För den som behöver en ny hobby..

Jag har ett högriskjobb. Det är förenat med viss fara, speciellt i resorna till och från jobbet. Jag funderar på att förhandla till mig risktillägg på grund av vad jag utsätter mig för. Jag talar om närkontakt, med Scientologerna!

Scientologerna har nämligen sitt kontor /krypta/klubbhus/hjärntvättsstudio i samma byggnad som mitt jobb. Varje dag till och från jobbet passerar jag deras dörr. Ibland är den öppen. Där inne står det stora bokhyllor med böcker och pärmar snyggt uppställda med en glassig framsida med konstiga mönster. Det är deras introduktionsbok. Jag vet inte vad det heter (vill ju inte stå stilla utanför deras dörr så pass länge..) men jag gissar på
"Så blir du galen och personlighetsförändrad - en grundbok" eller
"Hej, Scientologi!" eller möjligen
"Scientology for dummies"...

På fikarasterna brukar vi ibland spekulera över vad som skulle hända om man kvickt som attan tog två steg in i rummet, nappade till sig en bok och bara sprang! Jag är nämligen inte den enda som haft dessa tankar..

Ibland hör jag röster där inne. De står i sin reception och pratar. Då blir jag nyfiken men skyndar förbi iaf. Man vet aldrig. En gång när jag kom förbi på väg hem från jobbet kom det utflängande en nisse i lång trench-coat. Han var rödhårig och liten och såg ut som Ron Howard. Nu var det ju inte han, utan en amerikansk nisse som troligen var utskickad från huvudkontoret/moderskeppet i USA. Han hade säkert varit där och sett att de inte rekryterat så flitigt som de borde, och nu när han såg mig tänkte han göra en insats och visa de där slöa människorna på lokalkontoret hur det skulle gå till, och samtidigt kanske få en puss av Ronald Hubbard. Inte vet jag hur deras belöningsystem ser ut... (För örvigt: är det inte lite skrämmande att sektens ledares namn är förvillande likt namnet på den skådis som liknar mannen som försöljde mig i trappan?? *blink blink*)

Nåja, Ron (han får heta det nu, stäm mig inte) sprang ifatt mig trots att jag låtsades att jag inte hörde hans första 3 "Hello". Till slut frågade han varför jag inte ville svara, och då sa jag "Hello" tillbaka. Men gick lika fort iaf. Han sa att jag hade en fin keps. Jag gissar att han försökte utröna om jag var utsvulten på manlig uppmärksamhet och komplimanger. Det var jag inte.
Sen frågade han vad jag gjorde där så sent (jobbar), vad jag jobbade med (sitter i telefonen) och om jag var bra på mitt jobb. Hade jag nu inte redan innan insett att han var en galen människa som trodde på serietidningar, så hade jag insett det vid det här laget. I Sverige frågar man inte om någon är bra på sitt jobb. Att ens antyda att någon inte skulle vara det är faktiskt ganska ohövligt. Jag bara skrattade åt honom och sa att jag var jättebra på mitt jobb och att jag har bra resultat. Jag antar att det var här han skulle utröna om jag hade bra självförtroende (ej värvningsbar) eller var lite mera osäker på om jag var värd något (möjlig att ilura att hon har aliens boende i sig). Sen sa jag hej då och svängde runt hörnet in på nästa gata.

Det tog mig faktiskt någon dag innan jag insåg att jag nog hade blivit utsatt för ett värvningsförsök. I efterhand är frågorna rätt uppenbara.
1) Spring i fatt någon som inte vill prata med dig.
2) Le psykotiskt.
3) Prata med henne fast hon uppenbarligen inte är intresserad.
4) Kolla om hon är mottaglig för komplimanger
5) Kolla om hon har självförtroende
6) ...

