Julestök

Efter en fredagskväll med god middag samt chokladpudding och grädde (är inte det juligt?) så gick gårdagen till handling. Vi åkte in till Hemköp och handlade. Hittade äntligen julklappar till mormor och farmor, varsina duntofflor i mörkblått, jättefina. Hittade dessutom en jättefin oljelampa med granris i till pappa. Slutligen köpte vi äntligen, efter 3 års exil, nya julljusstakar att ha i fönstren. Vi har säkert 6-7 stycken, men de ligger i Småland i ett förråd, och under sommrarna när vi är där så är det ganska svårt att minnas att ta med sig dem hem. Men nu äntligen har vi ljusstakar igen, så att grannarna inte behöver tro att vi bojkottar julen.

Ljusstakarna åkte alltså upp igår. Idag har jag plockat ner alla våra videoband från bokhyllan (eftersom vår video ändå är trasig och vi knappast kommer att köpa en ny) så nu får vi plats med alla böcker igen. De små pappersälsklingarna har stått i dubbla rader alldeles för länge. Slutligen har jag också varit på vinden och hämtat ner julpyntet och pyntat lägenheten. Vi åker ju bort över julen, så för att få njuta av det är det bäst att sätta upp det genast. I flera år, efter att jag flyttat in till sambon, gjorde jag mig till och skulle försöka att pynta i etapper och spara julpyntet till iaf veckan innan julaftonen. Resultatet blev att julpyntet aldrig kom upp, jag har helt enkelt inte ork till mer än 1 pyntning. Men nu är det väldigt mysigt och fint här iaf.

Ikväll ska vi dricka glögg och äta någon sockrig bulle och titta på tv och alla tända ljus. Speciellt de i änglaspelet, som jag ägnade patetiskt mycket tid åt att montera. Är det inte meningen att de ska vara enkla att sätta ihop?? Jag fick änglaspelet av farmor förra året, och eftersom jag till skillnad mot så många andra, inte fått änglaspel så att de står en upp i halsen så tycker jag att de är hemskt vackra.

Jag har spelat Lars Vegas Trios julskiva under pyntningen. När jag var liten så hade vi en speciell skiva, med en låt som heter Tomtarnas vaktparad i början, som alltid skulle spelas när man pyntade eller klädde granen. Låten är så fin och mysig och man kan nästan se en hel orkester med småtomtar marschera genom rummet. Men idag fick det alltså bli bra med Lars Vegas Trio, och den underbara låten "Snart så kommer Kalle och hans vänner".

Imorgon ska jag jobba på ett nytt jobb. Innan ni blir jätteglada för min skull (för det blir ni väl?!) så måste jag förklara att det är ett "ring-så-frågar-vi-jobb" till, fast nu på dagtid och med samtal till framförallt företag. Det hade naturligtvis varit mycket trevligare att få ett av de där jobben jag väntar besked om, som är inom min yrkesinriktning, men man kan inte få allt.

Så; Trevlig första Advent till er allihop! Tänd ett ljus och ha det lite mysigt nu.

Dagens citat:
"Gröt till barnen, sprit till pappa, snart så kommer Kalle och hans vänner.
Disk till mamma, sömn till mormor, snart så kommer Kalle och hans vänner!"
/Lars Vegas Trio firar jul

Film är bäst på bio?

Uppiggad av dagens julstök så tänkte jag svara på Fredagsfyran för den här veckan.

Tema: Bio

1. Hur ofta går du på bio?

Svar: Alldeles för sällan, ungefär 3-4 gånger om året. Jag ser dock väldigt gärna på film, men det är inte så billigt med bio... =/

2. Kan det bli spontant att du väljer att gå dit, eller bestämmer du noga innan, till vilken film och allt?

Svar: Tja, det går en hel del skitfilmer och eftersom jag går väldigt sällan så är det noga genomtänkt vilken vi väljer när vi väl går. Jag brukar satsa på actionfilmer eller andra "pampiga" filmer, som gör sig på bio. Romatik, drama och komedier kan man lika gärna se på tv:n.
De senaste åren så har vi gått på alla Ringen-filmerna, och Harry Potter-filmerna. Det är en trevlig tradition =)

3. Vilken film är den bästa du sett på bio?

Svar: Oj, det måste nog vara Ringentriologin. Det går inte att särskilja dem, de hör ihop. Men de är ett perfekt exempel på filmer som gör sig på bio, som faktiskt berättigar att man betalar så mycket mera för att sitta i en biosalong och trängas med 100st. andra personer. Dessutom så älskar jag kostymfilmer.

4. Vilken är den sämsta?

Svar: "Snake-eyes" med Nicholas Cage. Det var en hysteriskt dålig film och jag övervägde faktiskt attgå ut från den. Endast snålheten höll mig kvar. Efter det misstaget vägrade jag att välja biofilm i flera år. Det enda positiva med att se en riktigt usel film till slut är att man verkligen kan uttrycka hur usel den var till andra som övervägt att se den, och förhoppningsvis räddat dem från misstaget.

