(Jaja jag VET att jag bloggar sällan. Nog nu.)
Nu börjar det närma sig jul och folk försöker hitta julklappar igen. Själv tänker jag ge mig själv en widescreen plattskärm till datorn som tack för att jag är en så fantastiskt person. :D
Jag frågar Maken vad han önskar sig. Oftast är han värdelös på att önska sig saker, men den här hösten har han kommit med flera bra tips. Sen gick det en vecka och så vips hade han prylen iaf. Så jag fick börja om igen och komma på något helt själv. Tyvärr är han inte så nyfiken som jag skulle vilja att han var... det är mycket roligare så.
Just nu är mitt liv fullt av julkonserter där jag är solist/körtjej/konfrancié/scenarbetare. Det blir nonstop resor från skåne till småland två helger i rad, sedan slänga sig i en bil och köra 1,5 timme rakt ut i skogen till en liten kyrka som inte känner till, för att sjunga jullåtar. Det låter helt vansinnigt, och det ÄR helt vansinnigt. Men man gör det iaf. Man gör det för stämningen och den otroliga adrenalinkicken man får av att ro i land det. Sen gör det inget att man får sova på tåget hem, eller sitta mellan 3 buisness-gubbar från Karlskrona som luktar illa efter sin nonstop-flygning fårn Asien och nu ska hem och som tjatar gubbigt om sin fru som vill gå på julskyltningen och som tycker att de borde ta hand om sina barn istället för att glo på Champions League. Herregud jag hade glömt att sådana dinosaurier existerade. Är det sådant skit man ska behöva vänja sig vid om man flyttar tillbaka till skogen??
Nåja, jag har ett julklappstips att delge er, som vore utmärkt för dessa män. Notera, för DEM, inte för frun.
måndag, december 01, 2008
fredag, oktober 31, 2008
It has began...
Det är Halloween. Maken åkte för två minuter sedan. Jag saknar honom redan.
This is Helloween.
This is Helloween.
Jag är för delad föräldraförsäkring därför att...
Det här inlägget handlar om familjepolitik. Om du inte är intresserad av ämnet, eller om det gör dig förbannad att någon är för delad föräldraförsäkring, så är det ett tips att sluta läsa här. För dig har jag istället lagt in en pausfilm här under som du kan sysselsätta dig med, medan vi andra pratar om viktigare saker.
The palegreen woman bad mig förtydliga mitt senaste "arg-feminist-inlägg" på en punkt, och det tänker jag nu göra. Håll tillgodo! :)
VARFÖR DET ÄR BRA MED DELAD FÖRÄLDRAFÖRSÄKRING:
1. Barn förtjänar två föräldrar som är lika engagerade och som fixar att ta hand om dem. Genom att vara hemma och vara den som tar hand om ungen på heltid får du den kontakten och den insikten. Det finns givetvis engagerade föräldrar som vet allt om barnets klädstorlekar, allergier, läkartider etc utan att ha varit föräldralediga. Men de flesta behöver dessvärre en knuff i rätt riktining, för både sin, barnet och sin familjs skull.
Däremot har jag aldrig sett en pappa som tagit ut sin del av föräldraledigheten och sedan ändå struntar i sitt barn. Även om familjen skulle splittras brukar de fäder som tagit aktivt ansvar från början fortsätta med det, och INTE säga att det är så trist innan ungen kan spela fotboll. Jag har aldrig hört/sett någon, men jag förbehåller mig givetvis rätten att inse att undantaget finns. Känner ni till ett sådant så upplys mig gärna.
Denna punkt är å andra sidan inte min ensak, strängt taget.
2. Vad som däremot ÄR min ensak är att kvinnor har en sämre ställning på arbetsmarknaden tack vare att de förutsätts vara den som tar nästan all föräldraledighet (och även senare VAB).
Det gör att kvinnor i en särkild ålder anses som osäker arbetskraft, har svårare att avancera och svårare att få jobb. DET påverkar mig, och alla andra kvinnor i landet.
Om män och kvinnor delade på FF så skulle alla anses som lika osäkra inom spannet 20-40år, och det skulle göra arbetsmarknaden mer jämnställd.
3. De familjer där föräldrarna delat på FF är mer jämnställda och bråkar mindre om hemarbetet etc. De som delar skiljer sig i mindre utsträckning än familjer där kvinnan tar nästan all ledighet. Den som själv fått vara hemma på heltid vet hur det är. Du KAN inte få samma erfarenhet genom att vara hemma på helgen, samtidigt som din fru/sambo också är hemma. Eller på semestern. För då är alltid "skyddsnätet" där i form av den andra föräldern.
Färre skilsmässor och fler lyckliga familjer är givetvis positivt inte bara för barnet, utan också för föräldrarna (män i förhållanden mår bättre och lever längre) och för samhället i stort som tjänar på att slippa kostnader som en skilsmässa för med sig i det långa loppet.
4. Med delad FF blir det mer naturligt att män tar ut sin ledighet, vilket gör att alla män slipper känna sig som svikare eller problematiska på arbetsplatsen, eller dra sig för att ta upp det med chefen. Bättre arbetsklimat.
Varför skulle det då fungera, och varför är det rätt att dela FF?
1. Nej, barnen skulle inte få börja tidigare på förskolan. Förskolan har en åldersgräns på 1år (iaf i de flesta kommuner) och då får barnet inte börja innan 1år punkt slut.
2. Nej, det är inget problem att "tvinga pappor att vara hemma". Problemet ligger väl isf mera i varför en man skaffar barn som han inte vill ta hand om, och varför en kvinna skaffar barn med en man som uppenbarligen inte vill. Många kvinnor tycker inte heller att det är jätteupplyftande att gå ensam hemma i 9 månader utan kontakt med vuxenvärlden, eller att de får ut något av konversation med en 2 månaders. Men de hittar andra världen i att vara ledig med sitt barn och ser det positivt. Och ingen har någonsin dött av att ha lite tråkigt.
3. Nej, en massa företag skullle inte gå omkull. Om en chef är så livsviktig på sin arbetsplats att den går under om han/hon är borta någon dag i veckan, eller en längre period då gäller ju detsamma om personen blir sjuk! Så viktig för ett företag FÅR ingen anställd vara, det är att misssköta sitt företag om det står och faller med en person. Alla kan hamna på sjukhus och då måste det lösas iaf. Skillnaden är att utan delad FF så anser företagen/företagarna att de har ett val att slippa lösa problemet, därför gör de inget åt det.
Sverige har massor av kvinnliga företagarna med få eller inga anställda. Det innebär inte att dessa kvinnor inte skaffar barn. De löser problemet istället.
FF måste inte vara att man är borta på heltid ett år. Man kan ta ut deltid och tex jobba någon dag i veckan.
4. Nej, färre barn skulle inte ammas. Mamman kan fortfarande ta den första halvan av föräldraledigheten och vara hemma medan hon helammar. De flesta helammar inte mer än 6-9 månader, och nio månader är vad varje förälder har redan idag att ta ut. Del-amma kan du göra även om du jobbar. Sen finns det givetvis mammor som delammar tills barnet är 7 år, men jag tror inte att någon anser att vi ska bygga hela vår föräldraförsäkring runt dessa rätt få undantag.
5. Nej föräldrarna behöver inte bli fattiga och äta rötter för att överleva. Antingen ser man det som en investering att få vara hemma med sitt barn och då tycker man att det är värt en slant i förlorad inkomst (vilken är det sundaste sättet att se på saken). Har man en så bra inkomst att förlusten vid hemmavarande är stor, då har man också möjlighet att under de minst nio månader man väntar barnet, lägga undan en slant inför den fruktade föräldraledigheten.
Ett annat mycket bra förslag som utretts på riksnivå är möjligheten av omforma föräldraförsäkningen så att föräldrarnas inkomst räknas ihop, och att de därefter får ersättning som anpassas, så att de totalt sett får exakt lika mycket oavsett vem som är hemma. Om jag inte har fel så existerar systemet redan på Island. Utredningen existerar iaf redan och är gjord av en kompetent kille som heter Lars Plantin från Malmö Högskola.
Kan säga att jag för skojs skull kollade hur drastiskt vi skulle drabbas ekonomiskt om vi fick barn. Våra löner skiljer ett antal tusenlappar. Nettoskillnaden skulle bli ca 100kr/mån mindre när min man var hemma. Jag tror vi kan leva med det i så fall.
6. Om du trots detta inte gillar att behöva vara hemma med ditt barn så måste du inte. Det står dig helt fritt att skita i det.
Om du är sjuk kan du sjukskriva dig. Om du däremot är jättefrisk kan du inte skänka bort sina sjukdagar till din mamma, som du tycker behöver vila sig lite. Inte heller kan du ge bort semesterdagar till din man för att han ska få renovera verandan lite längre. Den som är förtidspenionerad kan inte förflytta halva sin förtidspenion till sin kompis Nisse, så att båda får vara hemma och kan dricka kaffe ihop. Kort sagt, när staten ger dig pengar så ställer den vissa villkor. Vill du inte ha pengarna så måste du inte ta dem, vill du ha dem så får du finna dig i statens krav, vilket är rätt logiskt eftersom ingen vill att staten ska slänga bort pengar utan att ha en viss koll på vad de går till och om de investeras vettigt. Föräldraförsäkningen är den enda sociala statliga försäkringen där individen kan ge bort sin förmån till någon annan, trots att det påverkar samhället negativt i stort. Det är vansinne.
Jag kan tänka mig en möjlighet till dispens, som man då får ansöka om via Försäkringskassan. Tex om sjukdom gör att du inte kan våra ditt barn under en längre tidsperiod (du har en kronisk sjukdom eller motsvarande som gör att du aldrig kommer kunna ta ut FP) samt att i de fall då föräldrarna inte lever ihop eller har delad vårdnad, så kan man skriva över ett visst mått av dagar. Tex hälften.
Så nu är det otäcka över. Phu! Alla som vill skrika om att jag inte har barn och därmed inte förstår ett skit, eller att jag är en korkad äcklig feminist är välkomna till kommentarerna. *lol*
The palegreen woman bad mig förtydliga mitt senaste "arg-feminist-inlägg" på en punkt, och det tänker jag nu göra. Håll tillgodo! :)
VARFÖR DET ÄR BRA MED DELAD FÖRÄLDRAFÖRSÄKRING:
1. Barn förtjänar två föräldrar som är lika engagerade och som fixar att ta hand om dem. Genom att vara hemma och vara den som tar hand om ungen på heltid får du den kontakten och den insikten. Det finns givetvis engagerade föräldrar som vet allt om barnets klädstorlekar, allergier, läkartider etc utan att ha varit föräldralediga. Men de flesta behöver dessvärre en knuff i rätt riktining, för både sin, barnet och sin familjs skull.
Däremot har jag aldrig sett en pappa som tagit ut sin del av föräldraledigheten och sedan ändå struntar i sitt barn. Även om familjen skulle splittras brukar de fäder som tagit aktivt ansvar från början fortsätta med det, och INTE säga att det är så trist innan ungen kan spela fotboll. Jag har aldrig hört/sett någon, men jag förbehåller mig givetvis rätten att inse att undantaget finns. Känner ni till ett sådant så upplys mig gärna.
Denna punkt är å andra sidan inte min ensak, strängt taget.
2. Vad som däremot ÄR min ensak är att kvinnor har en sämre ställning på arbetsmarknaden tack vare att de förutsätts vara den som tar nästan all föräldraledighet (och även senare VAB).
Det gör att kvinnor i en särkild ålder anses som osäker arbetskraft, har svårare att avancera och svårare att få jobb. DET påverkar mig, och alla andra kvinnor i landet.
Om män och kvinnor delade på FF så skulle alla anses som lika osäkra inom spannet 20-40år, och det skulle göra arbetsmarknaden mer jämnställd.
3. De familjer där föräldrarna delat på FF är mer jämnställda och bråkar mindre om hemarbetet etc. De som delar skiljer sig i mindre utsträckning än familjer där kvinnan tar nästan all ledighet. Den som själv fått vara hemma på heltid vet hur det är. Du KAN inte få samma erfarenhet genom att vara hemma på helgen, samtidigt som din fru/sambo också är hemma. Eller på semestern. För då är alltid "skyddsnätet" där i form av den andra föräldern.
Färre skilsmässor och fler lyckliga familjer är givetvis positivt inte bara för barnet, utan också för föräldrarna (män i förhållanden mår bättre och lever längre) och för samhället i stort som tjänar på att slippa kostnader som en skilsmässa för med sig i det långa loppet.
4. Med delad FF blir det mer naturligt att män tar ut sin ledighet, vilket gör att alla män slipper känna sig som svikare eller problematiska på arbetsplatsen, eller dra sig för att ta upp det med chefen. Bättre arbetsklimat.
Varför skulle det då fungera, och varför är det rätt att dela FF?
1. Nej, barnen skulle inte få börja tidigare på förskolan. Förskolan har en åldersgräns på 1år (iaf i de flesta kommuner) och då får barnet inte börja innan 1år punkt slut.
2. Nej, det är inget problem att "tvinga pappor att vara hemma". Problemet ligger väl isf mera i varför en man skaffar barn som han inte vill ta hand om, och varför en kvinna skaffar barn med en man som uppenbarligen inte vill. Många kvinnor tycker inte heller att det är jätteupplyftande att gå ensam hemma i 9 månader utan kontakt med vuxenvärlden, eller att de får ut något av konversation med en 2 månaders. Men de hittar andra världen i att vara ledig med sitt barn och ser det positivt. Och ingen har någonsin dött av att ha lite tråkigt.
3. Nej, en massa företag skullle inte gå omkull. Om en chef är så livsviktig på sin arbetsplats att den går under om han/hon är borta någon dag i veckan, eller en längre period då gäller ju detsamma om personen blir sjuk! Så viktig för ett företag FÅR ingen anställd vara, det är att misssköta sitt företag om det står och faller med en person. Alla kan hamna på sjukhus och då måste det lösas iaf. Skillnaden är att utan delad FF så anser företagen/företagarna att de har ett val att slippa lösa problemet, därför gör de inget åt det.
Sverige har massor av kvinnliga företagarna med få eller inga anställda. Det innebär inte att dessa kvinnor inte skaffar barn. De löser problemet istället.
