Cees corner

Själv-censur

2010-09-16T22:47:00.002+02:00

Jag försöker verkligen blogga men det går inte. Framför allt därför att det ligger en massa åsikter om valet i vägen och vill ut, och jag inte vill göra långa politiska utvikningar i bloggen.

Det jag däremot KAN säga att jag just nu genomlider ett helvete eftersom jag inte vet vad jag ska rösta på. Det brukar vara hyfsat självklart men det finns verkligen inget som känns som ett bra val i år.

Lokalt är det inte heller lätt, eftersom vi är nyinflyttade och inte har flera generationers erfarenhet av hur kommunen styrts. Jag planerar att gå till valstugorna och trackasera dem med den ena kommunala frågan som jag bryr mig om just nu, och som de troligen är fullkomligt ointresserade av: vatten.

Problemet är att den här kommunen är dumma i huvudet och tar ytvatten från en sjö till dricksvatten. Det gör att vattnet smakar gammalt blomvatten ungefär 6 månader om året. För en familj som dricker mycket vatten är det inte speciellt kul. Kommunens lösning så här långt är att hänvisa folk till flaskvatten eller att ställa tillbringare med vatten och citronskivor i kylen "så smakar det inte så mycket".

Det är kommunalt miljöansvar när det är som bäst. Vi tillhandahåller undermåligt dricksvatten och rekommenderar våra innevånare att KÖPA FLASKVATTEN istället. Bra där.

Nystart och inredning

2010-08-15T23:37:00.003+02:00

Som vanligt har jag försummat bloggen, och det är ju lite smådåligt av mig.
Men om man försummar den så länge som jag har gjort så uppfinner blogger ett helt gäng med nya utseende man kan använda sig av, och så får man en liten nytändning bara sådär!

Min inredningssmak har alltid varit rätt excentrisk. "Lyckligtvis" (åtminstone enligt min man och övriga omgivning) har jag aldrig haft utrymme eller pengar att göra allvar av mina hot...

Nä rjag var yngre drömde jag om ett rum helt tapetserat av gammalt tidningspapper. Det är helt och hållet min systers fel. Det var hon som presenterade mig för Led Zeppelin. Hon trodde visserligen att det var musiken hon presenterade, men jag brydde mig mest om omslaget.

Numera ägnar jag mest tid till att planera mitt bibliotek, som ska säkras så fort vi får ett hus.
Jag ska äntligen få bre ut alla mina böcker över hyllmeter av bokhyllor, från golv till tak. Jag ska ha mitt fina gamla skrivbord, min gigatiska fotölj, röda sammatsgardiner och så mycket tofsar att Maria Montezami hade lagt sig att dö direkt där på golvet, eftersom livet aldrig igen skulle kunna bli lika fulländat. Vill hon så kan hon få lägga sig direkt i min soffgrupp av röda sammet, som jag också ska få plats med på något sätt.
Om du tycker att det här låter som en bordell direkt ur Borta med Vinden så tror du alldeles rätt.

Inredningsarbetet just nu är dessvärre inte en uppbygglig historia. Eller jo, det är det väl. Det går mest ut på att bygga upp hinder och flytta upp saker från låg höjd så att inte familjens tornado får tag på det. Varför? En liten problembeskrivning:

Barnvagnens hjul måste låsas, annars rullar han den till badrummet. Det spelar ingen roll att han inte kan gå och att barnvagnens hjul är större än vad han är, han flyttar den ändå. Alla skor i hallen flyttas till vardagsrummet och äts på under resan.

I köket förvandlar han kattens torrfoder till konfetti och övar torrsim i röran på golvet. Tomma pantflaskor töms ut ur återvinningspåsen och hamnar över hela golvet. Om han fick så skulle han krypa in och gömma sig både i frysen och kylen. Nu "Nöjer" han sig med att gnaga på ketchupflaskan som står på den lägsta hyllan, och skaka om de öl han når. Sonen och katten konkurrerar om vem som först kan slita sönder soppåsen. Katten använder tänderna, sonen tar tag och hänger sig med all kraft i plasten. När han får tag på sopborsten så viftar han den iofs gärna över hela golvet, och helst över oanande föräldrars arma tår. Jag har en blå nagel.

På toaletten strimlar han den uppbyggliga lektyren (fars seriesamling), gömmer sig i duschdraperiet och puttar på moppen så att den slår (fortfarande oanande!) föräldrar i huvudet.
Från skötbordet kan man dessutom passa på att kasta saker i toastolen.

I vardagsrummet nöjer han sig med att ändr aom i bokhyllan, jaga katten och dammsugaren (han kryper efter och gör glada ljud) samt gömmer de bästa leksakerna bakom soffan. Kaffekoppar och annat måste nu placeras i MITTEN av bordet, annars åker de i golvet.

Jag har just insett att det inte längre finns någon möjlighet (förutom spjälsängen) att sätta sonen någonstans så att man vet var han är. Alla stolar som tidigare funkar utmärkt för en stunds förvaring medan mamma duschar (eller sopar upp kattkonfettin i köket) kryper han nu ur med lätthet. Så nu är det springa två steg bakom som gäller i flera år. Jag är fortfarande i chock.

Just nu sover den lilla ängeln. Det är han fortfarande. Liten alltså. Ängel också visserligen, men typen av ängel varierar under dagen. De gånger han biter mig så är han mest lik Angel från "Buffy the Vampireslayer". Han hugger utan förvarning och sen skrattar han när man skriker. Min älskade lilla son.

Jag visste att det var något fel på mig

2010-08-15T23:34:00.001+02:00

Jag visste bara inte vad.

Tack Gud för informationsfilmer!

Din klara sol går åter upp..

2010-04-14T08:36:00.002+02:00

Gå upp, ta hand om bebis, klä på sig, byta blöja, göra bebis-mat som bebis inte vill äta, göra egen mat, äta hälften, mata bebis med maten du gjorde nyss.

Tvätta bebis, starta en toktumlar-maskin, klä på bebis, brottas med bebis som föredrar att använda den nya blöjan som tuggleksak.

Ta hand om disken, sjunga för bebis, packa skötväskan, byta kattlådan, duscha (i kallt vatten eftersom hyresvärden gör något arbete idag och har stängt av varmvattnet, och det hade du glömt).

Klä på sig igen, måla naglarna, sjunga för bebis, klippa bebisens naglar för tredje gången samma vecka, blogga.

Det är inte klokt så mycket man hinner uträtta innan klockan 8:30 på morgonen!

Det är inte klokt så innerligt jag önskar att jag sluppit få reda på det... ;)

Att förlita sig på Gud och ibland på stora träd

2010-03-05T14:44:00.004+01:00

Sonen sover illa ibland. Missförstå mig rätt, han är fortfarande en Lyxbebis, men även lyxbebisar kan ibland ha dåliga dagar. Eller nätter i det här fallet.

I natt har han sovit en timme i stöten, från att i vanliga fall sova från 19-06 med två max tre uppvak för mat. Man lugnar, bäddar om och sjunger vackra sånger med mer och mer sprucken röst (just nu soundtracket från Solstollarna) ju längre natten lider. Man försöker ge mat i varje upptänklig sitt och liggställning. Man startar speldosan och rotar runt i mörkret efter nappen som ska ligga någonstans under barnet. Förr eller senare somnar han (eller somnar man själv, det händer det också). Då drar man en mental lättnadens suck, för en hörbar vågar man inte.

Ibland tar det längre tid än andra gånger. Som runt 04:00, då han kommer på att natt är tråkigt och inte accepterar något annat än underhållning. Gärna lustspelet "Nu gör vi morsan tokig" och "Nu väcker vi pappa - igen". (Föreställningen av "Nu hoppar morsan framför tåget" är lyckligtvis inställd tills vidare.) Då försöker man att vara så tråkig som möjligt för att han ska ge sig. Det är inte tillrådigt att börja leka med en bebis klockan 4 på morgonen. Framför allt om man vill få en chans att sova över det klockslaget nästa natt. En lyckad föreställning tenderar att ge publiken vilja att återvända, om man säger så.

I natt tog det 50 minuter där vid 04:00 att förmå sonen att somna om. När man för 27:e gången nattat om, ber den ömma modern (öm därför att man får ont i överkroppen av att hänga snett halvvägs över spjälsängen längre stunder) till Gud och vem som helst som kan vara intresserad av att lyssna. Oftast är Gud upptagen med annat. Haiti eller så. Det är inte mycket att säga om, men det skadar ju inte att försöka.

Vid 01:30 inatt när jag äntligen lyckats få i honom en omgång mat och han föreföll att ha somnat smög jag mig ut till maken på kontoret och krävde att vi redan nästa dag skulle avverka vilket som helst stort träd. Helst ville jag ha Rumskulla-eken mitt i hallen, så att jag hade något rejält trä att ta i efter varje gång jag tror mig ha lyckats med en nattning. Det är livsfarligt att säga högt att barnet sover. Ofta känner nämligen nämligen sleeping beauty in det psykologiskt och bestämmer sig för att vi kom undan allt för enkelt, och vaknar.

Så om ni ser någon konstig dam i natt som sågar ner allén i centrala stan, så är det bara jag som slutligen hämtat pappas traktor och motorsåg. Viserligen berättade pappa idag att världens äldsta träd är en tall som står i norra Sverige, men det finns gränser för hur långt jag orkar ta mig. Traktorer går inte så fort.

Cee RUTer ifrån

2010-03-03T22:21:00.003+01:00

... på ren Göteborgshumor.

Men skämt åsido. Tjafset om det s.k. "Pigavdraget" gör mig förbannad. Rejält förbannad. Jag studsar i soffan när jag ser fifflaren Mona berätta att de tänker avskaffa RUT-avdraget om de kommer till makten. Låt mig förklara varför.

* Liksom ROT skapar RUT arbeten. Det är det ingen som ifrågasätter. Reinfeldt säger 5600 st jobb, Mona säger 3000-5000st. De är alltså egentligen oense om ca 600 jobb. Oavsett så är det en väldig massa arbeten. Astra Zeneka som nu tänker stänga i Lund anses vara en gigantisk kris för regionen, eftersom Astra är Lunds största arbetsgivare med sina 900 anställda. Vi talar alltså om en reform som skapar RIKTIGA jobb åt 5-6 gånger Astra. RIKTIGA jobb nota bene, inte sossarnas eviga praktikplatser och annat skit.

* Reformen har snabbt gjort svartjobb inom städbranschen näst intill meningslösa. Som kund får du idag tjänsten tillgodosedd av ett riktigt företag vilket gör att du har möjlighet att reklamera om du inte är nöjd, eller få en ersättare om städaren är sjuk. Jag tror heller inte att särskilt många kunder VILL köpa svart om de inte anser det ekonomiskt tvunget, eftersom det är rätt skönt att veta att man har ryggen fri och att de anställda har vettiga avtal. Städaren får lön och pension, arbetskläder och en arbetsgivare i ryggen.

* Enligt Almegas Peter Rosin som utrett RUT-avdraget så är reformen kostnadsneutral för staten. Det vill säga att staten inte på något sätt förlorar pengar på att RUT finns. Staten minskar sin presumtiva vinst, men ingen - inte ens Mona Sahlin - kan säga exakt hur mycket staten skulle få in om man tog bort avdraget. Hennes argument bygger på att folk skulle fortsätta att handla hushållsnära tjänster i samma omfattning som idag, vilket är en utopi med tanke på hur branschen sett ut innan avdraget.
Städaren och städföretaget betalar skatt, staten slipper bekosta arbetslöshetsersättning för den som fick städjobbet etc. Vi har i realiteten alltså inte förlorat en krona.

* Det är inte alls de få rika som nyttjar RUT. Tvärtom är låg och medelinkomsttagarna stor majoritet.
- Nästan 25% av kunderna är låginkomsttagare med en inkomst på max 16.500kr/månad.

- 46% är medelinkomsttagare med en imkomst på max 500.000kr/år, vilket motsvarar alla
lärare, sjuksköterskor, de flesta butiksanställda och männen och kvinnorna på verkstadsgolvet.

- Endast 29% är "rika", dvs tjänar över 40.000kr/månaden.

* Reformen har skapar jobb med "Låg tröskel", vilket medför att invandrare, kvinnor och ungdomar får en chans att ta sig in på arbetsmarknaden och få ett riktigt jobb. Grupper som vänstern traditionellt säger sig kämpa för. Men inte den här gången. Däremot ska de behålla ROT-avdraget om de vinner valet. Men i byggsektorn jobbar ju mest män. Hur var det med genusglasögonen Mona och Lars???

* Slutligen, det ständigt återkommande härjet om att det är "synd om städaren" och att var och en "ska ta hand om sin egen skit"...

Idag är det tydligen bara Socialdemokraterna och Vänstern som menar att den som städar för brödfödan är en piga, och att pigor är det synd om. Men varför tycker ingen att det är synd om killen på McDonalds som efter en lång arbetsdag med stekflott i håret själv måste gå hem och laga middag till sig och ungarna?? Varför ropar ingen till kunderna i snabbmatskön att de minsann kan gå hem och fixa sin egen matlåda??
Jag har jobbat i skolkök och som kock, och jag lovar att man inte ville ens tänka på middag när man kom hem. Men var det någon som tyckte synd om mig då??
Tycker någon synd om snickaren som får göra sin egen veranda? Om taxichauffören som själv måste köra sina barn till träningen? Nej, givetvis inte. För det är ju inte förnedrande att vara snickare. För han har ju kunskap. Jag lovar att även städarna har kunskap. Du kan fråga i de flesta familjer om alla vuxna där anser att städa ordentligt och bra är något som "alla" kan...

Är det inte dags för vänstern att stå upp för de grupper som de säger sig värna om??! Det kanske inte är så konstigt att vi har löneskillnader mellan män och kvinnor, när de "manliga" branscherna oftast är privata och dessutom får understöd genom ROT-avdrag och liknande. Medan kvinnojobben som ligger inom den privata sektorn minsann ska motas bort eftersom det är pinsamt att vara piga, och de inom stat/kommun/landsting alltid får finna sig i att få dåligt betalt. Varför är det aldrig någon som skriker om "dräng-avdrag"!!?

Och förresten, jag har varit städare också. Med riktig lön, arbetskläder och anställningsavtal. Nu städade jag det absolut jävligaste som finns nämligen byggstäd, dvs baracker åt byggjobbare (med undantag av brottsplatser där folk har legat döda i ett halvår, eller knarkarkvartar). De var riktigt grisigt och inte sällan 2 cm tjockt med olja på HELA golvet i två rum som skulle städas upp. Det var inte jätteroligt, men jag har haft sämre jobb (psykvården) och det som var drygt med jobbet var att klättra runt på byggställningar och bära med sig utrustningen. Dvs samma problem som byggjobbarna stod inför varje dag. Inte var det mer synd om mig än om dem? Och vi möttes varje dag av ca 300 extremt tacksamma gubbar som slapp äta sin usla matlåda i misär efter att vi varit där. De dagar man fick städa kontoren och kunde dra med sig en städvagn var som en dröm. Att städa hemma hos någon skulle vara extremt trevligt.

Note to self

2010-02-22T20:23:00.001+01:00

Nämn inte Scarification när du besöker BVC. Det blir så konstig stämning då.

Dagens playlist

2010-02-10T22:49:00.005+01:00

Idag har jag varit ett vandrande teatersällskap på två ben, ända sedan klockan 04:00 då sonen vaknade med ont i magen. Ingen talade om för mig att man automatiskt hamnar i underhållningsbranschen när man får barn. En annan dag när jag inte är så trött i huvudet ska jag undersöka möjligheten till stipendium. Är det inte Selmas lilla stuga som behövande kulturarbetare får åka och ladda batterierna alldeles gratis??

Idag har sonen roats av följande sånger: (Ifall ni vill uppdatera er egen playlist)
* Ulla Billqvist samlade hits
* Flickor bak i bilen
* Fantomens brallor (Trazan & Banarne)
* Brahms vaggvisa

Allt med en röst som skulle göra Bonnie Tyler avundsjuk. Jodå, fortfarande kass i halsen.

Lastgammal

2010-02-06T22:45:00.003+01:00

Fru Lastgammal fyller jämt. Trettio år för att vara exakt.

Det har hon firat med:

* sovmorgon
* "frukost på sängen"
* fina presenter och blommor från make och son
* grym förkylning + halvt tappad röst
* migrän
* en flaska vin
* massor av kinamat
* marängswiss
* Melodifestival

Ingen grym happening på något sätt, men på gränsen för vad jag orkade med idag. Åldern tar ut sin rätt. Eller förkylningen. Välj själva.

Grattis Teresa! Hoppas du haft en bra dag!!

PS: Ikväll hejade jag (och hela Sverige?) på Öppningsnummret (Perelli+Nanne+Sonja) och Pausnummret (Dolph). Är det inte lite pinsamt när alla bidragv är sämre än pausunderhållningen??

Party-bruden

2010-01-29T21:39:00.012+01:00

Imorgon ska vi ha party. För sonen. Han ska invigas i Svenska kyrkans småmossiga samfund och få vatten på huvudet. Det skulle kunna ha varit tämligen enkelt, men då hade det ju inte varit jag heller. Så för att göra livet lite intressantare så har vi försvårat det så mycket som möjligt för oss. Några exempel följer...

Vi tänkte först att för en gångs skull ha festen på vår hemort. Att alla andra skulle få åka och vi med en liten bebis skulle få vara hemma. Sen ringde vi kyrkan. Kyrkan meddelande att man kunde få döpas i stora fina kyrkan, ihop med flera familjer. Dvs noll chans att själv få bestämma över psalmer och annat. Jag vägrar att samsas med människor som tycker att "Du vet väl om att du är värdefull" är en fin sång. Den ger mig rysningar. Då fattas det bara en solist som sjunger "Älska mig" med Josefine-stönig röst också. Nej det går fetbort.
Andra alternativet var att en ett ensamdop, men då i ful-kyrkan. Dvs ett kapell som såg exakt ut som ett radhus. Ett gult radhus i trä. Jag körde förbi med bilen och gång och kräktes mentalt. Sen åkte jag hem och ringde mamma som fixade att vi får vara i ett privat kapell ute i skogen. Det ligger 1,5 timmes resa bort för oss men det är det värt. Jag är en typisk lillasyster och Maken är en typisk lillebror ergo: vi vill ha det som VI vill ha det, annars får det vara punkt-slut.

Kapellet ligger som sagt en smula avskilt. Pappa har fått åka till dit med traktorn och plogat vägen in för att folk ska kunna ta sig dit. Mamma har eldat i kapellets kamin i flera dagar för att det ska vara varmt och trevligt. Vi får ta dit vatten i termos till dopfunten. Å andra sidan fyller vi upp hela kapellet med folk, får allt exakt som vi vill ha det, samt att det ligger hur vackert som helst. Mitt i skogen, i djup snö och med marschaller hela vägen fram när vi kommer dit imorgon.

Sen var vi ju tvugna att hitta en egen präst också. Lyckligtvis fanns det plötsligt en ny tjej i min ålder som bor några hundra meter från kapellet. En präst som är jättetrevlig och lätt att ha att göra med och som inte tycker att allt som går utanför ramarna är besvärligt. Eftersom hon är ung och engagerad så fick hon snabbt in oss på (läs: milt tvång) att jag skulle läsa en bön och Maken skulle hälla upp vatten. Det blir alltså ett väldigt engagerat dop imorgon. Syrran som ska sjunga är dessutom lite orolig för sin röst så vill det sig illa så får jag göra en Carola och sjunga själv också...

Lite fika vill vi ju ha också. Hade först tänkt beställa en smörgåstårta och en tårta och vara nöjd och glad med det. Men sen fick jag en idé och så gick det som det gick. Nu ska vi ha smyg-engelskt "Afternoon tea". Jag har bakat scones till 30 personer på kvällarna när sonen somnat. Andra kvällar har vi gjort banankakor och katalaner. Det har handlats te, marmelad, lemon curd, tekakor och doptårta. Det har bakats 5 andra kakor av andra snälla människor (tack släkten) och igår körde vi ner allt till mina föräldrar. Bilen var full kan jag säga.
Jag är egentligen värdelös på att baka. Om jag bakar så äter jag upp allt jag bakat vilket inte ger positiva utslag på vågen. Dessutom är jag yrkesskadad, som kock mäter man inget utan lagar mat på en "höft". Den metoden går inte att tillämpa i bakning. Tro mig jag har försökt ett antal gånger. Men nu var det bara att ta sig i kragen och se till att bakningen gick rätt.

Dopdräkt behövde vi inte låna, det fanns en fin i släkten. Men eftersom jag är jag, så kunde jag ju inte med babyblå färg på dopet. Det är nästan lika irriterande som "Älska mig". Så sonens dop kommer att gå i mörkblått istället. Bara för att. Det innebar att jag behövde byta ut banden på dopdräkten. Se där, så blev jag sömmerska också. Mot alla odds så ser det snyggt ut. Efter dopet förväntas jag att brodera sonens initial på insidan av dopdräkten. Sveriges alla syslöjdslärare skrattar kollektivt...

Sen trodde jag i min enfald att jag var färdig. Men det var jag inte. Jag fick en idé till. Någon dag ska jag montera bort min hjärna. Man skulle kunna tro att graviditeten skulle åstakommit det åt mig men icke. Jag gjorde tom testet på Mensas hemsida för en månad sedan, och resultatet blev att de uppmanade mig att åka och ta det riktiga inträdesprovet eftersom jag fått så bra resultat. *Äckligt nöjd*. För någon som desperat inte vill bli ett lallande kolli som bara kan diskutera avföring och vabb-regler så var det en rätt skön försäkran om att mitt föräldraskap inte orsakat några bestående skador ännu. Nåja det hinns med.

Idén kom sig av att jag surfade och hittade en sago-dukning. Den var helt underbar. Så jag fick efter lite vackert tal och stora hundögon maken att gå med på att vi skulle ha en dukning med Brittiska sagor. Så sedan ett par veckor har jag jagat prylar som kan föreställa olika sagor. Nu har jag fått ihop sju stycken. * Läsare uppmanas att gissa i kommentarerna!*

Så imorgon är den stora dagen då sonen ska bli bundis med Gud. Jag och Maken ska lova att uppfostra honom kristligt och vackert och prästen ska sjunga att "XX Gud han älskar dig". Förhoppningsvis kommer denna präst inte att ta tillfället i akt och börja sjunga och syltlök eller "Jesus Boogie-woggie". (En historia jag får spara till en annan gång).

På söndag misstänker jag att hela familjen kommer att vara helt slut och ha frysen full med kakor. Det låter som en plan. Jag kan käka kakor i soffan samtidigt som jag på allvar börjar planera den 30-årsfest jag ska ha i augusti. Det ska också bli ett liten enkel tillställning utan en massa bestyr. Tills jag får en idé eller två.

Svenska lyxbebisen

2010-01-19T22:26:00.003+01:00

Med risk för att allt *ta i trä* i världen inte kommer att hjälpa mig efter att jag skriver det jag nu kommer att skriva. Men i alla fall.

Jag har en lyxbebis. Det är hans nya namn "Svenska Lyxbebisen". Han har haft värre namn. Under en period som foster kallades han för Jan Guillou. Ett fall framåt kan man väl tycka.

Hur du vet att din avkomma är av märket Svensk Lyxbebis
* Lyxbebisen åsamkar minimal skada när den anländer.
* Lyxbebisar har inte kolik.
* Lyxbebisar klarar av sin tremånaders-fas på ett dygn.
* Lyxbebisar sover nästan 10 timmar varje natt med undantag av några matningar.
* Lyxbebisen är söt och levereras med hår.
* Lyxbebisen ler mot dig på morgonen, trots din morgonandedräkt, avsaknad av lämplig pyjamas och Edwars Scissorhands frisyr.

Jag är bortskämd. Jag vet inte hur det är att ha en bebis, som det är nu kommer vi undan oförskämt lätt. Inte för att jag inte tycker att den störda nattsömnen och ändlösa läsandet av "Lilla Kon" är jobbigt. Men det är ingenting mot vad andra föräldrar får utstå.
Jag brukar påtala för min far att han inte har en aning om hur det är att ha barn eftersom hans fru lyckades uppfostra två små änglar som var tränade för Nobelbanketten redan som treåringar. Liknande saker kommer att sägas om mig. Med min Svenska Lyxbebis och en ständig närvarande make som tar hälften av allt jobb så kommer jag undan med ett mimimum av förtret. Tro fan att man inte vågar skaffa ett barn till, det kan aldrig någonsin bli så lätt som just nu.

Idag har Svenska Lyxbebisen fått sina första vaccinationer. Han rörde inte en min vid första sticket. Grät i några minuter efter det andra. Sen sov han i en timme. När han vaknade igen var han ledsen någon timme tills alvedonet började verka, efter det gick det att hålla honom på gott humör fram till sängdags så länge man lekte med honom. Nu sover han.

Jag kommer att få en flygel i huvudet om jag går ut imorgon. Alternativt kommer jag att halka på ett bananskal i köket. Ingen kan få ha det så här utan att det straffar sig.

Barnledighets-tv

2010-01-10T22:31:00.003+01:00

Idag har jag drabbats av föräldra-liv på riktigt. Dvs sonen 3 månader gammal har inte läst något PM med innebörden "Tandsprickning kommer vanligen runt 6 månader" och tar ut det roliga i förskott. Vi har haft en underbar dag.

När man är barnledig kan man se på tv. Mestadels blir det NCIS eller film. Men jag har hittat två program som fyller mig med glädje.

GRAND DESIGNS
Brittiska familjer med för mycket pengar och fritid, som bestämt sig för att bygga helt vansinniga hus. Man får följa dem över hela byggtiden. Projekten drar ALLTID över tiden med minst en månad, ibland ett halvår. Budgeten hålls aldrig. Ofta bråkar de med arkitekten. Ofta bråkar de med varandra. Det gör man gärna om man är en barnfamilj och får bo i husvagn i 1,5 år för att maken vill bygga ett tre våningshus som ser ut som en färja.
Nästan varje program innehåller en import av svenskt byggmaterial för att britterna inte förstått vitsen med 3-glasfönster.

ESCAPE TO THE COUNTRY
Brittiska familjer längtar efter att leva på landet och ger sig ut med en mäklare för att hitta det perfekta huset. De har ofta en lång lista med krav. Ofta låter den ungefär "Vi vill ha en topmodern herrgård för inga pengar alls". Mäklaren visar hus och paren får gissa vad de kostar. Frun gissar ALLTID fel, och tror att alla hus är billigare än vad de är. Frun har ofta konstiga saker som gör att hon väljer bort ett perfekt hus. Senast var det en dam som tyckte att trappavsatsen på ovanvåningen var för liten. Varför det nu skulle spela någon roll eftersom hon ändå inte skulle kunna möblera den. Sen hittade hon en som var lång som tydligen var bättre.

Det är också kul att höra dem diskutera vad som är viktigt. De har ofta åsikter som går tvärt emot vad ett svenskt par skulle säga. Till exempel dissar de helt wc på bottenvåningen (trots att det finns ett badrum på ovanvåningen också!) när ett svenskt par garanterat vill ha en wc där så att gäster inte behöver gå en trappa upp. Ett annat par tyckte att 2 meter var "högt i tak".

------------------------------------

Själva hittade vi ett hus häromdagen som vi vill ha. Det har tillräckligt många rum för att vi ska få plats med allt, inget renoveringsbehov (eftersom vi inte vill vara med i "Arga snickaren" om 2 år) och till min Makes stora lycka: Halva tomten är asfalterad!!! Vilket troligen också är en av de större anledningarna till att priset är hyfsat modest. Det är nämligen ingen annan svensk familj som skulle se 3000 kvadratmeter asfalt som en tillgång i deras villaträdgård. Man kan ju alltid få drömma :)

Krisplaner

2010-01-08T23:31:00.002+01:00

När vi gifte oss författade jag en utomordentlig krisplan till de som skulle hjälpa oss. Våra kära närstående har en viss förmåga att stressa upp sig, och just den dagen ville jag inte bli jagad med att lösa problem. Inte heller ville jag att de (läs min pappa) skulle oroa sig för allt som kunde hända. Bättre då att jag tänkte åt honom i förväg.

Här är ett urval av krisplanen.
---------------------------------------------------------------

MEN GUD VAD GÖR VI NU??? PROBLEMLÖSNINGSLISTA

Eftersom jag inte har tid att lösa problem på bröllopsdagen så löser jag dem nu istället. Har ni några övriga frågor så säg till, innan.

1. Vad gör vi om det regnar/blåser/haglar/snöar/är jättevarmt?
Svar: Tar fram paraplyn till brudparet. Fotar oss utomhus så gott det går och gläds över att det blir snygga foton av dåligt väder. I andra hand fotar vi oss hos fotografen. I övrigt så håller vi oss inomhus så mycket som det går. Vid varmt väder ger vi folk mycket vatten att dricka! Ställ ut kannor!! Åska är mysigt och inget problem. Det finns värmeljus.

2. Om maten är förstörd?
Svar: Ringer och beställer 80 pizzor av varierande sort. Serveras med servetter och vin.
Beställ en av varje från deras meny! (Komplett med tele till närmaste två pizzerior..)

3. Någon har stulit all dryck under natten!
Svar: Vi klarar oss med läsk och det som finns.

4. Potatisgratängen kommer inte!
Svar: Först, ring till cateringen och hota dem med att en galen tjej i brudklänning kommer att förfölja dem i 8 år om de inte fixar fram maten. Tel XXXXX
I andra hand, köp potatiskroketter/fryst potatisgratäng eller pommes i närmaste ICA. Blanda om det krävs. Laga till och låt maten bli lite försenad, vi klarar oss på snittarna till dess!

