När jag var liten var vi ofta på släktkalas. Jag har en väldigt liten släkt, men vi kompenserar detta genom att ses väldigt ofta. Vi firade jul, nyår, påsk, födelsedagar, midsommar, kräftskiva och namnsdagar ihop och det är bara att börja räkna så ser ni snart att min släkt var tvugna att vara väldigt pratsamma för att ha samtalsämnen till alla dessa sammankomster.
Men som så många andra vuxna löste mina föräldrar och släktingar detta mycket fiffigt. Svaret heter: Vuxen-lekar.
Nej, det är INTE den typen av lekar du tänker på.
Det finns framför allt två typer av vuxenlekar som alltid fungerar att fördriva tiden med vid sammankomster då du egentligen inte har så mycket att säga. Jag och mina kusiner blev snabbt bra på att identifiera de olika lekarna, och tävlade ofta om vilken vi trodde de vuxna skulle leka först. Vi visste nämligen att de var tvugna att klara av båda två innan det kunde bli tal om efterrätten. Det är sådant man får roa sig med vid barnbordet. Jag kan tillägga att de vuxna inte verkade särskilt roade av vår klarsynthet...
Lek 1: Vem är sjukast?
Leken går ut på: att varje person runt bordet berättar allt som är fel på honom/henne, rent fysiskt. (Mental hälsa får man däremot inte tala om, det ger distinkta minuspoäng i sällskapslivet. Tänk själv efter hur ofta du svarar ärligt på frågan: Hur är det med dig då? Du säger "Jo tack." om du så sitter fast med handen i en galen iller, eller har gråtit hela natten.)
Så leker man: Person 1 berättar om sina krämpor, och lämnar sedan över till någon annan runt bordet som intygar att denne har det precis likadant, fast snäppet värre. Det gäller alltså att hitta en egen krämpa som matchar den förres, samt höja insatsen en aning. Så går man runt bordet (någon speciell turordning behöver man inte ta hänsyn till men det är trevligt om den som är äldst får vinna.) För varje omgång höjer man insatsen, kastar in fler mediciner i leken, och avslöjar värre och värre detaljer om allt hemskt man drabbats av, tills någon slutligen uttrumfar alla andra.
Vill man höja svårighetsgrader lägger man även till hur många piller och mediciner var och en runt bordet tar.
Vinner: Gör den som är förefaller sjukast men ser friskast ut.
Lek 2: Vem bor var?
Även känd som grann-bingo i somliga kretsar.
Leken går ut på: att redogöra för hela gator, stadsdelar eller till och med valda delar av närliggande byar, och komma överens om vem som bor var och helst också alla husens tidigare ägare och inneboenden.
Så leker man: Person 1 börjar med att berätta om någon bekant som gjort något. (Det spelar ingen roll vad personen gjort, det är ointressant för leken. Det räcker med att Nisse var i affären och köpte strumpor för att han ska kunna utgöra en bra början på leken.)
Person 2 tar då initiativet och frågar person 1 om var det var som Nisse bodde nu igen? Var det inte i det blå huset bredvid konditoriet (annan lämplig plats)? Person 1 (eller någon annan runt bordet) bekräftar eller förkastar nu Nisses förslagna bostad och förklarar hur det ligger till.
Det gäller nu för deltagarna att spinna vidare på Nisse. Kanske har han en syster, exfru eller ett barnbarn som bor någonstans, som man kan redogöra för? I annat fall går man direkt på Nisses granne och reder ut vem som bor bredvid Nisse, och vem som tidigare bodde i hans hus. Om man dessutom kan kalla Nisses granne för något lokalt vedertaget namn som "Nisse i svängen" eller "Kolboda-Kalle" (fast grannen heter Hans) så får man bonuspoäng.
Glöm förresten inte att alla personer som nämns måste vara någons pojk (inte son), doter (inte dotter) eller liknande.
För extra svårighetsgrad slänger man in speciella ortsnamn som Sibbölehult och lokala smeknamn på stadsdelar som Minkfarmen, eller andra namn som man måste vara lokalt bebodd sedan fyra generationer för att känna till. När man får slut på privatpersoner kan man dessutom som en extra bonus gå igenom byn/stadens alla affärslokaler och reda ut vad som legat där innan, ända tillbaka till forntiden.
Vinner: gör den som är äldst och samlar flest poäng genom att kalla folk för saker du aldrig trodde kunde vara annat än förolämpningar.
...
Idag spelade jag "Vem bor var- affärs/restaurang-versionen" på jobbet. Eftersom jag inte är infödd Malmöit förlorade jag givetvis, men jag hängde iaf med. Det är väl om något ett tecken på att man bott in sig någnstans, att man kan börja prata om hur det såg ut där förr. Eller så kan man helt enkelt se det som ett tecken på att jag inte sitter vid barnbordet längre. Jag är vuxen nu och får leka vuxenlekar. Det värsta är att det faktiskt är rätt så trivsamt.