FF måste inte vara att man är borta på heltid ett år. Man kan ta ut deltid och tex jobba någon dag i veckan.
4. Nej, färre barn skulle inte ammas. Mamman kan fortfarande ta den första halvan av föräldraledigheten och vara hemma medan hon helammar. De flesta helammar inte mer än 6-9 månader, och nio månader är vad varje förälder har redan idag att ta ut. Del-amma kan du göra även om du jobbar. Sen finns det givetvis mammor som delammar tills barnet är 7 år, men jag tror inte att någon anser att vi ska bygga hela vår föräldraförsäkring runt dessa rätt få undantag.
5. Nej föräldrarna behöver inte bli fattiga och äta rötter för att överleva. Antingen ser man det som en investering att få vara hemma med sitt barn och då tycker man att det är värt en slant i förlorad inkomst (vilken är det sundaste sättet att se på saken). Har man en så bra inkomst att förlusten vid hemmavarande är stor, då har man också möjlighet att under de minst nio månader man väntar barnet, lägga undan en slant inför den fruktade föräldraledigheten.
Ett annat mycket bra förslag som utretts på riksnivå är möjligheten av omforma föräldraförsäkningen så att föräldrarnas inkomst räknas ihop, och att de därefter får ersättning som anpassas, så att de totalt sett får exakt lika mycket oavsett vem som är hemma. Om jag inte har fel så existerar systemet redan på Island. Utredningen existerar iaf redan och är gjord av en kompetent kille som heter Lars Plantin från Malmö Högskola.
Kan säga att jag för skojs skull kollade hur drastiskt vi skulle drabbas ekonomiskt om vi fick barn. Våra löner skiljer ett antal tusenlappar. Nettoskillnaden skulle bli ca 100kr/mån mindre när min man var hemma. Jag tror vi kan leva med det i så fall.
6. Om du trots detta inte gillar att behöva vara hemma med ditt barn så måste du inte. Det står dig helt fritt att skita i det.
Om du är sjuk kan du sjukskriva dig. Om du däremot är jättefrisk kan du inte skänka bort sina sjukdagar till din mamma, som du tycker behöver vila sig lite. Inte heller kan du ge bort semesterdagar till din man för att han ska få renovera verandan lite längre. Den som är förtidspenionerad kan inte förflytta halva sin förtidspenion till sin kompis Nisse, så att båda får vara hemma och kan dricka kaffe ihop. Kort sagt, när staten ger dig pengar så ställer den vissa villkor. Vill du inte ha pengarna så måste du inte ta dem, vill du ha dem så får du finna dig i statens krav, vilket är rätt logiskt eftersom ingen vill att staten ska slänga bort pengar utan att ha en viss koll på vad de går till och om de investeras vettigt. Föräldraförsäkningen är den enda sociala statliga försäkringen där individen kan ge bort sin förmån till någon annan, trots att det påverkar samhället negativt i stort. Det är vansinne.
Jag kan tänka mig en möjlighet till dispens, som man då får ansöka om via Försäkringskassan. Tex om sjukdom gör att du inte kan våra ditt barn under en längre tidsperiod (du har en kronisk sjukdom eller motsvarande som gör att du aldrig kommer kunna ta ut FP) samt att i de fall då föräldrarna inte lever ihop eller har delad vårdnad, så kan man skriva över ett visst mått av dagar. Tex hälften.
Så nu är det otäcka över. Phu! Alla som vill skrika om att jag inte har barn och därmed inte förstår ett skit, eller att jag är en korkad äcklig feminist är välkomna till kommentarerna. *lol*
torsdag, oktober 30, 2008
Jo konstapeln förstår, jag är Gräsänka och vi ser ut såhär!
Imorgon eftermiddag blir jag gräsänka. Maken ska på LAN över helgen.
Jag är lite osäker på min roll som Gräsänka, och som den strukturerade person jag är började jag därför med att googla termen. Jag måste ju ta reda på vad jag förväntas fördriva helgen med.
Wikipedia:
Gräsänka kallas en kvinna vars make är bortrest. Den manliga
motsvarigheten är gräsänkling.
Ordet gräsänka är känt redan på 1700-talet, och kommer från det
lågtyska graswed(e)we som betyder förförd och övergiven flicka.
Förledet syftar antagligen på ett "förförande i det fria".
Därefter har ju ordet gräsänkling fått en lite annan innebörd, då
betydelsen har gått från förförd och övergiven, till tillfälligt ensam.
Jag kan ju omgående avfärda det påståendet. Även om vi bor i Skåne så är det fan för kallt för dylika "utomhusaktiviteter" i november. Jag har således inte blivit förförd och övergiven, åtminstone inte i Pildamsparken (eller vart man nu ska bege sig för att hitta gräs i Malmö).
Wikipedia: Det finns även skämtsamma motsvarigheter som exempelvis golfänka/änkling, det
vill säga att vara ensam på grund av att ens bättre hälft är iväg och spelar golf.
Nu spelar inte Maken golf, inte ens på Wii. frågan är väl om man skulle kunna vidareutveckla det där till Lan-änka, eller Wow-änka? Med jag kan självklart säga att jag alla dagar föredrar att min man spelar klanspel än golfspel. När han dödar monster så sitter han oftast cirka en halvmeter ifrån mig, och är fullt nåbar. I motsats till viss män som tillbringar en hel dag på golfbanan, eller tränar fotboll 2x2h i veckan samt en match varje lördag som tar fyra timmar.
Nordisk Familjebok säger:”Gräsänka begagnas numera vanligen i betydelsen hustru,
hvars man för en (kortare eller längre) tid är bortrest. Äldre (och dialektalt)
har ordet däremot betydt dels änka efter hängd man, dels lägrad och alltså
vanärad kvinna. Ordets ursprung är osäkert: man har framställt den förmodan, att
det skulle sammanhänga med den gamla seden att en sådan kvinna vid vigseln måste bära en krans af halm eller gräs.”
Nu är jag ju redan gift så det där med gräskrans är lite sent att realisera, och min man är så vitt jag vet inte hängd. Möjligen ohängd. Vore rätt överraskande om jag levt ihop med en gast i 10år, även om det hade passat helgens tema rätt väl.
Miktionary:
gräsänka =
(skämtsamt) kvinna vars partner är frånvarande eller bortrest,
vilket ger gräsänkan vissa nyvunna friheter
Här har vi funnit något trevligt. Nyvunna friheter säger ni? Hmm... Gäller bara att komma på vilka dessa friheter nu skulle kunna vara? Berenike föreslog att jag skulle ta chansen att lägga en grön ansiktsmask och dansa runt i underkläderna hemma, men det funkar inte för det är inget min man har något emot att se. Åtminstone en är en garanterad mungipehöjare.
Det enda problemet jag kan se med den här helgen (förutom att det blir väldigt tomt) är att jag är väldigt mörkrädd och det innebär att jag inte kan se något skrämmande alls, eftersom jag inte har någon man hemma. Det gäller alltså att komma på harmlösa, icke-skrämmande aktiviteter för en ensam kvinna som blivit förförd och övergiven...
Så här ser min planering ut:
* Sova mycket
* Dricka te
* Se på amerikanska valprogram
* Äta chokladglass med stor sked
* träna i vardagsrummet (DET kan jag inte göra när någon ser på!)
* Se på massor av Gilmore Girls avsnitt
* Klä ut mig. Jag väljer mellan Geisha, häxa och Gothlolita
Sen gäller det att jag inte blir skrämd i alla fall, och behöver skrikander fly från min lägenhet i Geisha-kläder.. Den som ringer och säger BU får en smäll!
Varför en dildo inte gör dig till bättre chef
Den blekgröna kvinnan med smak för Alan Rickman, har delat ut en (eller flera egentligen) frågor på sin blogg. Eftersom ämnet intresserar mig tänkte jag mig försöka besvara dem..
1. Vad tycker ni om kvotering? Kvotering av kvinnor till styrelser och annat alltså. Motivera varför.
Rent generellt tycker jag att tvingande kvotering är fel. Det är nästan som att göra självmål. Oavsett hur kompetent personen än är, och även om personen VAR den mest kompetenta och bäst för tjänsten, så kommer gamla sur***** att hävda att personen enbart är där för att han/hon kvoterats in.
Jag satt på ett kundmöte häromdagen. Helt plötsligt kom en kollega till den jag hade mötet med in, och min mötes-dejt presenterade kollegan med orden "Ja här kommer vår inkvoterade blatte! ÖÖ Jugge! Kom här!" Nu var det tydligt att det var en s.k. "rå men hjärtlig ton" som de hade på den arbetsplatsen, och kollegan skämtade med lika mycket själv. Men det kändes rätt osmakligt att sitta där mittemot och lyssna på hur h*n skämde ut sig och sitt företag inför mig.
Å andra sidan, vi HAR INTE kvotering idag. Vi har positiv särbehandling, som innebär att när två kandidater är lika bra för tjänsten, så bör man välja det kön/etnicitet som är underrepresenterad på arbetsplatsen. Det kan jag tycka är bra. Tex på förskola och skola tycker jag att det finns tydliga poänger med att få en mer jämn fördelning.
Vad det gäller bolagstyrelserna, så har jag svårt att se att något kommer att hända där om man inte tvingar fram en kvotering. Då ska det givetvis handla om NYA tillsättningar, inte att man ska sparka 50% av de sittande kompetenta männen och sätta in X antal nya kvinnor utan någon som helst kompetens (jo för man måste förtydliga sådant för folk). Samtidigt så är risken stor att gubbarna i styrelsen inte orkar hitta någon kompetent kvinna bara för att de måste ha en kvinna med, utan de kommer istället att ta in "Tant Agda" och dissa henne på mötena tills hon känner att hon inte har där att göra. Sen kommer de fortsätta fatta besluten i herrbastun.
Min slutsats är att 50+ gubbar i styrelserna alltid kommer att hitta en väg att gå runt "problemet" och det enda som effektivt kan lösa problemet är att invänta att de dör ut och ersätts av yngre förmågor som ser saken på ett annat sätt.
2. Vad tycker du om kvinnosatsningar som Wendela, MariaNova, Passion for Business, e24 kvinna? Finns det några som är bra? Finns det några som är dåliga? Varför?
Å gud, sånt gör mig spyfärdig.
Min far anmälde mig en gång till en skogsvårdskurs för kvinnor. Jag hade velat gå en nybörjar kurs i ämnet, och nu dök det upp en sådan för kvinnor. Jag har fortfarande inte riktigt klart för mig varför kvinnor förväntas inte vilja utbilda sig ihop med andra nybörjare. Anses vi dummare än andra, manliga nybörjare? Enda gången då jag kan se en poäng med kvinnorkurser är om man av någon anledning behöver klä av sig (massagekurs? simning?) eller diskutera sitt underliv. I övrigt har jagverkligen inget behov av kvinnokurser.
Nåväl, kursen var skit. Tanterna vägrade prata om något vettigt alls, utan använde 8 kurskvällar till att diskutera sina känslor för skogen. Att det gjorde ont i själen att avverka. Jag lärde mig inte ett skit, mer än att hata kvinnokurser.
Generellt så inbegriper nämligen kvinnosatsningar att man ska fokusera på känslor, barn/familj, smink och att man ska få kursmaterialet i rosa. Varför inte ha en avdelning där man sätter rubriken Familj istället för kvinnor?
Kort sagt, "kvinnosatsningar" är oftast skit.
3. Är du medlem i, eller känner någon som är medlem i ett kvinnligt nätverk? Fördelar och nackdelar?
Japp jag känner några som är medlemmar, är inte själv. De bekäftar alla mina farhågor. I buissnessnätverket för kvinnor så tar de dit sexföresläsare och har chokladprovning för det är ju det som kvinnor vill ha. De pratar fan inte affärer eller kommer med smarta råd. Dessutom är 50% av de som är med någon typ av coach, eller driver ett enmansföretag som ändå inte går runt, men har en spännande vision. Man bör gå med i nätverk baserat på kompetens och yrkesområde/verksamhetsområde, inte på bas av hur din kropp ser ut. Om det inte är din kropp du säljer.
Kvinnliga nätverk skulle kunna vara vettiga om de fokuserade på buissness istället för smink och chokladprovning.
4. Vad är de tre viktigast sakerna som ska leda till jämställdhet?
Om vi utgår från Sverige så säger jag:
* Delad föräldraledighet. Kvotera skiten, nu.
* Förbjud ALL typ av kosmetisk kirurgi/könsstympning på både pojkar och flickor. Omskärelse är helt och hållet misshandel, religion får man utöva på sig själv, inte på andra kroppar!
* Genusmedvetenhet både i skola och förskola, och att personalen ska aktivt jobba med det. Inte bara gå på en föresläsning om året och sedan skita i det.
Är medveten om att det här är frågor som är tyngre och antagligen mer utrymmeskrävande än handväskinnehåll och andra mer underhållande blogglistor, så det är helt OK att flytta över det i egen blogg. Kommentera gärna här bara så att vi kan läsa era åsikter.
1. Vad tycker ni om kvotering? Kvotering av kvinnor till styrelser och annat alltså. Motivera varför.
Rent generellt tycker jag att tvingande kvotering är fel. Det är nästan som att göra självmål. Oavsett hur kompetent personen än är, och även om personen VAR den mest kompetenta och bäst för tjänsten, så kommer gamla sur***** att hävda att personen enbart är där för att han/hon kvoterats in.
Jag satt på ett kundmöte häromdagen. Helt plötsligt kom en kollega till den jag hade mötet med in, och min mötes-dejt presenterade kollegan med orden "Ja här kommer vår inkvoterade blatte! ÖÖ Jugge! Kom här!" Nu var det tydligt att det var en s.k. "rå men hjärtlig ton" som de hade på den arbetsplatsen, och kollegan skämtade med lika mycket själv. Men det kändes rätt osmakligt att sitta där mittemot och lyssna på hur h*n skämde ut sig och sitt företag inför mig.
Å andra sidan, vi HAR INTE kvotering idag. Vi har positiv särbehandling, som innebär att när två kandidater är lika bra för tjänsten, så bör man välja det kön/etnicitet som är underrepresenterad på arbetsplatsen. Det kan jag tycka är bra. Tex på förskola och skola tycker jag att det finns tydliga poänger med att få en mer jämn fördelning.