5. Tårtan föll i golvet, eller tårtan dök inte upp.
Svar: Ring Konditoriet.

I andra hand så sopar vi upp tårtan och äter av alla goda kakor.

6. Strömmen går!

Svar: Vi har ljus. Leta upp proppskåpet.

7. Ingen serveringspersonal har dykt upp!
Svar: Då får folk själva placera sin tallrik på vagnen. Vi kan hjälpas åt.

8. Filmkameran fungerar inte.

Svar: Så tråkigt. Nu bryr vi oss inte mer om det. Skulle verkligen båda filmkamerorna strula samtidigt så får vi nöja oss med alla kort. De kanske bara blir mellan 400-500. Och innan kameran uppfanns blev folk gifta också.

9. Bilen går sönder.
Svar: Använd mobilen du troligen har och ring någon av alla de andra 30 bilar som ska åka samma väg.

10. Övriga problem:
Svar: Övriga problem, allt från gisslandrama till anfall av ett urtidsmonster bemöts med lugn och förhoppningsvis ett leende. Hitta på något. Det kommer att bli en rolig historia efteråt så stressa inte upp er!! Ha kul nu!

VAD VI INTE SKA GÖRA:
1. Få panik
2. tro att hela dagen är förstörd
3. tro att Cee kommer att bli otröstlig
4. Ringa Cee och fråga vad vi ska göra. I absoluta nödfall, ring tärnan.

---------------------------------------------------------------------------------------

Nu har vi barn. Den här gången har vi endast en krisplan. Hon heter Mary Poppins.

Min livsuppgift 2010

2010-01-06T22:24:00.003+01:00

Jag har ett uppdrag, en livsuppgift. Ett mission att utföra under år 2010, för att förbättra världen. Det är stort. Och självpåtaget.

Nästa gång (och varje gång) jag hör någon klaga på kronprinsessbröllopet, och alla pengar det kostar oss skattebetalare så ska jag ta fram 2kr och ge personen. Samtidigt som jag påtalar att enligt uträkningar så kostar bröllopet 1,50kr per svensk, och att personen i fråga nu till och med tjänat 50 öre på bröllopet på det här bröllopet. Och att jag nu förväntar mig att slippa höra ett enda litet gnälligt pip från den personen.

Jag ska köpa deras tystnad. Det ska tamejfan vara lika vackert och tyst som i en urskog när jag ser på bröllopet den 19 juni.

Årskrönika 2009

2010-01-03T20:10:00.002+01:00

Blev gravid.
Hatade MVC-kärringen.
Var på Eagles-konsert.
Sa upp mig.
Hade semester.
Besökte Båstad.
Skaffade mäklare.
Idiotförklarade mäklaren.
Ledde allsång.

Var ännu mer gravid.
Hittade ny lägenhet i nya staden.
Bokade flyttfirma.
Bokade ny flyttfirma.
Packade lägenheten.
Flyttade 40 mil.

Var extremt gravid.
Packade upp allt.
Besökte underbar MVC-tjej.
Sålde lägenheten.
Besökte förlossningsavdelningen.
Kräktes ner lab.-avdelningen.
Svimmade överallt.
Köpte bebissaker.

Födde barn.
Avskydde BB.
Åkte hem med barn.
Var förälder.
Läste "Borta med vinden".

Var mer förälder.
Hade sömnbrist.
Sjöng på julkonsert.
Hade Nobel-middag.
Firade jul.
Firade nyår.

Frågor på det?

Julefriden sänker sig...

2009-12-21T13:20:00.004+01:00

inte.
Jag ligger skamlöst efter. Det är julklappar som inte är köpta, julgran som inte är köpt och så vidare. Dessutom upptäckte jag nyss en skriande brist i min julmusiksamling. Ingen bra version av "Det är en ros utsprungen"!!! Vart är världen på väg!?

Nåja. Igår julstädades det, och julpyntades. Nu ser det nästan ut som hemma hos vanliga människor. (Ni vet de där "vanliga människorna" som alla har hört om men ingen har sett. De som alltid har det perfekt städat, aldrig tappar humöret, som har ett helt skåp med "Gå-bort-presenter" färdiga till hands och som inte har glömt D-vitaminsdropparna en endaste dag.)

Jag och sonen ska ut och julhandla i eftermiddag. En stor fördel är att staden som även i vanliga fall ser ut som en bild ur "Kajsa Kavat" nu är inbäddad i lagom mycket snö. Det enda som fattas är att man kunde ha med sig tomtarnas vaktparad gående efter sig. Men jag får spela den när jag klär granen, som vi alltid gjort när jag var liten. Det ska vara Tomtarnas vaktparad (och då menar jag INTE "In i säcken".)

God Jul till er alla!

Skitdag

2009-12-15T00:23:00.003+01:00

Idag har det kort och gott varit en skitdag. Maken var helt slut när han väckte mig för skiftombyte. Sonen var helt slut efter att ha haft en störig morgon. Jag var helt slut eftersom jag inte är så pigg i kroppen. Ute snöade det.

Det fanns bara en sak att göra. Lägga Sonen, den levande värmedynan på magen, och starta världens bästa julfilm "Love actually". Jag grät redan till introt när de visar folk på flygplats och pratar om 11-september-katastrofen. Sen somnade vi och sov i flera timmar. Sen blev dagen bättre.

För den som vill flytta till något mysigt såhär innan jul rekomenderar jag denna:
Lilla Bakgatan 1.

Vackert uppvaknande

2009-12-14T01:51:00.002+01:00

Maken gick upp vid 17:50 idag (har har natt-tjänst och sover därför på dagen).
- Gå och lägg dig! skrek jag.
Så han fick snällt gå tillbaka till sängen. Övriga familjen hade nämligen beslutat (okej då, jag bestämde, Sonen är så lätt att korrumpera.) att han skulle bli offer för en lussning.
Så fem minuter senare gick vi in och "väckte" honom med vår skönsång. Jag sjöng vackert om "Elva nätter före jul" och sonen gurglade.

Jag hade en vit tunika och rött band om magen, sonen hade sin pepparkaksdräkt med tillhörande mössa. Sen fick vi sjunga om pepparkaksgubbarna också. Sonen har korinter till ögon och tindrade med dem bäst han kunde. Till nästa år ska vi jobba på hans sång. Jag kände att det inte riktigt var rättvist att kräva att han skulle kunna texten till i år, när han haft fullt upp med att lära sig att äta och upptäcka sina händer.

Sen gick vi ut i soffan alla tre och åt köpta lussekatter och drack kaffe framför tv:s luciafirande. De lussekatter jag bakat jäste aldrig och går därmed att använda som mordvapen. Jag skulle ha tagit med dem till affären idag. Det hade varit skönt att få slänga stenhårda lussekatter i huvudet på tanter som är i vägen. Nu hade jag inte lussekatterna med mig så jag fick nöja mig med att svära åt dem högt och tydligt. Det var mitt första föräldrautbrott. (LÅng historia kort: Vem fan har kommit på att de kundvagnar som är speciellt avsedda för att transporta bebisar i, ska vara fastkedjade och inte gå att öppna med vanliga mynt? Istället måste man gå och köa till receptionen för att köpa en speciell polett för att få använda den vagnen! Och damerna i informationsdisken är de långsammaste i mannaminne. På den tid jag hade fått tillbringa framför informationsdisken hade jag hunnit handla och ta mig igenom hela kassan!! Så jag struntade i hela shoppingen, svor åt informationsbiträdena och gick hem.)

Höjden av lycka

2009-12-13T01:02:00.002+01:00

Alla borde få ha en söt, sovande bebis liggande på sin mage. Det finns faktiskt inget bättre än att ha ett litet troll som ligger på dig och andas lugnt och stilla.
Det finns tillfällen då kvinnor tycker att det är helt okej att betraktas som en madrass av män...

(Nej det är inte sonen på bilden..)

Vad internet har gjort för föräldrar..

2009-12-08T00:11:00.002+01:00

Ibland känner man sig lite otillräcklig som förälder. Undrar om man gör rätt eller om man inte skulle ha orkat lite till. Gått en lite längre prommenad. Haft en mer pedagogisk mobil. Sjungit mer barnvänliga sånger än "Flickor bak i bilen" eller "Hard rock Halleluja". Undrat om babysim faktiskt har någon dold funktion som ni förbisett.

De dagarna har nu internet räddat åt mig. Två minuter på den här sidan så inser jag att jag kan föda upp honom på chokladpudding och kramar och ändå vara "Mother of the year".

Why the fuck do you have kids?!

Vem är han lik?

2009-12-04T23:41:00.002+01:00

Jag tittar på vårt barn hela dagarna. För det mesta för att han är söt. Han är det. Hur det gick till är däremot en gåta. Var sjutton hittade han de generna?

Däremot är han inte lik någon av oss. Jo, han har sin pappas ögon, men att säga att man är lik någon på ögonen är ju nästan fusk. Hade det varit gröna ögon så hade han ju varit lik mig. Det är ju bara att gå efter vems ögonfärg det är liksom...

Däremot hittar jag ingen likhet med någon av oss i dragen i ansiktet, Maken säger det samma.
Vid ett tillfälle tyckte jag att han såg ut som min mor, när han gjorde en särskild min. Annars är han mest lik en amerikansk tv-pastor när han viftar med armarna uppåt skyn och ser förgrymmad ut. Jag kan riktigt höra domedagspredikan och se kören som talar i tungor i bakgrunden.

Sa jag att jag planerar dop just nu?

Att visa kärlek

2009-12-03T13:27:00.003+01:00

Det finns saker man aldrig trodde att man skulle känna sig tillfreds med. Som att bada i en tunna med mäsk, äta surströmming ett helt år eller leva som nudist och jobba med asfaltsläggning.
Inte heller trodde jag att jag så lugnt skulle acceptera att bli nedkissad eller få en kaskadspya över hela mig. Men det gör man.

Kalla det kärlek eller utmattningssyndrom. Välj själva.

(Ett meddelande till våra läsare: Denna blogg har genomgått en personlighetsförändring och beslutat sig för att han egentligen fötts som mikroblogg. Jag tror att det beror på att han är känslig för sin storlek - jag har ju hållt på ett antal år nu- men han menar att han alltid varit en mikroblogg innerst inne. Humor him for God's sake..*

Jag är förälder

2009-12-01T23:20:00.003+01:00

Det är därför jag inte skriver. Min son *insert a dictator of your choice* gillar nämligen inte att jag ägnar mig åt sömn/frukost/telefonpratande/hygien. Eller bloggande. Nu vaknade han.

Masochistens klagan

2009-10-18T00:06:00.002+02:00

*fruktansvärt barntrallande*

Nu har jag haft värkar mest hela dan
jag väntade mig att det skulle göra ont som fan
Men hittills är det rätt mesigt och jag undrar nu
Är det värkar eller är jag en galen fru?

Värkar i 15 timmar är inget glatt
speciellt eftersom resultatet mest är "matt"
och jag är trött och tveksam
men katten han är glad
tar det inte fart snart så slutar jag

Har väntat på resultat mest hela dan
nu är det natt igen och jag är sur som fan
Jag får väl gå och sova om igen
och se om det kommer göra ondare sen

* ännu äckligare barntrallande*

(Sjunges med fördel till "Turistens klagan")

Paus-underhållning

2009-10-06T23:11:00.003+02:00

1. Hur gammal är du om fem år? 34
2. Vem var den sista du träffade? Maken
3. Hur lång är du? 161
4. Vilken var den senaste film du sett? Män som hatar kvinnor (bättre än förväntat)
5. Vem ringde du senast? Syrran. Ibland pratar vi bara 1 gång om dagen...
6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? Eftersom min mobil inte har funktionen som föreslår ord, och jag skriver långsammast i världen så hatar jag att sms:a och gör det så sällan jag kan. Och då brukar det mest bli av typen "ok".
7. Vad är dagens planer? Hänta Tens-apparat på förlossningen, köpa mer åksjuketabletter, få en tvättmaskin och äta på Corner (hamburgerrestaurang).
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Ring alla gånger.
9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? Skilda och sedan sambos med nya sedan mer än 10 år. Det är så stabilt att det nästan räknas som silverbröllop i dagens samhälle.
10. När såg du senast din mamma? För ungefär en vecka sedan.

11. Vilken ögonfärg har du? gröna
12. När vaknade du idag? Vilken gång pratar vi om? Jag sover halva dygnet numera.
13. Har du någon gång hittat en katt? ??
14. Vilken är din favoritplats? Sängen. Det finns inget som heter "sova bort sitt liv".
15. Vilken plats föredrar du minst? Toan. Det finns ingen anledning att sitta där en sekund mer än nödvändigt.
16. Var tror du att du befinner dig om tio år? I ett underbart vackert hus här i närheten. Ska bara hitta det först.
17. Vad skrämde dig som barn? Mörker. Det gör det nu också. Jag vågar inte gå på toa på nätterna om inte toalampan är tänd, för jag tror att Voldemort står i mörkret...
18. Vem fick dig att skratta senast? Malin Wollin på AFtonbladet när hon beskrev hur hon hatade att hennes sambo alltid vinner.
19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Nej, men de ligger kvar i mitt barndomshem.
20. Har du stationär eller bärbar dator? Stationär, med plattskärm som jag älskar!

21. Sover du med eller utan kläder på dig? Naken. Jag är ständigt oroad för att det ska börja brinna.
22. Hur många kuddar har du i sängen? Två under huvudet, och en mellan knäna. Och lutar mig mot makens kudde om han inte har lagt sig. Det är ett helvete att sova på sidan.
23. Hur många landskap har du bott i? Två
24. Har du någon gång spytt på fyllan? Ja, tre gånger.
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Alltid barfota. Farmor som var min barnvakt när jag var liten var hysterisk över mina nakna fötter på hennes kalla stengolv.
26. Är du social? Jag är bra på att fejka det. Egentligen avskyr jag att träffa nya människor.
27. Vilken är din favoritglass? Pärontopp
28. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Köpa hus
29. Tycker du om kinamat? Ja
30. Tycker du om kaffe? Självklart. Men makens smaksatta hasselnötskaffe är djävulens påfund.

31. Vad dricker du till frukost? Mjölk eller fun light.
32. Sover du på någon särskild sida? Vänster sida eftersom inget annat går just nu.
33. Kan du spela poker? Ja, men hur man satsar har jag ingen aning om.
34. Tycker du om att mysa? Det var den konstigaste fråga jag hört på länge.
35. Är du en beroendemänniska? Ja
36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Ja. En alldeles utmärkt person i södra Sverige, vars barn gillar Eskimåer. Och Nelson Mandela.
37. Vill du ha barn? Det hoppas jag. Det kommer ett inom ett par veckor.
38. Kan du några andra språk än svenska? Hyfsad engelska
39. Har du någonsin åkt ambulans? Nej

40. Föredrar du havet eller en pool? Östersjön.
41. Vad spenderar du helst pengar på? Böcker
42. Äger du dyra smycken? Ingen hope-diamant men något finns väl..
43. Har du någon gång testat narkotika? Nej. Varför då? Sprit räcker så gott för mina syften.
44. Vad var det senaste du stoppade i munnen? Kanelbulle och kaffe.
45. Vem är den roligaste människan du känner? Maken.
46. Välj ett ärr på din kropp? Har ett bredvid näsan efter en träsko. Jag ramlade ur en hängmatta och ramlade ned på träskon som stod nedanför.
47. Vad har du för ringsignal? En standard.
48. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? En hel del, numera snyggt förvarade i flyttkartonger eftersom vi städade pappas vind i våras.
49. Flirtar du mycket? Nej.
50. Vart togs din profilbild för din blogg? När jag gick nynnandes i skogen en vacker sommardag och tänkte på rådjur??

51. Kan du byta olja på bilen? Ja, man kör till en verkstad och beställer ett oljebyte.
52. Har du fått fortkörningsböter? Nej, men jag glömde bältet en gång. Maken har sparat boten och tar fram den ibland och skrattar åt mig.
53. Vilken var den senaste bok du läste? Kvinnorna vid Cane River. Om fyra generationers kvinnor i slaveriets sista dagar. Mycket bra.
54. Läser du dagstidningen? Ja på nätet.
55. Prenumererar du på någon veckotidning? "Drömhem & trädgård"
56. Dansar du i bilen? Ja.
57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? Ingen aning.
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Läkartid
59. När var du i kyrkan senast? I vintras, när jag sjöng på en julkonsert i kyrkan. Men snart ska vi leta upp en passande dopkyrka.

Mitt borttappade gravid-skimmer

2009-09-23T23:45:00.002+02:00

Här sitter jag nu i mitt höggravida tillstånd och funderar på var man reklamerar den här graviditeten. Den saknar nämligen fullkomligt det "romantiska skimmer" som den marknadsförs med. Jag känner mig förd bakom ljuset!

I väntan på att myndigheterna alternativt allmänna reklamationsnämnden tar tag i saken så tänkte jag utveckla mina klagomål här, för att illustrera problemet. Om du är av känslig natur så rekomenderar jag att du slutar läsa här. Härmed utfärdas en

*BIOLOGIVARNING*

Varför det suger att vara gravid:

1. Marknadsföringen säger att gravida kvinnor blir vackar, får fin hy och "strålar". Nästan 100% ser ut som Cathrine Zeta Jones. I verkligheten ser jag ut som Farbror Vattenmelon.

2. Eventuellt illamående besväras man enbart av de första veckorna, och då mest i den omfattningen att man kan ligga lite drottninglikt opasslig på en divan med något kallt på pannan. I verkligheten behövde jag hålla i mig i bordet för att inte spy. Det krävdes tabletter. När jag äntligen trodde att detta var över så återvände illamåendet med full styrka i vecka 30, och jag kan inte äta ens en ½ macka innan det blir fullt i magen och den protesterar. Jag är alltså tillbaka till fullständigt illamående, samtidigt som jag är fruktansvärt hungrig, eftersom jag inte kan äta i normal takt.

3. Det viskades om några ynkliga test och prover som barnmorskan skulle göra. Men ingenting jobbigt, bara urinprov och några stick i fingret. I verkligheten krävs det en helvetes massa blodprov. Dels för att de slarvar bort en del av mina prov. Sen bara för att. Sen måste de göra om proven för att man byter landsting mitt i graviditeten. Jag kan ju hälsa er på Region Skåne att Kalmar Landsting anser att ni är knarkskallar hela bunten och att inget test som ni gjort går att lita på.

4. Att blodprov är en petitess.
Jag lovar att när du har vener som vägrar samarbeta, och det krävs minst 3 personer på labb för att ens hitta ett ställe att sticka på. När det behövs 9 rör blod för att de ska göra en blodutredning på dig. När du mitt i ett blodprov håller på att svimma, tappar talförmågan och plötsligt inte hör vad personerna i rummet säger åt dig. När du efter provet är färdigt kaskadspyr över dig själv och över avdelningens golv, eftersom din kropp inte kunde hantera att bli svimfärdig. När du efter detta är så uttröttad att du sover i 18 timmar. Då tycker du inte att det är en petitess att ta blodprov, eller att det "bara är att bita ihop och växa upp".

5. Sparkar kittlar nästan bara och alla kan känna dem. Ungen sparkar på exakt samma ställe minst 20 gånger i följd så alla hinner komma springande från när och fjärran för att känna på rörelserna.
I verkligheten så byter ungen håll och lägger av så fort någon annan närmar sig med en hand. Maken blev ditropad ett antal gången bara för att sitta stilla med sin hand i 20 minuter och bli stel i nacken utan att få så mycket som en spark. Dessutom är upplevelsen av att bli kickad i revbenen, eller sparkad rakt på klitoris från INSIDAN inte alls något att eftersträva. Hade ungen någon veckopeng att dra in så skulle jag ha gjort det då.

6. Ultraljud är en vacker upplevelse där föräldrarna får se sitt barn och reflektera över det under som skett, tillsammans med en leende barnmorska.
I verkligheten är ultraljud i slutet av graviditeten ett helvete eftersom man håller på att svimma av att ligga på rygg, och pappan får springa efter vatten och våta handdukar för att hindra dig från att tuppa av helt. Du ser nästan inget på den där skärmen och får slutligen betala 40kr för bilder av Picasso-typ, utskrivna på faxpapper.

Nu väntar jag bara på hur en förlossning kommer att gestalta sig. Kommer jag att sjunga finstämda psalmer mellan värkarna (se nedan) eller kommer jag att låta mer som den den andra videon? Jag beklagar, men vår barnmorska kommer inte att få lyssna på delfinljud eller Enya vid den här förlossningen. Vårt barn kommer att födas till tonerna av arga tyskar.
Om det inte stämmer överens med HENNES bild av hur en förlossning ska se ut så är det mellan henne och ARN...

Att rota om sig

2009-09-05T19:09:00.002+02:00

Utsikten från mitt skrivbord har förändrats drastiskt. Med tanke på att jag tidigare såg in i min vardagsrumsvägg och nu _har_ en utsikt (om persiennen var uppdragen dvs) så är ju bara det en väsentlig skillnad. Men förändringen är större än så.

Mitt skrivbord står numera inte i Malmö, som det gjort i 7,5 år. Sedan i tisdags förmiddag befinner sig jag, mitt skrivbord och min familj i Småland. Vi har sagt adjö till jobb, lägenhet och storstad och förflyttat oss till småstad och hyresrätt. I princip kan man säga att vi under den senaste månaden förändrat och bytt ut ALLT i vårt liv vad det gäller boende, sysselsättning etc. Det enda som är detsamma är att vi och katten. Skilsmässa är alltså inte aktuellt. Tvärtom.

Nästa månad väntar fler förändringar. Min inneboende alien kommer då att genomföra sin egen förflyttning, från insidan av min mage till utsidan, via en mycket liten gång, på ett så obehagligt sätt att jag helst hade hoppat över det om det var upp till mig. Jag skulle också kunna uttrycka mig mindre kryptiskt och helt enkelt säga att jag är höggravid och kommer att föda vårt första barn i mitten av oktober.

Men varför säga saker på ett normalt sätt, när man kan uttrycka sig på ett annat sätt... Det vore inte riktigt jag då. När folk får reda på att vi ska bli föräldrar brukar en av de första kommentarerna vara:
"Å vad roligt!" Mitt svar brukar då vara "Ja, jag hoppas det." Då brukar folk se extremt förbryllade ut. Som blivande förälder ska man nämligen glida runt i ett rosa tonat ljus och vara så blåögd och naiv att Pollyanna skulle blekna. Men ett mera realistiskt svar är ju att jag faktiskt inte har en aning om hur det är att vara förälder, men jag är väldigt säker på att det inte är glitter och glamour och dans på rosor hela tiden och det ligger inte för mig att låtsas.

Ibland får jag frågan om jag är orolig/nervös/rädd inför förlossningen. Det är jag inte. Jag räknar med att det kommer göra så ont att bilder ur Shindlers list kommer flasha förbi på näthinnan, och att jag kommer skrika som besatt och tro att jag kommer att dö. Med den inställningen kan det bara bli bättre, resonerar jag. Men även detta svar brukar störa folk. För man ska le lite vekt och säga att man helst inte vill tänka på det där... och alla kvinnor som har fött barn ska få le överseende och klappa sig på axeln över att de är så snälla att de inte skrämmer upp dig mer fast de skulle kunna. Men när mina förväntningar redan är värre beskrivningar än de själva skulle kunna hitta på så är det inte så kul längre.

Å andra sidan kommer jag från en rätt knäpp familj när det gäller att handskas med sånt här. I min babybok har min mamma kommenterat sin förlossning med orden "Det gick bra. Vi fick kaffe och smörgåsar efteråt." Vilket säger en hel del om henne. :)
Min syster låg inne på förlossningen och vägrade erkänna för någon att värkarna gjorde ont. Istället för att beklaga sig och låta som normala förstföderskor, så bet hon ihop och suckade lite besvärat. Den andra kvinnan på rummet frågade henne om det gjorde ont och syrran försäkrade att det inte var så farligt. Till slut fick den andra kvinnan övertala syrran att ringa på personalen och acceptera att det faktiskt var värkar hon hade och inte skoskav..

I motsats till de här superkvinnorna utan smärtkänsel så är jag extremt gnällig. Jag har ont, och när jag har ont så gnäller jag. Jag kommer att skrika som en gris under förlossningen och om någon försöker säga åt mig att INTE göra det så kommer min sista energi gå åt till att strypa dem långsamt med CTG-apparaten. Nej, det är inte bildligt talat. Jag kommer att ta till våld. Mitt sätt att handskas med smärta är att förvänta mig det värsta och sedan gnälla så mycket som möjligt under tiden.

Å andra sidan, ibland kan man märka att jag är släkt med min mamma och syster. Häromdagen var vi på ett andra ultraljud. Något som beskrivs som en stund av pur mysighet. Där låg jag på rygg med glidslem på magen (sjukvården vet då hur man sexar till ett ögonblick) och kände att det var en smula obekvämt. Efter en stund började jag kallsvettas, och tänkte att det var dålig luft i rummet. Sen kom illamående, och jag tänkte att jag ska inte ställa till besvär, undersökningen är nog snart klar. När rummet började snurra och det var 5 sekunder från att helt svartna framför mina ögon pep jag lite försiktigt om att jag nog skulle behöva dricka lite vatten för jag mådde inte så bra. Och ursäkta ursäkta men jag håller på att svimma och kan vi möjligen ta en liten paus? Och jag kände mig som världens svikare som tvingade henne att avbryta sitt jobb för att jag var mjäkig.
Jag la mig på sidan, Maken hämtade flera muggar vatten till mig som jag hävde i mig som en efter en vandring i öknen. Han såg hur blek och dålig jag såg ut, och hämtade våta handdukar så jag kunde badda ansiktet och långsamt kvickna till. Efter ett tag behagar sköterskan erinra sig att i slutet av graviditeten kan det vara svårt för en del att ligga på rygg, för då trycker barnet mot en viktig blodåder. Å tack, kunde du inte påtalat det INNAN jag la mig ned så jag hade haft en chans att fatta vad som hände när jag höll på att svimma??
Det tog mig flera timmar att bli människa igen efter den undersökningen...

Nåja, nu är vi alltså tillbaka i småland. Vi ville helt enkelt inte fostra barn med skånsk dialekt. Den där vi bor nu är inte heller så vacker men det är iaf bättre. Det finns mycket att säga, och jag kommer att säga det. Lite i taget...

Pisk på stjärten SVD!!

2009-05-11T20:57:00.004+02:00

Idag läste jag SvD. Det händer ibland. Vissa dagar är det mer givande än andra. Idag tillexempel fick jag se svart på vitt vems lön som SvD borde spara in på såhär i kristider. Dan Backmans lista över udda Eurovision är bland det lataste reseachunderlag jag någonsin sett. Det största problemet är att bidragen knappast är udda, de flesta är mest 70-tal och någon har en lustig frisyr. Det näst största problemet är att han inte ens orkat skriva idividuella kommentarer till klippen utan nästan kopierat flera av dem.

Dan, såhär ska det se ut. Bara som ett exempel:

CEES LISTA ÖVER UDDA EUROVISION-BIDRAG GENOM TIDERNA

1. Tyskland 1998 - Guildo Horn - "Guildo hat euch lieb"
Vansinnig tysk med vansinniga kläder springer runt och juckar mot pinnar långt innan Lena Ph kom på den idén.

2. Österrike 2003 - Alf Poier "Weil der Mensch zählt"
Liten man i basker tar med sig djuren från ladugården och blandar barnvisa med metall-riff.

3. Polen 2003 - Ich Troje "Keine Grenzen"
Ett rymdepos i polsk stil, med Edward Scissorhands som en av solisterna. Tänk er Håkan Hemlin försöka sjunga smäktande om fred. Låten i sig är inte så illa men hela inramningen är rätt galen.

4. Grekland 2002 - Rakintzhs "SAGAPO"
För att fortsätta på rymdtemat så kan vi presentera ett rejält synthnummer som skulle göra S.P.O.C.K. nöjda! Det påminner om ett gäng Stormtroopers från Star Wars som bestämt sig för att bli snälla och börja sjunga istället. Jag var en av få som gillade akten detta år.

5. Israel 1987 - Datner & Kushnir "Hoppa Hulle"
Bluesbrothers på Hebreiska, låter det bra? Det här är bidraget som fick Bert Karlssons att lyfta mikrofonen och ta ton.

6. Moldavien 2007 - Zdob si zdub "Boonika bate doba"
MOldavisk reaggie blandat med en massa gitarr, och så en uppklädd liten gumma i en gungstol.
Låten heter ungefär "Farmor slår på trumman", och det är vad som händer här. Inte så gammal, men ändå en klassiker.

7. Sverige 2000 - Roger Pontare "When spirits are calling my name"
Vi måste faktiskt ha med Sveriges mest udda scenshow. Låten älskar jag, men Europa måste verkligen ha undrat var vi hittat den här killen och hans indianpolare. (Introt är långt, låten kommer igång efter ca 1 minut så håll ut!)

8. Tyskland 1979 - Dschinghis Khan (the group) performing "Dschinghis Khan" (the song)
Visst, det är en billig poäng. Men man KAN inte göra en sån här lista utan att ta med Dschinghis Khan. Låten blev en hit. I Sverige fick vi en cover på denna av Vikingarna. Kanske inte Christer Sjögrens ljusaste stund..

9. Schweiz 1979 - Pfuri, Gorps & Kniri "Trödler & Co"
Bröderna Djups Europeiska föregångare (eller är det efterträdare?).

10. Ukraina 2003 - Oleksandr "Hasta la vista"
Med anledning av vad Sverige skickar i år, så är det på sin plats att nämna att vi på intet sätt var först med att blanda opera och pop i Eurovisionsammanhang. Den här unge mannen från Ukraina var en av de första, och bidraget ansågs som klart "udda" när det kom.
Jag lägger in videon istället för framträdandet, eftersom den är klart sevärd. Ingen har någonsin sett så glad ut över ett kraschat förhållande som Oleksandr.

