkling fått en lite annan innebörd, då
betydelsen har gått från förförd och övergiven, till tillfälligt ensam.
Jag kan ju omgående avfärda det påståendet. Även om vi bor i Skåne så är det fan för kallt för dylika "utomhusaktiviteter" i november. Jag har således inte blivit förförd och övergiven, åtminstone inte i Pildamsparken (eller vart man nu ska bege sig för att hitta gräs i Malmö).
Wikipedia: Det finns även skämtsamma motsvarigheter som exempelvis golfänka/änkling, det
vill säga att vara ensam på grund av att ens bättre hälft är iväg och spelar golf.
Nu spelar inte Maken golf, inte ens på Wii. frågan är väl om man skulle kunna vidareutveckla det där till Lan-änka, eller Wow-änka? Med jag kan självklart säga att jag alla dagar föredrar att min man spelar klanspel än golfspel. När han dödar monster så sitter han oftast cirka en halvmeter ifrån mig, och är fullt nåbar. I motsats till viss män som tillbringar en hel dag på golfbanan, eller tränar fotboll 2x2h i veckan samt en match varje lördag som tar fyra timmar.
Nordisk Familjebok säger:”Gräsänka begagnas numera vanligen i betydelsen hustru,
hvars man för en (kortare eller längre) tid är bortrest. Äldre (och dialektalt)
har ordet däremot betydt dels änka efter hängd man, dels lägrad och alltså
vanärad kvinna. Ordets ursprung är osäkert: man har framställt den förmodan, att
det skulle sammanhänga med den gamla seden att en sådan kvinna vid vigseln måste bära en krans af halm eller gräs.”
Nu är jag ju redan gift så det där med gräskrans är lite sent att realisera, och min man är så vitt jag vet inte hängd. Möjligen ohängd. Vore rätt överraskande om jag levt ihop med en gast i 10år, även om det hade passat helgens tema rätt väl.
Miktionary:
gräsänka =
(skämtsamt) kvinna vars partner är frånvarande eller bortrest,
vilket ger gräsänkan vissa nyvunna friheter
Här har vi funnit något trevligt. Nyvunna friheter säger ni? Hmm... Gäller bara att komma på vilka dessa friheter nu skulle kunna vara? Berenike föreslog att jag skulle ta chansen att lägga en grön ansiktsmask och dansa runt i underkläderna hemma, men det funkar inte för det är inget min man har något emot att se. Åtminstone en är en garanterad mungipehöjare.
Det enda problemet jag kan se med den här helgen (förutom att det blir väldigt tomt) är att jag är väldigt mörkrädd och det innebär att jag inte kan se något skrämmande alls, eftersom jag inte har någon man hemma. Det gäller alltså att komma på harmlösa, icke-skrämmande aktiviteter för en ensam kvinna som blivit förförd och övergiven...
Så här ser min planering ut:
* Sova mycket
* Dricka te
* Se på amerikanska valprogram
* Äta chokladglass med stor sked
* träna i vardagsrummet (DET kan jag inte göra när någon ser på!)
* Se på massor av Gilmore Girls avsnitt
* Klä ut mig. Jag väljer mellan Geisha, häxa och Gothlolita
Sen gäller det att jag inte blir skrämd i alla fall, och behöver skrikander fly från min lägenhet i Geisha-kläder.. Den som ringer och säger BU får en smäll!
Varför en dildo inte gör dig till bättre chef
Den blekgröna kvinnan med smak för Alan Rickman, har delat ut en (eller flera egentligen) frågor på sin blogg. Eftersom ämnet intresserar mig tänkte jag mig försöka besvara dem..
1. Vad tycker ni om kvotering? Kvotering av kvinnor till styrelser och annat alltså. Motivera varför.
Rent generellt tycker jag att tvingande kvotering är fel. Det är nästan som att göra självmål. Oavsett hur kompetent personen än är, och även om personen VAR den mest kompetenta och bäst för tjänsten, så kommer gamla sur***** att hävda att personen enbart är där för att han/hon kvoterats in.
Jag satt på ett kundmöte häromdagen. Helt plötsligt kom en kollega till den jag hade mötet med in, och min mötes-dejt presenterade kollegan med orden "Ja här kommer vår inkvoterade blatte! ÖÖ Jugge! Kom här!" Nu var det tydligt att det var en s.k. "rå men hjärtlig ton" som de hade på den arbetsplatsen, och kollegan skämtade med lika mycket själv. Men det kändes rätt osmakligt att sitta där mittemot och lyssna på hur h*n skämde ut sig och sitt företag inför mig.