Vad det gäller bolagstyrelserna, så har jag svårt att se att något kommer att hända där om man inte tvingar fram en kvotering. Då ska det givetvis handla om NYA tillsättningar, inte att man ska sparka 50% av de sittande kompetenta männen och sätta in X antal nya kvinnor utan någon som helst kompetens (jo för man måste förtydliga sådant för folk). Samtidigt så är risken stor att gubbarna i styrelsen inte orkar hitta någon kompetent kvinna bara för att de måste ha en kvinna med, utan de kommer istället att ta in "Tant Agda" och dissa henne på mötena tills hon känner att hon inte har där att göra. Sen kommer de fortsätta fatta besluten i herrbastun.
Min slutsats är att 50+ gubbar i styrelserna alltid kommer att hitta en väg att gå runt "problemet" och det enda som effektivt kan lösa problemet är att invänta att de dör ut och ersätts av yngre förmågor som ser saken på ett annat sätt.
2. Vad tycker du om kvinnosatsningar som Wendela, MariaNova, Passion for Business, e24 kvinna? Finns det några som är bra? Finns det några som är dåliga? Varför?
Å gud, sånt gör mig spyfärdig.
Min far anmälde mig en gång till en skogsvårdskurs för kvinnor. Jag hade velat gå en nybörjar kurs i ämnet, och nu dök det upp en sådan för kvinnor. Jag har fortfarande inte riktigt klart för mig varför kvinnor förväntas inte vilja utbilda sig ihop med andra nybörjare. Anses vi dummare än andra, manliga nybörjare? Enda gången då jag kan se en poäng med kvinnorkurser är om man av någon anledning behöver klä av sig (massagekurs? simning?) eller diskutera sitt underliv. I övrigt har jagverkligen inget behov av kvinnokurser.
Nåväl, kursen var skit. Tanterna vägrade prata om något vettigt alls, utan använde 8 kurskvällar till att diskutera sina känslor för skogen. Att det gjorde ont i själen att avverka. Jag lärde mig inte ett skit, mer än att hata kvinnokurser.
Generellt så inbegriper nämligen kvinnosatsningar att man ska fokusera på känslor, barn/familj, smink och att man ska få kursmaterialet i rosa. Varför inte ha en avdelning där man sätter rubriken Familj istället för kvinnor?
Kort sagt, "kvinnosatsningar" är oftast skit.
3. Är du medlem i, eller känner någon som är medlem i ett kvinnligt nätverk? Fördelar och nackdelar?
Japp jag känner några som är medlemmar, är inte själv. De bekäftar alla mina farhågor. I buissnessnätverket för kvinnor så tar de dit sexföresläsare och har chokladprovning för det är ju det som kvinnor vill ha. De pratar fan inte affärer eller kommer med smarta råd. Dessutom är 50% av de som är med någon typ av coach, eller driver ett enmansföretag som ändå inte går runt, men har en spännande vision. Man bör gå med i nätverk baserat på kompetens och yrkesområde/verksamhetsområde, inte på bas av hur din kropp ser ut. Om det inte är din kropp du säljer.
Kvinnliga nätverk skulle kunna vara vettiga om de fokuserade på buissness istället för smink och chokladprovning.
4. Vad är de tre viktigast sakerna som ska leda till jämställdhet?
Om vi utgår från Sverige så säger jag:
* Delad föräldraledighet. Kvotera skiten, nu.
* Förbjud ALL typ av kosmetisk kirurgi/könsstympning på både pojkar och flickor. Omskärelse är helt och hållet misshandel, religion får man utöva på sig själv, inte på andra kroppar!
* Genusmedvetenhet både i skola och förskola, och att personalen ska aktivt jobba med det. Inte bara gå på en föresläsning om året och sedan skita i det.
Är medveten om att det här är frågor som är tyngre och antagligen mer utrymmeskrävande än handväskinnehåll och andra mer underhållande blogglistor, så det är helt OK att flytta över det i egen blogg. Kommentera gärna här bara så att vi kan läsa era åsikter.
lördag, oktober 04, 2008
Kaffekärring- surkärring
Jag har extremt svårt att förstå att folk kan gå utan kaffe. Jag har druckit så mycket kaffe att min mage är immun mot drycken, och jag behöver helt enkelt kaffe för att fungera.
Té går också bra. Just nu dricker jag helst "Champagne Creme" som är det godaste lösvikt-té jag någonsin stött på. Livet blir fruktansvärt utan att kunna ta något gott att dricka. Ett glas saft är inte samma sak direkt...
Men nu vore det ju skittrist om den här inlägget handlade om mina kaffevanor och därför tänkte jag istället berätta lite om mina I-landsproblem. Till exempel stör det mig oerhört när folk räknar med att man ska ha en hel buffé med drycker efter deras behov. Bjuder man på kaffe så är det KAFFE jag bjuder på, då kan man inte glo surt och tjura för att det inte finns té.
Andra "problem" är att det är så dåligt på tv. Jag vägrar se kändisar åka skidskor och slå ihjäl sig. Lördagar är fruktansvärda för det finns verkligen inget att se.
Problem 3:
Att bussarna alltid åker precis när jag kommer. Här i stan får man ju vänta i hela 10 minuter på att nästa buss ska komma, så vi förstår ju alla hur synd det är om mig.
Över huvud taget är det mycket som irriterar mig just nu. Jag är halvt förbannad på allt. Jag berättade det för syrran när hon ringde häromdagen och hon blev så rädd att hon nästan la på.
Jag har drabbats av ett höstraseri istället för en höstdepression. När jag kollade igenom Idoluttagningen igår ville jag att alla skulle dö och ligga som en hög ruttnande lik framför Anders Bagge, så dåliga var de. Jag är arg på min chef för att hon är så trög och beter sig som en typisk blondin och inte fattar att vi har för mycket att göra. Jag är asförbannad på USA för att de över huvud taget tillåter vansinnigt sjuka människor som Sarah Palin att visas bland folk. Jag vill döda folk som luktar illa på bussen när jag är på väg hem och är hungrig. Kort sagt är jag en smula höstrasande!
Jag vet inte var det här ska sluta. Med mord? Sinnessjukhus? Ännu mer kaffe? Att jag äter upp någon i rent raseri?
Eller så är det helt enkelt så att jag är hungrig. En bulle till kaffet?
Té går också bra. Just nu dricker jag helst "Champagne Creme" som är det godaste lösvikt-té jag någonsin stött på. Livet blir fruktansvärt utan att kunna ta något gott att dricka. Ett glas saft är inte samma sak direkt...
Men nu vore det ju skittrist om den här inlägget handlade om mina kaffevanor och därför tänkte jag istället berätta lite om mina I-landsproblem. Till exempel stör det mig oerhört när folk räknar med att man ska ha en hel buffé med drycker efter deras behov. Bjuder man på kaffe så är det KAFFE jag bjuder på, då kan man inte glo surt och tjura för att det inte finns té.
Andra "problem" är att det är så dåligt på tv. Jag vägrar se kändisar åka skidskor och slå ihjäl sig. Lördagar är fruktansvärda för det finns verkligen inget att se.
Problem 3:
Att bussarna alltid åker precis när jag kommer. Här i stan får man ju vänta i hela 10 minuter på att nästa buss ska komma, så vi förstår ju alla hur synd det är om mig.
Över huvud taget är det mycket som irriterar mig just nu. Jag är halvt förbannad på allt. Jag berättade det för syrran när hon ringde häromdagen och hon blev så rädd att hon nästan la på.
Jag har drabbats av ett höstraseri istället för en höstdepression. När jag kollade igenom Idoluttagningen igår ville jag att alla skulle dö och ligga som en hög ruttnande lik framför Anders Bagge, så dåliga var de. Jag är arg på min chef för att hon är så trög och beter sig som en typisk blondin och inte fattar att vi har för mycket att göra. Jag är asförbannad på USA för att de över huvud taget tillåter vansinnigt sjuka människor som Sarah Palin att visas bland folk. Jag vill döda folk som luktar illa på bussen när jag är på väg hem och är hungrig. Kort sagt är jag en smula höstrasande!
Jag vet inte var det här ska sluta. Med mord? Sinnessjukhus? Ännu mer kaffe? Att jag äter upp någon i rent raseri?
Eller så är det helt enkelt så att jag är hungrig. En bulle till kaffet?
söndag, september 07, 2008
Hög på jobbet
Häromdagen gick jag som vanligt till jobbet. Det tar alltid emot, eftersom det är morgon och jag 11 gånger av 10 hade föredragit att stanna hemma och sova framför att ge mig ut i lokaltrafiken. Som de flesta andra mornar övervann jag min aversion mot livet utanför sängen, och släpade mig till jobbet. Väl där slog jag mig ned i min bastanta kontorsstol och började jobba. Och det var nu det började.
Först upptäckte jag att min stol var lite lägre än vanligt, men det är inget ovanligt. Vi har en liten kontors-tomte som ställer till med sådant ofog under nätterna, så det är inget jag blev överraskad av. Nåja jag sträckte mig ned efter spaken på sidan av stolen för att ställa in höjden. Jag nådde spaket, tog tag, och klick! sa det i ryggstödet när min sköna kontorsstol förvandlades till tandläkarstol. Det vill säga, det minsta lilla tryck mot ryggstödet och du hamnade i ryggläge framför skrivnbordet.
Nu var det ju inte särskilt skönt att sitta utan något att luta sig mot, så vartefter morgonen gick försökte jag desperat att ställa in stolen på normalläge. Vilket visade sig rätt omöjligt, eftersom funktionen "ryggläge" inte ens var något jag kände till att det fanns. Så jag slet och vred på spaken, men det hjälpte inte ett dugg.
Jag började känna mig lite trött och grusig i huvudet. Det var ju fortfarande morgon, så det är ju normaltillstånd för mig innan lunch. Men idag kände jag mig ovanligt trött. Måste bero på dålig nattsömn tänkte jag förnuftigt för mig själv. I och för sig kunde jag inte påminna mig att jag sovit så dåligt just denna natt, men i alla fall. Jag slet lite till i spaket, utan resultat.
JO men vänta, ett resultat upptäckte jag. I form av en liten fläck på golvet, av något som såg ut som symaskinsolja. Bäst att jag torkar upp det där, tänkte jag ansvarsfullt och vuxet. Så jag reste mig upp för att gå ut på toaletten och hämta några pappershanddukar.
Och vinglade till ordentligt, och gick rakt in i dörrposten.
Jag ruskade på mig, en smula förvånad av min klumpighet, och fortsatte ut på toa. Väl tillbaka på rummet inser jag att den lilla fläcken på golvet mer var en pöl, av olja. Och att hela rummet stinker av bensinångor. Jag var alltså inte trött och klumpig, utan hög. Där hade jag suttit och sniffat olja i en timme utan att haft nytta av det. Det var precis som i Trainspotting, inklusive tågen utanför mitt fönster (mitt kontorsfönster vetter mot en bangård, så så hög var jag inte).
Det blev till att toka upp oljan (krävdes många pappershanddukar), öppna fönstret för vädring (krävdes många timmar) och slutligen leta fram städarnas hink och mopp och skura golvet. Sen slirade jag ut till förmiddagsfikat och berättade glatt att jag sniffat olja på mitt rum. Jodå, jag är fortfarande anställd, och har fått löneförhöjning. Fast det hade inget med oljan att göra. Synd att att inte löneförhandlingen var dagen efter oljan, istället för tvärt om. Då kanske jag kunnat förhandla till mig en rejäl höjning för sveda och värk. Tål att tänkas på till nästa år.
Först upptäckte jag att min stol var lite lägre än vanligt, men det är inget ovanligt. Vi har en liten kontors-tomte som ställer till med sådant ofog under nätterna, så det är inget jag blev överraskad av. Nåja jag sträckte mig ned efter spaken på sidan av stolen för att ställa in höjden. Jag nådde spaket, tog tag, och klick! sa det i ryggstödet när min sköna kontorsstol förvandlades till tandläkarstol. Det vill säga, det minsta lilla tryck mot ryggstödet och du hamnade i ryggläge framför skrivnbordet.
Nu var det ju inte särskilt skönt att sitta utan något att luta sig mot, så vartefter morgonen gick försökte jag desperat att ställa in stolen på normalläge. Vilket visade sig rätt omöjligt, eftersom funktionen "ryggläge" inte ens var något jag kände till att det fanns. Så jag slet och vred på spaken, men det hjälpte inte ett dugg.
Jag började känna mig lite trött och grusig i huvudet. Det var ju fortfarande morgon, så det är ju normaltillstånd för mig innan lunch. Men idag kände jag mig ovanligt trött. Måste bero på dålig nattsömn tänkte jag förnuftigt för mig själv. I och för sig kunde jag inte påminna mig att jag sovit så dåligt just denna natt, men i alla fall. Jag slet lite till i spaket, utan resultat.
JO men vänta, ett resultat upptäckte jag. I form av en liten fläck på golvet, av något som såg ut som symaskinsolja. Bäst att jag torkar upp det där, tänkte jag ansvarsfullt och vuxet. Så jag reste mig upp för att gå ut på toaletten och hämta några pappershanddukar.
Och vinglade till ordentligt, och gick rakt in i dörrposten.
Jag ruskade på mig, en smula förvånad av min klumpighet, och fortsatte ut på toa. Väl tillbaka på rummet inser jag att den lilla fläcken på golvet mer var en pöl, av olja. Och att hela rummet stinker av bensinångor. Jag var alltså inte trött och klumpig, utan hög. Där hade jag suttit och sniffat olja i en timme utan att haft nytta av det. Det var precis som i Trainspotting, inklusive tågen utanför mitt fönster (mitt kontorsfönster vetter mot en bangård, så så hög var jag inte).