Julklappstips

2008-12-01T23:38:00.002+01:00

(Jaja jag VET att jag bloggar sällan. Nog nu.)

Nu börjar det närma sig jul och folk försöker hitta julklappar igen. Själv tänker jag ge mig själv en widescreen plattskärm till datorn som tack för att jag är en så fantastiskt person. :D

Jag frågar Maken vad han önskar sig. Oftast är han värdelös på att önska sig saker, men den här hösten har han kommit med flera bra tips. Sen gick det en vecka och så vips hade han prylen iaf. Så jag fick börja om igen och komma på något helt själv. Tyvärr är han inte så nyfiken som jag skulle vilja att han var... det är mycket roligare så.

Just nu är mitt liv fullt av julkonserter där jag är solist/körtjej/konfrancié/scenarbetare. Det blir nonstop resor från skåne till småland två helger i rad, sedan slänga sig i en bil och köra 1,5 timme rakt ut i skogen till en liten kyrka som inte känner till, för att sjunga jullåtar. Det låter helt vansinnigt, och det ÄR helt vansinnigt. Men man gör det iaf. Man gör det för stämningen och den otroliga adrenalinkicken man får av att ro i land det. Sen gör det inget att man får sova på tåget hem, eller sitta mellan 3 buisness-gubbar från Karlskrona som luktar illa efter sin nonstop-flygning fårn Asien och nu ska hem och som tjatar gubbigt om sin fru som vill gå på julskyltningen och som tycker att de borde ta hand om sina barn istället för att glo på Champions League. Herregud jag hade glömt att sådana dinosaurier existerade. Är det sådant skit man ska behöva vänja sig vid om man flyttar tillbaka till skogen??

Nåja, jag har ett julklappstips att delge er, som vore utmärkt för dessa män. Notera, för DEM, inte för frun.

It has began...

2008-10-31T20:57:00.001+01:00

Det är Halloween. Maken åkte för två minuter sedan. Jag saknar honom redan.
This is Helloween.

Jag är för delad föräldraförsäkring därför att...

2008-10-31T08:21:00.005+01:00

Det här inlägget handlar om familjepolitik. Om du inte är intresserad av ämnet, eller om det gör dig förbannad att någon är för delad föräldraförsäkring, så är det ett tips att sluta läsa här. För dig har jag istället lagt in en pausfilm här under som du kan sysselsätta dig med, medan vi andra pratar om viktigare saker.

The palegreen woman bad mig förtydliga mitt senaste "arg-feminist-inlägg" på en punkt, och det tänker jag nu göra. Håll tillgodo! :)

VARFÖR DET ÄR BRA MED DELAD FÖRÄLDRAFÖRSÄKRING:

1. Barn förtjänar två föräldrar som är lika engagerade och som fixar att ta hand om dem. Genom att vara hemma och vara den som tar hand om ungen på heltid får du den kontakten och den insikten. Det finns givetvis engagerade föräldrar som vet allt om barnets klädstorlekar, allergier, läkartider etc utan att ha varit föräldralediga. Men de flesta behöver dessvärre en knuff i rätt riktining, för både sin, barnet och sin familjs skull.
Däremot har jag aldrig sett en pappa som tagit ut sin del av föräldraledigheten och sedan ändå struntar i sitt barn. Även om familjen skulle splittras brukar de fäder som tagit aktivt ansvar från början fortsätta med det, och INTE säga att det är så trist innan ungen kan spela fotboll. Jag har aldrig hört/sett någon, men jag förbehåller mig givetvis rätten att inse att undantaget finns. Känner ni till ett sådant så upplys mig gärna.
Denna punkt är å andra sidan inte min ensak, strängt taget.

2. Vad som däremot ÄR min ensak är att kvinnor har en sämre ställning på arbetsmarknaden tack vare att de förutsätts vara den som tar nästan all föräldraledighet (och även senare VAB).
Det gör att kvinnor i en särkild ålder anses som osäker arbetskraft, har svårare att avancera och svårare att få jobb. DET påverkar mig, och alla andra kvinnor i landet.
Om män och kvinnor delade på FF så skulle alla anses som lika osäkra inom spannet 20-40år, och det skulle göra arbetsmarknaden mer jämnställd.

3. De familjer där föräldrarna delat på FF är mer jämnställda och bråkar mindre om hemarbetet etc. De som delar skiljer sig i mindre utsträckning än familjer där kvinnan tar nästan all ledighet. Den som själv fått vara hemma på heltid vet hur det är. Du KAN inte få samma erfarenhet genom att vara hemma på helgen, samtidigt som din fru/sambo också är hemma. Eller på semestern. För då är alltid "skyddsnätet" där i form av den andra föräldern.
Färre skilsmässor och fler lyckliga familjer är givetvis positivt inte bara för barnet, utan också för föräldrarna (män i förhållanden mår bättre och lever längre) och för samhället i stort som tjänar på att slippa kostnader som en skilsmässa för med sig i det långa loppet.

4. Med delad FF blir det mer naturligt att män tar ut sin ledighet, vilket gör att alla män slipper känna sig som svikare eller problematiska på arbetsplatsen, eller dra sig för att ta upp det med chefen. Bättre arbetsklimat.

Varför skulle det då fungera, och varför är det rätt att dela FF?

1. Nej, barnen skulle inte få börja tidigare på förskolan. Förskolan har en åldersgräns på 1år (iaf i de flesta kommuner) och då får barnet inte börja innan 1år punkt slut.

2. Nej, det är inget problem att "tvinga pappor att vara hemma". Problemet ligger väl isf mera i varför en man skaffar barn som han inte vill ta hand om, och varför en kvinna skaffar barn med en man som uppenbarligen inte vill. Många kvinnor tycker inte heller att det är jätteupplyftande att gå ensam hemma i 9 månader utan kontakt med vuxenvärlden, eller att de får ut något av konversation med en 2 månaders. Men de hittar andra världen i att vara ledig med sitt barn och ser det positivt. Och ingen har någonsin dött av att ha lite tråkigt.

3. Nej, en massa företag skullle inte gå omkull. Om en chef är så livsviktig på sin arbetsplats att den går under om han/hon är borta någon dag i veckan, eller en längre period då gäller ju detsamma om personen blir sjuk! Så viktig för ett företag FÅR ingen anställd vara, det är att misssköta sitt företag om det står och faller med en person. Alla kan hamna på sjukhus och då måste det lösas iaf. Skillnaden är att utan delad FF så anser företagen/företagarna att de har ett val att slippa lösa problemet, därför gör de inget åt det.
Sverige har massor av kvinnliga företagarna med få eller inga anställda. Det innebär inte att dessa kvinnor inte skaffar barn. De löser problemet istället.
FF måste inte vara att man är borta på heltid ett år. Man kan ta ut deltid och tex jobba någon dag i veckan.

4. Nej, färre barn skulle inte ammas. Mamman kan fortfarande ta den första halvan av föräldraledigheten och vara hemma medan hon helammar. De flesta helammar inte mer än 6-9 månader, och nio månader är vad varje förälder har redan idag att ta ut. Del-amma kan du göra även om du jobbar. Sen finns det givetvis mammor som delammar tills barnet är 7 år, men jag tror inte att någon anser att vi ska bygga hela vår föräldraförsäkring runt dessa rätt få undantag.

5. Nej föräldrarna behöver inte bli fattiga och äta rötter för att överleva. Antingen ser man det som en investering att få vara hemma med sitt barn och då tycker man att det är värt en slant i förlorad inkomst (vilken är det sundaste sättet att se på saken). Har man en så bra inkomst att förlusten vid hemmavarande är stor, då har man också möjlighet att under de minst nio månader man väntar barnet, lägga undan en slant inför den fruktade föräldraledigheten.
Ett annat mycket bra förslag som utretts på riksnivå är möjligheten av omforma föräldraförsäkningen så att föräldrarnas inkomst räknas ihop, och att de därefter får ersättning som anpassas, så att de totalt sett får exakt lika mycket oavsett vem som är hemma. Om jag inte har fel så existerar systemet redan på Island. Utredningen existerar iaf redan och är gjord av en kompetent kille som heter Lars Plantin från Malmö Högskola.
Kan säga att jag för skojs skull kollade hur drastiskt vi skulle drabbas ekonomiskt om vi fick barn. Våra löner skiljer ett antal tusenlappar. Nettoskillnaden skulle bli ca 100kr/mån mindre när min man var hemma. Jag tror vi kan leva med det i så fall.

6. Om du trots detta inte gillar att behöva vara hemma med ditt barn så måste du inte. Det står dig helt fritt att skita i det.
Om du är sjuk kan du sjukskriva dig. Om du däremot är jättefrisk kan du inte skänka bort sina sjukdagar till din mamma, som du tycker behöver vila sig lite. Inte heller kan du ge bort semesterdagar till din man för att han ska få renovera verandan lite längre. Den som är förtidspenionerad kan inte förflytta halva sin förtidspenion till sin kompis Nisse, så att båda får vara hemma och kan dricka kaffe ihop. Kort sagt, när staten ger dig pengar så ställer den vissa villkor. Vill du inte ha pengarna så måste du inte ta dem, vill du ha dem så får du finna dig i statens krav, vilket är rätt logiskt eftersom ingen vill att staten ska slänga bort pengar utan att ha en viss koll på vad de går till och om de investeras vettigt. Föräldraförsäkningen är den enda sociala statliga försäkringen där individen kan ge bort sin förmån till någon annan, trots att det påverkar samhället negativt i stort. Det är vansinne.

Jag kan tänka mig en möjlighet till dispens, som man då får ansöka om via Försäkringskassan. Tex om sjukdom gör att du inte kan våra ditt barn under en längre tidsperiod (du har en kronisk sjukdom eller motsvarande som gör att du aldrig kommer kunna ta ut FP) samt att i de fall då föräldrarna inte lever ihop eller har delad vårdnad, så kan man skriva över ett visst mått av dagar. Tex hälften.

Så nu är det otäcka över. Phu! Alla som vill skrika om att jag inte har barn och därmed inte förstår ett skit, eller att jag är en korkad äcklig feminist är välkomna till kommentarerna. *lol*

Jo konstapeln förstår, jag är Gräsänka och vi ser ut såhär!

2008-10-30T11:52:00.006+01:00

Imorgon eftermiddag blir jag gräsänka. Maken ska på LAN över helgen.

Jag är lite osäker på min roll som Gräsänka, och som den strukturerade person jag är började jag därför med att googla termen. Jag måste ju ta reda på vad jag förväntas fördriva helgen med.

Wikipedia:
Gräsänka kallas en kvinna vars make är bortrest. Den manliga
motsvarigheten är gräsänkling.
Ordet gräsänka är känt redan på 1700-talet, och kommer från det
lågtyska graswed(e)we som betyder förförd och övergiven flicka.
Förledet syftar antagligen på ett "förförande i det fria".
Därefter har ju ordet gräsänkling fått en lite annan innebörd, då
betydelsen har gått från förförd och övergiven, till tillfälligt ensam.

Jag kan ju omgående avfärda det påståendet. Även om vi bor i Skåne så är det fan för kallt för dylika "utomhusaktiviteter" i november. Jag har således inte blivit förförd och övergiven, åtminstone inte i Pildamsparken (eller vart man nu ska bege sig för att hitta gräs i Malmö).

Wikipedia: Det finns även skämtsamma motsvarigheter som exempelvis golfänka/änkling, det
vill säga att vara ensam på grund av att ens bättre hälft är iväg och spelar golf.

Nu spelar inte Maken golf, inte ens på Wii. frågan är väl om man skulle kunna vidareutveckla det där till Lan-änka, eller Wow-änka? Med jag kan självklart säga att jag alla dagar föredrar att min man spelar klanspel än golfspel. När han dödar monster så sitter han oftast cirka en halvmeter ifrån mig, och är fullt nåbar. I motsats till viss män som tillbringar en hel dag på golfbanan, eller tränar fotboll 2x2h i veckan samt en match varje lördag som tar fyra timmar.

Nordisk Familjebok säger:”Gräsänka begagnas numera vanligen i betydelsen hustru,
hvars man för en (kortare eller längre) tid är bortrest. Äldre (och dialektalt)
har ordet däremot betydt dels änka efter hängd man, dels lägrad och alltså
vanärad kvinna. Ordets ursprung är osäkert: man har framställt den förmodan, att
det skulle sammanhänga med den gamla seden att en sådan kvinna vid vigseln måste bära en krans af halm eller gräs.”

Nu är jag ju redan gift så det där med gräskrans är lite sent att realisera, och min man är så vitt jag vet inte hängd. Möjligen ohängd. Vore rätt överraskande om jag levt ihop med en gast i 10år, även om det hade passat helgens tema rätt väl.

Miktionary:
gräsänka =
(skämtsamt) kvinna vars partner är frånvarande eller bortrest,
vilket ger gräsänkan vissa nyvunna friheter

Här har vi funnit något trevligt. Nyvunna friheter säger ni? Hmm... Gäller bara att komma på vilka dessa friheter nu skulle kunna vara? Berenike föreslog att jag skulle ta chansen att lägga en grön ansiktsmask och dansa runt i underkläderna hemma, men det funkar inte för det är inget min man har något emot att se. Åtminstone en är en garanterad mungipehöjare.

Det enda problemet jag kan se med den här helgen (förutom att det blir väldigt tomt) är att jag är väldigt mörkrädd och det innebär att jag inte kan se något skrämmande alls, eftersom jag inte har någon man hemma. Det gäller alltså att komma på harmlösa, icke-skrämmande aktiviteter för en ensam kvinna som blivit förförd och övergiven...

Så här ser min planering ut:

* Sova mycket
* Dricka te
* Se på amerikanska valprogram
* Äta chokladglass med stor sked
* träna i vardagsrummet (DET kan jag inte göra när någon ser på!)
* Se på massor av Gilmore Girls avsnitt
* Klä ut mig. Jag väljer mellan Geisha, häxa och Gothlolita

Sen gäller det att jag inte blir skrämd i alla fall, och behöver skrikander fly från min lägenhet i Geisha-kläder.. Den som ringer och säger BU får en smäll!

Varför en dildo inte gör dig till bättre chef

2008-10-30T09:54:00.004+01:00

Den blekgröna kvinnan med smak för Alan Rickman, har delat ut en (eller flera egentligen) frågor på sin blogg. Eftersom ämnet intresserar mig tänkte jag mig försöka besvara dem..

1. Vad tycker ni om kvotering? Kvotering av kvinnor till styrelser och annat alltså. Motivera varför.

Rent generellt tycker jag att tvingande kvotering är fel. Det är nästan som att göra självmål. Oavsett hur kompetent personen än är, och även om personen VAR den mest kompetenta och bäst för tjänsten, så kommer gamla sur***** att hävda att personen enbart är där för att han/hon kvoterats in.
Jag satt på ett kundmöte häromdagen. Helt plötsligt kom en kollega till den jag hade mötet med in, och min mötes-dejt presenterade kollegan med orden "Ja här kommer vår inkvoterade blatte! ÖÖ Jugge! Kom här!" Nu var det tydligt att det var en s.k. "rå men hjärtlig ton" som de hade på den arbetsplatsen, och kollegan skämtade med lika mycket själv. Men det kändes rätt osmakligt att sitta där mittemot och lyssna på hur h*n skämde ut sig och sitt företag inför mig.

Å andra sidan, vi HAR INTE kvotering idag. Vi har positiv särbehandling, som innebär att när två kandidater är lika bra för tjänsten, så bör man välja det kön/etnicitet som är underrepresenterad på arbetsplatsen. Det kan jag tycka är bra. Tex på förskola och skola tycker jag att det finns tydliga poänger med att få en mer jämn fördelning.

Vad det gäller bolagstyrelserna, så har jag svårt att se att något kommer att hända där om man inte tvingar fram en kvotering. Då ska det givetvis handla om NYA tillsättningar, inte att man ska sparka 50% av de sittande kompetenta männen och sätta in X antal nya kvinnor utan någon som helst kompetens (jo för man måste förtydliga sådant för folk). Samtidigt så är risken stor att gubbarna i styrelsen inte orkar hitta någon kompetent kvinna bara för att de måste ha en kvinna med, utan de kommer istället att ta in "Tant Agda" och dissa henne på mötena tills hon känner att hon inte har där att göra. Sen kommer de fortsätta fatta besluten i herrbastun.

Min slutsats är att 50+ gubbar i styrelserna alltid kommer att hitta en väg att gå runt "problemet" och det enda som effektivt kan lösa problemet är att invänta att de dör ut och ersätts av yngre förmågor som ser saken på ett annat sätt.

2. Vad tycker du om kvinnosatsningar som Wendela, MariaNova, Passion for Business, e24 kvinna? Finns det några som är bra? Finns det några som är dåliga? Varför?

Å gud, sånt gör mig spyfärdig.
Min far anmälde mig en gång till en skogsvårdskurs för kvinnor. Jag hade velat gå en nybörjar kurs i ämnet, och nu dök det upp en sådan för kvinnor. Jag har fortfarande inte riktigt klart för mig varför kvinnor förväntas inte vilja utbilda sig ihop med andra nybörjare. Anses vi dummare än andra, manliga nybörjare? Enda gången då jag kan se en poäng med kvinnorkurser är om man av någon anledning behöver klä av sig (massagekurs? simning?) eller diskutera sitt underliv. I övrigt har jagverkligen inget behov av kvinnokurser.
Nåväl, kursen var skit. Tanterna vägrade prata om något vettigt alls, utan använde 8 kurskvällar till att diskutera sina känslor för skogen. Att det gjorde ont i själen att avverka. Jag lärde mig inte ett skit, mer än att hata kvinnokurser.

Generellt så inbegriper nämligen kvinnosatsningar att man ska fokusera på känslor, barn/familj, smink och att man ska få kursmaterialet i rosa. Varför inte ha en avdelning där man sätter rubriken Familj istället för kvinnor?

Kort sagt, "kvinnosatsningar" är oftast skit.

3. Är du medlem i, eller känner någon som är medlem i ett kvinnligt nätverk? Fördelar och nackdelar?

Japp jag känner några som är medlemmar, är inte själv. De bekäftar alla mina farhågor. I buissnessnätverket för kvinnor så tar de dit sexföresläsare och har chokladprovning för det är ju det som kvinnor vill ha. De pratar fan inte affärer eller kommer med smarta råd. Dessutom är 50% av de som är med någon typ av coach, eller driver ett enmansföretag som ändå inte går runt, men har en spännande vision. Man bör gå med i nätverk baserat på kompetens och yrkesområde/verksamhetsområde, inte på bas av hur din kropp ser ut. Om det inte är din kropp du säljer.

Kvinnliga nätverk skulle kunna vara vettiga om de fokuserade på buissness istället för smink och chokladprovning.

4. Vad är de tre viktigast sakerna som ska leda till jämställdhet?

Om vi utgår från Sverige så säger jag:
* Delad föräldraledighet. Kvotera skiten, nu.

* Förbjud ALL typ av kosmetisk kirurgi/könsstympning på både pojkar och flickor. Omskärelse är helt och hållet misshandel, religion får man utöva på sig själv, inte på andra kroppar!

* Genusmedvetenhet både i skola och förskola, och att personalen ska aktivt jobba med det. Inte bara gå på en föresläsning om året och sedan skita i det.

Är medveten om att det här är frågor som är tyngre och antagligen mer utrymmeskrävande än handväskinnehåll och andra mer underhållande blogglistor, så det är helt OK att flytta över det i egen blogg. Kommentera gärna här bara så att vi kan läsa era åsikter.

Kaffekärring- surkärring

2008-10-04T15:18:00.003+02:00

Jag har extremt svårt att förstå att folk kan gå utan kaffe. Jag har druckit så mycket kaffe att min mage är immun mot drycken, och jag behöver helt enkelt kaffe för att fungera.
Té går också bra. Just nu dricker jag helst "Champagne Creme" som är det godaste lösvikt-té jag någonsin stött på. Livet blir fruktansvärt utan att kunna ta något gott att dricka. Ett glas saft är inte samma sak direkt...

Men nu vore det ju skittrist om den här inlägget handlade om mina kaffevanor och därför tänkte jag istället berätta lite om mina I-landsproblem. Till exempel stör det mig oerhört när folk räknar med att man ska ha en hel buffé med drycker efter deras behov. Bjuder man på kaffe så är det KAFFE jag bjuder på, då kan man inte glo surt och tjura för att det inte finns té.

Andra "problem" är att det är så dåligt på tv. Jag vägrar se kändisar åka skidskor och slå ihjäl sig. Lördagar är fruktansvärda för det finns verkligen inget att se.

Problem 3:
Att bussarna alltid åker precis när jag kommer. Här i stan får man ju vänta i hela 10 minuter på att nästa buss ska komma, så vi förstår ju alla hur synd det är om mig.

Över huvud taget är det mycket som irriterar mig just nu. Jag är halvt förbannad på allt. Jag berättade det för syrran när hon ringde häromdagen och hon blev så rädd att hon nästan la på.
Jag har drabbats av ett höstraseri istället för en höstdepression. När jag kollade igenom Idoluttagningen igår ville jag att alla skulle dö och ligga som en hög ruttnande lik framför Anders Bagge, så dåliga var de. Jag är arg på min chef för att hon är så trög och beter sig som en typisk blondin och inte fattar att vi har för mycket att göra. Jag är asförbannad på USA för att de över huvud taget tillåter vansinnigt sjuka människor som Sarah Palin att visas bland folk. Jag vill döda folk som luktar illa på bussen när jag är på väg hem och är hungrig. Kort sagt är jag en smula höstrasande!

Jag vet inte var det här ska sluta. Med mord? Sinnessjukhus? Ännu mer kaffe? Att jag äter upp någon i rent raseri?

Eller så är det helt enkelt så att jag är hungrig. En bulle till kaffet?

Hög på jobbet

2008-09-07T18:33:00.004+02:00

Häromdagen gick jag som vanligt till jobbet. Det tar alltid emot, eftersom det är morgon och jag 11 gånger av 10 hade föredragit att stanna hemma och sova framför att ge mig ut i lokaltrafiken. Som de flesta andra mornar övervann jag min aversion mot livet utanför sängen, och släpade mig till jobbet. Väl där slog jag mig ned i min bastanta kontorsstol och började jobba. Och det var nu det började.

Först upptäckte jag att min stol var lite lägre än vanligt, men det är inget ovanligt. Vi har en liten kontors-tomte som ställer till med sådant ofog under nätterna, så det är inget jag blev överraskad av. Nåja jag sträckte mig ned efter spaken på sidan av stolen för att ställa in höjden. Jag nådde spaket, tog tag, och klick! sa det i ryggstödet när min sköna kontorsstol förvandlades till tandläkarstol. Det vill säga, det minsta lilla tryck mot ryggstödet och du hamnade i ryggläge framför skrivnbordet.

Nu var det ju inte särskilt skönt att sitta utan något att luta sig mot, så vartefter morgonen gick försökte jag desperat att ställa in stolen på normalläge. Vilket visade sig rätt omöjligt, eftersom funktionen "ryggläge" inte ens var något jag kände till att det fanns. Så jag slet och vred på spaken, men det hjälpte inte ett dugg.

Jag började känna mig lite trött och grusig i huvudet. Det var ju fortfarande morgon, så det är ju normaltillstånd för mig innan lunch. Men idag kände jag mig ovanligt trött. Måste bero på dålig nattsömn tänkte jag förnuftigt för mig själv. I och för sig kunde jag inte påminna mig att jag sovit så dåligt just denna natt, men i alla fall. Jag slet lite till i spaket, utan resultat.

JO men vänta, ett resultat upptäckte jag. I form av en liten fläck på golvet, av något som såg ut som symaskinsolja. Bäst att jag torkar upp det där, tänkte jag ansvarsfullt och vuxet. Så jag reste mig upp för att gå ut på toaletten och hämta några pappershanddukar.

Och vinglade till ordentligt, och gick rakt in i dörrposten.

Jag ruskade på mig, en smula förvånad av min klumpighet, och fortsatte ut på toa. Väl tillbaka på rummet inser jag att den lilla fläcken på golvet mer var en pöl, av olja. Och att hela rummet stinker av bensinångor. Jag var alltså inte trött och klumpig, utan hög. Där hade jag suttit och sniffat olja i en timme utan att haft nytta av det. Det var precis som i Trainspotting, inklusive tågen utanför mitt fönster (mitt kontorsfönster vetter mot en bangård, så så hög var jag inte).

Det blev till att toka upp oljan (krävdes många pappershanddukar), öppna fönstret för vädring (krävdes många timmar) och slutligen leta fram städarnas hink och mopp och skura golvet. Sen slirade jag ut till förmiddagsfikat och berättade glatt att jag sniffat olja på mitt rum. Jodå, jag är fortfarande anställd, och har fått löneförhöjning. Fast det hade inget med oljan att göra. Synd att att inte löneförhandlingen var dagen efter oljan, istället för tvärt om. Då kanske jag kunnat förhandla till mig en rejäl höjning för sveda och värk. Tål att tänkas på till nästa år.

Kylskåpsgrisen

2008-09-01T22:31:00.003+02:00

På den gamla goda *host* tiden då jag var rökare upptäckte jag en av livets stora sanningar:

Det är väldigt lätt att sluta röka. Det är att inte börja igen som är svårt.

Själv slutade jag röka en gång varannan månad, i allt mellan 10 minuter och några dagar. Tills jag en dag insåg att det är patetiskt att en liten pinne av torkade löv ska styra mitt liv, och aldrig började röka igen.

Att sluta röka är enkelt som fan, i jämförelse med att sluta äta. En viktig anledning till att det är så svårt är att du dör om du inte äter. Nu har jag ju aldrig legat direkt på svältgränsen men i alla fall. En annan bidragande orsak till att det är så svårt att låta bli att äta är att ALLA GÖR DET. Grupptrycket är alltså enormt, och det går inte att undvika dåligt sällskap. Om du för 5 sekunder gör ett tankeexperiment och byter ut all mat i butiker, restauranger, reklam, på fester, i grannens kylskåp och trädgårdsland etc mot knark, och dig själv till tillfälligt botad narkoman, så vet du hur lätt det är att vara matmissbrukare. (Vilket är något helt annat än en bantare som ska gå ner de där 5 kilo de åt upp sig under sin semester på Kreta den här sommaren..)

Det är dags och banta OM;

1...du ombeds hoppa ner i poolen så att dina kompisar kan surfa på vågorna.

2...du måste använda en roller för att sminka dig.

3...Viktväktarna kräver att du slutar vara medlem hos dem.

4...du stiger upp på en våg på ett nöjesfält och den säger med digital röst: "En i taget, tack".

5...busschauffören ber dig sätta dig på andra sidan mittgången för han vill inte tippa över när han svänger.

6...du suddar ut allt som står på svarta tavlan enbart genom att vända dig om i klassrummet.

7...de kastar puffat ris på ditt bröllop.

8...du trillar omkull och i dina försök att ta dig upp så vaggar du dig själv till sömns.

9...pickupens framhjul åker upp i vädret då du sätter dig på flaket.

10...du börjar använda dina hakor då fingrar och tår tagit slut när du räknar.

Nå, nu är det inte riktigt så illa men nära på. Jag slutade matfrossa i går natt. Idag gick jag till jobbet och åt sallad till lunch så jag har nu klarat mig i 24h. Nu är det bara resten av livet kvar.

Jag har börjat mig nya hälsosamma liv ca 14 gånger bara detta år. Numera får Maken ringa hem och försiktigt fråga om det är diet-Nazi eller Nigella som finns i hemmet, innan han vågar köpa middag. Det varierar nämligen från dag till dag. Jag överväger möjligheten till skylt utanför dörren samt något form av sms-tjänst för uppdateringar.

Men det går inte att undfly längre nu. Jag har en större klädorder som väntas hem i oktober, och tills dess måste jag se till att ha en chans att komma i alla mina nya höstkläder. Dessutom har jag ingen chans att undfly verkligheten längre. Jag kan inte gå byxlös till jobbet, och det är dit det är på väg.

Bantning är annars som hicka. Det ger folk fantastiska möjligheter att lura i dig allehanda korkade lösningar på problemet. Som att stå på händerna och dricka ett glas vatten, eller att du borde bli vettskrämd.

Bantningsmyter:
* Man ska inte äta något efter klockan 18!
Som om din kropp kan klockan, alt alla celler som binder fett i din kropp stämplar ut exakt klockan 18:00 varje dag, eftersom de tyckte att OB-ersättningen var för usel.

* Allehanda shakes är bra alternativ till mat!
Som om pulver skulle sluta smaka pulver? Det tar max 2 minuter att hälla i sig en shake (sen måste man skölja efter med något godare som tar bort smaken) och det är knappast att jämföra med att äta en riktig middag i 15 minuter där du får tugga och det smakar mat.

* Just den här dieten fungerar!
Jag ger mig fan på att det är mamman till killen som uppfann mejlvirus och spam, som kom på hur man får vuxna människor att äta kopiösa mänger av ägg/bananer/grapefrukt och tro att det ska gå bra.

* Anna Skipper är en sund människa!
Klart vi ska lite på en person som hävdar att du går upp i vikt av kaffe, och som är gift med en man som hävdar att han inte behöver äta alls. Det verkar sunt.