Någon av de närmaste helgerna ska vi gå på Harry Potter. Då blir det ännu mera jul =)

Igår såg jag en gammal klassiker som min mamma rekommenderade, "High society" med Bing Crosby. Jag älskar egentligen gamla filmer där de sjunger och är så där överdrivet käcka, men jag var nog på extra dåligt humör när jag såg den här. Jag störde mig mest på att alla filmer med Bing crosby ska innehålla någon känslomässigt störd kvinna som han ska tala till rätta, och sedan bli ihop med när han kommit över sina "problem", och på något sätt ska det bli romantiskt. Fast vad vet jag, det kanske var det på 50-talet...

Trots att Bing gärna räddar kärleksrädda kvinnor i denna film, kan jag varmt rekomendera filmen "White Christmas". Tala om julstämning! För den som inte gillar julen är annars "Tomten är far till alla barnen" ett alternativ som lättar upp julångesten. Scenen med glasbordet är klassisk och Peter Habers replik "Dö Tomte-jävel!" är lysande. (Ska jag oroa mig för att endast på kol i strumpan månne?)

Kvällens citat:
"Kan inte spela. Kan inte sjunga. Lätt skallig. Kan dansa lite grann."
/Ett filmbolags tyckande och tänkare om Fred Astaires provfilmning 1928.

Vilka är de bästa och sämsta filmerna ni vet??

Lokala traditioner.

Jag skrämmer nog grannarna. Sambon skrämmer man inte så lätt, han är härdad efter alla år ihop. Julen har kommit till kvarteret Hörnet *figurerat namn*. Julen har kommit och det går inte att stoppa den längre.

Igår började jag lite lätt med att lyssna på en ny julskiva från "Victoria Secret - Christmas eve and Christmas morning". Rätt så bra, med en massa gamla godingar man inte hört på länge, och med klara skillnader mot alla andra Julskivor som pumpas ut varje år. Idag när jag vaknade så snöade det, och då gick det inte att hejda sig längre. Egentligen så brukar jag tända ljus och gå utomhus och sjunga "Vi ser det snöar" när det första snön kommer, det gjorde altid jag och syrran när vi var små. Men nu när man bor i stan försökte ag hålla en lite lägre profil, så jag har rockat loss till Britney Spears "My only wish", den perfekta jullåten, medan jag lagade middag istället. Hur mycket grannarna såg av min "adventsdans" vet jag inte, men ingen har ringt på och viftat med någon ny vit kofta iaf..
Av bara farten försökte jag vika rosor av servetterna, resultatet blev sådär... Instruktionerna kommer från Husmusens sida förresten.

Jag bakar aldrig. Dels för att jag inte är så hemskt intresserad och framför allt därför att jag gärna smäller i mig allt fikabröd genast om jag skulle ha något hemma. Eftersom det beteendet inte riktigt låter sig kombineras med den 1,5-års viktväktar-diet jag ägnar mig åt, så blir det helt enkelt inget bakat här hemma. Förra årets lucia köpte jag lussekatter, men i ärlighetens namn så smakade de skit. Eller skit och skit, nu har jag ju inte riktigt erfaranheter nog att backa upp det uttalandet med (tack och lov) men de smakade definitivt inte saffran i alla fall. Så därför så har jag bestämt mig för att baka lussekatter i år. Sambon log, överväldigad av nyheten och förklarade sig helt nöjd med "Småländska lussekatter". De "stadskatter" han är van vid har pärlsocker ovanpå, det har inte bondkatterna. Julen är konstig i Stockholm... *l*

Julklapparna är på gång, jag har avklarat hälften i alla fall. Var på stan med E förra helgen, eftersom E var i behov av att börja titta efter julklappar. Efter 5 timmar på stan kom Cee hem med en stor kasse full av julklappar och en tom plånbok. E snavade över en hudkräm som hon kände sig tvingad att köpa. (Be mig inte förklara hur detta tvång yttrade sig, jag har ingen aning, kanske som en liten ilsken svartalv, eller möjligen som en stickande känsla bakom ena örat, jag vet faktiskt inte. Mina tvingade känslor berör mest julklappsinköp, och de känslorna lever jag ju ut =)

Det var riktigt roligt att gå på stan. Det kändes som en typisk tjejfilm från 80-talet, där huvudpersonerna (vi) sprang runt i gallerian och smörjde in sina händer med krämproverna, testade parfymer och letade igenom 3 sminkbutiker efter en ögonskugga i rätta gröna nyans till mig. Sen gjorde vi slut på de sista pengarna på en kinakrog och prommenerade hela vägen hem. det var hysteriskt roligt och resulterade som sagt var i en hel hög med julklappar.