Det blev till att toka upp oljan (krävdes många pappershanddukar), öppna fönstret för vädring (krävdes många timmar) och slutligen leta fram städarnas hink och mopp och skura golvet. Sen slirade jag ut till förmiddagsfikat och berättade glatt att jag sniffat olja på mitt rum. Jodå, jag är fortfarande anställd, och har fått löneförhöjning. Fast det hade inget med oljan att göra. Synd att att inte löneförhandlingen var dagen efter oljan, istället för tvärt om. Då kanske jag kunnat förhandla till mig en rejäl höjning för sveda och värk. Tål att tänkas på till nästa år.
måndag, september 01, 2008
Kylskåpsgrisen
På den gamla goda *host* tiden då jag var rökare upptäckte jag en av livets stora sanningar:
Det är väldigt lätt att sluta röka. Det är att inte börja igen som är svårt.
Själv slutade jag röka en gång varannan månad, i allt mellan 10 minuter och några dagar. Tills jag en dag insåg att det är patetiskt att en liten pinne av torkade löv ska styra mitt liv, och aldrig började röka igen.
Att sluta röka är enkelt som fan, i jämförelse med att sluta äta. En viktig anledning till att det är så svårt är att du dör om du inte äter. Nu har jag ju aldrig legat direkt på svältgränsen men i alla fall. En annan bidragande orsak till att det är så svårt att låta bli att äta är att ALLA GÖR DET. Grupptrycket är alltså enormt, och det går inte att undvika dåligt sällskap. Om du för 5 sekunder gör ett tankeexperiment och byter ut all mat i butiker, restauranger, reklam, på fester, i grannens kylskåp och trädgårdsland etc mot knark, och dig själv till tillfälligt botad narkoman, så vet du hur lätt det är att vara matmissbrukare. (Vilket är något helt annat än en bantare som ska gå ner de där 5 kilo de åt upp sig under sin semester på Kreta den här sommaren..)
Jag har börjat mig nya hälsosamma liv ca 14 gånger bara detta år. Numera får Maken ringa hem och försiktigt fråga om det är diet-Nazi eller Nigella som finns i hemmet, innan han vågar köpa middag. Det varierar nämligen från dag till dag. Jag överväger möjligheten till skylt utanför dörren samt något form av sms-tjänst för uppdateringar.
Men det går inte att undfly längre nu. Jag har en större klädorder som väntas hem i oktober, och tills dess måste jag se till att ha en chans att komma i alla mina nya höstkläder. Dessutom har jag ingen chans att undfly verkligheten längre. Jag kan inte gå byxlös till jobbet, och det är dit det är på väg.
Bantning är annars som hicka. Det ger folk fantastiska möjligheter att lura i dig allehanda korkade lösningar på problemet. Som att stå på händerna och dricka ett glas vatten, eller att du borde bli vettskrämd.
Bantningsmyter:
* Man ska inte äta något efter klockan 18!
Som om din kropp kan klockan, alt alla celler som binder fett i din kropp stämplar ut exakt klockan 18:00 varje dag, eftersom de tyckte att OB-ersättningen var för usel.
* Allehanda shakes är bra alternativ till mat!
Som om pulver skulle sluta smaka pulver? Det tar max 2 minuter att hälla i sig en shake (sen måste man skölja efter med något godare som tar bort smaken) och det är knappast att jämföra med att äta en riktig middag i 15 minuter där du får tugga och det smakar mat.
* Just den här dieten fungerar!
Jag ger mig fan på att det är mamman till killen som uppfann mejlvirus och spam, som kom på hur man får vuxna människor att äta kopiösa mänger av ägg/bananer/grapefrukt och tro att det ska gå bra.
* Anna Skipper är en sund människa!
Klart vi ska lite på en person som hävdar att du går upp i vikt av kaffe, och som är gift med en man som hävdar att han inte behöver äta alls. Det verkar sunt.
Anna Skipper förresten, har ni sett de bord hon dukar upp? Hon är en typisk "stå på händerna och drick vatten"-människa! Det ska alltid ätas alger och bulgur och de mest avskyvärda saker, coh mixer och drinkar som ser ut som gyttja. Vad sägs om en normal smoothie eller en färskpressad juice som du gör hemma eller något annat som är tänkbart att äta? Hur troligt är det på en skala att de människor som hon träffar, som käkar 3 chipspåsar till frukost och en halv ko till middag, helt plötsligt ska bli i det närmaste vegetarianer och sedan leva så resten av livet? Oddset hade inte ens tagit i den frågan kan jag säga. Jag lovar att INGEN av de som är med i det tv-programmet äter samma mat ett halvår efter. De tar troligen fram chipspåsarna igen så fort tv stängt dörren... och jag förstår dem.
Med den dieten är det faktiskt förvånande att ingen av deltagarna ännu kommit på idén att grilla Anna Skipper över öppen eld på gräsmattan bakom deras radhus och sedan ha barbeque. Sen kan de ta dit Gillian från den brittiska produktionen och leka "gissa bajset". Sen kommer ingen att ha någon matlust alls längre och problemet är löst.
Det är väldigt lätt att sluta röka. Det är att inte börja igen som är svårt.
Själv slutade jag röka en gång varannan månad, i allt mellan 10 minuter och några dagar. Tills jag en dag insåg att det är patetiskt att en liten pinne av torkade löv ska styra mitt liv, och aldrig började röka igen.
Att sluta röka är enkelt som fan, i jämförelse med att sluta äta. En viktig anledning till att det är så svårt är att du dör om du inte äter. Nu har jag ju aldrig legat direkt på svältgränsen men i alla fall. En annan bidragande orsak till att det är så svårt att låta bli att äta är att ALLA GÖR DET. Grupptrycket är alltså enormt, och det går inte att undvika dåligt sällskap. Om du för 5 sekunder gör ett tankeexperiment och byter ut all mat i butiker, restauranger, reklam, på fester, i grannens kylskåp och trädgårdsland etc mot knark, och dig själv till tillfälligt botad narkoman, så vet du hur lätt det är att vara matmissbrukare. (Vilket är något helt annat än en bantare som ska gå ner de där 5 kilo de åt upp sig under sin semester på Kreta den här sommaren..)
Nå, nu är det inte riktigt så illa men nära på. Jag slutade matfrossa i går natt. Idag gick jag till jobbet och åt sallad till lunch så jag har nu klarat mig i 24h. Nu är det bara resten av livet kvar.Det är dags och banta OM;
1...du ombeds hoppa ner i poolen så att dina kompisar kan surfa på vågorna.
2...du måste använda en roller för att sminka dig.
3...Viktväktarna kräver att du slutar vara medlem hos dem.
4...du stiger upp på en våg på ett nöjesfält och den säger med digital röst: "En i taget, tack".
5...busschauffören ber dig sätta dig på andra sidan mittgången för han vill inte tippa över när han svänger.
6...du suddar ut allt som står på svarta tavlan enbart genom att vända dig om i klassrummet.
7...de kastar puffat ris på ditt bröllop.
8...du trillar omkull och i dina försök att ta dig upp så vaggar du dig själv till sömns.
9...pickupens framhjul åker upp i vädret då du sätter dig på flaket.
10...du börjar använda dina hakor då fingrar och tår tagit slut när du räknar.
Jag har börjat mig nya hälsosamma liv ca 14 gånger bara detta år. Numera får Maken ringa hem och försiktigt fråga om det är diet-Nazi eller Nigella som finns i hemmet, innan han vågar köpa middag. Det varierar nämligen från dag till dag. Jag överväger möjligheten till skylt utanför dörren samt något form av sms-tjänst för uppdateringar.Men det går inte att undfly längre nu. Jag har en större klädorder som väntas hem i oktober, och tills dess måste jag se till att ha en chans att komma i alla mina nya höstkläder. Dessutom har jag ingen chans att undfly verkligheten längre. Jag kan inte gå byxlös till jobbet, och det är dit det är på väg.
Bantning är annars som hicka. Det ger folk fantastiska möjligheter att lura i dig allehanda korkade lösningar på problemet. Som att stå på händerna och dricka ett glas vatten, eller att du borde bli vettskrämd.
Bantningsmyter:
* Man ska inte äta något efter klockan 18!
Som om din kropp kan klockan, alt alla celler som binder fett i din kropp stämplar ut exakt klockan 18:00 varje dag, eftersom de tyckte att OB-ersättningen var för usel.
* Allehanda shakes är bra alternativ till mat!
Som om pulver skulle sluta smaka pulver? Det tar max 2 minuter att hälla i sig en shake (sen måste man skölja efter med något godare som tar bort smaken) och det är knappast att jämföra med att äta en riktig middag i 15 minuter där du får tugga och det smakar mat.
* Just den här dieten fungerar!
Jag ger mig fan på att det är mamman till killen som uppfann mejlvirus och spam, som kom på hur man får vuxna människor att äta kopiösa mänger av ägg/bananer/grapefrukt och tro att det ska gå bra.
* Anna Skipper är en sund människa!
Klart vi ska lite på en person som hävdar att du går upp i vikt av kaffe, och som är gift med en man som hävdar att han inte behöver äta alls. Det verkar sunt.
Anna Skipper förresten, har ni sett de bord hon dukar upp? Hon är en typisk "stå på händerna och drick vatten"-människa! Det ska alltid ätas alger och bulgur och de mest avskyvärda saker, coh mixer och drinkar som ser ut som gyttja. Vad sägs om en normal smoothie eller en färskpressad juice som du gör hemma eller något annat som är tänkbart att äta? Hur troligt är det på en skala att de människor som hon träffar, som käkar 3 chipspåsar till frukost och en halv ko till middag, helt plötsligt ska bli i det närmaste vegetarianer och sedan leva så resten av livet? Oddset hade inte ens tagit i den frågan kan jag säga. Jag lovar att INGEN av de som är med i det tv-programmet äter samma mat ett halvår efter. De tar troligen fram chipspåsarna igen så fort tv stängt dörren... och jag förstår dem.
Med den dieten är det faktiskt förvånande att ingen av deltagarna ännu kommit på idén att grilla Anna Skipper över öppen eld på gräsmattan bakom deras radhus och sedan ha barbeque. Sen kan de ta dit Gillian från den brittiska produktionen och leka "gissa bajset". Sen kommer ingen att ha någon matlust alls längre och problemet är löst.
fredag, augusti 29, 2008
Tangorabatt
Jag brukar säga att 90% av min hjärnkapacitet upptas av sångtexter och resten är lite övrigt värdelöst vetande och basala kunskaper som gång och hur man äter. Det är ingen överdrift.
Ibland råkar Maken börja sjunga på en sång (är det fler familjer som spontanskriver långa musikaler i köket?) och nynnar fram en rad eller två på en obskyr sång som ingen hört talas om. Ofta är denna sång "Gyllne morgon".
(Fråga mig inte hur det kommer sig att Maken känner till Gyllne Morgon. Att JAG gör det är inte alls konstigt, eftersom jag uppfostrats med aftonbön, söndagsskola, 3 luciatåg om året, samt gick grundskolan i en liten kommunal byskola med en f.d. kantor som lärarinna. Jag lovar att de hade mindre kristendom i friskolan. Vi fick sjunga psalmer varje morgon, och det här var på slutet av 80-talet! Åter till ämnet.)
Så, Maken tar några toner (ofta i samband med att han öppnade ögonen "och så var den dagen förstörd") och sen fyller jag i och sjunger refrängen till slut. Då ångrar han sig. Så mycket Jesus hade han inte velat ha på mogonen. Härom dagen ringde min vän Berenike. Hon hade av misstag sett ett program på tv om kristna ungdomar på läger. Kristna Göteborgska ungdomar dessutom. Som sjöng kritna sånger om "Jesus yeah yeah". Hon tyckte att det var lätt skrämmande att beskåda. Det är liksom läskigt att se så många människor som uppenbarligen är så lättledda att de kan förledas att tro på vad som helst.
Det fick mig osökt att tänka på den barnskiva jag fick av min kristna släkting. Det var en Kristen Live-barn-skiva med glada kristna barn som sjöng sånger ihop med "2 gånger Lasse". (Nej, det är inte min auktion.) Skivan innehåller klassiker som "Jag vet att Jesus är en verklighet" och "Du blir glad, du blir glad, du blir jätteglad, när Jesus i hjärtat får bo". Sångerna var ju rätt svängiga på klassiskt 80-tals manér, så jag skålade glatt med och lyssnade på skivan innan jag insåg vad jag sjöng och stängde av den kalas-förpackade hjärntvätten. Jag klarade mig från bibelskoledrömmar, men sångtexterna sitter dessvärre kvar för alltid.
Nu är det inte bara diverse kristna sånger som finns i min hjärna. Nej då.
Här hittar vi också klassiker som:
"Gå och göm din Åke-tråk"
"Varför är solen så röd"
"Killsnack"
"Give it up" (underbart sätt att promota sin egen låt!)
"ABCD" (tävlade samma år som Anna Books "ABC")
"Genom Eld"
"Bumbibjörnarna"
"Nästa weekend"
Många av låtarna sitter lika fast i min systers huvud som i mitt. Det är till exempel hennes förtjänst att jag idag kunde sjunga Eskimåvisan för min man (den var lagom mordisk, så den uppskattade han.) Trots att jag känner hennes kompetens på området "Vansinniga sånger" så tappade jag hakan idag när Pernilla Wahlgren sjöng en låt på tv, som syrran spelat hela sommaren. Jag var tvungen att ringa henne och berätta det omgående. Nu var hon inte hemma, så det blev istället hennes man som fick titta på tv med mig. Se där, jag kan plåga karlar utan att ens vara i samma landskap!
Varsågod syrran, den här är för dig!
Ibland råkar Maken börja sjunga på en sång (är det fler familjer som spontanskriver långa musikaler i köket?) och nynnar fram en rad eller två på en obskyr sång som ingen hört talas om. Ofta är denna sång "Gyllne morgon".
(Fråga mig inte hur det kommer sig att Maken känner till Gyllne Morgon. Att JAG gör det är inte alls konstigt, eftersom jag uppfostrats med aftonbön, söndagsskola, 3 luciatåg om året, samt gick grundskolan i en liten kommunal byskola med en f.d. kantor som lärarinna. Jag lovar att de hade mindre kristendom i friskolan. Vi fick sjunga psalmer varje morgon, och det här var på slutet av 80-talet! Åter till ämnet.)