Anna Skipper förresten, har ni sett de bord hon dukar upp? Hon är en typisk "stå på händerna och drick vatten"-människa! Det ska alltid ätas alger och bulgur och de mest avskyvärda saker, coh mixer och drinkar som ser ut som gyttja. Vad sägs om en normal smoothie eller en färskpressad juice som du gör hemma eller något annat som är tänkbart att äta? Hur troligt är det på en skala att de människor som hon träffar, som käkar 3 chipspåsar till frukost och en halv ko till middag, helt plötsligt ska bli i det närmaste vegetarianer och sedan leva så resten av livet? Oddset hade inte ens tagit i den frågan kan jag säga. Jag lovar att INGEN av de som är med i det tv-programmet äter samma mat ett halvår efter. De tar troligen fram chipspåsarna igen så fort tv stängt dörren... och jag förstår dem.
Med den dieten är det faktiskt förvånande att ingen av deltagarna ännu kommit på idén att grilla Anna Skipper över öppen eld på gräsmattan bakom deras radhus och sedan ha barbeque. Sen kan de ta dit Gillian från den brittiska produktionen och leka "gissa bajset". Sen kommer ingen att ha någon matlust alls längre och problemet är löst.

Tangorabatt

2008-08-29T21:15:00.002+02:00

Jag brukar säga att 90% av min hjärnkapacitet upptas av sångtexter och resten är lite övrigt värdelöst vetande och basala kunskaper som gång och hur man äter. Det är ingen överdrift.

Ibland råkar Maken börja sjunga på en sång (är det fler familjer som spontanskriver långa musikaler i köket?) och nynnar fram en rad eller två på en obskyr sång som ingen hört talas om. Ofta är denna sång "Gyllne morgon".

(Fråga mig inte hur det kommer sig att Maken känner till Gyllne Morgon. Att JAG gör det är inte alls konstigt, eftersom jag uppfostrats med aftonbön, söndagsskola, 3 luciatåg om året, samt gick grundskolan i en liten kommunal byskola med en f.d. kantor som lärarinna. Jag lovar att de hade mindre kristendom i friskolan. Vi fick sjunga psalmer varje morgon, och det här var på slutet av 80-talet! Åter till ämnet.)

Så, Maken tar några toner (ofta i samband med att han öppnade ögonen "och så var den dagen förstörd") och sen fyller jag i och sjunger refrängen till slut. Då ångrar han sig. Så mycket Jesus hade han inte velat ha på mogonen. Härom dagen ringde min vän Berenike. Hon hade av misstag sett ett program på tv om kristna ungdomar på läger. Kristna Göteborgska ungdomar dessutom. Som sjöng kritna sånger om "Jesus yeah yeah". Hon tyckte att det var lätt skrämmande att beskåda. Det är liksom läskigt att se så många människor som uppenbarligen är så lättledda att de kan förledas att tro på vad som helst.
Det fick mig osökt att tänka på den barnskiva jag fick av min kristna släkting. Det var en Kristen Live-barn-skiva med glada kristna barn som sjöng sånger ihop med "2 gånger Lasse". (Nej, det är inte min auktion.) Skivan innehåller klassiker som "Jag vet att Jesus är en verklighet" och "Du blir glad, du blir glad, du blir jätteglad, när Jesus i hjärtat får bo". Sångerna var ju rätt svängiga på klassiskt 80-tals manér, så jag skålade glatt med och lyssnade på skivan innan jag insåg vad jag sjöng och stängde av den kalas-förpackade hjärntvätten. Jag klarade mig från bibelskoledrömmar, men sångtexterna sitter dessvärre kvar för alltid.

Nu är det inte bara diverse kristna sånger som finns i min hjärna. Nej då.
Här hittar vi också klassiker som:
"Gå och göm din Åke-tråk"
"Varför är solen så röd"
"Killsnack"
"Give it up" (underbart sätt att promota sin egen låt!)
"ABCD" (tävlade samma år som Anna Books "ABC")
"Genom Eld"
"Bumbibjörnarna"
"Nästa weekend"

Många av låtarna sitter lika fast i min systers huvud som i mitt. Det är till exempel hennes förtjänst att jag idag kunde sjunga Eskimåvisan för min man (den var lagom mordisk, så den uppskattade han.) Trots att jag känner hennes kompetens på området "Vansinniga sånger" så tappade jag hakan idag när Pernilla Wahlgren sjöng en låt på tv, som syrran spelat hela sommaren. Jag var tvungen att ringa henne och berätta det omgående. Nu var hon inte hemma, så det blev istället hennes man som fick titta på tv med mig. Se där, jag kan plåga karlar utan att ens vara i samma landskap!

Varsågod syrran, den här är för dig!

Vi måste prata..

2008-08-27T19:18:00.004+02:00

Jag beklagar men det är en annan sak som vi måste avhandla när vi ändå är inne på ämnet. Dvs ämnet Carl Hamilton och Sex. Bara en sak, sen ska jag gå tillbaka till att vara mitt vanliga dygdiga och puritanska jag. *massivt hostanfall i kulissen*

När man läser böcker kan man inte låta bli att notera hur författaren beskriver (eller inte beskriver) att deras karaktärer är sexuella varelser. Det för onekligen tankarna vidare till hur författaren själv ser på sex. Jag menar nu inte att alla författare beskriver sina älsklingsfantasier i böckerna, så enkelt är det inte. Men ändå?

Hamilton har, tvärt emot vad en del verkar tro - eftersom han beskrivs som Sveriges främsta exempel på populärliteraturens manlighets praktexemplar och främsta förebild- ett dystert torftigt sexliv. Det är så "vanilla" att det är gulligt. Själva akterna är inte så mycket att orda om. Däremot vill jag orda om det sexuella språk som Hamilton och hans flickvän använder.

"Kanin, kanin!"

Säger de till varandra och tittar menande. Aldrig "Min kanin" eller "Kanin". Alltid "Kanin, kanin".

Nu frågar jag mig: Tycker JanG att det här låter sexigt? Kan han ragga upp sin fru för en tur i sänghalmen med ett smeksamt "Kanin, kanin!"?? Finns det NÅGON som den raggningsrepliken funkat för? Det låter mer som en högläsning ur "Kalle Kanin och hans vänner" än en inbjudan till ett exklusivt vuxenparty..
Var har han fått det ifrån? Är det något han själv använt? Hört någon använda? Något som berättat att han använt det? Tycker han att det är sexigt, eller är det meningen att framställa hjälten Hamilton som en nolla på sexområdet? Han JanG i själva verket suttit och skrockat förnöjt när han präntat ned vilken extremt korkad replik som Hamilton ska använda på Tess?

Tess är för övrigt amerikanska. Repliken blir inte bättre på engelska:
"Rabbit, rabbit". Det låter mer som en padda än en sexinvit. Inte för att amerikanare är kända för att vara så speciellt kvalitétsmedvetna, men jag tror inte repliken hade gått hem där heller.

Men sammanfattningsvis kan vi i alla fall säga att det finns goda skäl till att inte vilja bli förförd av Carl Gustav Gilbert Hamilton.

Tonårskriser och deras offer

2008-08-26T12:53:00.003+02:00

Jag läste tidningen igår och greps av en allvarlig oro för en av mina medmänniskor. Jessica Zandén, vad är det för liv du levt?

(Känsliga öron och ögon avbryter sin läsning här. Inlägget innehåller s.k. runda ord. Så vad kommer att vinna? Prydheten eller nyfikenheten?) ;-)

Uppenbarligen är utelivet så väl som familjelivet en jobbig upplevelse för Zandén. När hon går på fest så är hon inte längre festens medelpunkt, och hon surar upprört över att 30-åriga fäder fokuserar på att ta hand om sitt barn istället för att flörta med henne och hennes polare. Medelålders kvinnor som valde fel män en gång och nu skilt sig och ska ta igen allt det där som de sa nej till för 20 år sedan. Bara för att upptäcka att ingen tycker att det är trevligt med 40-åriga kvinnor som vill vara fjortis.

Så berövad sitt femitreknull går Zandén hem och skrivet att brandtal mot den normala vuxna mannen. Hon talar sig varm för en manstyp som hon beskriver som otrogen, våldsam och gärna får han skita i sina barn också. Mums.

Vet du, den mannen får du behålla för dig själv Zandén. Det finns en anledning till att de finns så få kvar förstår du. Det är nämligen så att de flesta kvinnor inte vill ha en karl som sätter på andra bakom din rygg och skyller på naturen och arvsanlag. Vi normla människor tycker inte att ett knytnävsslag kan vara ömsint.

Vet du Zandén, om du fick ett trist sexliv så är det ditt problem. Det är ditt eget val. Det står var och en fritt om de vill vara ett helt rugbylag i sovrummet, eller om de vill köpa på sig fler piskor än Cirkus Scott. Men du kan aldrig få mig att gå med på att lösningen på ditt trista äktenskap är mer otrohet, och ni kommer inte att få det bättre för att din man slår dig så fort ni tjafsar om toalettlocket. Den som inte kan se skillnad på s/m och misshandel är inte mogen för sex alls. Men är man fjortis så är man. Det hör väl till.

Malin Wollin skrev för en tid sedan ett intelligent inlägg om att visst finns det kvinnor som vill ha svin till pojkvänner, men det är enbart de kvinnor som är för unga/osäkra och med så dålig självkänsla att de inte tycker att de förtjänar bättre.

När Jessica Zandén och hennes nyskilda polare kommit ur sin tonårskris kommer de förhoppningsvis också att inse sitt värde och vilja ha en man som beter sig som en man och inte som en galen apa. Vi hoppas det.

(Det visade sig sedan att artikeln skulle ha handlat om Jan Guillous nya roman samt hans karaktär Carl Hamilton. Jag tror inte att någon som läst dyngan kan få fram vad Zandén egentligen tycker om Hamilton. Är han för trogen alt otrogen? Slår han inte tillräckligt många kvinnor? Har Zandén/Gyllenhammar ens LÄST en Hamiltonbok?)

När män gör bort sig.

2008-08-15T21:18:00.004+02:00

Ibland gör män bort sig. Tex genom att inte ha ett korrekt svar på frågan:
"Ser jag tjock ut i den här?" (Svaret är tveklöst "NEJ! Du är jättefin.")

Andra exempel kan vara att köra med raggningsrepliker av typen "Fan vad båa ögen du har, inte för att jag gillar båa ögon men jag har en kompis som gör det." eller "Din pappa måste vara bagare, Finare brön' har jag nog aldrig sett."
(Den bästa raggningsreplik jag hört talas om är tveklöst: "Ursäkta mig.. vilken raggningsreplik funkar bäst på dig?")

Eller så kan man ge sin fru en länk som man sedan bittert ångrar att man någonsin delade med sig av. Hon har nämligen spelat den om och om igen under dagen. Och dansat till den, som "The Supremes".

http://www.iloveegg.com/egg_english.htm

Hjärngympa

2008-08-05T13:17:00.004+02:00

Jag är tillbaka på jobbet igen, med äckligt Skånerost-kaffe och min vanliga Train-spotting. Det senare är faktiskt något positivt, jag gillar att se på tågen som åker förbi. Det ger en känsla av lugn och kontroll. Känner mig lite som en uggla som övervakar att tågen kommer som de ska.

Men hjärnan är givetvis trögstartad efter semestern, så därför får det bli ett frågeformulär igen. Denna gång hämtat från Fotbollsfrun:

1. Vad åt du till frukost?

Fyra rostade Rasker med philadelphiaost, skinka och gurka. Drack till det en halvliter FUN lemon.

2. Lägg ut den senaste bilden du tagit på dig själv. Obs! Bara du själv får figurera på bilden.

Visst ser ni att det är jag?!

3. Vem fick du ditt senaste sms ifrån?

Min man. Han var ute och tumlade runt i måndagskväll och skickade ett gulligt "Ålskar dig" till sin fru.

4. Vilken färg har din dator?

Svart och blodröd. Den heter Dragon (det står på).

5. När var du arg senast?

När en medelålders-tant inte fattade att hon stod i vägen när vi skulle ut från Bion.

6. Ditt bästa minne från skoltiden?

Flöjtlektionerna.

7. Ditt sämsta minne från skoltiden.

Mattelektionerna. Jag avskydde matte.

8. Yoga eller löpning?

Yoga givetvis. Då kan man åtminstone behålla illusionen av att man sitter stilla och inte motionerar. Springer gör man för att hinna med bussen eller för att fly från mördare.

9. Spaghetti Bolognese eller Oxfilé provencale?

Oxfilé. Men det blir fisk till middag idag.

10. Vilka tidningar läser du regelbundet?

Aftobladet, Expressen, Sydsvenskan, Ernie, Metro, City samt 2st lokaltidningar från mina gamla hemtrakter.

11. Favoritkaraktär i deckare? Böcker, teve eller film... your choice.

Lisbeth Salander från Stieg Larssons triologi, eller Barnaby från "Morden i Midsummer".

Så olika som två personer kan vara. Eller mina mans och kvinnoideal kanske?

12. Teveprogram du aldrig missar? Och om du gör det så ser du till att spela in eller kollar reprisen.

Allsången och Melodifestivalen. Annars ser jag "Gilmore Girls" om och om igen. Två nya serier jag gillar är "Swingtown" (sänds ej i Sverige) och ett bygga-hus-projekt-program som går på 9:an på torsdagar. Vansinniga människor bygger vansinniga hus. Pengarna tar slut, de bygger fel och det slutar alltid med att huset står halvfärdigt ett år senare när det är dags att göra "Återblicksprogrammet". Det är en skön bekräftelse på varför vi aldrig ska köpa ett renoveringsobjekt

13. Vem är du avundsjuk på? Eller vilka?
Jag är avundssjuk på alla som har mer pengar eller är smalare än jag. det innebär däremot inte att jag inte unnar dem det, eller att jag orkar tänka på det varje dag. Jag har tvärtom blivit extremt bra på att vara lycklig även på min pisslön och med mina gigantiska höfter.

14: Din bästa revansch?
Att jag tog min ifrån skitorten jag växte upp på, och kom in på högskolan och hittade en lägenhet i storstan trots att alla sa hur svårt det skulle vara. Varje gång jag berättade det för någon på hemorten så såg de ut som ättika i ansiktet och sa "men det är så svåååårt att få lägenhet där". Som om jag inte visste det. Jag tog mig ifrån helvetet. det gjorde inte ni. In your face.

15. Din bästa chef ever respektive din sämsta?

Min sämsta chef var på städbolaget. Hon var bitter och sur och bara ett år äldre än jag. Hon var gniden och uppmuntrade ingen till någonting. Jag höll mig ur vägen helt enkelt.
Min bästa är min nuvarande. Lätt virrig och tar ibland på sig att göra saker som sedan aldrig görs, men hon är glad och trevlig och mån om dem som jobbar här.
Jag har inget emot att en chef målar naglarna en hel dag, så länge hon inte är i vägen för mitt jobb, klagar på det jag gör eller är dryg. Alla chefer har sina sidor.

16. Mat som du aldrig någonsin kommer att äta? Orsak?

Inälvsmat. För att jag aldrig tänker bli så fattig.

17. Offentlig person som du skulle vilja ta dig ett snack med?

Jan Guillou. Tror att han är mycket trevligare än han verkar.

18. Kaffe eller te?

Kaffe.

19. Skostorlek?

20. Hur ofta är du på IKEA?

En gång varannat år. Jag blir yr och stressad av Ikea.

21. Om du hade fem miljoner över... vad skulle du då köpa? Och du var tvungen att köpa något annars skulle de försvinna...
Ett vackert, stort hus. Möbler. Böcker. Bil (Chryslern nedan är min drömbil). Tårta.

Konstiga familjer

2008-07-17T23:11:00.002+02:00

Som vanligt så läser jag på olika plank på nätet för att fördriva min tid. Internet är en aldrig sinande källa till att få kännedom om exakt hur vansinniga människor är.

Det kan handla om familjer som är naturister, begagnar sig av "stjärthandduk" eller som diskar med trosorna på huvudet. Människor ÄR inte normala, vi bara tror det. Alla är fullblodsidioter, på sitt sätt. I den här familjen skäller vi på katten på tyska, spontanskapar en musikal om dagen samt sover med fläkt+talbok samt öppet fönster även på vintern. Oavsett väderlek.

Ramlade över en kort enkät i ämnet som jag tänkte besvara (ursprung ThePalegreenwoman):

1. Vad är det konstigaste du har i handväskan (ryggsäcken, jackfickorna ...)?
En Ipren-mannen i gummi. Han följde med mina jobbnycklar när jag fick dem, och sitter alltså på nyckelringen.

2. Vad är det konstigaste du har i kylskåpet? Vad gör det i ditt kylskåp?
Medel mot blodflöde med något konstigt namn jag inte ens klarar av att skriva. Det är iaf till för att stoppa näsblod av den värre sorten.

3. Vad är den konstiga raggningsrepliken du har fått?
"Jag är kär i dig, och tycket du är skitfin. Jag kan inte hjälpa det, jag tycker så. Min kompis X och de säger att du är ful och att jag ska glömma dig, men jag kan inte det. Han säger att du inte är något att ha, och jag vet det, men jag kan inte glömma dig iaf!" (Behöver jag påtala att den inte gick hem?)

4. Vad är det märkligaste du har i din bil? (verktyg som du inte vet vad det är gills inte)
Har ju ingen bil kvar nu, men då var det en stor blommig vaxduk. Den hade pappa lagt dit ifall man behövde meka med bilen och behöva lägga sig på vägen.

5. Vad är den konstigaste souvenir du har och varför gör du dig inte av med den?
haha. En liten groda från Sofiero slott som jag har i ett tittskåp. Jag köpte den dit så den är egentligen inte konstig eller i vägen. Har praktiskt taget inga sombreros eller liknande som platsar i kategorin konstiga souvenirer.

De flesta familjer har eller gör saker som är fullständigt vrickade för deras besökare.
När jag var liten reagerade jag på en familj som aldrig diskade stekpannan utan stekte i samma fett om och om igen. Om det var fiskpinnar på måndagen och pannkakor på tisdagen så vågar jag inte tänka på hur de skulle ha smakat...
En annan familj var besatt av Elvis och hade hundratals Elvisprylar och bilder.
Hos en familj hade de kaniner som fick springa fritt inomhus och bajsade på heltäckningsmattan, och det städades relativt sällan.
När jag var och lekte hos en kompis så "fick" man inte gå hem förrän man städat deras rum, även om mina föräldrar stod och väntade på mig. Och de barnen var själva inte speciellt snabba på att städa. Det tyckte jag var extremt konstigt, för hade jag haft någon som lekte hos mig så fick jag minsann städa efter mina gäster.

Tänk om man skulle göra så där i vuxenlivet? Bjuda till middag hemma och sedan när taxin står på gatan och tickar så säger värdinnan:
-"Nehej ni får minsann hjälpa till att städa undan här innan ni går, för ni har faktiskt också varit med och festat! Om Tage dammsuger så plockar Elsa av bordet och diskar!"

Som vuxen råkar man också ut för "Konstiga" saker. Människor som har det så välstädat att de har virkade små vita dukar under kaffebryggaren, det tycker jag är konstigt. Här kokar vi kanske 4-5 pannor på en dag, så den duken skulle vara fin i kanske 10 sekunder.

Nu för tiden så finns det ju en hel del tv-program för den som vill fördjupa sig i människor som är konstiga. "Sveriges skönaste människor" med Philip och Fredrik, eller varför inte "Outsiders" på Femman. Men de här programmen är nästa lite för konstiga. Jag tycker att det är roligare med "normala" människor som är konstiga fast det kanske inte märks vid första intrycket. Sådant kan man få se om man tittar på program som "Sverige campar". Där var det bland annat en trevlig musikerfamilj som tog med sig en stor harpa (!) i husvagnen, och ett äldre par som hade med sig ett urval av sina porslinsdocker i husvagnen. De hade nog "bara" tagit med sig ett 30-tal... hela förtältet och husvagnen var full.

Min nya favorit är den danska realityserien "Baronessan" som går på 2:an rätt sent. Man får följa den danska unga Baronessan när hon handlar, planerar barndop och inreder sitt hem. Hon är lagom konstig.

Babysteps

2008-07-15T02:11:00.003+02:00

(Så nu börjar vi igen. Ett steg i taget. Det har ju "bara" gått ett halvår sedan jag skrev senast. LIte ringrostig bara. Bara skriv något så går det av sig själv, nu är du ju ändå här. Visst det tog sin tid, men med tanke på att jag har semester och inte ens fått tummen ur arslet tillräckligt länge för att ha "hunnit" måla om mina naglar på fyra dagar så ska jag inte ställa för stora krav. Bara jag skriver något. Okej?)

Meg Ryans ansikte. Fan vad har människan gjort?! Hon ser ut som Jokern!! Hon hade en vacker amorbåge på överläppen på den tiden då hon var sömnlös med Tom Hanks. Numera finns det inte ett veck i hela ansiktet på henne. Glöm Donatella Versace (för hon var faktiskt inte snygg till att börja med) för Meg Ryan är verkligen Postergirl för varför man ska ge fan i botox.

Jag har semester. Halva semestern har gått. Jag har panik. Men på ett skönt sätt. Jag sover länge, vänder helt på dygnet, äter god mat, dricker vin och läser en pocketbok om dagen. Nej jag gör inget vettigt, inte idag heller. Faktum är att jag planerar att göra så få vettiga saker som möjligt under den här semestern. Helst ingen alls. (Hur många fick hjärtattack nu, upp med en hand? Inte ens lite halsbränna när jag sa att jag vänt på dygnet, eller att jag sover ca 12 timmar om dagen? Kom igen nu, jag vet att ni alla är emotionella bondmoror och anser att det är förkastligt att inte stiga upp vid klockan 6 och vara redo ifall det skulle finnas en ko att mjölka..)

Aaah, min första betalda semester. Första gången sedan mellanstadiet då jag varit ledig i flera veckor mitt på sommaren MED betalning och ingen som kräver att jag ska göra något. För visst vad jag ledig även under högstadiet och gymnasiet, men då ansågs man ändå som omoralisk om man inte skaffade sig ett sommarjobb. Gå och dra benen efter sig i flera veckor minsann!

Det är lite som med det här att kassörskan varje gång vi handlar försöker övertala oss att köpa färre plastkassar, eller åtminstone så måste hon blänga lite på oss när vi frotterar oss i vår lyx. För hjälp, inte kan man ta en extra plastkasse! Man måste ta så få man kan, och packa dem så fulla att minst en går sönder på vägen hem. Man måste tappa matvaror på gatan som man får bära hem i famnen. Man måste lida. Man måste göra vardagslivet så besvärligt man kan, och man måste bygga verandor eller en bastu på semestern, eller åtminstone bråka sönder den så att man ligger i skilsmässa i september. Man måste vänta med att njuta av livet tills något odefinerbart sedan, troligen är det pensionen man syftar på. Och när man är pensionär så är man upptagen med att spara pengar till sin begravning så då måste man minsann snåla och bara ha det 17 grader varmt inomhus.

Dessutom så måste man GÅ UT på sin semester. För när solen skiner så är det bara psyksjuka som inte går ut. Psyksjuka och omoraliska människor som inte kan stava till Luther. Det är ohyggligt provocerande att säga till folk att man hatar solen och värmen och inte alls är ledsen för att det regnar. Man måste ta vara på vädret!

Men jag vägrar. Jag tänker njuta av livet nu. Jag tänker sova bort hela mitt liv, slösa med semestertimmar genom att läsa något så föga moraliskt uppbyggligt och inte alls utvecklande som Harlequin-romaner. Jag tänker dricka vin fast det är tisdag och jag tänker sova hela dagen och gå upp så jag precis hinner till affären innan den stänger klockan 18. Jag tänker komma tillbaka till jobbet och vara ännu fetare än när jag lämnade det och jag tänker inte bry mig ett skit. Eventuellt tänker jag inte ens klä på mig de närmaste 12 dagarna.

Det här är MIN semester. Och jag tänker ha en nästa år också.

Vill du läsa schlager?

2008-02-09T22:01:00.000+01:00

Så kan du hitta alla mina hett efterlängtade åsikter på "Miss Decibell"!

Där kommer jag att kommentera melodifestivalen under våren. Efter kvällens start finns en hel del att säga...

Mellanspel

2008-02-08T16:36:00.000+01:00

Äntligen helg! Den här helgen blir det lugnt. Jag ska städa och se på Melodifestivalen och vila. Nästa helg får vi besök och helgen därefter ska jag åka och hälsa på släkten och gå på 70-årskalas. Fullt upp alltså. I väntan på ett vettigare inlägg får ni här ett litet mellanspel...

Vad gjorde du för tio år sedan?
Idag för tio år sedan var det alltså 1998. Då bodde jag hemma och gick i gymnasiet. Troligen hade jag matlagning i restaurangköket den fredagen (gick HR) och sedan drack jag troligen något alkoholhaltigt på kvällen på mitt 18-årsparty. Herregud så länge sedan...

Vad gjorde du för ett år sedan?
Då jobbade jag på samma jobb som nu och planerade som bäst vårt bröllop och hängde på bröllops-siter.

Fem snask du gillar:
Choklad, ostbågar, vetebröd, glass och efterrätter. Vanligt smågodis är jag inte alls intresserad av.

Fem sånger du kan hela texten utantill:
Kan troligen iaf 500 låtar helt igenom. Min hjärna upptas till 90% av gamla låttexter. Jag beklagar bara att jag inte lär mig lika snabbt numer som när jag var liten :-/
Låtarna på vårt bröllop absolut:
* "The broken road" (Rascall Flatts)
* "Anthem" (Tomy Körberg)
* "Somebody" (depeche Mode)
* "Som en saga" (Victoria Krantz)
* "Kärleken återvänder" (Sandra Dahlberg)

Vad skulle du göra om du var miljonär?
Byta jobb, köpa hus, köpa kläder, köpa bil, ha kalas, ge presenter, uppgradera vårt datorpark..
Sen skulle jag köpa glass för 2000kr och ställa mig och dela ut till folk bara för att det är kul att göra folk glada.

Tre dåliga vanor:
Föredrar att göra saker själv eftersom andra inte gör det lika bra...(delegering, vad är det?)
Äter för mycket skräp.
Är ofta väldigt kategorisk. Speciellt framför morgon-tv.

Fem saker du gillar att göra:
Sjunga
Sova
Se på film
Läsa böcker
Kramas

Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa:
Cityshorts
Leopardtights (se tidigare inlägg)
Crocks
Päls
Insvängda jeans/stuprörsjeans (jag ser inte klok ut i det)

Fem favoritsaker:
Datorn
Vigsel+förlovningsringarna
Alla böcker
De nya tavlorna i köket med "Borta med vinden" och "Mary Poppins" på.
Sängen! (en timmes sömn är en timme väl nyttjad)

Åldersnoja.

2008-02-05T23:03:00.000+01:00

Om mindre än en timme blir jag ett år äldre. Jag närmar mig trettio med stormsteg (även om det är några år kvar). Maken gnuggar händerna och ser fram emot att få bjuda igen, efter alla mina retsamma skratt när han åldersnojade runt/innan 30-årsdagen. han har sett fram emot den här dagen i flera år.

Det är inte utan att jag börjat räkna ner mot den stora dagen (30 ÄR stort). Jag försöker värja mig med att Maken alltid kommer att vara flera år äldre, men det biter inte på honom.. han ser lika nöjd ut iaf. Nåja, jag har målat in mig i det här hörnet under flera år så jag gissar att "I had it coming.."

Får man säga så längre förresten? Nu när man närmar sig trettio och för länge sedan passerat "ungdomsåldern" till och med på SJ som är extra förlåtande på den punkten... Är det inte lite väl "tonårigt" att slänga in engelska sådär? Bäst att lägga av med det.

Annat man måste ge upp efter trettio:

* Rosa. Allt i rosa måste bort. Man får inte ha rosa kläder efter 30. Det är ungefär lika snyggt som leopart är sexigt på en dam i 70-årsåldern. Ser ni skillnaden??!!

* Tofsar. Tofsar och flätor är numera enbart okej om man målar hus alternativt föder barn. Möjligtvis kan jag komma undan denna regeln om jag förvandlar mig till indian, men jag är så blek så det är aldrig någon som går p att jag har ett så spännande förflutet.
Väntar jag 10 år till så måste jag dessutom klippa av mig håret, har jag hört. Prinsessan Leia-frisyr ska vi inte ens prata om! (Inte för att jag någonsin haft det men iaf..)

* Gympaskor. Nu måste man gå i klackskor alternativt slå in på den foträta vägen. Min mamma kommer iaf att bli glad, hon har väntat på den dagen sedan jag började 7:an.

(Visste ni för övrigt att om man gör en bildsökning på "ålderskris" i Google så får man på första sidan fram två bilder som länkar direkt till denna blogg...)

* Jag får inte längre läsa böcker som "Harry Potter" och "Eragon" och andra bra böcker som anses rikta sig till unga. Å andra sidan lär jag inte kunna börja skylta med min Harlequin-samling heller... Det enda som duger nu är forskar-rapporter och böcker av Marianne Fredriksson.

Andra ord som hör ihop med livet efter 30:
* Scarf
* pensionssparande
* Urban jungle
* parmidag
* nätverkande
* anti-rynkkräm
* portfölj

Ord som INTE hör ihop med livet efter 30:
* Goth-mode
* pizzafrukost
* spontanfest
* Sova-med-makeup

Hur fan ska det här gå??? (Har du något mer att tipsa om som jag måste ge upp efter 30-årsdagen så passa på att tipsa!)

Äntligen! Här är instruktionsboken!

2008-01-29T23:00:00.000+01:00

Att uppfostra barn är inte lätt. Att bara få barnen att överleva till vuxen ålder är en pärs i sig. Många är de föräldrar som förtvivlat undrat var instruktionsboken är till de små telningarna... missade storken att bifoga dem? (Min bonusbror brukar mumla "barnvalium" när hans döttrar blir lite vilda.. ;-)

Men, misströsta inte. Jag har funnit den!

