Hög på jobbet

Häromdagen gick jag som vanligt till jobbet. Det tar alltid emot, eftersom det är morgon och jag 11 gånger av 10 hade föredragit att stanna hemma och sova framför att ge mig ut i lokaltrafiken. Som de flesta andra mornar övervann jag min aversion mot livet utanför sängen, och släpade mig till jobbet. Väl där slog jag mig ned i min bastanta kontorsstol och började jobba. Och det var nu det började.

Först upptäckte jag att min stol var lite lägre än vanligt, men det är inget ovanligt. Vi har en liten kontors-tomte som ställer till med sådant ofog under nätterna, så det är inget jag blev överraskad av. Nåja jag sträckte mig ned efter spaken på sidan av stolen för att ställa in höjden. Jag nådde spaket, tog tag, och klick! sa det i ryggstödet när min sköna kontorsstol förvandlades till tandläkarstol. Det vill säga, det minsta lilla tryck mot ryggstödet och du hamnade i ryggläge framför skrivnbordet.

Nu var det ju inte särskilt skönt att sitta utan något att luta sig mot, så vartefter morgonen gick försökte jag desperat att ställa in stolen på normalläge. Vilket visade sig rätt omöjligt, eftersom funktionen "ryggläge" inte ens var något jag kände till att det fanns. Så jag slet och vred på spaken, men det hjälpte inte ett dugg.

Jag började känna mig lite trött och grusig i huvudet. Det var ju fortfarande morgon, så det är ju normaltillstånd för mig innan lunch. Men idag kände jag mig ovanligt trött. Måste bero på dålig nattsömn tänkte jag förnuftigt för mig själv. I och för sig kunde jag inte påminna mig att jag sovit så dåligt just denna natt, men i alla fall. Jag slet lite till i spaket, utan resultat.

JO men vänta, ett resultat upptäckte jag. I form av en liten fläck på golvet, av något som såg ut som symaskinsolja. Bäst att jag torkar upp det där, tänkte jag ansvarsfullt och vuxet. Så jag reste mig upp för att gå ut på toaletten och hämta några pappershanddukar.

Och vinglade till ordentligt, och gick rakt in i dörrposten.

Jag ruskade på mig, en smula förvånad av min klumpighet, och fortsatte ut på toa. Väl tillbaka på rummet inser jag att den lilla fläcken på golvet mer var en pöl, av olja. Och att hela rummet stinker av bensinångor. Jag var alltså inte trött och klumpig, utan hög. Där hade jag suttit och sniffat olja i en timme utan att haft nytta av det. Det var precis som i Trainspotting, inklusive tågen utanför mitt fönster (mitt kontorsfönster vetter mot en bangård, så så hög var jag inte).

Det blev till att toka upp oljan (krävdes många pappershanddukar), öppna fönstret för vädring (krävdes många timmar) och slutligen leta fram städarnas hink och mopp och skura golvet. Sen slirade jag ut till förmiddagsfikat och berättade glatt att jag sniffat olja på mitt rum. Jodå, jag är fortfarande anställd, och har fått löneförhöjning. Fast det hade inget med oljan att göra. Synd att att inte löneförhandlingen var dagen efter oljan, istället för tvärt om. Då kanske jag kunnat förhandla till mig en rejäl höjning för sveda och värk. Tål att tänkas på till nästa år.

Kylskåpsgrisen

På den gamla goda *host* tiden då jag var rökare upptäckte jag en av livets stora sanningar:

Det är väldigt lätt att sluta röka. Det är att inte börja igen som är svårt.

Själv slutade jag röka en gång varannan månad, i allt mellan 10 minuter och några dagar. Tills jag en dag insåg att det är patetiskt att en liten pinne av torkade löv ska styra mitt liv, och aldrig började röka igen.

Att sluta röka är enkelt som fan, i jämförelse med att sluta äta. En viktig anledning till att det är så svårt är att du dör om du inte äter. Nu har jag ju aldrig legat direkt på svältgränsen men i alla fall. En annan bidragande orsak till att det är så svårt att låta bli att äta är att ALLA GÖR DET. Grupptrycket är alltså enormt, och det går inte att undvika dåligt sällskap. Om du för 5 sekunder gör ett tankeexperiment och byter ut all mat i butiker, restauranger, reklam, på fester, i grannens kylskåp och trädgårdsland etc mot knark, och dig själv till tillfälligt botad narkoman, så vet du hur lätt det är att vara matmissbrukare. (Vilket är något helt annat än en bantare som ska gå ner de där 5 kilo de åt upp sig under sin semester på Kreta den här sommaren..)