Så, Maken tar några toner (ofta i samband med att han öppnade ögonen "och så var den dagen förstörd") och sen fyller jag i och sjunger refrängen till slut. Då ångrar han sig. Så mycket Jesus hade han inte velat ha på mogonen. Härom dagen ringde min vän Berenike. Hon hade av misstag sett ett program på tv om kristna ungdomar på läger. Kristna Göteborgska ungdomar dessutom. Som sjöng kritna sånger om "Jesus yeah yeah". Hon tyckte att det var lätt skrämmande att beskåda. Det är liksom läskigt att se så många människor som uppenbarligen är så lättledda att de kan förledas att tro på vad som helst.
Det fick mig osökt att tänka på den barnskiva jag fick av min kristna släkting. Det var en Kristen Live-barn-skiva med glada kristna barn som sjöng sånger ihop med "2 gånger Lasse". (Nej, det är inte min auktion.) Skivan innehåller klassiker som "Jag vet att Jesus är en verklighet" och "Du blir glad, du blir glad, du blir jätteglad, när Jesus i hjärtat får bo". Sångerna var ju rätt svängiga på klassiskt 80-tals manér, så jag skålade glatt med och lyssnade på skivan innan jag insåg vad jag sjöng och stängde av den kalas-förpackade hjärntvätten. Jag klarade mig från bibelskoledrömmar, men sångtexterna sitter dessvärre kvar för alltid.
Nu är det inte bara diverse kristna sånger som finns i min hjärna. Nej då.
Här hittar vi också klassiker som:
"Gå och göm din Åke-tråk"
"Varför är solen så röd"
"Killsnack"
"Give it up" (underbart sätt att promota sin egen låt!)
"ABCD" (tävlade samma år som Anna Books "ABC")
"Genom Eld"
"Bumbibjörnarna"
"Nästa weekend"
Många av låtarna sitter lika fast i min systers huvud som i mitt. Det är till exempel hennes förtjänst att jag idag kunde sjunga Eskimåvisan för min man (den var lagom mordisk, så den uppskattade han.) Trots att jag känner hennes kompetens på området "Vansinniga sånger" så tappade jag hakan idag när Pernilla Wahlgren sjöng en låt på tv, som syrran spelat hela sommaren. Jag var tvungen att ringa henne och berätta det omgående. Nu var hon inte hemma, så det blev istället hennes man som fick titta på tv med mig. Se där, jag kan plåga karlar utan att ens vara i samma landskap!
Varsågod syrran, den här är för dig!
onsdag, augusti 27, 2008
Vi måste prata..
Jag beklagar men det är en annan sak som vi måste avhandla när vi ändå är inne på ämnet. Dvs ämnet Carl Hamilton och Sex. Bara en sak, sen ska jag gå tillbaka till att vara mitt vanliga dygdiga och puritanska jag. *massivt hostanfall i kulissen*
När man läser böcker kan man inte låta bli att notera hur författaren beskriver (eller inte beskriver) att deras karaktärer är sexuella varelser. Det för onekligen tankarna vidare till hur författaren själv ser på sex. Jag menar nu inte att alla författare beskriver sina älsklingsfantasier i böckerna, så enkelt är det inte. Men ändå?
Hamilton har, tvärt emot vad en del verkar tro - eftersom han beskrivs som Sveriges främsta exempel på populärliteraturens manlighets praktexemplar och främsta förebild- ett dystert torftigt sexliv. Det är så "vanilla" att det är gulligt. Själva akterna är inte så mycket att orda om. Däremot vill jag orda om det sexuella språk som Hamilton och hans flickvän använder.
"Kanin, kanin!"
Säger de till varandra och tittar menande. Aldrig "Min kanin" eller "Kanin". Alltid "Kanin, kanin".
Nu frågar jag mig: Tycker JanG att det här låter sexigt? Kan han ragga upp sin fru för en tur i sänghalmen med ett smeksamt "Kanin, kanin!"?? Finns det NÅGON som den raggningsrepliken funkat för? Det låter mer som en högläsning ur "Kalle Kanin och hans vänner" än en inbjudan till ett exklusivt vuxenparty..
Var har han fått det ifrån? Är det något han själv använt? Hört någon använda? Något som berättat att han använt det? Tycker han att det är sexigt, eller är det meningen att framställa hjälten Hamilton som en nolla på sexområdet? Han JanG i själva verket suttit och skrockat förnöjt när han präntat ned vilken extremt korkad replik som Hamilton ska använda på Tess?
Tess är för övrigt amerikanska. Repliken blir inte bättre på engelska:
"Rabbit, rabbit". Det låter mer som en padda än en sexinvit. Inte för att amerikanare är kända för att vara så speciellt kvalitétsmedvetna, men jag tror inte repliken hade gått hem där heller.
Men sammanfattningsvis kan vi i alla fall säga att det finns goda skäl till att inte vilja bli förförd av Carl Gustav Gilbert Hamilton.
tisdag, augusti 26, 2008
Tonårskriser och deras offer
Jag läste tidningen igår och greps av en allvarlig oro för en av mina medmänniskor. Jessica Zandén, vad är det för liv du levt?
(Känsliga öron och ögon avbryter sin läsning här. Inlägget innehåller s.k. runda ord. Så vad kommer att vinna? Prydheten eller nyfikenheten?) ;-)
Uppenbarligen är utelivet så väl som familjelivet en jobbig upplevelse för Zandén. När hon går på fest så är hon inte längre festens medelpunkt, och hon surar upprört över att 30-åriga fäder fokuserar på att ta hand om sitt barn istället för att flörta med henne och hennes polare. Medelålders kvinnor som valde fel män en gång och nu skilt sig och ska ta igen allt det där som de sa nej till för 20 år sedan. Bara för att upptäcka att ingen tycker att det är trevligt med 40-åriga kvinnor som vill vara fjortis.
Så berövad sitt femitreknull går Zandén hem och skrivet att brandtal mot den normala vuxna mannen. Hon talar sig varm för en manstyp som hon beskriver som otrogen, våldsam och gärna får han skita i sina barn också. Mums.
Vet du, den mannen får du behålla för dig själv Zandén. Det finns en anledning till att de finns så få kvar förstår du. Det är nämligen så att de flesta kvinnor inte vill ha en karl som sätter på andra bakom din rygg och skyller på naturen och arvsanlag. Vi normla människor tycker inte att ett knytnävsslag kan vara ömsint.
Vet du Zandén, om du fick ett trist sexliv så är det ditt problem. Det är ditt eget val. Det står var och en fritt om de vill vara ett helt rugbylag i sovrummet, eller om de vill köpa på sig fler piskor än Cirkus Scott. Men du kan aldrig få mig att gå med på att lösningen på ditt trista äktenskap är mer otrohet, och ni kommer inte att få det bättre för att din man slår dig så fort ni tjafsar om toalettlocket. Den som inte kan se skillnad på s/m och misshandel är inte mogen för sex alls. Men är man fjortis så är man. Det hör väl till.
Malin Wollin skrev för en tid sedan ett intelligent inlägg om att visst finns det kvinnor som vill ha svin till pojkvänner, men det är enbart de kvinnor som är för unga/osäkra och med så dålig självkänsla att de inte tycker att de förtjänar bättre.
När Jessica Zandén och hennes nyskilda polare kommit ur sin tonårskris kommer de förhoppningsvis också att inse sitt värde och vilja ha en man som beter sig som en man och inte som en galen apa. Vi hoppas det.
(Det visade sig sedan att artikeln skulle ha handlat om Jan Guillous nya roman samt hans karaktär Carl Hamilton. Jag tror inte att någon som läst dyngan kan få fram vad Zandén egentligen tycker om Hamilton. Är han för trogen alt otrogen? Slår han inte tillräckligt många kvinnor? Har Zandén/Gyllenhammar ens LÄST en Hamiltonbok?)
(Känsliga öron och ögon avbryter sin läsning här. Inlägget innehåller s.k. runda ord. Så vad kommer att vinna? Prydheten eller nyfikenheten?) ;-)
Uppenbarligen är utelivet så väl som familjelivet en jobbig upplevelse för Zandén. När hon går på fest så är hon inte längre festens medelpunkt, och hon surar upprört över att 30-åriga fäder fokuserar på att ta hand om sitt barn istället för att flörta med henne och hennes polare. Medelålders kvinnor som valde fel män en gång och nu skilt sig och ska ta igen allt det där som de sa nej till för 20 år sedan. Bara för att upptäcka att ingen tycker att det är trevligt med 40-åriga kvinnor som vill vara fjortis.
Så berövad sitt femitreknull går Zandén hem och skrivet att brandtal mot den normala vuxna mannen. Hon talar sig varm för en manstyp som hon beskriver som otrogen, våldsam och gärna får han skita i sina barn också. Mums.
Vet du, den mannen får du behålla för dig själv Zandén. Det finns en anledning till att de finns så få kvar förstår du. Det är nämligen så att de flesta kvinnor inte vill ha en karl som sätter på andra bakom din rygg och skyller på naturen och arvsanlag. Vi normla människor tycker inte att ett knytnävsslag kan vara ömsint.
Vet du Zandén, om du fick ett trist sexliv så är det ditt problem. Det är ditt eget val. Det står var och en fritt om de vill vara ett helt rugbylag i sovrummet, eller om de vill köpa på sig fler piskor än Cirkus Scott. Men du kan aldrig få mig att gå med på att lösningen på ditt trista äktenskap är mer otrohet, och ni kommer inte att få det bättre för att din man slår dig så fort ni tjafsar om toalettlocket. Den som inte kan se skillnad på s/m och misshandel är inte mogen för sex alls. Men är man fjortis så är man. Det hör väl till.
Malin Wollin skrev för en tid sedan ett intelligent inlägg om att visst finns det kvinnor som vill ha svin till pojkvänner, men det är enbart de kvinnor som är för unga/osäkra och med så dålig självkänsla att de inte tycker att de förtjänar bättre.
När Jessica Zandén och hennes nyskilda polare kommit ur sin tonårskris kommer de förhoppningsvis också att inse sitt värde och vilja ha en man som beter sig som en man och inte som en galen apa. Vi hoppas det.
(Det visade sig sedan att artikeln skulle ha handlat om Jan Guillous nya roman samt hans karaktär Carl Hamilton. Jag tror inte att någon som läst dyngan kan få fram vad Zandén egentligen tycker om Hamilton. Är han för trogen alt otrogen? Slår han inte tillräckligt många kvinnor? Har Zandén/Gyllenhammar ens LÄST en Hamiltonbok?)
fredag, augusti 15, 2008
När män gör bort sig.
Ibland gör män bort sig. Tex genom att inte ha ett korrekt svar på frågan:
"Ser jag tjock ut i den här?" (Svaret är tveklöst "NEJ! Du är jättefin.")
Andra exempel kan vara att köra med raggningsrepliker av typen "Fan vad båa ögen du har, inte för att jag gillar båa ögon men jag har en kompis som gör det." eller "Din pappa måste vara bagare, Finare brön' har jag nog aldrig sett."
(Den bästa raggningsreplik jag hört talas om är tveklöst: "Ursäkta mig.. vilken raggningsreplik funkar bäst på dig?")
Eller så kan man ge sin fru en länk som man sedan bittert ångrar att man någonsin delade med sig av. Hon har nämligen spelat den om och om igen under dagen. Och dansat till den, som "The Supremes".
http://www.iloveegg.com/egg_english.htm
"Ser jag tjock ut i den här?" (Svaret är tveklöst "NEJ! Du är jättefin.")
Andra exempel kan vara att köra med raggningsrepliker av typen "Fan vad båa ögen du har, inte för att jag gillar båa ögon men jag har en kompis som gör det." eller "Din pappa måste vara bagare, Finare brön' har jag nog aldrig sett."
(Den bästa raggningsreplik jag hört talas om är tveklöst: "Ursäkta mig.. vilken raggningsreplik funkar bäst på dig?")
Eller så kan man ge sin fru en länk som man sedan bittert ångrar att man någonsin delade med sig av. Hon har nämligen spelat den om och om igen under dagen. Och dansat till den, som "The Supremes".
http://www.iloveegg.com/egg_english.htm
tisdag, augusti 05, 2008
Hjärngympa
Jag är tillbaka på jobbet igen, med äckligt Skånerost-kaffe och min vanliga Train-spotting. Det senare är faktiskt något positivt, jag gillar att se på tågen som åker förbi. Det ger en känsla av lugn och kontroll. Känner mig lite som en uggla som övervakar att tågen kommer som de ska.
3. Vem fick du ditt senaste sms ifrån?
13. Vem är du avundsjuk på? Eller vilka?
Jag är avundssjuk på alla som har mer pengar eller är smalare än jag. det innebär däremot inte att jag inte unnar dem det, eller att jag orkar tänka på det varje dag. Jag har tvärtom blivit extremt bra på att vara lycklig även på min pisslön och med mina gigantiska höfter.
16. Mat som du aldrig någonsin kommer att äta? Orsak?
17. Offentlig person som du skulle vilja ta dig ett snack med?
Men hjärnan är givetvis trögstartad efter semestern, så därför får det bli ett frågeformulär igen. Denna gång hämtat från Fotbollsfrun:
1. Vad åt du till frukost?
Fyra rostade Rasker med philadelphiaost, skinka och gurka. Drack till det en halvliter FUN lemon.
2. Lägg ut den senaste bilden du tagit på dig själv. Obs! Bara du själv får figurera på bilden.
Visst ser ni att det är jag?!
3. Vem fick du ditt senaste sms ifrån?
Min man. Han var ute och tumlade runt i måndagskväll och skickade ett gulligt "Ålskar dig" till sin fru.
4. Vilken färg har din dator?
Svart och blodröd. Den heter Dragon (det står på).
5. När var du arg senast?
När en medelålders-tant inte fattade att hon stod i vägen när vi skulle ut från Bion.
6. Ditt bästa minne från skoltiden?
Flöjtlektionerna.
7. Ditt sämsta minne från skoltiden.
Mattelektionerna. Jag avskydde matte.
8. Yoga eller löpning?
Yoga givetvis. Då kan man åtminstone behålla illusionen av att man sitter stilla och inte motionerar. Springer gör man för att hinna med bussen eller för att fly från mördare.
9. Spaghetti Bolognese eller Oxfilé provencale?
Oxfilé. Men det blir fisk till middag idag.