Här finns allt den ansvarstagnde föräldern kan behöva veta om barnskötsel. Lika enkelt som att tanka bilen eller montera en Ikea-möbel (se tidigare inlägg..).

Speciellt "bonda med barn" känner jag att jag behärskar till fullo. Så alla föräldrar. Har ni problem så bara fråga. Jag har som ni ser alla svaren ;-)

Lär instruktionsboken här!

Angående Tito Beltran rättegången...

2008-01-24T09:25:00.000+01:00

Är det sjukt att min enda bestående fundering kring denna rättegång är vilken melodi som musikerna använde när de sjöng "Den kåte lille Chilenaren"??

Jag kommer på mig själv med att sitta och provsjunga strofen till olika musikstycken, har inte hittat någon som känns klockren ännu. Förlåt rättsystemet, att jag inte tar dig på allvar.

Suck. Jag får helt enkelt vänta tills soundtracket kommer ut, eller de gör en musikal av skiten. Rubriker som "Känd från tingsrätten" känns klockrena som marknadsföringsargument.

Läslusen

2008-01-20T22:01:00.001+01:00

Så kom då tiden då det var dags att uppdatera lite på vad jag läst för böcker under det här året:

1. Den lustfyllda vardagen hos Larssons i Sundborn - Lena Rydin
Faktabok om gården lilla Hyttenäs som Carl Larsson och hans fru Karin bodde på. Inredningsbok, julklapp från svärmor. Massor av vackra bilder och romantiska berättelser om Karin Larsson. Gillade speciellt att mycket av hennes brevväxling fanns återgiven, till exempel med hennes mamma. De verkade skämta med varandra på samma sätt som jag gör med min mamma, respektlöst men kärleksfullt.

2. Harry Potter and the Goblet of Fire - J K Rowling
Den fjärde boken i HP serien, på engelska. Talbok. Den här är min favorit av HP böckerna, men man måste givetvis börja från början. Har du inte läst HP innan så gör det (gärna på engelska för att inte missa alla skämt och underfundigheter). HP böckerna är skrivna för barn, men absolut inte på ett barnsligt sätt. Böckerna har ett vuxet tilltal, och är extremt välskrivna och med en invecklad handling. Som vuxen har du lika mycket ut av böckerna som en 11-åring. Dessutom lyckas de skrämma livet ur mig så till den grad att jag inte vågar kliva ur sängen om jag vaknar mitt i natten (jag får väcka Maken om jag behöver gå på toa). Han måste älska mig...

3. Solstorm - Åsa Larsson
Deckare i norrländsk frikyrkomiljö. Överraskande bra. Annars brukar jag reagera mot historier där vanliga personer får för sig att de ska lösa brott, men här blir det trovärdigt. Jag ser fram emot att se filmen och se Mikael Persbrandt som frikyrkopastor. Mycket läsvärd!

4. Carl Larsson gården - Ulf Hård af Segerstad
Mer en bilderbok (mycket utförlig, de har verkligen fotat allt, går igenom huset rum för rum) med kortare texter som beskriver och berättar om bilden. En guidad tur i bokform. Inspirerar till inredning, fast min största inredningsutmaning just nu är att få bort den gigantiska pappersinsamlingen som tar upp halva köket och alla trasiga skärmar och skrivbordsstolar från vardagsrummet. Och snart ska vi få gäster också....

5. Carl och Karin Larsson, skapare av ett svenskt ideal - Michael Snodin & E. Stavenow-Hidemark
En tredje julklappsbok. Den här har mer bilder på detaljer i hemmet, till skillnad mot den förra boken. Berättar också mer om Carl Larssons konstnärsskap (här finns massor av hans tavlor och illustrationer med), om var paret fick sin inspiration ifrån och även ett kapitel som beskriver Sverige under tidsperioden. Fin bok.

6. Fried Green tomatoes at the Whistle Stop Café - Fannie Flagg
Japp det är samma som filmen, eller rättare sagt, det här är boken som filmen bygger på. Mycket välskriven och med en del andra detaljer. Evelyn åker med sin man för att hälsa på svärmor på hemmet. Där träffar hon av en händelse en gammal dam (Mrs Threadgood) som gärna pratar med henne och berättar om sitt liv. Speciellt berättar hon om sina släktingar Idgie och Ruth som drev ett cafe på landsbygden under 1930-talet, och vad som hände på orten under de åren. Historien om Idgie och Ruth är lika delar historisk skildring, kärlekshistoria och mordmysterium. Evelyn får äntligen någon att prata med om sitt liv, som hon inte alls är nöjd med.. En feel-good-historia om kvinnlig vänskap, på många sätt. Riktigt bra. Filmen är en av mina favoriter (måste se om den snart).

I övrigt så har helgen varit lugn och jag har uträttat så lite som möjligt. Jag och syrran planerar årets födelsedagar, det är hur många som helst som fyller jämt i år...
Mitt liv är rätt intetsägande just nu, med undantag för en trevlig lördagskväll vi hade i Lund förra helgen (shopping-bar-middag-bio).

Den här veckan är det mest spännande att det kommer folk från eon och ska bygga om vårt elskåp. De skickade en mycket detaljerad lapp om detta och informerade oss om att de kommer prick "Mellan 07:00 och 12:00". Men så fint. Då vet vi ju precis....

Om det är någon som känner för att läsa någon av de böcker jag läser så kan vi starta en bokcirkel! KOmmentera gärna om ni läst någon av böckerna :-)

Efter fyrverkerierna

2008-01-01T23:57:00.001+01:00

Nytt år, ny baksmälla. Det får man ha såhär dagen efter nyår. Speciellt när det enbart blev en stillsam fest med maken i det egna hemmet. Jag vispade ihop en fyra rätters middag (räksoppa med krutonger, vitlöksspäckad helstekt fläskfilé och potatisgratäng, ostbricka och som avslutning cheesecake) som vi avnjöt med lite vin och champagne och sen gick vi ut och så g på fyrverkerierna med våra partyhattar på. En jätterolig fest, man hade aldrig kunnat tro att vi bara var två personer.

Nytt år och nya tider. Nyårslöften blir det, fast jag inte brukar avge några. Men i år får det bli lite ordning, så här kommer det:

1. Gå ner i vikt till sommaren (med start den 3:e januari)
2. Börja träna
3. Föra bok-dagbok

Jag skrev bokdagbok för några år sedan och det är rätt kul. Tänkte göra det på bloggen den här gången. Det blir lättare att hålla reda på det då. Så, nu är det fritt fram att börja vadslagningen om vilka/hur många av nyårslöftena jag kommer att klara.

Gott nytt år på er allihop!

Men om du får en stavmixer!!!!?

2007-12-27T01:02:00.000+01:00

Hälsade på en gammal kompis dagarna före jul. Hon har "skaffat barn" som det så fint heter. Som i "skaffat en ny utemöbel till altanen". *lol*
Är det något som är påfallande vanligt bland föräldrar är det att de genast börjar försöka värva andra människor till föräldralobotomins förlovande land. Vad fan ÄR det för fantastiska premier de får i den där klubben?? Det kan väl inte bara vara en penna/morgonrock i fleece/exklusiv klocka/stavmixer som gör att de anfaller alla i sin närhet och försöker få dem att föröka sig??

Vid just detta tillfälle ägnade de sig åt att högt fundera över varför jag inte ville bebisen. Mina -i mitt tycke- naturliga och intelligenta förklaringar om att jag gärna lät bebisen dregla och spy på de andra i rummet, åtminstone tills hon tömt ur sig det värsta, gick liksom aldrig fram. Till slut resonerade den nyblivande mamman högt om att jag troligen var rädd för att hålla barnet, och att det var därför. Barnet var inte speciellt skrämmande och varken skrek eller pep när någon höll henne. Jag kände helt enkelt inte för bebis-kräks. Men den förklaringen dög inte, så 10 minuter innan vi skulle åka hem gav jag upp och höll barnet så det blev lugnt. Jag ville inte att den hyfsat nyblivna mamman skulle behöva springa bakom bilen skrikandes: DU HÖLL ALDRIG MITT BARN, DIN JÄVEL!!

Vad är det med föräldrar egentligen? Varför luktar ni era barn i baken? Varför tror ni att bajskonstistens är ett passande samtalsämne öht? Ska ni lyckas med era kampanjer bör ni skaffa en pr-konsult som ser till att ni tvättar bort kräkset från håret innan ni ger er in på värvningsförsök.

För övrigt hittade jag en underbar lista med svar på frågan "varför har du inga barn?". Hoppas ni kommer att skratta lika rått som jag åt den ;-)
(Den som mot förmodan tog detta inlägg som en personlig pik till dem kan låta bli att tolka det så.. ;-)

"Varför har inte ni barn?"

-Varför är inte du smal?
-Min man är allergisk.
-Vi anser att leveranstiden är oacceptabelt lång.
-Av samma anledning som du inte har ett terrarium.
-Vad vet du om det?
-Socialstyrelsen har inte godkänt vår ansökan ännu.
-Men.. Jag är ju i nionde månaden! Syns inte det?
-Äh, det är en så´n hypad fluga just nu.
-Vi väntar tills de taiwanesiska kopiorna kommer ut på marknaden.
-Har du någon aning om hur svårt det är att få tag på en välutbildad, skelögd, trespråkig barnflicka med klumpfot i dagens läge?
-Vi är rädda att de skall bli som dina.
-Ja, visst är det konstigt? Jag kollar brevlådan varje dag...
-De var slut på ICA och jag orkade inte köra hela vägen till Konsum.
-Hurså? Vet du någon som vill sälja?
-Det går ju lika bra med selleri!

"När tänker ni skaffa barn, då?"

-När tänker du ge mig en anständig lön?
-När du erbjuder dig att vara barnvakt minst fem dagar i veckan.
-Efter Bingolotto, men före fotbolls-VM.
-Vi väntar på en spermie som är tillräckligt intelligent för att ta sig runt pessaret. Det naturliga urvalet, du vet...
-När den konstgjorda livmodern är färdigutvecklad.
-När jag blir lika tjock som du. Då är det ju liksom ingen idé att bry sig längre.
-När mina tuttar inte klarar penntestet längre.
-Fredagen den 14 november 2008, klockan 15.03. Hurså?
-När folk slutar ställa dumma frågor.
-När tänker du förstora brösten/genomgå en hårtransplantation?
-När vi hittar ett vi gillar.
-När mammakläderna blir mer multifunktionella.
-När vi hittat en lämplig surrogatmamma/spermiedonator. Är du intresserad?

Julhets

2007-12-18T22:53:00.001+01:00

Jag har ständig ångest över att jag skriver så sporadiskt, men jag får skylla på livet. Ni vet, förkylningar som däckar dig hela helgen då du tänkt julpynta, julkonserter och julfester då du borde ha städat lägenheten, och telefonköer då du borde ha handlat julklapparna... Jag har drabbats av dem alla.

Jag börjar alltid så tidigt med julklapparna, men i år är det mesta kvar och det är bara några dagar före jul. Inte en julpinal har letat sig ned från vinden och inte ett julkort är skickat. Julklappen vi planerat att ge halva släkten är inställd, så vips har jag cirka 8 julklappar TILL att handla. Tur att jag gillar julen.

Jag läste en hysteriskt rolig diskussion om värdelösa julklappar idag och skrattade gott. Ni vet, att ge badskum till den utan badkar, choklad till diabetikern eller hudfärgade knä-nylonstrumpor till nya flickvännen (eller varför inte frun). Hade min man kommit hem med knästrumpor hade han fått lida för det enda till påska.
Det värsta var ändå farmodern som gav barnbarnet EN strumpa! Jodå, en strumpa. Den andra sparade hon och gav på födelsedagen. :)

Nåja, imorgon bär det av för att handla julklappar till hela släkten. För dig som ännu inte är färdig med dina inköp, och ligger sömnlös på nätterna i vånda över vad du ska hitta på till familjen kommer nu en lite guide. Nu kan du återigen sova gott!

SKOGSRÅETS JULKLAPPS-TIPS:

* Vad som helst på denna sidan.
* En kylskåpsgris.
* Något endast min mor önskar sig.
* Något till min fågelälskande syster?
* För den som älskar Japan, Feng Shui och liknande?
* Till tonåringen som påminnelse om livets allvarliga sida..
* Till släktingen med ledig klädstil.
* Till den avskyvärda svägerskan som kallar allt för "Shabby Chic"..
* En tre år gamal almanacka, till kusinen som aldrig är i tid.
* Till 40-åringen som vägrar flytta från mamma.
* 40-åringen kan få denna i födelsedagspresent. Det lär behövas om han inte flyttar nån gång.

Fotnot:
Till alla släktingar som nu med panik i blicken letar efter telefonen för att ringa upp mig och intala mig att vi hoppar över julklappar i år kan jag bara säga: Er bästa chans är att hoppas på att Karl-Bertil Existerar och att ni står högt i adelskalendern...
*mohahahah*
Eller, ta det lugnt. Jag följer sällan mina egna råd.

Vad vi fick i bröllopspresent...

2007-12-01T17:33:00.000+01:00

var inte presentkort på Ikea, som vi trodde. Det var en äktenskaps-workshop i tålamod, samarbete och förmågan att ta ut sin frustration på rätt saker. Eller som Ikea beskrev det:"Bygg din egen hylla i 32 enkla steg."
För den som vill förgylla sitt samliv som vi gjorde följer här en snabb genomgång av upplägget. Mycket lycka!

NIVÅ 1:

Inse att ni behöver ett vitrinskåp för att förvara alla er vackra saker i. Inse att det vore en god idé att önska er presentkort på Ikea, så ni kan köpa er ett sådant efter bröllopet.
Få presentkorten. Var mycket glada.
Kom hem. Börja att titta i Ikeakatalogen efter en lämplig hylla som ni båda gillar. Inse att ni har helt olika smak vad det gäller möbler. Välj ut en lämplig bokhylla/vitrinskåp. Var mycket glada åt er fina förmåga till kompromisser.
Inse efter en sökning på Ikeas site att just den bokhylla med vitrindörrar som ni lyckats komma överens om ännu inte finns i lager.
Vänta.
Vänta några månader till.
Efter tre månader; ring Ikeas "handla hemma tjänst". Få det glada beskedet att hyllan finns i lager, men i fel färg.
Efter ytterligare en månad: ring Ikeas "Handla hemma tjänst". Få det glada beskedet att bokhyllan, inklusive dörrar finns i lager. Bli lycklig. Genomför köpet. När ni kommer till betalning upplyser säljaren om att presentkort inte går att använda på handla-hemma, utan endast i varuhuset. Avbryt köpet. Bit ihop. Döda inte telefonen. Vänta.
Efter 7 månader finns nu hylla i rätt färg, inklusive dörrar i lager på ert lokala Ikea. Inse att du måste använda deras hemkörningsservice. Inse att bästa sättet att slippa familjetragedier på Ikea är att endast halva familjen åker dit.

NIVÅ 2:
Ta bussen till Ikea. Vänta i 20 minuter i kön till Hemkörning för att få reda på exakt hur man gör när man vill ha saker hemkörda och var man isf betalar.
Gå in på varuhuset. Leta upp hyllan. På själva hyllan står det var på självplocks-lagret man ska hämta den. På vitrindörrarna står det "ta kontakt med butikspersonal". Bli orolig.
Kontakta sur butikspersonal som glor argsint på dig. Speciellt eftersom du har hatt och tofsar i håret. Med det utseendet är det inte troligt att du ändå har råd mer något mera än en toalettborste. Se på medan butikskärringen glömmer att hon jobbar på budgetvaruhuset Ikea och inte på ILVA eller liknande. Ignorera att hon menande läser upp summan på möbeln för dig, som om hon förväntade sig att du skulle säga att den är för dyr. Föreställ dig 20 sätt att strypa henne med olika Ikea-produkter. Lampsladden till "Glänsa" vinner.

Kärringen beställer dina dörrar från lagret. Lagret ligger på andra sidan parkeringen. Du firar tyst att du inte behöver hämta ut dem själv, utan kan överlåta det till hemkörningspersonalen.
Gå till självplocken. Gör ditt bästa med att på ett förnedrande sätt framstå som en 4-åring när du ska lyfta över kartongerna på din vagn. Få hjälp av en tuggumituggande emo-flikka som går förbi med en varupall. Ignorera att hon suckar åt dig.
Stå i kö. Betala. Trassla dig genom varuhuset fram till hemkörningsdisken. Kör bara över några hälsenor med din vagn.
Stå i kö. Betala hemkörningen. Få besked att varorna ska komma hem till dig mellan 18-22, och att en person måste finns hemma som kan hjälpa chauffören att bära, annars kostar det 300kr extra. Nu kostar det "endast" 495kr.
Åk hem.
Vänta på chauffören.
Chauffören ringer och säger att han snart är där. Är stressad och dryg. Var trevlig och meddela att ni är hemma och kommer att ta emot nere i porten. Ta på dig skorna.
Vänta en kvart.
Chauffören ringer igen. Meddelar samma sak, exakt, igen. Fast nu kommer han om en timme. Var trevlig. Ta av dig skorna.
Chauffören ringer igen. Meddelar surt att han är där på 5 minuter, och att ni MÅSTE vara på plats (som om det är på grund av er han är sen?). Var trevlig. Ta på dig skorna.
Efter 20 minuter kommer chauffören.
Chauffören är sur medan han lastar ur era tre paket, som han med hjälp av en av er ska bära in. Chauffören gör ingen min av att bära något någonstans. Din man rycker på axlarna och bär upp det största paketet ensam. Du intalar dig att chauffören vill lasta ur alla paket innan han går. Maken kommer ner. Chauffören knyter sina skosnören och låtsas som det regnar. Din man bära ensam upp det andra paketet. Nu är det bara det lilla paketet kvar, det som väger ca 10 kilo och som du utan problem bar själv i affären. Du säger vänligt till chauffören att du kan stanna vid lastbilen om han inte vill lämna den obevakad medan han bär upp det sista paketet. Chauffören tittar på dig med en min av lika delar förvirring och förakt. Sen förkunnar han högdraget att han på inget sätt kan bära DEN ENSAM! Nä, den vägde ju säkert en fjärdedel av vad de andra paketen vägde... Maken bär upp det sista paketet också, ensam. På packsedeln och övriga papper från Ikea står det tydligt att chauffören MÅSTE vara med och bära in paketen och inte får överlåta dem förrän paketet är INNANFÖR din ytterdörr. Du orkar inte ens säga hej då till den lata ursäkt för chaufför-jävel som fick 500kr för att göra igenting..

NIVÅ 3:
Ni packar upp paketen och gör plats i vardagsrummet. Gör plats för bokhyllan. Flyttar möbler till andra rum. Fixar.
Nu är det dags att sätta ihop hyllan. Ni beväpnar er med gott mod och skruvmejslar och börjar plocka ihop möbeln.
Efter att ni fått ihop de första plankorna inser ni att hålen som metallskruvarna ska igenom är alldeles för små. Maken får till slut SLÅ igenom dem med all sin kraft.
Ni lägger två timmar på monteringen och får sedan sluta när klockan närmar sig 23:00 och ni kommer till punkten "spika fast bakstycket". För att skona era grannar tar ni paus till nästa dag.
Nästa dag röjer ni igen av vardagsrummet och lägger ner hyllan. Dags att spika fast bakstycket. Bakstycket visar sig vara för brett. Det går inte in i det utfasade spåret. Ni får ta fram en sekatör och KLIPPA av ½ centimeter från hela ena sidan. Ni har stor lust att strypa Ingvar Kamprad med hans toppluva. Frun (du) längtar tillbaka till den kväll du som 16-åring skruvade ihop en hörnsoffa på egen hand, åt din mor. det tog ändå bara 2 timmar.
När bakstycket är på plats ska underredet med benen sättas dit. Det visar sig att hålen för pluggarna är sneda. Ni får slå in pluggarna och hälften av dem passar inte. Ni hatar skåpet och alla på Ikea. Maken mummlar frasen "32 enkla steg" på ett sätt som påminnen om galningen som rev papper i Langoljärerna. Ni får ihop skåpet.
Ni reser skåpet upp och börjar montera dörrana. Under en fasansfull minut verkar det som om även de är felgjorda, men ni har tur. De passar. Skåpet är färdigt.
Ni sätter in hyllplanen, torkar ur skåpet och placerar in porslin och glas. Tar kort på underverket och är rätt nöjda. Ni förtränger bestämt alla tankar på att det en dag rasar ihop och har sönder alla era värdefullaste ägodelar. Ingvar Kamprad lever inte längre under dödshot (från den här familjen) och skämtar om att ta en tur på Göta Kanal nästa år.

"Bygg din egen hylla i 32 enkla steg." Det stod iaf så på instruktionsboken. Den konsult som kom på detta måste ha rökt på rejält. Troligtvis ihop med dem som tillverkade hyllan.

Idag är det måndag

2007-11-19T19:01:00.000+01:00

Nu ska jag inte trötta ut er med mitt gnäll. Det kan ju lätt bli lite negativt. Jag citerar Johan Glans istället:

UPPROP!!!

2007-11-14T17:02:00.000+01:00

Låt mig först ställa dig några frågor...

1. Har du någon gång hört talas om den där mamman som stod i affären med sitt odrägliga barn? Barnet sparkade på en annan kund/annan kunds vagn så att kunden fick ont. Kunden bör ha varit en gammal dam, men kan även varit en yngre variant. När tanten säger till mamman att ta säga åt sin son får hon svaret att mamman kör med fri uppfostran och därför inte vill. Sonen fortsätter sparka. Tanten, eller någon annan i lokalen tar då fram ett mjölkpaket och häller över mamman, med kommentaren "Jag har också fått fri uppfostran!".

Hör talas om den händelsen?

2. Har du hört talas om mamman som var hos sin dotter på besök? Mamman skulle strax gå till gyn för en undersökning, och var lite orolig för sin "uppenbarelse". Inne på dotterns toalett sprutade hon på sig lite parfymspray som stod på en hylla.
Väl hos gyn håller sedan mamman på att få spader när hon ligger i stolen och läkaren börjar skratta och påpeka att han ser att hon "gjort sig fin inför besöket". Hon tycker att det var en obehaglig kommentar och berättar den för dottern senare på dagen. Dottern upplyser mamma om att hon råkat ta barnbarnets glitterspray...

Hör den här?

Troligtvis har du det. Vi känner alla någon som sett/hört om det här. Faktum är att båda dessa berättelser idag är klassade som "Klintbergare".

3. Har du hört talas om ett fenomen som kallas "tittarsiffror"?
Vet du hur de kommer fram till dem? Enligt uppgift ska det finnas utvalda familjer/hushåll runt om i landet, som han en speciell dosa kopplad till sin tv. Dosan ska sedan avläsa vad de ser på och uppgifterna kan samlas in. Siffrorna från familjerna får sedan ligga till grund för annonsintäkter och budget för vad kanalerna väljer att satsa på. Nu till den sista och avgörande frågan:

Har du hört talas om en enda familj som ÄR en sådan tittar-siffrors-familj???

Även fast Klintberg hävdar att de två första historierna troligen inte är sanna utan just vandringssägner, så känner de flesta någon som har en kusin som vet att det har hänt, eller motsvarande förklaring. Dock har jag fortfarande inte under det ca kvarts sekel jag levt stött på en sådan familj. Herregud, jag känner inte ens någon som stött på en. Jag har under de åtminstone 25 år jag kunnat föra ett samtal aldrig någonsin stött på någon som stött på någon som vet en sådan familj!!

Jag tror helt enkelt inte att de existerar. Jag tror att hela historien med tv-mätar-apparter är en bluff. De kan ha funnits, på 60-70talet kanske. När tv, var nytt. Men jag tror som sagt var inte på dem.

Vi är nästan 9 miljoner i Sverige. Befolkningen är inmosad i hushåll, ca 5.000 000 om man ska tro SBC. För att något ska vara statistiskt säkerställt kräver forskningen vanligen att man undersöker minst 30% av hela den grupp man ska under söka. Det skulle isf innebära att det satt en dosa i 1.500.000 hushåll, om det skulle gå rätt till. Nu är det ju knappast så, enligt MMS finns det dosor i 1300 hushåll för närvarande. Men var???

--------
Jag startar härmed ett upprop. Jag vill ha bevis för att de här test-hushållen faktiskt finns och inte bara är en godnattsaga. Jag vill till en början med åtminstone ha kontakt med någon som känner någon som är testfamilj. Jag har ingen lust att bli lurad längre!!

Så, jag litar på er att sprida den här frågan vidare:

VAR FINNS ALLA 1300 TESTHUSHÅLL????

Alla ni som läser, lägg en kommentar och låt mig höra vad ni vet...

När mammor går för långt.

2007-11-08T19:51:00.000+01:00

Jag läste tidningen idag och blev riktigt förbannad. Jag bestämde mig för att skriva en blogg om det, men hittade sedan någon som redan sagt allt jag ville säga:

Tefonminne: Hönsmammans dynasti

Jag har bara en sak att tillägga:

Mammor kan vara pinsamma. Själv kan jag i vuxet tillstånd inte längre minnas något mamma gjort som gjort som var pinsamt, och det är väl tur för mig. Men de flesta råkar ändå ut för välmenande mammor som kommer med saft och bullar vid fel tillfällen, har leopardmönstrade kläder eller visar bebiskort för nya pojkvännen...

INGENTING sådant kommer i närheten av det här. Mamman är så pinsam, och sonen är så pinsam, att han inte kommer att få en brud på flera år. All den cool-het som han hoppats tillskansa sig med hjälp av en ryggtatuering blåser all världens väg om man köper att mamma stämmer tatueraren för att du själv var en idiot.

Min mamma gillar inte min tatuering men det finns väl gränser för hur pinsam man får bli??

Aj där gick en maska! (liten betraktelse om tid)

2007-11-07T22:23:00.000+01:00

Pratade idag med min syster om det här att "vara vuxen" och ta ansvar för sig själv. När det egentligen är rimligt att man ska vara myndig. Intressant diskussion.

Hittade ikväll den här gamla godingen. Det är min schlager-favorit under alla år och det var så roligt att se den! I den här sjunger Britta Borg att hon är 22år och fortfarande får förmaningar om när hon ska vara hemma. När jag var 22 år hade jag flyttat hemifrån för fyra år sedan... Tack och lov att det är lite annorlunda. Men låten är söt :)

Skillnaden mot 50-talet.

2007-11-07T18:58:00.000+01:00

Jag är hemma och är sjuk. Passande nog är min syster också det och vi har därför haft möjlighet att byta några ord på telefonen idag.

Syrran: - Nu måste jag nog gå. Nu har vi pratat i 1 timme och 55 minuter.
Jag: - Ja och jag har hunnit att laga mat under tiden också.
S: - jaså?! Det har jag inte ens hört. Måste vara en "silent dinner"...
J: - Precis.
S: - När kommer Maken hem då?
J: - Om fem minuter, så det passar bra.
S: - Ja då är det väl bäst att du går och gör dig iordning då..
J: *ironiskt* - Ja, tar på mig mina högklackade, volangförklädet och läppstift...
S: - Nej jag tänkte mer "lägger ifrån mig telefonen"...
J: - ja det är väl det som är den moderna versionen.

FÖRR:

NU:

I huvudet på din lokala butikspersonal:

2007-11-02T23:40:00.000+01:00

Dagens citat kommer från Maken, som återvänt hem efter en tung arbestvecka:

" Å så står jag där med en förbannat irriterande kund.. och så tänker jag:
- Det här är ingenting som en bra eldkastare inte kan åtgärda..."

Hokus Pokus

2007-10-31T22:48:00.000+01:00

Idag är det Halloween. jag har lyckats smyga in några prydnadspumor i år också, även om Maken förbjuder dem varje år. Jag köpte nämligen en stor för några år sedan och pyntade vackert med den på bokhyllan. Sen började den brytas ner, och pumpaslisk/juice/gegga rann ner över hela vår dvd samling och förstörde omslagen.... Det var mindre kul.

Dagens pumpor är små och ligger på ett fat på soffbordet, långt från dvdskivor och annat ömtåligt. Dyra var de. 29kr/st i den snobbiga blomsteraffären där jag köpte dem. Dagen efter gick jag in på Netto och såg att de hade finare prydnadspumpor för 6kr/st. Så jag köpte 2 till. Det var väl logiskt?!

Jag har ägnat kvällen åt något riktigt hemskt: Hokus Pokus. det får bli min avskedshälsning till er denna Halloween-kväll. Nu är det bäst jag kryper i säng om jag inte vill se ut som en riktig häxa imorgon. För övrigt så bantar jag. Det kan få vem som helst att bli en ... häxa. Jag får väl ha Bette Midler i filmen här som avskräckande exempel. "Äter du kanelbullen kommer du att se ut som Bette Midler till jul. Äter du inte kanelbullen så ser du ut som Sarah Jessica Parker."

(Herregud ge mig en kanelbulle!!!!! Jag blir vansinnig snart!!!!)

Är hjärnan med idag??

2007-10-26T13:49:00.000+02:00

Jag har läst tidningen denna vecka. Ibland är det en plågsam upplevelse, speciellt när man läser hur upprörda människor är över självklarheter. Tänk själv om Sveriges samlade media under en vecka skulle gravallvarligt deklarera att

"AVSLÖJANDE - JULTOMTEN FINNS INTE!"

"PÅSKCHOCK - SANNINGEN OM PÅSKHAREN"

"TANDFÉNS HEMLIGHET - DET ÄR FÖRÄLDRARNA!"