Det är dags och banta OM;

1...du ombeds hoppa ner i poolen så att dina kompisar kan surfa på vågorna.

2...du måste använda en roller för att sminka dig.

3...Viktväktarna kräver att du slutar vara medlem hos dem.

4...du stiger upp på en våg på ett nöjesfält och den säger med digital röst: "En i taget, tack".

5...busschauffören ber dig sätta dig på andra sidan mittgången för han vill inte tippa över när han svänger.

6...du suddar ut allt som står på svarta tavlan enbart genom att vända dig om i klassrummet.

7...de kastar puffat ris på ditt bröllop.

8...du trillar omkull och i dina försök att ta dig upp så vaggar du dig själv till sömns.

9...pickupens framhjul åker upp i vädret då du sätter dig på flaket.

10...du börjar använda dina hakor då fingrar och tår tagit slut när du räknar.

Nå, nu är det inte riktigt så illa men nära på. Jag slutade matfrossa i går natt. Idag gick jag till jobbet och åt sallad till lunch så jag har nu klarat mig i 24h. Nu är det bara resten av livet kvar.


Jag har börjat mig nya hälsosamma liv ca 14 gånger bara detta år. Numera får Maken ringa hem och försiktigt fråga om det är diet-Nazi eller Nigella som finns i hemmet, innan han vågar köpa middag. Det varierar nämligen från dag till dag. Jag överväger möjligheten till skylt utanför dörren samt något form av sms-tjänst för uppdateringar.

Men det går inte att undfly längre nu. Jag har en större klädorder som väntas hem i oktober, och tills dess måste jag se till att ha en chans att komma i alla mina nya höstkläder. Dessutom har jag ingen chans att undfly verkligheten längre. Jag kan inte gå byxlös till jobbet, och det är dit det är på väg.

Bantning är annars som hicka. Det ger folk fantastiska möjligheter att lura i dig allehanda korkade lösningar på problemet. Som att stå på händerna och dricka ett glas vatten, eller att du borde bli vettskrämd.

Bantningsmyter:
* Man ska inte äta något efter klockan 18!
Som om din kropp kan klockan, alt alla celler som binder fett i din kropp stämplar ut exakt klockan 18:00 varje dag, eftersom de tyckte att OB-ersättningen var för usel.

* Allehanda shakes är bra alternativ till mat!
Som om pulver skulle sluta smaka pulver? Det tar max 2 minuter att hälla i sig en shake (sen måste man skölja efter med något godare som tar bort smaken) och det är knappast att jämföra med att äta en riktig middag i 15 minuter där du får tugga och det smakar mat.

* Just den här dieten fungerar!
Jag ger mig fan på att det är mamman till killen som uppfann mejlvirus och spam, som kom på hur man får vuxna människor att äta kopiösa mänger av ägg/bananer/grapefrukt och tro att det ska gå bra.

* Anna Skipper är en sund människa!
Klart vi ska lite på en person som hävdar att du går upp i vikt av kaffe, och som är gift med en man som hävdar att han inte behöver äta alls. Det verkar sunt.

Anna Skipper förresten, har ni sett de bord hon dukar upp? Hon är en typisk "stå på händerna och drick vatten"-människa! Det ska alltid ätas alger och bulgur och de mest avskyvärda saker, coh mixer och drinkar som ser ut som gyttja. Vad sägs om en normal smoothie eller en färskpressad juice som du gör hemma eller något annat som är tänkbart att äta? Hur troligt är det på en skala att de människor som hon träffar, som käkar 3 chipspåsar till frukost och en halv ko till middag, helt plötsligt ska bli i det närmaste vegetarianer och sedan leva så resten av livet? Oddset hade inte ens tagit i den frågan kan jag säga. Jag lovar att INGEN av de som är med i det tv-programmet äter samma mat ett halvår efter. De tar troligen fram chipspåsarna igen så fort tv stängt dörren... och jag förstår dem.
Med den dieten är det faktiskt förvånande att ingen av deltagarna ännu kommit på idén att grilla Anna Skipper över öppen eld på gräsmattan bakom deras radhus och sedan ha barbeque. Sen kan de ta dit Gillian från den brittiska produktionen och leka "gissa bajset". Sen kommer ingen att ha någon matlust alls längre och problemet är löst.