10. Vilka tidningar läser du regelbundet?
Aftobladet, Expressen, Sydsvenskan, Ernie, Metro, City samt 2st lokaltidningar från mina gamla hemtrakter.
11. Favoritkaraktär i deckare? Böcker, teve eller film... your choice.
Lisbeth Salander från Stieg Larssons triologi, eller Barnaby från "Morden i Midsummer".
Så olika som två personer kan vara. Eller mina mans och kvinnoideal kanske?
12. Teveprogram du aldrig missar? Och om du gör det så ser du till att spela in eller kollar reprisen.
Allsången och Melodifestivalen. Annars ser jag "Gilmore Girls" om och om igen. Två nya serier jag gillar är "Swingtown" (sänds ej i Sverige) och ett bygga-hus-projekt-program som går på 9:an på torsdagar. Vansinniga människor bygger vansinniga hus. Pengarna tar slut, de bygger fel och det slutar alltid med att huset står halvfärdigt ett år senare när det är dags att göra "Återblicksprogrammet". Det är en skön bekräftelse på varför vi aldrig ska köpa ett renoveringsobjekt
13. Vem är du avundsjuk på? Eller vilka?
Jag är avundssjuk på alla som har mer pengar eller är smalare än jag. det innebär däremot inte att jag inte unnar dem det, eller att jag orkar tänka på det varje dag. Jag har tvärtom blivit extremt bra på att vara lycklig även på min pisslön och med mina gigantiska höfter.
14: Din bästa revansch?
Att jag tog min ifrån skitorten jag växte upp på, och kom in på högskolan och hittade en lägenhet i storstan trots att alla sa hur svårt det skulle vara. Varje gång jag berättade det för någon på hemorten så såg de ut som ättika i ansiktet och sa "men det är så svåååårt att få lägenhet där". Som om jag inte visste det. Jag tog mig ifrån helvetet. det gjorde inte ni. In your face.
Att jag tog min ifrån skitorten jag växte upp på, och kom in på högskolan och hittade en lägenhet i storstan trots att alla sa hur svårt det skulle vara. Varje gång jag berättade det för någon på hemorten så såg de ut som ättika i ansiktet och sa "men det är så svåååårt att få lägenhet där". Som om jag inte visste det. Jag tog mig ifrån helvetet. det gjorde inte ni. In your face.
15. Din bästa chef ever respektive din sämsta?
Min sämsta chef var på städbolaget. Hon var bitter och sur och bara ett år äldre än jag. Hon var gniden och uppmuntrade ingen till någonting. Jag höll mig ur vägen helt enkelt.
Min bästa är min nuvarande. Lätt virrig och tar ibland på sig att göra saker som sedan aldrig görs, men hon är glad och trevlig och mån om dem som jobbar här.
Jag har inget emot att en chef målar naglarna en hel dag, så länge hon inte är i vägen för mitt jobb, klagar på det jag gör eller är dryg. Alla chefer har sina sidor.
Min bästa är min nuvarande. Lätt virrig och tar ibland på sig att göra saker som sedan aldrig görs, men hon är glad och trevlig och mån om dem som jobbar här.
Jag har inget emot att en chef målar naglarna en hel dag, så länge hon inte är i vägen för mitt jobb, klagar på det jag gör eller är dryg. Alla chefer har sina sidor.
16. Mat som du aldrig någonsin kommer att äta? Orsak?
Inälvsmat. För att jag aldrig tänker bli så fattig.
17. Offentlig person som du skulle vilja ta dig ett snack med?
Jan Guillou. Tror att han är mycket trevligare än han verkar.
18. Kaffe eller te?
Kaffe.
19. Skostorlek?
38
20. Hur ofta är du på IKEA?
En gång varannat år. Jag blir yr och stressad av Ikea.
21. Om du hade fem miljoner över... vad skulle du då köpa? Och du var tvungen att köpa något annars skulle de försvinna...
Ett vackert, stort hus. Möbler. Böcker. Bil (Chryslern nedan är min drömbil). Tårta.
Ett vackert, stort hus. Möbler. Böcker. Bil (Chryslern nedan är min drömbil). Tårta.
torsdag, juli 17, 2008
Konstiga familjer
Som vanligt så läser jag på olika plank på nätet för att fördriva min tid. Internet är en aldrig sinande källa till att få kännedom om exakt hur vansinniga människor är.
Det kan handla om familjer som är naturister, begagnar sig av "stjärthandduk" eller som diskar med trosorna på huvudet. Människor ÄR inte normala, vi bara tror det. Alla är fullblodsidioter, på sitt sätt. I den här familjen skäller vi på katten på tyska, spontanskapar en musikal om dagen samt sover med fläkt+talbok samt öppet fönster även på vintern. Oavsett väderlek.
Ramlade över en kort enkät i ämnet som jag tänkte besvara (ursprung ThePalegreenwoman):
1. Vad är det konstigaste du har i handväskan (ryggsäcken, jackfickorna ...)?
En Ipren-mannen i gummi. Han följde med mina jobbnycklar när jag fick dem, och sitter alltså på nyckelringen.
2. Vad är det konstigaste du har i kylskåpet? Vad gör det i ditt kylskåp?
Medel mot blodflöde med något konstigt namn jag inte ens klarar av att skriva. Det är iaf till för att stoppa näsblod av den värre sorten.
3. Vad är den konstiga raggningsrepliken du har fått?
"Jag är kär i dig, och tycket du är skitfin. Jag kan inte hjälpa det, jag tycker så. Min kompis X och de säger att du är ful och att jag ska glömma dig, men jag kan inte det. Han säger att du inte är något att ha, och jag vet det, men jag kan inte glömma dig iaf!" (Behöver jag påtala att den inte gick hem?)
4. Vad är det märkligaste du har i din bil? (verktyg som du inte vet vad det är gills inte)
Har ju ingen bil kvar nu, men då var det en stor blommig vaxduk. Den hade pappa lagt dit ifall man behövde meka med bilen och behöva lägga sig på vägen.
5. Vad är den konstigaste souvenir du har och varför gör du dig inte av med den?
haha. En liten groda från Sofiero slott som jag har i ett tittskåp. Jag köpte den dit så den är egentligen inte konstig eller i vägen. Har praktiskt taget inga sombreros eller liknande som platsar i kategorin konstiga souvenirer.
De flesta familjer har eller gör saker som är fullständigt vrickade för deras besökare.
När jag var liten reagerade jag på en familj som aldrig diskade stekpannan utan stekte i samma fett om och om igen. Om det var fiskpinnar på måndagen och pannkakor på tisdagen så vågar jag inte tänka på hur de skulle ha smakat...
En annan familj var besatt av Elvis och hade hundratals Elvisprylar och bilder.
Hos en familj hade de kaniner som fick springa fritt inomhus och bajsade på heltäckningsmattan, och det städades relativt sällan.
När jag var och lekte hos en kompis så "fick" man inte gå hem förrän man städat deras rum, även om mina föräldrar stod och väntade på mig. Och de barnen var själva inte speciellt snabba på att städa. Det tyckte jag var extremt konstigt, för hade jag haft någon som lekte hos mig så fick jag minsann städa efter mina gäster.
Tänk om man skulle göra så där i vuxenlivet? Bjuda till middag hemma och sedan när taxin står på gatan och tickar så säger värdinnan:
-"Nehej ni får minsann hjälpa till att städa undan här innan ni går, för ni har faktiskt också varit med och festat! Om Tage dammsuger så plockar Elsa av bordet och diskar!"
Som vuxen råkar man också ut för "Konstiga" saker. Människor som har det så välstädat att de har virkade små vita dukar under kaffebryggaren, det tycker jag är konstigt. Här kokar vi kanske 4-5 pannor på en dag, så den duken skulle vara fin i kanske 10 sekunder.
Nu för tiden så finns det ju en hel del tv-program för den som vill fördjupa sig i människor som är konstiga. "Sveriges skönaste människor" med Philip och Fredrik, eller varför inte "Outsiders" på Femman. Men de här programmen är nästa lite för konstiga. Jag tycker att det är roligare med "normala" människor som är konstiga fast det kanske inte märks vid första intrycket. Sådant kan man få se om man tittar på program som "Sverige campar". Där var det bland annat en trevlig musikerfamilj som tog med sig en stor harpa (!) i husvagnen, och ett äldre par som hade med sig ett urval av sina porslinsdocker i husvagnen. De hade nog "bara" tagit med sig ett 30-tal... hela förtältet och husvagnen var full.
Min nya favorit är den danska realityserien "Baronessan" som går på 2:an rätt sent. Man får följa den danska unga Baronessan när hon handlar, planerar barndop och inreder sitt hem. Hon är lagom konstig.
Det kan handla om familjer som är naturister, begagnar sig av "stjärthandduk" eller som diskar med trosorna på huvudet. Människor ÄR inte normala, vi bara tror det. Alla är fullblodsidioter, på sitt sätt. I den här familjen skäller vi på katten på tyska, spontanskapar en musikal om dagen samt sover med fläkt+talbok samt öppet fönster även på vintern. Oavsett väderlek.
Ramlade över en kort enkät i ämnet som jag tänkte besvara (ursprung ThePalegreenwoman):
1. Vad är det konstigaste du har i handväskan (ryggsäcken, jackfickorna ...)?
En Ipren-mannen i gummi. Han följde med mina jobbnycklar när jag fick dem, och sitter alltså på nyckelringen.
2. Vad är det konstigaste du har i kylskåpet? Vad gör det i ditt kylskåp?
Medel mot blodflöde med något konstigt namn jag inte ens klarar av att skriva. Det är iaf till för att stoppa näsblod av den värre sorten.
3. Vad är den konstiga raggningsrepliken du har fått?
"Jag är kär i dig, och tycket du är skitfin. Jag kan inte hjälpa det, jag tycker så. Min kompis X och de säger att du är ful och att jag ska glömma dig, men jag kan inte det. Han säger att du inte är något att ha, och jag vet det, men jag kan inte glömma dig iaf!" (Behöver jag påtala att den inte gick hem?)
4. Vad är det märkligaste du har i din bil? (verktyg som du inte vet vad det är gills inte)
Har ju ingen bil kvar nu, men då var det en stor blommig vaxduk. Den hade pappa lagt dit ifall man behövde meka med bilen och behöva lägga sig på vägen.
5. Vad är den konstigaste souvenir du har och varför gör du dig inte av med den?
haha. En liten groda från Sofiero slott som jag har i ett tittskåp. Jag köpte den dit så den är egentligen inte konstig eller i vägen. Har praktiskt taget inga sombreros eller liknande som platsar i kategorin konstiga souvenirer.
De flesta familjer har eller gör saker som är fullständigt vrickade för deras besökare.
När jag var liten reagerade jag på en familj som aldrig diskade stekpannan utan stekte i samma fett om och om igen. Om det var fiskpinnar på måndagen och pannkakor på tisdagen så vågar jag inte tänka på hur de skulle ha smakat...
En annan familj var besatt av Elvis och hade hundratals Elvisprylar och bilder.
Hos en familj hade de kaniner som fick springa fritt inomhus och bajsade på heltäckningsmattan, och det städades relativt sällan.
När jag var och lekte hos en kompis så "fick" man inte gå hem förrän man städat deras rum, även om mina föräldrar stod och väntade på mig. Och de barnen var själva inte speciellt snabba på att städa. Det tyckte jag var extremt konstigt, för hade jag haft någon som lekte hos mig så fick jag minsann städa efter mina gäster.
Tänk om man skulle göra så där i vuxenlivet? Bjuda till middag hemma och sedan när taxin står på gatan och tickar så säger värdinnan:
-"Nehej ni får minsann hjälpa till att städa undan här innan ni går, för ni har faktiskt också varit med och festat! Om Tage dammsuger så plockar Elsa av bordet och diskar!"
Som vuxen råkar man också ut för "Konstiga" saker. Människor som har det så välstädat att de har virkade små vita dukar under kaffebryggaren, det tycker jag är konstigt. Här kokar vi kanske 4-5 pannor på en dag, så den duken skulle vara fin i kanske 10 sekunder.
Nu för tiden så finns det ju en hel del tv-program för den som vill fördjupa sig i människor som är konstiga. "Sveriges skönaste människor" med Philip och Fredrik, eller varför inte "Outsiders" på Femman. Men de här programmen är nästa lite för konstiga. Jag tycker att det är roligare med "normala" människor som är konstiga fast det kanske inte märks vid första intrycket. Sådant kan man få se om man tittar på program som "Sverige campar". Där var det bland annat en trevlig musikerfamilj som tog med sig en stor harpa (!) i husvagnen, och ett äldre par som hade med sig ett urval av sina porslinsdocker i husvagnen. De hade nog "bara" tagit med sig ett 30-tal... hela förtältet och husvagnen var full.
Min nya favorit är den danska realityserien "Baronessan" som går på 2:an rätt sent. Man får följa den danska unga Baronessan när hon handlar, planerar barndop och inreder sitt hem. Hon är lagom konstig.
tisdag, juli 15, 2008
Babysteps
(Så nu börjar vi igen. Ett steg i taget. Det har ju "bara" gått ett halvår sedan jag skrev senast. LIte ringrostig bara. Bara skriv något så går det av sig själv, nu är du ju ändå här. Visst det tog sin tid, men med tanke på att jag har semester och inte ens fått tummen ur arslet tillräckligt länge för att ha "hunnit" måla om mina naglar på fyra dagar så ska jag inte ställa för stora krav. Bara jag skriver något. Okej?)
Meg Ryans ansikte. Fan vad har människan gjort?! Hon ser ut som Jokern!! Hon hade en vacker amorbåge på överläppen på den tiden då hon var sömnlös med Tom Hanks. Numera finns det inte ett veck i hela ansiktet på henne. Glöm Donatella Versace (för hon var faktiskt inte snygg till att börja med) för Meg Ryan är verkligen Postergirl för varför man ska ge fan i botox.