Jag har handlat några julklappar idag också (tack Gud för internethandel) och försöker att komma på vad jag ska önska mig i julklapp. Jag behöver en hel hög med nya kläder, eftersom de jag har inte sitter kvar uppe, men det går inte att önska sig, för jag har ingen aning om vad jag har för storlek. Sist jag köpte kläder hade jag storlek 50 och uppåt. Nu kan det vara allt mellan 40 och 48. Jag har inte provat kläder på en normal avdelning på säkert 5 år, så jag vet knapapt hur man gör. Men jag måste ha något ny tröja till jul så förr eller senare måste jag ta mig in i en normal affär och se vad jag har för storlek. Kan vi inte unisont allesammans hoppas att jag ramlar över en stor bunt pengar imorgon, så jag kan kan köpa nya jeans?

Jag ska köpa ost i julklapp, till min far. Det finns en ostbutik i city och jag ska hitta de knäppast ostarna i hela butiken och ge honom en korg med dem. Undrar om man kan sätta ett tidlås på, så att ångorna inte kan börja sprida sig innan vi återvänt till vårt hem på betryggande 35 mil bort??

Måste köpa några adventsljusstakar, får se om det blir imorgon. December börjar snart och det är hög tid att börja fira jul. Efter julaftonen är det ju inte alls lika kul, så det gäller att ha firat så mycket som möjligt innan dess. För den som känner för att börja lika tidigt som jag så rekomenderar jag Nu är det jul igen! en julblogg som ni hittar här i länklistan.

Ikväll inleder vi julen med chokladpudding och grädde,. God jul på er!

Dagens citat:
Ni vet väl att det heter Rammlösa och inte Raamlösa, som dom där språkimbecillerna i Stockholm inbillar sig. Men dom säger väl saamlag också!
/Ur Sten Broman - En man med kontrapunkter

Välkommen hem.

Jag gillar inredning. Det kan man inte tro när man ser vår lägenhet. Av flera skäl.

För det första så är det inte så välstädat. När jag och syrran bodde hemma, och mamma var desperat och nedbruten för att vi verkade sakna allt av hennes ordningssinne och pedantiska fömåga att hålla städat, så hävdade vi stenhårt att vårt ordningssinne skulle komma till sin fulla rätt den dagen vi fick större utrymme, alltså ett eget hem. Mamma trodde inte på vår logik, att det självklart var lättare att hålla det fint i ett större hem än i ett enda rum, eftersom man kan ha en logisk plats för alla prylar om man har det större. Jag kan inte svar för min syster, men när det gällde mig så fick jag iaf rätt. Jaghar det mycket finare och mera välstädat hemma idag än mitt rum någonsin var. Därmed inte sagt att det är speciellt välstädat... Så jag väntar fortfarande på att få ett större hem, så att man inte behöver byta kläder i hallen och sortera papper på soffbordet. Men städar gör jag faktiskt, senast idag.

Min andra ursäkt är en annan typ av lathet. Jag tycker helt enkelt att det känns trist att lägga ner energi på ett hem som man vet att man ska flytta ifrån. Andra människor målar om varenda rum så fort de flyttar in någonstans. Det har aldrig hänt att vi målat om en enda vägg. Den dagen vi bestämmer oss för att sälja ska vi dock måla om både här och var, och hoppas på att katten inte hinner ha sönder tapeten igen, innan lägenheten är såld. Hur som helst, det är alltså inte så att jag saknar idéer för vårt hem eller denna planlösningen. det skulle bara kännas så sorgligt att göra av med sina drömrums-inredningar på lägenheter som man sedan ska lämna.

Det tredje som fattas är självklart pengar. Jag älskar att shoppa inredningsprylar (ägnade bland annat lördagen åt att tassa runt i ett antal inredningsbutiker och stirra drömskt på allsköns varor) men som sagt, man får väl råd en dag. Tills dess är jag nöjd med att hitta någon pryl då och då, och undvika att byta gardiner (något annat jag finner jättetrist).

Trots den bristande inredningsaktiviteten i vår egen lägenhet så sitter jag gärna och drömmer om hur det ska se ut när jag får ett permanent hem, med massor av rum (nåja, ett par stycken iaf) och lite pengar att spendera. Faktum är att jag sysslat med detta drömmande ända sedan jag var liten och inte kunde sova. Då fantiserade jag ihop hela hus, och hela inredningen. Jag brukade ta mig igenom ett rum ungefär, innan jag somnade. Så på det sättet har jag egentligen inrett ett flertal hus, det är bara det att jag aldrig får tillfälle att bo i dem.

Nu för tiden så drömmer jag hellre framför olika inredningsprogram och tidningar. Senast ägnade jag fredagskvällen åt att gotta mig i det senaste "Nya Rum", där Ernst inredde ett rum i modernn-allmoge-stil. Det blev hysteriskt fint och jag vill bo där nu. Undrar vad det ligger?