Å andra sidan, vi HAR INTE kvotering idag. Vi har positiv särbehandling, som innebär att när två kandidater är lika bra för tjänsten, så bör man välja det kön/etnicitet som är underrepresenterad på arbetsplatsen. Det kan jag tycka är bra. Tex på förskola och skola tycker jag att det finns tydliga poänger med att få en mer jämn fördelning.
Vad det gäller bolagstyrelserna, så har jag svårt att se att något kommer att hända där om man inte tvingar fram en kvotering. Då ska det givetvis handla om NYA tillsättningar, inte att man ska sparka 50% av de sittande kompetenta männen och sätta in X antal nya kvinnor utan någon som helst kompetens (jo för man måste förtydliga sådant för folk). Samtidigt så är risken stor att gubbarna i styrelsen inte orkar hitta någon kompetent kvinna bara för att de måste ha en kvinna med, utan de kommer istället att ta in "Tant Agda" och dissa henne på mötena tills hon känner att hon inte har där att göra. Sen kommer de fortsätta fatta besluten i herrbastun.
Min slutsats är att 50+ gubbar i styrelserna alltid kommer att hitta en väg att gå runt "problemet" och det enda som effektivt kan lösa problemet är att invänta att de dör ut och ersätts av yngre förmågor som ser saken på ett annat sätt.
2. Vad tycker du om kvinnosatsningar som Wendela, MariaNova, Passion for Business, e24 kvinna? Finns det några som är bra? Finns det några som är dåliga? Varför?
Å gud, sånt gör mig spyfärdig.
Min far anmälde mig en gång till en skogsvårdskurs för kvinnor. Jag hade velat gå en nybörjar kurs i ämnet, och nu dök det upp en sådan för kvinnor. Jag har fortfarande inte riktigt klart för mig varför kvinnor förväntas inte vilja utbilda sig ihop med andra nybörjare. Anses vi dummare än andra, manliga nybörjare? Enda gången då jag kan se en poäng med kvinnorkurser är om man av någon anledning behöver klä av sig (massagekurs? simning?) eller diskutera sitt underliv. I övrigt har jagverkligen inget behov av kvinnokurser.
Nåväl, kursen var skit. Tanterna vägrade prata om något vettigt alls, utan använde 8 kurskvällar till att diskutera sina känslor för skogen. Att det gjorde ont i själen att avverka. Jag lärde mig inte ett skit, mer än att hata kvinnokurser.
Generellt så inbegriper nämligen kvinnosatsningar att man ska fokusera på känslor, barn/familj, smink och att man ska få kursmaterialet i rosa. Varför inte ha en avdelning där man sätter rubriken Familj istället för kvinnor?
Kort sagt, "kvinnosatsningar" är oftast skit.
3. Är du medlem i, eller känner någon som är medlem i ett kvinnligt nätverk? Fördelar och nackdelar?
Japp jag känner några som är medlemmar, är inte själv. De bekäftar alla mina farhågor. I buissnessnätverket för kvinnor så tar de dit sexföresläsare och har chokladprovning för det är ju det som kvinnor vill ha. De pratar fan inte affärer eller kommer med smarta råd. Dessutom är 50% av de som är med någon typ av coach, eller driver ett enmansföretag som ändå inte går runt, men har en spännande vision. Man bör gå med i nätverk baserat på kompetens och yrkesområde/verksamhetsområde, inte på bas av hur din kropp ser ut. Om det inte är din kropp du säljer.
Kvinnliga nätverk skulle kunna vara vettiga om de fokuserade på buissness istället för smink och chokladprovning.
4. Vad är de tre viktigast sakerna som ska leda till jämställdhet?
Om vi utgår från Sverige så säger jag:
* Delad föräldraledighet. Kvotera skiten, nu.
* Förbjud ALL typ av kosmetisk kirurgi/könsstympning på både pojkar och flickor. Omskärelse är helt och hållet misshandel, religion får man utöva på sig själv, inte på andra kroppar!
* Genusmedvetenhet både i skola och förskola, och att personalen ska aktivt jobba med det. Inte bara gå på en föresläsning om året och sedan skita i det.
Är medveten om att det här är frågor som är tyngre och antagligen mer utrymmeskrävande än handväskinnehåll och andra mer underhållande blogglistor, så det är helt OK att flytta över det i egen blogg. Kommentera gärna här bara så att vi kan läsa era åsikter.
1. Vad tycker ni om kvotering? Kvotering av kvinnor till styrelser och annat alltså. Motivera varför.
Rent generellt tycker jag att tvingande kvotering är fel. Det är nästan som att göra självmål. Oavsett hur kompetent personen än är, och även om personen VAR den mest kompetenta och bäst för tjänsten, så kommer gamla sur***** att hävda att personen enbart är där för att han/hon kvoterats in.