Jag har semester. Halva semestern har gått. Jag har panik. Men på ett skönt sätt. Jag sover länge, vänder helt på dygnet, äter god mat, dricker vin och läser en pocketbok om dagen. Nej jag gör inget vettigt, inte idag heller. Faktum är att jag planerar att göra så få vettiga saker som möjligt under den här semestern. Helst ingen alls. (Hur många fick hjärtattack nu, upp med en hand? Inte ens lite halsbränna när jag sa att jag vänt på dygnet, eller att jag sover ca 12 timmar om dagen? Kom igen nu, jag vet att ni alla är emotionella bondmoror och anser att det är förkastligt att inte stiga upp vid klockan 6 och vara redo ifall det skulle finnas en ko att mjölka..)
Aaah, min första betalda semester. Första gången sedan mellanstadiet då jag varit ledig i flera veckor mitt på sommaren MED betalning och ingen som kräver att jag ska göra något. För visst vad jag ledig även under högstadiet och gymnasiet, men då ansågs man ändå som omoralisk om man inte skaffade sig ett sommarjobb. Gå och dra benen efter sig i flera veckor minsann!
Det är lite som med det här att kassörskan varje gång vi handlar försöker övertala oss att köpa färre plastkassar, eller åtminstone så måste hon blänga lite på oss när vi frotterar oss i vår lyx. För hjälp, inte kan man ta en extra plastkasse! Man måste ta så få man kan, och packa dem så fulla att minst en går sönder på vägen hem. Man måste tappa matvaror på gatan som man får bära hem i famnen. Man måste lida. Man måste göra vardagslivet så besvärligt man kan, och man måste bygga verandor eller en bastu på semestern, eller åtminstone bråka sönder den så att man ligger i skilsmässa i september. Man måste vänta med att njuta av livet tills något odefinerbart sedan, troligen är det pensionen man syftar på. Och när man är pensionär så är man upptagen med att spara pengar till sin begravning så då måste man minsann snåla och bara ha det 17 grader varmt inomhus.
Dessutom så måste man GÅ UT på sin semester. För när solen skiner så är det bara psyksjuka som inte går ut. Psyksjuka och omoraliska människor som inte kan stava till Luther. Det är ohyggligt provocerande att säga till folk att man hatar solen och värmen och inte alls är ledsen för att det regnar. Man måste ta vara på vädret!
Men jag vägrar. Jag tänker njuta av livet nu. Jag tänker sova bort hela mitt liv, slösa med semestertimmar genom att läsa något så föga moraliskt uppbyggligt och inte alls utvecklande som Harlequin-romaner. Jag tänker dricka vin fast det är tisdag och jag tänker sova hela dagen och gå upp så jag precis hinner till affären innan den stänger klockan 18. Jag tänker komma tillbaka till jobbet och vara ännu fetare än när jag lämnade det och jag tänker inte bry mig ett skit. Eventuellt tänker jag inte ens klä på mig de närmaste 12 dagarna.
Det här är MIN semester. Och jag tänker ha en nästa år också.
Meg Ryans ansikte. Fan vad har människan gjort?! Hon ser ut som Jokern!! Hon hade en vacker amorbåge på överläppen på den tiden då hon var sömnlös med Tom Hanks. Numera finns det inte ett veck i hela ansiktet på henne. Glöm Donatella Versace (för hon var faktiskt inte snygg till att börja med) för Meg Ryan är verkligen Postergirl för varför man ska ge fan i botox.
Jag har semester. Halva semestern har gått. Jag har panik. Men på ett skönt sätt. Jag sover länge, vänder helt på dygnet, äter god mat, dricker vin och läser en pocketbok om dagen. Nej jag gör inget vettigt, inte idag heller. Faktum är att jag planerar att göra så få vettiga saker som möjligt under den här semestern. Helst ingen alls. (Hur många fick hjärtattack nu, upp med en hand? Inte ens lite halsbränna när jag sa att jag vänt på dygnet, eller att jag sover ca 12 timmar om dagen? Kom igen nu, jag vet att ni alla är emotionella bondmoror och anser att det är förkastligt att inte stiga upp vid klockan 6 och vara redo ifall det skulle finnas en ko att mjölka..)
Aaah, min första betalda semester. Första gången sedan mellanstadiet då jag varit ledig i flera veckor mitt på sommaren MED betalning och ingen som kräver att jag ska göra något. För visst vad jag ledig även under högstadiet och gymnasiet, men då ansågs man ändå som omoralisk om man inte skaffade sig ett sommarjobb. Gå och dra benen efter sig i flera veckor minsann!
Det är lite som med det här att kassörskan varje gång vi handlar försöker övertala oss att köpa färre plastkassar, eller åtminstone så måste hon blänga lite på oss när vi frotterar oss i vår lyx. För hjälp, inte kan man ta en extra plastkasse! Man måste ta så få man kan, och packa dem så fulla att minst en går sönder på vägen hem. Man måste tappa matvaror på gatan som man får bära hem i famnen. Man måste lida. Man måste göra vardagslivet så besvärligt man kan, och man måste bygga verandor eller en bastu på semestern, eller åtminstone bråka sönder den så att man ligger i skilsmässa i september. Man måste vänta med att njuta av livet tills något odefinerbart sedan, troligen är det pensionen man syftar på. Och när man är pensionär så är man upptagen med att spara pengar till sin begravning så då måste man minsann snåla och bara ha det 17 grader varmt inomhus.
Dessutom så måste man GÅ UT på sin semester. För när solen skiner så är det bara psyksjuka som inte går ut. Psyksjuka och omoraliska människor som inte kan stava till Luther. Det är ohyggligt provocerande att säga till folk att man hatar solen och värmen och inte alls är ledsen för att det regnar. Man måste ta vara på vädret!
Men jag vägrar. Jag tänker njuta av livet nu. Jag tänker sova bort hela mitt liv, slösa med semestertimmar genom att läsa något så föga moraliskt uppbyggligt och inte alls utvecklande som Harlequin-romaner. Jag tänker dricka vin fast det är tisdag och jag tänker sova hela dagen och gå upp så jag precis hinner till affären innan den stänger klockan 18. Jag tänker komma tillbaka till jobbet och vara ännu fetare än när jag lämnade det och jag tänker inte bry mig ett skit. Eventuellt tänker jag inte ens klä på mig de närmaste 12 dagarna.
Det här är MIN semester. Och jag tänker ha en nästa år också.
lördag, februari 09, 2008
Vill du läsa schlager?
Så kan du hitta alla mina hett efterlängtade åsikter på "Miss Decibell"!
Där kommer jag att kommentera melodifestivalen under våren. Efter kvällens start finns en hel del att säga...
Där kommer jag att kommentera melodifestivalen under våren. Efter kvällens start finns en hel del att säga...
fredag, februari 08, 2008
Mellanspel
Äntligen helg! Den här helgen blir det lugnt. Jag ska städa och se på Melodifestivalen och vila. Nästa helg får vi besök och helgen därefter ska jag åka och hälsa på släkten och gå på 70-årskalas. Fullt upp alltså. I väntan på ett vettigare inlägg får ni här ett litet mellanspel...
Vad gjorde du för tio år sedan?
Idag för tio år sedan var det alltså 1998. Då bodde jag hemma och gick i gymnasiet. Troligen hade jag matlagning i restaurangköket den fredagen (gick HR) och sedan drack jag troligen något alkoholhaltigt på kvällen på mitt 18-årsparty. Herregud så länge sedan...
Vad gjorde du för ett år sedan?
Då jobbade jag på samma jobb som nu och planerade som bäst vårt bröllop och hängde på bröllops-siter.
Fem snask du gillar:
Choklad, ostbågar, vetebröd, glass och efterrätter. Vanligt smågodis är jag inte alls intresserad av.
Fem sånger du kan hela texten utantill:
Kan troligen iaf 500 låtar helt igenom. Min hjärna upptas till 90% av gamla låttexter. Jag beklagar bara att jag inte lär mig lika snabbt numer som när jag var liten :-/
Låtarna på vårt bröllop absolut:
* "The broken road" (Rascall Flatts)
* "Anthem" (Tomy Körberg)
* "Somebody" (depeche Mode)
* "Som en saga" (Victoria Krantz)
* "Kärleken återvänder" (Sandra Dahlberg)
Vad skulle du göra om du var miljonär?
Byta jobb, köpa hus, köpa kläder, köpa bil, ha kalas, ge presenter, uppgradera vårt datorpark..
Sen skulle jag köpa glass för 2000kr och ställa mig och dela ut till folk bara för att det är kul att göra folk glada.
Tre dåliga vanor:
Föredrar att göra saker själv eftersom andra inte gör det lika bra...(delegering, vad är det?)
Äter för mycket skräp.
Är ofta väldigt kategorisk. Speciellt framför morgon-tv.
Fem saker du gillar att göra:
Sjunga
Sova
Se på film
Läsa böcker
Kramas
Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa:
Cityshorts
Leopardtights (se tidigare inlägg)
Crocks
Päls
Insvängda jeans/stuprörsjeans (jag ser inte klok ut i det)
Fem favoritsaker:
Datorn
Vigsel+förlovningsringarna
Alla böcker
De nya tavlorna i köket med "Borta med vinden" och "Mary Poppins" på.
Sängen! (en timmes sömn är en timme väl nyttjad)
Vad gjorde du för tio år sedan?
Idag för tio år sedan var det alltså 1998. Då bodde jag hemma och gick i gymnasiet. Troligen hade jag matlagning i restaurangköket den fredagen (gick HR) och sedan drack jag troligen något alkoholhaltigt på kvällen på mitt 18-årsparty. Herregud så länge sedan...
Vad gjorde du för ett år sedan?
Då jobbade jag på samma jobb som nu och planerade som bäst vårt bröllop och hängde på bröllops-siter.
Fem snask du gillar:
Choklad, ostbågar, vetebröd, glass och efterrätter. Vanligt smågodis är jag inte alls intresserad av.
Fem sånger du kan hela texten utantill:
Kan troligen iaf 500 låtar helt igenom. Min hjärna upptas till 90% av gamla låttexter. Jag beklagar bara att jag inte lär mig lika snabbt numer som när jag var liten :-/
Låtarna på vårt bröllop absolut:
* "The broken road" (Rascall Flatts)
* "Anthem" (Tomy Körberg)
* "Somebody" (depeche Mode)
* "Som en saga" (Victoria Krantz)
* "Kärleken återvänder" (Sandra Dahlberg)
Vad skulle du göra om du var miljonär?
Byta jobb, köpa hus, köpa kläder, köpa bil, ha kalas, ge presenter, uppgradera vårt datorpark..
Sen skulle jag köpa glass för 2000kr och ställa mig och dela ut till folk bara för att det är kul att göra folk glada.
Tre dåliga vanor:
Föredrar att göra saker själv eftersom andra inte gör det lika bra...(delegering, vad är det?)
Äter för mycket skräp.
Är ofta väldigt kategorisk. Speciellt framför morgon-tv.
Fem saker du gillar att göra:
Sjunga
Sova
Se på film
Läsa böcker
Kramas
Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa:
Cityshorts
Leopardtights (se tidigare inlägg)
Crocks
Päls
Insvängda jeans/stuprörsjeans (jag ser inte klok ut i det)
Fem favoritsaker:
Datorn
Vigsel+förlovningsringarna
Alla böcker
De nya tavlorna i köket med "Borta med vinden" och "Mary Poppins" på.
Sängen! (en timmes sömn är en timme väl nyttjad)
tisdag, februari 05, 2008
Åldersnoja.
Om mindre än en timme blir jag ett år äldre. Jag närmar mig trettio med stormsteg (även om det är några år kvar). Maken gnuggar händerna och ser fram emot att få bjuda igen, efter alla mina retsamma skratt när han åldersnojade runt/innan 30-årsdagen. han har sett fram emot den här dagen i flera år.
Det är inte utan att jag börjat räkna ner mot den stora dagen (30 ÄR stort). Jag försöker värja mig med att Maken alltid kommer att vara flera år äldre, men det biter inte på honom.. han ser lika nöjd ut iaf. Nåja, jag har målat in mig i det här hörnet under flera år så jag gissar att "I had it coming.."
Får man säga så längre förresten? Nu när man närmar sig trettio och för länge sedan passerat "ungdomsåldern" till och med på SJ som är extra förlåtande på den punkten... Är det inte lite väl "tonårigt" att slänga in engelska sådär? Bäst att lägga av med det.
Annat man måste ge upp efter trettio:
* Rosa. Allt i rosa måste bort. Man får inte ha rosa kläder efter 30. Det är ungefär lika snyggt som leopart är sexigt på en dam i 70-årsåldern. Ser ni skillnaden??!!
* Tofsar. Tofsar och flätor är numera enbart okej om man målar hus alternativt föder barn. Möjligtvis kan jag komma undan denna regeln om jag förvandlar mig till indian, men jag är så blek så det är aldrig någon som går p att jag har ett så spännande förflutet.
Väntar jag 10 år till så måste jag dessutom klippa av mig håret, har jag hört. Prinsessan Leia-frisyr ska vi inte ens prata om! (Inte för att jag någonsin haft det men iaf..)
* Gympaskor. Nu måste man gå i klackskor alternativt slå in på den foträta vägen. Min mamma kommer iaf att bli glad, hon har väntat på den dagen sedan jag började 7:an.
(Visste ni för övrigt att om man gör en bildsökning på "ålderskris" i Google så får man på första sidan fram två bilder som länkar direkt till denna blogg...)
* Jag får inte längre läsa böcker som "Harry Potter" och "Eragon" och andra bra böcker som anses rikta sig till unga. Å andra sidan lär jag inte kunna börja skylta med min Harlequin-samling heller... Det enda som duger nu är forskar-rapporter och böcker av Marianne Fredriksson.
Andra ord som hör ihop med livet efter 30:
* Scarf
* pensionssparande
* Urban jungle
* parmidag
* nätverkande
* anti-rynkkräm
* portfölj
Ord som INTE hör ihop med livet efter 30:
* Goth-mode
* pizzafrukost
* spontanfest
* Sova-med-makeup
Hur fan ska det här gå??? (Har du något mer att tipsa om som jag måste ge upp efter 30-årsdagen så passa på att tipsa!)
Det är inte utan att jag börjat räkna ner mot den stora dagen (30 ÄR stort). Jag försöker värja mig med att Maken alltid kommer att vara flera år äldre, men det biter inte på honom.. han ser lika nöjd ut iaf. Nåja, jag har målat in mig i det här hörnet under flera år så jag gissar att "I had it coming.."