Ungefär så känns det. Du skulle tänka "Vuxna människor, har de inte förstått det?" och efter att Rapport lagt 10 minuter av sin sändning på att förklara hur konceptet jultomten fungerar så är det lätt att få huvudvärk.

Skillnaden mot verkligheten är bara att jultomten, påskharen och tandfén heter
FACEBOOK, METRO och INTERNET. Men dialogen är densamma.

Det handlar om vuxna människor som vanligen med nöjda miner predikar om att vi måste lära våra barn att inte lägga ut sina personuppgifter och bilder på Lunarstorm, och motionerar om att internetsäkerhet borde bli ett skolämne. För att i nästa stund springa till datorn och ladda upp hela sin cv, alla sina personuppgifter och diverse bilder på sitt eget Lunarstorm, dvs Facebook. Vem som helst kan regga ett konto och se vad du skriver, sno dina bilder etc. Men det är bara ena sidan av saken.

Företag måste tjäna pengar, annars upphör de vara företag. Det borde inte vara så svårt att begripa. Facebook och Metro tjänar pengar på att låta dig göra jobbet och sedan kidnappa det du gjort. Facebook äger allt du skriver eller lägger upp på Facebook. De kan sälja semesterbilderna på dina barn till en reklamkampanj för kondomer om de vill. De kan sälja dina samlade kommentarer till företag, de kan sälja hela sitt adressregister och mejladresser till företag. Det är ingen nyhet, det är normalt tankearbete och logik.

Metro erbjuder pengar för att du bloggar hos dem, men betalningen är så usel att du måste vara en av Sveriges mest lästa bloggar för att tjäna något. Dessutom äger Metro rättigheterna till det du skriver och kan publicera det, eller sälja det vidare, på vilket sätt de vill. Det roligaste är att det var Metro som "avslöjande" Facebook....

Människor, när ska ni börja använda hjärnan igen och inse att ni inte är anonyma bara för att du inte står mitt emot någon?? Ni är som små barn som leker kurragömma och tror att ni hittat världens bästa gömställe, fast ni bara står kvar en halvmeter från den som räknar och håller för era egna ögon. Ser jag inte honom så ser han inte mig, typ. Men han ser er. Staten ser er, era grannar ser er, din presumtiva arbetsgivare ser er. Det finns många människor som glömt att de finns på internet (och i vilket sammanhang) och därför blivit av med en jobbchans (ett exempel stod i tidningen för inte så länge sedan). En annan tjej skrev att hon pluggade och vips hade Alfa-kassan läst det och dragit in hennes ersättning. Totalt felaktigt visserligen, eftersom pluggandet betsod av att hon gjort en restuppgift på några timmar och lämnat in, men hon tänkte knappast på att utforma sin blogg som en A-kasseblankett för att inte bli ditsatt av korkade byråkrater. Just nu försöker Skatteverket få ut en massa uppgifter från bredbandsleverantörerna, för att sedan sitta och gå genom högen på måfå för att se om någon fuskat med skatten. Det handlar inte om enstaka fall, det handlar om ett generellt urdrag på massor av människor.

Dagen då storebror övervakar dina tankar är redan här. Om du släpper in staten i din hjärna så skriv för fan inte ut adress bredvid åtminstone. Ska det vara så svårt??

När den onda skurken är Nellie Olsen..

2007-10-18T21:54:00.000+02:00

En retorisk fråga...

Om man faktiskt upplever handlingen i, säg.. "Lilla Huset på Prärien" som spännande... är det då ett tecken på:

1. Att man lever ett tomt och innehållslöst liv?
2. Att man blivit en kärring?
3. Att man helt enkelt behöver något bättre att titta på efter att ha sett igenom hela "Greys Anatomy"?

För en extra gulstjärna kan ni ju få gissa på vem jag föredar... min man chansar på nummer ett. När jag frågar honom vad han egentligen tror om min smak så skrattar han bara. Han är ond.

Tommy Körberg gör en Kjell Bergkvist?

2007-10-13T15:04:00.000+02:00

Under en kort stund i torsdags eftermiddag tog Tommy Körbergs karriär en mycket oväntad vändning. Allt är min mans fel.

Det började med att min kollega fick fribiljetter till "Guys and dolls" i torsdags. Det var via jobbet, och vi kunde allihop få gå och ta med oss någon. Givetsvis ville vi det, och eftersom det är Tommy Körberg kunde inte vilda hästar hålla mig därifrån. (Tommy körberg är Sveriges bästa röst. Jag gick dit för att lyssna, INTE för att erbjuda min kropp eller slänga trosor på scen. Det här är inte "Ladys Night", dvs ett patetiskt skämt till föreställning som bara är snäppet mindre sexistiskt än "Chippendales". En tillställning till jag aldrig skulle sätta min fot på för övrigt.)

Så, glad i hågen ringer jag min man på jobbet, för att meddela att jag inte kommer att vara hemma på fredag kväll, samt höra om han kan/har lust att byta bort sitt kvällspass och följa med mig. Så här lät samtalet i mina öron:

*Ring*
- Hej det är din fru som stör. Får jag störa dig en stund?
- Visst, vad är det?
- Jo det är så att X på jobbet fått fribiljetter till "Guys and dolls" imorgon, och jag tänkte gå, du jobbar ju så..
- *skratt och konstig röst* Eh jaha, är det inte med Kjell Bergkvist? Han ska ju vara med i "Världens barn" imorgon, så hur ska det gå då?
- Nej, det är inte med Kjell, det är Tommy Körberg.
- Jaha. *Skratt* Det här ska jag mobba dig för länge! *Skratt* Jaha, när får jag gå på "Guys and Dolls"?
- Eh.. jaha det får du väl göra då. Du får gärna följa med, jag har en biljett till, om du kan byta ditt skift?
- Va? Nej, det går nog inte... *låter en smula desperat* Har du ingen annan du kan ta med?
- Tja, E kan jag ju fråga, men jag får inte tag på henne. Men du får gärna följa med om du kunnat, C ska ta med sin man och J ska ha med sig nån kompis.
- Näe.. jag står nog över det *skrattar* Men gå du. Ha så kul. *Låter fortfarande konstig och skrattar åt mig*
- Okej, Vi ses hemma. Älskar dig!
- Älskar dig. hej då!

Så här lät samtalet i andra änden av telefonlinjen:

*Ring*
- Hej det är din fru som stör. Får jag störa dig en stund?
- Visst, vad är det? (Står på jobbet och är lite stressad. Frun brukar inte ringa.)
- Jo det är så att X på jobbet fått fribiljetter till "Guys and dolls" imorgon, och jag tänkte gå, du jobbar ju så..
(Tänker: Va? Ska hon gå på det? är inte det den där sex-tjej-showen med Kjell bergkvist och det?)
- Eh jaha, är det inte med Kjell Bergkvist? Han ska ju vara med i "Världens barn" imorgon, så hur ska det gå då?
- Nej, det är inte med Kjell, det är Tommy Körberg.
(Tänker: Jaha! Så då har de bytt ut den gamla gubben till Tommy Körberg? Konstigt att han skulle göra något sådant, men kan Kjell Bergkvist så..)
- Jaha. *Skratt* Det här ska jag mobba dig för länge! *Skratt* Jaha, när får jag gå på "Girls and Dolls"?
- Eh.. jaha det får du väl göra då. Du får gärna följa med, jag har en biljett till, om du kan byta ditt skift?
- Va? Nej, det går nog inte... *låter en smula desperat* Har du ingen annan du kan ta med? (Tänker: Är hon galen!! Vad skulle jag gå med på det för!! får jag ens komma in? och sen när skulle det vara okej för henne om jaggick på stripp-show??)
- Tja, E kan jag ju fråga, men jag får inte tag på henne. Men du får gärna följa med om du kunnat, C ska ta med sin man och J ska ha med sig nån kompis.
- Näe.. jag står nog över det *skrattar* Men gå du. Ha så kul. *Låter fortfarande konstig och skrattar åt mig*
- Okej, Vi ses hemma. Älskar dig!
- Älskar dig. hej då!

...

Så Maken trodde att jag skulle gå på "Ladys Night" och att jag erbjöd honom att följa med. Jag förstår att han inte var så sugen på att byta skift. Jag förstår att han tänkte mobba mig för att helt plötsligt ha övergett alla mina principer så fort jag fick en chans att gratis så vuxna män ta på varandras pungar på scen. Jag trodde helt enkelt att han tänkte reta mig för att jag får en massa förmåner på mitt "glassar-jobb" medan han inte ens får gott kaffe. Vi brukar gnabbas om vems jobb som är värst och vem det är mest synd om. Inget konstigt alltså. :)

Nu blev det istället jag som fick skratta åt honom när det uppdagades vad han trodde jag skulle iväg på. Han protesterade inte ens mot att jag gick, påpekade han, när jag kom hem igår kväll och berättade utförligt om musikalens handling och hur rolig Claes Malmberg varit.

Exakt när Maken insåg sitt misstag vet jag inte, om det var innan jag gick eller om det inte var förrän efter jag kom hem igår och började berätta hur showen varit. Hur som helst har Tommy Körbergs moral (eller karriär) aldrig varit i sämre skick än under de senaste två dagarna. I alla fall i min mans huvud ;)

Dagens bloggämne: Vänskap

2007-09-29T19:45:00.000+02:00

Idag ska jag blogga om min vän. Det är hennes eget fel, så skyll inte på mig. Hon tjatade på mig att jag skulle blogga och då avkrävde jag henne ett ämne.

"Blogga om vilken fantastisk människa jag är" sa hon då. Så nu gör jag det.

Det är svårt för vissa människor att få vänskaper. Jag är förbluffad över att det gick öht. Jag och Berenike blev ihoptussade i ett riktigt jobbigt sammanhang. Ni vet, när två kompisar vill träffas så blir deras respektive för eller senare ihoptussade också av bara farten, och det ligger ett social tvång i sammanhanget att även kompisarnas flickvänner ska gilla varandra. "The dark hell of parmiddagar" således. Det är, mig veterligen, rätt sällan det fungerar. Oftast så har vännernas flickvänner (eller vännernas pojkvänner) extremt lite gemensamt, mer än att de känner sig tvingade att få den här relationen att fungera hjälpligt så att deras älskling kan träffa "Stoffe" eller vad nu polaren heter. Så de är tysta och lider, och pratar barnmat/knyppling/hästar en hel kväll fast de spyr mentalt.

Som ni redan gissat så träffades Berenike och jag genom att Maken och hennes dåvarande var vänner. Bästa vänner. Det innebar för oss att vi umgicks i dagar eller tom en vecka i sträck, medan våra män stängde in sig i ett annat rum och lekte med sitt. I början, en rätt lång början, var det mest försagd artighet. Jag är inte typen som skaffar vänner snabbt, inte hon heller. Efter några år lossnade det. Några år till så sjöng vi ihop till "Sound of Music" soundtracket. Idag sjunger vi det fortfarande tillsammans, fast över telefonen. Vår vänskap överlevde det mesta, turligt nog. Bra vänner kan man inte ha för många av, även om man som jag oftast tar ett par år på sig att våga öppna munnen ;)

Hela idén med att skaffa vänner som vuxen är skrämmande. När man var liten så fick man naturliga möjligheter att träffa på folk. Som vuxen är det sällan så.

Bra vänner är vänner som inte håller med dig om allt, men som utan att blinka kan säga att de tycker precis tvärt om, och sedan skratta åt det. En bra vän är en vän som man kan väcka mitt i natten, som min syster lärt mig. En vän som inte svarar artigt på frågan "sov du?", utan som säger "Ja, jag sov som en stock. Vad gör du?". Nu ringer jag sällan Berenike vid den tiden, men jag vet att jag skulle kunna. Det är det som är poängen.

Tack för att du skulle svara om jag ringde dig vid 3:04 inatt.
Tack för att du är en så bra vän.
Jag är glad att jag fick en bästa vän. Jag förstod aldrig poängen med bästa vänner innan du hamnade där i soffan i den småländska ödemarken, och hade samma humor och kunde samma sånger som jag. Nu vet jag.

För övrigt, om du inte fattat det ännu så är det en fantastisk person. Bara så du vet.

och imorgon kommer du att tänka dig för när du ger mig ett nytt bloggämne att skriva om. (och är det någon annan som har lust att ge ett förslag är ni hjärtligt välkomna!)

(Och för att detta nu inte ska bli så smörigt att till och med Christer Sjögren skulle rygga tillbaka så lägger vi in en fin liten dikt. Håll till godo) ;)

Inte den här gången heller...

2007-09-02T17:42:00.000+02:00

Inspirerad av Hillevi ställer jag idag frågan till Berenike:

Tjena, vart är du på väg?
Ursäkta?

Tjena, vart är du på väg?
Ööö.. In i köket..?

När tycker du att man ska hajfajva?
Aldrig!

Vem vill du hajfajva?
Ingen.

Okej, hajfajv på dig!
Är du störd eller?

Kärlek när den är som bäst

2007-08-31T21:13:00.000+02:00

Vissa saker är bara för vackert. Jag har huvudvärk och tvättstuga ikväll, jag behövde lite romantik.

Vad jag gör när Maken är borta..

2007-08-31T16:49:00.000+02:00

Det finns saker man gärna döljer för sin bättre hälft, alternativt den man bor ihop med.. När man var yngre gick de flesta igenom en fas där man dolde saker som

den kvinnliga befolkningens behov av toalettbesök (man bajsar hellre nästa helg än med en karl i närheten)

hur man ser ut på morgonen utan make-up (nejdå jag vaknar som en nyponros! Jodå, rosa är min naturliga ögonlocksfärg..)
att den gröna munvatten-flaskan på toaletten inte inköptes för att den är söt och matchar tvålen...
hur många skor man egentligen äger, när man säger att man inte har några att ta på sig.
hur mycket man egentligen hellre ser "Dirty Dancing" för 346:e gången än ser "Black Hawk down". Någon gång. (Vilket för övrigt är en skitfilm, men iaf. BHD alltså.)

Men det var då.

Själv har jag visserligen inte ljugit om någon av ovanstående, även om jag har mina skelett i garderoben också. Jag har visserligen effektivt förträngt de mesta dumheter jag kläckt ur mig (Maken däremot har minne som en elefant när det gäller sådant). Men jag minns bestämt att jag lanserade mig som en mycket mera öl-gillande kvinna än jag var. Jag påstod tom att jag tyckte att det kunde vara gott. Det tyckte jag inte. "Om det är riktigt varmt, ölen är rätt sort och riktigt kall och man är väldigt törstig och sitter utomhus och det är sommar" ungefär. Å andra sidan började jag gilla öl över en natt för cirka 6 månader sedan, så maken har fått lite ersättning för mitt vårdslösa handskande med sanningen.

I början av dejtingen så ljuger man om en del saker. Jag lyssnar på Berenike som nyss skaffat manligt sällskap och lägger en halv vecka på att fixa färdigt lägenheten, köpa gratängformar och sjunga upp innan mannen får komma innanför dörren ;) och det är ju så det ska vara när man är kär.

Själv gör jag mest patetiska saker när Maken inte är hemma. Som att äta upp en hel hög med muffins, spela dansbands-skivor och läsa Harlequin-böcker. Där. Nu ska jag skämmas. "Ta en kaka till."

Stan är full av vatten.

2007-08-28T08:52:00.000+02:00

Japp, stan är numera full av vatten, på flaska. Detta har över en natt nu blivit miljövådligt och bör utrotas enligt miljörörelsen. Eftersom vi har vatten i kranen så finns det ingen anledning att köpa vatten på flaska. Jag håller inte riktigt med.

För det första är det inte alls säkert att det vatten du har i kranen är gott som dryck, utan att du gör något med det. Blandar saft i det till exempel. Jag växte upp med egen brunn. Ingen i min familj drack vatten, själv drack jag inte vatten självmant förrän jag flyttade hemifrån. Det är jättebra att vi lever i ett land med friskt vatten i kranen, men smakar det skit så kommer ingen att dricka det iaf.

För det andra, jag vill inte dricka läsk/festis eller annat med en massa socker i. Jag vill ha vanligt enkelt vatten, som är nyttigt och gott. Varför är det just vattendrickarna som ska sättas åt? Varför är det inget problem med alla dem som dricker mjölk från Tyskland, läsk från utlandet eller liknande? Varför kan inte DE övergå till kranvatten? Är ni verkligen så att just vattendrickarna ska straffas och pekas ut, enkom för att de föredrar en dryck som inte är sockersliskig? Varför kan vi inte alla övergå till kranvatten då om det nu inte är någon skillnad?
Dessutom är det smaksatta vattnet också en speciell dryck. Jag kan inte få med skogsbär eller kaktussmak ur min kran iaf! Vi är många som föredrar en flaska vatten när vi blir törstiga istället för sockervatten och saft.

För det tredje, jag har inte kranen med mig överallt. Hemma dricker jag gärna vatten, men är jag ute på stan finns inte min vattenkran. Visst kan jag ta med mig vatten hemifrån på flaska, vilket jag ofta gör, men efter en halvtimmes shopping så är ju vattnet ljummet och smakar inte speciellt spännande längre. Jag vill ha kall dryck om jag är törstig, inte ljummen. Ljummet vatten är visserligen hälsosammare för kroppen än kallt, men inte alls gott. För att få kallt vatten återstår alltså att jag köper en flaska när jag är ute på stan. Jag kan visserligen sätta mig på en servering och beställa in ett glas vatten, men personalen tenderar att bli sura på gäster som upptar bord för ett beställa ett glas vatten och inget mer.

Miljörörelsens förslag är att ha allmänna kranar ute på stan där folk kan fylla på sin vattenflska och få kallt vatten. Det är en korkad idé. Har du sett en allmän toalett? Fräsch eller hur? Eller rättare sagt, allmänna toaletter ute på stan är så grisiga och äckliga att du tror att du ska få pest bara genom att gå i närheten. En allmän kran på stan skulle se likadan ute efter 1 dag. Inte fräscht alls. Och då är vi tillbaka vid att folk köper en ren flaska för att slippa dricka äckel.

Det enda jag kan tänka mig är att kiosker och affärer som tex Pressbyrån tillhandahåller en kran mot betalning. Då kan de hålla kranen fräsch och folk får kallt vatten. Men detta kommer aldrig att hända, eftersom kiosken kanske skulle kunna ta 5kr för att du får fylla din flaska, och de föredrar vinst på alla coca-cola flaskor i kylen.

Visst kan jag dricka kranvatten när jag är hemma, om det är vatten jag vill ha. Men det är precis ett lika stort steg för vatten-kunden att övergå till att släpa runt på ljummet kranvatten, som det är för Coca-Cola drickaren att dricka ljummet kranvatten.

Mera Tommy

2007-08-27T00:04:00.000+02:00

För några helger sedan hade jag en "Emil-helg". Det var Gud-dottern som inspirerade, hon hörs alltid i bakgrunden när jag pratar med bästa kompisen Berenike. Gud-Dottern är mycket fashinerad av Emils pappa, Anton Svensson. Hon benämner honom alltid med fullständigt namn. Ordentligt ska det vara minsann! :)

Så jag tittade igenom alla filmerna och insåg hur mycket jag tyckte om dem. De är så fina och vemodiga, karaktärerna är så mycket djupare än man tänkte på som liten. Jag gillar också Anton Svensson, mest för att han är min pappa upp i dagen. Annars tycker jag mycket om två låtar från Emil-serien: Fattig Bonn-dräng och Varför-visan som Lina sjunger. Den senare sjunger jag ofta härhemma. Hon är så underbart gnällig och inte alls nöjd med livet. Jag blir trött på folk som inte kan gnälla. Bättre med normala människor som kan gnälla över småsaker och vara som folk!

Just idag kan jag gnälla på att
* hela stan luktar sopor efter festivalen.
* det är måndag imorgon
* jag vill ha massor av nya kläder som jag sett på stan i helgen, men har råd med...en pizza-slicer för 9:87kr.

Äh nu lyssnar vi på Tommy istället.

Dagens citat från Maken:

2007-08-26T23:45:00.000+02:00

"Vi ska aldrig skaffa barn. Barn blir kunder. Kunder är äckliga."

Mitt liv i bilder

2007-08-26T23:33:00.001+02:00

Hittade en rolig fråge-utmaning som jag tänkte greja med så här på natten. Jag sitter och försöker åtgärda en rejäl vätskebrist till följd av att jag ätit för mycket dumheter under helgen. Det blir lätt så när man har gäster (danska bakverk, öl, bakelser, snitzare, whiskybiff och slutligen lite pizza för att jag inte orkade laga mat). Imorgon är det tillbaka till saltgruvan som gäller, och till livet med råkost. Bildligt talat alltså. Råkost är äckligt.

Nu till utfrågningen:

REGLERNA: Svara på de 12 frågorna, inte i ord, utan gör en bildsökning på Google på ditt svar. Ta den FÖRSTA användbara bilden som dyker upp. Använd den som "svar".

Okej, nu kör vi. Såhär blev mina resultat:

1. Vilket år är du född?

2. Hur definierar du din sexuella läggning?

3. Vilken är din bästa egenskap som kärlekspartner?

4. Och din sämsta?

5. Vad söker du hos en partner?

6. Vem var din första hemliga barndomsförälskelse (förnamnet)?

7. Vilket yrke är det sexigaste du vet?

8. Vilken kändis är hetast enligt dig?
(Det här blir ett objektivt svar, jag är inte dum...) ;)

9. Vad gör dig avtänd?

10. Vem hade du ditt första riktiga förhållande med (förnamnet)?

11. Vilket kroppsdel, förutom munnen, gillar du mest att kyssa på en kärlekspartner?

12. Ett kärlekspar på film eller tv som du gillar?

Genetik i garderoben.

2007-08-22T17:22:00.000+02:00

Idag på morgonen tog jag på mig en tröja. Jag valde en rosa. Hela dagen har jag trott att jag valde den rosa tröjan därför att den är en av de större tröjorna jag har (och jag har ätit för gott under några veckor och behövde utrymmet) samt att den låg passande till i garderoben.

Nu inser jag, efter att ha läst tidningen, att så inte alls var fallet. Jag valde den rosa tröjan för att den påminde om mogen frukt. Så självklart, eller hur?!

Det är nämligen en forskare som varit igång igen. En fnoskig forskare som vill få rubriker genom att förklara könsskillnader med genetik. I korthet: en forskare lät män och kvinnor välja mellan olika färger under tidspress. Resultatet blev att kvinnorna oftare valde rött, och att männen oftare valde blått. Det i sig är ett faktum som inte är varken lönt eller finns anledning att ifrågasätta. Det fnoskiga uppstår när forskaren ska förklara varför det är på det här sättet. Forskaren är nämligen biologi/genetik inriktad och väljer därför att tolka allt som om det berodde på gener. Det är vansinne, man kan inte bara välja att tolka allt runt omkring sig enligt det man själv jobbar med. Det är lika korkat som att jag skulle hävda att hål i tänderna beror på en taskig barndom, bara för att jag är utbildad inom sociologi och inte medicin.

Enligt Anya Hulbert (forskaren med "färgsinne") ska resultatet förklaras såhär:

Av detta drar Anya Hurlbert slutsatsen att valet av färger är genetiskt betingat och har gått i arv sedan människan började jaga och samla sin föda.
– Kvinnorna utvecklade då sin känsla för rött och rosa eftersom de behövde denna egenskap för att hitta mogna frukter och friska män, säger hon.
Att blått tycks gå hem hos alla kan enligt studien bero på att en klar blå himmel signalerar bra väder och friskt vatten.

Det finns också nya forskningsrön som visar att även kvinnor jagade i forntiden. Man har nämligen gått tillbaka och testat skeletten som hittats med vapen, och funnit att en del av dem var kvinnor. När man hittade skeletten så brydde man sig inte om att kontrollera könet på den döde, fanns det vapen i graven så gissade man att det var en man. Frågan är då hur färgseendet utvecklats för de kvinnor som jagade? Var det kanske att de tänkte på det röda, råa köttet hus de döda djuren de jagade? Eller?

Jag undrar också hur min "Känsla för rött och rosa" ska hjälpa mig hitta en frisk man? VAR ska han vara rosa??? *vänder på maken* Tungan? De röda ögonen efter en dålig natts sömn? Exakt VAD är det som ska var rött på en frisk man??

Och frukter.. nu vet jag inte riktigt vilken vegetation det fanns runt omkring dessa urtidsmänniskor som utveklade sin känsla för rött. Men blåbär, bananer, apelsiner, druvor och svamp är knappast röda eller rosa. Mig veterligen så härstammar vi alla från de varmare breddgraderna där sådana saker växer. I våra egna marker ska man ju närmare passa sig för den röda färgen, tex i flugsvamp. Generellt så är ju rött en varningsfärg i naturen, så om det skulle finnas en biologisk förklaring borde det ju rent av vara så att _ingen_ ville ha rött. I annat fall skulle man tolka det som att kvinnor dras till fara. Men vad vet jag...

Själv tänker jag ju närmast att de män och kvinnor som valde könsstereotypa färger gjorde det på grund av uppväxt och ohejdad vana. När man ska välja under stress så tenderar man att välja det man matats med, och samhället i stort använder ofta rött/rosa för att signalera kvinna och blått för att signalera man. Som jämförelse kan man tänka på vilken väg människor väljer när de ska välja "slumpvis". Oftast blir det höger, därför att de flesta människor är högerhänta. Höger känns helt enkelt mest rätt när folk ska välja snabbt och spontant.

Nästa vecka ska jag tolka Nasdaq enligt Jungs teorier. Det bör bli ungefär lika tillförlitligt.

Drömhuset

2007-08-09T22:43:00.000+02:00

Hemnet driver med mig. Jag hatar Hemnet.

När jag har tråkigt så slö-surfar jag hus. Jag vill ha hus. Helst igår. Men eftersom detta medför jobbiga saker som lånelöfte, försäljning av lägenhet, flyttstädning, flytt, köpeskilling och "hitta nytt jobb på passande ort som inte har snordyra hus" så kommer det att dröja ett tag. Därmed är jag förpassad till fönstershopping, dvs snokandes på Hemnet utan vare sig mål eller medel.

Så dyker det då upp. Huset som jag drömt om att få bo i sedan jag var 3 år. Som ser ut som Villa Villerkulla. Som har strandtomt, torn och glasveranda. Som är världens finaste. Som min mammas mormor GIFT sig i för länge sedan. DET huset. Det är till salu. För 2,5 mille.

Tur för mig. Min man kommer nämligen att skilja sig från mig innan han bosätter sig på den orten. Och om vi är skilda så är det ju knappast lönt för honom att bo där heller. Inte för mig heller, det finns liksom inte ett jobb för mig där i näeheten ens teoretiskt och alla kommunikationer och basala serviceinrättningar som "butiker öppna efter 17:00" är sedan länge utrotade. WHO kom förbi och sa att det redan var för sent. Låt det här helveteshålet dö.

Så vi kommer inte att bo där. Tur för mig att huset kostar 2,5 mille och att jag inte har ens i närheten. Då hade det kunnat kännas tufft att se sitt drömhus fladdra förbi och ge dig en kopuss på näsan, utan att kunna hejda det. Nu känns det bara förbannat menlöst att jag inte är Gud och kan ändra Sveriges geografi bara för att jag vill, på en eftermiddag. Eller att jag inte har ett antal miljoner och en firma som flyttar hus mellan orter.

Maken Hajfajvar

2007-08-09T22:34:00.001+02:00

Inspirerad av Hillevi tänkte jag ta tillfället i akt att intervjua min make. Vi pratar så lite numera. Han pratar med kunder om dagarna och jag pratar i telefon 8h/dag, så det blir inte så mycket prat över till oss. Mest grymtningar.

Ordningen är alltså återställd och fred råder i paradiset. Idag fick han köttfärslimpa till middag och jag brydde mig knappt om att det är en av de 5 saker vi äter alldeles för ofta.

Så, till intervjun:

Tjena, vart är du på väg?
Ehh... va? *spelar WOW*

Tjena, vart är du på väg?
Va?!

När tycker du att man ska hajfajva?
Vad pratar du om?

Vem vill du hajfajva?
Ingen! Människor är kunder och kunder är äckliga.

Okej, hajfajv på dig!
Vad håller du på med?

Tommy

2007-08-09T16:44:00.001+02:00

Jag är kär. Inte i Tommy visserligen, även om han har Sveriges bästa röst. I en låt. Jag kan inte lyssna mig mätt på den.

Nu kanske man kan tycka att det är en smula konstigt att jag lyssnar på den här, jag som är nygift och svävar runt på moln. Jag borde kanske mer lyssna på snuttegull låtar som "Det som gör mig lycklig" och "Solen är skön".

Men eftersom jag är en morbid pesimist med ont i ryggen så föredrar jag låtar där allt går åt skogen. Åtminstone om de är så vackra som den här:

Bokmalen

2007-08-02T23:25:00.000+02:00

fetstil för böcker man läst
kursiv för de man vill läsa
överstrukna för de man inte vill komma i närheten av (jag gör dem gröna)

+ markerar de böcker man har i bokhyllan
* för de böcker man aldrig hört talas om

.....................................................