Jag satt på ett kundmöte häromdagen. Helt plötsligt kom en kollega till den jag hade mötet med in, och min mötes-dejt presenterade kollegan med orden "Ja här kommer vår inkvoterade blatte! ÖÖ Jugge! Kom här!" Nu var det tydligt att det var en s.k. "rå men hjärtlig ton" som de hade på den arbetsplatsen, och kollegan skämtade med lika mycket själv. Men det kändes rätt osmakligt att sitta där mittemot och lyssna på hur h*n skämde ut sig och sitt företag inför mig.
Å andra sidan, vi HAR INTE kvotering idag. Vi har positiv särbehandling, som innebär att när två kandidater är lika bra för tjänsten, så bör man välja det kön/etnicitet som är underrepresenterad på arbetsplatsen. Det kan jag tycka är bra. Tex på förskola och skola tycker jag att det finns tydliga poänger med att få en mer jämn fördelning.
Vad det gäller bolagstyrelserna, så har jag svårt att se att något kommer att hända där om man inte tvingar fram en kvotering. Då ska det givetvis handla om NYA tillsättningar, inte att man ska sparka 50% av de sittande kompetenta männen och sätta in X antal nya kvinnor utan någon som helst kompetens (jo för man måste förtydliga sådant för folk). Samtidigt så är risken stor att gubbarna i styrelsen inte orkar hitta någon kompetent kvinna bara för att de måste ha en kvinna med, utan de kommer istället att ta in "Tant Agda" och dissa henne på mötena tills hon känner att hon inte har där att göra. Sen kommer de fortsätta fatta besluten i herrbastun.
Min slutsats är att 50+ gubbar i styrelserna alltid kommer att hitta en väg att gå runt "problemet" och det enda som effektivt kan lösa problemet är att invänta att de dör ut och ersätts av yngre förmågor som ser saken på ett annat sätt.
2. Vad tycker du om kvinnosatsningar som Wendela, MariaNova, Passion for Business, e24 kvinna? Finns det några som är bra? Finns det några som är dåliga? Varför?
Å gud, sånt gör mig spyfärdig.
Min far anmälde mig en gång till en skogsvårdskurs för kvinnor. Jag hade velat gå en nybörjar kurs i ämnet, och nu dök det upp en sådan för kvinnor. Jag har fortfarande inte riktigt klart för mig varför kvinnor förväntas inte vilja utbilda sig ihop med andra nybörjare. Anses vi dummare än andra, manliga nybörjare? Enda gången då jag kan se en poäng med kvinnorkurser är om man av någon anledning behöver klä av sig (massagekurs? simning?) eller diskutera sitt underliv. I övrigt har jagverkligen inget behov av kvinnokurser.
Nåväl, kursen var skit. Tanterna vägrade prata om något vettigt alls, utan använde 8 kurskvällar till att diskutera sina känslor för skogen. Att det gjorde ont i själen att avverka. Jag lärde mig inte ett skit, mer än att hata kvinnokurser.
Generellt så inbegriper nämligen kvinnosatsningar att man ska fokusera på känslor, barn/familj, smink och att man ska få kursmaterialet i rosa. Varför inte ha en avdelning där man sätter rubriken Familj istället för kvinnor?
Kort sagt, "kvinnosatsningar" är oftast skit.
3. Är du medlem i, eller känner någon som är medlem i ett kvinnligt nätverk? Fördelar och nackdelar?
Japp jag känner några som är medlemmar, är inte själv. De bekäftar alla mina farhågor. I buissnessnätverket för kvinnor så tar de dit sexföresläsare och har chokladprovning för det är ju det som kvinnor vill ha. De pratar fan inte affärer eller kommer med smarta råd. Dessutom är 50% av de som är med någon typ av coach, eller driver ett enmansföretag som ändå inte går runt, men har en spännande vision. Man bör gå med i nätverk baserat på kompetens och yrkesområde/verksamhetsområde, inte på bas av hur din kropp ser ut. Om det inte är din kropp du säljer.
Kvinnliga nätverk skulle kunna vara vettiga om de fokuserade på buissness istället för smink och chokladprovning.
4. Vad är de tre viktigast sakerna som ska leda till jämställdhet?
Om vi utgår från Sverige så säger jag:
* Delad föräldraledighet. Kvotera skiten, nu.
* Förbjud ALL typ av kosmetisk kirurgi/könsstympning på både pojkar och flickor. Omskärelse är helt och hållet misshandel, religion får man utöva på sig själv, inte på andra kroppar!
* Genusmedvetenhet både i skola och förskola, och att personalen ska aktivt jobba med det. Inte bara gå på en föresläsning om året och sedan skita i det.