Får man säga så längre förresten? Nu när man närmar sig trettio och för länge sedan passerat "ungdomsåldern" till och med på SJ som är extra förlåtande på den punkten... Är det inte lite väl "tonårigt" att slänga in engelska sådär? Bäst att lägga av med det.
Annat man måste ge upp efter trettio:
* Rosa. Allt i rosa måste bort. Man får inte ha rosa kläder efter 30. Det är ungefär lika snyggt som leopart är sexigt på en dam i 70-årsåldern. Ser ni skillnaden??!!
* Tofsar. Tofsar och flätor är numera enbart okej om man målar hus alternativt föder barn. Möjligtvis kan jag komma undan denna regeln om jag förvandlar mig till indian, men jag är så blek så det är aldrig någon som går p att jag har ett så spännande förflutet.
Väntar jag 10 år till så måste jag dessutom klippa av mig håret, har jag hört. Prinsessan Leia-frisyr ska vi inte ens prata om! (Inte för att jag någonsin haft det men iaf..)
* Gympaskor. Nu måste man gå i klackskor alternativt slå in på den foträta vägen. Min mamma kommer iaf att bli glad, hon har väntat på den dagen sedan jag började 7:an.
(Visste ni för övrigt att om man gör en bildsökning på "ålderskris" i Google så får man på första sidan fram två bilder som länkar direkt till denna blogg...)
* Jag får inte längre läsa böcker som "Harry Potter" och "Eragon" och andra bra böcker som anses rikta sig till unga. Å andra sidan lär jag inte kunna börja skylta med min Harlequin-samling heller... Det enda som duger nu är forskar-rapporter och böcker av Marianne Fredriksson.
Andra ord som hör ihop med livet efter 30:
* Scarf
* pensionssparande
* Urban jungle
* parmidag
* nätverkande
* anti-rynkkräm
* portfölj
Ord som INTE hör ihop med livet efter 30:
* Goth-mode
* pizzafrukost
* spontanfest
* Sova-med-makeup
Hur fan ska det här gå??? (Har du något mer att tipsa om som jag måste ge upp efter 30-årsdagen så passa på att tipsa!)
tisdag, januari 29, 2008
Äntligen! Här är instruktionsboken!
Att uppfostra barn är inte lätt. Att bara få barnen att överleva till vuxen ålder är en pärs i sig. Många är de föräldrar som förtvivlat undrat var instruktionsboken är till de små telningarna... missade storken att bifoga dem? (Min bonusbror brukar mumla "barnvalium" när hans döttrar blir lite vilda.. ;-)
Men, misströsta inte. Jag har funnit den!
Här finns allt den ansvarstagnde föräldern kan behöva veta om barnskötsel. Lika enkelt som att tanka bilen eller montera en Ikea-möbel (se tidigare inlägg..).
Speciellt "bonda med barn" känner jag att jag behärskar till fullo. Så alla föräldrar. Har ni problem så bara fråga. Jag har som ni ser alla svaren ;-)
Lär instruktionsboken här!
Men, misströsta inte. Jag har funnit den!
Här finns allt den ansvarstagnde föräldern kan behöva veta om barnskötsel. Lika enkelt som att tanka bilen eller montera en Ikea-möbel (se tidigare inlägg..).
Speciellt "bonda med barn" känner jag att jag behärskar till fullo. Så alla föräldrar. Har ni problem så bara fråga. Jag har som ni ser alla svaren ;-)
Lär instruktionsboken här!
torsdag, januari 24, 2008
Angående Tito Beltran rättegången...
Är det sjukt att min enda bestående fundering kring denna rättegång är vilken melodi som musikerna använde när de sjöng "Den kåte lille Chilenaren"??
Jag kommer på mig själv med att sitta och provsjunga strofen till olika musikstycken, har inte hittat någon som känns klockren ännu. Förlåt rättsystemet, att jag inte tar dig på allvar.
Suck. Jag får helt enkelt vänta tills soundtracket kommer ut, eller de gör en musikal av skiten. Rubriker som "Känd från tingsrätten" känns klockrena som marknadsföringsargument.
Jag kommer på mig själv med att sitta och provsjunga strofen till olika musikstycken, har inte hittat någon som känns klockren ännu. Förlåt rättsystemet, att jag inte tar dig på allvar.
Suck. Jag får helt enkelt vänta tills soundtracket kommer ut, eller de gör en musikal av skiten. Rubriker som "Känd från tingsrätten" känns klockrena som marknadsföringsargument.
söndag, januari 20, 2008
Läslusen
Så kom då tiden då det var dags att uppdatera lite på vad jag läst för böcker under det här året:
1. Den lustfyllda vardagen hos Larssons i Sundborn - Lena Rydin
Faktabok om gården lilla Hyttenäs som Carl Larsson och hans fru Karin bodde på. Inredningsbok, julklapp från svärmor. Massor av vackra bilder och romantiska berättelser om Karin Larsson. Gillade speciellt att mycket av hennes brevväxling fanns återgiven, till exempel med hennes mamma. De verkade skämta med varandra på samma sätt som jag gör med min mamma, respektlöst men kärleksfullt.
2. Harry Potter and the Goblet of Fire - J K Rowling
Den fjärde boken i HP serien, på engelska. Talbok. Den här är min favorit av HP böckerna, men man måste givetvis börja från början. Har du inte läst HP innan så gör det (gärna på engelska för att inte missa alla skämt och underfundigheter). HP böckerna är skrivna för barn, men absolut inte på ett barnsligt sätt. Böckerna har ett vuxet tilltal, och är extremt välskrivna och med en invecklad handling. Som vuxen har du lika mycket ut av böckerna som en 11-åring. Dessutom lyckas de skrämma livet ur mig så till den grad att jag inte vågar kliva ur sängen om jag vaknar mitt i natten (jag får väcka Maken om jag behöver gå på toa). Han måste älska mig...
3. Solstorm - Åsa Larsson
Deckare i norrländsk frikyrkomiljö. Överraskande bra. Annars brukar jag reagera mot historier där vanliga personer får för sig att de ska lösa brott, men här blir det trovärdigt. Jag ser fram emot att se filmen och se Mikael Persbrandt som frikyrkopastor. Mycket läsvärd!
4. Carl Larsson gården - Ulf Hård af Segerstad
Mer en bilderbok (mycket utförlig, de har verkligen fotat allt, går igenom huset rum för rum) med kortare texter som beskriver och berättar om bilden. En guidad tur i bokform. Inspirerar till inredning, fast min största inredningsutmaning just nu är att få bort den gigantiska pappersinsamlingen som tar upp halva köket och alla trasiga skärmar och skrivbordsstolar från vardagsrummet. Och snart ska vi få gäster också....
5. Carl och Karin Larsson, skapare av ett svenskt ideal - Michael Snodin & E. Stavenow-Hidemark
En tredje julklappsbok. Den här har mer bilder på detaljer i hemmet, till skillnad mot den förra boken. Berättar också mer om Carl Larssons konstnärsskap (här finns massor av hans tavlor och illustrationer med), om var paret fick sin inspiration ifrån och även ett kapitel som beskriver Sverige under tidsperioden. Fin bok.
6. Fried Green tomatoes at the Whistle Stop Café - Fannie Flagg
Japp det är samma som filmen, eller rättare sagt, det här är boken som filmen bygger på. Mycket välskriven och med en del andra detaljer. Evelyn åker med sin man för att hälsa på svärmor på hemmet. Där träffar hon av en händelse en gammal dam (Mrs Threadgood) som gärna pratar med henne och berättar om sitt liv. Speciellt berättar hon om sina släktingar Idgie och Ruth som drev ett cafe på landsbygden under 1930-talet, och vad som hände på orten under de åren. Historien om Idgie och Ruth är lika delar historisk skildring, kärlekshistoria och mordmysterium. Evelyn får äntligen någon att prata med om sitt liv, som hon inte alls är nöjd med.. En feel-good-historia om kvinnlig vänskap, på många sätt. Riktigt bra. Filmen är en av mina favoriter (måste se om den snart).
I övrigt så har helgen varit lugn och jag har uträttat så lite som möjligt. Jag och syrran planerar årets födelsedagar, det är hur många som helst som fyller jämt i år...
Mitt liv är rätt intetsägande just nu, med undantag för en trevlig lördagskväll vi hade i Lund förra helgen (shopping-bar-middag-bio).
Den här veckan är det mest spännande att det kommer folk från eon och ska bygga om vårt elskåp. De skickade en mycket detaljerad lapp om detta och informerade oss om att de kommer prick "Mellan 07:00 och 12:00". Men så fint. Då vet vi ju precis....
Om det är någon som känner för att läsa någon av de böcker jag läser så kan vi starta en bokcirkel! KOmmentera gärna om ni läst någon av böckerna :-)
1. Den lustfyllda vardagen hos Larssons i Sundborn - Lena Rydin
Faktabok om gården lilla Hyttenäs som Carl Larsson och hans fru Karin bodde på. Inredningsbok, julklapp från svärmor. Massor av vackra bilder och romantiska berättelser om Karin Larsson. Gillade speciellt att mycket av hennes brevväxling fanns återgiven, till exempel med hennes mamma. De verkade skämta med varandra på samma sätt som jag gör med min mamma, respektlöst men kärleksfullt.
2. Harry Potter and the Goblet of Fire - J K Rowling
Den fjärde boken i HP serien, på engelska. Talbok. Den här är min favorit av HP böckerna, men man måste givetvis börja från början. Har du inte läst HP innan så gör det (gärna på engelska för att inte missa alla skämt och underfundigheter). HP böckerna är skrivna för barn, men absolut inte på ett barnsligt sätt. Böckerna har ett vuxet tilltal, och är extremt välskrivna och med en invecklad handling. Som vuxen har du lika mycket ut av böckerna som en 11-åring. Dessutom lyckas de skrämma livet ur mig så till den grad att jag inte vågar kliva ur sängen om jag vaknar mitt i natten (jag får väcka Maken om jag behöver gå på toa). Han måste älska mig...
3. Solstorm - Åsa Larsson
Deckare i norrländsk frikyrkomiljö. Överraskande bra. Annars brukar jag reagera mot historier där vanliga personer får för sig att de ska lösa brott, men här blir det trovärdigt. Jag ser fram emot att se filmen och se Mikael Persbrandt som frikyrkopastor. Mycket läsvärd!
4. Carl Larsson gården - Ulf Hård af Segerstad
Mer en bilderbok (mycket utförlig, de har verkligen fotat allt, går igenom huset rum för rum) med kortare texter som beskriver och berättar om bilden. En guidad tur i bokform. Inspirerar till inredning, fast min största inredningsutmaning just nu är att få bort den gigantiska pappersinsamlingen som tar upp halva köket och alla trasiga skärmar och skrivbordsstolar från vardagsrummet. Och snart ska vi få gäster också....
5. Carl och Karin Larsson, skapare av ett svenskt ideal - Michael Snodin & E. Stavenow-Hidemark
En tredje julklappsbok. Den här har mer bilder på detaljer i hemmet, till skillnad mot den förra boken. Berättar också mer om Carl Larssons konstnärsskap (här finns massor av hans tavlor och illustrationer med), om var paret fick sin inspiration ifrån och även ett kapitel som beskriver Sverige under tidsperioden. Fin bok.
6. Fried Green tomatoes at the Whistle Stop Café - Fannie Flagg
Japp det är samma som filmen, eller rättare sagt, det här är boken som filmen bygger på. Mycket välskriven och med en del andra detaljer. Evelyn åker med sin man för att hälsa på svärmor på hemmet. Där träffar hon av en händelse en gammal dam (Mrs Threadgood) som gärna pratar med henne och berättar om sitt liv. Speciellt berättar hon om sina släktingar Idgie och Ruth som drev ett cafe på landsbygden under 1930-talet, och vad som hände på orten under de åren. Historien om Idgie och Ruth är lika delar historisk skildring, kärlekshistoria och mordmysterium. Evelyn får äntligen någon att prata med om sitt liv, som hon inte alls är nöjd med.. En feel-good-historia om kvinnlig vänskap, på många sätt. Riktigt bra. Filmen är en av mina favoriter (måste se om den snart).
I övrigt så har helgen varit lugn och jag har uträttat så lite som möjligt. Jag och syrran planerar årets födelsedagar, det är hur många som helst som fyller jämt i år...
Mitt liv är rätt intetsägande just nu, med undantag för en trevlig lördagskväll vi hade i Lund förra helgen (shopping-bar-middag-bio).
Den här veckan är det mest spännande att det kommer folk från eon och ska bygga om vårt elskåp. De skickade en mycket detaljerad lapp om detta och informerade oss om att de kommer prick "Mellan 07:00 och 12:00". Men så fint. Då vet vi ju precis....
Om det är någon som känner för att läsa någon av de böcker jag läser så kan vi starta en bokcirkel! KOmmentera gärna om ni läst någon av böckerna :-)
tisdag, januari 01, 2008
Efter fyrverkerierna
Nytt år, ny baksmälla. Det får man ha såhär dagen efter nyår. Speciellt när det enbart blev en stillsam fest med maken i det egna hemmet. Jag vispade ihop en fyra rätters middag (räksoppa med krutonger, vitlöksspäckad helstekt fläskfilé och potatisgratäng, ostbricka och som avslutning cheesecake) som vi avnjöt med lite vin och champagne och sen gick vi ut och så g på fyrverkerierna med våra partyhattar på. En jätterolig fest, man hade aldrig kunnat tro att vi bara var två personer.
Nytt år och nya tider. Nyårslöften blir det, fast jag inte brukar avge några. Men i år får det bli lite ordning, så här kommer det:
1. Gå ner i vikt till sommaren (med start den 3:e januari)
2. Börja träna
3. Föra bok-dagbok
Jag skrev bokdagbok för några år sedan och det är rätt kul. Tänkte göra det på bloggen den här gången. Det blir lättare att hålla reda på det då. Så, nu är det fritt fram att börja vadslagningen om vilka/hur många av nyårslöftena jag kommer att klara.
Gott nytt år på er allihop!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)