1. The Da Vinci Code (Dan Brown) +
2. Pride and Prejudice (Jane Austen) +
3. To Kill A Mockingbird (Harper Lee) (Har sett filmen, det räcker)
4. Gone With the Wind (Margaret Mitchell) (Kan filmen utantill men aldrig kommit till boken..)
5. The Lord of The Rings: Retur of the King (Tolkien)
6.The Lord of The Rings: Fellowship of the ring (Tolkien) +
7.The Lord of The Rings: The Two Towers (Tolkien) +
8. Anne of Green Gables (L. M. Montgomery)
9. Outlander (Diana Gabaldon) *
10. A Fine Balance (Rohinton Mistry) *

11. Harry Potter and the Goblet of Fire (J. K Rowling) +
12. Angels and Demons (Dan Brown) +
13. Harry Potter and the Order of the Phoenix (J. K Rowling) +
14. A Prayer for Owen Meany (John Irving) *
15. Memoirs of a Geisha (Arthur Golden)
16. Harry Potter and the Philosopher's Stone (J.K Rowling) +
17. Fall on Your Knees (Ann-Marie MacDonald) *
18. The Stand (Stephen King) *
19. Harry Potter and the Prisoner of Azkaban (J.K Rowling) +
20. Jane Eyre (Charlotte Brontë) +

21. The Hobbit (Tolkien) +
22. The Catcher in the Rye (J. D. Salinger)
23. Little Women (Louisa May Alcott)
24. The Lovely Bones (Alice Sebold)
25. Life of Pi (Yann Martel) *
26. The Hitchhiker's Guide to the Galaxy (Douglas Adams) +
27. Wuthering Heights (Emily Brontë) +
28. The Lion, The Witch, and the Wardrobe (C. S. Lewis) +
29. East of Eden (John Steinbeck)
30. Tuesdays with Morrie (Mitch Albom)

31. Dune (Frank Herbert)
32. The Notebook (Nicholas Sparks)
33. Atlas Shrugged (Ayn Rand) *
34. 1984 (Orwell)
35. The Mists of Avalon (Marion Zimmer Bradley)
36. The Pillars of the Earth (Ken Follett) *
37. The Power of One (Bryce Courtenay) *
38. I Know This Much is True (Wally Lamb) *
39. The Red Tent (Anita Diamant) *
40. The Alchemist (Paulo Coelho)

41. The Clan of the Cave Bear (Jean M. Auel)
42. The Kite Runner (Khaled Hosseini) *
43. Confessions of a Shopaholic (Sophie Kinsella)
44. The Five People You Meet In Heaven (Mitch Albom) *
45 The Bible
46. Anna Karenina (Tolstoy) +
47. The Count of Monte Cristo (Alexandre Dumas)
48. Angela's Ashes (Frank McCourt) *
49. The Grapes of Wrath (John Steinbeck)
50. She's Come Undone (Wally Lamb) *

51. The Poisonwood Bible (Barbara Kingsolver) *
52. A Tale of Two Cities (Dickens)
53. Ender's Game (Orson Scott Card) *
54. Great Expectations (Dickens)
55. The Great Gatsby (Fitzgerald)
56. The Stone Angel (Margaret Laurence) *
57. Harry Potter and the Chamber of Secrets (J.K Rowling) +
58. The Thorn Birds (Colleen McCullough)
59. The Handmaid's Tale (Margaret Atwood)
60. The Time Traveler's Wife (Audrew Niffenegger)

61. Crime and Punishment (Fyodor Dostoyevsky)
62. The Fountainhead (Ayn Rand) *
63. War and Peace (Tolstoy)
64. Interview with the Vampire (Anne Rice)
65. Fifth Business (Robertson Davis) *
66. One Hundred Years Of Solitude (Gabriel Garcia Marquez)
67. The Sisterhood of the Travelling Pants (Ann Brashares)
68. Catch-22 (Joseph Heller) +
70. The Little Prince (Antoine de Saint-Exupery)

71. Bridget Jones Diary (Fielding)
72. Love in the Time of Cholera (Marquez) *
73. Shogun (James Clavell)
74. The English Patient (Michael Ondaatje)
75. The Secret Garden (Frances Hodgson Burnett)
76. The Summer Tree (Guy Gavriel Kay) *
77. A Tree Grows in Brooklyn (Betty Smith) *
78. The World According To Garp (John Irving) *
79. The Diviners (Margaret Laurence) *
80. Charlotte's Web (E.B. White)

81. Not Wanted On the Voyage (Timothy Findley) *
82. Of Mice And Men (Steinbeck)
83. Rebecca (Daphne DuMaurier) *
84. Wizard's First Rule (Terry Goodkind) *
85. Emma (Jane Austen) +
86. Watership Down (Richard Adams) *
87. Brave New World (Aldous Huxley) *
88. The Stone Diaries (Carol Shields) *
89. Blindness (Jose Saramago) *
90. Kane and Abel (Jeffrey Archer) *

91. In The Skin Of A Lion (Ondaatje) *
92. Lord of the Flies (Golding)
93. The Good Earth (Pearl S. Buck) +
94. The Secret Life of Bees (Sue Monk Kidd) *
95. The Bourne Identity (Robert Ludlum)
96. The Outsiders (S. E. Hinton) *
97. White Oleander (Janet Fitch)
98. A Woman of Substance (Barbara Taylor Bradford) *
99.The Celestine Prophecy (James Redfield) *
100. Ulysses (James Joyce)

Så många böcker och så lite tid...

White Oleander, Engelske Patienten, En vampys bekännelser och The Traveling Pants har jag sett som film. men jag känner inte att jag måste läsa dem också.

Min karriär som hemmafru

2007-08-02T22:31:00.000+02:00

Jag är egentligen inte alls en sådan person som säger att man ska prova allting åtminstone en gång. Det finns tvärtom en uppsjö av saker och företeelser som jag gott kan hålla mig ifrån. Dock, finns det givetvis även saker jag kan tänka mig att testa. Inte minst för att verkligen kunna lägga full kraft i orden när jag sedan hävdar att det var inget för mig. Här om dagen till exempel, såg jag mot bättre vetande "Göta Kanal 2 - Kanalkampen", som överlag fått en 2:a i betyg. Nu när jag sett den har jag all kunskap jag behöver för att såga den vid fotknölarna. Den var verkligen usel. En etta, max.

Nåja, det är inte det enda jag testat denna sommar. Under 6 veckor har jag gjort ett socialt experiment, på mig själv och min närmiljö: Jag har varit hemmafru.

En karriär som hemmafru är normalt sett det sista jag skulle välja. Nåja, inte det sista. Ormskötare, tandläkare, bäckenpolerare och några andra yrken kommer lägre ner på listan. Men jag har alltid haft inställningen att jag skulle vara tämligen dålig på att gå hemma. Men varför bara lita på sin instikt?! (Cee; vi minns alla när du mot bättre vetande gav dig in i äldrevården och hur bra det gick... Borde du inte lyssna den här gången? OOFF! *intentionen får en hård spark i magen och tappar luften*)

Under sex veckor har jag alltså städat, lagat mat, tvättat och handlat. Kort sagt tagit hand om hemmet. Det här är vad som hände:

1. Förvandlingen fas ett: Städ-Nazi
Efter några veckor blev jag märkbart irriterad (och irriterande). Orsaken till irritationen var att min man kom hem. Det medförde nämligen att vårt hem (som städats under dagen) helt plötsligt fick normala spår av beboelighet. Som att det hamnade en strumpa eller två på golvet. Som att det dracks kaffe, ur koppar. Som att någon faktiskt sov i sängen. Allt detta bidrog på ett negativt sätt till att dämpa den goda ordning jag försatt vår lägenhet i under dagen.

Min man kunde snart inte stanna upp hastigt i lägenheten, för då sprang jag in i hans rygg, i mina försök att fånga saker han la ifrån sig innan de nådde golvet. När han drack kaffe fnös jag. Jag gav katten onda blickar för att han skvätte sand på golvet. Här hade jag slitit hela dagen med att städa och så sabbade de mitt perfekta resultat på ett ögonblick!
Problemet med ett perfekt städat hem är ju att det räcker med ett en sak ligger fel så är det inte perfekt längre. Och jag hade inget bättre för mig att göra...

2. Förvandlingen fas två: Det bölande nervvraket
Efter ytterligare några veckor lagade jag korvgryta till middag. En god korvgryta med ris. Den smakade precis lika gott som vanligt och var alldeles utmärkt. Maken har dessutom ätit exakt samma rätt tidigare, med god min. Jag vet att han gillar den, åtminstone tycker att den är helt okej.

Inte för att jag brytt mig tidigare. Jag är kock för tusan! Har jag lagat mat som inte varit bränd, rå eller på annat sätt misslyckas så utgår jag ifrån att han gillar den, och om han mot all förmodan inte skulle uppskatta den mat jag lagat så hade jag skrattat rått. Det finns liksom ingen anledning till att hänga upp sig på om han inte tycker att varje måltid jag fixar är ett kulinariskt mästerverk.

Men idag räckte det inte för min självkänsla att jag fixat god mat. Denna dag frågade jag istället om middagen var god. (Bara det en överdrift. Varför liksom? Jag visste ju att den var god!) Han svarade "Mmm". (Inte så konstigt, han var trött och gjorde sitt bästa för att inte somna med ansiktet ned i korvgrytan.)
Då bröt jag ihop.
Jag startade en tjugo minuters diskussion om varför han inte tyckte om maten! Jag debatterade med allvarlig stämma och frågade med darr på rösten om exakt vad som var fel med maten och varför han inte kunnat uttrycka sitt eventuella nöje med mera entusiasm? Maken såg lätt förvirrad ut och svarade bäst han kunde. Efter tjugo minuter började det som var kvar av min hjärna och mitt förnuft att lyssna på konversationen. Det lät dumt. Förbannat dumt. Den normala Cee bryter inte ihop och ställer sin man till svars om han inte ger henne tillräckligt med bekräftelse angående hushållssysslor. När jag hämtat mig och skrattat färdigt (under dessa minuter såg Maken rätt spak ut..) så lugnade jag honom med att jag skulle återgå till mina sinnens fulla bruk om några veckor när jag åter har ett arbete.

3. Förvandlingen fas tre: Siw Malmkvist
Förslitningsskadorna börjar komma. Jag ser lika fräsh ut som Siwan i "Mamma är lik sin mamma". Naglarna är förstörda av all handdisk (diskmaskinen gick givetvis sönder lagom tills jag började min nya "Karriär") och idag skar jag upp min vänstra "ringtå" på dammsugaren. Det blev ett långt jack som började blöda.
Jag har också fått ständig värk i skuldor, nacke och hals! Eftersom jag inte butit något ok med vatten eller liknande så bedömer jag dessa som psykosomatiska.

Det finns säkert många kvinnor och män med starkare psyke än jag som klarar av ett liv som hemmafru/hemmaman utan men och utan att bli psykotisk. Jag klarar det inte. Framför allt klarar inte min man av att hoppa upp och ned och klappa händerna en halvtimme varje dag för att jag ska känna mig tillfreds med dammsugningen. Det är bättre att vi överlåter sådana saker till min chef, och så kan Maken återgå till sina normala "mmm" som svar på om middagen dög.

Tack gode Gud att jag börjar jobba på måndag.

Dagens linslus: Jag.

2007-06-28T18:30:00.000+02:00

Idag har jag varit med på tv. Jag har deltagit i en inspelning av ett tv-program som kommer att sändas under sommaren. En bekant letade folk till programmet, kom på mig och så hamnade jag där mitt ibland kameror och dekor med ansiktet 8 cm från programledarens. Jag är ingen människa som är speciellt mycket för att träffa nya människor, eller för den delen att ha människor som inte är min man så nära inpå. Faktum är att jag är ett praktexempel på svenskt "omkrets-tänkande", dvs jag föredrar att vara social på avstånd. Helst en 1,5 till 2 meters avstånd. Men det var bara att gilla läget och flyta med.

Det var ändå en mycket trevlig upplevelse, i efterhand. Innan, och medan vi satt och väntade på att det skulle bli min tur så var det hemskt. Av två anledningar, som jag nu tänker gå djupare in på.

Först bör jag förklara att vi innebär här mig själv och maken, eftersom han fick följa med som moraliskt stöd. Han fick sitta i publiken under själva inspelningen, och han höll mig sällskap när vi väntade och på tåget dit. Vi hade planerat att han skulle kunna hänga på ett café i närheten medan jag filmades, men nu funkade det bra att han följde med så jag slapp vara ensam. Åter till berättelsen.

Anledning 1:
Jag var hemskt nervös. Jag har provat kläder i flera dagar, förkastat, kollat väderrapporterna, förkastat igen. Har nojat över vägen dit, vägen hem, allt. Nojat över vad jag ska säga, vad programledaren ska säga, vad jag ska svara. Vad jag inte får svara för då skulle jag låta korkad.
Jag slängde i mig två mackor innan vi åkte idag men jag var grymt nervös och min mage lät mig inte glömma hur nervös jag var. Jag drack kaffe, kaffe och kaffe och sen fick jag till slut tacka nej till kaffe för att jag inte klarade av mer. DÅ är jag nervös. Jag hatar att träffa nya människor, att prova på nya saker och att utsätta mig för sånt här. Usch.

Anledning 2:
Petunia Dursley.

Jo det är sant. Jag har tillbringat halva dagen med Harry Potters onda moster, Aunt Petunia!

Det började redan på vägen till tv-inspelningen. Vi var tidiga och gick gatan fram i lugn takt i väntan på att klockan skulle gå. Då möter vi en dam med sin son i 12-årsåldern. Hon ser stressad ut och frågar oss efter vägen till X-gatan, villket ironiskt nog är den enda gatan vi känner till i hela stan, eftersom det är på den gatan som studion ligger. Så vi förklarar snabbt och de skyndar iväg.

10 minuter senare stiger vi in i studion och upptäcker då att damen, dvs Petunia Dursley sitter där i soffan ihop med sin son. Jodå, grabben ska också vara med i tv. Han ska vara med i det ena programmet de spelar in idag och jag i det andra. Det finns bara en soffgrupp att sitta och vänta i så vi slår oss ner där och utbyter de vanliga artighetsfraserna. Det framgår rätt snabbt att Petunia gärna skulle lägga en arbetsvecka på att berätta fördelaktiga saker om sig själv och sin son. Sonen förresten, är lugn och verkar trots sin mors omsorger vara vettig. Men mamman var galen för två så ingen skada skedd...*suck*

EFter en snabb genomgång med producenten var det snart dags för killens program att börja och då passade vi på att smita ut på stan igen för att komma bort från mamman. På den relativt korta tiden vi suttit där hade hon babblat konstant. Jag kunde inte prata alls med maken utan vi var tvugna att konversera henne, annars la hon sig i samtalet.

Efter en första standardfråga "Är du nervös?" som jag besvarade lagom jakande, men utan att öht delge henne några större detlajer eller förklara vidden av min nervositet för henne, så ägnade hon sedan cirka 45 minuter under dagen åt att fortsätta på det ämnet. Hon skulle minsann utröna exakt hur nervös jag var, frågade igen var 3:e minut om jag var nervös och fortsatte sedan med förklaringar om att det behövde jag då inte vara. Fast med en så tydligt överseende min på läpparna att det var uppenbart att hon klappade mig på huvudet.
"- Å ja det kommer gå så bra så bra. Du behöver säkert inte vara nervös aaalls!"
Medan vi flydde nerför trappan för vår "prommenad" ropade hon efter oss i hallen hur bra det skulle gå för mig...

När vi kom tillbaka efter vår tur på stan filmade killen fortfarande och vi blev strandsatta med Petunia. Hon återgick genast till att utröna hur nervös jag var och prata till mig som om det var självklart att jag skulle göra bort mig, fast hon inte tänkte låtsas om det. Vid det här laget hade jag slutat att säga att jag var nervös helt och hållet och istället gått över till att säga att det var ko-lugnt för att få henne att sluta tjata. Det hjälpte inte. Hon var uppe i varv och fortsatte att tjata om min kommande medverkan. Vid ett tillfälle som hon också:
- Det kommer säkert att gå bra. Du ska ju inte sjunga! (Möts av en förvånad min från mig och maken).
- Ja, när jag tänker på tv så här så tänker jag alltid på Idol, och då måste det ju vara väldigt nervöst för dem.. Men du ska ju inte sjunga så då är det ju ingen fara.. *glad min*
Jag övervägde att säga något om att jag sjunger inför publik några gånger om året så det hade nog inte varit någon fara, men lät bli. Hade jag gjort det hade hon säkert övervägt att anmäla mig och Duddley som en duett till nästa Idol-uttagning.

Jag försökte att få henne att sluta diskutera mig genom att ta till det äldsta tricket i världen. Be en förälder att prata om sitt barn. Det kommer att hålla dem sysselsatta tills de dör. Det fungerade, nästan.

Hon berättade om sin son och att hon köpt tidningen för att också kunna köpa veckans Bond-film till sin son. Hon berättade dettta 8 gånger för oss. Sedan fortsatte hon att berätta detta om och om igen för personalen. Kamerakillen, ljuskillen, producenten, värdinnan med flera fick alla höra historien om filmen. Även en utländsk representant från produktionsbolaget fick höra historien om Bondfilmen när han dök upp för ett möte en halvtimme senare, och gjorde misstaget att säga "Hej" till henne.

Jag försökte att glida in på ämnet som tv-programmet handlade om, och frågade hur grabben kommit att intressera sig för det. Jodå, det visade ju sig vara hennes förtjänst alltihop. När hon började berättelsen så visste hon rätt lite om ämnet, men hade gått en kurs i ämnet för kanske 20 år sedan. Tjugo miuter senare var hon svensk mästare i ämnet. Tänk vad tid kan åstakomma! Hon fortsatte att klappa mig på huvudet mentalt och pratade som om hon var svenskt proffs efter sin kurs och att jag inte skulle oroa mig över min medverkan, underförstått
att jag säkert inte var så duktig som hon..
Nu frågade hon aldrig mig öht vad jag kunde i ämnet. Jag har bara några års utbildning, har jobbat med det några år och även undervisat. Faktiskt även lärt ut just det som hennes son var där för att prata om. Men det var ju inte hon intresserad av, så jag sa inget. Hon frågade som sagt var inte heller. Hon babblade på och fortsatte att anta att jag var rätt efterbliven. Jag vet inte hur hon fick för sig att någon ville ha med mig i det här tv-programmet om jag var så korkad på ämnet som hon trodde att jag var... men men..

Sen delade hon med sig av sin livsvisdom. Helt plötsligt började hon en lång och yrande monolog om att
"-Jag säger alltid till ungdomar, passa på! Man ska passa på när man är i er ålder!"
Det framgick inte om hon syftade på att vi borde passa på att skaffa barn innan vi nådde hennes ålder, eller om det var andra saker vi borde passa på. Men det var viktigt att förklara detta för oss, så det fick ta sin tid det också. Hon frågade inte heller om vi hade barn. Hon frågade knappt något alls om oss. Men det var ju bäst så, då fick hon ju låtsas att vi var som hon ville...

Medan jag gick på toaletten för att göra mig i ordning hade hon en lång utläggning om maten, om kaffet och om varför hon inte åt upp den del av maten hon la ner i en plastpåse.

När jag kom tillbaka bytte hon raskt över från "passa på" till att berätta varför arkitekter var onödiga och att hon minsann hade pratat med en kille på kommunen som sa att det inte behövdes arkitekter för att lämna in en ansökan till nämnden. Efter 10 minuter kom hon på sig att det kanske var oartigt att ondgöra sig över arkitekter om det visade sig att maken var det, varpå hon frågade honom om han var arkitekt. Maken svarade nej. Då återupptog hon tråden där hon var. Hon frågade inte vad han jobbade med, eftersom det uppenbarligen var oviktigt för henne. Att jag kunde ha varit arkitekt tänkte hon aldrig på. Jag förbannar mig själv att jag inte sa det, efter si sådär en tio minuter till. Då kanske hon blivit tyst.

Det visade sig att hennes långa utläggning om kommunala ansökningar och tillstånd syftade till att berätta att hon utbildade sig till fotterapeut och tänkte öppna eget. Sen beskrev hon ingående hur kittlig hon var under fötterna, men att när hennes son tog på hennes fötter då kittlades det minsann inte alls! (Ja det var rätt olustigt att höra hennes berättelse om hur hon brukade tvinga sin son att ge henne fotmassage.)
- Brukar du ta på din mans fötter?
Frågan kom snabbt och hon såg ut som en läkare som frågar om hur du tränar bäckenet. En min som säger att "min fråga är helt normal, och jag anser att det är självklart att jag har med det att göra".
Jag försökte svar undvikande med att vi nog var kittliga båda två så vi såg nog ingen anledning. Då fortsatte hon med att fråga om vi litade på varandra.
- Litar du på din fru?
- Eh.. ja!?
- Ja men då ska det inte kittlas! Jag tror att vet du bara att hon inte kommer att kittla dig, då kommer det inte att kittlas! När Duddley tar på mina fötter, då vet jag att han inte kommer att utnyttja det och kittla mig, och då är jag så lugn så lugn...*nöjt leende*
Vad svarar man på det?

När det äntligen blev min tur trodde vi att ungen och Petunia skulle gå, men ungen hade övertalat teamet att låta honom se på min inspelning, så då blev Petunia och maken kvar ensamma vid soffgruppen. Jag tyckte extremt synd om honom. Petunia hade just börjat förklara för maken att jag var söt, så det här skulle säkert gå bra (med en röst som sa att hon vid första bästa tillfälle skulle göra ingående reproduktions-experiment på oss) när producenten kom och sa till dem att de också kunde få se på inspelningen om ändå Duddley skulle se den inne i studion. Maken hade tur. I studion var alla tvugna att vara knäpp tysta, så Petunia kunde inte prata längre, varken till eller med honom. Hon fick sitta stilla och tyst i hela 50 minuter. Hon ägnade tiden åt att titta uppskattande på sin son och låtsas som om min inspelning var ointressant.

Inspelningen gick bra. Vi fick tack och en present och programledaren var grymt trevlig och kul. Snart var det dags att åka hem.

När vi flyddde nerför trappan för andra gången ropade Petunia efter oss "Det gick säkert bra" med innebörden, "Du gjorde nog inte bort dig helt". Vi gick en bakväg tillbaka till tåget för att slippa stöta ihop med dem igen.

Det hjälpte inte. På tåget hem behövde jag gå på toa, och givetvis satt de där. Killen hejade glatt och jag hejade tillbaka. Sen sprang jag tillbaka till vår sittplats och förbannade att det inte går att gömma sig på tåg. Vi övervägde att hoppa av flera mil tidigare än vi skulle, om Petunia och hennes son bestämde sig för att komma och sätta sig hos oss. Lyckligtvis kom deras station rätt snabbt och vi kunde andas ut.

Om ni tyckte att den här redogörelsen för min förmiddag med Petunia var tråkig så kan jag bara säga: Du fick kortversionen. Du slapp vara där. När jag kom hem fick jag gå och lägga mig och sova i tre timmar för att återfå styrkan och livslusten. Tur att det är fredag imorgon och pappa kommer hit. Han har en BiB med vin med sig. Jag behöver det.

Nej, jag tänker inte berätta vilken tv-program det gäller.

Det kom ett brev...

2007-06-11T18:21:00.000+02:00

(Jag hoppas jag är ursäktad för att jag lånar bilden...)

Jag var ute och surfade runt bland en massa bloggar förra året och stötte på en som fastnade hos mig, rejält.

"Saker min sambo och jag tyckte olika om." av Sabina Strand.

Jag läste och kommenterade, förfärades och skrattade om vartannat. Och grät, också. Nu har bloggen blivit en bok och lyckliga jag hade turen att få en alldeles egen av författaren.

Boken är en berättelse om ett samboförhållande som gick i kras. Det gör tusentals samboförhållanden varje dag. Kanske just därför är boken så intressant. Det är de små nyanserna, vardagen mitt i dramatiken, som gör att man inte kan lägga ner den. Den visar så tydligt att man behöver inte en massmördare i sitt liv för att få det illa. Det räcker med "Normala" människor, sådana som utifrån verkar vettiga, för att vårt liv ska ta en vändning vi inte väntat oss.

Texterna är lysande och behöver inte antränga sig för att nå fram. Det finns en underbar svart humor under all tragik, eller över, beroende på var man läser. Speciellt avsnittet om badmössan är något jag aldrig kommer att glömma.

Om du ska köpa någon bok den här sommaren så köp den här. Den är perfekt för alla som någonsin varit vuxna, varit förälskade, varit sambo, haft ett förhållande, blivit sårade i kärlek eller vara lite ledsna. Glömde jag någon??

Provläs boken här. Du kommer inte att ångra dig.

Fredagsfyran v.23

2007-06-08T15:06:00.000+02:00

Tema: Studenttider

1) Vad är en bra studentpresent till en tjej?

Jag tycker att man ska anknyta till den utbildning som personen gått, eller ge något som personan har nytta av i "vuxenlivet". Saker till det framtida hemmet eller yrkesverksamheten. När jag gick ut gymnasiet fick många i min Hotell & restaurangklass fina knivar som present. Kockar har ofta sina egna knivar när de jobbar och bra knivar är DYRT. Kokböcker, fina kokkärl och redskap till hemmet är ju också bra där.

Annars funkar ju presentkort på IKEA utmärkt. Eller en "upplevelsepresent" för att njuta av livet, som ballongflygning eller liknande. Det finns ju speciella webshoppar där man kan köpa sådant nuförtiden, som boxexperience och upplevelsepresenten.se Kommer man inte på något så fungerar pengar eller en bok alltid bra.

Själv fick jag en fin klocka av min pappa och ett pärlhalsband och armband av min mamma.

2) Vad är en bra studentpresent till en kille?

Precis samma som ovan. Borta är de tider då bara kvinnor behövde saker till hemmet, och jag är den sista som ser någon anledning att ge olika saker till män och kvinnor. Så länge det inte handlar om underkläder eller trosskydd och om någon av er tänker ge DET som examenspresent så har vi större problem än så...

3) Studenter brukar färdas i ganska märkliga fordon på sin högtidsdag - har du sett någon särskilt märklig?

Nej det brukar vara de sedvanliga Porcharna och lastbilsflaken.

4) Vilket är ditt bästa minne från studenten?

Ärligt talat så var det inte så extremt spännande. Det var mest pinsamt att gå omkring och vara kaxig för att man klarat av en normal 3-årig linje som alla borde klara av, och dessutom var inte alls framtiden så lysande eftersom då som nu, många blev arbetslösa. Så jag är inte så imponerad, dessvärre. Jag var det inte av mig själv då heller.
Champagnefrukosten var trevlig.

Behöver du verkligen en ursäkt?

2007-06-06T13:26:00.000+02:00

Snälla lägg ner nu. Hur tråkig får man vara egentligen?!

Det är Nationaldagen idag, du har till och med fått ledigt idag, bara för att det är Nationaldagen. Ska du verkligen gnälla då över att du inte fått en upptryckt broschyr från socialstyrelsen eller skatteverket med skäl till att du ska fira den här dagen? Måste svenskar alltid ha skäl till allt? Varför kan man inte bara vara glad och fira, utan att gnälla för att ingen har övertygat dig tillräckligt?

Visst nationaldagen är inte så gammal, men alla dagar måste uppstå någon gång. Julafton hade också en början. Lucia är inte mer än kanske 100 år gammal i sin nuvarande form. Har du verkligen så mycket fest och glam i ditt liv att du ska gnälla för att du får en ledig dag att uppskatta?

Nåja. Jag ska ge dig en lista. Du kan låtsas att jag är socialstyrelsen som talar om för dig varför du ska fira den här dagen. Så kan du läsa den och sluta gnälla. Och nej, du behöver inte gå i en parad, du behöver inte måla flaggor i ansiktet. Det räcker att du firar som du vill. Men fira.

Anledningar till att fira nationaldagen:

1. Det är en ledig dag. Bara det.

2. Sverige har årstider. Det finns något för alla, en för de som gillar värmen och en för dem som föredrar kyla, och två däremellan för sådana som mig som inte gillar något av det. Ingen behöver stå ut med en dålig årstid särskilt länge.

3. Det är tyst här. Du behöver inte prata med folk på bussen eller bli bästa vän med grannen i busskön. Folk fattar att du har varit social hela dagen på jobbet och vill vara ifred. Gud så skönt det är att få sätta sig på en buss och inte behöva vara social med alla som åker med!

4. All bra musik och alla artister vi har! Abba, The Ark, Gyllene Tider, Roxette, The Plan, Tommy Körberg, The Hives, E-type, BWO, BAO, Helen Sjöholm, Lars Winnerbäck, Till och med våra dansband exporteras och går för fulla hus i Tyskland! Vad har Norge? Sissel och Bobbysocks. Och DE har parader den 17 Maj!!

5. Vi dubbar inte filmer och tvprogram. I Sverige får du avnjuta Clintans raspiga röst i sitt ursprung. Indianerna talar inte småländska. Du behöver inte missa något av skämten i Vänner för att regeringen bestämt att du är för dum för att kunna se ett program på ett annat språk.

6. Vi har engelska-undervisninng i skolan. Svenskar har förmånen att lära sig ett annat språk relativt bra. Utan det hade du inte kunnat njuta av de underfundiga skämten i Vänner, och jag hade fått läsa hela Harry Potter på svenska.

7. Våra komiker. Sverige är faktiskt ett väldigt roligt land! Vi har en uppsjö av komiker att välja mellan, och massor av lysande stå-uppare. Jag såg en norsk stå-uppare på Stockholm Live för några månader sedan. Han var så dålig att jag ville ge honom stryk. Tänk på Robert Gustavsson, Parlamentet, Hassan, Nilecity, Hipp Hipp, Räkfrossa, Kvarteret Skatan. Bara Johan Glans är tillräckligt för att ställa till med fest.

8. Vårt vatten. Vi har extremt gott och bra vatten. Vi kan dricka det direkt från kranen! Vi har till och med tävlingar om vilken kommun som har det godaste dricksvattnet. Tänk er den tävlingen i Uganda. Där vinner man på VO bara genom att HA vatten! Eftersom vi numera dessutom äntligen fått handeln att börja sälja kallt vatten utan bubblor på flaska så är Sverige ett himmelrike för den som är törstig och inte vill dricka Coca-cola.