Jag har lagt till några nya länkar förresten. Husmusen har idag med ett roligt inlägg om Ernst och hans "lite speciella" uttalanden. Jag ger er ett smakprov här under, ett citat jag hoppas stämer, för min egen lägenhets skull iaf...

Dagens citat:
"När en katt ligger och sover i ett rum finns det inte mycket mer för en inredare att göra där."
/Ernst

Tro på träd?

Alla behöver goda grannar säga det, eller i alla fall sjungs i någon sunkig gammal tv-intro-låt. Jag håller med om det, fast misstänker att min definition på "god granne" är något annorlunda än andras, för att inte säga att den är ganska vrång (som Herr Haber säger i "Sunes sommar").

Jag vill ha grannar som aldrig någonsin skulle få för sig att ordna gårdsfester. Gårdfester förutsätter att man vill umgås med sina grannar, det gör inte jag. Jag kan inte tänka mig något sämre urvalskriterie för vänskap än att vi bor i samma hus.

Jag vill ha grannar som inte för en väldig massa liv, men som samtidigt inser att man får bjuda på ett visst mått av oljud när man bor i ett "flerfamiljshus" (som det så fint heter). Vill man ha det totaltyst så får man banne mig flytta ut i skogen!! Jag fattar verkligen inte hur man kan bosätta sig i ett hyreshus och bli upprörd över att någon går på sitt golv, stänger sin dörr eller till och med har mage att gå på toa eller spola lite i kökskranen på natten!! Herregud, inte kan människor få dricka ett glas vatten efter 11 på kvällen, för då stör vi Janssons...

Jag förklarade detta för en tjurig granne ikväll. Han var inte lika villig att se min poäng, trots att det inte var jag som var upphovet tills hans förtret. Jag avskyr mina grannar. Och det är därför jag sitter i styrelsen i vår bostadsrättsförening. För att jag hatar dem, och vet att någon måste avstyra idiotprojekt. Jag lovat att jag faktiskt fyllt denna funktion både en och två gånger.

Vill man hitta hemska grannar så finns det tydligen fina exempel i Malmö har jag läst i tidningen idag... Och nej, det är INTE vårt hus som blivit smygfilmat, och NEJ det är varken jag eller sambon som hållt i filmkameran. Det enda som filmats med vår kamera är groteska 2000-versioner av "Fanny och Alexander", fast den version vi upplever på jularna är full av en skock betydligt mer högljudda barn än lilla Fanny och Alexander. Samt att de vuxna i vår julfilm inte är äckliga grisar, eller tafsar på varandra. Gud vad jag hatar Bergman.

Det växer ett träd på vårt tak. Det är sant. Vi har ingen takterass, fast man skulle önska det. Trädet sägs finnas på vårt tak och har tydligen flyttat på någon takpanna och sedan slagit rot där. Det ska tydligen synas från gatan. Det är från och med imorgon min gladlynta uppgift att ringa fastighetsskötaren och meddela detta. Samt att på något sätt be honom att dels ta bort trädet, och dels låta oss behålla det (för vi vill inte skiljas från vårt träd, utan plantera det på gården). Det finns ingen hejd på alla komplikationer och missförstånd, för att inte tala om samtal till närmaste psykklinik som detta samtal till fastighetsskötaren kan bära med sig. Jag funderar uppriktigt på att ringa anonymt.

*hypotetiskt telefonsamtal til fastighetskötaren*

- Hej det här är Cee i bostadsföreningen Hörnet.
- Jaså, hejsan.
- Jo det är så att vi har ett träd på taket. Tror vi.
- Jaha? Ett träd på taket?
- Ja, och nu undrar jag om ni kan ta bort det, nästa gång ni är här. Vi andra vill helst inte ge oss upp på taket.
- Men om ni inte vill upp på taket, varför har ni planterat träd där då?
- Nja, vi har inte planterat något träd, det bara var där en dag... fast nu när vi sett det så vill vi ju ha bort det. För det kan ju komma in vatten och bli mögel under taket...så..
- Jag hänger nog inte riktigt med här...
- Ja alltså, om ni kan ta bort trädet från taket och sätta tillbaka takpannan, så att det inte kommer in vatten och blir mögel?
- Men vadå, takpannan???
- Ja trädet sitter där.
- Ehh (prasslar med telefonkatalog för att hitta nummer till psyk-akut)... jo vi kan ju titta på det.
- Ja.. det vore bra. sen kan ni bara kasta ner trädet på gården, så tar vi hand om det.
- Ska vi bära ner trädet på gården??
- Ja alltså, vi vill behålla det, och plantera det på gården.
- Men... (universum imploderar av all ostrukturerad information och förvirran).