Är medveten om att det här är frågor som är tyngre och antagligen mer utrymmeskrävande än handväskinnehåll och andra mer underhållande blogglistor, så det är helt OK att flytta över det i egen blogg. Kommentera gärna här bara så att vi kan läsa era åsikter.
lördag, oktober 04, 2008
Kaffekärring- surkärring
Jag har extremt svårt att förstå att folk kan gå utan kaffe. Jag har druckit så mycket kaffe att min mage är immun mot drycken, och jag behöver helt enkelt kaffe för att fungera.
Té går också bra. Just nu dricker jag helst "Champagne Creme" som är det godaste lösvikt-té jag någonsin stött på. Livet blir fruktansvärt utan att kunna ta något gott att dricka. Ett glas saft är inte samma sak direkt...
Men nu vore det ju skittrist om den här inlägget handlade om mina kaffevanor och därför tänkte jag istället berätta lite om mina I-landsproblem. Till exempel stör det mig oerhört när folk räknar med att man ska ha en hel buffé med drycker efter deras behov. Bjuder man på kaffe så är det KAFFE jag bjuder på, då kan man inte glo surt och tjura för att det inte finns té.
Andra "problem" är att det är så dåligt på tv. Jag vägrar se kändisar åka skidskor och slå ihjäl sig. Lördagar är fruktansvärda för det finns verkligen inget att se.
Problem 3:
Att bussarna alltid åker precis när jag kommer. Här i stan får man ju vänta i hela 10 minuter på att nästa buss ska komma, så vi förstår ju alla hur synd det är om mig.
Över huvud taget är det mycket som irriterar mig just nu. Jag är halvt förbannad på allt. Jag berättade det för syrran när hon ringde häromdagen och hon blev så rädd att hon nästan la på.
Jag har drabbats av ett höstraseri istället för en höstdepression. När jag kollade igenom Idoluttagningen igår ville jag att alla skulle dö och ligga som en hög ruttnande lik framför Anders Bagge, så dåliga var de. Jag är arg på min chef för att hon är så trög och beter sig som en typisk blondin och inte fattar att vi har för mycket att göra. Jag är asförbannad på USA för att de över huvud taget tillåter vansinnigt sjuka människor som Sarah Palin att visas bland folk. Jag vill döda folk som luktar illa på bussen när jag är på väg hem och är hungrig. Kort sagt är jag en smula höstrasande!
Jag vet inte var det här ska sluta. Med mord? Sinnessjukhus? Ännu mer kaffe? Att jag äter upp någon i rent raseri?
Eller så är det helt enkelt så att jag är hungrig. En bulle till kaffet?
Té går också bra. Just nu dricker jag helst "Champagne Creme" som är det godaste lösvikt-té jag någonsin stött på. Livet blir fruktansvärt utan att kunna ta något gott att dricka. Ett glas saft är inte samma sak direkt...
Men nu vore det ju skittrist om den här inlägget handlade om mina kaffevanor och därför tänkte jag istället berätta lite om mina I-landsproblem. Till exempel stör det mig oerhört när folk räknar med att man ska ha en hel buffé med drycker efter deras behov. Bjuder man på kaffe så är det KAFFE jag bjuder på, då kan man inte glo surt och tjura för att det inte finns té.
Andra "problem" är att det är så dåligt på tv. Jag vägrar se kändisar åka skidskor och slå ihjäl sig. Lördagar är fruktansvärda för det finns verkligen inget att se.
Problem 3:
Att bussarna alltid åker precis när jag kommer. Här i stan får man ju vänta i hela 10 minuter på att nästa buss ska komma, så vi förstår ju alla hur synd det är om mig.
Över huvud taget är det mycket som irriterar mig just nu. Jag är halvt förbannad på allt. Jag berättade det för syrran när hon ringde häromdagen och hon blev så rädd att hon nästan la på.
Jag har drabbats av ett höstraseri istället för en höstdepression. När jag kollade igenom Idoluttagningen igår ville jag att alla skulle dö och ligga som en hög ruttnande lik framför Anders Bagge, så dåliga var de. Jag är arg på min chef för att hon är så trög och beter sig som en typisk blondin och inte fattar att vi har för mycket att göra. Jag är asförbannad på USA för att de över huvud taget tillåter vansinnigt sjuka människor som Sarah Palin att visas bland folk. Jag vill döda folk som luktar illa på bussen när jag är på väg hem och är hungrig. Kort sagt är jag en smula höstrasande!
Jag vet inte var det här ska sluta. Med mord? Sinnessjukhus? Ännu mer kaffe? Att jag äter upp någon i rent raseri?
Eller så är det helt enkelt så att jag är hungrig. En bulle till kaffet?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)