9. Vår mat! Tänk efter nu innan du rynkar på näsan och mumlar att vi inte har någon mat att vara stolta över. Vårt svenska smörgåsbord är berömt. Usa och övriga världen säger till och med "smorgas-board" och vi får en chans att fnissa åt hur fånigt det låter. Dessutom så smakar inte köttbullar eller pizza som köttbullar eller pizza gör här. Inte ens i Italien smakar pizza som i Sverige. Jag säger inte att den är sämre där, inte alls, men om du gillar pizzan du mumsar i dig till ölen på fredagskvällen så ska du vara glad att du bor i Sverige.

10. Vi har insett att vårt intellekt räcker, vi behöver inte ta till våld. Vi har som policy att uppfostra barn utan våld, att skaffa brudar utan våld, ha sex utan våld. Vi tillåter varken barnmisshandel som uppfostringsmetod, och kallar inte hustumisshandel för familjegräl, som de gör i många andra länder. Lärare får inte slåss med linjaler eller ris. Oavsett om du tycker att rättsystemet är mjäkigt ibland så kan du inte säga emot att det är vettigt att vi inte sätter folk i stocken utanför kyrkan längre, för att de hånglat med någon innan äktenskapet.

11. Vi har Internet! Vi har snabb uppkoppling, kan till och med deklarera på nätet och slipper åka till en låda mitt i natten och lämna in den för att vi glömt. Vi kan komma i kontakt med de flesta myndigheter via mejl och det finns datorer överallt. Vi har bra spelbolag som skapar bra spel, vår utrikesminiseter bloggar. Förstår du hur tråkigt livet vore utan internet?

12. Vi har snygga män! Martin Stenmark, Olof Mellberg, Mikael Persbrandt (ja jag vet att många av er är svaga för honom...), Fredrik Ljungberg, Marcus Schenkenberg (om man kollar på hans senaste bilder så är han absolut värd att vara med på listan), Måns Zelmerlöv, Joacim Nätterqvist.. Och visst har vi snygga svenskor också: Våra prinsessor, Rafaela Bjäringer, Helena Paparizou, Jill Johnsson och många fler. Bara det är ju en anledning att gå ut och se sig omkring :)

13. Våra partyn! Vi har Hultsfredsfestivalen, Sweden Rock festival, Mönsterås Bluesfestival, Västerviks Visfestival, Visby Medeltidsvecka eller varför inte Malmöfestivalen där du inte betalar ett öre i inträde för ett enda framträdande under en hel vecka! Vi har också midsommar och varför inte Melodifestivalen som hela europa känner till som ett perfekt exempel på svenskarnas förmåga att fixa en bra fest.

14. Du får ha sex som du vill. Du blir inte hatad för att du som vuxen har sex med en annan vuxen, vi accepterar samboförhållanden och homoförhållanden även om vissa stackare fortfarande anser att de har med att göra vilket kön din partner har. Men faktum kvarstår, svenskar generellt tycker att det är helt okej att ha Mark Levengood är julvärd och kassörskan på konsum skäller inte på dig för att du köper kondomer.

15. Sverige är ett bra land: Vi har inte dödsstraff eller kroppsstraff. Vi lever i en demokrati där du får ha vilken åsikt du vill och välja att uttrycka den eller inte, du kan till och med välja om du vill rösta eller inte. Du får till och med välja att rösta på Unika Partiet om du anser att det är rätt.
Kvinnor får rösta, får jobba och blir myndiga. Du får gifta dig med den du vill och behöver inte leva med nån du inte vill ha bara för att ni gift er som 18-åringar och kyrkan säger att det är synd att skilja sig. Du behöver inte vakna upp till skottlossning och stridsvagnar, du behöver inte kriga om du inte vill. Vi svälter inte, och klarar oss hyfsat bra från naturkatastrofer. Vi har sjukvård och tandvård och naturvård och även om det är mycket i det här landet som inte är perfekt och även om jag skäller och gnäller övriga året över allt som är dåligt och fel så varför inte lägga EN dag när vi uppskattar allt som är bra?!

Det tänker jag i alla fall göra. Idag.

Mitt historiska jag.

2007-06-04T19:00:00.000+02:00

You scored as Elizabeth Bennet, You are ELIZABETH BENNET from Pride and Prejudice. Few people find you disagreeable. You are often described as intelligent, clever, and quite worth looking at. You are the best of company, though your family may not be.

Marianne Dashwood

81%

Elizabeth Bennet

81%

Emma Woodhouse

63%

Elinor Dashwood

63%

Mr. Knightly

44%

Mr. Darcy

25%

Which Jane austen Character are you?
created with QuizFarm.com

Det är ju tur att jag inte gör så dåligt första intryck, som jag tror då. Jag avskyr att träffa nya människor, för jag tror egentligen aldrig att jag gör bra ifrån mig. Antingen är jag tyst som en mus, som när jag träffar Makens vänner (Maken, formarly known as Sambon, but comes nowdays in a upgraded version, and Mannen tends to sound as any man at all, so since I don't wanna trick you into thinking that I have a hole house full of men, I will hereafter call him Maken, even though it sounds like we live in a Jane Austen novell. Or maybe just because of that.) *Why the h*ll am I writing in english???* så brukar jag vara tyst som en mus. Jag misstänker att vissa av dem fick en chock när de träffade mig på bröllopet, hög på endorfiner, glädje och kofffein, och jag babblade och drog vitsar värre än Johan Glans. De såg en smula överraskade ut iaf..

Tillbaka till historien. Jag är alltså antingen en blyg mus när jag träffar folk, eller så överkompenserar jag detta genom att babbla ihjäl folk och bli för personlig. Generellt är jag ständigt förvånad över att jag har någr avänner öht, men trot eller ej så finns det faktiskt en hel hög som vågar umgås med mig. Och jag tror att jag lyckades lägga en till, till den listan igår..

Jag träffade Teresa på stan över en fika. Vi har aldrig setts innan och jag tror att vi båda blev ganska överaskade av att ingen av oss egentligen uppskattar att vara sociala och träffa nya människor. Med tanke på hur lättsinnigt vi bestämde vår kaffedejt så skulle man kunna tro att vi var mingelproffs.

Det hela förflöt iaf totalt avslappnat och var precis så extremt trevligt om folk säger att det är att träffa nya människor. Ingen av oss verkade vara en yxmördare och ingen av oss flydde när den andre gick på toaletten. Jag fick till och med en bröllopspresent (och muggarna var väldigt goda att dricka kaffe ur, redan invigda!), eller så var det något hon tog med sig som säkerhetsutrustning, för att det skulle sinka mig om jag var en galen yxmördare och hon hade behövt att springa ifrån mig... snällt var det iaf.

Fredagsfyran v.22

2007-06-01T16:33:00.000+02:00

Tema: Sommarkänslor

1. Får du ångest om du sitter inomhus en solig dag?

Nej. Jag stänger helst in mig och vrider på fläkten. Och duschar kallt. Känner absolut inget tvånga att gå ut. Däremot kan jag sakna en ballkong att gå ut på, och jag måste ha in frisk luft i lägenheten så jag vädrar ofta.

2. När börjar respektive slutar sommaren enligt dig?

Tja, 1 juni ungefär och slutar 1 oktober, fast lite beroende på vädret.

3.Vilka saker är ett måste för en “riktig” sommar?

Minigolf. Grillning. Åka till stugan. Sommarpratare i radio. Läsa böcker. Öl på uteservering och äta glass.

4.Har du någon gång inte längtat till sommaren?
Varje år. Jag längtar till ledighet, till vår och till höst. Aldrig till sommaren. Jag avskyr värme. Däremot kunde man ju längta efter sommaren på den tiden då man var liten och ingen tyckte du var förtappad om du inte hade ett sommarjobb. Så min begaistring i sommaren avtog nä rjag var 16 för att aldrig mera återses..
Dessutom förväntas man vilja ha shorts och linnen på sig på sommaren. Två klädesplagg som INTE fungerar ihop med mig.

Men något svandun har vi aldrig delat!

2007-05-30T22:06:00.000+02:00

Jag fick ett vykort idag. Det var från min syster. Hon är bra på att skicka vykort, jag är värdelös på det. Jag är mycket br apå att tänka på att skicka vykort, men jag kommer liksom aldrig så långt. Det gör hon däremot.

Syster skickar ofta saker. För några månader sedan skickade hon en kylskåpsmagnet föreställandes en "kvinnlig överdel i randig bikini". När sambon (numera Mannen!) kom hem tittade han på den och sa att han har sådana på jobbet, men inte vågat ta hem en sådan av risk för repressalier... Då är det tur att han har en bra svägerska som ser till att det finns vackra saker på kylskåpet!

Min syster är en bra bit äldre än mig men ändå min bästa vän. Det är roligt att åka bil med henne, för då sjunger vi alltid. Senast var på min möhippa, då sjöng vi julsånger i bilen under 20 minuter. Den tredje tjejen i bilen hade starka nerver ;)

Folk säger att vi är lika, att vi till och med går likadant. Numera har vi även samma hårfärg, då min syster testat hur mycket skoj blondiner verkligen har, under en period. På bröllopet behövde hon inte ens presentera sig, folk stannade och började skratta och sa "Vi ser vem du är." :)
Då är det tur att hon gillar sin syster, annars hade det varit trist att vara så lik någon.

Hon har alltid funnits där. Att sjunga med, att prata med (oftast timtal i telefonen, varje dag) och att göra saker med. Vi har gått i otaliga luciatåg, jobbat ihop, skrivit sånger ihop, pysslat julklappar ihop och lyssnat på sagor när vi skulle sova. Jag tyckte om det, fast det var jag, lillsyrran, som fick springa upp och vända sida på bandet under natten (före talböckernas tid..). Jag är så glad att jag har en syster. Utan henne så skulle jag verka ännu mer galen och konstig. Nu finns ju en till som är som jag!

Vykortet hade en fin vers om hur det är att ha en syster, och även om jag håller med i allt vackert som stod där så känner jag att jag vill åtgälda detta med min favorit bland alla kärleksförklaringar till "systerskapet".

Se och njut syrran. Den här är för dig!

Problem i sängen

2007-05-15T20:43:00.000+02:00

Hahaha nu fick jag er att haja till! Erkänn att du tänkte en mängd snuskiga tankar och kastade dig över inlägget! (Utom de läsare som är nära släkt med mig, och hade en hård inre debatt med er själva om ni verkligen skulle läsa det här...) ;)

Nåja, ni kan pusta ut. Våra problem består i något så oromantiskt som "tajming" och involverar Herman Lindqvist, Camilla Läckberg och Jan Guillou. Behöver jag säga mer?

Vi lyssnar på talbok på nätterna. Ja vi är ett sånt där extremt snuttigt par som läser böcker tillsammans och diskuterar dem efteråt. Visserligen är det talböcker, men iaf. Jag har nämligen svårt att somna ibland och istället för att ligga och snurra runt och bli irriterad för att jag är vaken kan jag med hjälp av en talbok som rullar hela natten få tankarna på annat håll, och somna betydligt lättare. Det slår att somna framför en tv, för en tv kräver att man tittar på den, det gör inte talboken. Det är som att ha en egen sagotant! :)

Vi byter talbok när vi lyssnat igenom den. Man får dra tillbaka ett långt stycke varje kväll, men det går framåt iaf. Vi varierar oss så gott det går och försöker tillgodose alla smaker. Vi har lyssnat på alla Hamilton-böckerna, mycket av John Grisham, alla Herman Lindqvist och mycket mer.

Nu till problemet: Många av böckerna vi lyssnar på innehåller mord, äckel och dryga personer. Det medför att det inte är ovanligt att få höra kommentarer som "hela golvet var fullt av döda flugor" eller "det var bajs överallt". Då är det inte lätt att vara romantisk! Försök själva at ge er själs älskade en kyss godnatt, och helt plötsligt hör man kommentaren:

"Chauffören tror att du har en STYCKE LIK som du vill bli av med!"

Det går inte att låta bli att börja gapskratta! Det går nämligen dåligt att genomföra en godkänd kyss om man samtidigt gapskrattar, och ibland kommer man in i skov. Varje gång man hämtat sig så kommer det en ny replik från berättar-rösten:

"Stanken var vedervärdig!"

Jahapp, så var det försöket kört. Ibland tar det nästan 10 minuter innan man får till en kyss mellan skratt-attackerna, och det värsta är att man numera bara väntar på att få höra någon riktig blodig detalj just i det ögonblicket. Det spelar ingen roll om resten av boken handlar om målarfärg som torkar, för finns det en enda blodig/äcklig/knäpp/skrattretande mening i hela boken så kommer den _precis_ när vi ska säga godnatt. Det spelar ingen roll vilken författare det handlar om. Det är en konspiration!

Ikväll ska vi lyssna på "Stolthet och fördom". De hinner säkert skriva in en scen om bajs i den också tills ikväll.

När jag blir Julie Andrews

2007-05-12T17:02:00.000+02:00

Även om starkt kritisk trumpenhet har varit en ständig beståndsdel av min personlighet sedan jag var liten så har jag faktiskt glada och barnboks-positiva sidor också. Det är då jag hoppar runt och sjunger Sound-of Music-låtar.

Igår var en bra dag, solen sken och fåglarna kvittrade, och världen var mitt emellan två melodifestivalsprogram. Kunde inte vara bättre.

Så för att ni inte ska betvivla att jag då och då ser positivt på livet så följer här en lista på

"My favourit things"

* Doften från regnvåta blad, precis efter vårregnet då allt känns nytt.

* En god kopp kaffe.

* Vykort.

* Uteserveringar.

* Valborgseldar.

* Att det doftar magnolia och syrén på vår gata.

* När katten är gosig.

* Att bara bestämma sig för att man är vuxen och att man bara lever en gång. Sen ringer man och tar en dag ledigt, bara för att man vill, och stannar hemma och tar en "Kram-dag" med maken. För att jag är vuxen och kan bestämma själv att jag väljer bort en dags inkomst mot hångel. ;)

* Choklad.

* Se på bra filmer medan det regnar ute.

* Tända ljus.

* Nya bröllopstidningar.

* Sovmorgon.

* Presenter.

* Nya blogginlägg, hos någon av alla de bloggar jag följer.

Vad gör dig glad??

Om de kräver sjukintyg

2007-04-16T22:42:00.000+02:00

Vill bara meddela en sak:

OM regeringen får för sig att genomdriva förslaget att arbetsgivarna kan/ska/kommer givetvis att begära sjukintyg från dag 1, så kommer jag inte att gå till vårdcentralen. Det tar redan idag flera dagar att få en tid där, och de har inte tid att sjukskriva dig för förkylning eller maginfluensa som går över på två dagar.

Nej, jag tänker gå till jobbet. Med 39 graders feber, grön i ansiktet och lägga mig där på golvet och kvida. Har jag maginfluensa så tänker jag spy på golvet på jobbet. Möjligen så startar jag datorn mellan kaskaderna. Jag tror att chefen alternativt företagssjukvården kommer att sjukskriva mig på en tiondel av den tid jag hade fått vänta på vårdcentralen. Och jag tror att budskapet kommer att gå fram betydligt snabbare än om vi alla skriver små sura insändare till tidningen.

Så gå till jobbet. Så kan era kollegor få åka i kräkset och göra gångar i kräkset med sina lackskor. Sen lovar jag att ni får gå hem.

(Maken till totalt iq-befriat förslag har jag inte hört på mycket länge. Någon måste omhänderta Anders Borg för han är inte frisk nog att vistas i offentliga mijöer.)

Vad vårvädret gör med människor.

2007-04-16T22:28:00.000+02:00

Helgerna är inte vilsamma längre. En otäck fågel som låter precis som min väckarklocka har parkerat sig utanför vårt somrumsfönster och "kvittrar" från klockan 4 på morgonen. Det går inte att sova.

När fågeljäveln tröttnar och beger sig för att leta reda på en mask (sätt i halsen sätt i halsen) kommer nästa gäng. Ställningsbyggarna. Vi ska nämligen lägga om taket på vårt hus och då behövs det ställningar. Ett gäng män i hjälm och inte så mycket mer (beroende på när man tittar ut) släpar upp brädor och stålstänger och skruvar en gigantisk tandställning runt hela huset. Det låter en hel del det också. De jobbade dessutom över och höll på både lördag och söndag morgon. Det var två dagars välbehövlig sömn som försvann...

Fredag den 13:e gick smärtfritt förbi. Det enda som hända var att jag skrev fel datum på en massa saker på jobbet så jag gick lägga 20 minuter på att rätta till det. Hur man nu kan glömma att det är den 13:e.. Dessutom var ju "Inför Eurovisions-schlagerfestivalen" tillbaka i rutan och då kan man ju inte vara nere!

Men som sagt, det har inte blivit så mycket sömn. Dessutom har någon idiot varit och pillat på värmepannan i källaren, så att allt varmvatten försvinner mellan kl.22:00 och 06:00. Jättehärligt när man vill tvätta sig. Jag har ringt och härjat en del nu så förhoppningsvis får vi tvätta oss denna vecka innan grannarna börjar klaga på det..

Som ni förstår så har den senaste tiden inte varit så vilsam som hade behövts så här mitt i slutspurten innan vårt bröllop nästa helg (jag har kämpat med den här planeringen varje vecka i 14 månader men det är ändå en lång lista med saker kvar att göra..). Riktigt hur trött jag var finns det faktiskt bevis på:
I lördags storstädade vi lägenheten. Det behövdes. Faktum är att när jag natten till söndagen vaknade av den lille satan i fågeldräkt och klev ut i badrummet så visste jag inte vart jag kommit. Så här ser det inte ut hemma hos oss?? Det tog flera sekunder innan jag insåg att jag VAR hemma.

Nu är vi alla överens om att min förvirring beror på trötthet och inte p att vi städar för sällan. Okej?

Lite mellanspel

2007-04-02T22:57:00.000+02:00

Fått en utmaning av den Blek-gröna kvinnan, och jag vill verkligen svara. Jag har så mycket att blogga om men orken tryter och huvudet hänger inte med. Då är det bra att man får hjälp :)

1. Varför äger du en röd handväska/äger du inte en röd handväska? Motivera omsorgsfullt.

Sambon gav mig en röd fusk-skinnväska från H&M för två jular sedan. Jag älskar den och har den ofta. Den är fin. lagom stor och har mobilfack.

2. Vad hette din första dator, både namnet som stod på kartongen och namnet som den gick under till vardags.

Jag vet inte. Svärmor döpte sin första till Rocky vill jag minnas. Min första fick nog mest heta älsklingen för att den inte skulle trilskas. Det var sambon som byggde ihop den så det var inte någon komplett burk från början.

3. Vad skulle du köra för bil om du fick välja modell helt fritt utan tanke på pengar eller miljö eller andra besvärliga faktorer?

En blå metallic Ford Escott var länge en dröm. Idag vill jag ha en olivgrön bubbla Beetle eller en sån där ny bil som ser ut som en gammal 30-talsbil. Nåt amerikanskt märke, vet i 17 vad de heter.

4. Var ska den blekgröna kvinnan hitta en sommarklänning och vilken modell är den?

Hon ska hitta den på Klingel bara för att det är så otippat. :)

5. Vad är det märkligaste dubbelnamn du har träffat på?

Tja Styr-björn, Stig-Britt, Gert-Ove. Stig-Arne. Dubbelnamn generellt är fruktansvärt. Socialen borde ingripa och hindra föräldrar från denna farsot. FAN vad fult det är med dubbelnamn!!

Mitt jobb och andras.

2007-03-24T12:13:00.000+01:00

Det finns så mycket dumhet i världen. Tur att jag är så klok...

Våren har faktiskt kommit nu, himlen är blå, solen lyser och vinden är hyfsat still för att vara Skåne. Dagarna är jättefina. Sen slutar jag arbetet, och vips så regnar det igen. Och givetvis så har jag inte tagit med mig något paraply, eftersom det var fint när jag gick... Varje dag.

Jobbet är rätt trevligt nu för tiden. Jag uppskattar att äntligen få ha ett ställe där jag kan vara, och åtminstone teoretiskt kunna förvänta mig att det kommer en lön den 25:e och framför allt slippa arbetsförmedlingen fastbiten i hälsenan som en rabiessmittad räv som inte fått komma i närheten av rönnbär i hela sitt liv och därför är grymt sur och gniden.

Jag uppskattar till och med att jag nu efter nästan ett halvår känner mig hyfsat bra på att gå upp vid 7:00, så att jag på helgerna är utsövd och går upp självmant vid 9. Jag är gammal. Fast det innebär ju att jag när jag nu skriver det här har hunnit med en väldig massa saker redan, och min ledighet därmed blir betydligt längre. Snälla någon stryp mig innan jag säger att "man inte ska sova bort sin ledighet".

En sak som är jobbigt på jobbet är att våra kunder liknar folk, så att det är svårt att hålla sig neutral och inte skratta när man träffar dem. En kund (som dessutom är från ett grannland) är väldigt lik Lasse Berghagen, med kroppsspåk och en onaturlig munterhet. Tänk er en speedad Lasse Berghagen som pratar knackig engelska och aldrig vill gå hem. Det är den här kunden.

Nu i veckan fick vi en ny kund. Han är Björn Hellbergs lillebror, iaf kan man tro det för han har precis samma kroppspråk, samma sätt att prata och är jättelik (förutom att han har en kort sendbena och inte pottfrisyr). Han pratade till och med om tåg under en längre stund under vårt möte. Jag höll på att dö av undertryckt skratt!

Jag hoppas Mona Sahlin trivs på sitt jobb, för där lär hon få stanna. Läste idag att någon förfasat sig över att Mona rökt hasch i skolan. Jaha. Det spelar ingen roll, det vet vi ju. Mona Sahlin skulle kunna äta barn stående i talarstolen, hon skulle ändå inte få gå. Senast hade hon en "Meritlista" som var en meter lång, och det enda hon fick var en betald semester. Så föräldrar, håll i era barn. Skulle Mona vara hungrig kan ni knappast räkna med upprättelse...

Vart kommer SPAM ifrån?

2007-03-06T19:04:00.000+01:00

Sambon fick ett mejl häromdagen. Ett mycket fint och sympatiskt mejl, från en lite föräldralös pojke i något sydligt Afrikanskt land. Sambon blev givetvis väldigt tagen av hans bistra öde och mejlade genast mig.

"Kan du tänka dig, han kan ärva nio miljoner dollar av en farbror om han bara kan
ordna med lite pengar först för att fixa papper och grejer.

Han lovar mig en stor summa om jag hjälper honom med det. Riktigt
hur en föräldralös kille i nåt afrikanskt land hittade min epostadress och
dessutom har internetaccess framgick inte men eftersom det står på
internet så måste det ju vara sant. "

Så det fick oss att börja tänka, på den lilla pojken och hur hans vardag blivit som den blivit. Och vi kom på det till slut.

Det är givetvis så att adoptionsbyråerna har tagit lärdom av andra statliga inrättningar. Ni vet outsourcing och så. Nu när högern dessutom bantar ner de statliga verken så blir ju givetvis en massa människor ännu mer överflödiga än de var innan och måste söka sig vidare. Det är alltså inte helt omöjligt att någon från den svenska Arbetsförmedlingen varit nere och föreläst för adoptionsbyrån i Gambia eller var det nu var.

Jag tycker synd om den lilla killen, för jag vet hur Arbetsförmedlingen fungerar. Det vill säga inte fungerar. Till alla er som inte vet kan jag säga att nästa gång en arbetslös berättar en hårresande historia för er om hur det går till på Arbetsförmedlingen så kan jag lova er att det är inte bara sant, det är dessutom inte ovanligt. Vad de än säger, så är det bara en liten liten bit av sanningen. Men det går inte att överdriva när det gäller nedsättande omdömen om Arbetsförmedlingen. De är värda ett ton med skit i huvudet varje dag.

Så vad säger då det om den lilla pojkens vardag? Tja förrutom hans annars så glättiga liv på barnhemmet så väntar honom nu käcka råd och tillrop som:

"Vadå inte blir adopterad? Världen är ju full av vuxna som vill ha barn! Sätt dig här vid datorn. Nu ska du skriva brev till minst 8 vuxna om dagen och be om att bli deras barn."

"Skicka ut spontanansökningar! Alla vuxna älskar att få brev från föräldralösa, och den dag de VILL ha barn så kan de ju lika gärna välja dig! Det är ju självklart att de sparar ditt brev i sin mejlbox i flera år, ifall de skulle vilja ha en liten Gambiansk pojke!"

"Gå och ställ dig utanför abortkliniken! Då är det ju bara att gå fram och fråga damerna som kommer ut om du får följa med dem hem, för då vet du ju att det "fattas" ett barn där! De vill säkert prata när de kommer därifrån..."

"Sök även sådant du inte passar för. Det spelar ingen roll om de annonserar efter en hund, katt, fönsterputsare eller danspartner. Om familjen inte får tag på något av det de vill ha så kan du ju bli tvingade att välja dig istället."

"Det måste bero på dig. Du söker inte föräldrar tillräckligt aggressivt!"

"Utnyttja ditt kontaktnät. Paulo blev ju adopterad, de kanske behöver fler? Vadå du känner ingen för att du är föräldralös!? Det är bara en dålig ursäkt!"

"Du ska få gå på en kurs där du lär dig att marknadsföra dig själv. Du måste bli säljande! Till exempel så kunde du övertygad dem genom att säga att du lovar att alltid städa hela huset."

"Förresten, vi kan ju låta människor låna dig i en månad eller två och utnyttja dig som de har lust. Sen kan de ju lämna tillbaka dig när de tröttnar och hämta ut en ny. Lite praktik är ju bara bra!"

"Du är nog inte tillräckligt motiverad. Det måste löna sig att bli adopterad. Från och med nu kommer vi att plocka bort 20% mer av din mat för varje månad du är föräldralös. Och våga inte skylla på att du skrämmer bort presumtiva föräldrar för att du är sjukligt smal!! Du är bara lat!"

Jag förstår att den stackars pojken är smått desperat. Det blir jag också av Arbetsförmedlingen.

Jag hatar google!!!!!!

2007-02-27T18:53:00.000+01:00

Varför var jag tvungen att bli tvingad till att uppgradera min blogg till Betaversionen??!

Varför var jag tvungen att bli förflyttad till mitt andra konto, så att alla blogger numera ligger på samma användare?!

och varför går det inte att ändra tillbaka!!

Fan fan fan fan fan och lite satan också

...

Om någon undrar är det här fortfarande Cees Corner, med mig.

"Å nej vi trodde att det var någon annan, det kan aldrig vara du, du har ju vanligen ett sådant soligt och glatt humör!" *vänt tillrop från publiken*

Min fina beskrivning av mig själv har ätits upp av internet och ersatts med beskrivningen från Bröllosbloggen. Så nu får ni helt enkelt leva med det. Jag får det iaf. Jag vill inte radera hela bloggen men det är fan inte långt ifrån.

Nu ska jag gå och sura.

Sa jag förresten att arbetsförmedlingen stängde av mig av misstag och att min brudklänning inte passade?

*Publiken nynnar på Sound Of Musik soundtracket i hopp om att hindra mig från att slå ihjäl grannarna..*

Ja hoppas ni.

Veckans pausfågel: Fredagsfyran!

2007-02-09T19:21:00.000+01:00

Tema: Släkten är värst?

Vi hoppar in med en Fredagsfyra för att hålla ångan uppe :)

1) Hur långt bakåt i tiden kan du spåra din släkt?

Få se nu... jag vet vad min mormor och morfars föräldrar hette, men jag har ett släktträd någonstans att kolla på om jag vill. Jag tycker att det är kul med släkthistoria och släktforskning. Vi har spelat in filmer med mina mor/far-föräldrar där de berättar om sin uppväxt och det är mer spännande än en hel hög med böcker. Verkligheten slår ofta dikten, trots allt.

2) Vad är det mest intressanta eller märkliga som du har hört om din släkt?

Att de bytte efternamn för att flera i samma by hette likadant, en hög med kärleksbrev blev lagda i fel brevlåda och det blev ett himla svartsjukedrama.

Att min morfar var med och byggde Ölandsbron.

Att pappas morföräldrar hette Kristina och Karl-Oscar och givetvis var de smålänningar ;)

3) Träffas ni i er släkt ofta varandra?

När jag var lite träffades vi flera gånger i veckan, nu blir det mer sällan men vi har ändå väldigt mycket kontakt. Vi firar alltid jul ihop och träffas vid alla högtider och födelsedagar. Men jag har ingen stor släkt heller, bara två kusiner.

4) Har din släkt några traditioner som du inte vill föra vidare till dina barn?

När jag var liten hade vi julaftonsfrukost klockan 7, ihop med släkten. Jag gillade INTE att gå upp klockan 6:30 på julaftons morgon, även om det var mysigt. Fast med min tur så kommer vi att få ett barn som är extremt morgonpiggt, sina gener till trots..

Musen är snyggast

2007-02-05T22:19:00.000+01:00

Jag måste bara visa den här igen, efter att Filifjonkan länkat från sin sida. Jag har sett den innan och det är helt underbar i sin meningslöshet. Dessutom har denna film myntat uttrycket:

"Ajsing bajsing"

som numera används flitigt i alla hushåll. I alla fall i detta hushåll. Andra dagar använder vi oss av ett citat från den vikarierande Ernie-serien "Lilla Stumpan". Men det får vi berätta om en annan gång. Se och njut.

Om ni undrar vad jag gör...

2007-02-03T14:46:00.000+01:00

Så befinner jag mig i schlager-trans och laddar upp inför kvällen på min extrablogg:

Miss Decibell

Gå dit för att läsa om kvällens startfält, kolla på gamla minnen från schlagervärlden och lämna din kommentar till kvällens tävling!!