Jag hade nog föredragit att ringa om en filmande man i lägenheten mitt emot. Det är ju iaf en trolig anledning till samtal. Förutsatt att jag hittar trädet imorgon, jag har alltså inte sett det själv. Men jag har fått det berättat, så det ska vara sant. Jag undrar om den granne som berättade detta är uppdaterad på fenomenet Klintbergare..?

Dagens citat:
Fantasi är viktigare än kunskap.
/Albert Einstain

Sånt där man inte får.

Jag har surfat idag, precis som alla andra dagar. Jag sitter faktiskt framför datorn i snitt 5 timmar om dagen, ibland mera. Jag blir irriterad när jag inte kommer åt en dator, framför allt då jag inte räknar med att behöva klara mig utan den. Jag bloggar, läser och skriver på diskussionsforum, söker jobb, letar fakta till skolarbeten, läser tidningen, skickar brev, spelar sudoku, lyssnar på talböcker, letar julklappar, beställer kläder, kollar busstidstabeller och mycket mera. Om man läser den listan så är det inte så svårt att inse att mycket i mitt liv blir lidande om jag inte får sitta framför datorn. Det händer också att jag spelar spel, men vi behöver inte göra något åtskillnad mellan de olika aktiviteterna. Det räcker med att säga att jag sitter framför datorn.

Jag trivs framför datorn, tycker det är kul att sitta här och det händer väldigt ofta att jag sitter längre än jag tänkt mig. Enligt media och vissa galna vetenskapsmän (vi föreställer oss dem givetvis som en liten ilsken gubbe med labb-rock som vill ta över världen) är jag en missbrukare. Folk är idioter.

Jag är dator/internet-beroende. Det är jag den första att medge. Hela familjen, med undantag av katten, är datorberoende. Grejen är bara att det är en betydande skillnad mellan att vara beroende av något, och att vara en missbrukare av samma sak. Åtminstone när det gäller andra former av missbruk, som tex. alkohol och narkotika. Det är nämlingen ingen som blir omhändertagen av socialen för att han/hon måste ha en sup om dagen, lagen kräver nämligen att du ska ha ett missbruk. För att ha ett missbruk så krävs det att ditt beroende påverkar och förstör din livskvalité. Att din hälsa förstörs, att du riskerar att förlora jobbet, bli kriminell, förlorar din familj osv. Finns det inga sådana risker så får man vara hur beroende man vill. Annars hade vi kallat rökare, kaffedrickare och de som älskar smågodis för missbrukare. Men jag har aldrig sett någon titta snett på någon som köper kaffe, fast både kaffedrickare och sockerberoende får abstinensbesvär relativt ofta...

Jag har andra beroenden också. Jag är beroende av kaffe och av telefonsamtal. Jämför man mitt telefonberoende och mitt datorberoende så upptar de båda lika mycket tid, men mitt telefonberoende skapade mera problem i mitt privatliv (förutom att det kostar pengar och att jag blir irriterad om ingen är hemma och kan prata med mig), tills vi skaffade en bärbar telefon så att inte städningen och matlagningen blev lidande längre. Jag är ledsen V, men du är min medberoende. *l*

Jag har haft andra beroenden också, som faktiskt varit missbruk. Matmissbruk har jag lidit av, och min rökning (påden tiden jag gjorde det) skulle jag också klassa som ett missbruk. Båda dessa gav mig dessutom problem med hälsan, gjorde det svårt att umgås med andra (det är tufft när man inte kan äta när andra ser på, eller måste planera hela dagen efter att lyckas röka regelbundet). Men det var ingen som tyckte att det var viktigt att skrika om missbruk/beroende då. Ny teknik är däremot mera tv-mässigt och spännande att fördöma, trots att de allra flesta datorberoende vuxna och barn inte har några problem, och alltså inget missbruk.

Det finns massor att säga om det här, mest därför att argumenten mot tv/datorer är så urbota korkade och dåligt underbyggda. Den som vill ha hjälp att se lite ljusare på saken kan läsa "Tv är bra för barn" av Margarata Rönnberg, en mycket bra och lättläst bok.

Jag har surfat idag, idag som alla andra dagar. Under min dagliga tur förbi ett diskussionsforum hittade jag en underbar fråga som gjorde mig glad. Frågan löd:
"Vi människor har så många förväntningar på oss, med allt vad det innebär. Vad gillar ni INTE fastän ni borde enligt gängse uppfattning?"

Det var länge sedan jag läst en så befriande tråd. Människor började genast att bekänna hur de ogillar barn (alla måste älska alla barn), att resa (för det är sååå underbart att vidga sina vyer, även på sunkiga hotell och att komma hem tröttare än när man åkte) och att shoppa skor (för kvinnor ska vilja leta efter den perfekta skon i timtal). Andra exempel som läsarna kännt sig tvugna att gilla, och därmed alltid tvingats dölja sin avsky för var t.ex att byta gardiner jämt och ständigt, att äta tårta, pannkakor och barnteckningar. Personligen gillar jag inte grannar och avskyr sommaren. Någon avslöjande slutligen att hon aldrig förstått sig på Astrid Lindgren och inte förstår vad som är så härligt med spa.