Nu är min fråga, vad FAN hade han sagt om gatan varit 100 meter längre? Jag är så extremt nyfiken! VAD är punkt 6 på listan? Kolla om jag har familj och vänner eller är i behov av nya människor som låtsas gilla mig? Frågat om jag tror på Gud? Frågat om jag någon gång funderat på om inte Matrix visar en del av verkligheten?

Då hade han för övrigt fått en utskällning. Jag hatar Matrix, det är en värdelös film.

Nyårs-ondska

Många människor börjar ett nytt år med att lova bot och bättring. De avger löften om striktare diet, mindre sprit och nikotin, större tålamod, mer motion eller andra fina livsmål. Jag tänker istället lista varför jag är en ond människa. Och jag tänker inte bättra mig.

1. När jag kör till mitt jobb det är 1,5 mil,
   vill jag inte ha med mig nån mer i min bil!
   Faktum är att det var Teresas kommentar som startade hela det här blogginlägget. Hon lyckades nämligen beröra ett av mina valspråk. JAG HATAR SAMÅKNING!!
   Jag åker hellre ensam 20 mil än delar bil med någon som jag inte betraktar som en "vän".
   När jag jobbar någonstans ljuger jag oftast för att slippa dela skjuts med någon. Jag avskyr att dela bil, framför allt därför att jag måste vara trevlig och för att jag inte kan sjunga med andra människor i bilen. Undantaget min syster (vi sjunger ofta när vi åker bil ihop) och sambon (han är tvungen att lyssna när jag sjunger under bilresorna, och ofta tvingar jag honom att säga en bokstav som jag kan sjunga en låt på).
   
   
2. You were borned to be my baby
   Jag tycker att bebisar är fula. Jag har sett ganska få bebisar som inte är fula. De flesta ser ut som små röda och skrynkliga aliens, med ett ansikte bara en mor kan älska. Och det är väl tur det, för det är klart att man ska älska sina barn. Jag kommer troligen inte heller att få vackra bebisar och jag är övertygad om att jag ändå kommer att tycka att de är bedårande. Om jag inte tycker det ser jag det dock enbart som ett tecken på bevarad sundhet. Idag gick jag och en kollega in på en annan kollegas rum när hon inte var där och skrattade åt en jätteful bebis på hennes anslagstavla. Ungen såg inte klok ut. Så ond är jag.
   
   
3. Neighbours, everybody needs good neighbours..
   Jag avskyr mina grannar. Jag avskyr alla grannar. Jag vill inte ha gårdsfester, inte ha grillkvällar eller låna en kopp socker. Om jag får dö ensam i min lägenhet medan katten äter upp mitt ansikte är det ett pris jag är villig att betala, bara jag slipper hälsa i trappan eller umgås med grannarna.
   
   
4. Bä bä vita lamm...
   Jag tycker att andra människor är får. Får är dumma. Utom möjligtvis de får som löser deckargåtor i min julklappsbok, men hittills är de inte så vettiga de heller. Folk är korkade. Det är inte bara så att de inte tycker som jag, och att "det är fint att alla människor är olika" och "var och en får ju göra som DEEE vill". Jag tycker verkligen inte det. Jag tycker att människor som inte håller med mig är smått korkade eller i bästa fall bara inte har tänkt igenom saken ordentligt ännu. Och jag köper INTE att alla får göra som de vill. det finns alldeles för stor frihet för människor, speciellt föräldrar. Föräldrar som döper sina barn till Lotus, Pippa, Karl-Rutger och Blueberry borde ha stoppats av samhället för länge sedan.
   
   

Å där tog det stopp. Jag försökte verkligen få fram fem punkter, men efter att det här inlägget legat och väntat på att bli färdigskrivet i tre dagar får jag anse mig besegrad. Jag kommer helt enkelt inte på några fler skäl till varför jag bör betraktas som ond. Inte sambon heller, jag har konsulterat honom! Jag får nog krypa till korset att medge att jag nog egentligen är en ganska snäll människa. Skit också.