Och visst vi kan skaka på huvudet åt vad dessa människor ogillar ("Herregud inte kan man ogilla Astrid!!!Fy skäms!") men visst är det ändå lite skönt när någon spräcker bubblan och säger att de faktiskt inte förstår vitsen?! Eller att inte behöva sitta där och spela så jävla präktig, och försökta gömma ditt liv bakom ditt dåliga samvete! Att inte behöva dölja det faktum att du faktisk inte alls mår dåligt av att sova till 12 på dagen, gladeligen äter pizza på en tisdag (och inte alls bara någon enstaka gång på helgen) eller för den delen att du inte alls tycker att det är hemskt att folk trivs framför datorn. Kan vi inte sluta låtsas att "alla" verkligen gillar sommaren och vad det nu är vi inbillar oss att "alla" är överens om. För vi är ju inte lika!!! Och vi dör inte av det!

Så jag utmanar dig! Vad är det som DU avskyr, fast alla andra höjer till skyarna?

Dagens citat:
"Vem tusan vill höra skådespelare tala?"
H M Warner, Warner Bros, 1927

Jag undrar om Marx gillade getost?

Det är jobbigt med saker som tar slut så fort man kommit igång med dem, eller när man ägnat massor med tid åt ett projekt som sedan visar sig vara totalt meningslöst. Det är sådant som skapar galna människor som slänger blommor från balkonger och skriker på gatorna.

Jag ägnade fredagen åt att söka jobb. Nu för tiden så söker man ju jobb hemifrån, framför datorn, för det mesta. Det är ju en fördel, att man inte behöver stå och köa utanför en taskig grå fabrik i väntan på att någon ska öppna ett fönster och skrika ut i snålblåsten att en plats blivit ledigt, och sen rör sig kön sakta frammåt. Som i en gammal film om den hunsade arbetarklassen från 1960 eller nåt annat deprimerande och svartvitt.

(Om sambon läser det här så kommer han att bli besvärad igen, ungefär som häromdagen när jag råkade säga "marxistisk" just när vi passerade ett annat par ute på gatan. Sambon såg hemskt besvärad ut och kved att jag inte fick säga sådana saker. Det är bara pretatiösa människor som dricker rödvin och är konstiga som sitter och pratar allvar och slänger ur sig saker som "marxism-leninism" och sånt, och om andra människor hörde oss säga sådna saker kunde de ju tro att vi fejkade ett "djupt samtal" och försökte att vara speciella eller nåt. Jag skrattade rått åt honom och påpekade att jag faktiskt hade sagt det i en mening, med ett innehåll -som viserligen inte alls hade med Marx att göra, men ändå var rätt i det sammanhanget- och att jag alltså inte bara sagt det för att vara cool. Sen teater-skrek jag "marxism" resten av vägen till ICA medan sambon såg besvärad ut. Jag är grym ibland...)

Arbetssökande var det ja. Jo jag hade just lagt eftermiddagen på att söka en hög med jobb, vilket var välbehövligt och förhoppningsvis kommer att visa sig vara till nytta. Det fanns iaf 2 olika jobb som jag verkligen skulle vilja ha. Det som var irriterande var dock att efter att jag lagt iaf en halvtimme på att skriva ihop en bra ansökan till ett jobb, och slutligen skickar den, så dröjer det inte mer än 1 minut innan jag får svar. "Den personal som skulle sluta har kommit tillbaka och därför är tjänsten inte längre ledig." Nähä, vad fint för er. Det hade varit ännu finare om jag vetat det innan jag lagt en halvtimme på att söka jobbet, som fortfarande låg ute på ams sida. Grrr, morr.

På söndgar går det numera en bra ny serie, "The mountain". Den handlar om en familj och deras skidort, samt deras onda konkurrent-familj som äger ett hotell på samma ort. Lite som ett modernt Dallas, fast med liftar istället för oljeborrar. Så jag började kolla på den, såg hela första säsongen, och tänkte att här har jag en serie att följa länge. Därefter visade det sig att serien lagts ned efter första säsongen, de har alltså bara gjort 13 avsnitt totalt. Så nu är jag sur över att ha upptäckt en sådan jättebra serie, men inte få mer än 13 avsnitt. Och jag begriper inte varför TV3 köper in en serie som de inte kan säda fler än 13 avsnitt av!? Är det för att den är så billig eller?

Mina glasögon är fortfarande dåligt putsade, jag vet inte hur jag ska göra. Jag har 2 putsdukar och ett speciellt putsmedel i en liten flaska som jag fick hos optikern, men inget hjälper. Snart så går jag tillbaka till optikern och ber dem att putsa glasögonen åt mig. Har man inte blivit dumförklarad innan så lär man ju bli det då. Slänger jag in något om Marx också i diskussionen så ringer de på vaktbolaget, hehe.

Idag är det Fars dag. Min far fick marmelad. Eller rättare sagt så fick han marmelad, äppelcidervinäger och äppelchutny i en fin låda. Han och sambon provsmakade marmeladen när jag ringde. Min pappa gillar mat så det var en bra present tror jag. Han talar ofta om sin älsklingsrätt, vilket oftast är den rätt han åt senast.

Annars gillar han att uppäcka alternativa sätt att använda sig av mat, förutom att äta den. Nöjdast är han med den revolutionerande form av "mat-tortyr" han utsätter alla unga män för, speciellt sina döttrars pokjvänner som gör sitt bästa för att visa sig från sin bästa sida. Då brukar han bjuda dem på småländsk brunch, som i hans fall består av youghurt med flingor samt makrill i tomatsås på limpmacka. Unga män av idag brukar bli ganska bleka av sådan kost. Syrrans man gav inte så mycket för pappas kulinära mästerverk. Han tittade bara skeptiskt, skakade på huvudet och åkte och köpte sig en pizza. Sambon har nog mest avböjt vänligt men bestämt, på samma sätt som han avböjer grisfötterna pappa glatt erbjuder alla och envar på julaftonen.

En annan form av mattortyr pappa ägnat sig åt är att ge bort illaluktande mat i present. Min kusin fick en getost i 12-årspresent av pappa en gång. Det var i februari. När solen sedan sken på pappas födelsedagskalas i slutet på april samma år, fick han tillbaka getosten. Kusinen hade sparat den illaluktande osten i flera månader. Den stackars osten som inte gjort något ont, mer än att lukta hemskt illa, gavs sedan fram och tillbaka på ett flertal namnsdagar under året. Jag tror att den slutligen hamnade hos kusinens farmor året därpå. Där fick den iaf ett kärleksfullt hem, tills den blev uppäten.

Dagens citat:
Folk mår bäst av att inte veta hur korvar och lagar kommer till.
/Otto von Bismarck

Jennie's coming...

Jodå, det är som i den gamla låten med The Boppers, Jennie kommer. Eller rättare sagt hon är här nu Jennie, min nya lilla systerdotter. Exakt fem timmar och tre minuter gammal är hon nu, en riktig lunchbebis =)

Jag har väntat oroligt hela dagen, suttit och sneglat på telefonen, och under de korta rasker vi fick idag på föreläsningen ringde jag mamma för att höra om hon kommit än. När dagen blev eftermiddag började jag bli orolig, men den behövde jag inte vara så länge, för vid 16:00 ringde pappa och berättade nyheten. Han hade också varit nervös erkände han när jag pustade ut efter beskedet.

Jennies storebror är hos mor/far-föräldrarna och har väntat spänt han också. Vi har alla väntat så otåligt ända sedan i våras, och vi har ordnat vadslagningsligor om vad det skulle bli. Jag trodde att det skulle bli en lillebror, men jag har inget emot att ha fel.

Jag har inte hört av Jennies föräldrar ännu, men allt hade gått bra sägs det, så jag unnar dem att ta det lugnt och ägna sig åt varandra, istället för att ringa "moster". Trist nog bor jag ju 40 mil bort, så jag kan inte hälsa på. Tur att det numera finns Webbisar =)

Imorgon ska jag handla en första födelsedagspresent till Jennie. Hon ska få en jättefin body med eldsflammor på baken! Så kan hon vara lite cool under alla de där rosa klänningarna jag vet att hon kommer att bli överöst med. Speciellt eftersom det är "mormors" andra barnbarn, och den första flickan.

*Sjunger*

Vad är det för en dag?
är det en vanlig dag?
Nej det är ingen vanlig dag,
för det är Jennies födelsedag!
Hurra, hurra, hurra!!!

Isärhållandet av pumpor och kransar.

Det är förvånande att människor har så svårt med almanackan att det inte ens vet vad det är för dag. Det är ännu mera förvånande att människor inte bryr sig om att ta reda på fakta om saker de är osäkra på. Om jag ska baka till exempel så brukar jag ta fram ett recept istället för att gissa hur man gör, eller bara titta genom fönstret in till grannen och försöka se hur hon gör. Normalt logiskt tänkande.

På samma sätt så brukar vuxna människor normalt sett ha förvärvat ett viss mått av källkritik. Behöver man tips om aktiesparande så går man inte till någon som just gått i personlig konkurs. Vill man ha ett grillrecept ber man inte farbror Hans som alltid serverar förkolnade fläskfilé om sommaren. Så VARFÖR människor, tror ni att ICA eller TV3 ska ha koll på när Halloween infaller???!!!

För det första vill jag påtala att jag gillar Halloween och firar den själv. På mitt skrivbord står just nu två porslinspumpor, jag har en halloweenbild som bakgrundbild på datorn, och på halloween på brukar vi äta gott och ha passande servetter. Grejen är bara att det här gör vi på Halloween, alltså den 31 oktober.

Det är klurigt det här, men jag ska förklara:
Halloween (All Hallows Eve) är den ursprungliga helgen, en tradition från Irland, som alltid ligger den 31 Oktober. Som med alla andra högtider (exempelvis julen och midsommaren) gillade inte kyrkan det hedniska firandet, och för att försöka få bort det la kyrkan därför en egen helg på samma dag.
Alla Helgons Dag låg alltså länge även i Sverige den 1 November (och kvällen före kallades då för Alla Helgons afton/Alla helgonaaftonen). Tittar man i almanackan ligger den fortfarande där, men det egentliga firandet flyttades på 1950-talet till söndagen närmast efter för att människor skulle få vara lediga och kunna uppmärksamma dagen ordentligt. Det innebär att vart sjunde år, när den 1 November infaller på en söndag, kommer Alla Helgons Dag att firas på söndagen den 1 NOvember och Alla Helgons afton (den kväll man tänder ljusen på gravarna) infaller då på den 31 Oktober, samtidigt som Halloween. Men alla övriga år hamnar alltså Halloween och Alla Helgonaafton (i Sverige) på olika dagar, och stör inte varandra alls.

Förtydligande:
Halloween infaller alltid den 31 oktober.
Alla Helgons Afton/Alla helgonaafton infaller lördagen efter den 31 oktober (och endast vart sjunde år råkar de hamna på samma dag).

Eftersom vi i Sverige faktiskt har möjligheten att alltså hålla i sär Halloween och Alla Helgons Dag så tycker jag att vi ska göra det. Det tycker tyvärr inte ICA som plockat fram sitt Halloweenpynt till denna helg, eller TV3 som önskar alla en trevlig Halloween denna helg och passar på att sända spökfilmer.

Massor av människor är arga på att vi firar Halloween, och det kan jag förstå, eftersom de inte brytt sig om att ta reda på att dessa två helger inte infaller samtidigt. Det är som att bli sur över att vi både firar jul och nyår.

Att det är en amerikansk helg är inte bara felaktigt, utan också oanvändbart som argument, eftersom de flesta som tar till detta som moteld mot just Halloween tycker att Alla hjärtans dag eller Fars och Mors dag är trevliga saker. Varför måste en helg vara dålig bara för att den är ny?

Det är alltså inget problem att de som vill kan fira Halloween den 31 Oktober, och vart sjunde år får man väl då välja vad man känner för. Andra alternativ är ju att det år dagarna sammanfaller kan man göra ett undantag och fira Halloween den fredagen den 30 Oktober, Alla Helgons Afton på lördagen den 31 Oktober och sedan Alla Helgons dag på söndagen. Jag tror inte att de flesta av oss ändå spenderar hela helgen till att tänka på de döda, vi klarar nog oss med två dagar till det. Nog om det.

När jag var liten så gick vi alltid i kyrkan på Alla helgonaafton. Vi satte ljus på gravarna, och la dit en krans innan vi gick in i kyrkan. Det var ett av de få gånger på året vi gick i kyrkan faktiskt, julottan däremot har min familj alltid tagit för vana att spendera sovandes hemma i sin egen säng. Medan vi satt i kyrkan hann det bli mörkt, och när gudtjänsten var slut gick alla ut på kyrkogården där nu alla ljusen brann i vintermörkret. Sen ställde kören upp sin på kyrkogården och sjöng Härlig är jorden, och vi stod där i mörkret och lyssnade. Det var så stämningsfullt och fint och jag har alltid älskat den psalmen sedan dess.

Jag går inte i kyrkan nu. Det känns inte rätt när jag bor så långt ifrån min familj och kören på kyrkogården. Så jag stannar hemma i stället, men jag tänker på dem och önskar att jag var där och fick se de tända ljusen. Nu tänder jag ett eget ljus på varje grav istället, när jag kommer "hem" till jul. Istället stannar jag hemma och kramar dem i min närhet som jag når och som är i högsta grad levande. Och sen tänker jag på min döda morfar som klädde ut sig till spöke en mörk augustikväll för att skrämma oss barnbarn, och hur han skrattade där bakom det stora vita strandparasollet han använde som kostym. Han hade nog gillat Halloween.

Dagens citat:
"Heh Heh Heh! Lisa! Vampyrer är bara påhittade, precis som älvor, troll och eskimåer."
/Homer Simpson